29 mars 2010

Vegomat hjälpte Lars Frölander

I dagens upplaga av Metro fanns det med i bilaga, Allergi. I den kan man läsa om simmaren Lars Frölander:
"Från köttbullar till kikärtor
Det som händer sedan var inget annat än en helomvändning – på mindre än ett år gick Lars från skräpmatsjunkie till hälsofreak:
- Jag slutade med mjölk, vete och socker. Utöver det försökte jag äta så naturligt som möjligt – tillsatser och halvfabrikat byttes mot linser och kosttillskott. 2001 blev jag vegetarian.
Och resultaten av Lars nya livsstil lät inte vänta på sig.
- Skillnaden är otrolig – min kloröverkänslighet lade sig direkt, jag återhämtade mig mycket snabbare på träningen och jag blev både piggare och starkare."
Vidare:
"- Husmanskost är sjukmanskost. Jag har inget intresse av att äta som alla andra, särskilt inte när var tredje svensk får hjärt- och kärlsjukdomar."
Som en klok person en gång sagt: det är knappast en slump att det är vegomat man hittar i hälsokosthyllan.

Enskilda vanvårdsfall är symptom på ett systemfel

Idag har vi kunnat ta del av ännu ett vanvårdsfall (som det brukar kallas) - 37 grisar har hittats döda i en vattensamling i Skåne.

Den enkla lösningen är att vilja se någon straffas för detta, att önska att någon ska stå till svars för vad han eller hon gjort. Och naturligtvis bör någon straffas för vad som verkar vara ett uppenbart brott mot djurskyddslagen.

MEN (och ursäkta om jag upprepar mig ad nauseam) vi kommer aldrig få se ett slut på dessa enskilda vanvårdsfall så länge vi fortsätter äta djur. Näringen är duktig på att hänvisa till "rötägg" och liknande, men det ligger i det djurutnyttjande systemets natur att sådant här kommer att ske. Pengar styr och djuren förlorar.

I fallet ovan är mannen tidigare dömd för miljöbrott, och även om alla förtjänar en andra chans så är det ingen rättighet att få ha djur. Man bör kunna uppvisa en lämplighet. Och trots att det är en ekologisk gård det handlar om så missade mannen (enligt uppgifter i media) att 37 av hans 6 000 grisar saknades. Och det säger ju något om möjligheten att hålla koll på om enskilda djur är sjuka eller skadade när man inte ens upptäcker att de är borta.

Pengar styr och djuren förlorar. Och därför fortsätter jag hävda att det är betydligt mer realistiskt att argumentera för att alla ska äta vego än att argumentera för ett småskaligt jordbruk där djuren lever och dör lyckliga. Vi har passerat stadiet där detta är möjligt.

(Det borde för övrigt finnas ett bättre nätverk för lantbrukare som av någon anledning tappat kontrollen där de kan kontakta någon för att få hjälp. Eller ett bättre nätverk som upptäcker om saker inte står rätt rill. En lantbruksjour helt enkelt. För lantbrukarna, och för djuren.)

27 mars 2010

Vegomat klimateffektivare än släckta lampor

"Släck ALLA lampor i Sverige ett dygn: -19 000 ton koldioxid.
Alla i Sverige äter veganskt en dag: -38 000 ton koldioxid.
Hur firar ni Earth Hour?"
Idag är det dags återigen dags för Earth Hour, timmen då vi ska släcka våra lampor för att skicka en signal till världens beslutfattar.

Istället för att uppfinna hjulet på nytt citerar jag helt enkelt oss själva i ett pressmeddelande från förra året:
"Earth Hour förleder människor att tro att hushållens elkonsumtion har någon större betydelse för klimathotets utveckling, och att den skillnad man själv kan göra, utgörs av att man håller sina lampor släckta. Det är fel. Lyckligtvis finns ändå stora möjligheter att påverka utsläppen av växthusgaser. Globalt sett står animalisk livsmedelsproduktion för 18 procent av de totala utsläppen av växthusgaser. Det är mer än den samlade växthusgasutsläppen från världens alla transporter. De som vill hjälpa till att drastiskt minska utsläppen kan därför enkelt göra det. Man gör det genom att helt enkelt välja bort köttbiten från sin middagstallrik.

