Do Plants

"Do Plants."

Amerikanske musikern DJ Khaled och tennisspelaren Serena Williams i nya reklamfilmer för växtmjölk. Stiligt!

Komjölk är inte människans ursprungliga dryck

"Komjölk är inte människans ursprungliga dryck."

För ett tag sedan föll Oatly rörande sin marknadsföring av havredryck. Idag gick Skånemejeriers mjölkreklam samma öde till mötes.

De två påståenden från Skånemejerier som de inte längre får använda är "Du behöver en halv liter om dagen" - eftersom det enligt Reklamombudsmannens opinionsnämnd ger intrycket av att en människa måste dricka en halv liter mjölk om dagen för att få i sig viktiga näringsämnen. Vilken en inte måste (såklart).

Och att mjölken är "Människans ursprungliga dryck!" – vilket (för att citera nämnden) "i sitt sammanhang uppfattas som ett påstående om att människans ursprungliga dryck är mjölk från kor”. Vilket det inte är (såklart).

Däremot får Skånemejerier fortsätta säga att "Mjölk är inte bara en dryck utan ett viktigt livsmedel med högt näringsvärde" (vilket Livsmedelsverket har sagt att det är).

En liten seger för vettigheten. Och ”Naturens egen sportdryck” kanske är nästa sak att ta en titt på Reklamombudsmannen?

Här går Reklamombudsmannens beslut ang. Skånemejerier att läsa.

Ett hotat Arla

"Ett hotat Arla."

Den här reklambilden har börjat snurra på social medier idag, förstås en reaktion på festivalen Way Out West beslut att nobba inte bara kött utan också mjölk.

Foto: Fredrik Nilsson

Å ena sidan: skitbra reklam Arla. Det här är ju precis den typen av reklam som folk kommer att gå igång på, dela i sociala medier, som kommer skapa artiklar i åtminstone branschmedia. Smart gjort jämfört med att inte göra något eller att göra någon trist reklam som ni gjort förut. Och vi som går igång på den blir därmed nyttiga idioter som sprider den vidare. Precis som med GT under köttraseriet.

Å andra sidan, bakom Way Out West beslut ligger säkert lite gott hjärta, det tror jag absolut. Men det är också ett samarbete med havreföretaget Oatly som ligger bakom det hela, och Oatly är precis som Arla ett företag som strävar efter att maximera vinst. Även om det säkert finns lite hjärta där också. Så egentligen är det ju två företag som stångar huvudena mot varandra och vi finns där i mitten och tycker och tänker, blir ledsna och glada.

Men, och roligast att fokusera på, är förstås det tredje: när har komjölk och Arla någonsin beskrivits i ord som förbjuden tidigare? Även om det "bara" är i samband med en festival i Göteborg. Det är trots allt inget som händer i ett vakuum, och Way Out Wests beslut är inte heller det fattat i ett vakuum.

Det känns inte som en alldeles främmande tanke att vi ändå faktiskt befinner oss mitt i ett paradigmskifte då den självklara mjölken från kor ifrågasätts. Och där den ersättas av växtbaserade mjölkdrycker istället.

Att normer och självklarheter som rör djur börjar vackla i fundamenten är ett tecken på att det vi gör faktiskt gör skillnad. Vi åstadkommer något. Det är något att vara glad över, både som ett gott betyg till oss (jag inkluderar alla som vill i begreppet oss här) och för att det i längden kommer förändra tillvaron för många djur, vilket ju är hela poängen med det vi gör.

Vem ska rädda mjölkindustrin - och varför?

"Vem ska rädda mjölkindustrin - och varför?"

Just nu talas det om en mjölkkris. Igår hölls ett möte i Rosenbad mellan bland annat näringsföreträdare och landsbygdsminister Sven-Erik Bucht. Pressmeddelandet från mötet är av det mest kryptiska slaget och uppenbart skrivet i stor hast, men det ser ut att under mötet ha lämnats en öppning för ändringar av betesrätten för kor. Självklart en besvikelse för Djurens Rätt, läs gärna vårt debattinlägg om att istället utöka beteskravet.

Det står klart att mjölkbranschen vill ha såväl ytterligare statliga bidrag som förenklingar i regelverket. I en debatt i Studio Ett säger LRF:s Palle Borgström att problemet med betesreglerna är att de är skrivna så att de ska vara möjliga att kontrollera, och antyder att det inte behövs några kontroller. Vi ska lita på att företagen vill sina råvarors bästa, och hålla oss på avstånd - det finns ju alltid reklamfilmer och besöksgårdar för den som är nyfiken. Denna vädjan om ohämmat förtroende blir inte så lite kantstött av att beteskontrollerna ofta hittar innekor: här, här och här till exempel.

