Blitz degli animalisti a Piazza San Pietro

"Blitz degli animalisti a Piazza San Pietro."

Se klippet här: http://video.ilmessaggero.it/index.jsp?videoId=21585&sectionId=87&t=blitz-degli-animalisti-a-piazza-san-pietro-papa-francesco-anche-gli-animali-del-circo-soffrono

Kyrkan visar vägen i Teg

"Kyrkan visar vägen i Teg."

I november blev Södra Sandby, utanför Lund, församling vegetarisk. Och nu kan vi läsa om hur det blir mycket vego även i kyrkan i Teg, där det ett par gånger varje termin serveras middag i Tegs församlingsgård.

Och från och med i vår är maten som serveras under middagarna vegetarisk. Församlingspedagog Catrin Ström säger till tidningen Spira:

"Det handlar om frågor om miljö och etik, där jag tycker att kyrkan ska gå i bräschen. Men det handlar också om att vi är en folkkyrka och inte ska utesluta någon. Kanske måste vi avstå från något, i det här fallet kött, för att alla ska kunna vara välkomna."

Upplyftande och roligt, om att inkludera och gå i bräschen!

Djurrättspåve?

"Djurrättspåve?"

Foto: Catholic Church / Flickr

Som smyg-katolik (nä, inte på riktigt, men ändå) är ju det här lite intressant att läsa:

"Shortly after posting this story, we learned that Pope Francis, in his first press conference a day after taking on his new role, took special notice of a service dog in the audience. The Washington Post reported that the pope leaned down to bless a golden retriever accompanying a visually-impaired reporter at the event. The gesture drew amused chuckles from the crowd. For animal lovers it was a important sign of humanity from a spiritual leader whose influence touches all corners of the globe.

With the news that the new pontiff, Argentinian Cardinal Jorge Mario Bergogli, would be known as Pope Francis we wondered if he had chosen the name in honor of St. Francis of Assisi, the patron saint of animals. Or had he taken the name of the Jesuit missionary, Francis Xavier?

Yesterday the new pope divulged that he had in fact chosen the saint, saying Francis was a man of peace and explaining that he wished for a church that was both poor and "for the poor.

Might this also mean that Pope Francis will be the voice for the voiceless in nature?"

Välsignade veganer

"En trevlig insändare från senaste numret av Kyrkans Tidning."

Sommartider (hej, hej) - #7

Foto: Stephanie Keeney / Flickr

Så, det sista sommarturnéblogginlägget för i år. Det går fort det här med sommar. Utanför fönstret börjar bladen gulna, och en massa har redan trillat av. När kom hösten, och varför har ingen sagt något?

Kul att vegomat blev en fråga som diskuterades på Svenska kyrkans ungas årsmöte. Resultatet i omröstningen? Läs här.

Har du sett senaste Ridsport? Gör det annars. Djurens Rätts duktiga hästgrupp är med. Finns i välsorterade tidningsbutiker. Även Hästmagazinet skriver om samma ämne.

Köttfria måndagar i Malmö? Låter som en bra idé tycker jag...

En trist ledare från BLT/Sydöstran i ett trist ämne. Dessa hot är såklart tokiga, men djurrättsaktivister är ingen klump, vilket inte heller MR-aktivister (ett uttryck jag för övrigt aldrig hört tidigare, men det kanske bara är jag…?) är. Och jag är rätt säker på att en utblick på världen utanför Blekinge skulle göra att hon hittar människor som säger sig kämpa för andra människor som beter sig rätt illa även de. 

Koka kräftor - veckans diskussionsämne i Hemmets Journal.

Förresten, apropå det här med att djurrättsaktivister är en klump. När jag häromveckan kritiserade Morrissey för ett uttalande han gjort efter hemskheterna i Norge så var det någon i kommentarsfältet som tyckte att jag splittrade djurrättsrörelsen. Vi kanske är en klump en ändå?

Veckans djurhjälte nummer 1: Malin. Veckans djurhjältar nummer 2: Djurens Rätt Umeå.

Tysklands starkaste snubbe äter vego. Det kan säkert ta knäcken på någon fördom, eller två. 

