Det vi inte skrev

"Det vi inte skrev."

Vi har debatterat minkar i Svenska Dagbladet de senaste dagarna. Vårt första inlägg hade rubriken ”Stark opinion för att stänga minkfarmer” - och i samband med vårt debattinlägg så släppte vi en ny opinionsundersökning som visar att motståndet mot pälsdjursfarmer i Sverige är fortsatt starkt: 8 av 10 svenskar vill se ett förbud.

Någon dag senare svarade Svensk Mink, som pratade om lögner etc. I vår replik - med rubriken "Minknäringen saknar helt folkligt stöd” - besvarar vi deras kritik mot vår ursprungliga debattartikel.

Läs gärna alla tre om du vill skapa dig en aktuell bild av debatten just nu. Vill du ha en sammanfattning så säger jag som Hans Rosling: vi har rätt, de har fel.

En sak som vi dock inte skrev i våra debattartiklar rör ett argument som pälsbranschen återkommer till. De refererar nämligen ofta till en egen opinionsundersökning som de menar visar att detta inte är en viktig fråga för svenska folket. Så här skriver Svensk Mink:

"Betydligt mer intressant, inte minst för våra politiker, var ett annat svar i samma undersökning - svaret på frågan om hur viktig Djurens rätts fråga om ett förbud mot minklantbruk var för dem. Sju av tio svarade att det inte är någon viktig fråga alls.

Om det sedan stämmer, som minkbranschens representant Johan Dalén skriver, att pälsdjursfarmer (eller minklantbruk på pälsbranschspråk) inte är en viktig fråga för svenska folket - ja, då är väl saken ganska enkel: ingen skulle sakna minkfarmerna om de försvann. För de över en miljon minkarna som varje år dödas i svensk vore det däremot en väldigt stor förbättring.

Ytterligare ett argument för ett förbud alltså.

En pälsbranschordbok

"En pälsbranschordbok."

Få branscher är så duktiga på att hitta på nya ord som pälsbranschen. Här kommer därför ett litet lexikon du kan använda använda nästa gång du stöter på ett underligt ord du inte förstår.

Minkbönder: branschens ord för den som föder upp minkar för sin päls, istället för det vanligare orden "pälsfarmare" eller "minkfarmare". Används då ordet "bonde" allmänt sett har en mer positiv klang än farmare, och som dessutom mer för tankarna till sörgårdsidyll än vad ordet farmare gör.

Gårdsmink: branschens ord för de minkar som föds upp på pälsfarmer i Sverige. Används för att ordet "gård" låter mindre och trevligare än "farm" - även om ordet "farmad mink" också används. Huvudsyftet är dock att försöka påvisa att dessa minkar saknar de behov till naturligt beteende som finns hos alla minkar.

Djurrättslobbyn: branschens ord för djurrättsrörelsen, och för de som argumenterar för att pälsfarmning bör förbjudas. Används då ordet "lobby" uppfattas som negativt, och med ordet vill man ge uppfattningen att djurrättsrörelsen inte är en folkrörelse utan en mindre grupp med dold agenda, ofta med ekonomiska intressen i bakgrunden.

Utifrån samma tankesätt kan t.ex. LRF benämnas "köttlobbyn". Men det är det ingen som gör. Däremot har LRF också tagit till sig ordet djurrättslobby.

Majoritet: används av pälsbranschen för att beskriva 44 procent.

Det här med statistik

"Det här med statistik."

Ni minns minkarna som visades upp på en fotbollsmatch? Sprang idag över pälsbranschens pressmeddelande efter den tillställningen igen, och har ju helt glömt att nämna en väldigt underhållande detalj därifrån - nämligen branschen nya fascination av att genomföra egna undersökningar.

Från deras pressmeddelande efter fotbollsmatchen:

"En frivillig enkät som genomfördes bland besökarna visade också tydligt att arrangemanget var uppskattat och efterfrågat. Bland de över 200 svaren var det endast två (2) stycken som var negativa till uppvisningen, 12 hade ingen åsikt och resten (93%) var positiva. Samma enkätundersökning visade att 87 procent  förklarade sig positiva till pälsdjursuppfödning i Sverige, medan bara 5 procent var negativa."

