Är en tam zebra en zebra?

I förra veckan var Djurens Rätts personal, undertecknad inkluderad, och lyssnade på Tom Regans föredrag på Stockholms universitet. Intressant, lärorikt och inspirerande. En sak han pratade om var att djurrättsrörelsens mål och syfte inte är större burar, utan tomma burar. Att bättre förhållanden för den som är fängslad inte gör den fängslade mindre fängslad.

Vilket fick mig att fundera kring en artikel i senaste numret av New Scientist. Där finns en text (My little zebra: The secrets of domestication, New Scientist 5 oktober 2009) om domesticering, om att många djurarter inte verkar vara så svåra att domesticera som man tidigare trott. Eller snarare att det inte tar så lång tid att domesticera dem som man tidigare trott. Men så finns det djur som vägrar blir domesticerade. Så som zebror. Vi återkommer strax till dem.

I artikeln ställer författaren denna fråga:

"Wouldn’t it be better if some threatened animals survived as pets or farm animals rather then not at all?"

Och detta är verkligen något man kan fundera på.

Skillnaden mellan Djurens Rätt och t.ex. Greenpeace är att Djurens Rätt ser djur som individer, inte som anonyma kollektiv. En art kan inte lida, det är individer som känner smärta. En art kan inte uppleva instängdhet eller frustration, det är delarna som utgör arten som känner dessa känslor. Det är viktigt och grundläggande, i alla fall i mina ögon. Att en djurart försvinner kan medföra en mängd negativa konsekvenser även för andra djur, men det är individen som ska vara i vår fokus, inte arten.

Och då återkommer vi till det som Regan pratade om. Om vi har ett vilt djur med vissa egenskaper, vissa beteendemönster och särskilda drag – är det inte denna individ, men des egenskaper, beteendemönster och drag vi ska kämpa för? Snarare än en domesticerade light-version av samma djur? Är det tomma burar vi vill ha borde vi rimligen också vilja ha djuren i dess originalversion, inte fängslade under rimliga förhållanden men med ett helt annat beteende (och ofta även ett annat utseende, vilket händer vid en domesticering).

Ta zebrorna som exempel. Det har gjorts försök att domesticera zebror, men utan någon lycka. Vilket jag tycker säger en hel del om individen zebra. Coola djur. Om de vore utrotningshotade och vi skulle bestämma oss för att verkligen göra allt för att ändå domesticera zebror, för att ha dem som hästar och annat användbart - skulle vi rädda arten zebra eller skulle vi göra individen zebra en björntjänst (och en björntjänst gör ju ingen glad)?

Är det bättre att det finns zebror som får leva ett ozebrigt än att det inte lever några zebror alls? Är det bättre att leva i fångenskap än inte alls, om man inte vet att det finns ett alternativ. Och om individen har förlorat de vilda egenskaper ens företrädare hade och inte ens liknar dem fullt ut?

Inte helt lätt. Men jag tror mitt svar blir nej. Det är inte bättre om utrotningshotade djurarter finns kvar om det sker genom att vi gör dem till husdjur eller till djur på farmer. Kanske känslokallt. Eller så är det helt enkelt det logiska svaret, men respekt för individen, med respekt för zebran.

Välj vego säger Greenpeace. Nästan.

Ni har väl inte missat denna eleganta film från Greenpeace?


Greenpeace har i dagarna släppt rapporten Slaughtering the Amazon, i vilken de konstaterar att den brasilianska boskapsindustrin, som bland annat blir till kött och kläder åt svenska kosumenter, nu är det enskilt största hotet mot regnskogen och därmed ett av de största hoten mot klimatet.

Men nej, Greenpeace har inte sagt att vi ska välja vego. Jag tror faktiskt aldrig jag har sett eller hört dem säga det. Men jag har svårt att se att man kan dra någon slutsats efter vad de kommer fram till i rapporten. Så Djurens Rätt får åter ikläda sig rollen som Sveriges ledande miljöorganisation och säga - välj vego. Rädda Amazonas och klimatet.

Fullspäckad tv-helg

Lördag 9 maj. Kl. 20.00. "Whale wars". Animal Planet.
Programmet handlar om: "Paul Watson är grundare till den radikala miljögruppen Sea Shepard. Han och besättningen med ekopirater åker ut för att hindra japanska fiskefartyg från att döda valar i Antarktis."

