Mammor bryr sig om, oavsett vem du är

"Mammor bryr sig om, oavsett vem du är."

Idag var det två fina veganmammor med i Malou Efter Tio. Och faktum är att alla djur behöver sin mamma. Och att mammorna bryr sig om dig, oavsett vem du är.

En studie av Susan Lingle vid University of Winnipeg och Tobias Riede vid Midwestern University, och som refereras till i septembernumret av tidskriften New Scientist har nämligen visat att det finns något väldigt grundläggande och gemensamt med en mors reaktion på skriket från en unge.

Det Susan Lingle och Tobias Riede gjorde var att de spelade in skriken från nyfödda ungar av olika däggdjursarter som separerats från sin mor, eller var utsatta för hot. Sedan spelade de upp ljudet för en vild svartsvanshjort på prärien i Kanada.

Det de upptäckte var att hjortar som fött barn snabbt sökte sig till ljudet från en ung svartsvanshjort – men också från inspelade ljud från säl, hund, katt och från ett människobarn. Till och med en skriket från en ung fladdermus åstadkom samma reaktion efter att det anpassats så att det kunde höras av hjorten.

När fågelsång eller skall från en prärievarg spelades upp reagerade hjortmammorna inte, och detta menar forskarna tyder på att rop från unga djur består av samma grundelement inom många olika däggdjur, en del skilda av 90 miljoner års evolution. Och att däggdjursmammor delar samma känslor inför dessa ljud.

Mammor är bäst med andra ord, oavsett vilka de är. Men det visste vi väl redan?

 

We face the same struggle

"We face the same struggle."

I senaste numret (15 december 2012) av tidskriften New Scientist finns en artikel som jag verkligen, verkligen rekommenderar. Den har rubriken "The human cost of devaluing animals" och är skriven av Gordon Hodson och Kimberly Costello från Brock University i Ontario i Kanada.

Sammanfattningvis konstaterar artikeln något som många redan vet men som lika många tror helt tvärtom om. Nämligen att ju mer vi bryr oss om djur desto mer bryr vi oss också om andra människor:

"the perception of a divide between humans and animals fuels prejudice toward human outgroups, such as immigrants or racial minorites"

Alltså, en omtanke om djur innebär att vi visar större omtanke om våra medmänniskor. Gör vi tvärtom så blir det tvärtom.

New Scientist brukar inte lägga ut hela artiklar på nätet, men läs artikeln - som avslutas med orden nedan - om du får möjlighet. Väldigt lärorikt, relevant och viktigt.

"We face the same struggle for animal rights as we did for civil rights, women’s rights, gay rights and children’s rights. Historically, we resisted abolition of human slavery on the ground that economic damage would be insurmountable, and we hear the same arguments about animal rights. Rather than considering moral conduct a luxury, we need the courage to reinvigorate the ideas of the Enlightenment to meet the challenges of the 21st century. This makes sense morally and scientifically: how we treat animals not only says a lot about us as a species, but it directly affects how we treat each other."

Tack och lov för framsteg!

"Tack och lov för framsteg!"

I veckans nummer av tidskriften New Scientist läser vi att man i Iran planerar att skjuta upp en rhesusmakak i rymden (tidigare har man "bara" skjutit upp maskar, en mus och två sköldpaddor). På universitet i North Carolina i USA byter man hjärnor mellan zibrafinkar och japansk vaktel för att se vad som händer. Och forskare vid universitet Kyoto Sangyo forskar fram ett virtuellt kök där t.ex. fisken genom en pratbubbla berättar var någonstans man ska skära upp samma fisk. Var skulle vi vara utan forskningens alla framsteg?

Foto från New Scientist, 11 augusti 2012.

Sommartider (hej, hej) - #6

Senast jag läste Filter var jag inte överdrivet imponerad så därför kändes det roligt att vara mer imponerad denna gång. I nummer 21 (augusti och september 2011) sätter Filters chefredaktör Mattias Göransson fingret på vad jag tycker är anledningen till att Djurens Rätt faktiskt bör fokusera på vegofrågan: mat (och de djur vi äter) handlar om så mycket mer än mat. Det är "ekonomi, miljö, historia, politik, rättvisefrågor, livsåskådning" - med andra ord typ allt. I numret finns en intervju med chalmersforskaren Julie Gold om odlat kött (och hon är inte lika avfärdande som DN:s ledare den 31 juli vill få det till), ett läsvärt och långt reportage om KRAV som kommer in på de negativa aspekterna KRAV:s regler kan ha för djurhållningen samt en förhandstitt på boken "Matens pris" av Daniel Öhman och Malin Olofsson (som vi känner igen från radioreportagen med samma namn). Boken kommer ut i början av september och det är bara att hoppas att den blir lika uppmärksammad som ”Monsterbiff till middag?” blev för ett tag sedan. Ska bli väldigt spännande att läsa! Och som grädde på moset kan vi läsa om maneten som är den djuriska motsvarigheten till Magnus Carlssons bidrag i Melodifestivalen 2007.

På lördag är det dags för årets Prideparad och precis som förra året deltar Djurens Rätt Stockholm. Samling kl. 11.30 utanför Coop vid Zinkensdamm är vad som gäller för den som vill delta tillsammans med oss.

Som vanligt en hel del intressant i sommarens läsning av New Scientist. Det är inte första gången de skriver om djur intelligens - och som vi diskuterat tidigare i denna blogg så kan man diskutera vilken relevans debatten om djurs eventuella intelligens egentligen har – artikeln "Claws for thought" (2 juli 2011) var intressant, och det verkar som att lösningen på frågan om vad djur tänker ligger i att studera hjärnan snarare än deras beteende. I frågespalten i samma nummer som ovan ställdes den (något märkliga) frågan om det stämmer att antalet djur skulle minska om vi slutade äta kött. Av tre svar formulerar en Hillary Shaw det på ett bra sätt, och förklarar bl.a. att samma yta som kan föda 3 miljarder köttätare kan föda 42 miljarder veganer. Många veganer blir det. I numret från den 9 juli fanns en intressant artikel ("Givers of live") om hur valar faktiskt ökar antalet andra djur i havet – vilket skulle göra idén att döda valar för att förhindra att de äter upp den fisk vi människor så gärna vill äta, felaktig.

