Arla ger sig in i tofubranschen

 "Arla ger sig in i tofubranschen."

 Jag kan tänka mig att dagens nyhet om att Arla ger sig in i tofubranschen väcker två reaktioner.

Reaktion 1: "Så jäkla bra! När Arla känner av att tofuätarna, lakto-vegetarianerna och äter-vegetariskt-ofta-men-inte-alltid-ätarna börjar bli så många att de själva vill konkurrera om deras pengar har den vegetariska trenden nått väldigt långt. Att ett mjölkföretag fram alternativ till kött är det bästa beviset på att köttfria alternativ är här för att stanna!"

Reaktion 2: "Så jäkla dåligt! Det finns redan helt utmärkt vegansk tofu, alltid utan mjölkprodukter och det lidande som detta medför. Och nu ska alltså Arla börja peta i den mathyllan och tillverka en mjölkbaserad produkt som bergis kommer att konkurrera ut tofun från min lokala ICA-affär. Och det är ju knappast köttätarna de vill nå utan de som redan idag väljer tofu istället för kött. Gah!"

Jag som för det mesta ser glaset som halvfullt försöker få hjärnan att anamma reaktion 1. Men hjärtat säger reaktion 2.

PS. Sedan kommer förstås inte produkten att heta tofu skulle jag tro. Tofa kanske? Annars hoppas jag det finns en tofutillverkare som vill göra en "LRF Mjölk".

En kokbok för sjön

"En kokbok för sjön."

Jag har längre känt en viss avundsjuka över sådana där personer som korsar världshaven, som lever ett liv i symbios med havet. Det verkar väldigt nära livets mening kan jag tycka. Synd bara att jag själv är en sån tråkmåns som blir sjösjuk av ingenting. Jag får nog hålla mig på land helt enkelt.

Några som det också är lätt att inspireras av, både på grund av närheten till havet, men också vad de gör för djuren är organisationen Sea Shepherd. Och för sådana som mig som inte pallar vågor kommer nu chansen att vara en del av äventyret ändå - eller i alla fall äta samma mat som de gör.

Think!, Eat!, Act!: A Sea Shepherd Chef's Vegan Recipes är en vegansk kokbok med den mat som serveras på Sea Shepherds båtar: Och det låter ju onekligen enormt exotiskt. Ska bli spännande att kika på en vacker dag.

Think! Eat! Act! A Sea Shepherd Chef's Vegan Recipes from Microcosm Publishing on Vimeo.

Projektet med att samla in pengar för kokboken har redan nått sitt mål, men för den som vill går det säkert att slänga in ytterligare slant på https://www.kickstarter.com/projects/897079804/think-eat-act-a-sea-shepherds-vegan-cookbook.

World Food Day (alt. Buy Your Coworker a Soy Latte Day)

"World Food Day (alt. Buy Your Coworker a Soy Latte Day)."

Idag är det World Food Day. En viktig dag såklart, och varför inte kika på vad vi äter i Sverige en dag som denna? Hanna Månsson, tillsammans med illustratören Stefan Uddholm, har tagit fram en stilig grafik om svenskars matvanor:

Mest intressant för denna bloggs skull är förstås de 46 kg kött som vi äter varje år. Någon kanske hajar till över siffran – för det finns egentligen två som brukar användas. Jordbruksverket förklarar skillnaden här, men kortfattat så avser den högre siffran som brukar nämnas (85 kilo per person och år) "slaktkroppsvikt", och inkluderar t.ex. ben. Det är så mycket som går åt helt enkelt, och det är den mängd som belastar klimat och miljö. 46 kilo kött per person och år avser hur mycket vi faktiskt stoppar i oss.

Så även om siffran 46 kilo är korrekt så är det fortfarande 39 kilo dött djur ytterligare som finns bakom siffran. Men med det sagt - som djurrättsorganisation och djurrättsförespråkare är förstås ambitionen att sänka den siffran till 0 kg per person och år, oavsett vilken siffra som används.

”Helt orealistiskt” säger många, ofta på Djurens Rätts Facebooksida, och hänvisar till att de själva minsan bara äter kött från granngården,eller djur som de själva skjutit i skogen. Och då brukar jag fundera över hur realistisk detta är som modell för en framtida konsumtion. Jag har inte riktigt fått klart detta för mig.