Detta är alltså ungefär som om Djurens Rätt skulle genomföra en frivillig enkät på vår riksstämma och fråga om inställning till pälsfarmning, och sedan skicka ut ett pressmeddelande om resultatet.

Kommer ni ihåg att de bjöd in till att klappa en mink också? De genomförde då nämligen också en frivillig enkät, med precis lika bra resultat:

"Efter rundvandring och frågor kunde besökarna fylla i en frivillig enkät. 70 procent av besökarna uppgav att de fått en bättre bild av svensk minknäring efter besöket. 22 procent sade sig vara oförändrat positiva, endast 8 procent var oförändrat negativa eller sade sig ha fått en sämre bild av näringen efter besöket."

Två egna arrangemang, två frivilliga enkäter - och tänka sig, det blev enormt positiva siffror båda gångerna. Vad är oddsen för det?

Men nåväl, det är förstås ett nytt PR-trick som branschen har hittat på. Säkert med hjälp av en PR-konsult som förklarat att media gillar siffror och opinionsundersökningen. Pälsbranschen själva använder det t.ex som argument för att de har rätt - upprördheten kring fotbollsmatchen lyckades de avfärda just med hjälp av sin egen enkät:

"Den som har följt medierapporteringen under veckan har lätt kunnat få intrycket att det skulle finnas ett motstånd mot utställningen, men det här visar att det tvärtom var mycket efterfrågat och uppskattat."

Men nej,  det gör det inte. Siffror som man hittar på själv säger faktiskt ingenting. Men underhållande är det. När tror vi att deras tredje frivilliga enkät kommer att presenteras? Ska vi tro att de som är negativa till pälsdjursuppfödning har sjunkt ner till 2-3 procent då?

Att smyga och att garantera

"Att smyga och att garantera."

Ni har säkert noterat det här med minkarna och Mjällby, som vi har uppmärksammat och många andra också har gjort. Ska inte tillägga så mycket, men har två reflektioner.

Den ena handlar om fotbollslagets Mjällby AIK:s klubbchef. Häromdagen i Expressen skyllde han uppmärksamheten på djurrättsaktivisterna:

"Att frågan har blivit så stor och kontroversiell skyller han på djurrättsaktivisterna.
– De använder det här för att skapa uppmärksamhet för sin sak. Hade de inte mejlbombat hade det här blivit notiser i lokaltidningen."

Och idag skyllde han det hela på media:

"Samtidigt är han ledsen över att frågan tar fokus från fotbollen.
– Tyvärr kan vi inte styra det. Det är ni i media som ser till att det blir så, säger Jörgen Martinsson."

Är det inte lika märkligt? Han/de verkar ha levt i föreställningen att en minkfarm på en fotbollsmatch skulle glida förbi som vilket sponsorjippo som helst. Och att det blev problem är djurrättsaktivisternas och medias fel. När felet naturligtvis ligger hos fotbollslaget som bestämde sig att bli sambo med en bransch som en majoritet av svenska folket vill ska förbjuda.

Så tyvärr Mjällby, skulden för att uppmärksamheten hamnade på detta och inte på fotboll ligger helt och hållet hos er själva. Det hade vilken PR-firma som helst kunnat berätta, om ni hade frågat.

Den andra reflektionen handlar om det här med garantier.

Häromdagen uttryckte Scan i en reklam att svensk djurhållning ”garanterar att djuren växer upp i sjysta miljöer” (det är Scan som stavat fel på schyssta, inte jag). Och när Sweden Rock Festival tog ställning mot päls gjorde vd:n för pälsbranschen ett inläggpå Facebook där han skrev att Sveriges minkfarmer ”kan garantera världens friskaste och välmående produktionsdjur”.