Jag tänker: att den som inte får högre puls av trailern på Youtube nog inte har någon puls överhuvudtaget. Och jag är nog inte den enda som hade Greenpeace som idoler när jag var liten, med alla de dramatiska bilderna på aktivister som åkte runt i gummibåtar för att försöka stoppa valfångstfartygen. Nu 20 år senare tycker jag mest att det är synd att Greenpeace inte visar samma engemang och handlingskraft för alla djur. Det ska bli intressant att se programmet, men det är viktigt att komma ihåg att det arbete och engagemang för djuren som inte är lika dramatiskt och konkret som det som Sea Shepard gör är lika viktigt, om inte viktigare. Lite trist, men väldigt sant. När det gäller olagligheten och det moraliskt riktiga i arbetsmetoderna så argumenterar svensken Peter Hammarstedt från Sea Shepard för sin sak på Newsmill under rubriken Kärleken till valarna fick oss att börja sänka fiskefartyg.

Söndag 10 maj. Kl. 00.15. "Korrespondenterna". SVT24.
Programmet handlar om: "Hunden - människans bästa vän. Eller? Är ett samhälle som behandlar sina hundar väl generellt sett ett bättre samhälle att leva i? SVT:s Asienkorrespondent Niklas Sjögren reser till Seoul i Sydkorea där hundarna ligger i högar under vidriga förhållanden på marknaden för att säljas som middagsmat samtidigt som den förmögne några kvarter bort kan klona sin älsklingshund på världens modernaste kloningsinstitut. SVT:s korrespondent Eva Elmsäter reser till USA för att undersöka varför rika hundägare vill sätta sig över naturens lagar."Jag tänker: att det här med hundar är rätt intressant. Möjligen förutom katter är det inget djur som väcker så många och starka reaktioner hos oss människor som hundar, vilket i sig inte är underligt med tanke på vilken lång och nära relation vi har med varandra. Scenerna i programmet är helt för jävliga (programmet går att se i SVT Play) men det måste vara det faktum att de är för jävliga som är för jävligt, inte att det är hundar som utsätts för det jävliga (om ni ursäktar språket). Att reagera extra för att det är hundar är begripligt, men inte logiskt.

Söndag 10 maj. Kl. 11.00. "EU och djuren". SVT24.
Programmet handlar om: "Den 7 juni är det val till EU-parlamentet och organisationen Djurens Rätt arbetar med att skapa en klar bild av kandidaternas ståndpunkt i djurfrågor. Detta görs bland annat genom att arrangera en debatt om djurfrågor på Sergels torg i centrala Stockholm. Medverkar gör bland annat Marit Paulsen (FP), Carl Schlyter (MP) och Ella Bohlin (KD). Debatten kommer att ledas av journalisten och programledaren Suzanne Axell."Jag tänker: att detta borde varit ett riktigt program. Men det är det inte. SVT24 var inte intresserade, Centerpartiets partistämma var tydligen mer lockande.

Söndag 10 maj. Kl. 19.20. "Kalla fakta". TV4.
Programmet handlar om: "Tillbakablickar på två uppmärksammade reportage från vårens program. Vad har hänt sedan reportagen visades?. Per Hermanruds avslöjande om att gäss plockas levande på sitt dun väckte stor debatt i Sverige och utomlands. Har några beslut fattats om den plågsamma produktionen? Har gässen fått det bättre?. Sofia Hartung gjorde ett reportage om hur det ryktas att otillåtna träningsmetoder används inom travsporten. Reportaget resulterade i att åklagare inledde en förundersökning om brott."Jag tänker: att vi inte kommer att få se att särskilt mycket har förändrats. Visst är det märkligt hur något som väcker sådana enorma reaktioner, i detta fallet att fåglar plockas levande för sitt dun, kan försvinna från vårt medvetande lika fort som det kom dit. Inte precis något nytt eller ovanligt fenomen, men ändå i grunden egendomligt. Jag skyller nog rätt mycket på dagens mediesamhälle, där vi drunkar i information och ett oändligt utbud av allting. Det är svårt att hålla kvar uppmärksamheten på något någon längre tid. På något sätt känns det som att vår kampanj för hästarna har gett ett mer bestående resultat.

