Slakt – en människorelaterad orsak

"Slakt – en människorelaterad orsak."

Djurens Rätt Twitter drunknande idag på morgonen i DN:s nyhet om att katter är det farligaste djuret mot andra i djur i USA. "Antalet djur som dödas av katter är större än det totala antalet djur som dör i olyckor, förgiftningar eller andra människorelaterade orsaker" skriver DN. Men det är förstås en sanning med modifikation.

De siffror som DN hänvisar till kommer från USA:s nationella forskningsinstitut för biologi och zoologi och enligt dem dödar amerikanska katter mellan 1,4 och 3,7 miljarder fåglar samt mellan 6,9 och 20,7 miljarder däggdjur varje år. DN sammanfattar detta till 24 miljarder djur (men siffran kan förstås lika gärna vara 8,3 miljarder, om vi räknar med de lägre siffrorna).

Men hur som helst: slakt och fiske är en extremt människorelaterade orsaker. Och där klår människan katten. I USA dödas under 2010 8,5 miljarder landlevande djur och 53 miljarder vattenlevande djur. Vilket blir totalt fler än 60 miljarder djur varje år, dödade av människorelaterade orsaker. Så människan är fortfarande djurens värsta fiende.

PS. Fick två kommentarer från kollega-Lena på inlägget: "Kanske kan vara värt att lägga till att katterna i sig är människoorsakade, eftersom det är vi som tagit dit dem, och dessutom fortsätter föda upp dem. Och om man räknar med de lägre siffrorna för dödade fåglar så är det dessutom kanske ännu fler fåglar som dör av att flyga in i t ex vindkraftverk och skyskrapor i USA, enligt uppskattningar i en studie vi refererar till här."

La Barbacoa

"La Barbacoa."

I december har dokumentären La Barbacoa premiär på biografer i Madrid och Barcelona. Dokumentären innehåller skakade bilder från slakterier i Katalonien – den del i Spanien som ”producerar” mest kött. Kött, och levande grisar, exporteras också från Katalonien vidare till många andra länder runt om i Europa.

Filmen börjar med fiktiv del, där en grupp vänner träffas en söndag för en grillfest. Under måltiden börjar en av vännerna att fundera… Den andra delen av filmen visar bilder från slakterier, och innehåller intervjuer med representanter från såväl djurrättsorganisationer som personer med anknytning till köttindustrin.

En trailer för filmen, med engelsk text, finns på http://www.4barresaudiovisuals.com/web/page/trailerthebbq?lang=en. Mer information om filmen hittar du på http://www.catalanfilmsdb.cat/en/productions/documentary-feature-film/the-barbecue/2290/.

Hur mår vi på slakterier?

"Hur mår vi på slakterier?" 

Ett forskningsprojekt vid SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, har idag fått uppmärksamhet i media:

"Kött som livsmedel blir alltmer populärt. Konsumtionen i Sverige har länge stigit och är idag mycket hög. Vi är således många som äter upp allt det där köttet, men väldigt få av oss kommer i direkt kontakt med djuren och med slakten. Hur mår djuren alldeles stunden innan slakt och hur mår slaktaren?"

Projektet är genomfört av en tvärvetenskaplig forskargrupp med bland annat veterinärer och etikforskare. Sofia Wiberg, forskare på SLU, har skrivit avhandlingen Slaughter – Not Only About Animals som rapporteringen bygger på. Mer finns också på www.slu.se.

Om vi bortser från djuren en liten stund, så är villkoren för de som jobbar på slakterier ett intressant ämne. I boken Every Twelve Seconds ges en inte precis munter bild av förhållandena för de som jobbar på ett storskaligt amerikansk slakteri. Melanie Joy (som var i Sverige för ett tag sedan) argumenterar för att vår djurkonsumtion inte bara utsätter djur för dåliga saker utan även de som arbetar med att omvandla djur till mat. En omvandlingsprocess många inte vill vara en del av - men var slutresultat man ändå konsumerar. Är lite osäker på om det har skrivits om detta utifrån svenska förhållanden tidigare - rätt säker på att det inte har gjorts.

Också intressant att läsa att forskarna nekades tillträde till 12 av 16 slakterier. Är det något de inte vill att vi ska se?

PS. Mer radio som har med djur att göra.