En avvikande åsikt från mjölkbranschen själv kommer från gårdsmejeriet Wapnös vd. Han menar att mjölkföretagen inte behöver någon särbehandling, utan får klara sig som alla andra företag i en marknadsekonomi. Krisen beror på ett överskott på mjölk och ett importstopp från Ryssland. Det bottnar i att mejeribranschen, däribland Arla, till stora delar utgörs av multinationella företag. Han ”tycker det blir konstigt när mjölkbönderna först byggt upp globala företag och sedan menar att det är kris när världsmarknadspriserna går nedåt”. ”Man kan inte bara vara ägare när det går bra på en global marknad och sedan ange sig som lokala”, säger han.

Ofta tas landskapsvården upp som ett argument för att behålla svensk mjölkproduktion. Den blir det förstås inte mycket med utan bete. Är det landskapsvård politikerna vill ha så kan de förslagsvis betala för just landskapsvård. Det går till exempel utmärkt att låta djur beta utan att stjäla deras mjölk. Vilka argument kvarstår för att rädda denna miljövidriga, djurförtryckande och resursineffektiva näring?

Lena Lindström
Etolog, Djurens Rätt

Arla ger sig in i tofubranschen

 "Arla ger sig in i tofubranschen."

 Jag kan tänka mig att dagens nyhet om att Arla ger sig in i tofubranschen väcker två reaktioner.

Reaktion 1: "Så jäkla bra! När Arla känner av att tofuätarna, lakto-vegetarianerna och äter-vegetariskt-ofta-men-inte-alltid-ätarna börjar bli så många att de själva vill konkurrera om deras pengar har den vegetariska trenden nått väldigt långt. Att ett mjölkföretag fram alternativ till kött är det bästa beviset på att köttfria alternativ är här för att stanna!"

Reaktion 2: "Så jäkla dåligt! Det finns redan helt utmärkt vegansk tofu, alltid utan mjölkprodukter och det lidande som detta medför. Och nu ska alltså Arla börja peta i den mathyllan och tillverka en mjölkbaserad produkt som bergis kommer att konkurrera ut tofun från min lokala ICA-affär. Och det är ju knappast köttätarna de vill nå utan de som redan idag väljer tofu istället för kött. Gah!"

Jag som för det mesta ser glaset som halvfullt försöker få hjärnan att anamma reaktion 1. Men hjärtat säger reaktion 2.

PS. Sedan kommer förstås inte produkten att heta tofu skulle jag tro. Tofa kanske? Annars hoppas jag det finns en tofutillverkare som vill göra en "LRF Mjölk".

Storm i ett mjölkglas

"Storm i ett mjölkglas."

Det är möjligt att det är att ta i - men har mjölken varit så ifrågasatt som den är nu? Någonsin? Och då menar jag alltså mjölken från kon, inte havremjölken. Ni vet den som är som mjölk, men gjord för människor. Som är helt utan "badness".
 
Det är formuleringar som dessa som ligger bakom LRF Mjölks numera väldigt omtalade försök att dra Oatly till domstol för att stoppa deras marknadsföring och smutskastande av komjölken. Och som nu lett till ett PR-bråk under vinjetten:

Längst bak i denna diskussion finns förstås korna och kalvarna, vilket är anledningen till djurrättsrörelsens kritik mot mjölkfabriken och bakom argumentationen att istället välja att dricka svensk havremjölk (och jo, jag säger havremjölk, inte havredryck, får så har det alltid varit och så kommer det alltid att vara).

Men som brukligt här i bloggen kan det vara läge att också titta på det som händer runtomkring, bortom korna och kalvarna. För det händer ju en del intressant. Som detta med vad en veganattack är. Kommer ni ihåg när veganattack var brända lastbilar och något hotfullt i mörkret? Nu är en veganattack synonymt med att en massa människor skriver vad de äter till frukost. Tillfällig tendens, eller är det ordet som normaliseras och laddas med nya och mer positiva värden (även om attack förstår är ett negativt laddat ord, och onödigt i detta sammanhang)? Vi får se.

Och detta med David vs. Goliat - har det någonsin fungerat? Ja, det har det ju så klart men det är lätt att undra hur LRF Mjölk egentligen tänkte här? I och med att deras första försök att direkt stoppa Oatlys ordval föll så kan det ta upp till ett år innan detta ens kommer upp i en förhandling. Ett år av att bli hånade i sociala medier, ett år av krönikor som denna och debattartiklar som denna och denna, ett år av att Alex Schulmans och Sigge Eklund tar sin sponsor i försvar i sitt podradioprogram med 250 000 lyssnare och ett år av veganattacker (alltså inlägg om vad folk äter till frukost). Och just ja, vi har ju sajter som mjolken.se också. Ja, då är det lätt att tänka sig att LRF Mjölk hade haft rätt mycket att vinna på att istället bara knyta näven i byxfickan, oavsett resultat i en kommande rättslig förhandling.