Cellodling kan ersätta djurförsök - bra det! Odlat kött och cellodlingar, visst känns det som att framtiden kommer närmare för varje dag?

Läsvärt av Johan Croneman i DN apropå ett ämne som ligger mig nära om hjärtat. Den klump vi är har väldigt lätt att skjuta över problemen på någon annan långt bort.

Apropå DN – visst låter det på denna artikel som att Karl-Alfreds kokbok vore vegetarisk? Läser man originalartikeln från The Guardian så känns det inte lika mycket så.

Under seminarierna om offentlig upphandling i Almedalen så var "Rättviks-fallet" två ofta förekommande ord. Nu ser dock fallet ut att gå mot sin lösning - och dessutom på ett sätt som borde vara positivt ur djurskyddssynpunkt. Även LRF är positiva.

Trevligt från Twitter på sista tiden: veganskt med Ellen, Djurens Rätt Linköping - nu även on the Twitter och vegokäk i P2. 

Tror jag har fått några insikter under sommaren, som lite berör den ovan nämnda klumpen. Ska låta de gro lite, och se om det kanske blir något intressant under hösten av det hela. Vi får se.

Tack för denna sommar, i nästa vecka återgår vi till det vanliga programutbudet. Haj, haj!

Kött i radio x 2

P1:s Godmorgon världen idag:

"Djurplågeri och dåligt för klimatet. Köttindustrin har fått fler att fundera över om det verkligen är rätt att äta kött. Men varför är det så svårt att sluta även för dem som skulle vilja? Och vad finns det för alternativ?"

Lyssna i efterhand på http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=438&artikel=4503598

P1:s Människor och tro från i fredags:

"En majoritet av Sveriges befolkning äter kött. Samtidigt väcks frågor kring konsumtionen: behöver vi äta så mycket? Hur påverkar det miljön? Hur har djuren det i köttindustrin? Inom Svenska kyrkan har fler och fler röster börjat efterlysa en diskussion kring frågan. Författaren Pelle Strindlund, journalisten Siewert Öholm och prästen Annika Borg ger sin syn på kärleksbudskapet, köttätande och vad det innebär att människan ska råda över skapelsen."

Lyssna i efterhand på http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=416&artikel=4498638

Kristna röster för djuren

"Omsorg om djuren hör ihop med julen. Gud prioriterade djuren. Han skapade dem innan han skapade människan. Jesus föddes och döptes i närvaro av djur. Inte av profeter och skriftlärde.

Men kyrkan tog inte till orda när de hemska djurtransporterna inom EU kom på våra tv-skärmar för några år sedan. Eller när de otäcka bilderna på plågade grisar dök upp. En röst fann jag. Det var i Kyrkans Tidning, där Sveriges ambassadör vid Den Heliga stolen i Rom frågade om varför det är så tyst om djuren i den kristna förkunnelsen."

Thage G Peterson - tidigare talman i riksdagen och statsråd, numera teologistudent - skriver krönika i Expressen.

En som dock verkligen tagit till ordna när det gäller djuren är Annika Spalde. Annika Spalde är författare, fredsaktivist, diakon i Svenska kyrkan - och har nyligen tilldelats Martin Luther King-priset för 2011. Men hon är också en kristen röst för djuren, båda i ord (bland annat genom boken "Varje varelse ett Guds ord: Omsorg om djuren som kristen andlighet") och i handling (bland annat genom gruppen "Älska din nästa").

Grattis till priset Annika, och fint sagt Thage G!

Tre saker en torsdag

1. Att slakta grisar i tvättstugor och att ha djur trots att man har djurförbud är båda två allvarliga och olagliga händelser. Det är lätt att raljera när det kommer till djur, och tidningarnas rubrikskapare har verkligen tagit tillfället i akt. Det är inte varje dag man öppnar sin inkorg och möts av rubriker som:

Mötte sitt öde i tvättstuga
Riskerar åtal för skäggmunsmal
Smygägd akvariefisk kan bli rättssak

2. Raderna nedan, från en krönika av Jackie Jakubowski i Kyrkans tidning, kring att äta djur och vad som är koscher, tyckte jag var intressant:

"Enligt rabbinerna i Talmud, som ägnade en hel del tankearbete åt att utröna om Guds avsikt var att människan skulle konsumera Guds andra skapelser (djuren), borde människan egentligen vara vegetarian. Men eftersom det kan vara svårt att avstå från att äta kött, resonerade de pragmatiska rabbinerna, blir människan åtminstone medveten om vad hon gör när sortimentet begränsas och hon förbjuds vissa djur och fiskar.