Boktips om storskalig slakt och inkonsekventa funderingar

"Vi läser två nyutkomna böcker, om storskalig slakt och allt vi inte vet om djur."

Har läst två böcker de senaste två veckorna, och det kommer lite längre recensioner av dem i nästa nummer av Tidningen Djurens Rätt (inte det som precis kom ut). Så håll utkik efter dem framöver. Men lite kort om de två böckerna så länge.

”Every Twelve Seconds – Industrialized Slaughter and the Politics of Sight” av Timothy Pachirat var det min kollega Emil som tipsade om. Och det var just schysst gjort, för detta är en av de mest obehagliga böcker om vår tids storskaliga djurhållning som finns att läsa. Det finns inget hopp om en bättre framtid, det är ingen "djurrättslig" person som skrivit boken och förmedlar vad som händer med någon förmildrande blick. Det är ett djur som dör var tolfte sekund.

”I have found the place where blood flows” skriver Pachirat i denna bok som är riktigt jobbig att ta sig igenom.

Boken kostar 211 kronor på Adlibris och 213 på Bokus.

”Allt jag inte vet om djur” upptäckte jag genom att den recenserades i de flesta större svenska tidningar, vilket är kul. Men kul är däremot inte boken (eller essän). Utan att avslöja för mycket så fick jag trycka i mig en hel del kolsyrehaltiga drycker för att hålla mig alert genom boken. Och jag kan inte låta bli att känna att det är mitt fel, att jag missar något, eller om det är något jag inte fattar...

Det är en bok där Jenny Diski funderar och reflekterar kring vår relation till djur. Och det hon kommer fram till är ungefär att vi faktiskt inte vet något, eller i alla fall väldigt lite. Men den intressanta frågan är förstås vad det vi vet, och inte vet, om djur får för konsekvenser? Även kring detta funderar Diski, men blir då frustrerande inkonsekvent, som jag ser det.

Även denna finns på Adlibris och Bokus, för 184 respektive 199 kronor.

Subventionerad slakt

"Regeringen ska subventionera gris och nötköttsproducenterna framöver. I budgeten som presenteras om två veckor kommer staten att förse branschen med 90 miljoner kronor årligen."

Från SVT:s Rapport. Syftet med subventionerna är att göra den svenska djurmatsproduktionen konkurrenskraftigare i relation till import från andra länder. Och jag citerar inte detta för att det nödvändigtvis är fel med subventioner. Min första tanke var snarare att den som tror att det kommer bli enkelt att nå ett samhälle som inte förtrycker djur måste nog justera sin framtidsvision en aning.

Tre saker en torsdag

1. Att slakta grisar i tvättstugor och att ha djur trots att man har djurförbud är båda två allvarliga och olagliga händelser. Det är lätt att raljera när det kommer till djur, och tidningarnas rubrikskapare har verkligen tagit tillfället i akt. Det är inte varje dag man öppnar sin inkorg och möts av rubriker som:

Mötte sitt öde i tvättstuga
Riskerar åtal för skäggmunsmal
Smygägd akvariefisk kan bli rättssak

2. Raderna nedan, från en krönika av Jackie Jakubowski i Kyrkans tidning, kring att äta djur och vad som är koscher, tyckte jag var intressant:

"Enligt rabbinerna i Talmud, som ägnade en hel del tankearbete åt att utröna om Guds avsikt var att människan skulle konsumera Guds andra skapelser (djuren), borde människan egentligen vara vegetarian. Men eftersom det kan vara svårt att avstå från att äta kött, resonerade de pragmatiska rabbinerna, blir människan åtminstone medveten om vad hon gör när sortimentet begränsas och hon förbjuds vissa djur och fiskar.

Att äta en viss sorts kött men inte en annan är, enligt detta sätt att tänka, en moralisk kompromiss – Guds eftergift för människans svaghet. Koscherföreskrifterna är ett sätt att påminna om denna kompromiss."

3. Idag är det den 25 november. Och de flesta av oss är rikare idag än vad vi är under någon annan dag under månaden. Djurens Rätt har stått på djurens sida sedan 1882, och fortsätter stå på djurens sida även idag - men vi behöver din hjälp. Gå vidare till www..djurensratt.se/StodOss och läs mer om hur du blir medlem.