Är det djurbranschernas nya giv, att börja garantera saker? Och vad innebär en garanti i deras värld - att det gäller alla djur, hela tiden, utifrån deras definition av sjyst/frisk/välmående?

Hur går det Mjällby?

"Hur går det Mjällby?"

Det finns nog inget fotbollslag i Sverige som är lika starkt förknippat med en enskild bransch som det allsvenska laget Mjällby AIK från Listerlandet är med pälsbranschen.

Mjällbys klubbchef är tidigare VD på Sveriges Pälsdjursuppfödares riksförbund. Den nuvarande VD:n på Sveriges Pälsdjursuppfödares riksförbund skriver krönikor på Mjällbys hemsida. Ordföranden i supporterföreningen är minkfarmare och när fotbollslaget inte såg ut att komma iväg på träningsläger till Cypern så ställde pälsbranschen upp.

Men om branschen och Mjällby tidigare haft en romantisk relation har de nu gått och gift sig på riktigt:

"Arrangemanget genomförs i samarbete med Mjällby AIF, som söndagen den 22 september möter Elfsborg på hemmaplan.
– Vi kommer att bygga upp ett fem meter långt minkhus i fyra sektioner och ta dit 13 djur från en närbelägen gård, berättar Johan Dalén."

Fräscht Mjällby. Jättefräscht.

Och det här med med att minkar störs när demonstrationer passerar (i tystnad) utanför en minkfarm framstår ju inte som världens stabilaste argumentation när det är ok att släpa iväg 13 minkar till en fotbollsmatch.

Gott om plats i ett litet badrum

"Gott om plats i ett litet badrum."

I en insändare i BLT häromdagen skrev Johan Dalén, VD för Sveriges pälsdjursuppfödares riksförbund, ett svar till en tidigare insändare av Djurens Rätts Camilla Björkbom. I sitt insändarsvar skriver Johan Dalén bland annat:

"En mink står aldrig uppbunden, den har ett utrymme som motsvarar hundra gånger dess egen volym, den har tillgång till leksaker och klättringsmöjligheter och utsätts inte för transporter."

Djurens Rätts etolog Lena Lindström tog reda på vad detta utrymme skulle motsvaras av för en människa.

En människa på 80 kg upptar en volym om 0,08 kubikmeter. En minkbur i människostorlek skulle med andra ord motsvara åtta kubikmeter.

Åtta kubikmeter är 2x2x2 meter. Som ett litet badrum, med lågt i tak. Hela livet. Och rummet är gjort av galler.

Det är alltså vad Sveriges pälsdjursuppfödares riksförbund menar när de säger att minkar har gott om plats. Men det är klart, minken har ju tillgång till leksaker.

Hög tid att riksdagen förbjuder minkfarmer

"Djurens Rätt debatterar idag minkfarmer på Aftonbladet Debatt".

Läs debattartikeln på http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/politik/article14965102.ab

"I morgon ska riksdagen ta ställning till flera motioner som kräver att minkar för pälsproduktion ska födas upp under bättre förhållanden. Men det räcker inte – alla minkfarmer borde läggas ner, skriver dagens debattörer."

Sagt om minkförslaget

"Den 31 maj skickade Jordbruksverket ut sina nya regler för Sveriges minkfarmer. Åsikterna om de nya reglerna går isär."

Den 31 maj skickade Jordbruksverket ut sina nya regler för Sveriges minkfarmer. Den stora "nyheten" är de så kallade "etageburarna" - burarna ska bli större genom att en andra våning läggs till ovanpå standardburen, för att ge "djuren möjlighet att röra sig på flera plan och utöva sitt naturliga beteende att klättra". Åsikterna om de nya reglerna går isär. Här har vi samlat lite om det som sagts om förslaget.

Djurens Rätt (djurensratt.se):

"Den så kallade etageburen är tänkt att ge djuren möjlighet att röra sig på flera plan och utöva sitt naturliga beteende att klättra. Skillnaden för minkarna mellan en vanlig bur och en etagebur är dock minimal - det handlar om en mindre extra bur som staplas på den befintliga."

