"Han borde inte ha varit där"

"Han borde inte ha varit där"

Gorillan Harambe sköts nyligen till döds på en djurpark i USA efter att fyraårigt barn ramlat in i inhägnaden där gorillan hölls. För att skydda barnet valde djurparken att skjuta Harambe.

Händelsen har skapat mycket debatt, bl.a. om Harambe försökte skydda eller skada barnet. I ett inlägg på sin Facebooksida menar frilansfotografen Jo-Anne McArthur att detta dock inte är vad vi borde diskutera, utan att det istället handlar om att Harambe inte borde ha varit där från första början:

"Jag är glad att många står på gorillans sida, det gör jag också. Men att dramatisera hans beteenden och göra antagen om hans syften tar fokus från att detta är en tragisk händelse som hade kunnat undvikas.

Vi kan inte veta vad en gorilla tänker när han har ett barn framför sig och kaos och skrik ovanför. Kanske försökte han skydda eller döda barnet, eller inget av det. Men vad vi borde diskutera är att Harambe inte borde ha varit där överhuvudtaget. Det är en skamlig tragedi oavsett Haramabes intentioner.

Det minsta vi nu kan hoppas på är att denna tragedi ger oss ännu en insikt kring problematiken med djurparker och att detta blir startskottet för en fördjupad diskussion och förändrad lagstiftning.

För Harambe borde inte ha varit där från första början."

Bör vi stänga våra djurparker?

"Bör vi stänga våra djurparker?"

Detta är frågan som BBC-serien Horizon ställde sig i sitt senaste avsnitt. Tyvärr går inte programmet att se för de som bor utanför Storbritannien, men de har lagt ut två intressanta korta klipp från programmet:

Som det sägs i den översta filmen: mellan 3 000 och 5 000 djur dödas varje år på djurparker i Europa samtidigt som mer än 90% av de djur som hålls på djurparker inte är utrotningshotade.

Och inte mycket har förändrats. I programmet framkommer att de flesta djur som visas upp på djurparker idag är precis samma djur som visades upp på djurparker för mer än 100 år sedan. Detta trots vetenskapliga bevis för att dessa djur inte mår bra av att liv i fångenskap, och att t.ex. elefanter på djurparker bara blir hälften så gamla som elefanter i det vilda och att 80% av alla rovdjur på djurparker uppvisar stereotypa beteenden.

Vidare i programmet ifrågasätts bilden av att djurparker ökar förståelsen för djur i det vilda. Idén om att djur i fångenskap blir ambassadörer för djuren i det vilda. "Det finns inga bevis som styrker att bara för att du ser ett djur på en djurpark så förändras din inställning till djur i det vilda" säger en expert i programmet.

Och djurparker kritiseras som modell - istället för att vi fokuserar på villkoren för djur i det vilda och att göra något åt det destruktiva som mänskligheten gör mot dem så invaggas vi i djurparkernas falska trygghet att de ska lösa situationen

När ska vi sluta finansiera djurparker?

"När ska vi sluta finansiera djurparker?"

En av de mest attraktiva turistattraktionerna i flera städer är djurparkerna. Det storslagna San Diego Zoo finns i Kalifornien, i New York hittar du Bronx Zoo och i Sydostasien är Singapore Zoo väldigt populärt. Vi människor har länge använt djur för att gynna oss själva i olika sammanhang. För mänskligheten är det väldigt viktigt att vara fria, de absolut värsta straffen vi kan utsättas för är att stängas in i fängelse eller, i vissa delar av världen, dödsstraff. Dessa straff utsätts långt fler djur för dagligen världen över. Jag frågar mig hur länge vi indirekt ska stötta detta?

Vi har under århundraden utnyttjat djuren för olika saker. Hästarna var våra första transportmedel. Vid varmare breddgrader använde man kameler, vid kallare använde man renar. Hundarna hjälpte tidigt till med jakten. Faraonerna hade katter som sällskapsdjur. Gladiatorerna slogs mot lejon och tigrar i arenorna. Även idag använder vi djur, men lite mer kreativt. Vi har lärt schimpanser teckenspråk, papegojor att tala och råttor att leta efter begravda minor. Förutom det har vi använt dem för att spå idrottsevenemang som både poker- och fotbolls-VM. Vi jagar många djur, djur som idag är utrotningshotade på grund av detta. Det stoppar oss inte, istället trappas jakten upp och djuren blir ännu mer värdefulla.

