Fint av och med Yuval Noah Harari

"Fint av och med Yuval Noah Harari."

Den israeliske historikern och författaren Yuval Noah Harari, som skrivit den enormt populära boken Sapiens. En kort historik över mänskligheten intervjuades i SVT:s program Babel den 13 september om hur arbetet med boken påverkande honom personligen:

 

Redan för 1,5 miljoner år sedan dog folk av köttbrist

"Redan för 1,5 miljoner år sedan dog folk av köttbrist." 

När man börjar bli någorlunda insatt i arkeologi inser man att det är en av de mest spekulativa och hittapåiga av vetenskaperna. Igår kunde vi t.ex. i Svenska Dagbladet läsa om en av de mer spekulativa idéerna på länge - nämligen den att folk redan för 1,5 miljoner år inte klarade sig på bara sallad utan dog av köttbrist.

Det man hittat är en skallbit från ett barn som levde för 1,5 miljoner år sedan. Skador på skallbenet har man tolkat som skador som kan uppstå av B-vitaminbrist, och teorin är då att barnet dock av anemi (blodbrist). Anemi uppstår i sin tur av näringsbrist… och B-vitamin kan man få i sig via kött… nu kan ni säkert gissa vart vi är på väg.

Slutsatsen är alltså att barnet dog av en kost utan kött. Att den människa som levde för 1,5 miljoner år sedan var jägare, och hade en ”fysiologi som anpassats till regelbunden köttkonsumtion” redan då.

Detta hade kunnat vara helt ointressant, eller möjligen en intressant kuriosa. Men vi kan vara helt säkra på att detta kommer att använda som argument för att det är knasigt att välja vego år 2012. Vänta bara så får ni.

Och det hela kommer alltså bygga på gissningar kring en 1,5-miljoner år gammal skallbit upphittad i Tanzania.

"A Vegan History: 1944-2010"

En av de mest inflytelserika rösterna inom den amerikanska djurrätts- och veganrörelsen är Erik Marcus. Till vardags driver han sajten och bloggen http://www.vegan.com/, som är en utmärkt källa för den som vill hålla sig uppdaterad om det senaste från Amerika.

Men Erik Marcus producerar även annat material, och han har bl.a. gett ut böckerna Vegan: The New Ethics of Eating och Meat Market: Animals, Ethics, and Money. Och i dagarna kom han ut med en ny bok - A Vegan History: 1944-2010.

Det är förvisso kanske inte en bok i ordets egentliga betydelse. Den är tämligen kort, mer som en novell eller uppsats, och den finns endast att köpa som e-bok – som du läser på din Kindle, iPad, iPhone eller dator. (Att läsa via sin iPhone går förvånansvärt bra, plus att man hela tiden vet hur många procent av texten man läst – vilket är lite kul.)

I "A Vegan History: 1944-2010" vill Erik Marcus skriva “the story of veganism starting from when the world was coined in 1944” (mer om bokens tillkomst kan du läsa om här). Men någon veganismens historia tycker jag egentligen inte att det är. För en svensk läsare är det väldigt amerikanskt, och det hade nog känts bättre om han föresatt sig att skriva den amerikanska veganismens historia. Och överlag tycker jag det är lite för mycket fokus på de böcker som publicerats, och de kända personer som talat om vår behandling av djur. Det är väldigt lite av samhällsanalys, och det blir ibland lite tunt.

Men för den som är intresserad av vad som hänt inom veganrörelsen i USA från 1944 så bidrar den till några timmars underhållande läsning. Man träffar grundarna av The American Vegan Society, kändisar som Peter Singer och Henry Spira, Oprah Winfrey och Ellen DeGeneres. Vi får läsa lite om Europa och framgångar i Tyskland, men inte mer än så utanför USA.

Framtiden ser Erik Marcus positivt på, och han avslutar ”A Vegan History: 1944-2010” med att konstatera att vi nu står vid ett vägskäl. Marken har krattats av de som kommit före oss, och nu återstår att se ”how many vegans make a commitment to serious activism, and involve themselves in efforts proven to yield impressive results”.

PS. Jag älskar begreppet ”animal millionaire”, som han skriver om i inledningen. Med det syftar han på de aktivister som bidragit till att rädda en miljon djur från att dödas för mat.

En rapport från seminariet ”Människans förhållande till djuren”

Torsdagen den 10 juni arrangerade Vetenskapsrådet ett seminarium på temat ”Människans förhållande till djuren”.