Om varenda lampa i hela Sverige släcks under ett dygn sparas ca 16400 ton koldioxid. Men om alla i Sverige istället skulle äta veganskt skulle minskningen bli mer än dubbelt så stor, drygt 37000 ton koldioxid per dag. De flesta lampor i Sverige tillhör dessutom inte hushållen, utan finns på arbetsplatser och inom offentlig verksamhet. Djurens Rätts beräkningar visar att den inverkan som ett flerpersonershushåll kan ge, blir tiotals gånger större om vegansk kost väljs jämfört med vad den skulle ha blivit om lamporna i hemmet släckts ned."

26 mars 2010

Hej då Swedish meats

Swedish meats finns inte mer.

Men tyvärr är det inte resultatet av att vi slutat konsumera djur och därmed gjort att Köttproducenternas ekonomiska förening inte längre har någon verksamhet att bedriva. Istället handlar det om att Swedish Meats har bytt namn till Sveriges Djurbönder.

Och jag kan bara se på namnbytet på ett sätt - man väljer bort ordet kött för att slippa associeras till köttskandaler och det negativa som finns i ordet kött, och istället vill man knyta an till alla de positiva associationer som skapas när vi tänker på ordet bonde och bönder - trots att utvecklingen snarare går mot att det som tidigare var bönder numera är företagare inom lantbruksnäringen.

(Och med detta inget illa menat mot bönder, utan mer ett konstaterandet att verkligheten inom lantbruket har förändrats enormt under vår livstid - från det relativt småskaliga till större och större anläggningar, med fler och fler djur och med allt färre kopplingar till den bild jag tror vi alla fortfarande har av vad en bonde är och gör.)

23 mars 2010

Läsvärt (men inte helt korrekt) den 23 mars

"Det faktum att djuren inte har fått pulsa i snön bör i varje fall inte förskräcka någon konsument. Men de som beskärmar sig och gör skandal av detta får lugna ner sig. De drar bara ett löjets skimmer över djurskyddsrörelsen."
Tommy Hammarström skriver om lammen som aldrig får komma ut i dagens Expressen.

Han har en poäng i att det finns goda skäl att tveka i köttdisken, men hans slutsats ("Veckans larm om de livstidsinstängda lammen var sannerligen ett onödigt spektakel. För vad ska lammen i snön att göra?") blir fel då han, som många andra, verkar se rätten att äta lamm som en av Gud given rättighet. Det är det inte.

Att lamm inte ska traska runt i snön gör det inte rätt att hålla dem instängda under hela sina korta liv. Två fel gör inte ett rätt.
"Det är sant att det är konsumenterna som väljer. Men det är väl fräckt att skylla en cynisk djurindustri på efterfrågan. Och är det några som skulle få färgilskna kuvert är det bönder som plågar djur. Men medan justitieministern funderar på lila eller brandgult till misstänkta sexköpare, gör jordbruksministern ingenting. Oavsett hur mycket som avslöjas så tycker Eskil Erlandsson att svensk djurhållning är bra och att vi dessutom har ett fantastiskt djurskydd."
Krönikören Annacarin Leufstedt skriver i Sydöstran att det de "skandaler" som uppdagats inte är konsumenternas "fel". Jag håller inte helt med, och tror snarare det handlar om konsumenters okunskap.

Leufstedt skriver att det inte är "konsumenter som kräver lamm året om, att grisar inte ska ha fett, att kor ska vara belgian blue eller kycklingen tvångsmatas". Och det är ju sant. Men det är konsumenter som kräver att köttet ska vara så billigt som möjligt och finnas där i köttdisken, i januari likaväl som i juli. Och så ska det var svenskt. Och djuren ska ha varit glada när de levde - och när de dog.

För övrigt hoppas jag att du för allt i världen inte missar serien Matens pris i P1.