Djurens Rätts vegobloggare är lite sur på Hemglass.

Ukraina ska förbjuda att björnar tvingas dricka alkohol. Följdfrågan blir naturligtvis vem f-n det var som kom på denna idé från början?

Kul tävling: http://tofurky.com/funstuff/travels.html. Apropå sommar och semester.

Det går inte att säga annat än att PETA är bra på att få uppmärksamhet. Detta är inte precis första gången en film använder sig av animerade djur, men kul med uppmärksamheten SVT!

"Svenska konsumenter anser att en god djurhållning är viktigt och de litar på de svenska böndernas djurhållning. Över 40 procent av de tillfrågade svarade att de valde produkter utifrån om de var producerade med omtanke om djuren och närmare hälften angav att de litar på djurhållningen när de köper svenska råvaror." Klippt från ett pressmeddelande från Landsbygdsdepartementet. Vilket rimligen innebär att lika många som litar på den svenska djurhållningen inte gör det?

Apropå Landsbygdsdepartementet och Matlandet Sverige – här är en insändare i Dagbladet om att det borde vara en större variation när det gäller matlandetambassadörerna. Läs: mer vego, mindre kött.

Apropå björnar: "OS-björnen Katya instängd i buss" – artikel i Aftonbladet.

En lite märklig debattartikel på helagotland.se mot idén om att djur har rättigheter. Inget nytt under solen egentligen, och att han inleder artikeln med någon som inte finns och något som ingen egentligen argumenterar för – en djurrättslagstiftning – gör intrycket bara en mer förvirrat. Är det djurskyddslagen han menar, eller något annat? Jag gissar att ledaren "Respektera att djur har rättigheter" hänger ihop med debattinlägget ovan?

Cirkus Scott är i farten igen – med elefanter, sjölejon och hästar - och elefantsafari. Bor du i Stockholm kan du protestera tillsammans med Djurrättsalliansen.

http://www.thechurchofseitan.com

Spanien kämpar för sin tjurfäktning. Eller iaf gör myndigheterna det. Och det finns ju ett enkelt sätt att inte hålla med…

http://summerofliberation.se

Skulle tro att detta blir näst sista sommarblogginlägget. Så vi får se till att slå på stort nästa vecka! Hörs då.

A beautiful mind - och då menar vi bläckfiskar, inte Russel Crowe

Tidskriften New Scientist har i sitt senaste nummer en fascinerande artikel om bläckfiskar. Om vi skulle göra en lista på djur utifrån hur dumma vi anser dem vara skulle bläckfisken säkert kommer bra långt ner på listan. Men artiklen handlar istället om detta djur intelligens och förmåga till medvetande.

"Between them, cephalopods, which also include squids, cuttlefish and nautiluses, can navigate a maze, use tools, mimic other species, learn from each other and solve complex problems. If the latest analyses are to be believed, these skills might show a rudimentary form of consciousness. [… S]ome of their more impressive tricks are shared with only the cleverest vertebrates, such as chimps, dolphins and crows."

Fascinerande läsning om djur som som vi har lättast att neka inkludering i vår omsorgscirkel, just på grund av "illusionen av dumhet".

Som av en händelse berörs bläckfiskar av ett EU-direktiv om skydd av djur i vetenskapliga försök. Detta nya direktiv ska implementeras i medlemsländerna lagstiftning senaste i januari 2013 och innehåller ett annat skydd för bläckfiskar än vad som finns idag.

New Scientist igen:

"Although a handful of countries protect them, a recent European Directive is the first blanket law to offer them the same protection as the lab rat. This is an important first step, but many more are necessary. […] Cephalopods may not be as emotionally appealing as our closer relatives, but their intelligence shows that we need to take protection of their beautiful minds more seriously."

PS. När jag letade efter en bild till detta blogginlägg så sökte jag på ordet "bläckfisk" hos en bildbyrå vi använder. Av 210 bilder var ungefär 190 av dem bilder på en bläckfisk som en del i en maträtt - en massa bilder på sushi, bilder på något som liknade lökringar och på någon wok, som jag antar innehöll delar av en bläckfiskar. Några av bilder var på en bläckfisk som låg på däcket till en fiskebåt och antagligen på väg att bli någon av tidigare nämnda maträtter. Ungefär tio var tecknade bilder på en bläckfisk som höll i en flagga eller gjorde något annat o-bläckfiskigt. Och så fanns det tre bilder på en riktig levande bläckfisk. Tre av 210. Vilket känns som ett bra exempel på just det jag skrivit om ovan.

Svensk media om miljöförstörande hundar - 1,5 år efter Djurens Rätts blogg

Ni har kanske noterat notisen om hundars miljöförstörande verksamhet som publicerats i ett par svenska medier de senaste dagarna? Nyheten kommer från TT och finns i t.ex. DN, SvD, GP och på di.se.

Det lite märkliga är dock att artikeln i New Scientist som TT referar till, och även boken som studien bygger på, inte alls är ny - vi skrev om artikeln och boken i bloggen redan i oktober 2009.

Något som inte blir lika tydligt i TT:s artikel är att problemet med hundarna är, som det nästan alltid är när vi pratar om matens miljöpåverkan - kött: "Owning a dog really is quite an extravagance, mainly because of the carbon footprint of meat". Den logiska tolkningen är därmed inte att vi måste sluta hålla hundar som sällskapsdjur/familjmedlemmar för att vara miljövänliga, utan att lösningen (om vi nu väljer att se det som ett problem) är att reducera dessa djurs köttkonsumtion.