Visst, det här är inte så svart och vitt som det kan verka ibland, och LRF Mjölk skulle (rimligen) inte göra det här om de inte trodde att de hade mer att vinna än att förlora på det. Men garanterat känner fler till Oatly och deras produkter nu jämfört med för bara någon månad sedan. Och i och med att igenkänningen ökar så är det ju rimligt att förvänta sig att även försäljningen gör det, också i kombination med den pågående vegoboomen. Och skulle Oatly hindras att använda dessa ord så kan vi nu vara säkra på att de kommer få vingar ändå.

Men mest intressant är nog detta med ifrågasättandet av komjölken tycker jag. Mjölk som länge känns lika svenskt som Zlatan, lika mycket tradition som Kalle Anka på julafton och lika omöjlig att kritisera som ABBA. "Starka ben", skolklasser på besök i Arlagårdar, nybakta varma bullar och ett glas mjölk och allt det, ni vet. Men nu ifrågasätts mjölkbranschens kostrekommendationer och nästan över en natt har det blivit accepterat att kritisera komjölken och att ha havrevarianten som ett konkret alternativ. När hände det senast?

Det är något uppfriskande över att en så helig ko (för att använda en relevant liknelse) nu går att ifrågasätta. Och i och med LRF Mjölks ifrågasättande av Oatlys reklam så blir kritiken mot reklamen om Bregottfabriken också aktualiserad, apropå vad som är schysst marknadsföring.

Vi får se vad detta slutar. Men med tanke på Oatlys PR-strategi och det engagemang som detta skapat så är det svårt att tro att det kommer hamna i glömska, även om det tar ett år innan vi hör om det igen. Vi har nog bara börjat prata på ett nytt sätt om komjölken och havremjölken. Och med tanke på att detta placerar korna, om inte i centrum så i alla fall i den nära periferin, så känns det som en spännande framtid för djuren och för vegomjölkens framtid.

PS. Strax efter att jag lade upp blogginlägget kom denna artikel i Sydsvenskan: Forskare: Mjölkens ställning är hotad.

Ok mjölkreklam vs. inte-ok mjölkreklam?

"Ok mjölkreklam vs. inte-ok mjölkreklam?"

Med anledning av LRF Mjölks stämning av Oatly som vi skrev om igår, så kan vi alltså konstatera att detta tydligen inte är ok att säga:

Det är inte schysst mot konsumenten:

Denna reklamfilm däremot? Inga problem. Det här är en representativ marknadsföring som är schysst mot konsumenten.

Lycka till med den stämningen, LRF Mjölk.

Efter sommarbetet väntar koinstängningen

"Efter sommarbetet väntar koinstängningen."

Denna debattartikel, skriven av Djurens Rätts etolog Lena Lindström, publicerades ursprungligen i tidningen FoodMonitor.se den 14 oktober 2013. Men med tanke på de sedvanligt rosiga artiklarna om "koutsläpp" så här års (som denna i DN) så känns det som läge att lyfta den igen. Debattartikeln publicerades med rubriken "Efter sommarbetet väntar koinstängningen".

Mejeriorganisationerna gör en stor sak av vårens betessläpp. Nu på hösten infaller istället den stora koinstängningen, men tyvärr får inte korna och de andra djuren i mjölkindustrin samma uppmärksamhet då.

Det kan tyckas en aning ironiskt att mjölkindustrin väljer att visa upp djurens glädje över att släppas ut från deras egna anläggningar. Vad vi ser när kor och kvigor bockar, sparkar bakut och galopperar är resultatet av den frustration som uppstår av att knappt ha kunna röra sig alls i runt nio månader i sträck.

Det är den perioden som tar sin början nu. En genomsnittlig ko i mjölkindustrin tillbringar mer än 90 procent av sitt liv inomhus. Närmare hälften, 45 procent, av korna står dessutom fastbundna nästan hela den tiden. De kan inte röra sig mer än ett litet steg fram eller tillbaka. Många gånger kan de inte ens böja sig så de kan klia sig på bakkroppen. Innevistelsen står i slående kontrast till den korta betesperioden. Golven är hårda, av betong som i bästa fall är belagt med ett tunt lager gummi och lite spån på liggplatsen. Det sliter hårt på klövar och leder, inte minst när korna lägger sig ner vilket de gör genom att falla ner på frambenens knän.