Att äta en viss sorts kött men inte en annan är, enligt detta sätt att tänka, en moralisk kompromiss – Guds eftergift för människans svaghet. Koscherföreskrifterna är ett sätt att påminna om denna kompromiss."

3. Idag är det den 25 november. Och de flesta av oss är rikare idag än vad vi är under någon annan dag under månaden. Djurens Rätt har stått på djurens sida sedan 1882, och fortsätter stå på djurens sida även idag - men vi behöver din hjälp. Gå vidare till www..djurensratt.se/StodOss och läs mer om hur du blir medlem.

Bedövning är ingen oväsentlig detalj

Detta är skrivet med anledning av de diskussioner om slakt utan bedövning, som nyligen förts här på bloggen. Om Djurens Rätts arbete för djuren, uppfattas som att vi inte bryr oss om hur djuren hanteras i samband med slakt, har vi misslyckats.

Jag menar inte att vi ska sluta debattera om och på andra sätt arbeta mot diskriminering på grund av art, speciesism. Men då det specifikt handlar om slakt med eller utan bedövning anser jag att Djurens Rätt måste vara stenhårda på att det, för djurens skull, är slakt med föregående bedövning som gäller. Vi får inte riskera att tolkas som att Djurens Rätt tycker det är oväsentligt med bedövning innan avblodning eftersom vi är emot all slakt, eller att vi inte bryr oss om "detaljer" om hur djuren behandlas vid slakt eftersom vi är emot att de dödas överhuvudtaget.

För alla de djur som slaktas idag och imorgon (för det gör de, fast Djurens Rätt anser att de har rätt till sina liv) är bedövning av enorm betydelse när det handlar om lidande. Det råder det ingen tvekan om. Vi får inte på något vis bortse från det och vi måste vara tydliga.

En stor del av Djurens Rätts arbete är och ska vara att verka för förbättringar för djuren. Det kan man läsa om i vårt idé och handlingsprogram där det bland annat står att "Djurens Rätt verkar för att få till stånd attityd- och lagförändringar som höjer andra djurs status i enlighet med vår grundsyn. Sammantaget förordar Djurens Rätt att verksamheter i samhället som i hög grad strider mot djurens intressen ska avskaffas. Så länge som dessa finns kvar, måste djurens förhållanden förbättras."

Nationellt verkar Djurens Rätt för att kravet på bedövning före avblodning ska vara kvar. Och det finns ett stort stöd för det. Därmed inte sagt att vi kan lägga frågan på hatthyllan. Frågan måste alltid vara levande för oss och vi nöjer oss såklart inte med att djuren i Sverige ska slippa attslaktas utan bedövning. Internationellt är det mycket vanligt med slakt utan bedövning och därför är kravet på bedövning en viktig fråga för oss i vårt internationellaarbete, till exempel i arbetet som medlemsorganisation i paraplyorganisationen Eurogroup for Animals.

Djurens Rätt kämpar för och åstadkommer förbättringar för djuren, samtidigt som vi arbetar för att nå vår vision om ett samhälle där djuren fullt ut respekteras som de levande, kännande individer de är. Just den kombinationen är enligt mig, en av de fantastiska styrkorna hos Djurens Rätt.

Linda Björklund
Etolog
Djurens Rätt

Foto: Erik Lindegren

Djurens Rätt om speciesism i Expressen

För ett par dagar sedan skrev fyra representanter för det kristna Sverige en debattartikel i DN om slakt utan bedövning. Debattartikeln skapade ringar på vattnet och en hel del diskussion, t.ex. här i bloggen och på vår Facebook-sida.