FOA borde se mer på SVT

Den 25 februari sände SVT:s Uppdrag granskning ett program som tåg kål på myten om att den "odlade" fisken räddar den "vilda" fisken - ett resonemang som går ut på att om de som äter fiskar stoppar i sig mer "odlad" sådana så riskerar vi inte att utrota de "vilda" fiskarna (vilket i grunden är ett tämligen absurt resonemang överhuvudtaget, då fiskar, som alla djur, är individer och inte ett anonymt kollektiv a la Borg från Star Trek).

Men som Djurens Rätt redan tidigare påpekat, och som Uppdrag granskning kunde visa, så kräver t.ex. ett kilo "odlad" lax att drygt två och ett halvt kilo "vildfisk" dödas för att bli foder. Med andra ord - i takt med att "fiskodlingarna" ökar i storlek och antal så måste fler och fler fiskar också fångas ur haven.

Men FAO, FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation, måste ha missat Uppdrag granskning. Detta då det för FAO inte räcker att nära hälften av all fisk som människan äter redan idag kommer från det som på engelska kallas fish farming eller aquaculture, utan man vill fördubbla världens "fiskodlingar". De som äter "odlad" fisk ska alltså äta mycket mer "odlad" fisk är tanken. Med argumentet att vi måste rädda de vilda fiskarna. En argumentation som alltså inte går ihop på något sätt.

(Av någon anledning dyker Cartman från South Park upp i huvudet, och hans klassiska citat om att någon måste "take one for the team". Det är uppenbarligen den "odlade" fiskens öde att ta smällen för att rädda den "vilda" fisken.)

I artikeln i tidningen Guardian lyfts ett antal ytterligare problem med fiskodlingar fram:

"Other concerns include "ranching" by taking small fish like Atlantic blue fin tuna from the wild and growing them in "farms"; water polluted with antibiotics and hormones escaping from farms; and contamination of wild fish when farmed populations escape bearing diseases, lice and a poor genetic make-up from generations of not being in the wild."

Djurens Rätt har i flera sammanhang påtalat problematiken med "fiskodlingarna", även ur ett djuretiskt perspektiv. I odlingarna tar man ifrån fiskarna möjligheten att utföra många av sina naturliga beteenden, som att vandra, jaga och leva solitärt (ett perspektiv organisationer som t.ex. Greenpeace saknar när de föreslår att det ska "odlas" fisk som lever på grönsaker istället för fisk som lever på andra fiskar).

Bor du i Gävle kan du den 10 mars kl. 19 höra Lena Lindström föreläsa under rubriken "Den senaste forskningen om fiskarnas hemliga liv" på Gävle Stadsbibliotek. Fiskar dras upp i miljarder ur svenska vatten varje år, med metoder som väckt avsky om det gällt några landlevande djur. Men har vi några goda skäl att göra skillnad på fiskar och andra djur? Föreläsningen är ett samarrangemang mellan Djurens Rätt och Studiefrämjandet.

PS. Fiskar är inte mat.

Småplock

• EU-parlamentet pekar ut kött som klimatbov. Men vill inte göra så mycket åt det. (Som vanligt, höll jag på att säga. Förlåt.)
  
• En rapport från brittiska National Health Service föreslår att sjukhus i Storbritannien ska servera mindre kött och mjölk. För miljön och för människors hälsa. Mer att läsa här.


• Israels största anläggning för produktion av s.k. vitt kalvkött har stängt!


• Skriverierna om att Södermalms sista pälsaffär har stängt fortsätter på diverse ledarsidor, som t.ex. Västerviks-Tidningen. Men varför känner sig ledarskribenter alltid nödgande att gilla päls för att kunna ogilla brottslighet? Kan man inte vara väldigt mycket mot det ena och ändå också vara väldigt mycket mot det andra?


• I Finland har polisen kartlagt djurrättsaktivister genom att infiltrera en organisation som heter Oikeutta eläimille - som finsk media i svensk översättning alltid kallar Djurens Rätt. Tämligen tvivelaktig arbetsmetod för övrigt.


• Jens Holm skriver på sin blogg om en ny rapport från Greenpeace som visar på att boskapsuppfödningen är den främsta orsaken till skövlingen av regnskogen i Amazonas.


• I Spanien ska man, med tillstånd från EU, klona en avelstjur för att kunna skapa fler "framgångsrika" tjurar att plåga i tjurfäktningsarenor.