29 oktober 2010

Camilla pratar päls i Metro

Tämligen stort uppslag om päls i dagens Metro (iaf i Stockholmsupplagan) där vår ordförande Camilla Björkbom intervjuas. Läs på sidan 6 och 7 här: http://www.metro.se/se/misc/pdf/2010-10-29/SEWEE_2010-10-29.pdf

Apropå pälsens återkomst så hänvisar jag till vår Facebook-redaktör:

"[Vi] upphör aldrig att förvånas över det dåliga närtidsminnet i modemedier. Varje höst kan vi läsa om att pälsmodet är "tillbaka". Well, vi har sett pälskragar på dunfyllda jackor det senaste halvdecenniet. Så särskilt hett är det inte. Bara lamt. Under samma period har fler och fler företag aktivit valt att INTE sälja päls.... Det gillar vi. Hela listan hittar du på vår sajt www.palsfrihandel.se"

28 oktober 2010

Camilla Björkbom pratar päls i Kvällsöppet


Med reservation för att TV4 Play för stunden fungerar ungefär lika bra som Stockholms lokaltrafik med en milimeter snö så lovar vi att Djurens Rätts förbundsordförande Camilla Björkbom pratar päls en bit in i gårdagens Kvällsöppet i TV4. Mot slutet av programmet, sisådär 36 minuter in i klippet.

26 oktober 2010

Minkar i Aftonbladet - skicka ett mail till statsministern!


Aftonbladet har idag lagt upp en hel del om minkar i Sverige på sin webbplats, baserat på Djurrättsalliansens "skräckbilder" från svensk pälsfarmer (och enligt Djurrättsalliansen på Facebook kommer det även i morgondagens tryckta tidning).

Huvudartikeln har rubriken Bilderna som visar minkarnas lidande, och till detta finns också en unik opinionsundersökning som visar att en majoritet av svenska folket är motståndare till päls och pälsfarmer.

Särskilt unik är dock inte opinionsundersökning, och resultatet går att diskutera. Djurens Rätt gav 2006 Demoskop i uppdrag att ställa samma fråga som Aftonbladet nu låtit Sifo göra. 2006 höll 66 procent av de tillfrågade med om att pälsdjursfarmning skulle förbjudas, vilket alltså skulle innebära att stödet för ett förbud har minskat med 14% sedan dess (Aftonbladet/Sifo menar att 52 procent av befolkningen vill se ett pälsfarmsförbud). 

I augusti 2010 lät vi dock Demoskop göra ytterligare en opinionsundersökning, som en uppföljning på den som gjordes fyra år tidigare. Även den visade att drygt 65 procent höll med om vårt krav på ett förbud av pälsfarmer. Och detta var samma siffra som Djurrättsalliansen kom fram till när även de gav Demoskop i uppdrag att göra en opinionsundersökning. 

Så vi är med andra ord 2 mot 1 när det gäller 2/3 eller 1/2. Plus siffran från 2006 som en utgångspunkt för diskussionen. Aftonbladet/Sifos siffror känns därmed lite låga när det gäller stödet för ett pälsfarmsförbud.

Mer i Aftonbladet handlar om nätupproret mot den pälsbeklädda drottning Silvia och en intervju med Helena Leander (MP), den politiker som på senare år varit den som flitigast stått upp för pälsdjuren.
 
Eftersom jordbruksminister Erlandsson än så länge varit väldigt opigg på att ta tag i pälsfrågan har vi valt att gå direkt till statsminister Fredrik Reinfeldt i vår senaste protest. Skicka gärna ett mail du också! 

EU-minister Birgitta Ohlsson ger dock i tidningen Råd & Rön kalla handen åt ett pälsfarmsförbud från den sittande regeringen, och menar istället att det är upp till oss konsumenter:
"Birgitta Ohlsson har gjort sig känd som en stark motståndare till pälsdjursindustrin och velat förbjuda minkuppfödning i Sverige. Men det är hon ensam om i regeringen att vilja, säger hon, och något förbud verkar det inte bli.
– Men om det inte blir ett förbud kan man ju alltid lyfta det till en etisk debatt om vad man som konsument har för ansvar."
Oavsett om procentsiffran för ett förbud är 52 eller 66 procent så har vi alltså en regering som inte är särskilt intresserad av att lyssna till folkopinionen. Och det kan man ju hävda är ett problem...

Avslutningsvis lämnar vi ordet till Björn Dahlén, Jordbruksverkets djurskyddschef, som till Aftonbladet säger att det finns stora problem inom minknäringen:
– Minkarna mår psykiskt dåligt. De hålls i en för liten bur i en karg miljö och det leder till att djuren blir stressade.
Jordbruksverket ska innan årets slut ha löst frågan om minkarnas väl och ve. Det kan bli aktuellt med ett förbud.
– Då får vi lämna över frågan till regeringen, säger Björn Dahlén.