Äta kängurur?

Vissa djur tycker vi det är ok att äta (grisar och kycklingar) medan vi absolut inte tycker att man kan äta andra djur (hundar och katter). Jag skulle gissa att kängurur hamnar i den senare kategorin, men att äta kängurur är just vad en artikel i senaste numret av New Scientist tycker att vi ska göra.

Artikelförfattarinnan Wendy Zukerman har förvisso sina tvivel (och är själv vegetarian sedan 10 år tillbaka) men poängen i artikeln är att kängurur är miljövänliga att äta, deras kött är nyttigt och de hålls på rancher snarare än i djurfabriker. Zukerman skriver:Två saker om detta tycker jag är lite intressant.

För det första, varför hamnar kängurur i den icke-ätbara kategorin av djur? Som jag tror att de gör för de flesta svenskar. Är det bara för att du är gulligare än t.ex. strutsar, eller för att det är lite coolt att de har sin unge i magen? Intressant att fundera över.

För det andra, hela argumentationen om att kängurun är det miljövänligaste djuret som går att äta poängterar ju bara ytterligare en gång hur viktigt det är att inte förlora etiken. För en känguru är ju inte mat - lika lite som en gris, kyckling, hund eller katt. Och detta gäller oavsett hur miljövänligt, nyttigt och gott den döda känguruns muskler och fett än må vara.

"Kangaroos are arguably the most ethically and environmentally sound source of meat on the planet. The animals whose flesh ends up on supermarket shelves live wild before dying a humane death. They have a different digestive system to ruminants like cattle and sheep, so emit negligible methane, making roo meat the number one choice for combating global warming. What's more, one kangaroo consumes about a third as much plant material as a sheep, and just 13 per cent of the water."

Två saker om detta tycker jag är lite intressant.

För det första, varför hamnar kängurur i den icke-ätbara kategorin av djur? Som jag tror att de gör för de flesta svenskar. Är det bara för att du är gulligare än t.ex. strutsar, eller för att det är lite coolt att de har sin unge i magen? Intressant att fundera över.

För det andra, hela argumentationen om att kängurun är det miljövänligaste djuret som går att äta poängterar ju bara ytterligare en gång hur viktigt det är att inte förlora etiken. För en känguru är ju inte mat - lika lite som en gris, kyckling, hund eller katt. Och detta gäller oavsett hur miljövänligt, nyttigt och gott den döda känguruns muskler och fett än må vara.

Foto: http://www.flickr.com/photos/juliabo/

"Compassionate conservation"

I bloggen har vi flera gånger varit inne på hur ologiskt det lätt kan bli när man inte ser djur som individer utan endast som en del i ett kollektiv (särskilt här, men även t.ex. här och här). Detta är resonemang som lätt kan resultera i att man offrar vissa djur för att rädda andra, eller placerar djur i fångenskap för att rädda deras art.

Precis på detta tema skriver etologen Marc Bekoff om i det senaste numret av tidskriften New Scientist. Artikeln heter Conservation and compassion: First do no harm, och jag tycker du ska läsa den.

Sommartider (hej, hej) - #2

Vet du vad det är för likhet mellan Kjell Eriksson, Py Bäckman och Patrik Isaksson? Tänk, tänk, tänk!

Jo, alla har varit aktiva i Djurens Rätt! På den tiden Djurens Rätt hade en Animlen-butik i Drottninggatan i centrala Stockholm jobbade Py Bäckman där under ett par år. Och Patrik Isaksson sa för några år sedan i en intervju med SJ:s tidning Kupé att han var aktiv i Djurens Rätt (men han gjorde det uppenbarligen väldigt diskret...).

Kjell Eriksson var aktiv i organisationen under flera år på den tiden då vi hette Nordiska samfundet mot plågsamma djurförsök. Och om detta skriver han lite om i sin bok ”Kjell”. Boken handlar om hans övervikt som liten och hur han förändrades när han blev äldre, och han skriver som kortast om sin upplevelse av Nordiska samfundet mot plågsamma djurförsök / Djurens Rätt (s. 126-129).

Bilden av organisationen är inte direkt smickrande. Och jag tror inte den är särskilt representativ, eller någon sanning över hur det gick till på den tiden. Men oavsett, man kan onekligen konstatera att Djurens Rätt, liksom Kjell Eriksson, har förändrats väldigt mycket under se senaste tjugo åren.

Vill du rädda – och lära dig mer om – djur, utan att behöva lämna Facebook? Då är det nya applikationen Farm Rescue något för dig.

Att Gudrun Schyman och Feministiskt Initiativ grillade upp 100 000 kronor för att påvisa skillnaderna mellan mäns och kvinnors löner torde inte ha undgått någon. I en intervju på radio svarade hon på kritiken med formuleringen "vi arbetar inte med välgörenhet, vi arbetar med att förändra världen".

Jag tyckte det var en väldigt bra formulering. Välgörenhet är lovvärt naturligtvis, men förändra världen är jag inte säker på att det alltid gör. Och jag tycker det finns en hel del relevanta paralleller att dra till hur djurrättsrörelsen arbetar.

Djurskyddsmyndigheten är saknad av många. Men inte av alla. När det begav sig beskrevs den bland annat som en lekstuga för djurrättsaktivister av Kristdemokraternas partiledare Göran Hägglund. En av de "påbud" som förlöjligades av förbudet mot fiske med levande agn. Och i dagarna kunde vi i en artikel i DN läsa hur Jordbruksverket upprepar förbudet mot fiske med levande agn. Men ingen motsvarande förlöjligande kritik hörs nu. Vilket jag tycker säger en hel del.