En svensk studie från 2011 visade att närmare hälften av korna i lösdriftssystem har problem med klövarna, bland annat på grund av de hårda golven. Istället för färskt gräs matas djuren under innevistelsen med lättsmält och energirikt foder som spannmål och soja. Det maximerar produktionen men är skadligt för matsmältningsorganen och leder till mängder av sjukdomar; trumsjuka, fång och löpmagsomvridning, för att nämna några.

Att korna ska släppas ut på sommaren är ett lagkrav i Sverige sedan 1988. Lagen innebär att nötdjur utom kalvar och tjurar ska få vara ute på bete i minst två månader (upp till fyra månader i södra Sverige) under sommarhalvåret. Men om korna mjölkas, vilket kor i mjölkindustrin tvingas göra cirka tio månader om året, behöver de bara hållas ute sex timmar per dygn. Dessutom kan djuren, efter regeländringar från förra året, hållas inne i flera veckor i sträck även under sommaren.

Så det är ingen lång, sammanhängande semester som de ystra djuren på betessläppen har att se fram emot. Betet är bara en kort paus från ett hårt fabriksliv. Trots att det alltså redan finns stora hål i beteskravet höjs allt fler röster för att det ska bort. Företrädare för de fyra regeringspartierna samt bransch - organisationerna Sveriges Mjölkbönder och Lantbrukarnas Riksförbund har alla fört fram att de tycker att det ska vara frivilligt att släppa ut korna på sommaren. Sverige måste hänga med andra länder, heter det, och inte ha mer djurvänliga och därmed kostsamma regler.

I Djurens Rätts nya rapport Mjölkfabriken belyses situationen för korna, kalvarna och tjurarna i mjölkindustrin. I rapporten beskrivs sidor av mjölkindustrin som sällan kommer upp i ljuset. Som hur djuren avlats till att bli effektiva mjölkproducenter, på bekostnad av hälsa och naturligt beteende. Många kor kan exempelvis inte föda naturligt utan assistans. Kalvarna som måste födas varje år för att hålla produktionen på topp tas bort från kon nästan genast efter födseln, och de får i allmänhet växa upp på mjölkersättning ur hink snarare än mjölk från ett varmt juver. Var femte ko drabbas varje år av juverinflammation. Det är en smärtsam åkomma som ofta leder till antibiotikabehandling, vilket bidrar till utvecklingen av resistenta bakteriestammar, exempelvis MRSA som kan smitta till människor.

Kort sagt är mjölkindustrin en rationaliserad och effektiv bransch, där slutprodukten är billig tack vare subventioner och bidrag och på bekostnad av djurens välmående. Det som framför allt skiljer mjölkindustrin från annan intensiv djurhållning är den aura av djurvänlighet, småskalighet och mysighet som omgärdar den, vilket inte minst visas vid betessläppen och i annan reklam. Ingen vill se en fixerad sugga, men det vilar något idylliskt över lika rörelsebegränsade, fastbundna kor. Komjölksindustrin har varit duktig på marknadsföring.

Vegomjölksnörderi

"Vegomjölksnörderi."

Sprang på denna artikel, som är en riktig fest när det kommer till vegomjölksnörderi, för den som är intresserade av sånt. Det är siffror från USA, som ju inte är detsamma som Sverige, men det som var mest intressant på en nörderinivå tyckte jag var att sojamjölk endast står för 35 procent av försäljningen av vegomjölk, medan mandelmjölk står för 55 procent. Vem kunde tro't?

Och har de inte upptäckt Oatlys havredryck?

Anledningarna till mandelmjölkens popularitet är, enligt artikeln, att mandelmjölk inte innehåller något mättat fett, har färre kalorier och är rika på vitamin E. Plus att "soybeans just aren’t hip, says Larry Finkel, director of food and beverage research at Marketresearch.com".

Skulle mandlar vara mer hippt än sojabönor? De måste vara galna där borta i Amerika.

Bones om mjölk

"Bones om mjölk."

Jag känner mest till Emily Deschanel från tv-serien Bones (som jag nog aldrig sett ett helt avsnitt av, men som är en av dessa serier som alltid verkar gå mest hela tiden). Och här pratar Dr. Temperance "Bones" Brennan, eller Emily Deschanel då, om mjölkproduktionens baksida. Väl värt en titt.

Hur mår maten? – Djurhållning och djurskydd i Sverige

"Hur mår maten? – Djurhållning och djurskydd i Sverige."

Hur mår maten? – Djurhållning och djurskydd i Sverige
Per Jensen
Natur & Kultur, 2012

På baksidan till Per Jensens nya bok Hur mår maten? – Djurhållning och djurskydd i Sverige sägs att de flesta i Sverige får sin huvudsakliga information om hur maten vi äter blir till från "sagor, reklam och propaganda". Och det är förstås sant, men Hur mår maten? följer i en ny tradition av böcker som försöker beskriva hur djurens villkor faktiskt ser ut. Monsterbiff till middag? kom 2010 och Matens pris 2011, två böcker som på lite olika sätt gav värdefulla inblickar i den svenska djurhållningen. Och säkert har den internationella monstersuccén Eating Animals från 2009 varit en bidragande orsak till mycket av detta (Per Jensen har i intervjuer sagt att han inspirerades till sin bok efter att ha läst denna).