22 mars 2010

Sverige fortsätter prestera "världens bästa djurskyddslag"

En stor nyhet under helgen var SR Ekots rapportering om att vart femte lamm hålls instängt hela livet och därmed aldrig får uppleva den miljö som djuret är ämnat att leva i:
”Att Sverige nu leder i utvecklingen mot en mer industriell lammproduktion bryter mot traditionen där Sverige ofta gått i bräschen för att djuren ska få ett bättre skydd.
Sverige var ett av de länder som först tog bort burarna för grisarna och hönorna för att djuren i större utsträckning ska kunna utöva sitt naturliga beteende.
Men inom lammnäringen går utvecklingen åt motsatt håll när lammen stängs in.
Inspiration hämtas från en hårt kritiserad näring, den danska grisindustrin.”
Att svenska lammproducenterna satsar stort på intensiv uppfödning inomhus är fel på så många sätt men bra på ett: nämligen att det nu är uppenbart att vi kan lägga ner snacket om att Sverige är ett föregångsland inom djurskydd.

Det blir också uppenbart att det är konsumenterna som är ansvariga. Det är marknadens (läs: konsumenternas) efterfrågan på lammkött som inneburit en intensifiering av lammköttproduktion. Som Tomas Olsson, en av landets största uppfödare och ordförande i Lammproducenterna, säger i SvD:

"Vi får kritik för att de går inomhus men det här är ett sätt att möta konsumenternas efterfrågan på färskt lammkött även på våren."
Gunnela Ståhle från Svenskt Sigill skriver i sin blogg att denna nya svenska lammhållning att detta "kan man tycka är tråkigt. Men alternativet importerat lammkött gynnar knappast djuromsorgen". Av två dåliga saker blir det minst dåliga att föredra om man "älskar lammkött".

Det tredje alternativet finns inte - att inte äta lamm överhuvudtaget. Det har kommit flera böcker som kritiserar dagens livsmedelsproduktionen på sistone, men att lyckas med detta är ju i princip som att slå in bollen i öppet mål på tre meter avstånd. Däremot lider det en stor brist, tycker jag, på konstruktiva förslag på hur livsmedelsproduktionen annars skulle se ut. Det brukar bottna i att världens befolkning ska äta djur som betar i det fria och har det bra, vilket ju är totalt orealistiskt så länge köttet inte blir något vi äter bara på söndagar.

Jordbruksminister Eskil välkomnar den ökande efterfrågan på får och lamm, och paradoxalt nog använder han argumentet att djuren kan ses som utmärkta landskapsvårdare. Och även han fastnar i idén om att välja det minst dåliga istället för något bra. I SvD säger han:
”Djur far illa om de inte har hus att gå in i och får foder under vissa tider på året. Det är värre att ha svältande eller hungrande djur. Men allra värst är ifall djuret inte bedövas före avblodning. Där har vi som enda land i Europa ett undantag och det är jag stolt över.”
Precis samma resonemang som ovan. Det är inte bra i Sverige men det är värre utomlands. Av två dåliga saker väljer man det minst dåliga, för att inte tvingas ställas in för alternativ nummer tre - alternativet vego.

DN:s Henrik Berggren konstaterar på lördagens ledarsida att vi tycks vara på väg mot en framtid där öppna landskap har vuxit igen samtidigt som fåren koncentreras till stora köttfabriker. Inte precis visionen om djurvänliga Sverige, eller hur? Och visst kan det inte vara i Sverige som vi opererar in ett hål i en ko för att kunna plocka ut mat vid forskning om kornas matsmältning?

Heja Sverige.

Djur är inte mat.

Djurens Rätt: Griscertifieringen innebär inte hårdare regler

"Alla djurskyddspunkter ligger på djurskyddslagens nivå, det är alltså felaktigt att, som bland andra Sveriges Radio i nyhetsrapporteringen gjort den senaste veckan, hävda att det nu kommer att ställas hårdare krav på Sveriges grisuppfödare. Djurskyddslagen är inget nytt påhitt."
Efter Djurrättsalliansens avslöjande i november 2009 om den vidriga situationen för grisarna i svenska livsmedelsindustrin beslutade köttindustrin snabbt att införa en "oberoende tredje parts certifiering" av grisuppfödarna. Djurens Rätts Linda Björklund kommenterar på djurensratt.se certifieringen.