Kort om vett, njurtappar, brutna vingar och modebloggar

I DN får vi hjälp av folkvettsexperten Magdalena Ribbing att hantera "mattjatarna" - de som hela tiden måste fråga (och ifrågasätta) valet att välja vego med matbordet. Bra rutet Ribbing!

Sugen på njurtapp? Njurtappen sitter mellan lungorna och håller ihop ett antal organ inne i kroppen. Och kan serveras med salsa verde. (Att klanka ner på allt vegetariskt - som SvD:s ledarredaktion gjorde häromdagen - går utmärkt, men att äta njurtapp är heeeelt normalt...).

2 500 hönor på ett slakteri i Vara hade brutna vingar. Två dagar senare kom ytterligare 2 000 hönor till slakteriet med brutna vingar. Enligt länsveterinär Dag Hultefors är det troliga att något gått snett vid lastningen (no shit...). Emma Kjellerup är djurskyddshandläggare vid länsstyrelsen i Halland och hon jämför smärtan med den som uppstår när en människa bryter ett ben...

Och avslutningvis så är jag väldigt sugen på att inte läsa Metros modebloggare.

(Jo, jag såg att hon skrev att det finns fuskpäls i blogginlägget, och att "djuraktivister" inte ska bli arga. Men det är ju så dags att skriva det då. Nu har jag ju redan blivit arg.)

Bedövning är ingen oväsentlig detalj

Detta är skrivet med anledning av de diskussioner om slakt utan bedövning, som nyligen förts här på bloggen. Om Djurens Rätts arbete för djuren, uppfattas som att vi inte bryr oss om hur djuren hanteras i samband med slakt, har vi misslyckats.

Jag menar inte att vi ska sluta debattera om och på andra sätt arbeta mot diskriminering på grund av art, speciesism. Men då det specifikt handlar om slakt med eller utan bedövning anser jag att Djurens Rätt måste vara stenhårda på att det, för djurens skull, är slakt med föregående bedövning som gäller. Vi får inte riskera att tolkas som att Djurens Rätt tycker det är oväsentligt med bedövning innan avblodning eftersom vi är emot all slakt, eller att vi inte bryr oss om "detaljer" om hur djuren behandlas vid slakt eftersom vi är emot att de dödas överhuvudtaget.

För alla de djur som slaktas idag och imorgon (för det gör de, fast Djurens Rätt anser att de har rätt till sina liv) är bedövning av enorm betydelse när det handlar om lidande. Det råder det ingen tvekan om. Vi får inte på något vis bortse från det och vi måste vara tydliga.

En stor del av Djurens Rätts arbete är och ska vara att verka för förbättringar för djuren. Det kan man läsa om i vårt idé och handlingsprogram där det bland annat står att "Djurens Rätt verkar för att få till stånd attityd- och lagförändringar som höjer andra djurs status i enlighet med vår grundsyn. Sammantaget förordar Djurens Rätt att verksamheter i samhället som i hög grad strider mot djurens intressen ska avskaffas. Så länge som dessa finns kvar, måste djurens förhållanden förbättras."

Nationellt verkar Djurens Rätt för att kravet på bedövning före avblodning ska vara kvar. Och det finns ett stort stöd för det. Därmed inte sagt att vi kan lägga frågan på hatthyllan. Frågan måste alltid vara levande för oss och vi nöjer oss såklart inte med att djuren i Sverige ska slippa attslaktas utan bedövning. Internationellt är det mycket vanligt med slakt utan bedövning och därför är kravet på bedövning en viktig fråga för oss i vårt internationellaarbete, till exempel i arbetet som medlemsorganisation i paraplyorganisationen Eurogroup for Animals.

Djurens Rätt kämpar för och åstadkommer förbättringar för djuren, samtidigt som vi arbetar för att nå vår vision om ett samhälle där djuren fullt ut respekteras som de levande, kännande individer de är. Just den kombinationen är enligt mig, en av de fantastiska styrkorna hos Djurens Rätt.

Linda Björklund
Etolog
Djurens Rätt

Foto: Erik Lindegren

Djurens Rätt om "humant dödande" i DN

Den 23 juli skrev fyra företrädare för "det kristna Sverige" ett debattinlägg på DN Debatt om religiös slakt. Dagen efter fick de svar på tal av fyra representanter för Scan, Djurskyddet Sverige och Veterinärförbundet. Dessa menade att det går att kombinera gott djurskydd med religiös slakt. Idag har Djurens Rätts Camilla Björkbom tillsammans med Per-Anders Svärd en insändare införd i DN som respons på detta. Då insändaren inte finns publicerad på nätet klistrar jag in den nedan.