Det som skiljer Hur mår maten? från de övriga ovan nämnda böckerna är att Per Jensen är professor i etologi - medan Ylva Esping och Torbjörn Esping (Monsterbiff till middag?) liksom Daniel Öhman och Malin Olofsson (Matens pris) är journalister. Och Jonathan Safran Foer är förstås författare. Detta gör ofrånkomligen att Hur mår maten? får en viss pondus, och en något annorlunda karaktär; han argumenterar förvisso för hur han tycker att saker och ting ska vara men boken fungerar också som ett läroverk för hur djuren som idag blir mat hålls, mår - och just hur vi kan veta hur de mår.

Vi får leva med att "djur kommer att födas upp för slakt så långt in i framtiden som det överhuvudtaget går att överblicka. Vår utmaning är att se till att utvecklingen vrids mot uthålliga och djurvänliga metoder" skriver Per Jensen. Inte direkt muntert kanske. Och inte blir stämningen mycket muntrare av att läsa boken. Det är bättre i Sverige är en återkommande formulering, men efter att ha läst boken är det svårt att hävda att djuren i Sverige har det tipptopp.

Hur mår maten? är en väldigt elegant och utbildande bok som folk verkligen borde läsa – och jo, då tänker jag också på den inbitne djurrättaren som kanske inte köper Per Jensens etiska ställningstagande (mer om dessa senare) men som vill lära sig mer om hur djuren i den svenska livsmedelsproduktionen har det. Kunskap är styrka.

Boken redogör för förutsättningarna för dagens livsmedelsproduktion – etiken, forskningen, lagstiftningen, miljön, aveln och slakten. Och går in mer i detalj på mjölkproduktion, kor och kalvar, grisar, hönor och kycklingar. Per Jensen avfärdar tanken om att dagens djur inte har kvar behov och instinkter från sina förfäder, och att djur som "producerar" är ett tecken på välfärd. Han är väldigt rak om kopplingen mellan mjölk och kött – och delen om stress är väldigt intressant; hur kan vi veta hur djuret mår inuti, och hur prioriterar vi mellan fysisk och psykisk hälsa? Som t.ex.utspelet från branschorganisationens Moderna Ägg för ett tag sedan – där de menade att hönor i bur är mindre sjuka (bättre fysisk hälsa), men där Per Jensen skriver att frigående hönor har större möjlighet till att utföra ett naturligt beteende (bättre psykisk hälsa).

Per Jensens väg framåt (mot något bättre) är egentligen identisk med den som samtliga tidigare nämnda böcker driver; djuren vi äter har det inte bra, och dagens djurhållning är inte uthålligt hållbar. Men att sluta äta dem är inte lösningen. Istället ska vi äta färre av dem, och betala mer – det är bättre gynna det dåliga, och avstå från det sämsta än att bojkotta helt och hållet skriver Per Jensen. Och att välja svenskt förstås. Och köp kött gärna från grannen.

Mina återkommande invändningar mot detta är att a) dagens djurproduktion började med att vi köpte kött från grannen – hundra år senare hamnade vi där vi är idag. Var finns drivkraften till att vi skulle gå tillbaka till hur det var förr? Och b) det är faktiskt enklare att välja en sojakorv än att köpa en köttkorv från Konsum, grillkiosken eller restaurangen och vara säker på att djuret har haft det "bra" (förutsatt att personen i fråga alltså inte ser djurätandet som ett problem i sig). Och om vi inte kan vara säkra, är det då inte mer logiskt att säga nej? (Jo, det är det).

Avslutningsvis, Per Jensens argument för att fortsätta använda djur till mat är två. Att djuren saknar medvetenhet om sin egen död, och att vi utifrån detta förvisso ska göra deras "nu" så bra som vi kan, men det är enligt honom oproblematiskt att avsluta detta "nu" på ett så smärtfritt sätt som möjligt. Hans andra argument handlar om en levande landsbygd ("där djur betar och bönder kan försörja sig") som han inte anser vara förenligt med att vara vegetarian.

Det första argumentet är för mig mer en ursäkt än ett egentligt argument till varför det skulle vara acceptabelt att avsluta ett bra "nu"”. Och det finns knappast någon djurrättsförespråkare som är mot en levande landsbygd. Frågan är väl bara hur vi håller den levande - djurfabriker är knappast lösningen den heller. Kanske är det dags för en konstruktiv diskussion om en levande landbygd som respekterar djurens rättigheter, istället för en levande landsbygd som existerar på bekostnad av många.