Är tanken att några få (som bor granne med en gård, eller jagar sin egen mat) ska få behålla sina 45,5 kilo, och alla andra sänka sin konsumtion till 0,5 kilo per person och år? Eller ska vi dela upp det, så att alla får åka och köpa sitt lokalproducerade kött, vilket kanske blir 5 kilo kött per person och år, i utbyte mot att djuren får det liv nästan alla vill att de ska ha i en drömvärld?

Det är som att man utgår från sig själv (även om jag tror att många friserar sin egen konsumtion i en sådan diskussion) som lösning för hela Sverige, och hela världen. Men det, om något, tycker jag är orealistiskt på riktigt.

Vi är 9,5 miljoner svenskar, och alla behöver äta. Det kan vi inte komma från. Och anledningen till att vi gick från Emil-lantbruk till djurfabriker var just att samhället förändras, och sörgårdsidyllen var inte längre möjlig, kombinerad med möjligheten att tjäna pengar på djuren. Så jag skulle hävda att det faktiskt är mer realistiskt att alla övergår till vego än att vi gör om vår djurhållning och vår konsumtion till hur det var för 50-100 år sedan (om vi nu vill äta djur överhuvudtaget förstås). Det vore en utveckling, istället för en tillbakagång till något som inte längre finns, och jag tror inte människan är så bra på att gå bakåt.

PS. Om du inte tycker att World Food Day låter spännande så har organisationen PETA utlyst den 16 oktober till Buy Your Coworker a Soy Latte Day.

VB6

"VB6." 

Får be om ursäkt x 2 idag. Dels för att bloggen går på sparlåga för stunden. Jag har fått nya arbetsuppgifter i Djurens Rätt, och det är minst sagt fullt upp. Och tyvärr hinns denna blogg då inte riktigt med. Vilket jag tycker är lite tråkigt, men c'est la vie.

Min andra ursäkt är att när jag väl bloggar så handlar det om något så trökigt som VB6.

Jag hade missat det här med "Vegan Before 6", en ny diet skapad av den i USA rätt så omtalade matskribenten Mark Bittman. Och när jag först läste om den tyckte jag att det a) lät jättebra (VB6, låter som ett mungurgelvatten som ger dig superkrafter) och b) lät som en jättebra idé som skulle kunna minska mängden djur och produkter från djur som konsumeras.

Men sen insåg jag att det mest handlar om att gå ner i vikt och... snark. Inte för att jag göra det här inlägget till något korståg mot dieter, men.... snark. VB6 låter förvisso fortfarande fräsigt, men ordet vegan låter fräsigare. Ibland behöver man faktiskt inte krångla till det.

Och är det omöjligt att vara vegan på heltid, vilket är Mark Bittmans poäng - att äta vegansk på dagen och sedan sluta efter kl. 18, så kanske det är som det är, och inget som behöver heta något? Och om det inte är så att varje kostval som kan kallas en diet måste ha ett namn för att sälja böcker förstås.

Djurens Rätt lanserar Sveriges första veganmärkning för livsmedel

Djurens Rätt lanserar i dag Sveriges första egna veganska märkning: "100 % VEGANSKT®. Godkänd av Djurens Rätt" tillsammans med företaget Veggi.

- Vi får väldigt många frågor om innehållet i produkter, om de är djurvänliga och veganska. Märkningen "100 % VEGANSKT®. Godkänd av Djurens Rätt" kommer att underlätta för konsumenten. Vi vet att det är en märkning som är efterfrågad, säger Gabriella Terneborg, ansvarig för konsumentfrågor på Djurens Rätt.

Märkningen "100 % VEGANSKT®. Godkänd av Djurens Rätt" är varumärkesregistrerad och innebär att produkten är helt vegetabilisk, det vill säga vegansk. Märkningen gäller per produkt, och alla företag som tillverkar eller importerar veganska livsmedel är välkomna att ansöka om märkningen.

Veggi är det första företaget som inför märkningen på sina sojaproteinprodukter.

- Vi på Veggi är väldigt stolta och glada över att vara först i Sverige med denna märkning, vi är övertygade om  att detta ytterligare kommer att stärka vår position som ledande i det veganska segmentet, säger marknadschef Leif Plasidius på Veggi Sverige AB.

För mer information: www.100procentveganskt.se och www.veggi.se.

Det här med hästar, lasagne och Findus

"Det här med hästar, lasagne och Findus."

Det har varit lite tyst här ett tag. 2013 har inte riktigt inletts stabilt för min del, på flera olika sätt. Och nu sitter jag här med ytterligare en förkylning… vojne, vojne.

En av de saker som hänt senaste tiden, och som jag följt lite på avstånd är den här skandalen med hästar, Findus och lasagne.