I en centralt belägen konferenslokal i ett sommarvarmt och soligt Stockholm, kryddat med lastbilar fyllda med överförfriskade studenter, hälsade Arne Jarrick, huvudsekreterare för humaniora och samhällsvetenskap hos Vetenskapsrådet, deltagarna välkomna. Vetenskapsrådet arrangerar dessa seminarier en gång i kvartalet, och av det tjugotal som arrangerats var detta första gången som djuren stod i fokus - eller i alla fall människans förhållande till dem.

Den förste föreläsaren var Patrik Lindenfors, docent i zoologisk ekologi vid Zoologiska institutionen och forskare vid Centrum för evolutionär kulturforskning vid Stockholms universitet. Citatet ”Män är djur!" väckte för ett par år sedan uppståndelse, vilket är lite paradoxalt med tanke på att alla människor är djur. Men vad skiljer då människor från andra djur? Patrik Lindenfors menade i föreläsningen att det unikt mänskliga är den kulturrevolutionära processen – processen att förmedla och bygga vidare på kunskap.

Vid ett tillfälle under tidigt 1900-tal åtalades 1 900 personer för djurplågeri under ett och samma år. Idag ligger siffran på ca 10-20 personer. Betyder detta att man tidigare såg mer allvarligt på det som djur utsätts för? Det var frågan som Niklas Cserhalmi, biträdande museichef på Arbetets museum i Norrköping och f.d. lektor vid Sveriges lantbruksuniversitet i Uppsala, ställde under sin föreställning.

En vanlig föreställning är att det i det svenska bondesamhället var den bildade eliten i städerna som lärde landsbygdsbefolkningen att vara djurvänliga, men Cserhalmis forskning pekar på något annat. Cserhalmi har studerat svenska domstolsprotokoll från 1860-talet och framåt och hittar i det tidigare bondesamhället en stor hänsyn till djurs lidande. Som exempel tog han två liknande djurplågerirättegångar, en från 1864 och en annan från 1979. Vid både fallen hade en ”motsträvig” häst piskats. 1864 dömdes lantbrukaren till djurplågeri, 1979 friades travtränaren – trots att det för dagens betraktare upplevs som att lantbrukaren från 1864 hade betydligt mer att förlorade på den motsträviga hästen än vad travtränaren hade 1979.

Det avstånd som vi har till djur idag jämfört med tidigare kan intressant nog ge två olika slutsatser – som en avvikelse från vad som sades på seminariet. I boken ”Djuren – i människans klor” från 2005 skriver Sverre Sjölander, professor i zoologi vid Linköpings universitet, om 90-talets veganboom och att den beror på att ”nutidens människor har lite eller ingen kontakt med djur”. Medan Cserhalmi mer menar att tack var okunskapen vi idag har ”kan vi lättare blunda för djurs lidande om det är så att det ger oss en vinst, dessutom vare sig förstår eller behöver vi konfronteras med konsekvenserna av våra val och vårt handlade”. Samma fenomen – dagens avstånd mellan människor och djur - verkar alltså kunna ge utlopp i både veganer och militanta köttätare.

Dagens tredje föreläsning hölls av Hillevi Ganetz, medieforskare och docent i genusvetenskap vid Centrum för genusstudier på Stockholms universitet och Måns S. Andersson, forskare inom djurstudier vid KTH och Linköpings universitet. De har studerat hur djur och natur framställs i de naturfilmer som de flesta av oss växt upp med att storögt betrakta. På 70-talet sändes hela 2000 natur/djur-program i tv, men ännu har egentligen ingen forskning gjorts för att titta på vad dessa program förmedlade för djur- och natursyn, och vad detta för för konsekvenser.

Naturprogram har under de senaste decennierna haft en allt större roll som uttolkare av naturen. I 60-talets naturprogram sköts djur och visades upp i sina exotiska miljö med nakna, dansande infödingar. Och då påminns man om att det naturfilmen visar är ett subjektivt urval av verkligheten – vanligtvis med fokus på män, jakt och djur. Berättaren i naturfilmerna är i själva verket en globalt industrialiserad filmindustri och rovdjuren i naturfilmerna är inte de slappande sociala varelser, som de är under den största delen av sin vakna tid, utan just jägare – allt för att hålla kvar tittaren vid tv:n.

