Djurs rättigheter kan förklaras på olika sätt

"Djurs rättigheter kan förklaras på olika sätt."

Så här:

Och så här:

Normal and Natural from Edgar's Mission Farm Sanctuary on Vimeo.

LRF:s djurrättsgrupp

"LRF:s djurrättsgrupp." 

Det här med begreppen djurrätt och djurskydd är något som jag ofta har tagit upp när det nämns på sätt som framstår som lite lustiga (lustiga i betydelsen att orden faktiskt betyder något, och att alla inte riktigt har full koll på vad de betyder). Frågan är om inte Norrländska Socialdemokraten har stått för det mest lustiga exemplet hittils.

En (i sig väldigt tragisk, min mening är inte att förringa det hemska) artikel har rubriken Djurrättsgrupp dömer ut ägarnas agerande, och jag hajade till när djurrättsgruppen i frågan visar sig vara "LRF:s djurrättsgrupp". Jag tror journalisten menar LRF Norrbottens omsorgsgrupp, men annars är det onekligen en intressant utveckling av djurrättsrörelsen om LRF har tillsatt en egen grupp för att jobba med djurs rättigheter.

 

De tio bästa djurrättsapparna

I dagarna släppte vi vår app Djurvänligt för iPhone och iPad (och förhoppningsvis snart även för Android-telefoner). Med anledning av detta kändes det som bra läge att lista de bästa apparna för djuren. Jag tycker själv det länge har varit ett tämligen trist utbud (särskilt jämfört med de en miljard meningslösa appar med meningslösa spel som finns). Men nu börjar det ta sig, i alla fall lite.

Två reservationer innan vi börjar med listan. Det är appar för iPhone jag har koll på, så vi utgår från det. Om det skulle finnas någon fin app som endast finns för Andriod så tipsa gärna! Och för det andra så blir det väldigt mycket vego på listan. Vilket inte innebär att dessa är mycket bättre än andra appar, utan bara att utbudet när det gäller appar för djuren är väldigt vegoinriktat. Mat är väl enklast och roligast att appa om, tänker jag.

Nå, till listan. Sök på namnet på hittar du dem alla i App Store. De flesta är gratis, men någon 7 kr och ett par 22 kr.

1. Djurvänligt
Naturligtvis måste vi sätta vår egen app som nummer 1. Jag har redan skrivit om den i ett tidigare blogginlägg, så jag ska inte tjata om den mer nu. Men efter de första dagarna har den redan laddats ner snart 500 gånger, vilket känns jättekul!

2. Sea Shepherd
En av få djurorganisationer som har en app. Extremt snygg och extremt innehållsrik. Ett stort plus för att man kan följa Sea Shepherd även via andra sociala medier via appen, vilket gör att den alltid hålls uppdaterad och aktuell.

3. 21-Day Vegan Kickstart
En app från den amerikanska läkarorganisationen The Physicians Committee for Responsible Medicine. Och en av mina första favoriter. Appen funkar fint för den som behöver hjälp med att prova vego, men även för den som vill hitta recept som spänner från frukost till kvällsmat.

4. GoGreen Mattärningar
Trots namnet mycket som inte är vego, men det djuriska går lätt att välja bort. Och ett stort, stort, stort plus för filmerna där de lagar mat. Väldigt mycket roligare än bara recept, om du frågar mig.

5. BBC Lifestyle Quick Recipes
En nyutkommen app som inte är helt vego, men det finns massor (41) med vegetariska recept. Det är fint angivet vilka som är veganska (vilket dock hade kunnat vara fler) och upplägget är väldigt stiligt.

6. VegOut
Matguiden från Happy Cow. Skulle gissa att det är den bästa vegorestaurangguiden som finns. Hälsokostaffären hade nog dock kunnat lämnas utanför, de blir lite rörigt med alla dem. En liknande app är iLocate—Vegan Restaurants, men den senare är sämre. Om du frågar mig.