Det finns inget "humant" dödande

Representanter från Scan, Djurskyddet och Veterinärförbundet skriver på DN Debatt den 24 juli att det går att kombinera gott djurskydd med religiös slakt. Skribenterna har helt rätt i att obedövad slakt innebär att obeskrivligt lidande för djuret och att det är slakt utan bedövning som är förbjudet i Sverige, inte religiös slakt.

Det är konstigt att debatten om dödande av djur bara handlar om hur de dödas, inte att de dödas. När det gäller människor så är mord det värsta brott som finns. Det ses som fel att döda en människa oavsett om det är en smärtsam död eller inte.

Djur är också kännande och upplevande individer som har ett intresse av att leva och uppleva det som är positivt i deras liv - om dom dödas tas de ifrån alla möjligheter till detta.

Oavsett fina ord som gott djurskydd så finns det ingen humant slaktat kött. Det finns bara kött från djur som är slaktade med eller utan bedövning.

Vår syn på dödande påverkar vår syn på lidande. Den individ som det anses rättfärdigt att döda för att äta är det också "acceptabelt" att utsätta för lidande. Tron på ett "humant" utnyttjande är därför rent önsketänkande som bara ger legitimitet åt djurförtrycket.

Camilla Björkbom
Förbundsordförande Djurens Rätt

Per-Anders Svärd
Doktorand i statsvetenskap

Scan kränker svenska medborgare

I fredags, den 23 juli, skrev fyra företrädare för "det kristna Sverige" ett debattinlägg på DN Debatt om sk. religiös slakt. De fyra företrädarna menar att Sverige diskriminerar praktiserade judar och muslimer, bland annat genom att inte tillåta slakt utan bedövning.

Dagen efter, den 24 juli, fick de svar på tal av fyra representanter för Scan, Djurskyddet Sverige och Veterinärförbundet (Johan Beck-Friis räknar jag in i de två senare). Deras replik på debattinlägget är till viss del vettigt. Men också väldigt tokigt.

De har helt rätt i att religiös slakt inte är förbjudet i Sverige (vilket det hävdas i det ursprungliga debattinlägget). Det är slakt utan bedövning som är förbjudet (och att dra in Nazityskland i det hela tycker jag är rätt fult).

De har också helt rätt i att "största möjliga frihet för varje religiös människa att leva ut sin religion och tradition" inte ska tillåtas ske genom att utsätta andra för lidande och smärta.

Allt gott så långt. Men två saker i deras replik är rejält tossiga.

I det ursprungliga debattinlägget skriver representanterna för "det kristna Sverige" om att kosher- och halal-slakt är mindre plågsamt än den kulturellt omhuldade svenska slakten av ripor, älgar och kräftor. Jag vet inte om så självklart är fallet, men det är underligt att representanterna för Scan, Djurskyddet Sverige och Veterinärförbundet tycker att detta är "irrelevant".

För det är ju inte alls irrelevant. Det är alldeles för vanligt att vi kritiserar det som "de andra" utför och i samma andetag bortser från vad vi själva utsätter för. Att svartmåla "de andra" har i alla tider varit ett sätt att slippa undan egen ansvar. Så låt oss kritisera det vi utsätter ripor, älgar och kräftor för med samma frenesi som vi använder för att kritisera slakt utan bedövning.

I repliken skriver representanterna från Scan, Djurskyddet Sverige och Veterinärförbundet också att "slakt utan bedövning är kränkande både för djuren och för de medborgare som värnar om djurskyddet". Och detta är nog mest tossigt av allt.

Det som kränker djur är att slaktas. Slaktas för att Scan tjänar pengar på deras död. Slaktas för att bli till Scan Chorizo, Scan Bratwurst eller Scan Kolbasz.

Slakt utan bedövning gör döden mer plågsam, inte mer kränkande. Att en fin gris blir en Scan Kolbasz-korv, det är kränkande.

Och det Scan gör när de slaktar djur är kränkande för alla de medborgare som värnar om djurens rättigheter.