Lejon är ett av de djur som jagas mest i dagsläget.

Djurparkerna hävdar att de drar sitt strå till stacken genom att låta djuren leva i harmoni. Bakom galler, såklart. Skulle dessutom något av de farligare djuren bestämma sig för att attackera människorna – vilket är helt rimligt – så avrättas dem. Det var inte länge sen skandalen om Parken Zoo läckte ut, där det kom fram hur de avlivar flera av sina sällsynta djur. Parken Zoo är ägt av kommunen och det känns rent ut sagt äckligt att mina skattepengar går dit. Inte på något sätt förmildras detta genom att höra den stora förlusten som djurparken gått med – 10 miljoner back. Varje år. Sedan 2010. Att man fortfarande tror på och satsar på hela grejen är fullkomligt obegripligt.

I och med att djuren blir mer utrotningshotade gräver vi vår egen grav. Varför satsar vi inte mer på naturreservat och skänker pengar till att hjälpa djuren i det fria istället. Ett koncept där man hjälper djur med mat och säkerhet trots att de slipper vara instängda. På Malaysia finns exempelvis många räddningscenter som hjälper de hotade orangutangerna. De hjälper till att föda upp ungarna och lär dem vart de kan hitta mat och får hjälp av människorna. Sen släpps de fria, men kommer förbi flera gånger i veckan för att hälsa och äta mat. Det är en mycket mer vinnande strategi än djurarterna till ett kallt klimat i Sverige där de får bo i en bur.

Det finns många arter jag önskar man hade kunnat se i det vilda idag, så som dronten eller pungvargen. Om inget sker snart så kommer nästa generation inte kunna uppleva tigrar eller elefanter heller. Det är dags att börja agera på riktigt. Och det gör man inte genom att finansiera utdöda djurparker.

Anton Johansson
Frilansjournalist

Läs mer av Antons texter på www.usaportalen.se.

Antalet djur som dödas på Europas djurparker

"Antalet djur som dödas på Europas djurparker."

Vi har skrivit mycket senaste månaden om att djurparker dödar djur hela tiden. Frågan kanske då uppstår hur många djur det egentligen rör sig om? Den frågan ställde sig också BBC News, och kom fram till detta svar:

"It's often hard to get any information, but the 340 zoos that belong to the European Association of Zoos and Aquaria (EAZA) must sign up to the organisation's various breeding programmes, and for each species in the programme there is a studbook - a kind of inventory which records every animal's birth, genetic make-up, and death.

EAZA does not publish these records or advertise the number of healthy animals that have been culled, but executive director Dr Lesley Dickie estimates that somewhere between 3,000 and 5,000 animals are "management-euthanised" in European zoos in any given year."

Så där har vi en summa gällande djurparker i Europa - mellan 8 och drygt 13 djur per dag i Europa.

Marius har gjort debatten om djurparker mer konkret än någonsin

"Marius har gjort debatten om djurparker mer konkret än någonsin."

Historien om giraffen Marius (och Marius II) är det nog ingen som har missat. För mig är det en historia med många bottnar, och är det något som Marius död har fört med sig så är det åtminstone att diskussionen om djurparker har blivit betydligt mer konkret än tidigare. Jag tänkte använda två mediaröster för att gestalta detta.

Men först, min korta reflektion om det här med Marius.

Och den första och spontana känslan är svårigheten att förstå upprördheten. Över att ett djur dödas på en djurpark samtidigt som djur på djurparker dödas hela tiden, och en väldig massa mer djur dödas för att bli mat hela tiden. Varför reagerar vi så över Marius? Varför kräver vi att ledningen för Köpenhamn Zoo ska avgå när vi inte ställer samma krav mot andra djurparker, och alla andra som leder verksamheter som gör om djur till underhållning, mat, kläder eller försöksobjekt?

Men sedan kommer nästa spontana känsla om att det är fullt naturligt att reagera över det som finns rakt framför oss. Vad är det för människa som ser något framför ögonen, men vänder andra kinden till och kallt konstaterar att det faktiskt finns värre saker att uppröras över? Som inser dubbelmoralen jag beskrev ovan, men väldigt att inte beröras?

Och bara där har vi ju redan gått varvet runt av känslor som skapas där enskilda djuröden hamnar i medias fokus, som Marius eller noshörningen Nelson för en massa år sedan.