7. VegWeb
Matapp från Vegetarian Magazine. Antagligen den mest innehållsriken vegomatappen, med fina färger och layout till en början. Men recepten presenteras väldigt mycket tristare än vad inledningen antyder.

8. Veggie Passport
Översätter fraser du behöver för att beställa vegomat till 33 olika språk. Praktiskt! Att sen kunna uttala det som står är ju en annan femma.

9. VegQuotes
Inte så elegant, men man kan lätt lägga en massa minuter på att klicka runt bland kloka saker som kloka människor sagt om människor och djur. Även en bra sökfunktion om det är något favoritcitat som man inte kommer ihåg vem det var som sa.

10. Vegan Soundboard
Helt meningslös egentligen, men det är allt lika roligt att höra en kvinnlig röst säga "Hold on, I need to tweet what I just ate". Klockrent!

Ett par bubblare: Vegan Start (från PETA Tyskland, väldigt fin men på tyska – och skippa musiken), BnB (PETA:s förteckning över ej djurtestad kosmetika, dock inte så användbar för en svenska konsument - och att den kostar 22 kr känns obegripligt), Animal Kill Counter (om du vill veta hur många djur som dött medan du har öppet appen) och iVegan (appen från amerikanska bloggare Adam Kochanowicz. Inte min favorit – och då menar jag appen, inte bloggaren).

11 december 2010 - Internationella djurrättsdagen i Madrid

Kristna röster för djuren

"Omsorg om djuren hör ihop med julen. Gud prioriterade djuren. Han skapade dem innan han skapade människan. Jesus föddes och döptes i närvaro av djur. Inte av profeter och skriftlärde.

Men kyrkan tog inte till orda när de hemska djurtransporterna inom EU kom på våra tv-skärmar för några år sedan. Eller när de otäcka bilderna på plågade grisar dök upp. En röst fann jag. Det var i Kyrkans Tidning, där Sveriges ambassadör vid Den Heliga stolen i Rom frågade om varför det är så tyst om djuren i den kristna förkunnelsen."

Thage G Peterson - tidigare talman i riksdagen och statsråd, numera teologistudent - skriver krönika i Expressen.

En som dock verkligen tagit till ordna när det gäller djuren är Annika Spalde. Annika Spalde är författare, fredsaktivist, diakon i Svenska kyrkan - och har nyligen tilldelats Martin Luther King-priset för 2011. Men hon är också en kristen röst för djuren, båda i ord (bland annat genom boken "Varje varelse ett Guds ord: Omsorg om djuren som kristen andlighet") och i handling (bland annat genom gruppen "Älska din nästa").

Grattis till priset Annika, och fint sagt Thage G!

Compassion Over Killing - 15 år

Nedan en inspirerande film om de första 15 åren med den amerikanska organisationen Compassion Over Killing. Många i Sverige kommer aldrig i kontakt med dessa amerikanska organisationer, och påverkas tämligen lite av vad de gör. Men för mig är det extremt inspirerande att se filmer som dessa - man fylls av hopp och kämpalust! Det finns onekligen väldigt många extremt professionella och duktiga djurrättsorganisationer i USA.

Mercy for Animals 2010

Förra året länkade vi till organisationen Mercy for Animals årsresumé för 2009. Nu har de släppt filmen för 2010. En fantastisk organisation, och en elegant resumé över året som gått. Mercy for Animals låg bland annat bakom det smygfilmade materialet från den amerikanska mjölkindustrin, som är något av det vidrigaste man kan se.

Plugga djurrätt i sommar

I sommar ordnar Kvarnby folkhögskola i samarbete med Djurrättsalliansen en kurs i djurrätt. Anmäl gärna dig själv och tipsa alla andra du känner som kan vara intresserade! Kursen är CSN-berättigad. Mer information på http://www.folkhogskola.nu/Sok-kurser/Skane-lan/Kvarnby-folkhogskola/Kurser/2011VT/Djurratt/

Tunnelbanemanifestation i Madrid

En spännande manifestation genomförd i Madrids tunnelbana av den spanska djurrättsorganisationen Equanimal.