18 mars 2010

Michigan uppmanas välja vego på lördag

"Now, Therefore, be it Resolved, That I, Jennifer M. Granholm, governor of the state of Michigan, do hereby proclaim March 20, 2010, Michigan Meatout Day in Michigan. In observance of this day, I encourage the residents of this state to choose not to eat meat. Eating a healthy diet can be fun. Explore the different recipes that can be created by using fresh ingredients and by having a sense of adventure."

Källa: A no-meat day? Michigan farmers have a cow

17 mars 2010

Djurskyddskritik mot länsstyrelsen i Stockholm för jakt med lockfågel

Fortfarande används lockfåglar i jakt. Det innebär att man sätter en levande fågel i en bur och lurar in duvhöken, som är djuret man vill fånga in, i en bur bredvid. Länsstyrelsen i Stockholm har gett tillstånd till detta men kontrollerar inte djurskyddet.

- Fångst av vilda djur med hjälp av levande lockfågel i fällor innebär ett stort lidande inte bara för duvorna utan även för duvhöken. De kan bli sittande lång tid i trånga burar utan mat och i kyla och snö, säger Siw Ågren, enhetschef på Djurens Rätt.

- Det är skandal att länsstyrelsen inte tar på sig något som helst tillsynsansvar. Det enklaste vore att inte ge några tillstånd för denna uråldriga och grymma jaktform eftersom djurskyddet inte kan tillgodoses.

Fångst av vilda djur med hjälp av levande lockfågel i fällor, främst duvor, förekommer på ett flertal gods och större gårdar. Länsstyrelsen är tillsynsmyndighet för detta men de kontroller som gjorts vid fällorna har utförts av privatpersoner och ideella organisationer.

- Vi måste beakta att duvorna sitter i trånga utrymmen och att de mot sin natur tvingas till markvistelse hela dygnet. De sitter alldeles intill det fångade rovdjuret vilket duvan upplever som mycket stressande. Hur ställer sig länsstyrelsen till detta ur djurskyddsetisk synpunkt? frågar Siw Ågren, som också ifrågasätter att duvhöken jagas, trots att den är fredad.

I vårt pressrum finns skrivelsen till Stockholms län, liksom ett pressmeddelande rörande jakt med lockfågel även i Södermanlands län.

16 mars 2010

Läge att sammanfatta Djurrättsalliansens grisavslöjande

I november 2009 avslöjande Djurrättsalliansen (och SR Ekot) den svenska grisnäringen. Under två års tid kartlades hundra grisfarmer i Sverige, en tiondel av samtliga grisuppfödningar. Resultatet känner vi alla till.

Nu i mars 2010 kan vi i princip sammanfatta resultatet av avslöjandet.

Eller i alla fall sammanfatta det som går att sammanfatta. Vilka tankeprocesser som avslöjandena skapats hos människor är svårt att veta något om. Vilka funderingar och tveksamheter som ligger och gror i svenska sinnen är svårt att säga något om. Liksom vilken del avslöjandena kommer att spela när vi skriver historien om hur djurförtrycket raserades.

Men ett försök till sammanfattning den 16 mars 2010 måste ändå bli att vi inte kunnat se något som tyder på en minskad försäljning av döda grisar. Och så igår grisnäringens slutgiltiga hantering av problemet: att införa en certifiering som ska hindra vanvård av grisar - vartannat år ska Sveriges närmare 2 000 grisbönder kontrolleras av en oberoende tredje part.

Och man kan ju inte låta blir att känna annat en en viss form av uppgivenhet. Igår fick grisnäringen i media säga att den svenska grishållningen är bäst i världen. Och att man med certifieringen får bort de 1-2% som utgör "röttäggen". Saken avklarad.

Ska vi köpa detta, mina kära medkonsumenter? Ska vi behöva konstatera att filmen nedan resulterar i en certifiering för att få bort ett fåtal rötägg från världens bästa grishållning?

Fråga: Swedish Meats ordförande Lars Hultström (som vad jag vet fortfarande tar time out), på vars gård vi kunde se grisar leva i smuts och gnaga på andra grisar – är han ett av rötäggen eller utgör hans anläggning en del av världens bästa grishållning?

Det vore illa om ordföranden för Swedish Meats var ett rötägg menar jag. Men det vore ännu värre om det vi kunnat se från hans anläggning är bäst i världen.