Debatt om beteskravet

"Kornas lyckliga tid på bete krymper."

Vi skrev häromdagen om SvD:s artikelserie om heliga kor. Och i samma tidning - och på samma ämne - publicerar idag ett flertal veterinärer och veterinärstudenter en debattartikel om uppluckringen av beteskravet:

"Under den här tiden på året besöker 120 000 människor olika gårdar i Sverige för att se när korna släpps på bete. Men konsumenterna är lyckligt ovetande om att djuren kan stå instängda igen om några veckor. I maj i år ändrade nämligen Jordbruksverket en av svensk djurskyddslagstiftnings signum: den att kor ska beta om sommaren. Uppluckringen av beteskravet är gjort helt i enlighet med Svensk Mjölks önskemål."

Och apropå att besöka mjölkgårdar så skrev Anna Veslander Gisslén igår att intressant blogginlägg om det här med att skolklasser skickas iväg för att besöka en Arla-gård. Ni vet hur Djurens Rätt ibland anklagas för att rikta sig till barn?

"Alla barn får också ett eget Arlaglas att ta med hem". 

Det kanske är läge att tona ner den kritiken?

Läs också vår inställning till Jordbruksverkets nya förslag om utevistelse för kor.

Okritisk mjölkromantik i SvD

”Mjölkromantik utan ifrågasättande = inte världsbäst journalistik.”

Läste igår artikeln Mjölk - en del av det moderna projektet i SvD, blev lite smått upprörd en stund. Hann dock inte skriva något blogginlägg om det igår (vilket vi nog får konstatera var bra, så här i efterhand). Den ingår som i SvD:s artikelserie ”Heliga kor”. Del 1 handlade om ”kosläppet”som en ny helgdag, del 2 är denna och del 3 om ”köttrenden”.

Artikeln om mjölk är en text som man först inte förstår är en vanlig tidningsartikel. Man förväntar sig hitta en  ”Hela denna sida är reklam från Svensk Mjölk”-text allra överst. Maja Nordström på Mjölkfrämjandet får konstatera att ”tre av fyra svenskar tycker mjölk är gott” och lite senare understryker Agneta Schultzberg, veterinär och chef för djurvälfärd på Svensk Mjölk att ”Sverige har den bästa djurskyddslagstiftningen i världen”. Så, då var dessa två faktum redan spikade.

En ko ”ger” idag 8 000 liter mjölk per år, 6 000 lite mer per år än för 100 år sedan. Hur har denna enorma ökning på bara 100 år (vilket känns som något värt att ifrågasätta bara det) påverkat kon? Inget svar på den frågan. Mer än att det beror på ”effektiv avel, bättre skötsel och bättre foder”. I avrundningen till artikeln får vi veta att ”en ko kan leva i ungefär 15 år, men en mjölkko får i genomsnitt leva i fem år innan den slaktas och blir till kött”? Att den bara får leva i fem år, kan det ha något med ökningen från 2000 liter mjölk per år till 8 000? Och är det i så fall bra eller dåligt? 

För Svensk Mjölk – bra. För kon – troligen inte lika mycket bra.

Jaja, jag vet. Det är klart att Djurens Rätt är kritiska. Och det är klart Mia Sjöström får skriva sin artikel precis som hon vill. Det jag stör mig mest på är att det inte finns någon annan röst. Det är mjölk-PR för hela slanten (Laktosintolerans? Nej, det finns inte), och det är ju de facto så att de som berättar om kor och mjölk (Svensk Mjölk) är desamma som tjänar mer pengar ju mer mjölk vi dricker. Det blir en okritisk megafon.

En fråga Mia Sjöström hade kunnat ställa är t.ex. varför Svensk Mjölk, samtidigt som de propagerar genom argumentet att vi har världens bästa djurskyddslag, argumenterar för att korna ska få vara ute mindre? Att kalvar ska få hållas inne ännu längre än idag, att kvigor ska få hållas inne en och en halv månad av de två till fyra månader som beteskravet gäller.

Det Svensk Mjölk argumenterar för är en eftergift åt de stora, moderna mjölkgårdarna som har svårt att ordna bete åt alla djur, och åt ekonomiska och produktionstekniska överväganden. Man skulle kunna tycka att detta hade varit en fråga som hade kunnat ställas.

Marit och jag (och korna)

Ett tag var det jag hjärta Marit Bergman. Det var hon och jag, ganska länge. Starka känslor. Sedan drog hon till Amerika, och det här med relationer på distans är ju aldrig lätt. Men det var intressant att läsa hennes Twitter denna lördag.