I Halland och i Motala (och säkert överallt där det finns bortskämda människor) så klagas det på störande fåglar som smutsar ner bilar. Ibland när man blir arg så är det bättre att inte säga något, istället för att ångra vad man sagt. Så jag ska inte säga något om detta.

Fredrik Lindkvist från Totalt Jävla Mörker intervjuas på musictage.se, och jag tyckte detta var fint: "Fredrik minns särskilt en av spelningarna han anordnade tillsammans med Nordiska samfundet mot plågsamma djurförsök, nu Djurens Rätt. Totalt Jävla Mörker var förband åt Skumdum, Shinedust och Purusam. 900 personer kom till spelningen. Det var fullt överallt och det var så som det borde vara…"

Tidskriften New Scientist har kött som tema på sitt senaste nummer och rubriken på huvudstoryn är "Veggieworld: Why eating greens won't save the planet". Oroväckande. Men rubriken är lite missvisande.

Som min kollega Lena Lindström påpekade handlar artikeln om att kött är dåligt för miljön och att alla borde äta mindre kött. De har tre argument för att det inte är energieffektivt att precis alla blir veganer:

1. Att det inte skulle gå att utnyttja mark där bara gräs kan växa till matproduktion.
2. Att grisar och kycklingar kan leva på avfallsprodukter.
3. Att biprodukterna gödsel, ull och läder är bra att ha och måste ersättas med andra.

Det första argumentet är relevant, men man kanske inte måste använda all mark till matproduktion? Om vi inte förökade oss exponentiellt skulle det gå bra ändå. Det andra argumentet är sådär. Biologiskt avfall kan också användas till rötgas (elektricitet) och kompost (gödning) utan att ta omvägen via djuren. Det tredje argumentet är inget argument, det finns alternativ som vi vet.

Allt som allt en bra artikel, för oss och för djuren! Huvudargumentet var ändå att animalier är ett stort problem och vi måste äta mycket mindre av det.

Det borde vara förbjudet att ha "Dagens vegetariska" på menyn bland en massa andra fantasieggande rätter med djur i. Vem går in på en restaurang för att äta utan att ens veta vad man kan få?

Glöm inte att lyssna på matradioprogrammet Meny i P1 den 22 juli, då personen bakom bloggen http://vegologi.blogspot.com/ lagar och pratar veganmat. Härligt!

Det var allt för denna gång. Del 3 kommer om ungefär en vecka. Tills dess finns vi på http://www.djurensratt.se/, http://www.alliansfördjuren.se/, http://www.summerofliberation.se/, http://www.vegokoll.se/, www.facebook.com/djurensratt, www.twitter.com/djurensratt...

Detta är djurförsök

Snart kommer nya numret av tidningen Djurens Rätt ut (om du hade varit prenumerant på PDF-versionen av tidningen så hade du fått tidningen redan igår!) och i detta nummer är det djurförsök som står i fokus.

Som jag varit inne på tidigare här i bloggen så är idén om att djurförsök görs för att bota livets stora sjukdomar och för att väldigt påtagligt rädda liv väldigt utbredd. Så utbredd att jag nästan kommer på mig själv med att tänka att så är fallet.

Simon Festing från organisationen Understanding Animal Research argumenterar i senaste numret av tidskriften New Scientist för behovet av djurförsök, och för att den forskning som görs med djurförsök ska vara så korrekt och öppen som möjligt. ”The use of animals in research is a privilege and must always be undertaken responsibly” skriver Festing.

(Understanding Animal Research har ett namn, likt Svensk Köttinformation, ger intrycket att det handlar om någon sorts opartisk informationskanal. Men så är inte alls fallet, utan Understanding Animal Research vill öka förståelsen men också acceptansen för försök på djur.)

Ska djurförsök göras borde det som Simon Festing förespråkar vara självklarheter. Men i samma nummer av tidskriften beskrivs två djurförsök som jag tycker är ”bra” exempel på att djurförsök inte alls görs för att bota livets stora sjukdom. Och frågan är om de går att berättiga överhuvudtaget?

Det första försöket beskrivs i en notis och berättar att unga rhesus makaker har fått dricka alkoholhaltiga drycker under timme om dagen i 11 månader. Resultatet – färre stamceller i en den del av hjärnan som påverkar minnet och de spatiala förmågorna (den spatiala förmågan spelar en avgörande roll för förmågan att uppfatta världen omkring oss). Så efter dessa djurförsök på apor vi kan alltså konstatera att ett stort intag av alkohol under en lång period påverkar delar av hjärnan hos unga apor – och människor, får man anta.

Det andra försöker som beskrivs handlar om att man placerade två grupper av sniglar i två akvarier. Det ena med endast syrefattigt vatten, det andra med vatten utspätt med drogen metamfetamin. När sniglarna sökte sig till vattenytan för att andas petade man på dem för att få dem att associera detta till en negativ upplevelse. Dagen efter var det bara sniglarna i vattnet utspätt med metamfetamin som kom mindes den negativa upplevelsen av att andas vid ytan.

Djurförsöksledaren konstaterar att sniglar är annorlunda människor, men syftet med försöken är ändå att se hur metamfetamin påverkar minnet hos människor och i förlängningen hur man ska kunna förändra detta hos människor med ett beroende.

Vi vet att stora mängder alkohol är dåligt. Vi vet att metamfetamin är dåligt. Vi vet att detta medför negativa konsekvenser för den som brukar det. Men ändå används apor och sniglar i försök för att forska kring alkohol och metamfetamin.

Och det är detta som många gånger är djurförsök. Inte för att bota aids, eller för att hjälpa sjuka människor i nöd.

