Att äta, eller inte äta (kött)

Vän av ordning kan ha funderat över vart min bloggkollega Caroline tagit vägen, hon som skulle gästblogga under sommaren och som endast hunnit med två inlägg. Svaret på funderingen är att vi valt att avsluta vårt samarbete, då Caroline inte var vegetarian och ville skriva ett blogginlägg som i princip gick ut på att visst kött går bra att äta.

Innan pulsen blir för hög över denna min inskränkta inställning, och över den censur av åsikter som skiljer sig från mina, som ni precis tagit del av kommer här ett kort resonemang till varför. Och lite om köttätande medlemmar inom Djurens Rätt i allmänhet.

Djurens Rätt består som bekant av en majoritet medlemmar som äter kött. Och Djurens Rätt förespråkar samtidigt som bekant en vegansk livsstil, då vi anser detta vara det mest djurvänliga ställningstagande som man kan göra. En åsikt som ibland framhålls är att djurrättsrörelsen måste göra sig av med sin stora bas av medlemmar som äter kött, eftersom köttätare är en del av det institutionaliserade djurförtrycket. Sådana medlemmar sägs minska vår trovärdighet och riskerar göra att det budskap vi förmedlar förvanskas eller vattnas ur.

Men Djurens Rätt anser tvärtom att vi i djurrättsvärlden ska vara öppna även för dem som inte hittat fram till en fullt djurvänlig konsumtion. Djurens Rätt anser att det lika mycket är människors åsikter och vilja att förändra sig själva och världen som ska knyta dem till oss, som deras verkliga handlingar, matvanor och livsstil i övrigt. Att byta personliga vanor är ett stort steg att ta – kanske har man inte mod, vilja eller ork att ta det, även om man står på djurens sida och vill motverka djurförsök, jakt och annat djurutnyttjande.

Vi jobbar gemensamt för ett samhälle som inte förtrycker djur. Så länge man som medlem vill stödja detta arbete och verkar för djurs rättig heter, så är man självklart en del av vår organisation. Även de som inte lever ut sina åsikter (eller ännu fullt ut anammat ett djurrättsligt tänkande) kan hjälpa oss med kunnande och engagemang, och är därför värdefulla för vårt arbete.

Och har man inte hittat till vegoland ännu, så kanske man kommer att göra det i framtiden – vi är många här som kan hjälpa till med kartor och vägbeskrivning.

Det går att göra en jämförelse med hur människorättens anti-slaverirörelse fungerade. Faktum är att de flesta av dem som under 1700- och 1800-talet kämpade för att avskaffa slaveriet i själva verket höll åsikter som utan tvekan var rasistiska. Till och med en så framstående antislaveri-förespråkare som Abraham Lincoln gjorde tydligt rasistiska uttalanden. Till exempel sa Lincoln 1858 att de "svarta" "perhaps not [are my equal] in moral or intellectual endowments", men framhåller ändå i direkt anslutning till detta att de har "the right to life, liberty, and the pursuit of happiness".

Med detta sagt, vad Djurens Rätt står för anges väldigt tydligt. Vi anser att djur har rättigheter, framförallt till sina liv, men också att slippa bli utnyttjade och att bli respekterade som de individer och kännande varelser de är utifrån sina artspecifika behov. Djur är helt enkelt inte mat.

Detta budskap kommuniceras genom våra officiella kanaler - alla fysiska möten med människor (som sommarturnén är ett utmärkt exempel), vår webbplats, våra två medlemstidningar, våra pressutspel, Facebook, Twitter... Och så bloggen. Det kan i dessa kanaler aldrig råda något tvivel om att vi alltid står på djurens sida. Och ett djur har aldrig intresse av att bli mat till någon annan som kan göra valet att välja vego.

Gästinlägg är alltid välkomna, och det är inte min mening att kväva eller ifrågasätta andra åsikter än mina. Men jag och Caroline valde gemensamt att avsluta samarbetet. Bloggen är personlig, men en del av Djurens Rätts många röster. Och dessa röster ropar ut att djur inte är mat.

Alla goda ting är två, så även på denna blogg

Sedan begynnelse, det första inlägget dök upp i mars 2007, har denna blogg bestått av mig själv som skrivit ner mina ofta högst personliga tankar och reflektioner kring saker och ting som rör djur. Med enstaka gästinlägg från Alexandra, Cecilia, Chris, Gabriella, Jennie, Kristofer, Lena, Leo, Lise-Lott, Maria, Per-Anders, Sara och Sofia. Men som Batman behöver en Robin och glass behöver strössel så behöver denna blogg en Caroline. Ska bli spännande. Glad midsommar! Peter.

Hej alla läsare!

Här kommer en liten presentation av mig, Caroline, som har fått den stora äran att blogga sida vid sida med självaste webmastern, Peter Nilsson på denna djurvänliga blogg. Hur kommer det sig då att jag hamnat här? Lika mycket kärlek till djur som skrivande tror jag!

Djurens Rätt har i sig vart en självklar följeslagare sedan barnsben då jag och min kompis sprang runt med egenhändigt författade protestbrev och listor i kvarteret. Minns än hur väl vi hade formulerat oss på en av dessa listor; "Hej era djurplågare! Här kommer en lista med en massa folk som avskyr djurförsök!" Vi hade även nöjt oss med att bara endast ta signaturerna. Inget namnförtydligande. Pedagogiskt och bra ja! Och säkert himla trovärdigt. Men det är tanken som räknas. Det känns ibland som om barn har mer energi och aggresivitet (i positiv bemärkelse) när det handlar om engagemang av det här slaget. Men jag har som sagt tagit mycket av den med mig, och idag är djurrättsfrågor lika viktiga för mig, även om man tyvärr inte alltid har lika mycket tid att avvara som då.

Jag har nu på senare år (får man säga så när man är 25?) engagerat mig i Greenpeace och arbetat på katthem. Med pengabidrag har jag engagerat mig i det mesta, för vem kan ignorera ett inbetalningskort med en ledsen gorilla på?

Mijlöfrågor är då självskrivet också en hjärtefråga! För utan en fungerande miljö är det väl knappast några djur som kan få vara harmoniska och lyckliga. Min lidelse och medkänsla för de små har gått så långt att jag numera inte kan se på naturprogram, för att jag automatiskt tänker på vad vi människor medvetet eller indirekt gör mot dessa varelser. För i många fall är det ju faktiskt troligt att det man ser inom en snar framtid kommer att vara borta för alltid.

Skulle kunna bli mycket långrandig i min presentation här, men jag nöjer mig med dessa rader. Ni kommer säkerligen få en bra bild av mig framöver i och med mina inlägg här. Jag kan inte allt, gör inte alltid rätt, men mitt hjärta vill alltid väl för dessa levande varelser;stora som små!

Björnkramar Caroline