15 mars 2010

Tystnaden är över

Det har varit tyst i bloggen ett par dagar. Fullt upp, och bättre försöka göra något bra för djuren än att haspla ur sig något egentligen meningslöst i bloggen (om ni uppfattar detta som en form av kritik mot alla de bloggar som hasplar ur sig meningslösheter dagarna i ända så uppfattade ni det alldeles korrekt). Som en kollega brukar säga: djurrätt är ett nollsummespel, och varje timme man gör något meningslöst innebär att man förlorat en timme där man istället skulle kunna gjort något meningsfullt.

Så vad är nytt sedan senast? Massor som vanligt.

Till exempel har Sverige bestämt sig för att skicka en person som tycker att köttindustrin är vidrig till Oslo (11.30 in i detta inslag: http://svtplay.se/t/102943/melodifestivalen). Bra det säger vi, men även fiskarna är våra vänner Anna!

Djurens Rätt Linköping återupprepar succén från i julas och arrangerar en helt vegetarisk påskinspirerad trerättermiddag i samarbete med Bar BQ. Kul!

Lokaltrafiken i Linköping trafikeras av ÖstgötaTrafiken, och just ÖstgötaTrafiken har just nu en reklamkampanj där en dam i päls ingår. En medlem upplyste oss om detta, och efter mailkontakt med ÖstgötaTrafiken så ber de om ursäkt för användandet av päls i annonsen och meddelar att de kommer byta ut bilden och vara mer observanta på att detta i framtiden. Nej till päls, ja till ÖstgötaTrafiken!

En annan medlem skickade denna dikt, "Vid en kyldisk", från 1968 av Alf Henriksson:

"Sveriges broiler- och fläskindustri
blir knappas häktad för djurplågeri.
Ty du upphäver aldrig ett ramaskri
över vad du helt svalt gjort dig delaktig i."

Rysningar, eller hur?

Steget från böcker till MTV kan ses långt, men vi nås också av nyheten att MTV i USA söker en vegan/djurrättsaktivist som ska följas i hasorna i åtta dygn. Blir intressant att se vad det blir av detta…

Och jag har som vanligt svårt att se logiken bakom djurskyddsideologin: "I valet mellan svenskt inomhusuppfött och import, väljer jag svenskt. Jag vet vad jag får. Det finns svenska djurskyddsregler och lammen har säkert haft det ganska bra ändå, även om de inte fått komma ut i gröngräset."

Om man nu tycker djur är mat och vill att de ska ha det bra så tycker jag inte "säkert haft det ganska bra". Och gröngräs känns ju tämligen viktigt i sammanhanget.

Men avslutningsvis till det största just nu – omröstningen till Djurens Rätts utmärkelse Guldråttan ligger nu ute. Det diskuterades tidigare här i bloggen angående Djurrättsalliansens eventuella nominering... att de var nominerade visste vi, men skulle de bli en av de tre som Djurens Rätts förbundsstyrelse skulle välja ut? Svaret blev ja.

Jag tycker personligt Djurrättsalliansen och Per Hermanrud har gjort snarlika insatser, men min röst hamnar på Djurrättsalliansen då jag tycker om att lyfta fram de gräsrötter som är de som förändrar samhället (inget illa menat mot journalister) och deras kartläggning av den svenska grisindustrin var enormt imponerande. All heder även åt Carl Schlyter, men han får ge sig i konkurrensen om jag får bestämma.

Men tyvärr (eller tack och lov, beroende på hur man ser det) så är det ju inte jag som ensam bestämmer vem som ska tilldelas Guldråttan 2010. Det är det Djurens Rätts medlemmar som gör. Så, om du är medlem – gå till djurensratt.se, logga in och rösta!

10 mars 2010

Ett axplock från Twitter

Vill du följa oss på Twitter så finns vi på http://twitter.com/djurensratt, och finns du på Twitter tycker jag du ska göra det. Här är ett axplock från senaste två dygnen:
"RT @thebuav National No Smoking Day – if you won’t give up for your health, do it for the animals! http://www.buav.org/a/2010/03/09/291

RT @Klotet: Krokodiler föds upp i misär för lyxkonsumtion
http://bit.ly/90PLUO Vilket reportage!