Djurens Rätt, det räcker

Bloggaren och twittraren Jonatan Bäckelie skriver i sitt senaste blogginlägg om Djurens Rätt och vårt arbete. Intressant, och förslagen på hur vi borde arbeta uppskattas. Men jag håller inte med, och tänkte försöka förklara varför.

Bäckelie menar att vi fokuserar för mycket på vego, att vi "tycks vara en samling vegetarianer/veganer som försöker övertyga andra (redan övertygade) vegetarianer/veganer att sluta upp i leden". Och att vi då missar alla de som bryr sig om djur men äter kött. Vilket är en relevant poäng, och det är inte första gången den uttrycks.

Å ena sidan är Djurens Rätt absolut en organisation även för dig som äter kött. Genom remisser, möten med myndigheter och beslutsfattare och mycket annat arbete så påverkar vi väldigt konkret djurens vardag idag. Vi jobbar t.ex. för att grisar inte ska kastreras utan bedövning, och för att hönor inte ska sitta i burar. Vi jobbar för att de djur som äts upp får ett så drägligt liv och en så smärtfri död som möjligt. Det är en stor och viktig del i vårt arbete. Och den stora, stora majoriteten av medlemmar i Djurens Rätt äter kött (hallå alla vegetarianer och veganer, slut upp i leden för sjutton!).

Men, å andra sidan – vi är vad vi är, en djurRÄTTSorganisation. Givetvis finns det bättre och sämre sätt att behandla djur. Men som djurrättsorganisation ser vi det inte som vår uppgift att gradera utnyttjandet av djur på en skala mellan "bra" och "dåligt". Vi står på djurets sida. Jag brukar tänka att vi är som Amnesty, för djuren. Amnesty kämpar för människors rättigheter, vi agerar för djurs rättigheter. Amnesty gör inte bedömningar om i vilka situationer tortyr är lämpligt, vilka metoder som är mer schysst än andra. Och det är inte vår uppgift att göra bedömningar om vilket kött (om något) som är schysst att äta, det är en uppgift för andra.

Detta handlar inte om att vi sätter våra principer och värderingar över möjligheten att påverka för djuren. Det är en logisk konsekvens av insikten att alla kännande varelser ska få leva sitt liv utan förtryck, tvång eller utnyttjande. Och vi tror, framförallt, att det är genom att förändra människors syn på, och inställning till, djur som vi når förändring - för alla djur. Att ifrågasätta och diskutera varför vi äter dem, inte vilka av dem vi ska sticka gaffeln i.

Vi pratar gärna om nyanserna i djuruppfödningen, och vi har precis skrivit en rapport om just naturligt beteende. Men ska djuren inom livsmedelsindustrin verkligen kunna få utlopp för sitt naturliga beteende måste vi radikalt förändra vad vi konsumerar (kött en dag i veckan blir utifrån det perspektivet betydligt mer realistiskt än en vegetarisk dag i veckan). Jag skulle till och med hävda att det i praktiken är omöjligt att förse Sveriges befolkning med kött och samtidigt ta idén om att djur ska kunna få utlopp för sitt naturliga beteende på allvar. Att välja vegetariskt eller veganskt är för djuren ett bättre val. Och det är för djuren Djurens Rätt finns till. Inte för den som vill konsumera kött med gott samvete.

Avslutningsvis, bara som kortast om Twitter – det vi förmedlar där avspeglas till stor del av vad som i övrigt finns på Twitter. Där kryllar det av vegotwittrare - och vi hänger gärna på i diskussionen. Många skriver om päls - och vi skickar gärna vidare det vi tycker är bra. Detsamma om storskalig djuruppfödning. Antalet personer som twittrar om en fråga som djurförsök är i princip noll. Detsamma om många andra frågor vi jobbar med. Och detta är lite trist, men det är så det är. Och det avspeglas naturligtvis i vår twittrande.