Exempel på djurförsök som utförs i Sverige finns på vår sajt om djurförsök – http://www.stoppaplågsammadjurförsök.se/

En kamp för att äta tonfisk

Det är ett ämne jag varit inne på flera gånger tidigare här i bloggen - det här med hur knasigt det blir när man inte ser djur som individer utan endast som del av en art. Ett nytt exempel på detta får vi i senaste numret av New Scientist.

Tonfisk är en fisk som till antalet minskat i Medelhavet till drygt hälften sedan 1970-talet. Något måste göras, eller hur?

Lösningen: ett stort EU-finansierat projekt som går ut på att försöka föda upp dessa fiskar i fångenskap, vilket man tidigare inte lyckats med. Syftet är att kunna mätta konsumtionsbehovet av tonfisk med farmade tonfiskar istället för de snart utrotningshotade vilda tonfiskarna?

I New Scientist beskrivs kampen för att domesticera tonfisken som det enda sättet att rädda dem. Mer rimligt vore det att kalla det hela för vad det är – människors EU-finansierade kamp för att kunna fortsätta äta tonfisk med gott samvete.

Två bloggar och ett citat om döden

Jens Holms blogg skriver idag om Vänsterpartiets finfina beslut om att vegetariskt ska vara huvudalternativet vid partiarrangemang.

Och Djurens Rätts blogg Vegokoll.se har spanat in en ny smoothie från Carlshamn. Spring och köp!

Avslutningsvis ett intressant citat från en gripande liten artikel i senaste numret av tidskriften New Scientist, om chimpanser och döden:

"The who studies "make a strong case that chimps not only understand the concept of death but also have ways of coping with it"."

En efter en så raseras de kriterier som vi brukar använda för att förklara vad som skiljer människan från de övriga djuren. Intressant.

Miljöovänliga familjemedlemmar

I senaste numret av tidskriften New Scientist finns en artikel med titeln How green is your pet? som diskuterar den miljöpåverkan som våra husdjur/familjemedlemmar har.

Enligt siffror som publiceras i en ny bok (med den gissningsvis avsiktigt provocerande titeln Time to Eat the Dog? The real guide to sustainable living) så är det mer skadligt för miljön att ha en hund än att köra en Toyota Land Cruiser 10 000 km om året. Hundar är de stora miljöbovarna i sammanhanget, men även katter och andra djur är skyldiga. En guldfisks ekologiska fotspår motsvarar det av två mobiltelefoner. En katt har inte samma miljöpåverkan som en hund, men ligger på andra plats, strax under det som motsvarar en Wolksvagen Golf… plus att katter dödar en massa vilda djur, Storbritanniens 7,7 miljoner katter dödar varje år 188 miljoner vilda djur.

Den stora boven i dramat är (naturligtvis) mat, och främst det kött som djuren konsumerar. "Owning a dog really is quite an extravagance, mainly because of the carbon footprint of meat", säger John Barrett från det svenskklingande Stockholm Environment Institute i York. Enligt boken konsumerar en normalstor hund 164 kilo kött om året.

Jag läste allt detta och började fundera kring vilken slutsats man bör dra av allt detta. Om det finns någon att dra? Vad jag vet är hund- och kattmat till största delen en biprodukt av mänsklig köttkonsumtion. Artikelförfattarna menar att det går åt utrymme motsvarande 1,5 gånger Nya Zeeland varje år bara för att föda katterna i de tio mest kattrika länderna i världen, men frågan jag ställer mig är om detta är mark som används specifikt för kattmat eller om det är för mänsklig köttkonsumtion som katterna äter resterna från. Eller är denna yta motsvarande det som blir just kattmat?

I vilket fall som helst är det självklart så att det blir mindre lönsamt för djurindustrin om det inte skulle finnas en andrahandsmarknad för det vi människor ratar.

Den enklaste lösningen verkar hur som helst vara att reducera dessa djurs köttkonsumtion - en hund klarar sig t.ex. utmärkt på en vegetarisk kost. Ett förslag som presenteras i artikeln är att ge dem mer rester av det vi äter (vilket sällan är lika proteinrikt som det djuren äter, plus att vi då även reducerar mängden mat som slängs). Alternativet att äta de djur vi har som familjemedlemmar är dumt, för djur är inte mat, som vi vet. Ett förslag att kräva miljövänligare produkter kanske också är vettigt.

Något att fundera kring.

Kanske världens coolaste duva och helt säkert den coolaste av spindlar

Om vi får roa oss en stund här i bloggen så var duvan i klippet nedan en av de coolare duvor jag har sett. Klippet är från den amerikanska fotbollsmatchen i helgen mellan Oakland och Philadelphia.

Vänta till 30 sekunder in i klippet där reprisen börjar. Och där kan vi se duvan börjar flyga tilsammans med sina polare i svarta tröjor när de börjar springa. Men istället för att flyga sin kos så landar den 5 meter från platsen där all kalabalik äger rum. Och allt detta sker på en arena som just då är fylld med 49 642 åskådare. Cool duva.

Vi kan i alla fall vara helt säkra på att den coolaste spindeln är Bagheera kiplingi, den första kända spindelart som äter vegetariskt. Det går att läsa om denna spindel i senaste numret av tidskriften New Scientist. Och där står bland annat:

A vegetarian diet may also encourage the typically territorial spiders to cooperate, says Meehan, who has seen hundreds gathering on one plant, entire families sharing nests, and males defending nests from ant attacks.
"These spiders may be the 'Gandhis' of the spider world: life-long vegetarians, they tolerate one another's company and may even cooperate peacefully in the true sense," he says. "The abundance of food available to it may be allowing it to let down its defences."

Och detta är ju egentligen en lång omskrivning som går ut på att vegetarianer är mer sociala och får fler kompisar.

Är en tam zebra en zebra?