RT @dyrevern: Vi lanserer nå kampanjen Burfri! En kampanje for burfrie egg
www.burfri.no

RT @underthegreen: jordnötsbrownie med sorbet på veganskt vis
http://bit.ly/aiNZfO

RT @vegan_mum: Gladiators were vegan
http://bit.ly/cijL0O (6-min. video)

RT @moderatmat: DN skriver om en grön inbrytning i köttätarnas paradis. Inte lätt att vara veggo i Argentina
http://bit.ly/bQqPOL

RT @TheCoveMovie: Louie and Ric share their Thank You message behind the scenes at the Oscars!
http://bit.ly/9brvIb

RT @TheCoveMovie: The Cove wins an oscar!! Next stop, ending the slaughter."

8 mars 2010

En händelserik måndag

Morgonen började med nyheten att The Cove vunnit en Oscar för bästa dokumentär. Hurra! På vår webb djurensratt.se finns nu vår intervju med filmens regissör att läsa, liksom vår recension av filmen och tips på hur du kan engagera dig för delfinerna.

Därefter skickade vi ut ett pressmeddelande där vi lanserar vår nya sajt sminksmart.se. Sidan har kommit till med hjälp av fem fantastiska studenter vid Linköpings Universitet på Campus Norrköping (även om den inte ännu ser ut exakt som de tänkt sig, vilket helt och hållet är mitt fel). På sminksmart.se hittar du alla de företag som inte testar på djur. Hurra!

Därefter var det dags att göra klart och skicka ut ett alldeles förträffligt fullmatat nyhetsbrev - läs nyhetsbrevet här. Om du inte prenumerar ännu så kan du fylla i din e-postadress på djurensratt.se, då får du nyhetsbrevet direkt till din inkorg ungefär varannan vecka. Sminksmart.se och The Cove har redan nämnts, men i nyhetsbrevet hittar du även höjdpunkter som två smaskigt nya kokböcker i Le Shop och nya nummer av våra medlemstidningar Rädda Djuren och Djurens Rätt.

Och som om inte detta var nog så har jag idag glatt mig åt min kollega Cecilia Milles medverkan i Aftonbladet om den norska säljakten, om en grön inbrytning i köttätarnas paradis (Argentina) och över att veganer ska skyddas från diskriminering i Storbritannien (även om jag inte är helt hundra på vad detta egentligen innebär i praktiken). Mindre kul var det naturligtvis att Schweiz röstade nej till djurskyddsadvokater, men bara att en sådan fråga kommer så långt som till en folkomröstning känns väldigt uppflyttande, trots allt.

Och som sojagrädde på potatismoset så firar denna blogg 500 inlägg idag. Hurra!

4 mars 2010

Monsterbiff till middag?

"Monsterbiff till middag? - Fusket och snusket med vårt älskade kött" (Wahlström & Widstrand) är en bok som alla som äter borde läsa. Men de inledande 33 sidorna går det bra att hoppa över.

I "Monsterbiff till middag", av journalistparet Torbjörn och Ylva Esping, får vi följa med på en omskakade resa in i den svenska djurindustrin (på samma sätt som Jonathan Safran Foer tog oss med på en resa in i den amerikanska motsvarigheten i boken "Eating Animals"). Bakom en fasad av illusioner, myter och rena lögner möter vi en brutal verklighet, den som de djur vi äter lever i. Det är en verklighet där ”monstertjuren” Belgisk blå har blivit det mest extrema exemplet på vår strävan att tjäna så mycket pengar som möjligt på varje enskilt djur. Men, som det visar sig, utgör Belgisk blå egentligen mer en symbolisk avart än någon egentlig ytterlighet jämfört med många andra sönderavlade djur i den svenska livsmedelsindustrin.

Vi får lära oss om kycklingar med benfel som anses vara lyckliga så länge de når "slaktvikt" vid önskad tidpunkt, om hur kalkontuppar utsätts för sexuella övergrepp och att reklamfilmerna om Bregottfabriken är rena bluffen. Vi får läsa om slakterier som medvetet bryter mot lagen, om hur 570 000 av de grisar som skickas till slakt i Sverige varje år uppvisar tecken på att ha varit sjuka eller skadade samt att Sverige, stick i stäv med den uppfattning vi har om oss själva, inte alls är världsbäst på djurskydd. Och sällan har jag varit tacksammare över att jag inte äter djur - detta är en bok som lämnar läsaren rejält omskakad.