"Compassionate conservation"

I bloggen har vi flera gånger varit inne på hur ologiskt det lätt kan bli när man inte ser djur som individer utan endast som en del i ett kollektiv (särskilt här, men även t.ex. här och här). Detta är resonemang som lätt kan resultera i att man offrar vissa djur för att rädda andra, eller placerar djur i fångenskap för att rädda deras art.

Precis på detta tema skriver etologen Marc Bekoff om i det senaste numret av tidskriften New Scientist. Artikeln heter Conservation and compassion: First do no harm, och jag tycker du ska läsa den.

Skillnaden på djurrätt och djurskydd. Och Göran Greider.

Vad är skillnaden mellan djurrätt och djurskydd?

Organisationen Djurens Rätt vill förbjuda pälsfarmning i Sverige. Organisationen Djurskyddet Sverige vill förbjuda pälsfarmning i Sverige.

Djurskyddet Sverige skriver på sin hemsida:

"Djurskyddet Sverige vill därför verka för ett förbud mot uppfödning av djur enbart avsedda för päls, så länge djuren inte får basala behov som rimliga rörelseytor, bad, klättermöjligheter och födosök tillgodosedda."

Djurens Rätt skriver på sin hemsida:

"Djurens Rätt anser att djur inte är kläder. Vi arbetar för ett förbud mot pälsdjursnäringen i Sverige."

Diskussionen om djurrätt och djurskydd - och dess relation till varandra - är mer komplex än så. Men det finns en skillnad, en skillnad som är väldigt tydlig och viktig att känna till.

För övrigt tycker jag att Görans Greiders ledare i dagens Dala-Demokraten är obligatorisk läsning: Varför finns det djurparker?

Tom Regan på bokmässan i Göteborg 2009

Djuren faller offer för vår kultur och religion

Mitt första inlägg här på bloggen vill jag ägna åt att belysa problematiken med dubbel – och omoralen när det kommer till levande varelsers värden. Läste för inte så längesedan om hur grisar bränns levande i Indien, och säkerligen fler länder, för att minimera riskerna för svininfluensans spridning. Att man valt den här hanteringen hade såklart inte bara med effektivitet att göra (som alltid) utan snarare med indiernas syn på grisen som oren och utan värde. Det tycker vi i Sverige såklart är fruktansvärt. Hur kan man behandla djur på det här sättet? Kan tänka mig att forum och insändarsidor gått varma på grund av det här, och med rätta!

Frågan är bara hur oskyldiga vi i väst är? Vi har ju på sista tiden fått höra mycket om hanteringen av samma djur i Danmark och av dunplockningen i östländerna, och det är saker som gärna vill ske i det fördolda undan våra granskande ögon. Men vi medelsvenssons då? Har vi missat oss själva i utvärderingen?

Hur vi ser på djur och deras allmänna värde påverkas mer av religion och kultur än vad vi tror. Vi i Sverige som ska vara längst fram i djurrättsdiskussionen har någonstans tyst och obemärkt dragit en gräns om vad som ska räknas som "riktiga" djur. Man får inte plåga grisar men fiska är ett familjenöje, råttfällor lägger vi gärna ut och problemet mördarsniglar behöver vi inte gå in närmare på. För att inte tala om alla spindlar och insekter som prompt ska "förpesta vår tillvaro". Jag ska erkänna att en spindel eller två har fått sätta livet till i min väg pga. min fruktansvärda skräck men jag ska nämna att jag inte gjort det utan skuldkänslor.

Jag minns när jag i Thailand under ett busstopp besökte en typisk thailänds toalett (behöver jag säga mer?) och i min väntan på att få sätta mig över brunnen upptäckte en fluga med genomblöta vingar som låg på rygg i gyttjan. Dess framtidsutsikter såg ju inte särskilt ljusa ut så jag beslöt mig för att göra dess lidande kort, och stampade på den. En thailänds dam stirrade på mig som om jag var en bov och frågade vad jag höll på med. ”It was suffering” svarade jag med gott samvete. Damen var rätt överseende med mig och förklarade att man faktiskt kunde torka vingarna. Enligt henne fanns det inga godkända bortförklaringar som kunde berättiga att man inte gjorde allt i sin makt för att rädda någons liv. Hon fick min respekt och har den fortfarande.