Även Expressens ledarredaktion hakade på, och skrev en ledare med rubriken Halal är kosher. Idag har Expressen publicerat Djurens Rätts replik på ledaren.

I diskussionen anklagas ibland Djurens Rätt för att inte agera tillräckligt mot slakt utan bedövning, eller att vi inte blir upprörda nog. Men det gör vi. Och det blir vi. Men slakt utan bedövning är inte det enda vi ska uppröras över. Grundproblemet är - vilket också är avslutningsorden i repliken i Expressen - "inte bara slakt utan bedövning utan att djuren utnyttjas och dödas överhuvudtaget".

Sommartider (hej, hej) - #1

Det är sommar och det är sol och det är Djurens Rätt på sommarturné.

För många inom Djurens Rätt är sommaren den mest hektiska tiden på hela året. För andra är det dags för semester. Själv tillhör jag den senare gruppen, och under de kommande veckorna är det ledighet som gäller för min del. På grund av detta kommer bloggen att uppdateras mer sällan den närmsta framtiden. Men helt tyst kommer det inte vara.

Förra året sammanfattade jag sommaren i en väldig massa punkter. I år hade jag tänkt mig fyra delar av serien ”Sommartider (hej, hej)”. Här sammanfattas (å det kortaste) det viktigaste som hänt, det mest intressanta att läsa och det som surrat i hjärnan likt den mest envetna lilla mygga. Välkommen till del 1.

Under Almedalsveckan (som vi här sammanfattar ur vårt perspektiv) hölls ett seminarium - ”Äta bör man annars dör man” - där Jordbruks- och Livsmedelsverket uppmanade till minskad köttkonsumtion. Vilket (håll i er nu...) upprörde Scan. Och jag tycker meningen ”Varför är det så svårt att hålla sitt eget land om ryggen?” från Scans blogg säger det mesta. Vårt överlägsna djurskydd [sic!] inte längre är huvudsaken, utan vad det handlar om egentligen är att hålla sitt eget land om ryggen. Det är fint med ärlighet, även om sanningen kan vara obehaglig.

Likt varje sommar då jag lämnar huvudstadens vegoutbud blir mitt hjärta lite extra varmt för alla vegetarianer och veganer runt om i Sverige.

Sommaren är årstiden då jag tycker det kan kännas jobbigast att välja vego. För det är ju på sommaren man som mest vill vara som alla andra. Äta mjukglass, käka hamburgare och glo på fotboll, äta samma trista och tråkiga mat på diverse vägkrogar som alla andra och naturligtvis sitta på uteserveringar och äta onyttigheter. Och äter man inte djur blir man oundvikligen lite annorlunda.

Häromdagen stannade jag till som hastigast på Sibylla i Ystad. Fullt med folk – två barnfamiljer, ett MC-par, några ungdomar och några till. Alla konverserade på det det svårförstådda ystadsmålet. För tio år sedan hade jag gillat läget – att som turisten från stan glida fram och beställa en vegoburgare. Nu kan jag tycka att det är lite småjobbigt. Man vill ju vara som alla andra. Smälta in i den svenska sommaren.

Och varje sommar då jag lämnar huvudstadens vegoutbud så påminns jag om att sortimentet inte är lika fantastiskt överallt som i våra tre största städer. Man blir onekligen lite bortskämd. Och jag vägrar bli den som packar med sig en limpa och en burk jordnötssmör i ryggsäcken.

Allt detta får mig att känna en enorm glädje och stolthet över alla de som väljer vego runt om i småstäder i sommarsverige – i Kil, Borrby eller Fjällbacka. Ni är bäst!

Klok ledare i New York Times häromdagen: ”Industrial confinement is cruel and senseless and will turn out to be, we hope, a relatively short-lived anomaly in modern farming.”

Sprang under min resa till Österlen på två spännande gröna oaser i Kivik, och tre spännande veganska burgare/biffar på ICA i Ystad, Rapport på http://vegokoll.se/?p=922

Fin debattartikeln i Kyrkans tidning av våra vänner Pelle Strindlund och Annika Spalde: ”Älska din nästa - oavsett art”.