Skjutandet av djur i dessa program försvann på 70-talet och idag är det snarast tabu att skjuta djur i tv. Djur och natur har blir något att vårda istället för att exploatera, och jakten har flyttat från naturprogrammen till de utpräglade programmen i andra kanaler.

Kanske är naturprogrammen, frågar sig Ganetz och Andersson, inte något annat än högst mänskliga representationer av natur - som egentligen säger mer om oss människor än om djuren och naturen.

Efter lunch (lite mindre rödlök i de veganska wrapsen nästa gång, tack) pratade Linda Keeling, professor i djurskydd vid Sveriges lantbruksuniversitet i Uppsala om djurens goda stunder. Lagstiftning som skyddar djur rör det negativa, så som lidande och frustration, och flera indikatorer finns för när djur mår dåligt. Men hur kan vi veta när djur mår bra?

Synen på att hög produktion är ett tecken på välfärd är idag förlegad - djur är avlade till att producera och det är snarare de djur som producerar mest som oftast drabbade av sjukdomar. Istället har man inom forskningen på området djurskydd börjat titta på andra mätbara faktorer för när djur mår bra. Till exempel kan det psykologiska experiment med om glaset är halvfullt eller halvtom överföras till djurens värld och man kan utifrån detta mäta hur de bedömer situationer – negativt eller positivt. Och utifrån detta dra slutsatser om deras generella välbefinnande.

Avslutade dagen gjorde Jonas Liliequist, docent i historia vid Umeå universitet. Han pratade utifrån rubriken ”Djuriskt och mänskligt i 1600- och 1700-talens Sverige” om den närhet till djur som fanns tidigare – men också om de tydliga gränser som fanns för det mänskliga och hur man bemötte situationer när denna gräns överträddes. Det var t.ex. mycket därför som tidelag sågs så allvarligt – det var ett överskridande av den av gud skapade gränsen mellan människa och djur, och i den situationen markerade det djuriska gränsen för när det mänskliga upphörde.

Seminariet spelades in av Utbildningsradion och kommer att sändas i Kunskapskanalen längre fram. Människans förhållande till djuren kommer även vara temat för det kommande numret av Vetenskapsrådets tidningen Tvärsnitt.

Tjugo avslutande semesterreflektioner

Tillbaks på Djurens Rätts kansli och laddad till tänderna inför en händelserik höst för djuren. Bloggen återgår med detta till sitt vanliga tempo, men först ett antal avslutande semesterreflektioner som får avrunda sommaren.

Semesterreflektion 31. Kanske den största nyheten i sommar var att djuren en del av oss äter är smartare än vad vi tror. Jag läste någonstans att detta kan göra att fler väljer vego. Tillåt mig för det första att tvivla på detta, och tillåt mig sedan att säga blaha åt hela denna nyhet. För att citera vår bloggkompis Kaj Raving: "Att utsätta en annan kännande varelse för lidande och att döda medvetna medvarelser - enbart för att tillfredsställa sina egna egoistiska önskemål - det är helt enkelt alltid fel! Oavsett om det handlar om en ointelligent människa eller ett intelligent djur."

Semesterreflektion 32. Mötet mellan Gael García Bernal och elefanten en bit in i filmen "Mammut" är väldigt fint.

Semesterreflektion 33. Två kändisar som fått på pälsen under sommaren är Madonna och Linda Rosing. Det finns ett uttryck som lyder "skit ska skit ha", och det passar bra i sammanhanget. Det finns inget försvar för att bära päls. Noop.

Semesterreflektion 34. Jag har verkligen legat på latsidan på sistone, men det kan man inte säga om Svensk mat- och miljöinformation. Förutom ett debattinlägg på Newsmill (under rubriken Synliggör köttets dolda kostnader för konsumenten) har de även hunnit med att bli sågade i Annika Dahlqvists lågkolhydratblogg och på diverse insändarsidor.

Som gammal wannabe arkeolog går jag alltid igång på personer som, likt Annika Dahlqvist, har synpunkter på vad som är människans ursprungliga kost utan att ha någon direkt kunskap i ämnet. Och inte för att driva med folk ute i stugorna, men en del av ovan nämnda insändarsvar är verkligen underhållande. Ett urval:

Från allehanda.se: "Miljöförstöringen i själva köttproduktionen torde vara ganska minimal, då den, som jag nämnde inledningsvis, ingår i ett naturligt kretslopp."