Det finns förstås flera aspekter på detta. Döda hästar kan ha hamnat i lasagnen olagligt, hästar från Rumänien (?) som kanske har behandlats värre än andra (?). Inte så bra förstås. Att innehållsförteckningar inte överensstämmer med verkligheten – inte bra det heller (vilket inte minst vi som väljer, och väljer bort, produkter utifrån innehållsförteckningen är väldigt välbekanta med).

Men jag är rätt övertygad om att en annan aspekt är den att det just handlar om hästar. Det tydliggör vår dubbelmoral över vilka djur vi oreflekterat äter:

Och vilka djur vi inte är lika sugna på att äta:

Bakom detta döljer sig såklart en massa kultur och historia (se t.ex. Nina Lekanders hyfsat nya bok Hästar, män och andra djur). Men det är inte desto mindre väldigt mycket dubbelmoral.

Hur stor del av kritiken som handlar om felmärkning och olagligheter, och hur mycket av upprördheten som grundar sig i att det är just hästar oanade konsumenter tuggat in sig har jag ingen aning om. Men det är säkert en del av båda. Och, som flera av mina kollegor konstaterat på sina Facebook-sidor – den stora skandalen är att vi äter djur, inte att vi äter hästar.

Vegetarisk pizza är inte vegetarisk

"Vegetarisk pizza är inte vegetarisk."

Gourmetpizzeriaägaren Leila Bonnevier intervjuas idag av DT. Och hon har onekligen en tämligen klarsynt bild av vad det här med vegetariskt innebär.

"Ost utan löpe är lika svårt att hitta. Löpe görs av kalvmagar vilket gör att vegetariska pizzor sällan är helt vegetariska berättar Leila."

Ska vi gissa att hon är en av extremt få svenska pizzabagare/ägare som insett att den vegetariska pizza inte är vegetarisk. Och egentligen är den ju inte vegetarisk enligt Konsumentverket heller - det som marknadsförs som vegetariskt ska vara utan djurprodukter, egentligen.

Med andra ord borde pizzan egentligen heta Lacto-Ovo-Vegetariana-Med-kalvmage (förutsatt att det är ägg i smeten).

Korv är korv

"Korv är korv."

Läste idag i DN om "Tolv Stockholm", det grandiosa nöjes- och restaurangdistrikt som byggs under en av de två grandiosa nya arenor som byggs i Stockholm, Tele2 Arena i Globenområdet. Och ramlade över detta citat, sagt av "matentrepenören" Ricard Constantinou, som planerar att göra en "korvrevolution":

"Det är bara att prata med folk om korv - alla gillar det. Till och med vegetarianer gillar korv. Vi kommer att göra mycket bättre vegetarisk korv."

Än så länge mer ord än verkstad förstås, men ändå lite spännande tycker jag. Det är väldokumenterat omöjligt för djurvänliga sportfantaster att äta vego i samband med matcher - kanske blir Constantinous korvställe under Tele2 Arena det som bryter mönstret?

(Även om någon skulle kunna hävda att Malmö Arena redan har brutit mönstret, har för mig att de hade i alla fall något i vegoutbud när jag var där...)

Och, avslutningsvis, apropå korv, så gillar vi bibliotekarien Caroline Karlsson från Årsta som intervjuades i tidningen Metro i fredags, den 28 september. Hon gillar "rödvin, sojakorv och Hjalmar Söderberg" och listar "sojawienerkorv i french hot-dog-bröd med vitlöksdressing och mycket dijonsenap" som sin fyllemat. Korv är korv som sagt.

Vad håller Lasse Hallström på med?

"Vad håller Lasse Hallström på med?"

Jag har redan tidigare klagat på Lasse Hallströms veganism här i bloggen. Idag kan vi i Expressen läsa mer om hans veganism, sagt av Lena Olin:

"Lasse Hallström har tidigare berättat att han lagt om sin kosthållning totalt och blivit vegan. Något även Lena Olin har blivit påverkad av.
– För hans del är det en metamorfos, han var en sådan som åt fläsklägg och rotmos och nu äter han inte ens nötter eller avokado."

Alltså, vad är det för vegan som inte äter nötter och avokado?? Och varför? Är det för att det är så mycket fett i nötter och avokado så har det ju väldigt lite med veganism att göra.

Jag röstar för att vi inte låter Lasse Hallström uttala sig om sina matvanor längre, och att vi inte använder ordet veganism i samband med vad han äter.