Johan Dalén på Sveriges Pälsdjursuppfödares riksförbund (P4 Kalmar):

"Bland annat föreslås nya etageburar där bara två minkar får bo. Det är ett förslag som Johan Dahlèn inte tycker om, det inte finns tillräckligt med forskningsunderlag eftersom burarna är utformade för tre minkar:
– Det finns inget stöd för att det är bättre med två djur utan istället kan det ha negativ effekt, säger Johan Dahlèn. [...] Det starkare djuret tränger upp det svagare djuret i överburen och vaktar passagen. Och på så sätt lägger den starkare beslag på lyan och maten och den svagare får ingenting, säger han."

TT (SVT:s Smålandsnytt):

"Minkarna på pälsfarmerna i Sverige ska få det bättre. På torsdagen presenterade Jordbruksverket nya föreskrifter för uppfödningen av minkar som går ut på att göra livet drägligare för djuren.
I föreskrifterna ingår bestämmelser för hur burarna ska utformas för att öka djurens möjligheter att klättra och få utlopp för sina naturliga beteenden."

Minkfarmaren Håkan Karlsson från Styggestorp utanför Eksjö (SVT:s Smålandsnytt):

"De nya reglerna  är mest kosmetiskt dravel som inte bygger på vetenskapliga fakta."

Helena Kättström, enhetschef på Jordbruksverket (jordbruksverket.se):

"Utifrån nya forskningsrön ändrar vi reglerna på områden där vi har sett att det finns brister. Det innebär till exempel nya krav kring utfodringsrutiner, utformning av burar och rikare miljöer för djuren. Parallellt med detta utvecklar näringen själv sitt djuromsorgsarbete och det är positivt för djurvälfärden."

What's up Sweden?

"Världens snurrar uppenbarligen inte runt Strasbourg (även om det kan kännas så när man är där)."

Det har varit tyst här ett par dagar - vilket beror på att undertecknad varit på resa till Strasbourg under tre dagar - resultatet av resan finns här. Sammanfattningsvis: en enormt givande resa. Inte bara för att vi uppnådde vårt mål, utan också för att det är ett fint tillfälle att lära känna andra aktiva i Djurens Rätt på ett sätt som annars är svårt att göra, ett tillfälle att utöva en annan sorts djurrättsaktivism än det som är vardag för de flesta av oss och inte minst erfarenheten det innebär att visats på en plats där väldigt många viktiga beslut tas.

För egen del gjorde jag väldigt lite av det viktigaste jobbet - det var det Moa, Camilla, Henrik, Martin, Joakim, Christina, Cecilia, Martin (ja, två), Camilla (ja, två), Moa (ja, två här också) och Hannah som gjorde. Jag är dödligt imponerad av deras energi, vågighet (ett bra ord för att vara modig) och engagemang. Fantastiskt!

Men världen snurrar ju inte runt Strasbourg (även om det kan kännas så när man är där). Lite annat som hänt sedan dess:

• Amerikanska forskare har kommit på att rött kött innebär en signifikant ökad risk för hjärt-kärlsjukdomar och cancer. Vilket fått Livsmedelsverket att funderar på nya kostråd.
• Låter farligt det där med rött kött. Bättre äta nötter eller en hallon-lakritsboll! Vegetarianer är ju dessutom både lugnare och gladare!
• En som riskerar att drabbas av signifikant ökad risk för hjärt- kärlsjukdomar och cancer är Vänsterpartiets nya partiledare Jonas Sjöstedt. Han moraltestas nämligen i P3:s Christer och säger där att djur och människor inte har samma värda eller samma medvetande, och därför är det inte fel att döda och äta djur. Han tycker dock att de ska behandlas väl och att vi ska minska vår köttkonsumtionen (vem tycker inte det nuförtiden?), men säger också att detta inte är en fråga han har "funderat på så mycket".
• Djurens Rätt har fått konkurrens - LRF kämpar nu också för djurens rätt. Deras debattartikel är en reaktion på en annan från Kristina Forslund, som menar att "Lex Lindgren" nu försvinner, och att det är fritt fram att fippla (Astrid Lindgrens uttryck) med djurskyddslagen.
• Från SvD: Ny rapporter om vanvård i mardrömsdjurparken (härligt att se att stora tidningar som Svenska Dagbladet kan stava fel även de).
• I tidningen Naturvetaren debatteras minkfarmer mellan Johan Dalén, vd på Sveriges pälsdjursuppfödares riksförbund och Johan Beck-Friis, Veterinär och informationschef på Sveriges Veterinärförbund. Den ena tycker att minkar bör sitta i burar, den andra tycker inte det. Gissa vem som är vem?
• Apropå SvD från ovan så reder de här ut varför vi "oreflekterat äter vissa djur men säger nej tack till kött från dem vi uppfattar som små och gulliga". 
• Rick Santorum, en av republikanernas presidentkandidater - kan han vara en djurrättsaktivist i smyg? En del jordbruks- och jaktgrupper i USA är i alla fall rädda för det. Gissningsvis har de inte så jättemycket att oroa sig för. Tyvärr.
• Lite osäker på om det här från SR:s Tankesmedjan är roligt eller inte. Lutar åt inte. Men det är kanske mig det är fel på...
• För den som tycker det är med djurrättsideologi/arbetsmetoder är intressant, så tycker jag att det här är en intressant diskussion. Men det är kanske mig det är fel på...
• God helg!

Fortsatt minkdebatt med Sveriges Pälsdjursuppfödares Riksförbund

"I själva verket noteras missförhållanden och brott mot djurskyddslagstiftningen i var och varannan minkfarmsinspektion från de senaste åren."

Djurens Rätt har i tre debattinlägg på SvD:s Brännpunkt diskuterat minkfarmer med Johan Dalén (måste lära mig att stava hans namn utan h...), vd för Sveriges pälsdjursuppfödares riksförbund. Det började med Daléns inlägg om olagliga aktioner, där han bl.a. skrev om att de kontroller som har gjorts av Sveriges minkfarmer inte har funnit några missförhållanden. Detta stämmer inte, vilket Djurens Rätts Lena Lindström påpekade i detta debattinlägg. Johan Dalén svarade och menar att Djurens Rätt far med osanning. Och där beslöt SvD att dra streck i debatten, Lena Lindström fick inte sin replik införd i tidningen. Så den kommer här istället:

Pälsbranschens VD Johan Dalén uppmanar till saklighet och uppriktighet. Jag kunde inte instämma mer. Min replik gällde hans felaktiga påstående i det ursprungliga inlägget att inga missförhållanden framkommit vid länsstyrelsernas inspektioner. I själva verket noteras missförhållanden och brott mot djurskyddslagstiftningen i var och varannan minkfarmsinspektion från de senaste åren. Det här är offentlig information som vem som helst kan begära ut från länsstyrelserna. Men Dalén hävdar att jag ljuger

Det tycks som att medvetna missförstånd ligger bakom flera av anklagelserna. Dalén skriver att jag påstår att den farm som stängt in minkar i ett svinstall har fått djurförbud. Det har den dessvärre inte, och det skriver jag inte heller. Jag skriver tydligt att två andra farmer har fått det. Däremot saknar denna farm tillstånd för sin redan pågående verksamhet, och kommer enligt länsstyrelsen sannolikt inte få något heller.

Dalén tycker att jag har få exempel att anföra för min tes. Jag nämner åtta specifika farmer och hänvisar till Jordbruksverkets sammanställning av ytterligare 39 inspektioner. Problemet är att det finns så många exempel på överträdelser att det inte går att få in allihop i en kort replik. För att ge ytterligare några exempel så kan jag lägga till att i landets minkfarmstätaste län Blekinge har tio farmer inspekterats under 2011. Alla utom en kunde inte leva upp till gällande föreskrifter. Nio av tio hade inte föremål för sysselsättning till alla djur. Hälften saknade utrustning för avlivning av enstaka minkar, vilket sannolikt betyder att de slår ihjäl eller bryter nacken av sjuka djur. Och sju av tio saknade fullständiga tillstånd för sin verksamhet. Det är siffror som Johan Dalén har all anledning att vara bekymrad över.