I förra veckan var Djurens Rätts personal, undertecknad inkluderad, och lyssnade på Tom Regans föredrag på Stockholms universitet. Intressant, lärorikt och inspirerande. En sak han pratade om var att djurrättsrörelsens mål och syfte inte är större burar, utan tomma burar. Att bättre förhållanden för den som är fängslad inte gör den fängslade mindre fängslad.

Vilket fick mig att fundera kring en artikel i senaste numret av New Scientist. Där finns en text (My little zebra: The secrets of domestication, New Scientist 5 oktober 2009) om domesticering, om att många djurarter inte verkar vara så svåra att domesticera som man tidigare trott. Eller snarare att det inte tar så lång tid att domesticera dem som man tidigare trott. Men så finns det djur som vägrar blir domesticerade. Så som zebror. Vi återkommer strax till dem.

I artikeln ställer författaren denna fråga:

"Wouldn’t it be better if some threatened animals survived as pets or farm animals rather then not at all?"

Och detta är verkligen något man kan fundera på.

Skillnaden mellan Djurens Rätt och t.ex. Greenpeace är att Djurens Rätt ser djur som individer, inte som anonyma kollektiv. En art kan inte lida, det är individer som känner smärta. En art kan inte uppleva instängdhet eller frustration, det är delarna som utgör arten som känner dessa känslor. Det är viktigt och grundläggande, i alla fall i mina ögon. Att en djurart försvinner kan medföra en mängd negativa konsekvenser även för andra djur, men det är individen som ska vara i vår fokus, inte arten.

Och då återkommer vi till det som Regan pratade om. Om vi har ett vilt djur med vissa egenskaper, vissa beteendemönster och särskilda drag – är det inte denna individ, men des egenskaper, beteendemönster och drag vi ska kämpa för? Snarare än en domesticerade light-version av samma djur? Är det tomma burar vi vill ha borde vi rimligen också vilja ha djuren i dess originalversion, inte fängslade under rimliga förhållanden men med ett helt annat beteende (och ofta även ett annat utseende, vilket händer vid en domesticering).

Ta zebrorna som exempel. Det har gjorts försök att domesticera zebror, men utan någon lycka. Vilket jag tycker säger en hel del om individen zebra. Coola djur. Om de vore utrotningshotade och vi skulle bestämma oss för att verkligen göra allt för att ändå domesticera zebror, för att ha dem som hästar och annat användbart - skulle vi rädda arten zebra eller skulle vi göra individen zebra en björntjänst (och en björntjänst gör ju ingen glad)?

Är det bättre att det finns zebror som får leva ett ozebrigt än att det inte lever några zebror alls? Är det bättre att leva i fångenskap än inte alls, om man inte vet att det finns ett alternativ. Och om individen har förlorat de vilda egenskaper ens företrädare hade och inte ens liknar dem fullt ut?

Inte helt lätt. Men jag tror mitt svar blir nej. Det är inte bättre om utrotningshotade djurarter finns kvar om det sker genom att vi gör dem till husdjur eller till djur på farmer. Kanske känslokallt. Eller så är det helt enkelt det logiska svaret, men respekt för individen, med respekt för zebran.

Rädda världen - välj vego

Länge var köttkonsumtionens miljöpåverkan något som levde i skymundan av de andra sätt som förstör vår värld. Men inte längre, nu är det allt som oftast en självklar del i debatten. Du kan läsa mer om detta i kommande nummer av tidningen Djurens Rätt, och så även i senaste numret av tidskriften New Scientist.

I deras artikelserie How you can make the world better har man listat tio saker som var och en kan göra för att rädda världen. Och en av dem är att välja vego, att äta mer grönt: "Eat less meat and more vegetables if you want to help save the world".

Under rubriken "Eat more plants" skriver man:

"Where the food you eat comes from matters less than what it is. The greenhouse emissions from transporting food are typically only a tiny proportion of the total emissions associated with growing food.

Livestock are responsible for nearly a fifth of all greenhouse emissions, from the methane produced by their guts and manure, to nitrous oxide emissions from the fertilisers used to grow feed for them. Because it takes several kilograms of plant matter to grow a kilogram of meat, producing meat and animal products such as cheese usually greatly multiplies the environmental damage done by farming. The huge amounts of land required are driving the destruction of rainforests, for instance. Even small reductions in consumption, such as making Mondays meat-free, could make a big difference."

Förbannad, besviken, förvånad och förundrad. Och lite glad också.

Dagens industriella djurhållning är problematisk (för att använda att diplomatiskt ord) och vi måste hitta på lösningar för att komma till rätta med detta problem. Den lösning jag ser som mest realistiskt - och mest logisk - är att sluta konsumera djur, helt och hållet eller i varje fall i de enorma mängder som vi gör idag. Då går vi till roten av problemet.

Men så i senaste numret av tidskriften New Scientist får vi ta del av den lösning som förespråkas av filosofen Adam Shriver vid Washington University i St. Louis i artikeln Pain-free animals could take suffering out of farming. Shriver föreslår helt enkelt att man ska modifiera gener på djur så att de inte upplever smärta. Helt och hållet, eller mer eller mindre. En lösning på problemet som först gjorde mig sjukt FÖRBANNAD.

Men sedan läste jag att Shiver själv är vegetarian, och att han faktiskt tycker att det bästa vore att få bort djurfabrikerna helt och hållet. Men om vi inte är på väg mot en sådan framtid menar han att vi måste ta andra steg för att minska lidandet. Då blev jag mindre förbannad.

Men ändå, det vore verkligen att nagga i kanten på att gigantiskt problem. Och ett problem som fortfarande skulle finnas kvar, även om det rimligen inte vore ett lika stort problem längre om man endast ser djurets lidande som det stora problemet. Vilket jag tycker är ett alldeles för snävt synsätt. Och vilket även ledaren - Pain-free animals would not be guilt-free - som kommenterar artikeln tycker. New Scientist skriver:

"Too many of us are too attached to the pleasures of affordable meat to consider the plight of factory-farmed animals. If the proposal to create pain-free animals achieves anything, it is to force us to confront the pain and suffering that our diets inflict. End factory farming, and the "problem" of pain-free animals goes away too.”"