För varför kan inte insekter få vara djur? Ska en varelses storlek vara ekvivalent med dess värde och ska verkligen vår kultur eller livssyn få avgöra dess rätt att leva? Jag tycker att det är något för oss alla att fundera på. För vi ska inte luras av oss själva och åsikter som givits oss under vår uppväxt.

Sist i detta inlägg vill jag hylla buddhismen. Vare sig människor behandlar djur väl av tro eller moral så är det värt att uppmuntra!

Kramar /Caroline

Under sommaren 2009 gästbloggar Caroline Forsström i Djurens Rätts blogg. Caroline fyller i dagarna 25, bor i Vallentuna utanför Stockholm och befinner sig i ett gränsland mellan avklarade basårsstudier och hösten, då vidare studier eller att ge sig ut på äventyr väntar. Sin fria tid spendera hon gärna med vänner eller med egna reflektioner. Hon värnar om och älskar djur, som hon tycker förtjänar vårt fullständiga ansvarstagande.

Skälet till att djurensrättare vill lagstifta om djurs skydd

Skulle djurskyddslagstiftning vara en av sakerna som står i vägen för djurrätt och för det framtida samhälle där djurs rättigheter respekteras? En del tror det. Djurrättstanken tycks iofs vara mest etablerad där djurskyddslagarna är mer långtgående, och där sådana lagar funnit ett antal decennier nu (t ex England, Österrike, Sverige), men det kan ju vara en slump. Och djurrättsrörelser tycks vara helt marginaliserade i länder med svaga djurskyddslagar (eller där sådana helt saknas) – men det behöver ju inte betyda att det är så det också kommer att vara i framtiden.

Men man kan kanske göra lite jämförelser med andra förändringar som sker i samhället. För fyra år sedan (1 juni 2005) kom t ex ett förbud mot rökning på krogen i Sverige.

Rökning inomhus bland människor som äter, bland icke-rökare som genom passiv rökning riskerade sin hälsa, eller bland personal som under hela sin arbetstid måste passiv-andas in tobaksrök, kan man väl säga är en avart inom rökning. Krogrökningen gjorde också att personer med rökallergi hade svårt att överhuvudtaget gå på restauranger.

Men vi som ville ha bort rökning helt från samhället, kanske var vi lite skeptiska till det här förbudet. Skulle inte förbudet mot rökning på krogen befästa och cementera acceptansen för rökning utomhus? Var det en konspiration? Kanske var det tobaksbolagen som låg bakom lagförslaget för att på detta sätt se till att tobak och rökning för alltid skulle integreras i det svenska samhället?

Man till vår förvåning kan man konstatera att människor inte alls accepterar rökning mer nu än förut. När man t ex tidigare satt nära rökavdelningen på SJ fjärrtåg och kanske upprördes av att man med ojämna mellanrum översköljdes av ett rökmoln, så sitter man nu i närheten av någon som har lite tobakslukt i sina kläder och blir lika upprörd över det.

Enligt en undersökning som nämns här, så vill idag varannan svensk ha ett förbud mot rökning på allmän plats. Enligt den som refereras till här, så vill sju av tio svenskar förbjuda rökning på uteserveringar. Jag skulle vilja se någon hålla en av dessa båda åsikter för tio år sedan, utan att bli utskrattad.

Nu till min poäng: När vi får bort varenda hönsbur från Sverige, så kommer INTE acceptansen för att använda värphöns och ägg samtidigt ha cementerats eller förstärkts. Människor kommer fortfarande att uppröras över det djurutnyttjande som äggproduktion innebär. Men de kommer att uppröras och agera mot andra saker än burar. De kommer istället uppröras bland annat över de framavlade hönsraser som används för äggproduktion, att tuppkycklingarna mals ned direkt efter kläckning, transporter och slakt av höns, de stora grupper som hönsen tvingas leva i inom de frigående systemen, och av den miljö (ljus, ljud, luftkvalitet mm) som hönsen tvingas leva i. Läs gärna mer om hur djuren inom äggindustrin har det (och ladda ned rapporten – den är bäst!).