25 oktober 2010

Håll andan för djuren

Fridykaren Annelie Pompe - aktuell med ett världsrekord i fridykning efter ett dyk 126 meter - intervjuades idag i P1:s Studio Ett. Och på frågan om mat svarade hon så här:
Jag är vegetarian, man kan inte äta kött när man fridyker. Eller man kan det, men då kan man inte hålla andan lika länge.
Det är inte precis så att det finns en brist på argument för att välja vego, men nu har vi precis fått ett till. Som var nytt för i alla fall mig.

(En gång när jag var runt tio försökte jag testa hur länge jag kunde hålla andan. Och jag trodde för ett tag att jag var verkligen var världsbäst på detta, för jag kunde hålla andan hur länge som helst! Men sen kom jag på att jag endast håll munnen stängd, och glömde bort att jag andades via näsan. Så kan det gå.)

Om man läser på Pompes Wikipedia-sida kan man läsa om hur hon bestiger berg, vunnit guld i fitness och varit bland de tio bästa i ett världsmästerkap i klättring. Inte så dåligt för en som mest äter morötter.

Sofia Arkelsten om klubbade sälar och köttskatt

Moderaternas nya partisekreterare Sofia Arkelsten intervjuas i dagens DN (finns inte på nätet, vad jag kunnat hitta). Vegetarianen Arkelsten - som tidigare bloggade och twittrade som "moderatmat" och som ligger bakom rapporten "Valrörelse i matlandet Sverige" - vill att partiet ska bli starkare i miljöfrågor. Och det är lite intressant att intresset för miljöfrågorna kom via djuren:
- Jag tror vi är flera stycken som kom i gång med politiskt arbete när vi såg den här dokumentärfilmen om sälklubbning.
En fråga om hennes intresse kring djurrättsfrågor leder vidare till en intressant diskussion om en "köttskatt", som diskuterats i olika sammanhang. Men Arkelsten vill hellre se att köttproduktionen får bära sina egna kostnader.
Du är också intresserad av djurrättsfrågor?
- Jag är personligen oerhört engagerad i det. Om man lägger ihop matpolitiken och klimatpolitiken så kommer köttfrågorna upp. Köttfrågorna är inte helt oproblematiska, och det har både djurrättsperspektiv och vilka utsläpp som är förenade med köttkonsumtionen.

Vill du ha köttskatt?
- Seriöst. Köttskatt fungerar inte. Vi har en jordbrukspolitik som är gemensam för hela Europa med ganska mycket produktionsstöd. Det funkar inte att subventionera en köttproduktion med ena handen och med den andra lägga på en extra skatt som ska vara konsumtionsstyrande. Men om man tänker att man inte skulle ha produktionsstöd för kött, att det bär sina egna kostnader på ett tydligare sätt, då blir det en annan kalkyl.
- Det är kanske därför som vi moderater inte syns lika tydligt i miljödebatten, för vi föreslår breda långsiktiga och gärna internationellt samordnade styrmedel. Och det är inte lika klämmigt som att säga köttskatt. Våra grejer är tråkiga men de funkar.

Kastrering av grisar är ingen lösning

Varje dag kastreras 4000 grisar utan bedövning i Sverige. Sedan nio år tillbaka finns ett beslut om att det här djurplågeriet ska upphöra, men arbetet går trögt. I dagarna har Jordbruksverket publicerat ännu en rapport till regeringen om hur arbetet fortskrider.

Verket föreslår att grisarna ska kunna få bedövning av djurskötaren innan de får testiklarna utskurna. Visst vore det lite bättre, men långt ifrån en lösning på problemet. Själva injektionen av bedövningsmedel i testiklarna är nämligen smärtsam, och hanteringen vid ingreppet och efterföljande smärtlindring är stressande för de små grisarna. Helt smärtfria blir de knappast med smärtlindring heller, vilket alla som blivit opererade kan intyga. Framför allt så är ingreppet i sig helt onödigt. Enda syftet är att undvika en bismak på köttet.

Det finns dessutom en mer skonsam metod i form av två injektioner i nacken som ger samma kastreringseffekt, men utan operation. Det går förstås också bra att inte kastrera grisarna alls, och slakta dem innan de blivit könsmogna (eller varför inte låta bli att slakta dem?). Ändå fortsätter Jordbruksverket förorda kastrering, och hoppas att branschen ”på eget initiativ” ska börja använda den bristfälliga smärtlindringen. Inga styrmedel. Bara en from förhoppning. Det är förmodligen ytterligare en effekt av regeringens krav om att regelverket ska minska med 25 %... Ingen plats för nya regler och krav då.