Mycket snack om kött kan det bli. Som någon skrev på vår Facbook-sida i en diskussion – pratar man om fotboll blir det lätt så att man pratar om Allsvenskan, den största ligan i Sverige. Och pratar man djurrätt blir det lätt att man pratar om kött, det område där flest djur utsätts.

Därför blev jag BESVIKEN på Gunnela Ståhle, anställd på Svenskt Sigill men framför allt (i detta sammanhang) ledamot i Djurskyddet Sveriges styrelse. Mycket har jag läst och hört men jag kan inte minnas att jag hört eller sett en representant för en djurskyddsorganisation anklaga svenska myndigheter för att bedriva en onyanserad hets mot kött.

En gång till: svenska myndigheter bedriver en onyanserad hets mot köttkonsumtion? Verkligen?

För att återgå till New Scientist så skriver de även i senaste numret att det är på gång "massproduktion" av grodor. Är det för att jag är svensk som jag blir så FÖRVÅNAD? Som vi skrivit tidigare om i bloggen är det mäkta populärt att äta grodor i delar av västvärlden. Tidigare har man främst importerat grodor från Asien, men nu har franska forskare kommit på ett sätt att hålla grodor under "intensive farming conditions".

Jag har läst artikeln Intensive frog farming takes giant leap forward tre gånger nu, men kan inte sluta bli lika förvånad varje gång. Medan människor som engagerar sig för djur ibland blir kritiserade för att inte ägna sig åt annat lidande i världen så finns det forskare som André Neveu vid French National Institute for Agricultural Research som ägnar tid och pengar åt att forska om vilken grodart som passar bäst att hålla under djurfabriksliknade förhållanden:

"The best candidate for farming turned out to be the marsh frog. Not only was it the only strain to reach 30 grams in weight – the minimum considered acceptable for the French market – but it also did better in captivity than the other strains. Just over half the marsh frogs survived three years of intensive farming, whereas only 5 to 8 per cent of the pool and edible frogs did. That resulted in yields of about 29 kilograms of marsh frog meat per square metre – six times higher than the yields from other strains."

Mer FÖRUNDRAD än något annat blev jag att Svenska jägarförbundet har dragit igång en tävling som går under namnet "Kråkjakten". Där lottar Svenska jägarförbundet ut priser bland dem som rapporterar in skjutna kråkor, skator eller nötskrikor.

Man kan diskutera deras argument, att de vill jaga kråkor för att "gynna småviltet, fåglar och harar". Men oavsett; att göra det till en tävling är knasigt, osmakligt och något som gör att man ifrågasätter om den jakt som sker är helt och hållet seriös.

Men det är klart, tävlingen ger ju i och för sig deltagarna möjligheten att posera för bilder som denna och denna. Bilderna kommer från Svenska Jägareförbundets ”Kråkblogg”, där man förundras över inlägg som detta:

"Rätt trist morgon på ett sätt, sköt 8 kråkor på 15 minuter. Strax efter 05 på morgonen upphörde de att flyga. Därefter kom några omgångar med kajor, blev 8 skjutna. Rätt ok morgon skyttemässigt, 16 fåglar på 17 skott."

Sällan har väl beskrivningen "rätt trist morgon" passat bättre in sammanhaget.
Men jag blev i alla fall GLAD över insändaren Lika naturligt att stänga ute köttlobbyn som tobakslobbyn från skolorna, skriver av Jonas Norberg från projektet Skolbarnens Vänner.

Jensen's Bøfhus, Borås, tzayspett, Barcelona och fåglar

Semesterreflektion 11. Här kommer ett par ord som nog aldrig använts i samma mening tidigare: torsdagens vegokorvgrillning räddades av Jensen's Bøfhus och OKQ8.

Sojakorvar var nedpackat, liksom ketchup och senap - tiden räckte inte till för att göra något roligare. Men det hela blev bra tack vare coleslaw av märket Jensen's Bøfhus (för er som inte känner till Jensen's Bøfhus – tänk på en restaurang med kött, kött, kött och så lite extra kött. Då är ni nära.).

Vegansk coleslaw är varken det första eller sista man tänker på när man tänker Jensen's Bøfhus, men den finns. Och var helt ok. Kan vi inte argumentera bort köttet från Jensen's Bøfhus så kanske vi kan konsumera deras coleslaw i sådana mängder att de blir ett coleslaw-företag.

Dessutom hade vi glömt korvbröd, men räddades i nöden av OKQ8. Puh.

Semesterreflektion 12. Lokalpolitikern Anders Österberg (s) föreslår att Borås skolbespisningar ska ha en vegetarisk dag i veckan, för miljöns skull. Läsarkommentarerna på Borås-Tidnings hemsida är förtroendeingivande och skrämmande på samma gång Det började illa och jag hade för ett tag helt gett upp hoppet om staden Borås. Men nu känns det lite bättre.

Semesterreflektion 13. På utflykt häromdagen hade jag med mig senaste numret av New Scientist, och kunde där läsa om de 76 rhesusmakaker som efter 20 års djurförsök har gett oss kunskapen att färre kalorier gör att vi lever längre.

Visste vi inte detta redan? Att övervikt gör att vi dör tidigare, och färre kalorier gör att vi antagligen lever lite längre? Var det värt att 38 apor under 20 år fick 2/3 så mycket mat som de annars skulle haft? 20 år av hunger egentligen.

Fördomen om att djurförsök alltid är nödvändiga och görs för att bota livsfarliga sjukdomar är en av de mest effektiva fördomar jag känner till.