Däremot gillar jag Lena Olins avslutande mening i artikeln: "varför är det inte självklart för oss att skita i kött och bara äta grönt?"

Idag Indien - imorgon Sverige?

"McDonalds goes helvego i Indien - Sverige nästa?"

Läser i Financial Times om hur McDonalds är på gång med att öppna sina två första helt vegetariska restauranger i Indien. Vilket följer i fotspåren på matkedjorna Subway och Domino’s Pizza, som också har helt vegetariska restauranger i Indien.

Vill man vara lite skeptiskt lagd kan man verkligen ha synpunkter på de amerikanska storföretagens desperata jakt på kunder. Å andra sidan är det intressant att det nu faktiskt går att tänka sig ett McDonalds utan kött. Om det finns tillräckligt många faktorer som kräver köttfritt så är inte Ronald McDonald den som är den.

Nu finns två exempel i Indien att hänvisa till - och då är det bara för oss att skapa samma förutsättningar i Sverige! Enkelt.

"McDonald’s, the US-based hamburger chain, is to open its first ever vegetarian-only outlets in two Indian pilgrimage centres as it seeks to expand in a market where cows are sacred and beef-eating is taboo.
The two vegetarian McDonald’s are due to open next year in the city of Amritsar, home to the Golden Temple, the holiest site of India’s Sikh faith, and the small town of Katra, the jump-off point for Hindus visiting the mountain shrine of Vaishno Devi, the second busiest pilgrimage site in India."

Vegoutbudet i Indiens utgörs av McVeggie (en burgare av morötter, ärtor och potatis), McAloo Tikki, (en burgare på friterad, kryddig potatis) och McSpicy Paneer (samma som föregående, men gjord på ost).

Att kapitulera inför köttnormen

"Nu när vi vunnit den etiska debatten kan det vara dags att ta tag i det praktiska."

Elin Grelsson Almestad kapitulerar inför köttnormen i sin krönika i Dagens ETC. Och jag tror vi är rätt många som känner igen oss hennes verklighetsbeskrivningen. Och istället för att kasta ilskna blickar mot de som inte längre orkar/vill tror jag vi (i betydelsen djurrättsrörelsen) ska fundera på hur vi ska förbättra möjligheterna att leva vego. De etiska debatten har vi vunnit (skulle jag hävda), kanske är det dags att fokusera på hur en etisk övertygelse ska omsättas i praktiken, för alla.

"Det finns ingen som helst valfrihet för alla som har insett att vår köttkonsumtion är ohållbar i en värld där allt fler munnar ska mättas och klimatet förändras allt mer. Köttkonsumtionen är en stor miljöbov. Ändå finns det få kockar som kan laga god och vettig mat till de som väljer bort köttet och det är den som är vegetarian som ses som den krångliga i lunchrummet, på middagsbjudningen eller vid julbordet. Oavsett insikter om köttätandets konsekvenser är normen fortsatt stark."

Animals Should Be Off The Menu

"Phil Wollen: Animals Should Be Off The Menu."

Såg en länk till videoklippet nedan för ett par dagar sedan, men tittade bara någon minut och gjorde därefter inte mycket mer med det. Tänkte att det inte var så intressant, och inget vi behövde göra mer med. För en gångs skull (hm...) gjorde jag nog en inte helt korrekt bedömning.

Videoklippet, och talet, har fått väldigt mycket lovord och spridits runt om världen. Än så länge har det 45 000 visningar på Youtube.

Den som talar är Phil Wollen, "a former VP of Citibank and Australian philanthropist who is known to keep out of the limelight". Det ingår i en debatt som arrangeras den 20 mars på The Wheeler Center, i Melbourne i Australien. Hela debatten går att se här, men det är Phil Wollen som är stjärnan i showen.

Är vegokött det nya Twitter?

"I’m not saying vegan meat is the new Twitter, but GUYS MAYBE VEGAN MEAT IS THE NEW TWITTER." 

Beyond Meat

Cool nyhet från sajten Grist om projektet Beyond Meat, och grundarna till Twitter, Evan Williams och Biz Stone. Spännande värre!

"Twitter cofounders Evan Williams and Biz Stone have some proven expertise in determining the next big thing. So it’s notable that they’re investing in a vegan meat company called Beyond Meat, whose products are said to be the most freakily convincing fake meat yet. Sure, maybe you think you don’t WANT a better fake meat, but you probably thought you didn’t want a social network that let you transmit 140-character bon mots, either.

[....]