Sen har vi då synen på djurparken som jag inledde med, där debatten om Nelson gjort att diskussionen blivit mer konkret än någonsin, och vi kan gestalta det med hjälp av Susanna Birgersson i DN och författaren Lisa Gålmark.

Först Lisa Gålmark, ett bekant namn i djurrättskretsar, som på Aftonbladet Debatt den 12 februari beskriver det som hände som en ”fascistoid” och ”pervers” handling, där djurparken i ena stunden klappar djurungen och drar ”penganytta av dess svaghet”, för att i andra stunden ”ta dess liv och skända dess kropp”.

Djurparken är makthavaren, med ansvaret för de själar som finns där inne. Där djuret har rätt till sitt liv oavsett hur (o)värdefulla gener som djuret har. Djurparken blir makten som utnyttjar den svaga.

Susanna Birgersson på DN:s ledarsida den 17 februari får gestalta den andra sidan i debatten. Där är istället Köpenhamn Zoo ett föredöme genom att inte vika för ”mysmyten om djurparker” och om Marius hade levt i det vilda hade han ”varit itusliten för länge sedan”.

Här är djurparken bara en förlängning av naturen, där djuret befinner sig inom våra resta väggar men lika gärna hade kunnat befinna sig utanför. Så länge vi inte är lika grymma som naturen kan vara så behöver vi inte ställa många mer krav på djurparken som fenomen.

Vart jag lutar kan ni säkert ana, men jag tycker vi kan ta den diskussionen en annan gång. Men förhoppningsvis blir Lex Marius början på en ny diskussion om djurparkens vara eller icke-vara. De olika alternativen har i alla fall aldrig varit tydligare.

Djurparker i P1:s Medierna

"Djurparker i P1:s Medierna."

I senaste avsnittet av programmet Medierna i P1 togs Kalla Faktas "djurparksavslöjande" upp ur ett medieperspektiv. Väldigt intressant på många sätt.

Två saker som jag tog med mig:

Nummer 1: i programmet konstateras att det är lögnerna från Parken Zoo som gjorde programmet, inte det faktum att djur på djurparker avlivas/dödas – för det sker överallt. Representanten från Parken Zoo säger att det sitter i ryggmärgen i djurparksbranschen om detta . Om det kommer ut något gott från allt detta (kan inte komma på jättemycket annat, om det inte är så avslöjandet sått ett frö i människors medvetanden) så är det förhoppningsvis att denna lögn upphör. Det är en myt som numera är skriven i sten och den bör ingå som en naturlig del i diskussionen om djurparker framöver. Lite som djurparksversionen av Walls of Glass.

Och det handlar ju faktiskt inte bara om ”gamla och skruttiga” djur, vilket är vad Skansens Jonas Wahlström snöar in på innan reportern lyfter upp att även unga djur avlivas/dödas eftersom de inte längre fyller sitt syfte.

Nummer 2: som sagt, det är lögnerna som gjorde Kalla Faktas program, för något direkt djurskyddsproblem fanns det inte . Det är den bild som förmedlas. Detta måste dock sägas vara en sanning med modifikation.

Dels så förekom det faktiskt djurskyddsproblem på Parken Zoo, vilket länsstyrelsens inspektion den 1 november också konstaterade. Och dels är det i min värld att ta djurskyddsbegreppet vääääldigt långt om det innefattar en god djurhållning fram tills djurets godtyckliga död. För det är godtyckligt.

I Medierna argumenteras för att det i det vilda är fullt naturligt att såväl gamla som unga djur död, och ofta en tämligen plågsam död dessutom. Och visst, så är det ju. Men djuren på en djurpark befinner sig inte längre i naturen – vi har flyttat in dem i vår kultur. De lever inte i en naturlig miljö, de föder inte ungar eller fångar sin föda på ett naturligt sätt. Men när det kommer till deras död – då är det helt plötsligt naturen som används som rättesnöre. Inte annars.

Vi har placerat djuren på en djurpark i vårt mänskliga våld och omsorg, då har vi även en etisk skyldighet att förvalta denna fångenskap på ett etiskt acceptabelt sätt, utifrån våra måttstockar. Att då komma dragandes med vad som är naturligt i det vilda håller inte – antingen får man dra det argumentet hela vägen, eller inte använda det alls: och säga att djuren helt enkelt dödas för att de inte finns plats för dem i djurparkens katalog längre.