När djurförtrycket minskar i samhället innebär inte det att återstående djurförtryck blir mer accepterat, utan tvärtom att gränsen för vilket beteende som är acceptabel förskjuts uppåt. Människor kommer fortfarande att beröras illa av övergrepp som sker, bara att i framtiden kommer de övergrepp människor upprörs över vara sådana som idag ses som gott djurskydd.

Vi skulle inte ha någon chans att bli av med tobaksrökning, om vi var tvungna att gå från inget förbud alls, till ett totalförbud. Nu när tobaksrökning kommer att regleras allt mer och mer så kommer den vara helt borta från vårt samhälle inom de närmaste 50 åren eller så. Det är jag helt övertygad om.

Det samma gäller ägg. Vi kan få bort äggproduktion helt. Och vi kan göra det inom vår livstid. Men vi kommer inte att lyckas om vi kräver att det görs genom ett direkt stopp. Vi gör det genom små steg, genom reformer. Och det första steget är att få bort burhönsäggen.

Det finns ett sluttande plan och jag är övertygad om att det planar ut först när förtrycket av djur är helt borta. Vår uppgift är att ge människor och samhället en knuff i nedförsbacken.

Leo Mille
Vice ordförande
Djurens Rätt

Veckans bevingade ord - vecka sjutton

"Alla fattar vad mänskliga rättigheter går ut på och känner till Amnestys arbete. Ponera att det finns ett litet gäng militanta människorättsaktivister som gör räder mot kinesiska fängelser och befriar politiska fångar. Korkade som de är släpper de dock ut alla i en stor skog mitt i vintern så att fångarna fryser ihjäl.

Detta skulle vara extremt korkat och man skulle bli arg på gruppen. Men skulle det vara en förevändning för att förakta hela människorättsrörelsen? Skulle man skuldbelägga Amnesty och andra bra organisationer, idiotförklara deras medlemmar och kritisera de politiker som insett det vettiga i deras kamp?"

Ett utdrag ur Nima Dervishs senaste kolum/blogginlägg. som är en reaktion på en debattartikel av moderaten Henrik von Sydow där den senare anklagar Socialdemokraterna för att ha "flörtat med militanta djurrättsrörelser" under våren 2006 då den (s)-ledda regeringen lade fram ett förslag att förbjuda pälsdjursuppfödning i Sverige.

Cass Sunstein

USA:s nya president Barack Obama har utsett Cass Sunstein till att leda Office of Information and Regulatory Affairs (OIRA), vars uppgift det är att vara "in charge of coordinating and overseeing government regulations".

Varför är då detta av intresse? Jo, därför att Cass Sunstein vid flera tillfällen har diskuterat djurs rättigheter. Han var 2004 redaktör till boken Animal Rights: Current Debates and New Directions, och han har bland skrivit texterna The Rights of Animals: A Very Short Primer och Animal Rights without Controversy. 2007 höll han ett anförande på konferensen Facing Animals (Sunsteins inlägg börjar efter ungefär 39 minuter).

Absolut intressant, även om vi inte ska vänta oss några djurrättsdeklarationer från Vita Huset den närmsta tiden. Men utnämningen har ändå fått vissa lobbygrupper att gå i taket.

Förändring är möjlig

Krönikan är skriven av Ingrid Newkirk, ordförande för den amerikanska djurrättsorganisationen People for the Ethical Treatment of Animals, och är en reflektion över det historiska presidentval som nyligen ägde rum i USA. Texten är översatt (av undertecknad) med tillstånd av författarinnan. Foton från ingridnewkirk.com, Djurens Rätt och barackobama.com.