Foto: Erik Lindegren

Slaktvåldet påverkar

När jag ser bilder från slakterier funderar jag ofta över arbetsmiljön för de som jobbar där. Det känns som detta är en bortglömd aspekt av vårt köttätande – att det alltid är någon som måste utföra själva dödandet. Man kan fråga sig hur detta monotona och löpande band-mässiga dödande påverkar vårt psyke.

Och en som frågat sig just detta är Amy Fitzgerald, profosser i kriminologi vid universitet i Windsor, USA. Det hon kom fram till är anmärkningsvärt, men kanske ändå föga förvånanden - nämligen att det finns en statistisk koppling mellan slakterier och våldsbrott. I de områden i USA där större slakterier öppnas så ökar efter ett tag antalet begångna våldsbrott. Från tidningen thestar.com:

"Fitzgerald carefully weighed the figures in order to see whether a link really existed. She found that an average-sized slaughterhouse with 175 employees would annually increase the number of arrests by 2.24 and the number of reports by 4.69. The larger the abattoir, the worse the local crime problem."

Fler studier krävs, menar Fitzgerald, för att klargöra om den ökade brottsligheten begås av anställda på slakterier eller av andra, och hur det kommer sig att antalet fall av våldbrott faktiskt ökar. Men siffrorna är otvetydiga – det är slakterierna som är orsaken till det ökade antalet våldsbrott. Skillnaden var inte lika stor på småskaligare anläggningar, så enligt studien verkar den industrialiserade processen vara en viktig faktor.

Tidningen thestar.com konstaterar:

"It’s a case of science catching up to what has been folk knowledge since industrialized slaughterhouses began to appear in the 19th century: workers exposed to the killing of large numbers of animals on a regular basis become disturbed and appear to lose empathy."

Amy Fitzgerald studie kommenteras på psychologytoday.com, och där konstaterar Steven Kotler att med tanke på vad vi vet om hur våld i video, tv och filmer påverkar oss så är det egentligen inte förvånande att även slakt av djur gör det:

"Being around any sort of violence makes one comfortable with violence as a way of resolving problems. Once that happens the result can only be more violence."

Vi vet att vi mår hälsomässigt och psykiskt bra av att klappa en hund eller en katt i femton minuter. Är det då inte logiskt att anta den handling som det innebär att döda och slakta ett djur i en industrialiserad slakterimiljö skulle skapa motsatta reaktioner?

Ytterligare en vedervärdig film från verkligheten

Det har inte gått många dagar sedan vi kunde ta del av en alldeles fruktansvärd film som visade förhållandena på en mjölkgård i Ohio i USA. Och idag kan vi ta del av en ny film.

Istället för kor och kalvar är det kycklingar och ankungar. Istället för Ohio är det Kalifornien. Och där det man kunde se i den förra filmen var en form av grymhet som "stack ut" så är det som visas i denna film snarare tvärtom. Ingen kommer att åtalas för något brottsligt, det vi kan se kommer inte utredas av några myndigheter. Och den stora majoriteten kommer inte reagera så som de reagerade på den tidigare filmen. Vardag helt enkelt.

Filmen kommer från Compassion Over Killing, och mer information finns på deras hemsida. Som vanligt är det läge att varna för obehagliga bilder (sekvensen med den ensamma lilla kycklingen - 30 sekunder in i filmen - är hjärtslitande). Och som vanligt är lösningen lika enkel som självklar - ät inte djur (seriöst, det får vara nog med obehagliga filmer nu).

"Gristle" - lättsamt om ett tungt ämne

Det är ju egentligen synd och skam att kalla en bok om djur som mat för lättsam. Men "Gristle - from Factory Farms to Food Safety (Thinking Twice About the Meat We Eat)" är nästan en lättsam bok. Om ett tungt ämne.

Initiativtagare till ”Gristle” är artisten Moby, och tillsammans med den långtida aktivisten Miyun Park, har han samlat ihop exporter från en mängd olika områden som alla skriver om djur som mat utifrån sitt perspektiv. Där finns atleten Brendan Brazier som skriver om fördelarna med en vegetarisk diet för den som tränar, Danielle Nierenberg från Worldwatch Institute som skriver om köttkonsumtionens miljöpåverkan och Wayne Pacelle från världens största djurskyddsorgansiation HSUS som skriver om verkligheten djuren. Totalt tio kapitel.