Kl. 14.58

Kl. 18.20

Kl. 18.21

Kl. 18.24

Kl. 18.51

Tre fel har smugit sig in på den här mjölkpaketsbaksidan - Djurens Rätt hjälper gärna till och rättar till misstagen

"Ju bättre jag har det, desto bättre mjölkar jag"

Den här meningen blev visst lite bakvänd. "Ju mer jag mjölkar, desto sämre har jag det" ska det vara. Forskning visar att ju mer mjölk en ko producerar, desto större är risken att hon drabbas av sjukdomar som kalvningsförlamning och juverinflammation. Det sistnämnda är för övrigt bland de vanligaste orsakerna till att en mjölkko skickas till slakt. Så "ju mer jag mjölkar, desto snabbare dör jag" är också ett alternativ. 

"På sommaren är jag ute mest hela tiden"

Här har orden "mest hela tiden" råkat ersätta "sex timmar per dygn i mellan två och fyra månader". Efter det väntar mellan åtta och tio månader helt utan utevistelse, och i hälften av korna står dessutom fastbundna hela den tiden. Därinne står förresten redan både tjurarna och kalvarna, även när det är sommar. Betesreglerna gäller inte för dem.

"En ko måste först få en kalv för att kunna ge mjölk"

Ooops, här har det blivit riktigt fel! Det låter som att korna frivilligt GER bort någonting, men så är det ju inte. "En ko måste först insemineras och bli dräktig och föda en kalv som genast tas ifrån henne för att vi ska kunna TA hennes, eller rättare sagt den nu moderlösa kalvens, mjölk", skulle det vara.

Det var så lite så, Arla! Vi ser fram emot de nya paketen.

Lena Lindström
Etolog, Djurens Rätt

Sommartider (hej, hej) - #5

Foto: Henrik Lied, NRK

Det har bara gått en vecka sedan förra inlägget, men det känns som en evighet. En galen människas idéer och handlingar förändrade på ett par timmar den verklighet vi lever i. Låt oss hoppas att det blir en förändring till det bättre, i rak motsats till gärningsmannens intentioner. Det känns som att detta vore det bästa straff (eller värsta, beroende på perspektivet) vi någonsin skulle kunna ge Anders Behring Breivik och hans tankegods, och det bästa vi kan göra för de som drabbats, direkt och indirekt.

Det finns en tid för allt - vilket Morrisey tyvärr verkar ha missat. Och (självfallet) handlade matönskemålet om "något i stil med vegetarisk kost"...

Sommarturnéupdate: Djurens Rätt deltar stolt i Stockholm Pride, och närmsta dagarna deltar vi även i Helsingborgsfestivalen (läs: tre djurvänliga tips och om festivalkäk) samt på Piteå Dansar och Ler.

SAS kan förbjudas att transportera djur, striktare djurskyddsregler i Bulgarien och ett stopp för djurcirkusar i Peru - positiva nyheter.

Två nya filmer som avslöjar vad vi utsätter djur för: om djurtransporter från Turkiet och mjölkproduktion i Storbritannien.

Två debattartiklar av intresse: Hans Ryttman och Christina Lindberg skriver i Aftonbladet att jägarna orsakar onödigt lidande (jag håller med) och att jakt är Sveriges största djurskyddsproblem (nja…). I Expressen vill Clara Sandelid att köttnationalismen ska ifrågasättas (mycket bra!).

Avslutningsvis: http://www.missmjau.se/ är en ideell förening som skapar och säljer smycken, och vars intäkter går till att hjälpa hemlösa katter (och som dessutom drivs en av före detta kollega till undertecknad). Stöd dem gärna.

Ett nytt liv för fyra kalvar

Jag har flera gånger tidigare lagt ut undercoverfilmer från den amerikanska organisationen Mercy for Animals, som blivit en av de ledande organisationerna i världen när det kommer till att avslöja djurindustrins fasansfulla baksida.

Deras senaste film är inspelad i mars 2011, då deras kameror avslöjande "E6 Cattle" - ett företag som "levererar" kalvar till den amerikanska mjölkindustrin:

"E6 Cattle rears calves for use on dairy farms, confining approximately 10,000 calves and subjecting them to lives of prolonged neglect and misery. For over two weeks in March of 2011, an MFA undercover investigator documented the operation's deplorable conditions and brutal mistreatment of animals."

Nackdelen med dessa undercoverfilmer är dock att de, för det mesta, är så hemska och jobbiga att se att 30 sekunder är ungefär allt man klarar av. Sedan orkar man inte mer. Men denna gång har Mercy for Animals gjort två filmer. Den hemska finns att se på http://www.mercyforanimals.org/calves. Den andra visar hur det gick för fyra kalvar som Mercy for Animals lyckades räddade från E6 Cattle.