Semesterreflektion 14. På tal om utflykt upptäckte vi på NK häromdagen "Tzayskewers & Kimchislaw" (från företaget Health & Happiness). "Tzayskewers & Kimchislaw" är tzayspett med hoummossallad, serverad med kimchicoleslaw. 100% veg stod det på förpackningen, men det var kesella i coleslawen, så det är inget för veganen. Men jag har ett förslag på lösning.

Du ser till att boka in en utflykt med din icke-veganska kompis. Ni tar vägen förbi NK, och köper bland annat en förpackning Tzayskewers & Kimchislaw. Ni placerar er på en filt på Blasieholmen. Du pekar mot Gröna Lunds nya åkattraktion Insane, och utropar "Herregud, har du sett den där grejen!!!". Din kompis kan inte låta bli att titta, du norpar snabbt som ögat åt dig tzayspetten, springer raskt därifrån och skickar ett förklarande sms dagen efter. Eller så tigger och ber du på dina bara knän.

Hur som helst blir alla glada och nöjda.

Semesterreflektion 15. Tretton år efter att Djurens Rätt skrev den första debattartikeln om körkort för hundar hänger Fredrik Hardt i Gotlands Allehanda på.

Välkommen Fredrik.

Semesterreflektion 16. Enligt sajten VirtualTourist.com är detta de fem värsta länderna för veganer att resa i:

1. Mexico
2. Spanien
3. Tyskland
4. Kuba
5. En samling centralasiatiska länder

Tillåt mig att inte hålla med överhuvudtaget. Och tillåt mig tro att amerikaner inte har samma resvanor som resten av världen. Jag har förvisso bara erfarenhet av Spanien och Tyskland, men dessa länder hör absolut inte till denna lista.

Högst personlig semesterreflektion 17. Badpremiär: 18 juli. Dagen då Zlatan blev klar för Barcelona. Fånigt sent premiärdopp, särskilt för en Varbergare som jag. Men jag gillar tanken på Zlatan i Barcelona, staden där jag på Maoz upptäckte att falafel inte måste vara jättetråkigt.

Semesterreflektion 18. Det sägs att en viss travkusk *host* grispåfösare *host* har förlorat sin huvudsponsor. Travkusken skyller på TV4, huvudsponsorn säger att det inte har något med anklagelserna om djurplågeri att göra.

Brott lönar sig inte säger jag.

Semesterreflektion 19. Om du lider av brist på bloggande från Djurens Rätt så är djurensratt.webblogg.se bloggen för dig. Häng med på sommarturnéns framgångar och äventyr.

Semesterreflektion 20. Det är både fascinerande och tragiskt när de vilda djuren kommer i direkt kontakt med vår moderniserade värld. Så som de svalor (jag är rätt säker på att det var svalor i alla fall…) som hade skapat ett bo på den bilfärja vi åkte med i helgen. Och de rådjur jag titt som tätt stöter på i min södra förort till Stockholm (jag undrar alltid hur det går för dem när jag ser dem på morgonen, när de har en hel dag att klara av).

Och så som de fåglar som hade slagit sig ner i dörren till en sopstation i Stockholms skärgård.

Cirkusar - en dålig plats för djuren

Ibland kommer det studier som visar vad Djurens Rätt och många andra har vetat om under lång tid, men som ändå utgör ännu ett strå till den stack som en dag kommer att förändra vår värld. Ett sådant strå är världens första globala studie av förhållandena för djur på cirkus (studien sammanfattas i senaste numret av New Scientist och redovisas i sin helhet i tidskriften Animal Welfare).

Resultatet kan sammanfattas så här: Cirkus är kul - min inte för djuren. Eller för att citera mannen som lett studien, Stephen Harris vid University of Bristol:

Whether it's lack of space and exercise, or lack of social contact, all factors combined show it's a poor quality of life compared with the wild.

Enligt studien spenderar djur på cirkus mellan 1 och 9 procent av sin tid till att tränas, och övrig tid instängda i burar eller inhängnader på en yta som i regel är en fjärdedel så stor som den yta som rekommenderas för djur av samma art som hålls på djurparker. Många av djuren på cirkus uppvisar ett stressrelaterat beteende, som exempelvis att gå fram och tillbaks i timtal.

Cirkus är kul, men inte för djuren. Välj bort djurcirkusar i sommar.

En björntjänst gör ju ingen glad

Etologen Marc Bekoff skriver i senaste numret av New Scientist (Bear tapping: A bile business) om de tusentals björnar som hålls under hemska förhållanden i Kina och länder som Vietnam, Laos, Kambodja och Korea:

"Watching rehabilitated bears play is a joy. Many continually seek out playmates, an indication that they have substantially recovered from their trauma. I once saw two bears called Aussie and Frank frolicking on a hammock. When Aussie saw Jasper ambling over, he jumped off the hammock, approached Jasper, and they began play-fighting. The deep trauma they had experienced wasn't stopping them from enjoying themselves. Yet some bears have behavioural scars and flashbacks from their unspeakable abuse. Aussie still scampers back to his den when he hears a strange noise."

Björnarna hålls fastspända i burar som inte är större än deras kroppar (Jasper i citatet ovan hölls i en sådan bur under 15 år innan han räddades) för att tömmas på galla som används till traditionell medicin. Det arbetas dock intensivt för att hjälpa dessa björnar, och citatet ovan handlar om tre av dessa.

Jag hade för övrigt förmånen ett träffa Marc Bekoff under en konferens om djuretik på Sandhamn för några år sedan och han är en av de mer inspirerande förespråkarna för djurs rättigheter som jag stött på. Med en självklarhet som smittar av sig argumenterar han för alla djurs rätt, och han blandar som få andra ideologi med en enorm praktisk kunskap om djurs beteenden. Så om han håller ett föredrag eller föreläsning nära dig nån gång - missa inte.