Då den blivande presidenten Barack Obama föddes var fortfarande äktenskapet mellan hans svarta far från Kenya och hans vita mor från Kansas olagligt i flera av USA:s stater. 1965 års rösträttslag låg fortfarande ett par år fram i tiden och beslutet från USA:s högsta domstol att desegregera det amerikanska skolsystemet bekämpades med näbbar och klor. Tänk hur långt vi har kommit! Vilka av de som levde då kan ha trott att bara några decennier senare så skulle USA välja sin första svarta president?

Vi har sprängt en viktig barriär, men vi kan inte stanna här. Vi måste nu spränga den barriär som hindrar oss från att visa omtanke med alla "andra", de som inte är "som oss", oavsett om det gäller ras, oavsett om det gäller genus - och oavsett om det gäller art.

Fördomar och förtryck skapas av en tro på att "vi" är viktiga, och att "de" inte är det.

På slaveriets tid, för inte så länge sedan, var det verkligen vissa som trodde att män från Afrika inte upplevde smärta på samma sätt som den vita mannen och att kvinnor från Afrika inte kände moderskärlek på samma sätt som vita kvinnor. Så det var accepterat att brännmärka männens ansikten med glödande järn och att auktionerna bort slavars barn och skicka dem långt bort från sina mödrar. All tillgänglig kunskap pekade på motsatsen, men högutbildade människor fortsatte trotsa vad de såg och hörde, och de fortsatte trotsa sitt sunda förnuft genom att förneka den fakta som fanns framför dem. Samhället accepterade denna fruktansvärda exploatering och då, precis som nu, krävdes det mod för att bryta mot normen, även om normen är vedervärdig och felaktig.

Idag har vi avskaffat det mänskliga slaveriet, åtminstone i teorin. Men vi fortsätter att förslava alla de andra som inte råkar vara exakt som oss men som, om vi är ärliga mot oss själva, uppvisar moderskärlek på samma sätt som vi gör. Om vi bränner dem känner de smärta på samma sätt som vi gör, och de åtrår frihet från fängsel på samma sätt som vi gör.

I deras naturliga miljö lever elefanter i komplexa sociala grupper som spänner över flera generationer, de sörjer sina döda och minns vänner och släktingar från gångna år. Men trots detta sliter vi dem från deras familjer, fjättrar dem i illaluktade, smutsiga vagnar och bryter ner dem för att få dem att utföra löjeväckande konster för vår egen nöjes skull.

Råttor är avskydda, men även dessa små djur, däggdjur som oss, har upptäckts kunna fnittra (på frekvenser ohörbara för det mänskliga örat) när de kittlas och de riskerar sina liv för att rädda andra råttor, särskilt när de som är i fara är ungar. Trots att inte möss eller råttor kraschade vår ekonomi, invaderade Irak eller placerar ut människogift så avfärdar vi deras känslor som oviktiga och under vår värdighet att ta ställning till.

Grismödrar sjunger för sina små när de ammar, och nyfödda kultingar springer lekfullt mot sina mödrars röster. I djurfabriker spenderar en sugga hela sitt liv omgiven av metallstängsel på en yta så liten att hon aldrig kan vända sig om eller ens ta två steg. Kycklingar som föds upp för att bli mat har det ännu värre och de får sina näbbar avkapade med en het klinga. De får aldrig uppleva värmen av ett näste eller den tillgivna beröringen från en make eller maka.

Tiden har kommit för att sluta tänka på djurs rättigheter som en distraktion eller något som är mindre värt vår kraft och energi än andra kamper för rättvisa. Som Martin Luther King Jr. sa: "Orättvisa någonstans är ett hot mot rättvisan överallt". Allt förtryck, alla fördomar, allt våld och all grymhet är fel och måste förkastas, oavsett hur ny tanken är, eller hur obekväm uppgiften än kan vara.

Och för de som tror att vi aldrig kommer att kunna förverkliga drömmen om frigörelse från förtryck, inte bara för människor utan för alla varelser, oavsett ras, genus eller art, så har jag bara tre ord att säga: Yes. We. Can.