Filmen om de fyra kalvarnas öde är inte lika jobbig att se. Men det berör precis lika mycket, om inte mer. Vill du i framtiden välja mjölkfritt så finns det massor med djurvänlig mat på http://www.djurensratt.se/portal/page/portal/djurens_ratt/recept

EU-kommissionen öppnar upp för stöd för lagring av griskött

EU:s jordbrukskommissionär Dacian Ciolos har i veckan meddelat att EU-kommissionen kommer att sätta in stöd till "privat lagring" för griskött.

"Privat lagring" är ett sätt att kunna producera ett överskott utan att marknaden blir övermättad -  producenterna eller andra företag inom branschen får pengar för att hålla på sina varor. Huvudsyftet med denna stödform är att stabilisera marknaden för en viss vara i EU när priserna är låga.

EU:s jordbruksbudget avsätter varje år stora belopp för olika typer av stödåtgärder och subventioner. De omdebatterade "smörbergen" (EU-kommissionens stödköp av smör och andra mejeriprodukter) är kanske det mest välkända exemplet. På Jordbruksverkets hemsida finns information om privat lagring och andra marknadsstöd.

Animaliska produkter ligger bra till när det är fråga om stöd och subventioner. Och som vegan kan man reta sig ganska rejält på att havre- och sojamjölk är flera gånger dyrare än den vätska som tas från en ko - som har matats med foder baserat på bland annat havre och soja…

Cecilia Mille
Internationellt ansvarig på Djurens Rätt

Mercy for Animals 2010

Förra året länkade vi till organisationen Mercy for Animals årsresumé för 2009. Nu har de släppt filmen för 2010. En fantastisk organisation, och en elegant resumé över året som gått. Mercy for Animals låg bland annat bakom det smygfilmade materialet från den amerikanska mjölkindustrin, som är något av det vidrigaste man kan se.

Tre korta

Samtliga inlägg om Jordbruksverkets djurskyddskonferens 2010 hittar du här.

Efter Eva Eriksson, Bo Algers och Helena Röcklingsberg följde sju lite kortare föredrag på 20 minuter vardera. Tre innan fikapausen, och fyra efteråt.

Först av de sju var mjölkbonden Herbert Nyman som pratade om djuren i livsmedelsindustrin kan bete sig naturligt. Herbert Nyman har varit styrelseordförande i Norrmejerier i tio år liksom ledamot i LRF:s styrelse och verksam inom Svensk Mjölk.

Som sagt var temat för detta föredrag djuren i livsmedelsindustrin, men det inleddes med en fundering på vad livet är och en önskan att "höja nivån" – oavsett vad vi äter så handlar allt om liv och död, och att påverka liv - även det liv som finns inuti en kos mage (?). Och detta är förvisso helt sant. Liksom att det är sant att vad vi äter trots allt medför en skillnad i konsekvenser och påverkan. Att det finns en naturlighet i liv och död betyder inte att vår ansvar för det liv och död vi utsätter andra för försvinner.

Men, nåja. Bara djurskötaren kan tillse att djurvälfärden utgår från hälsa, fysiologi och beteende avslutar Herbert Nyman men… och det fanns väldigt mycket undertecknad fann tveksamt, underligt och märkligt i detta föredrag.

Därefter pratade Eva Hertil, legitimerad veterinär med fokus på smådjur, i ämnet "Etik och naturligt beteende – Har den kliniskt verksamme veterinären detta i sitt medvetande?". Hon pratade om hur vi kan se till de behov som varje art har, och hur vi ska förhålla oss till detta. Och frågan om "kan" innebär att vi "bör", som i exemplet att operera djur med vissa skador.

Hon pratade även om extremavel, och vi åhörare fick ett sugrör att andas genom, samtidigt som vi höll för nästan, för att illustrerar andningen för hunden Greta, en sönderavlad hund med alltför smal luftstrupe.

Sista av de tre innan fikat - länsveterinär Annelie Grip Hansson, länsstyrelsen i Västerbottens län, under rubriken "Kan man utföra kontroll av avel?", och förlåt Annelie, men jag måste drabbats av kaffeochkaka-brist, för jag hängde inte med hela tiden. Kanske riktade sig föredraget mer till de som jobbade mer praktiskt med denna fråga dagligdags, vilket jag inte gör.

Djurens Rätts Lena Lindström frågade vilka möjligheter som fanns att ingripa rörande de djur som är resultat av en felaktig avel (vilket gäller ovan nämnda "sugrörshund", liksom kyckling med benfel, mjölkkor osv). Av svaret kan man fråga sig varför inte fler ingripanden sker när möjligheten faktiskt verkar finnas.

Därefter fikapaus.