Därnäst menar Dalén att de två farmer i Halland som fått föreläggande av Länsstyrelsen för olagliga avlivningsmetoder inte alls gjort fel, utan att det hela bygger på ett missförstånd. De kontrollanter som han i sitt första inlägg benämner som professionella utpekas därmed som högst inkompetenta. Johan Dalén menar att de minkar som stoppas ner fyrtio stycken på varandra i en delvis gasfylld låda ska vara glada att denna "transport" inte varar längre än 15 minuter. Så här beskriver länsstyrelsen i Halland metoden:

”Lådan fylls ibland (inte alltid) på med CO2 (i verkstan) därefter rullas lådan ut till skugghusen där man samlar ihop mellan 30-40 minkar och går därefter tillbaks till verkstan. Ihopsamlandet tar ca 10-15 minuter. När man kommit tillbaks till verkstan kopplas CO2-slangen in i lådan och det fylls på med CO2 i ca 2 minuter. Därefter stängs CO2-tillförseln av och man låter minkarna ligga kvar i lådan i ca 5 min till. Minkarna ska efter det vara döda enligt djurhållaren. Därefter tas de upp ur lådan och läggs i "tumlaren".”

Länsstyrelsen ställer också följande fråga till Jordbruksverket, den myndighet som är ansvarig för djurskyddet och tolkningen av djurskyddslagstiftningen i Sverige:

”Är det godkänt att samla ihop 30-40 djur som inte "känner" varandra med tanke på att de i grunden är mycket territoriella solitärlevande djur? Visserligen gäller det enbart en kort stund, ca 20 minuter, och uppenbarligen skadar de inte varandra då pälsarna borde bli förstörda MEN insidan av lådans väggar innehåller många skrapmärken av minkarna”

Jordbruksverket svarar bland annat:

”Att låta djuren kvävas på det sättet under lång tid är absolut inte OK.”

och:

”Koldioxidavlivning är en omdebatterad metod och det finns både fördelar och nackdelar med den här metoden.”

Det sistnämnda hänvisar till att inandning av koldioxid (CO2) är plågsamt för alla ryggradsdjur. Det gör ont i slemhinnorna och leder till kvävningskänslor och panik. Fördelarna är att det är billigt och enkelt att använda, då djuren kan avlivas i grupp – inte exakt vad en mink drömmer om. Johan Dalén slirar ganska rejält när han skriver att koldioxid är ”en av de snabbaste och mest smärtfria avlivningsmetoder som förekommer”.

Så mycket för att hålla sig till sanningen.

Lena Lindström
Etolog
Djurens Rätt

Undrar vad kycklingarna och burhönorna har att säga?

"Finns det något mer uttjatat än idén om att bara djur som mår bra ger bra produkter?"

Tydligen har det pratats minkar i Ring P1 idag. Och tydligen ringde den alldeles nyligen i denna blogg diskuterade VD:n för pälsgänget in. Från Ring P1 på Twitter:

"VD för Pälsdjursuppfödares riksförb: "Vanvård av djur är en mycket dålig affärsidé. Det blir inga bra produkter om inte djuren mår bra"."

Mer finns på deras webb, med möjlighet att hoppas in i debatten. Har inte hört programmet, och tror jag avstår från att göra det. Men finns det något mer felaktigt eller uttjatat än idén om att det inte blir bra produkter om inte djuren mår bra? Det är som all den tid och energi djurnäringarna lägger på avel inte finns, eller räknas.

Många tycker kycklingkött är det godaste som finns - trots att det är rätt vedertaget att få djur i livsmedelsproduktionen har det värre än just kycklingar, med ben som knappt bär dem.