Glöm inte att lyssna på matradioprogrammet Meny i P1 den 22 juli, då personen bakom bloggen http://vegologi.blogspot.com/ lagar och pratar veganmat. Härligt!

Positivt från USA: San Fransisco May Ban The Sale of Most Pets. Väldigt negativt känns det dock att de skyldiga till en av de mer obehagliga filmer vi har sett på senare år faktiskt inte är skyldiga. Obegripligt.

Det var allt för denna gång. Del 2 kommer om ungefär en vecka. Tills dess finns vi på http://www.djurensratt.se/, http://www.alliansfördjuren.se/, http://www.summerofliberation.se/, http://www.vegokoll.se/, www.facebook.com/djurensratt, www.twitter.com/djurensratt...

Foto: http://www.flickr.com/photos/powi/

Djurrätt på Humanistbloggen

Idag skriver Daniel Dunér ett lästvärt inlägg på Humanistbloggen med rubriken
Djur är också (som) människor.

I inlägget resonerar han kring frågan om varför vi människor ska bry oss om en gris som skriker när den slaktas. Och kommer fram till att om man som humanist skulle fortsätta att döda djur så har man ingen egentlig anledning att fortsätta bry mig om vissa människor. Vilket inte torde vara ett lockade alternativ för den humanist som passionerat bryr sig om människors rätt till liv.

Omåomigen

Under en varm sommar i min ungdom nynnade vi alla på låten Omåomigen med Pelle Almgren & Wow liksom. Och omåomigen är vad man börjar tänka kring de avslöjanden och skandaler rörande det kött vi svenskar med en sådan ihärdighet konsumerar (har kött gått om vapenhandel, äldrevård och politikers privatliv som det område där vi ser flest hemska avslöjanden och obehagliga skandaler? Känns så.).

Dagens avslöjande är att det kan finnas kött från plågade djur – slaktade enligt religiösa slaktmetoder som inte tillåter bedövning innan slakt - i svenska mataffärer. Dessa slaktmetoder är fruktansvärda och får inte förekomma, självklart. Men i grunden handlar det om köttkonsumtion, inte om religion. I grunden handlar det om att det överhuvudtaget inte är okej att döda försvarslösa och oskyldiga individer. För att låna ett resonemang från Per-Anders Svärd, tidigare ordförande för Djurens Rätt, så blir kritiken mot slakt med religiösa eller kulturella förtecken en välkommen avledningsmanöver för att slippa fundera över vårt eget dödande. Det är alltid någon annan som plågar djur, sällan svenska konsumenter.

Att det fortfarande är förbjudet med slakt utan bedövning i Sverige beror till viss del på Djurens Rätt och på dess medlemmars enade röst. I EU:s nya förordning om slakt av djur är det fortsatt tillåtet för enskilda länder, så som Sverige, att förbjuda slakt utan bedövning. Beslutet om detta togs av EU:s jordbruksministrar under sommaren som gick, och de gick därmed emot EU-parlamentet som i maj röstade för att länder skulle vara tvungna att tillåta slakt utan bedövning. Djurens Rätt och många andra organisationer var med och påverkade jordbruksministrarnas beslut, som innebär att Sverige kan fortsätta vara ett bra internationellt exempel på en fungerande kompromiss mellan djurskyddslagstiftning och religiösa intressen.

Som sagt, dessa slaktmetoder är fruktansvärda och får inte förekomma. Men i slutet av veckan kunde vi också ta del av en kartläggning som visar att en väldigt stor del av de grisar som hålls i EU tvingas leva på ett sätt som strider mot lagen. Som tvingas lida mer än vad lagen anser att de ska. Och utan någon inblandning av religion eller kultur. Det handlar om köttkonsumtion. Det handlar om vår syn på djur. Det handlar om att vi inte tar ansvar. Det finns ett sätt att säga nej, och det är att sluta äta djur.

Eller så fortsätter vi att intala oss själva att det går att äta djur med gott samvete. Kanske fram till nästa skandal, nästa avslöjande? Eller nästa? Eller nästa? Omåomigen.