Anyway, I’m not saying vegan meat is the new Twitter, but GUYS MAYBE VEGAN MEAT IS THE NEW TWITTER. Or maybe vegan meat is just the new meat, which might be even better."

"Att blunda för vad vi äter hjälper inte djuren"

"Min torsdagsrekommendation: fundera en stund över den här."

Kan inte säga att jag helt håller med om allt Peter Liu, delägare i Restaurant China, skriver på DN:s insändarsida idag - "Att blunda för vad vi äter hjälper inte djuren". Och inte så konstigt, vi har nog rätt olika utgångspunkt i detta (även om vi delar samma fantastiska förnamn). Men jag hoppas många läser och funderar insändaren/debattartikeln ändå.

Dubbelmoralen brukar många djurrättare också argumentera utifrån - även om de drar en annan slutsats utifrån argumentationen än vad Peter Liu antagligen gör. Liksom argumentet att om man nödvändigtvis ska äta ett djur så bör man stå för vem det är man äter. Inte låtsas som att det är något det inte är. Det gör det inte rätt förstås, men det känns som det minsta vi kan begära.

"Efter att ha bott och arbetat i Stockholm i tjugo år har jag, som kines, fortfarande svårt att förstå varför det hymlas så mycket kring vad vi äter. Var tror svenskarna att kött- och fiskrätterna på deras tallrikar kommer ifrån? Intalar man sig att det är något som växer på åkern eller kanske rent av tillverkas i en fabrik?

I många länder är det vanligt att restauranger har ett akvarium med levande fiskar som gästerna kan välja bland till sin måltid. Detta är inte möjligt i Sverige. Här tycker vi synd om fiskarna och tappar aptiten om vi får reda på hur de djur som vi äter såg ut i livet."

En ögonöppnare från medeltiden om de vi äter

"Kulturtipset: Utställningen GULP - vad är det vi äter? på Medeltidsmuseet i Stockholm."

Känner du någon som inte funderat så mycket på vad eller vem vi äter? Eller är du själv en sådan? I så fall rekommenderas det varmt att styra kosan mot utställningen "GULP - vad är det vi äter?" på Medeltidsmuseet i Stockholm.

Det kan tyckas oklart varför utställningen visas på just Medeltidsmuseet. Det görs (naturligtvis) en hel del tillbakablickar och jämförelser med mat då och mat idag, men jämfört med museets övriga utställningar om medeltiden är det tämligen ointressant, i alla fall enligt undertecknad (och detta sagt av en historienörd av rang). Nästan så att de går att hoppa över. Betydligt mer intressant är delarna om det vi äter idag.

Det görs en ordentlig genomgång av vad det innebär att vara vegetarian och vegan, och vi får exempel på kändisar med olika kostvanor – från luft (inte så bra), kött (inte så bra) till vego (jädra bra). Tydligt och extremt pedagogiskt. Och utställningen om vad man äter i olika delar av världen är väldigt fin. (Den modiga får dessutom smaka nötter!) Men det är rum nummer ett och två i utställningen som är mest intressant ur djurens perspektiv.

I utställningens första rum ställs ”den etiska frågan”, det funderas på vilka djur vi äter och vilka vi inte äter – och väldigt pedagogiskt får vi information om djurkonsumtionen i siffror. Inte precis upplyftande eller muntert.

I utställningens andra rum får ett par djurindivider berätta om sin tillvaro - kul vinkel tycker jag, men jag skulle gissa att andra kan uppfatta det annorlunda. I texter på upphängda ”slaktkroppar” kan vi läsa om ett par av de djurarter som vi äter mest av, som grisar – där Djurrättsalliansen ges fin uppmärksamhet (eller the Alliance of Animal Rights som de heter, eftersom den mesta texten i utställningen är på engelska).

Utställningen GULP - vad är det vi äter? visas på Medeltidsmuseet i Stockholm fram till den 31 augusti 2012. Det är inte en stor utställning, men den är väl värd ett besök - särskilt (tror jag) för den som inte funderat så mycket på det vi äter. För den kan säkerligen utställningen fungera som en ögonöppnare. Det gäller bara att få dem att hitta dit, längst in i Medeltidsmuseet.

Henrik Rydström moraltestas...

Foto: Bengt Flemark / Flickr

 ... och jag tycker hans svar om det är rätt att döda djur för bli till mat är väldigt intressant. Reflekterande och sammanfattar (tror jag) de flesta människors inställning till det hela - det känns fel, men det är ju så jäkla gott. Lyssna här, frågan om djur kommer sist bland frågorna..