PS. Naturligtvis är det enormt tragiskt att höra om den trista svans som sådana här avslöjanden skapar. Vi har så bra argument att det inte behövs ta till annat än dem. Fokus tack.

En bekräftad djurparksmyt

"En bekräftad djurparksmyt."

Sällan har väl djurparker diskuterats så mycket som just nu. En av de saker som det har diskuterats kan det vara läge att definitivt konstatera, en gång för alla. Nämligen att djurparker dödar/avlivar djur som inte längre behövs/får plats.

Detta är inget nytt. Kolmårdens djurchef intervjuades i Djurens Rätts juniortidning för ett par år sedan, och sa där att det inte var något att hymla om att djurparker avlivar/dödar djur. I en artikel i Expressen häromveckan fastslogs det återigen:

"Alla veterinärer och ansvariga för djurparkerna som Expressen pratar med betonar att lagen tillåter avlivning av friska djur och att det är något som sker regelbundet på djurparkerna. "

Tomas Frisk, ord­förande i Svenska djurparks­föreningen och chef för zoologiska avdelningen på Skansen konstaterar att "är det fullt så är det fullt" och att djurparkernas "skyldighet är att arbeta med artbevarande, inte individbevarande". En representant från Skånes djurpark säger att tre stycken björnungar avlivades så sent som i våras.

Så diskussionen om detta förekommer eller inte kan vi avsluta.

Däremot går det förstås att diskutera det etiska i det hela. Som nämns i artikeln är dödligheten hos unga djur i det vilda inte precis noll den heller. Å andra sidan har vi plockat djuret på djurparken ut ur naturen och placerat det i vår vård/våld. Det är svårt att argumentera för något som är naturligt på ett område (dödlighet) samtidigt som vi bortser från vad som är naturligt på ett annat (att röra sig över stora ytor, möjlighet att utföra arttypiska beteenden).

Det kanske bästa argumentet levereras av Robert ter Horst, enhetschef på veterinär- och djurskyddsenheten vid länsstyrelsen i Västra Götaland.

"[...] ja, lagstiftningen tillåter det. När du äter en bit kött på din tallrik så kommer det från ett friskt djur, tillägger han."

Varför skulle det inte vara ok att döda ett friskt djur på en djurpark, där vi dödar tusentals gånger fler friska djur inom livsmedelsindustrin? Det är en bra fråga. Förvisso, att döda ett djur för att bli en köttbit kan sägas ha ett syfte (att bli en köttbit, som ger näring). I det sammanhanget är det svårt att hitta ett syfte för att döda ett djur på en djurpark - mer än att ge plats för ett annat, eller att djurparken har blivit full. Å andra sidan fyller näringen från en köttbiten en lika viktig roll i vår mänskliga existens som ett djur på en djurpark - med andra ord ingen alls. Samma näring går att få i sig utan att äta ett djur.

Så, djur dödas på djurparker. Och det är svårt att hitta hållbara argument för varför detta skulle vara ok. Liksom det är att hitta argument för att köttbiten på tallriken skulle vara mer acceptabel än en avlivad björnunge på Skånes djurpark.

För den som inte tröttnat på att läsa om djurparker

"För den som inte tröttnat på att läsa om djurparker."

Två läsvärda saker från helgen. Först Hans Wessblad, fil dr i turismvetenskap på Linnéuniversitetet, som verkligen sätter huvudet på spiken i Barometern:

"Hans Wessblad menar att Ölands djurpark är en så stor magnet för dem som funderar att åka till Öland. Händelserna de senaste veckorna kan få dem att välja bort djurparken och därmed välja bort Öland.
Djurparken är stängd över vintern, och till våren kanske folk har glömt det här?
– Jo, det stämmer. Men jag hoppas faktiskt inte det. Djurparker är en förlegad attraktion från det koloniala arvet, när vi åkte ut i världen och plockade hem exotiska djur och människor för oss att beskåda.
Han menar att djurparkerna, med undantag från exempelvis Kolmården, är mer intresserade av att ha något att visa upp, än att djuren har gott om plats och möjlighet att leva ett någorlunda normalt liv.
– Jag hoppas att djurskyddsbestämmelse i framtiden gör det omöjligt att hålla djur i förhållanden som på Ölands djurpark. Och jag tror faktiskt att de kommer att försvinna inom några år."

Sedan Lennart Kuick i DN Kultur som skriver om djurparkernas långa och blodiga historia.

