Nöjesparken i Fun City är inte Barnens Zoo i Slottsskogen i Göteborg, men principen är densamma – små ungar rusar runt och pillar på djur. Och det är därför jag applåderar Slottsskogens beslut att lägga ner Barnens Zoo-verksamheten.
Närkontakt med djur är bra och viktigt. Men den hetsiga och stressiga miljö som råder på t.ex. Barnens zoo i Slottsskogen är på inget sätt en bra miljö för närkontakt med djur. Och det är definitivt ingen bra miljö för djur att vistas i. Särskilt inte när det i regel råder en total brist på närvarande föräldrar och – framförallt – utbildad personal som kan förklara djurs behov, beteenden, vad de tycker om och inte tycker om.
Men medan jag applåderar så buar Göteborgs-Postens ledarredaktion:"Alldeles för många stadsbarn växer i dag upp utan någon som helst kontakt med djur. Och om man aldrig får komma närmare andra levande varelser än att se dem långt borta bakom ett staket kan det bli svårt att lära sig känna förståelse eller empati för djuren. Därför är möjligheten att klappa en get, gris eller kanin så otroligt viktig."För mig är detta ett resonemang som låter fint i teorin, men som saknar verklighetsanknytning (och brukar inte djur i regel hänga i närheten till staketet, där möjligheten till gratis käk finns?). Finns det någon vuxen storstadsmänniska som tack vare möjligheten att (tillsammans med 150 andra ungar) klappa grisar och försöka hinna ifatt en get en varm sommardag i Göteborg fått en större dos empati för djur än hon eller han annars skulle ha haft? Någon?
Jag är å ena sidan tämligen övertygad om att det går att utveckla empati för djur utan närkontakt med desamma, men jag tror å andra sidan absolut på att närhet till djur kan vara en viktig del i barns utveckling. Men det ska göras rätt. Med rätt information och på djurens villkor, i lugn och ro och i en miljö där djurens behov tillfredsställs lika mycket som barnens. Och just möjligheten för barn att springa runt bland, och pilla på, djuren kan jag inte se som en nödvändig del i detta.
