"Ett hotat Arla."Den här reklambilden har börjat snurra på social medier idag, förstås en reaktion på festivalen Way Out West beslut att nobba inte bara kött utan också mjölk.
 |
| Foto: Fredrik Nilsson |
Å ena sidan: skitbra reklam Arla. Det här är ju precis den typen av reklam som folk kommer att gå igång på, dela i sociala medier, som kommer skapa artiklar i åtminstone branschmedia. Smart gjort jämfört med att inte göra något eller att göra någon trist reklam som ni gjort förut. Och vi som går igång på den blir därmed nyttiga idioter som sprider den vidare. Precis som med GT under köttraseriet.
Å andra sidan, bakom Way Out West beslut ligger säkert lite gott hjärta, det tror jag absolut. Men det är också ett samarbete med havreföretaget Oatly som ligger bakom det hela, och Oatly är precis som Arla ett företag som strävar efter att maximera vinst. Även om det säkert finns lite hjärta där också. Så egentligen är det ju två företag som stångar huvudena mot varandra och vi finns där i mitten och tycker och tänker, blir ledsna och glada.
Men, och roligast att fokusera på, är förstås det tredje: när har komjölk och Arla någonsin beskrivits i ord som förbjuden tidigare? Även om det "bara" är i samband med en festival i Göteborg. Det är trots allt inget som händer i ett vakuum, och Way Out Wests beslut är inte heller det fattat i ett vakuum.
Det känns inte som en alldeles främmande tanke att vi ändå faktiskt befinner oss mitt i ett paradigmskifte då den självklara mjölken från kor ifrågasätts. Och där den ersättas av växtbaserade mjölkdrycker istället.
Att normer och självklarheter som rör djur börjar vackla i fundamenten är ett tecken på att det vi gör faktiskt gör skillnad. Vi åstadkommer något. Det är något att vara glad över, både som ett gott betyg till oss (jag inkluderar alla som vill i begreppet oss här) och för att det i längden kommer förändra tillvaron för många djur, vilket ju är hela poängen med det vi gör.
Å ena sidan är det fantastiskt roligt att det fortsätter dyka upp nya sorters vegomjölk (denna finns också som havre). Jag minns fortfarande dagen nån gång under året -97 då jag och min sambo traskade iväg till Konsum i Hisingsbacka för att påbörja våra nya liv som veganer. Vi köpte den enda sojamjölk som då erbjöds, vilket var Tofulines sojamjölk. En dryck som idag skulle klassas som närmast odrickbar. Vi svepte ett glas mjölk var, och under den mini-kris som följde under minuterna strax därefter var vi ytterst tveksamma till om det här med veganism var någon vidare bra idé trots allt. Dennis Lyxzén sade vid denna tidpunkt att sojamjölk smakar förjävligt, men att han dricker det ändå. Och jag kunde inte annat än hålla med. Så på det sättet är det smått otroligt att det idag finns femtioelva olika sorter att välja på, och att många av dem smakar riktigt bra.