"Nutida undersökningar visar att djur satta i bur av åskådarna förknippas med ord som tråkiga, dumma, fula och grymma. Medan samma djur i bättre anläggningar som mer återskapar djurens ursprungsmiljö får åskådarna mycket mer positiva.

Dagens zoon sägs bygga på fyra hörnpelare; Artbevarande avkoppling, forskning och utbildning. Kritikerna menar att bara underhållningsdetaljen fungerar. Det är en myt att djur som förökar sig i fångenskap trivs. De måste också själva klara av att ta hand om sina avkommor. Så mängden rapporter av flaskuppfödda djurbarn är snarast bevis på att det inte fungerar.

Nästa myt är att dagens djurparker bevarar för framtiden. Bara en handfull djurarter har räddats av djurparkerna som visenten och av dem några mest av en slump.

Det finns 10.000-tals ryggradsdjur, under de senaste 400 åren har mer än hundratals arter redan utrotas. Flera tusen är utrotningshotade. De mest optimistiska beräkningar som förutsätter att alla jordens professionellt skötta djurparker avsatte hälften av alla sina resurser till räddningsaktioner kan under gynnsamma förhållanden hålla 800 arter vid liv i tillräckligt stort antal. Ett normalstort zoo håller kanske 50 arter.

De få djur som människor i allmänhet vet är hotade som pandan och gorillan är alltså bara toppen av ett isberg. En katastrof som aldrig går att möta med djurparker. De arter som räddas där kommer att vara de som är viktiga för parkerna. Vem vill rädda spindlar, maskar, eller grodor? Inte ens de mindre hovdjuren, katterna eller gnagarna står speciellt högt i kurs."

Elefanter - i Indien och Sverige

"Elefanter - i Indien och Sverige."

Idag skriver DN om hur tjocka elefanter i Indien tvingas banta. I artikeln citeras "Doktor John Singh, tidigare chef för Wildlife Institute of India", och han beskriver förhållandena för elefanterna som hålls på tempel i Indien så här:

"– Elefanter är sociala varelser som har fantastiska sociala band med varandra. Att sätta dessa relationer ur spel är att likna vid ett liv i isoleringscell, det värsta straff som en människa kan dömas till."

Nu väntar vi med spänning på att DN m.fl. ska göra kopplingen till elefanter på djurparker och cirkusar, i Sverige och världen över.

Djurens Rätt diskuterar vilda djur i fångenskap

"Debatt i Studio Ett om vilda djur på djurparker"

Idag i P1 efter kl. 17 debatterar Djurens Rätts förbundsordförande Camilla Björkbom vilda djur på djurparker, med en zoolog från Borås djurpark. Lyssna gärna, och skriv en klok kommentar på http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1637&artikel=5158221

"I söndags avled en djurskötare på Kolmården efter att ha blivit attackerad av djurparkens vargar. Det är fortfarande inte känt vad som hände i hägnet när kvinnan blev attackerad. Flera av de svenska djurparkerna har just varg i sina hägn och vargen ingår in den bevarandeplan som djurparkerna följer. Men bör vilda djur stängas in och visas upp på djurparker? Camilla Björkbom, Djurens Rätt och Daniel Roth, zoolog på Borås djurpark medverkar i Studio Ett."

Bra beslut att lägga ner Barnens Zoo i Slottsskogen

Sommaren 2008. Jag med familj och släkt är på nöjesparken Fun City utanför Varberg. Jag står under ett träd och ser på hur fyra, fem småpojkar jagar runt efter två-tre getter i en inhägnad. Fåren springer, pojkarna springer. Jag håller tummarna för att någon (eller gärna flera) av pojkarna ska få ett lagom långt horn någonstans där det gör lagom ont.

Nöjesparken i Fun City är inte Barnens Zoo i Slottsskogen i Göteborg, men principen är densamma – små ungar rusar runt och pillar på djur. Och det är därför jag applåderar Slottsskogens beslut att lägga ner Barnens Zoo-verksamheten.

Närkontakt med djur är bra och viktigt. Men den hetsiga och stressiga miljö som råder på t.ex. Barnens zoo i Slottsskogen är på inget sätt en bra miljö för närkontakt med djur. Och det är definitivt ingen bra miljö för djur att vistas i. Särskilt inte när det i regel råder en total brist på närvarande föräldrar och – framförallt – utbildad personal som kan förklara djurs behov, beteenden, vad de tycker om och inte tycker om.