Och hur löser djurrättsrörelsen problemet med att det är fel men gott? Finns väl två vägar: att argumentera för att det goda inte överväger det dåliga. Eller att laga världens godaste mat.

Eller så slänger vi in ett tredje alternativ...

Trendspaning 2012: Mindre köttkoma, mer grönt

Häromveckan publicerade DN en trendspaning för 2012 där det bl.a. gick att läsa, under rubriken "Grönsakernas återkomst":

"Vi vaknar upp från köttkoman, slutar inte äta djur men förfinar vår konsumtion. Och samtidigt kommer den nya trenden: växtbaserat. Ingen vågar kalla det vegetariskt, men ”riktiga män äter sallad” konstaterar titeln på en kommande bok av Mai-Lis Hellénius. På Mattias Dahlgrens restaurang i Stockholm lanserar man i janu­ari en ”växtbaserad” meny. I England har matbutikskedjan Marks & Spencer nyligen släppt nya premiumprodukter med etiketten ”Lovely vegetables”, och världen runt fortsätter man under 2012 att arrangera köttfria måndagar."

Pratade om djurrättsrörelsens mål och visioner med en av denna bloggs läsare häromdagen, och jag tror det är rätt mycket åt detta håll, som pekas ut i trendspaningen, som vi är på väg. Den börjar förvisso bli ett par år gammal, men det finns en studie från England som visar ungefär samma sak - att antalet vegetarianer och veganer inte ökar, men att försäljningen och konsumtionen av vego/grönt fortsätter öka om omfattning.

Under 90-talet var det mer populärt att identifiera sig som vegetarian och vegan, och ett enkelt bevis för detta kan man ta i den dokumenterade explosionen av elever som valde vegetariskt eller veganskt i svenska skolor. Idag är det inte så, det visade en kartläggning Djurens Rätt genomförde för ett något år sedan.

Däremot är det många fler som väljer att äta vego, mer eller mindre ofta. Från köttfria måndagar till flera gånger i veckan. Lika många (i ovan nämnda studie i England har jag för mig att antalet låg konstant, efter många års uppgång - färre var det i alla fall inte) vegetarianer/veganer, men mer vegetariskt/veganskt. Det känns som en rimlig analys av läget. Och en nyligen genomförd enkät i USA pekar ungefär åt samma håll.

Man kan tycka att det är ett nederlag - målet för en djurrättsrörelsen måste vara att att åstadkomma insikten om att djur inte är mat. Inte någon dag i veckan. Det blir som att säga att jag låter bli att vara rasist eller sexist på måndagar - och bra gjort av mig för detta!

Eller så kan man välja att se det som ett stort framsteg - synen på djur som mat har en så lång historia och är så central i vår mänskliga existens att det är en framgång att vi faktiskt gjort vego till ett normalt och vanligt val. Djurkonsumtionens monopol naggas i kanten, även om det förvisso inte visar några tendenser till att rasa. Men steget härifrån till att helt välja vego är rimligen mycket kortare än vi aldrig hade nått dit där vi är idag. Det första steget i ett missbruk är att erkänna att man har ett problem.

Ett nederlag eller en framgång? Det kanske helt enkelt beror på om man är en person som ser glaset som nästan fullt eller till hälften tomt?

En vecka i livet

Har varit ledig en vecka - tog en tur ner till Skåne och provade bl.a. två av Malmös många spännande vegoställen - Kao's och Algarve - och förundrades över det gigantiska vegoutbudet på ICA i Tomelilla. När jag blev vegan drack vi Tofulines osötade sojamjölk och höll på att dö på kuppen. Idag har en vanlig ICA i en vanlig liten (med reservation för att någon kanske bli sur över att jag kallar Tomelilla för litet?) svensk stad ett gigantiskt utbud. Det är svårt att säga att saker och ting inte rör sig framåt.

Nåväl, som (nästan) bortkopplad från världen under en vecka kommer här är en liten sammanfattning av en vecka i livet - närmare bestämt vecka 43, år 2011 efter Kristi födelse.

I senaste numret av tidningen Dagens Samhälle intervjuas Stockholms länspolismästare Carin Götblad. Och något hon är extra glad över är vår utmärkelse Guldråttan. Hon har i och för sig en liten annan syn på Djurens Rätt än vad jag har, men låt gå för det.

Mer Djurens Rätt i media: Djurens Rätt Karlstad-Hammarö om ICA och ägg i Fri Köpenskap. Och det går rykten om att vi just är hetare i Tyskland än vad E-Type är - artiklar finns att läsa här, här och här.