Men allt är inte frid och fröjd i "Monsterbiff till middag?". Författarna inleder boken med att konstatera att djur ÄR mat, och att det ÄR etiskt rätt att äta djur. Men varför det är så får vi aldrig något riktigt bra svar på. Det etiska resonemanget är minst sagt svajigt, och i kapitlet "Ett köttätande folk" får fördomar och klyschor fritt spelrum.

Författarna menar att lösningen på problemet ligger i ökad öppenhet, ökade valmöjligheter och en tydligare märkning. Men problemet blir då inte djurplågeriet i sig, utan att lurade konsumenten inte kan välj bort det. Och efter att just ha beskrivit en värld där lönsamhet betyder allt och djuren väldigt lite så undrar man som läsare över var incitamentet till de steg de själva föreslår skulle komma från - särskilt när författarna själva baxnar över det höga priset på kött från djur som har "haft ett bra liv och död".

Så grundpremisserna och slutsatserna lämnar mer att önska. Och det är synd, för i övrigt är "Monsterbiff till middag" en väldigt viktig bok.

Om barn, vego och vegobarn

I det kommande numret av tidningen Djurens Rätt så recenserar jag boken "Monsterbiff till middag?", en bok som är angelägen och viktig att läsa. Jag skulle gå så långt som att säga att jag rekommenderar alla att läsa den. Och detta trots att det är en hel i boken jag inte håller med om, vilket framkommer i recensionen. Men det är några ord på sidan 18 som jag retat upp mig lite extra på.

I kapitlet "Ett köttätande folk" skriver man att barn inte är vegetarianer, ett uttalande man gör utifrån vad barn säger är deras favoriträtter (enligt författarna är det ”spagetti med köttfärssås, tacos, kyckling med ris, pannkakor med sylt och lasagne - jag hade nog slängt in hamburgare och korv med bröd i den diskussionen) och jag har gått och tänkt på hur ologiskt ett sådant uttalande är sedan jag läste det.

En avstickare – kapitlet "Ett köttätande folk" är ett rejält snurrigt kapitel. De skriver bland annat att det i många sammanhang betraktas som onormalt att vara vegetarian, och att köttätandet är en väldigt central del i av mänskliga relationer i Sverige. Och jag förstår ingenting. Är det är onormalt att vara vegetarian så är det onormalt att rösta på Kristdemokraterna. Och som gammal etnologistudent gör det ont i mitt hjärta att det är just en etnolog – Håkan Jönsson – som vill få kött till en central del av mänskliga relationer i Sverige. Snurrigt är ordet.

Att säga att barn inte är vegetarianer är knasigt utifrån tre självklara aspekter.

Nummer 1: köttkonsumtion är standardförhållandet till mat i Sverige. Det är norm och tradition. Och likt ett löv i en flod så tenderar de flesta av oss att följa med strömmen, att placera oss lagom i mitten. Detta innebär dock inget ställningstagande i sig, i många fall. Därmed innebär köttkonsumtion inte ett val utan snarare ett icke-val. Och då kommer vi in på poäng nummer 2.

Barn är egentligen ingenting utifrån kostval. De är vad deras föräldrar är helt enkelt. En stor del av vuxna svenskar äter kött och därmed äter en lika stor del av svenska barn kött. Vilket i ännu högre grad innebär att de inte gjort något val. Och det är verkligen inte något val om att inte vara vegetarian.

Ibland hör jag kritik mot vegofamiljer som går ut på att de inte låter sina barn välja själva vad de vill äta. Men inte heller en köttätande familj gör ju det. Med deras värderingar och matvanor så gör de möjligheterna för att barn att välja själva närapå obefintliga. Ett barn i en köttätande familj anpassar sig till det som är normalt där, på samma sätt som ett barn i en vegetarisk eller vegansk familj.

Och barn i vegofamiljer har även de spagetti med färssås, tacos, qourn eller tofu med ris, pannkakor och vegolasagne till favoriträtter.