Häng med på Djurens Rätt Stockholms föreläsningsserie

Under våren arrangerar Djurens Rätt Stockholm en föreläsningsserie, organiserad som en studiecirkel, i samarbete med NBV. Du behöver inte vara registrerad deltagare i studiecirkeln för att komma på en föreläsning men vill du komma på de flesta rekommenderas detta då det kommer ge företräde i fall det blir fullt.

Föreläsningsserien drar igång den 21 januari då Djurens Rätts fd. förbundsordförande Per-Anders Svärd pratar under rubriken Framtidsvisioner för djurrättsrörelsen:

"Vad har djurrättsrörelsen lyckats med? Vad har vi misslyckats med? Vad krävs för att avskaffa djurförtrycket? Djurrättsrörelsen har länge försökt utveckla och sprida en kritik av speciesismen, artförtrycket. Men frågan är om rörelsen verkligen har förstått hur speciesismen fungerar i vår tid. Tänk om det är just den allmänt spridda djurvänligheten som är djurens största problem? Tänk om speciesismen återskapas just genom att framstå som sin motsats - som "skydd" av djur? Föredraget diskuterar djurskyddsideologin som ett centralt problem för djurrättsrörelsen, samt föreslår strategier för hur rörelsen kan bryta sig loss ur djurskyddets begränsningar och påbörja resan mot djurförtryckets avskaffande."

Närmast därefter är temat Kristendom som grund för djurrätt med Martin Smedjeback, fredsaktivist, ickevåldsutbildare och vegan sen cirka två år tillbaka:

"Hur ser kristendomens koppling till djurrätt ut? Var Jesus vegetarian? Bör vi människor vara vegetarianer enligt kristen tro och vad tycker kyrkan om djurrätt idag? Dessa och fler ämnen kommer att tas upp under denna kväll."

Resterande program och mer information finner du här

Välkommen!

Sagt i veckan - vecka 26

"Michael Jackson, the King of Pop, passed away yesterday at the age of 50. Jackson was a vegetarian, and the video for his song "Earth Song" was awarded the Doris Day Music Award at the 1996 Genesis Awards, which recognizes pro-animal messages in the media at a star-studded awards banquet every year."

Bloggaren Doris Lin om Michael Jacksons bortgång. (Jag vågar knappat säga att jag hade missat att han var vegetarian. Om han nu var det.)

"Förordningen ger Sverige möjlighet att behålla sitt förbud mot slakt utan bedövning. Men den kommer sannolikt inte påverka omfattningen av slakten av obedövade djur i andra EU-länder. I många länder ökar andelen djur som slaktas utan bedövning."

Gunnela Ståle, matsäkerhets - och djurskyddsexpert på Svenskt Sigill, kommenterar i sin blogg beslutet om EU:s slaktförordning som togs i veckan.

"Det som oroar är andra delar i slaktförordningen. I artikel 22a slås det exempelvis fast att inget land har rätt att stoppa slaktprodukter från annat EU-land, även om de produkterna är framställda på ett sätt som strider mot landets djurskyddslagar. Kött som strider mot svensk djurskyddslag kan alltså komma in smygvägen med denna förordning."

Den avgående EU-parlamentarikern Jens Holm om sammma förordning i sitt senaste nyhetsbrev.

"Yes it is. We are."

Skaparen av Lactovegan.com kommenterar det faktum att det inte är möjligt att vara "laktovegan". Vilket det naturligtvis inte är. Men det var en rolig kommentar.

"Det som Djurens rätt och Amnesty jobbar med varje dag - det är demokrati och passion."

Poeten Emil Jensen citeras i Dala-Demokraten.

"Este estilo de vida se ha convertido en una verdadera revolución que cada vez capta más personas y que supone una alternativa más saludable para el planeta y el hombre."

Lydia Guevara, dotterdotter till Che Guevara, förklarar sitt deltagande i en PETA-kampanj för vegetarianism. (Och säger ungefär att en vegetarisk livsstil är en sann revolution som lockar till sig allt fler människor och är till fördel för både planeten och människorna).

"Animals, too, would run away if they could, just like I took my chance to escape. Because a life in captivity is a life full of deprivation."

Natascha Kampuch, som knappast behöver en närmare presentation, i en kampanj för cirkusdjur. Och just ja, det är PETA som är inblandade igen.