Men medan jag applåderar så buar Göteborgs-Postens ledarredaktion:

"Alldeles för många stadsbarn växer i dag upp utan någon som helst kontakt med djur. Och om man aldrig får komma närmare andra levande varelser än att se dem långt borta bakom ett staket kan det bli svårt att lära sig känna förståelse eller empati för djuren. Därför är möjligheten att klappa en get, gris eller kanin så otroligt viktig."

För mig är detta ett resonemang som låter fint i teorin, men som saknar verklighetsanknytning (och brukar inte djur i regel hänga i närheten till staketet, där möjligheten till gratis käk finns?). Finns det någon vuxen storstadsmänniska som tack vare möjligheten att (tillsammans med 150 andra ungar) klappa grisar och försöka hinna ifatt en get en varm sommardag i Göteborg fått en större dos empati för djur än hon eller han annars skulle ha haft? Någon?

Jag är å ena sidan tämligen övertygad om att det går att utveckla empati för djur utan närkontakt med desamma, men jag tror å andra sidan absolut på att närhet till djur kan vara en viktig del i barns utveckling. Men det ska göras rätt. Med rätt information och på djurens villkor, i lugn och ro och i en miljö där djurens behov tillfredsställs lika mycket som barnens. Och just möjligheten för barn att springa runt bland, och pilla på, djuren kan jag inte se som en nödvändig del i detta.

Foto: http://www.flickr.com/photos/evaekeblad/

Skillnaden på djurrätt och djurskydd. Och Göran Greider.

Vad är skillnaden mellan djurrätt och djurskydd?

Organisationen Djurens Rätt vill förbjuda pälsfarmning i Sverige. Organisationen Djurskyddet Sverige vill förbjuda pälsfarmning i Sverige.

Djurskyddet Sverige skriver på sin hemsida:

"Djurskyddet Sverige vill därför verka för ett förbud mot uppfödning av djur enbart avsedda för päls, så länge djuren inte får basala behov som rimliga rörelseytor, bad, klättermöjligheter och födosök tillgodosedda."

Djurens Rätt skriver på sin hemsida:

"Djurens Rätt anser att djur inte är kläder. Vi arbetar för ett förbud mot pälsdjursnäringen i Sverige."

Diskussionen om djurrätt och djurskydd - och dess relation till varandra - är mer komplex än så. Men det finns en skillnad, en skillnad som är väldigt tydlig och viktig att känna till.

För övrigt tycker jag att Görans Greiders ledare i dagens Dala-Demokraten är obligatorisk läsning: Varför finns det djurparker?

Om vargdödandet på Skånes djurpark

Idag överlåter jag ordet till Jens, Johan och Djurrättsalliansen rörande dödandet av de tolv vargarna på Skånes djurpark.

Jens Holm skriver på sin Facebook-sida:

"Flera av vargarna hade, trots nya stängsel, lyckats fly från djurparken. Personalen ställer sig frågande hur det hela kunde ha hänt. Jag är inte så förvånad. Vargar är vilda djur som vill leva i flock, röra sig över stora ytor, jaga, para sig, bygga bo och allt annat som vilda djur gör.
Flykten från djurparken visar på vilken stark kraft som finns hos djuren. De vill annat än vara instängda i torftiga miljöer till allmän beskådan. Massdödandet av vargarna borde väcka följande fråga: På vilken etisk grund har människor rätt att överhuvudtaget hålla djur i fångenskap? Varför hålla djur i fångenskap? Artbevarande? Nej. Pedagogiskt syfte för barn och andra? Nej, de lär sig bara att det är OK att utnyttja djur. Lägg istället resurser på att skapa bättre förutsättningar för vilda djur att leva goda liv. Lägg resurser på att göra t ex bra dokumentärer som barn och andra kan se. Stäng djurparkerna!"

Signaturen Johan reflekterar över Aftonbladets citat: "När alfatiken rymde fanns det inget annat val för personalen på Skånes djurpark än att skjuta hela flocken" i en kommentar till ett tidigare inlägg i denna blogg:

"Ovanstående är citat från Aftonbladets nätupplaga, ang. det som hände på Skånes djurpark. Naturligtsvis en mycket sorglig händelse för vargarna, son sökte frihet, men det jag reagerar mest på är att alfatiken var så viktig, men ute i skogarna går det att skjuta alfatikar och alfahanar hursomhelst. Djäkla idioter på länsstyrelserna, Jägarförbundet och dårar till jägare."