Men det är ingen tung bok, den är snarare coffetable-aktig (som bloggen Under the Green kallat den). Kapitlen är korta, och innehållets lyfts av många och stora citat, tydliga tabeller och illustrationer. Men det som det berättas om är vare sig lättsamt eller lätt att smälta. Och det var särskilt en sak som verkligen knockade omkull mig.

Men först - en "nackdel" med boken är att den är amerikansk. All statistik, de förhållanden som beskrivs och allt som sägs har en tydlig amerikansk publik. Och det är naturligtvis inget man kan vara kritisk mot egentligen, de hade knappast svenska läsare i åtanken. Men det är bra att ha i bakhuvudet när man läser den.

Men nåväl, tillbaks till vad som knockade mig. På sidan 38 finns en tabell som visar antalet djur som dödas i USA varje år. Jag tittade lite särskilt på antalet grisar. Drygt 116 miljoner grisar per år i USA. Ofattbart många fina grisar, men också just det - ofattbart. Det är svårt att greppa hur många 116 miljoner grisar är.

På sidan 39 finns en tabell som visar antalet dödade djur per månad. Nästan 10 miljoner grisar. På sidan 40 finns en tabell som visar antalet dödade djur per vecka. Drygt 2 miljoner grisar. På sidan 41 finns en tabell som visar antalet dödade djur per dag. Drygt 300 000 grisar. På sidan 42 finns en tabell som visar antalet dödade djur per timme. Drygt 13 000 grisar. På sidan 43 finns en tabell som visar antalet dödade djur per minut. 222 grisar. På sidan 44 finns en tabell som visar antalet dödade djur per sekund. 4 grisar.

4 grisar per sekund alltså. I USA. Jag satt på bussen på väg till jobbet när jag läste just detta, och fick nästan kväljningar. Och jag tänkte på de enskilda fall som vi upprörs över, med de djur vars död uppmärksammas i media och som upprör så många. Och på de 4 grisar per sekund som dör, i all avskildhet från omvärlden, utan protestgrupper på Facebook eller som nyhetsinslag i tv. Med ingen utpräglad grymhet, utan bara det vardagliga dödandet av djur. Fy fan.

Och väldigt "snyggt" gjort i boken att illustera det på detta sätt. Jag visste ju redan egentligen var nästa sida skulle visa, men ändå var det med fasa men bläddrade vidare till nästa sida...

Mina två favorikapitel var annars "Taxpayers" av John Mackey och "Global Hunger" av Frances Moore Lappé och Anna Lappé. John Mackey är grundare av Whole Foods Market, en amerikansk matvarukedja med eko- och vegoprofil. Han skriver bland annat om hur skattepengar finansierar den amerikanska animelieindustrin och vad de riktiga kostnaderna är för dagens djurfabriker. Väldigt intressant. Frances Moore Lappé är grundare till the Instiute for Food and Development Policy och har, liksom sin dotter Anna, ägnat sig åt att arbeta för en rättvisare värld. De skriver om det resursslöseri som köttkonsumtionen är och hur detta påverkar vår omvärld. Också väldigt intressant.

"Gristle" (motsvarar ungefär brosk på svenska) kostar bara 122 kronor på Adlibris - och det är välinvesterade pengar för en bok som du kan ha liggande på vardagsrumsbordet och som dina gästar kan bläddra i medan de väntar på maten. Eller en bok som du kan ha med dig i väskan och ta fram upp du tappar målföret i en viktig diskussion. Kom bara ihåg att siffrorna som nämns är amerikanska.

Omdebatterad fotoutställning visas på Jakobsbergs bibliotek

Verkligheten på ett svenskt slakteri skildras i fotoutställningen "Walls of Glass" av Erik Lindegren som inom kort visas i Järfälla. Bilderna har visats på olika platser i Sverige och har väckt stor uppmärksamhet. De är tagna på ett slakteri i Brålanda.

– För fotografen Erik Lindegren blev besöket på slakteriet ett obehagligt uppvaknande. Genom denna utställning vill Erik dela med sig av sin upplevelse och väcka debatt i denna fråga som är bland vår tids viktigaste, säger Kristofer Sofroniou som är kontaktperson för Djurens Rätt i Järfälla.

Bilderna visas på Hyllan på Jakobsbergs bibliotek 31 augusti - 14 september.