"I stallet finns plats för 500 suggor. Inom de närmaste veckorna ska de första suggorna få kultingar. Uppskattningsvis kommer suggorna att föda 10 000 griskultingar varje år."

ATL skriver om den nya grisanläggningen på Henriksfälts gård. Att skriva att det kommer att födas 10 000 grisar varje år låter onekligen trevligare än att skriva att anläggningen kommer att döda 10 000 grisar varje år. Henriksfälts gård ägs av Svenska kyrkan, Lunds stift. Kärleksbudskapet har sina begränsningar.

Djuren faller offer för vår kultur och religion

Mitt första inlägg här på bloggen vill jag ägna åt att belysa problematiken med dubbel – och omoralen när det kommer till levande varelsers värden. Läste för inte så längesedan om hur grisar bränns levande i Indien, och säkerligen fler länder, för att minimera riskerna för svininfluensans spridning. Att man valt den här hanteringen hade såklart inte bara med effektivitet att göra (som alltid) utan snarare med indiernas syn på grisen som oren och utan värde. Det tycker vi i Sverige såklart är fruktansvärt. Hur kan man behandla djur på det här sättet? Kan tänka mig att forum och insändarsidor gått varma på grund av det här, och med rätta!

Frågan är bara hur oskyldiga vi i väst är? Vi har ju på sista tiden fått höra mycket om hanteringen av samma djur i Danmark och av dunplockningen i östländerna, och det är saker som gärna vill ske i det fördolda undan våra granskande ögon. Men vi medelsvenssons då? Har vi missat oss själva i utvärderingen?

Hur vi ser på djur och deras allmänna värde påverkas mer av religion och kultur än vad vi tror. Vi i Sverige som ska vara längst fram i djurrättsdiskussionen har någonstans tyst och obemärkt dragit en gräns om vad som ska räknas som "riktiga" djur. Man får inte plåga grisar men fiska är ett familjenöje, råttfällor lägger vi gärna ut och problemet mördarsniglar behöver vi inte gå in närmare på. För att inte tala om alla spindlar och insekter som prompt ska "förpesta vår tillvaro". Jag ska erkänna att en spindel eller två har fått sätta livet till i min väg pga. min fruktansvärda skräck men jag ska nämna att jag inte gjort det utan skuldkänslor.

Jag minns när jag i Thailand under ett busstopp besökte en typisk thailänds toalett (behöver jag säga mer?) och i min väntan på att få sätta mig över brunnen upptäckte en fluga med genomblöta vingar som låg på rygg i gyttjan. Dess framtidsutsikter såg ju inte särskilt ljusa ut så jag beslöt mig för att göra dess lidande kort, och stampade på den. En thailänds dam stirrade på mig som om jag var en bov och frågade vad jag höll på med. ”It was suffering” svarade jag med gott samvete. Damen var rätt överseende med mig och förklarade att man faktiskt kunde torka vingarna. Enligt henne fanns det inga godkända bortförklaringar som kunde berättiga att man inte gjorde allt i sin makt för att rädda någons liv. Hon fick min respekt och har den fortfarande.

För varför kan inte insekter få vara djur? Ska en varelses storlek vara ekvivalent med dess värde och ska verkligen vår kultur eller livssyn få avgöra dess rätt att leva? Jag tycker att det är något för oss alla att fundera på. För vi ska inte luras av oss själva och åsikter som givits oss under vår uppväxt.

Sist i detta inlägg vill jag hylla buddhismen. Vare sig människor behandlar djur väl av tro eller moral så är det värt att uppmuntra!

Kramar /Caroline

Under sommaren 2009 gästbloggar Caroline Forsström i Djurens Rätts blogg. Caroline fyller i dagarna 25, bor i Vallentuna utanför Stockholm och befinner sig i ett gränsland mellan avklarade basårsstudier och hösten, då vidare studier eller att ge sig ut på äventyr väntar. Sin fria tid spendera hon gärna med vänner eller med egna reflektioner. Hon värnar om och älskar djur, som hon tycker förtjänar vårt fullständiga ansvarstagande.