Djurrättsalliansen bjuder in bloggare till pälsfarmer (dock lite oklart om man verkligen kommer få besöka en, som jag förstår det). Och apropå pälsfarmer...

Ni vet hur man som vegetarian och vegan ibland kan känns sig lite diskriminerad? Kanske inte i lagens mening, men känslomässigt. Det bästa sättet att lösa detta på på måste ju bara att diskriminera tillbaka - heja Mangalore! Och apropå Indien...

PETA menar att Sea World kränker späckhuggares grundläggande rättigheter. Har svårt att tro att det rent juridiskt kommer leda någonstans, men väldigt spännande som resonemang!

"– [EU]-Parlamentet har tröttnat på att kommuner inte får eller vågar upphandla det som gynnar människor och miljö på lång sikt och försvarar entydigt rätten att ta hänsyn till exempelvis djurskydd och etik."

Carl Schlyter, Miljöpartiets parlamentariker till http://upphandling24.idg.se.

Mer Miljöpartiet – som vill få slut på "slit- och slängsamhället" och minska köttkonsumtionen. Raymond Wigg, från samma parti, vill att landstinget i Stockholm ska börja med köttfria måndagar. Och apropå köttfritt och Miljöpartiet:

 

Fin insändare om fiskar i Kristianstadsbladet.

"Aktivist åtalas för hotbrev i blod", en rubrik jag inte riktigt var beredd på att få läsa under min djurrättskarriär. "Ozzy goes vegan", en annan rubrik jag inte heller var beredd på att få läsa.

Vi har tidigare skrivit om det franska förslaget om skolmaten. I Frankrike har man, sina vana trogen, demonstrerat mot förslaget. Bilder här och här.

Landsbygdsministern gör inte tillräckligt mot tupplågeriet, det tycker riksdagsledamoten Jens Holm (v).

”Idag är det framför allt det antimuslimska som döljs bakom djurskyddet.” Tyvärr finns det en del sanning bakom Anna Ekströms konstaterade i Sydsvenskan rörande slakt utan bedövning - men som generellt konstaterande är det naturligtvis fel. Det måste gå att värna djuren på så sätt att man önskar dem en smärtfri död som möjligt utan att kopplas samman med något annat än just omsorgen av djuren. Djurens Rätt som organisation stöter på en hel del människor som lindar in sin aversion mot muslimer i djurvänliga ordalag, och det är lika otrevligt varje gång. Men med detta sagt förändrar det inte sakförhållandet att djur bör slaktas på ett sätt som utsätter dem för så lite lidande som möjligt (om vi utgår från att de nödvändigtvis måste slaktas).

LRF har dragit igång en diskussion till djurskyddslagens beteskrav för kor. Och det gör det under en rubrik som får det att ringa mängder av varningsklockor – "Låt korna komma in från leran och rusket". Vi får se vart diskussionen tar vägen.

"Antalet djur som skadas under EU-sponsrad transport till tredje land har ökat" konstaterar TT.

Jag klagar ibland på att det finns en miljard bloggar som skriver om bästa receptet på vegansk kladdkaka, men för få som skriver om djurrätt. Två läsvärda blogginlägg har skrivits av Jenny Walker i veckan som gick. Läs Ett mysigt turistande i veganvärlden och Är det jag som är aggressiv?. Håller inte med om allt (mer osams om saker i det senare inlägget snarare än i det första), men mycket läsvärt och intressant att fundera på.

Det var det. Ha en trevlig vecka!

PS. Glömde tre saker jag hade tänkt skriva:

Har ni kikat nått på slutspelet i baseball? Antagligen inte. Men tränaren i det vinnande laget är i alla fall vegetarian och en djurvän - Tony LaRussa heter han. Grattis!

Fastnade för ett citat i Gunnela Ståhles blogg häromdagen, apropå det här med Djurens Rätt och "konkurrensen" med andra djurrättsorganisationer: "Vi står inför stora utmaningar som inte kan lösas av en ensam organisation."

Och avslutningsvis måste jag naturligtvis nämna Aftonbladets rapportering om hundar och katter som gasas till döds i Japan. Att döda oönskade husdjur är ju lagligt även i Sverige, det är väl omfattningen som gör det anmärkningsvärt i detta fallet.

En fransk soppa?

