28 oktober 2014

Filmtajm med Toni och Ebba

"Filmtajm med Toni och Ebba."
Rolig musikvideo med Oatlys vd Toni ("Toni TV"). Och nej, fick ingen sponsring för att lägga in denna. Tyckte den var rolig ändå.


Och roligt kan nog VeganTV med Ebba Zingmark också bli.


Och så ska det komma en Vår kokbok Vegan också. Jösses. Det var enklare att skriva om djurrätt och vego när det inte hände 200 saker varje dag, det är körigt värre nu när det håller bli ämnet på allas läppar (pust, med en glimt i ögat).

26 oktober 2014

Storm i ett mjölkglas

"Storm i ett mjölkglas."
Det är möjligt att det är att ta i - men har mjölken varit så ifrågasatt som den är nu? Någonsin? Och då menar jag alltså mjölken från kon, inte havremjölken. Ni vet den som är som mjölk, men gjord för människor. Som är helt utan "badness".
 
Det är formuleringar som dessa som ligger bakom LRF Mjölks numera väldigt omtalade försök att dra Oatly till domstol för att stoppa deras marknadsföring och smutskastande av komjölken. Och som nu lett till ett PR-bråk under vinjetten:


Längst bak i denna diskussion finns förstås korna och kalvarna, vilket är anledningen till djurrättsrörelsens kritik mot mjölkfabriken och bakom argumentationen att istället välja att dricka svensk havremjölk (och jo, jag säger havremjölk, inte havredryck, får så har det alltid varit och så kommer det alltid att vara).

Men som brukligt här i bloggen kan det vara läge att också titta på det som händer runtomkring, bortom korna och kalvarna. För det händer ju en del intressant. Som detta med vad en veganattack är. Kommer ni ihåg när veganattack var brända lastbilar och något hotfullt i mörkret? Nu är en veganattack synonymt med att en massa människor skriver vad de äter till frukost. Tillfällig tendens, eller är det ordet som normaliseras och laddas med nya och mer positiva värden (även om attack förstår är ett negativt laddat ord, och onödigt i detta sammanhang)? Vi får se.


Och detta med David vs. Goliat - har det någonsin fungerat? Ja, det har det ju så klart men det är lätt att undra hur LRF Mjölk egentligen tänkte här? I och med att deras första försök att direkt stoppa Oatlys ordval föll så kan det ta upp till ett år innan detta ens kommer upp i en förhandling. Ett år av att bli hånade i sociala medier, ett år av krönikor som denna och debattartiklar som denna och denna, ett år av att Alex Schulmans och Sigge Eklund tar sin sponsor i försvar i sitt podradioprogram med 250 000 lyssnare och ett år av veganattacker (alltså inlägg om vad folk äter till frukost). Och just ja, vi har ju sajter som mjolken.se också. Ja, då är det lätt att tänka sig att LRF Mjölk hade haft rätt mycket att vinna på att istället bara knyta näven i byxfickan, oavsett resultat i en kommande rättslig förhandling.

Visst, det här är inte så svart och vitt som det kan verka ibland, och LRF Mjölk skulle (rimligen) inte göra det här om de inte trodde att de hade mer att vinna än att förlora på det. Men garanterat känner fler till Oatly och deras produkter nu jämfört med för bara någon månad sedan. Och i och med att igenkänningen ökar så är det ju rimligt att förvänta sig att även försäljningen gör det, också i kombination med den pågående vegoboomen. Och skulle Oatly hindras att använda dessa ord så kan vi nu vara säkra på att de kommer få vingar ändå.

Men mest intressant är nog detta med ifrågasättandet av komjölken tycker jag. Mjölk som länge känns lika svenskt som Zlatan, lika mycket tradition som Kalle Anka på julafton och lika omöjlig att kritisera som ABBA. "Starka ben", skolklasser på besök i Arlagårdar, nybakta varma bullar och ett glas mjölk och allt det, ni vet. Men nu ifrågasätts mjölkbranschens kostrekommendationer och nästan över en natt har det blivit accepterat att kritisera komjölken och att ha havrevarianten som ett konkret alternativ. När hände det senast?


Det är något uppfriskande över att en så helig ko (för att använda en relevant liknelse) nu går att ifrågasätta. Och i och med LRF Mjölks ifrågasättande av Oatlys reklam så blir kritiken mot reklamen om Bregottfabriken också aktualiserad, apropå vad som är schysst marknadsföring.

Vi får se vad detta slutar. Men med tanke på Oatlys PR-strategi och det engagemang som detta skapat så är det svårt att tro att det kommer hamna i glömska, även om det tar ett år innan vi hör om det igen. Vi har nog bara börjat prata på ett nytt sätt om komjölken och havremjölken. Och med tanke på att detta placerar korna, om inte i centrum så i alla fall i den nära periferin, så känns det som en spännande framtid för djuren och för vegomjölkens framtid.