Många uppskatta kött från grisar - trots att vi sett bilder på hur de hålls, och trots att de flesta aldrig ser solens ljus under sina liv (vilket man skulle kunna hävda är ett sätt att må bra).

Och uppenbarligen blir minkpälsen fin trots att man håller dessa djur i en liten nätbur under hela sitt liv.

Är dessa tre exempel bevis för att kycklingar, grisar och minkar mår bra. SÅKLART INTE. Det förstår ju vem som helst. Det är ett bevis för att vi har varit duktiga på att avla fram djur som ger oss det vi vill ha från dem. Inte för att de mår bra, utan oavsett hur de mår.

Om man vill skulle man också kunna dra en parallell till det vi kunnat läsa om elitgymnaster i Dagens Nyheter de senaste veckorna. Är bra prestationer i idrottsvärlden ett tecken på att idrottarna mår bra? Uppenbarligen inte.

Bara så ni vet - minkarna har det bra

Idag dömdes en djurrättsaktivist till 3,5 års fängelse för mordbrand och olaga hot (det längsta straffet i Sverige som en djurrättsaktivist dömts till, vad jag vet). Och det finns väl inte jättemycket att säga om detta som inte är självklart och/eller redan sagt (minkarmerna kommer att placeras i historieböckerna, och det kommer ske med hjälp av sunt förnuft, argument och empati - det räcker).

Men så kom då Sveriges pälsdjursuppfödares riksförbund och försökte plocka poäng i samma veva som domen kom.

Visst, jag fattar hur det hela fungerar. Dom mot djurrättsaktivist = bra läge för pälsfarmsgänget att plocka poäng i debatten. Djurens Rätt skulle säkert gjort likadant om situationen var den omvända (tyvärr är ju straff på 3,5 år i princip omöjliga för djurplågeri...). Men:

"Svenska minkar mår bra. Det stora antalet oanmälda kontroller som länsstyrelsens professionella kontrollanter utfört under de senaste åren har inte visat några missförhållanden på svenska gårdar. Det goda djurskyddet är resultatet av ett gott samarbete mellan myndigheter och en högst seriös bransch som hela tiden tar nya initiativ till förbättringar. Och så sent som i april i fjol beslutades med klar majoritet i Sveriges riksdag att minknäringen ska få finnas kvar."

Känns inte detta lite som när någon i publiken...  

[Note to self: att uppdatera bloggen med appen BloggerPack - inte så smart, eftersom appen verkar ha strukit bort halva inlägget. Men det jag skulle skriva var:]

... börjar prata om något helt annat än vad föreläsningen handlar om? Ni har säkert alla varit med om detta. Debatten handlar om EU och personen börjar mala på om vindkraftverk. För hur minkarna mår har ju inte med ämnet att göra - i Johan Daléns debattinlägg blir det ett paket - olagliga djurrättsaktivism är dumt och minkar har det bra. Och det blir tokigt.

Till saken om att minkar har det bra, att kontroller inte har hittat missförhållanden och att branschen hela tiden tagit initiativ till förbättringar kan man anföra t.ex. att:

• här kan du läsa om två minkfarmer i Halland som fått förelägganden av länsstyrelsens djurskyddsinspektörer för att avlivningen av minkarna utsatt dem för en långdragen och plågsam död.
• här kan du läsa om minkfarmare som ljög för djurskyddsinspektörer.  
• här kan du läsa om vad inspektörerna egentligen hittade under sina inspektioner. 
• här kan du läsa om en minkfarmare som åtalats för djurplågeri.

Det var bara vara lite av det som tyder på att han kanske inte har helt rätt i att svenska minkar är bra och att detta är helyllebranschen nummer ett.

Avslutningsvis, den tydliga politiska majoriteten han pratar om - i dagsläget är siffran, i princip, 157 röstar för och 152 röster mot. Ingen gigantisk majoritet precis. Även om han har rätt i att den var tydligare i april.