Och avslutningsvis Djurrättsalliansen, vars polisanmälan mot djurparken uppmärksammas i DN:

"Vilda djur hör inte hemma i fångenskap. Här har vi ett fall där djur är inlåsta med individer de själva inte valt att vara inlåsta med på en begränsad yta. Det leder till beteenderubbningar och olika störningar. I det här fallet visste man att det redan förekom mobbing, att det saknades en bra struktur i varggruppen och att en unge ätits upp. Vi kräver att djurparken tar ansvar för sin inkompetens och lägger ned."

Idag gläds vi!

Idag gläds vi åt att:

• organisationen PETA efter två års kampanjande har fått varuhuset Selfridges att sluta sälja ank- och gåslever (foie gras).
  s
• två minkfarmer i Skåne har fått stänga ner, mycket tack vare ett avslöjande arbete av organisationen Djurrättsalliansen.
  g
• Indien har beslutat att förbjuda elefanter på djurparker och cirkusar.
  g
• Djurens Rätt idag har en bra debattartikel om djurförsök i EU på sajten Second Opinion.
  sg
• Djurens Rätts rockkalender har blivit en internationell succé. Beställningarna trillar in i en jämn takt från USA, Japan, Australien, Tyskland, Bulgarien osv. Hela världen gillar svenska djurvänliga rockers! Här köper du ditt eget exemplar.
  s
• statsminister Fredrik Reinfeldt den 27 november kommer svara på frågan om varför den sittande regeringen inte vill förbjuda pälsfarmingen... Så länge vi se till att ställa frågan förstås! Skicka frågan till fragastatsministern@sr.se

Att döda djurungar

Att svenska djurparker dödar djurungar är "inget att hymlar om", för att citera Mats Höggren, djurchef på Kolmårdens djurpark från en artikel i Djurens Rätts juniortidning Rädda Djuren, nummer 3/08. Där går vidare att läsa:

I Kolmårdens djurpark föds ca 300 ungar varje år. En del flyttar till andra parker, men många avlivas för att det inte finns plats för dem eller för att de inte har tillräckligt intressanta gener för att i framtiden få egna ungar. Ett 50-tal hjortar, antiloper och lantbruksdjur dödas till exempel varje år på Kolmården för att de annars blir för många. Även björnar, vargar och andra djurslag avlivas regelbundet i svenska djurparker av de här skälen.

Att det föds djurungar beror i mångt och mycket på att, för att återigen citera Mats Höggren, det är viktigt att djurparkerna "har djurungar och föräldrar som pysslar om dem". Varför? Jo, därför att "besökarna skulle tycka att det var konstigt om vi inte hade det".

Ämnet har aktualiserats av att Norrköpings Tidningar idag skriver om hur fem björnungar nyligen dödades på just Kolmårdens Djurpark. I artikeln anför veterinär Bengt Röken två argument för dödadet av djurungarna.

Argument nummer 1: "Detta är en form av djurvänlig djurhållning som tillämpas i Norden. I naturligt tillstånd beter sig björnarna just så."

Nej, det är ingen djurvänlig djurhållning. Det är en situation där djurparker som Kolmården tjänar pengar på att hålla djur i fångenskap. Och det är inget naturligt tillstånd, eftersom björnarna inte befinner sig i vad man skulle kunna kalla en naturlig miljö - djuren på Kolmården lever under villkor som är skapade och kontrollerade av människor.

Argument nummer 2: "Somliga hävdar att man inte får ta liv utan föredrar att stympa djuren genom att hindra att de kan fortplanta sig. Men det är inte förenligt med djurskyddet. Djur i fångenskap ska ha möjlighet att bete sig naturligt."

För veterinär Bengt Röken är det uppenbarligen skillnad på naturligt och naturligt. Det är å ena sidan inte naturligt att förhindra att djurungar föds - men det är å andra sidan naturligt att björnar i fångenskap tillåts föda ungar som sedan dödas för att djurparken saknar plats för dem.

Hela poängen är naturligtvis att björnar i fångenskap inte beter sig naturligt. Fångenskap, att vara begränsad i sitt rörelseutrymme, är inte naturligt för en björn, inte heller mängder av de situationer de utsätts för i fångenskap. Det ligger inte i djurs intresse att leva i parkerna. Djur är inte underhållning för människor.