En köttätande familj har, tror jag, mycket sällan gjort ett medvetet val kring vad de äter som en vegetarisk familj har gjort. Och varför skulle i så fall en vegofamilj erbjuda sina barn något att äta som de anser vara sämre att äta jämfört med annat utifrån en mängd aspekter – inte minst de etiska?

På Djurens Rätt får vi titt som tätt brev och mail från ungdomar som vill äta vegetariskt men inte får för sina föräldrar. Eller som måste laga sin egen mat om de vill äta något annorlunda. Och då brukar jag tänka på hur vegofamiljer inte anses ge sina barn något val när det gäller vad de ska äta.

För det tredje – och det är egentligen detta jag tycker är mest intressant – så skulle jag säga att det finns få grupper i samhället som reflekterar över vad de äter lika mycket som just barn. Och jag skulle säga att det finns få grupper som inser det ologiska i att äta djur lika ofta som barn.

Hur ofta händer det inte att barn helt på egen hand inser kopplingen mellan de djur de tycker så mycket om och det som ligger på tallriken? Och hur ofta viftas inte dess funderingar och frågor bort? Hur ofta säger inte barn att de inte vill äta djur, men sedan skrattar man lite åt det faktum att de gör som övriga familjen gör och åt det faktum att de inte inser att just korv har varit en gris.

Själv har jag en 3-åring som pratar väldigt mycket om vad han äter, och som brinner särskilt för fiskar. Fiskar äter man inte. Hans kompisar på dagis äter fiskar, men inte han. Det är synd om fiskarna i kyldisken på affären. När vi var på Naturhistoriska museet tittade vi på uppstoppade fiskar. Jag förklarade att vi inte äter dem, att de är fina och ska vara i havet. Strax bredvid står en annan pappa och säger åt sitt barn att ”sådana där fiskar gillar ju du att äta” (och jag funderade på vad som egentligen är onormalt).

Jag säger inte att alla barn i grunden är som han, och naturligtvis har han påverkats av sina föräldrar. Och min poäng är inte att alla barn skulle vegetarianer om de själva fick välja, självklart inte. Men att säga att barn inte är vegetarianer utifrån att deras favoriträtt är pappas eller mammas spagetti med köttfärssås (som pappa och mamma säkert lärde sig göra av sin pappa och mamma) är att stänga av tankeprocessen för tidigt.

Tack till http://www.flickr.com/photos/martin_kelley för den fina bilden på smarrig veganmat och Vegofamiljen för inlägget som bidrog med inspiration.

2 mars 2010

Djurens Rätt - alltid på grizzlybjörnarnas sida

I samband med OS publicerades en annons i kanadensisk media som motsatte sig den troféjakt på grizzlybjörnar som förekommer i landet som nyligen vann OS-guld i ishockey. Ett flertal organsationer stod bakom annonsen, bland dem Djurens Rätt - du ser vår logga lite till höger om mitten nedan. Djurens Rätt - alltid på de kanadensiska grizzlybjörnarnas sida.

1 mars 2010

Obligatorisk lyssning: Matens pris

Ni har väl inte missat P1:s nya dokumentärserie "Matens pris"?

"Matens pris" är gjord av Malin Olofsson och Daniel Öhman, Eko-reportrarna som avslöjade missförhållandena inom den dansk grisindustrin. Nu är de tillbaka och granskar det vi äter och den påverkan detta har på människor, djur och miljö. Och det vi äter som har störst påverkan på människor, djur och miljö är de animalier som vi konsumerar i så stora mängder men till så låga priser.

I avsnitt 1 får vi följa med till den "svenska mjölkproduktionens bakgård". Bondeägda Lantmännen importer 200 000 ton soja varje år, vilket används som djurfoder till de 80 miljoner grisar, kor och kycklingar som slaktas varje år i Sverige. Det är en soja som besprutas med bekämpningsmedel och som gör att tusentals människor skadas vid odlingarna.Och det är i grund och botten detta som gör mjölken och köttet i svenska butiker så billig.

I nästa avsnitt, som sänds nu på söndag, handlar om hur Brasiliens skogar skövlas för att ge svenskar kött och mjölk på bordet.

Lyssna och lär.