PS. Strax efter att jag lade upp blogginlägget kom denna artikel i Sydsvenskan: Forskare: Mjölkens ställning är hotad.

24 oktober 2014

Djurrättsaktivism som en positiv samhällsföreteelse

"Djurrättsaktivism som en positiv samhällsföreteelse."

"Förändringens tid är här" skrev journalisten Linda Stark i Svenska Dagbladet den 15 oktober om begreppet aktivist:
"Rättviserörelsen har inte gått Sverige förbi. Med den kommer sammanhangen då vi talar om aktivism och aktivister med all största sannolikhet att förändras, och förknippas med en allt mer drivande och progressiv faktor i det demokratiska samhället. Förändringen märks redan." 
 Så skriver Linda Stark, och tar som exempel Nobelfredspristagarna Malala Yousafzai och Kailash Satyarthi som har beskrivits som aktivister i svenska medier, i positiv betydelse. Till skillnad från aktivisten som en samhällsomstörtande sabotör, som är den negativa betydelsen av ordet.

Men: 
"För de makthavare som fruktar medborgarnas försök att påverka den politiska dagordningen kommer all form av aktivism ¬– oavsett om det handlar om en aktion med bara bröst eller att mobilisera mot orättvisa arbetsvillkor – definieras som ett hot." 
Det senare är något som den moderata riksdagsledamoten Lars-Arne Staxäng verkar ha tagit fasta på. För i en motion till riksdagen (vilken för övrigt är identisk med motioner han också lämnat in både 2012 och 2013) så motionerar han om att bekämpa "s.k. djurrättsaktivism".

Läser vi vidare i motionen framgår det att det är olagliga handlingar han vill bekämpa, och gott så. Men användandet av formuleringen "s.k. djurrättsaktivism" är antingen väldigt slarvigt, eller väldigt okunnigt. Det blir som att säga att alla sociala rörelser borde kämpas utifrån att det finns personer inom ideologin som begår olagliga handlingar (för att inte tala om fotboll, bilism eller nästan vad som helst - "s.k. bilkörning måste bekämpas på grund av de skador den orsakar").

Antingen så vet Lars-Arne Staxäng att djurrättsaktivism och olagliga aktioner är två olika saker och uttrycker sig "bara" slarvigt. Eller så känner han helt enkelt inte till att i princip all djurrättsaktivism sker med hjälp av lagliga, fredliga och demokratiska metoder, bland annat genom organisationer som Djurens Rätt. Eller genom samtalet i lunchrummet på jobbet, på rasten i skolan, med ett flygblad i handen på en gata eller ett torg eller via en status på Facebook.

Och att det i bakom ordet döljer sig engagemang, viljan att göra samhället bättre och hundratals människor med hjärtan som bankar för djuren.

Det är viktigt att markera mot de som använder sig av våld eller andra olagliga metoder för att driva igenom sin sak, oavsett om de kallar sig för djurrättsaktivister eller ej. Men att skriva en motion i riksdagen om att bekämpa "djurrättsaktivism" hoppas vi att vi slipper se 2015.

Lars-Arne Staxäng, vi är förvisso mitt inne i en flytt så vårt kontor är lite stökigt, men här kommer en stående inbjudan till ett samtal om politik och det positiva som vi ser finns i orden djurrättsaktivism och djurrättsaktivist.

21 oktober 2014

Gör obehagliga bilder oss mer djurvänliga?

"Gör obehagliga bilder oss mer djurvänliga?"
Att se obehagliga bilder på djur som utsätts för hemskheter är något som människor reagerar olika på, men många tycker det är väldigt obehagligt. Det är bl.a. därför som Djurens Rätt är väldigt försiktiga med detta, vi använder sällan (i princip aldrig) sådana bilder i vår tidning, på vår webb (undantaget www.wallsofglass.se) eller i sociala medier.

Men samtidigt går det inte att komma ifrån den kraft som sådana bilder kan ha. Jag känner till många som förändrats just utifrån hemska bilder som de har sett, på sälar som klubbats, på djurtransporter eller slakterier.

I bloggen Striking at the Roots finns ett inlägg från 2012 (How Do Graphic Images Affect Animal Advocacy?) om just effekten som dessa bilder har på oss, och om de får oss att ändra vårt beteende, vilket förstås är målsättningen.

I blogginläggen refereras till två studier om obehagliga (i brist på ett bättre ord) bilder. En utförd av den amerikanska organisationen FARM, som visade tre bilder för en grupp personer, bilder som varierade från lite obehagliga till väldigt obehaglig. Enligt den undersökningen var den minst obehagliga bilden mest effektiv för att ändra människors inställning till djur.

Den andra undersökningen gjorde av amerikanska Humane Research Council, som visade fyra videofilmer, för att sedan fylla i en enkät. I denna undersökning så var det istället det mest obehagliga bilderna som nådde bäst resultat (jämfört med målsättningen, att förändra tittaren).