Frankrike har hamnat i blåsväder hos den grönsaksätande delen av mänskligheten. Frågan är bara vad det är man hamnar i blåsväder om. I en diskussion på Twitter under eftermiddagen hävdade jag att jag hade läst artiklar i media om det hela – men när jag satte mig ner och tittade närmare på det visade det sig att det mesta var skrivet av olika vegoorganisationer och att alla verkade använda sig av samma källor, med två olika tolkningar. Jag hade uppenbarligen bara läst lite för många rubriker lite för fort. Ett minuspoäng till mig.

Men Djurens Rätt fick information om detta i förra veckan, och redan då tyckte vi det verkade lite märkligt – därför har vi inte skrivit om det på vår webb eller i våra bloggar förrän nu.

Källorna till vad som skrivs om detta kan som sagt delas upp i två. Den ena sidan representeras av Initiative Citoyenne pour les Droits des Végétariens och den europeiska vegetariska unionen, EVU. Dessa har skickat pressmeddelanden som menar att In France, eating animals becomes legal obligation respektive The French Government Outlaws Vegetarianism in Schools.

Dessa två menar att maten som ska serveras på franska skolor måste innehålla protein och att detta protein måste ha animaliskt ursprung (kött, fisk, ägg eller ost) - samt att just kött eller fisk måste serveras med en viss regelbundenhet.

Den "andra sidan" får här representeras av Association Végétarienne de France, och menar istället att Two official documents enforce the consumption of animal products in school canteens. Vidare skriver man: ”Absolutely no alternatives to eating meat, fish or dairy products are offered. Even in the face of existing nutritional knowledge, absolutely no mention is given of sources of vegetable protein, calcium, iron or other trace elements.”

Här tycks det som att man gör en lite mildare tolkning av det fattade beslutet, och att det snarare uppmuntrar och förstärker konsumtionen av djurprodukter än förbjudet motsatsen. I brist på bevis om motsatsen känns denna tolkning just nu mest trolig.

Vad jag kunnat förstå beslutade Frankrike den 2 oktober att måltider i skolbespisningar i Frankrike framöver måste hinna hålla mjölkprodukter (maten ska bestå av en huvudrätt, ett tillbehör, en mjölkprodukt och något extra till detta). Och ett liknande påbud ska vara på gång för sjukhus, fängelser och ålderdomshem.

Men för stunden verkar det inte gå att styrka mycket mer än denna mjölkprodukt (vilket förstås inte är ingenting, djurlidande döljer sig även bakom mjölkprodukter) - som egentligen inte skiljer sig överdrivet mycket från vad t.ex. Svenska Livsmedelsverket rekommenderar. Ester Pharasyn verkar med andra ord ha en poäng på Twitter - ett poäng till henne. Det har varit svårt att styrka det som handlar om köttet, vilket i så fall skulle göra veganism i franska skolor tämligen problematisk, men knappast vegetarianism (om man tolkar dessa begrepp så som de flesta tolkar dem).

Med detta sagt verkar det lite märkligt att så många organisationer (34 organisationer har skrivit under ICDV:s upprop) skulle missuppfattat eller misstolkat vad som beslutats till en så stor grad som nu är fallet. Så vi får se om läget förändras.

Läs även: Supermiljöbloggen, mer läsvärt från Ester Pharasyn på Twitter.

PS. Är det något land som skulle förbjuda vegetarianism skulle jag dock sätta Frankrike rätt högt upp på listan över tänkbara kandidater. Deltog i en demonstration just för vegetarianism och veganism i Paris för några år sedan, och en sådan fientlig inställning som man möttes av där har jag bara stött på vid demonstrationer mot päls på Listerlandet. Folk lutade sig ut för fönstret och skrek, och folk på gatan hytte med nävarna mot oss. Tack och lov förstod jag inte vad någon sa, men man fick en känsla av att det inte var helt positivt.

Rossana Dinamarca om riksdagens dåliga vegomat

"Jag tycker inte det är riktigt att döda djur av flera skäl. Vi behöver inte göra det, det finns så mycket annat som vi kan äta istället för att äta kött."

Rossana Dinamarca, vice ordförande för Vänsterpartiet, moraltestats av P3:s Christer. Och passar på att ge en känga till riksdagens kockar när hon får frågan om varför hon äter kött, trots resonemanget ovan:

"Hemma så lagar jag alltid själv vegetariskt, men det är det här med när man kommer ut och äter någonstans, eller som jag väldigt ofta äter i riksdagens restaurang - och det är kanske taskigt att säga så till kockarna, men den vegetariska maten är de verkligen inte bra på alltså."