Torsdag 10 september kl 18.30 ska Djurens Rätt även visa den prisbelönade dokumentärfilmen Peaceable Kingdom på Jakobsbergs Bibliotek. Filmen handlar om hur människor och djur lever sida vid sida i världen och på vilka villkor.

Sagt i veckan - vecka 26

"Michael Jackson, the King of Pop, passed away yesterday at the age of 50. Jackson was a vegetarian, and the video for his song "Earth Song" was awarded the Doris Day Music Award at the 1996 Genesis Awards, which recognizes pro-animal messages in the media at a star-studded awards banquet every year."

Bloggaren Doris Lin om Michael Jacksons bortgång. (Jag vågar knappat säga att jag hade missat att han var vegetarian. Om han nu var det.)

"Förordningen ger Sverige möjlighet att behålla sitt förbud mot slakt utan bedövning. Men den kommer sannolikt inte påverka omfattningen av slakten av obedövade djur i andra EU-länder. I många länder ökar andelen djur som slaktas utan bedövning."

Gunnela Ståle, matsäkerhets - och djurskyddsexpert på Svenskt Sigill, kommenterar i sin blogg beslutet om EU:s slaktförordning som togs i veckan.

"Det som oroar är andra delar i slaktförordningen. I artikel 22a slås det exempelvis fast att inget land har rätt att stoppa slaktprodukter från annat EU-land, även om de produkterna är framställda på ett sätt som strider mot landets djurskyddslagar. Kött som strider mot svensk djurskyddslag kan alltså komma in smygvägen med denna förordning."

Den avgående EU-parlamentarikern Jens Holm om sammma förordning i sitt senaste nyhetsbrev.

"Yes it is. We are."

Skaparen av Lactovegan.com kommenterar det faktum att det inte är möjligt att vara "laktovegan". Vilket det naturligtvis inte är. Men det var en rolig kommentar.

"Det som Djurens rätt och Amnesty jobbar med varje dag - det är demokrati och passion."

Poeten Emil Jensen citeras i Dala-Demokraten.

"Este estilo de vida se ha convertido en una verdadera revolución que cada vez capta más personas y que supone una alternativa más saludable para el planeta y el hombre."

Lydia Guevara, dotterdotter till Che Guevara, förklarar sitt deltagande i en PETA-kampanj för vegetarianism. (Och säger ungefär att en vegetarisk livsstil är en sann revolution som lockar till sig allt fler människor och är till fördel för både planeten och människorna).

"Animals, too, would run away if they could, just like I took my chance to escape. Because a life in captivity is a life full of deprivation."

Natascha Kampuch, som knappast behöver en närmare presentation, i en kampanj för cirkusdjur. Och just ja, det är PETA som är inblandade igen.

"I stallet finns plats för 500 suggor. Inom de närmaste veckorna ska de första suggorna få kultingar. Uppskattningsvis kommer suggorna att föda 10 000 griskultingar varje år."

ATL skriver om den nya grisanläggningen på Henriksfälts gård. Att skriva att det kommer att födas 10 000 grisar varje år låter onekligen trevligare än att skriva att anläggningen kommer att döda 10 000 grisar varje år. Henriksfälts gård ägs av Svenska kyrkan, Lunds stift. Kärleksbudskapet har sina begränsningar.

Olika sätt att se på grisar som rymmer på väg till slakt

Media har de senaste dagarna rapporterat om två olika fall där grisar på väg till slakt har fått lite uppskov. Dels är det fallet med grisen Pyret, som levt ett förhållandevis gott grisliv med utevistelse på en mindre gård, innan ägarna inte längre kunde ta hand om henne och istället valde att skicka henne till slakt. På vägen till slakteriet rymde Pyret, och det gav henne så mycket uppmärksamhet att hennes liv nu ska sparas. Det mottagande slakteriet, som är ett litet gårdsslakteri, bestämde sig för att behålla henne och låta henne leva hos dem, med en framtid som avelssugga. Så Pyret räddades till livet, vad det nu blir för liv på ett slakteri. Man får väl hoppas att hon, i likhet med slakteriets personal, inte kommer se vad de gör med de grisar som inte har samma tur.