En enkel slutsats vore att obehagliga filmer fungerar bättre än obehagliga bilder, men i blogginlägget tas en del omständigheter upp kring undersökningarna som gör att resultatet inte är helt enkelt att dra slutsatser kring.

Vad som det däremot dras slutsatser kring är att obehagliga bilder är en viktig del i vad djurrättsrörelsen gör och att mycket avgörs av vem betraktaren är (alla kommer inte att reagera på samma sätt, naturligtvis). Det för också ett intressant resonemang att det ibland kan vara de allra mest positiva bilderna som gör skillnad, som visar hur det borde vara, snarare än hur det här.

Ett intressant blogginlägg utan definitiva svar. Om det ens finns sådana. Hur tycker du själva kring obehagliga bilder på djur? Har en sådan bild förändrat dig?

14 oktober 2014

Vegoboom också i Spanien

"Vegoboom också i Spanien."
Från artikeln Spain gets taste for greens as vegans, vegetarians and vegivores flourish:
"Lonely Planet’s World Food Guide to Spain, published in 2000, advised vegetarian visitors to the country to pack “a small stash of vitamins and a big sense of humour”, and said that many Spaniards “consider a dead pig to be a vegetable”. Things, however, are changing. In 2011, the Happy Cow vegetarian website listed 353 vegetarian or vegan restaurants in the country. This year’s figure is 686, an increase of 94%. Over the same period the number of such restaurants in the UK has increased by 60%, from 842 to 1344."

10 oktober 2014

Saknat blod?

"Saknat blod?"
När folk väljer vego så är det en del saker som dyker upp som folk saknar. Men jag tror aldrig har hört att någon saknat blod tidigare... Men nu har i alla fall företaget Impossible Foods i USA tagit fram en vegoburgare som "blöder", ni vet för dem som gillar att få sin köttburgare blodig (ryser bara vid tanken).

Vem hade trott det för 15 år sedan? Och de som klagar på att vegomat efterliknar kött för mycket fick precis lite mer vatten på sin kvarn.


9 oktober 2014

Ok mjölkreklam vs. inte-ok mjölkreklam?

"Ok mjölkreklam vs. inte-ok mjölkreklam?"
Med anledning av LRF Mjölks stämning av Oatly som vi skrev om igår, så kan vi alltså konstatera att detta tydligen inte är ok att säga:


Det är inte schysst mot konsumenten:


Denna reklamfilm däremot? Inga problem. Det här är en representativ marknadsföring som är schysst mot konsumenten.


Lycka till med den stämningen, LRF Mjölk.

8 oktober 2014

Havredryck vs. komjölk

"Havredryck vs. komjölk."
USA har Roe vs. Wade som ett av de mest klassiska rättegångsfallen, ett domslut som gällde rätten till fri abort. Kanske får vi nu i Sverige Oatly vs. Svensk Mjölk i frågan om komjölk som ett lämpligt livsmedel?

Grattis på 132-årsdagen Djurens Rätt!

"Grattis på 132-årsdagen Djurens Rätt!."
Igår firade Djurens Rätt sin 132-årsdag (vilket vi gjorde genom att ge ut en guldglimmande tygkasse till alla nya medlemmar bl.a.). En av de finare presenter - äsch, den finaste - fick vi i samband med Djurens Rätt Stockholms medlemsmöte igår kväll, där Sthlms Feministiska Kör dök upp och bjöd på dessa vackra toner. Underbart!

6 oktober 2014

Vegotrend? Oh yes

"Vegotrend? Oh yes."
Dessa dagar går det nästan dagligen att hitta spår efter den vegotrend som sveper över landet – ja, förutom att det pratas veganism i Malou Efter Tio varje dag alltså.

Som idag, när jag kikade igenom min inkorg och kunde läsa om hur trendigt med bönor (låt mig dock fundera en sväng ang. påståendet från Per Holgård på GoGreen om att den pågående vegotrenden kommer från USU - är det verkligen så?), att flera restauranger vid Göteborgs universitet inför köttfria dagar och att Örebro kommun satsar på ”gröna veckor” med möjlighet att vinna en vegetarisk matkasse.

Tidigare hade ju dessa tre artiklar fått en att hoppa i kontorsstolen av upphetsning, numera blir det nästan bara en axelryckning av dem. Och det är ju ett bra betyg.

PS. Fick förresten lite kritik på Facebook när jag använde ordet trend och att välja vego i samma mening häromdagen. Och visst, en trend har ju en viss negativ klang, och antyder något som går över lika fort som det kom. Men en trend är för mig också något som förändrar våra vanor och beteendemönster, som exponerar fler för något, är något som ”alla” pratar om och som med lite ansträngning kan leva vidare. Så bättre gilla trenden och bygga vidare på den än att se det som något dåligt. Och nog är det bättre att något är trendigt än motsatsen.