Från Södermanlands Nyheter: "Ett bättre förslag är att beskatta veganer och vegetabilier rejält. Tänk på hur mycket mer växthusgaser veganer släpper ut jämfört med köttätare. Ni som inte tror mig - ät bruna böner och ärtsoppa så förstår ni."

Från Kristianstadsbladet: "Jag var inne på hemsidan för Svensk mat- och miljöinformation och något mer felaktigt namn på en hemsida har jag aldrig varit med om. Det som sägs på hemsidan är ingen information, det är en ren propaganda för att få hela det svenska folket att bli veganer och bara äta franska gurkor eller italienska tomater, för de är så nyttiga och bra för klimatet, eller?"

Namnet Svensk mat- och miljöinformation anspelar naturligtvis på organisationen Svensk Köttinformation, som sysslar med "information" om kött. Information är det som alla kan hålla med om, propaganda blir det när man säger något annat.

Semesterreflektion 35. Är det inte uppenbart att något är knas med djurtillsynen när fler än 100 grisar kan utsättas för en sådan vanskötsel som upptäcktes i Laholm. Borde det inte finnas ett nätverk för lantbrukare som av någon anledning tappat kontrollen, där de kan kontakta någon för att få hjälp? Om jag inte helt missminner mig finns något sådant i Norge, och det borde finnas även i Sverige. En lantbruksjour helt enkelt. För lantbrukarna, och för djuren.

Semesterreflektion 36. Som vi i början av sommaren skrev om på djurensratt.se så har Bolivia blivit först i världen med att förbjuda djurcirkusar. Bra gjort Bolivia! Här är ett par artiklar från internationell media: Bolivia bans all circus animals, Bolivia prohíbe usar animales, incluso domésticos, en circos och Cirkuszok, állatok nélkül.

Semesterreflektion 37. Veganpizzorna på Old Corner i Göteborg... Mumma.

Semesterreflektion 38. Den 3 augusti medverkade Malte Lindstam från Djurens Rätt i Umeå, och även ledamot i vår förbundsstyrelsen, i en debatt om "den nya djurrättsaktivismen" (som tydligen går ut på attackera jakt- och fiskeverksamhet med olagliga metoder) i Studio Ett. Jag har inte lyssnat på debatten än, men du och jag kan göra det här.

Semesterreflektion 39. EU-kommissionen har bestämt sig för att stötta reklamkampanjer om mjölk med motsvarande 200 miljoner svenska kronor. Vilket såklart har att göra med att mjölken står för 14 procent (drygt 1,1 miljarder svenska kronor) av omsättningen i unionens jordbruk.

Det är nästan ett under att det finns några veganer överhuvudtaget med tanke på hur mycket mjölkindustrin backas upp från alla håll och kanter. Starka ben och allt sånt ni vet.

Semesterreflektion 40. Djurens Rätt har en (vego)beef med Smålandsposten. Gång på gång försvarar tidningens ledarskribenter de intressen som vill exploatera djuren. Och för femtioelfte gången ger de Djurens Rätt både två och tre tjuvnyp. Läs deras ursprungliga inlägg och vårt svar. Kommentera gärna på tidningens webbsida!

Semesterreflektion 41. Är det något som är godare på grillen än tzayspett, med klyftpotatis och en vegotzatsiki till? Antagligen inte. I veckan bygger vi ut vår receptdel på djurensratt.se, så håll utkik efter det.

Semesterreflektion 42. En vacker dag bläddrade jag igenom Expressen, och noterande att en text med rubriken Vad hände med djuraktivismen? gick att hitta på tidningen ledarsida. En tämligen intressant och läsvärd text dessutom.

Ledaren är egentligen värt ett eget inlägg, och kanske finns det anledning att återkommma i ämnet. Men lite kort så tror jag inte på något sätt att djurrättsrörelsen har försvunnit, men möjligen att den till viss del bytt skepnad. Min uppfattning är att det hände mer saker på gator och torg tidigare, och att dagens aktiviteter i mångt och mycket flyttat in på nätet. Aktiva agerar med hjälp av sin dator - lägger ut filmer, skriver på forum och kommenterar artiklar. Inte genom att bära runt kartonger med flygblad.

Det betyder inte att aktivismen är mindre, bara annorlunda. Och till viss del mindre synlig om man inte letar efter den. Tror jag. Men ett vegoätandet i skolorna har minskat stämmer, och det är såklart inte bra.

(Mer läsvärt i Expressen: Därför berör djur oss mer än krig och svält. Jag håller med Barbro Beck-Friis för övrigt.)