Samtidigt välte en mer konventionell slakttransport med 265 grisar på väg till Skövde slakteri. Tjugofem av djuren dog i olyckan och åttio grisar fick några förvirrade timmar i frihet innan polisen fångade in dem och de kunde lastas på en ny slaktbil. Vakthavande befäl på Katrineholmspolisen, Thomas Fällman, kommenterar den tragiska och dramatiska händelsen ganska osmakligt till TT: "Det var ett grisgöra, men det satte knorr på vardagen". Djurens Rätt kontaktade Thomas Fällman för att påpeka det olämpliga i att skämta om en tragisk olycka. ”Varken olyckan med 25 döda grisar eller en trång lastbil med 260 grisar instängda på väg till slakt är något att skämta om”, var den något skamsna kommentaren.

Lena Lindström
Etolog
Djurens Rätt

Djurens Rätt om EU-parlamentets beslut rörande religiös slakt

Häromdagen i Aftonbladet ville Lena Melin att djurvänner skulle vakna när det gällde EU-parlamentets beslut om att slakt utan föregående bedövning ska vara tillåtet av religiösa skäl. Hur Djurens Rätts internationellt ansvariga Cecilia Mille Lindblom ser på beslutet finns nu att läsa på vår webbplats. En sammanfattning:

"Parlamentet har endast en rådgivande funktion i denna fråga, och nu går ärendet över till ministerrådet. Om ministerrådet följer parlamentets linje skulle det innebära att Sverige inte få ha kvar kravet på bedövning vid all slakt. Många bedömare menar dock att risken inte är så stor för att ministerrådet skulle släppa igenom en sådan förändring.

Djurens Rätt arbetar för att förbudet mot slakt utan föregående bedövning ska finnas kvar i Sverige. Vi arbetar tillsammans med politiker i Sverige, med paraplyorganisationen Eurogroup for Animals och med våra systerorganisationer i utlandet.

Djurens Rätt anser att varje individ har rätt till sitt eget liv. Det samhälle som tillåter att djur tas av daga har en skyldighet att se till att detta sker med iakttagande av alla medel som står till buds för att minimera lidandet.

Veckans bevingade ord - vecka elva

Förra veckans bevingade ord blev aningen försenade (bland annat beroende på gästbloggandet hos P3 och att det finns ett par nya filmer på Djurens Rätts kanal på Youtube). För att kompensera för detta blir det denna gång två bevingade ord istället för ett.

Vi börjar med ett par ord från Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson. Åkesson medverkade den 10 mars i Maciej Zaremba artikelserie om invandrarnas Sverige i DN Kultur och svarar där så här på frågan om vem som är ”svensk”:

"Man skall ha svenska värderingar", säger Åkesson. "Man skall ha vår syn på demokrati och på jämställdhet – nej, det blir fel – på förhållandet mellan man och kvinna. Samt på hur vi tar hand om djuren."

I detta sammanhanget fokuserar vi på den sista meningen. Att det är något i att vara "svensk" som handlar om hur vi tar hand om djur. Tänka sig. Och följdfrågan blir då naturligtvis var det detta är. Är det "svenskt" att varje år ha ihjäl 6 miljarder fiskar och 80 miljoner andra djur för att bli mat? Eller att råttor i Linköping får hälsenan avskuren för att sedan hängas upp i svansen i 14 dagar innan de dödas? Är det alla fall av vanvård eller det dagliga djurutnyttjande som kallas djuromsorg? Är det http://www.wallsofglass.se/ som är "svenskt"?

Många frågor, få svar.

Och apropå vårt fina svenska sätt att ta ta hand om djur så rapporter media idag om hur grisar skållades levande på ett av Scans slakterier i Luleå (en nyhet som enligt Scan dock inte är en nyhet). Slakteriets vd, entreprenören Michael Hugosson, svarar så här i nyhetsrapporteringen om varför detta inte för förekomma:

– Det är fel mot djurens rätt. De har en rättighet att avlivas på rätt sätt och då är det vi som bestämmer som ska se till att det inte händer.

Jag höll på att trilla av min kontorstol när jag läste det första gången. Djur har rättigheter, men detta är första gången jag hört någon använda det i detta sammanhanget. Och det får naturligtvis inte stå oemotsagt, så att rättighetsbegreppet blir synonymt med en "schysst död".

Vad jag vet går det för övrigt inte att tilldela egendom eller resurser rättigheter, och resurser (eller råvaror) är precis vad djuren i livsmedelsindustrin är reducerade till.