Ingrid Newkirk

Djuretiska spörsmål i skuggan av ett presidentval

I samband med det amerikanska presidentvalet den 4 november röstar amerikanska stater i enskilda frågor (att jämföra t.ex. med omröstningen om biltullar, som det röstades om i delar av Stockholm för ett antal år sedan). Mest intresse ur ett djurperspektiv har den fråga som kallas "Prop 2" i Kalifornien väckt. Läs mer om Prop 2 här, eller för dig som är lat – se en sammanfattning på 1 minut och 3 sekunder via Youtube här. Propositionen handlar om att säkerställa att kalvar i köttproduktion, äggläggande hönor och grisar som ska föda måste ges "enough space to lie down, stand up, fully extend their limbs and turn around freely". Om propositionen går igenom anses den kunna influera andra stater på djurskyddsområdet, och den har väckt en hel del debatt (ja-sidans kampanjsida finns på http://www.yesonprop2.com/).

En proposition som inte diskuterats ur ett djuretiskt perspektiv men som är intressant är den som går under benämningen Amendment 48 i staten Colorado. Amendment 48 är ett initiativ som handlar om när ett foster ska definieras som människa. Enligt förslaget ska fostret räknas som en människa redan i samband med att spermien träffar på ägget och "thus giving a fetus the equal rights of life, liberty, and property as another person would". En ja-röst anses innebära att det öppnas upp för striktare abortregler i Colorado.

Frågan är alltså när livet börjar, och vad detta har för konsekvenser. Enligt en opinionsundersökning som redovisas i senaste numret av tidskriften New Scientist går 27 procent av amerikanarna på förslagets linje, att livet börjat när spermien knackar på hos ett ägg. Blir lagförslaget i Colorado verkligt är det alltså rent juridiskt just i detta ögonblick det uppstår en människa som ska ges mänskliga rättigheter.

Ur ett djuretiskt perspektiv uppstår i så fall naturligtvis frågan: på vilka grunder kan man ge ett foster som existerat i ett par sekunder rätt till "life, liberty, and property" utan att ge en fullvuxen ko, gris, hund eller apa samma rättigheter? Hur kan man jämföra det sekundgamla fostret med t.ex. en människoapa, och argumentera för att fostret är på en helt annan nivå som innebär helt andra rättigheter?

Rimligen handlar det i så fall mer om vad fostret har potential att bli, snarare än vad det för tillfället är. Men frågar du mig känns det underligt att basera rättigheter på något som eventuellt kan bli istället för något som är. Nästan obegripligt, sa Bull.

Bloggen återkommer med resultaten rörande Prop 2 och Amendment 48 efter den 4 november.

Mediesvepet 13 oktober

* Belinda Fercher från Djurens Rätt i Gällivare har utsetts till årets eldsjäl i just Gällivare. Stora gratulationer till en värdig vinnare!

* Kai Zimmerl från i Djurens Rätt i Karlstad, fanns i söndags på plats utanför Grums kyrka då en gudstjänst med jakttema hölls. Kyrkoherden Mats Johansson Flygg hävdar i Värmlands Folkblad att kyrkan "alltid tar ställning för livet" och Peter V Piscator, som låg bakom tillställningen, säger att "allt liv är heligt".

Att ta ställningen för livet och att se allt liv som heligt betyder uppenbarligen olika saker för olika människor...

* Den brittiske konstnären Banksy har just nu en utställning i New York om vårt förhållande till djur. Ett reportage finns på BBC:s hemsida (tack för tipset till mästerfotograf Anna Hallin).

* Tidigare var det fyra av Disney Worlds restauranger i USA som serverade foie gras (ank- och gåslever). Från den 1 oktober är det ingen. Vilket är, för att citera Bryan Pease från Animal Protection and Rescue League, "huge". Om det fortfarande finns till försäljning på Disneyland Paris förtäljer inte historien.

* Mer USA, för den 14 oktober har "The Oprah Show" rubriken How We Treat The Animals We Eat.