Semesterreflektion 43. Med anledning av olagliga hönsburar: people should know when they are conquered (för att låna en replik från filmen Gladiator).

Semesterreflektion 44. Djurrättsalliansen har dragit igång en kampanj för att rädda SMI-aporna Bacill, Bacillusk och Baloo. Skriv på och läs mer.

Semesterreflektion 45. Det är noterbart på flera sätt att den brittiska matkedjan Tesco skickar 5 000 ton kött som har passerat sitt bäst före datum till att värma hus. För att citera Justin Kerswell från organisationen Viva (Vegetarians International Voice for Animals): "It's a sad indictment of modern life that not only hundreds of millions of animals are killed each year in the UK, but so much meat is left over from greed and indifference."

Och att döda djur värmar värmer oss när vi sover är det nog inte heller alla som vet.

Semesterreflektion 46. I Hallands Nyheter den 6 augusti kunde man läsa om hur Kajsas dotter blev räddad. Vilket handlade om att en kalv gått ner sig i en brunn, men blev räddad av den statliga Räddningstjänsten.

Mina två reflektioner kring detta: i vilka andra sammanhang än i solskenshistorier kallar media en kos kalv för dotter? Och är det inte detta som kallas disneyfiering när det är djurrättsrörelsen som gör det?

Och för det andra - naturligtvis är det fantastiskt att kalven räddades och att myndigheterna lade tid och resurser på detta. Samtidigt som det inte går att bortse från paradoxen i att samtidigt som Kajsas dotter räddades så strök en massa andra kor och kalvar med i svenska djurfabriker. Alla kan inte vara Kajsas dotter, tyvärr.

Semesterreflektion 47. Det känns som att det börjar ta sig när det gäller vegoglass. Det finns mer att hitta, och Oatlys jordgubbspinne har räddat många varma dagar.

Semesterreflektion 48. Jag tror de flesta veganer äter produkter som har märkningen "Kan innehålla spår av mjölk". Men det finns säkert några som inte gör det. Och då borde en artikel i senaste numret av tidskriften New Scientist vara intressant.

Det har i en amerikansk studie visat sig att av 200 produkter som enligt förpackningen kunde innehålla spår av nötter så var det endast 10 procent som verkligen gjorde det. Och en studie i Europa visade att av testad choklad utan någon märkning så var det ändå hälften som faktiskt innehöll spår av hasselnötter.

Detta handlade om nötter, inte om mjölk. Men en så tveksam märkning kan få konsekvenser för allergiker och borde konsekvenser för de veganer som undviker dessa produkter. För veganen borde kontentan måste blir att antingen endast äta produkter som tillverkats i helt animaliefria lokaler, eller inse att det är närapå omöjligt att vara helt ren från djurförtryck.

Semesterreflektion 49. Nathan Runkle, grundare till organisationen Mercy for Animals, är det senaste tillskottet i den amerikanska djurrättsrörelsens Hall of Fame. Hall of Fame känns som en väldigt amerikansk företeelse, finns främst inom sportvärlden och kan sägas vara en samlingsplats för de bästa genom historien inom ett visst område.

Vore det inte kul att skapa ett svenskt Hall of Fame för den svenska djurrättsrörelsen? Jag ska klura lite mer på vilka jag tycker borde vara med. Har sju namn, ska komma på tre till.

Semesterreflektion 50. Vi avslutar härmed semesterreflekterandet. Det har varit en fin sommar och Djurens Rätts sommarturnéhjältar har gjort den än finare. Nu tar vi nya tag inför en framgångsrik höst.

En kort historielektion

Det finns som ni vet mängder av anledningar att välja vego på tallriken. I 1915-talets Tyskland var det Första världskriget och krigsransoneringen som var anledning. Nedan ett utdrag ur Peter Englunds senaste bok Stridens skönhet och sorg. Första världs­kriget i 212 korta kapitel:

"I tidningarna går det att se stränga varningar mot att bruka säd som boskapsfoder. "Var person som använder spannmål som föda till djur begår en synd mot Fosterlandet och kan bestraffas". Den tyska folkförsörjningen står inför en genomgripande omläggning: istället för att låta kalorierna ta omvägen via slaktdjur skall man konsumera mer av dem i deras ursprungliga, vegetariska form. (Om man äter spannmål ger det fyra gånger så många kalorier som om det först ska bli till kött.) Grönsaker, inte kött, ska hädanefter härska på de tyska middagsborden."