Mest slående är att problemen med bismak på köttet har fler komponenter än att en galt tillåts bli könsmogen, och det har alla med dagens industriella djurhållning att göra. Enligt Jordbruksverkets rapport ökar risken för ”galtlukt” om grisarna separeras från sina syskon, utsätts för stress, får foder med högt energiinnehåll (gödningsfoder) och lever i sin egen avföring (ämnen från gödseln tas nämligen upp genom huden och ger köttet smak). Allt det här är regel snarare än undantag inom grisindustrin, och något som Djurens Rätt har påpekat länge. Ur vår rapport Grisarnas liv och död från 2006, apropå kastrering:
"Grundproblemet är att grisarna föds upp intensivt i miljöer som inte tar hänsyn till deras naturliga behov och beteenden."
Men istället för att ta itu med grisarnas fruktansvärda livsmiljö, som vem som helst kan förstå varken gör grisarna eller köttet gott, så tycker Jordbruksverket att kniven är bästa lösningen. Ekonomin vinner och djuren förlorar, igen.

Sist men inte minst, ännu ett citat ur rapporten från 2006:
"Galtlukt är ett problem för dem som äter griskött, inte för grisarna. För grisarna är problemet smärtan som kastreringen medför och de onaturliga förhållandena under uppfödningen."
Lena Lindström
Etolog
Djurens Rätt

21 oktober 2010

Positiv förstärkning

Djurrättskampanjer tenderar att bli aningen negativa. Mycket "gör inte så här". En stor del "nej", "stoppa", förbjud" och "inte. Och det var därför jag väldigt mycket gillade upplägget på www.welovesubway.com, Compassion Over Killings kampanj för att få Subway att öka sitt vegoutbud.

Säg vad som är bra, och föreslå sätt som det kan bli ännu bättre på. Ett positivt sätt att uppnå förändring, jämfört med "vi tänker bojkotta tills att...".

Dom är här!!

100% friska minkar?

Detta fullträff till citat levereras av Jörgen Martinsson, vd för Sveriges pälsdjursuppfödares riksförbund, i dagens Expressen:
"Nolltolerans mot vanvård av alla husdjur är det enda rimliga och vi är glada att fler och fler ansluter sig till den linjen."
Att klassificera minkar som husdjur är pälsbranschens sätt att försöka hävda att minkarna på farmerna inte längre har behov av det naturliga beteende som en vild mink har. Men den diskussionen kan vi ta en annan dag.

Om nolltolerans mot vanvård i Jörgen Martinssons värld verkligen innebär nolltolerans mot vanvård så har man onekligen en del att jobba på.

Efter Djurrättsalliansens avslöjande bilder tidigare i år fick Jordbruksverket i uppdrag att granska minkfarmerna. Nedan är ett par citat från myndigheternas granskningsrapporter, citaten är lånade från den sammanställning som Djurrättsalliansen gjort på sveketmotminkarna.se.

När ska pälsbranchen börja dra igång sin egenhävdade nolltolerans? Nu, snart eller om ett tag?

Och en bra idé är ju att inte dölja minkarnas existens för ansvariga myndigheter, det blir ju lite svårt att kontrollera det hela annars...

”Fem djur med sårskador, varav två avläkta. I två burar påvisades djur som hade pälsen full med avföring."

"Två skadade minkar påträffades. Den ena fastighetens minkfarm hade trasiga nätvaggor i flera av bolådorna.”

”En skadad mink med färskt sår vid svansroten... Fem skadade djur påträffades.”

”Ett par lyor påvisades i behov av rengöring från avföring. Sex djur påträffades med mindre sår på kroppen, inget blödande."

”Brister i tillsyn då det fanns oacceptabelt många döda och sjuka djur.”

”Sjuka djur oavsett ålder avlivades genom slag mot huvudet samt halsdislokation. Ett djur med gnagt öron samt ett djur med sår på hakan.”

"Vid kontrollen påvisades 15 minkar med olika typer av skador samt tre döda minkar som låg i bur."

”Djur var smutsiga. Sjuka och skadade djur togs inte om hand. Det var smutsigt i många bolådor och även i burar. Strö saknades i de flesta bolådorna. Alltför många döda och skadade djur.”

”Fyra djur observerades med sårskador. Dessa djur var inte åtskilda från övriga."

"Fyra djur med skador på öron och nacke observerades, varav två inte hade uppmärksammats av djurägaren tidigare"

”Sjuka och skadade djur togs inte om hand särskilt eller behandlades”

"Djur som smutsade ner i lyan stängdes ute ifrån den i en månads tid för att lära sig bli rumsrena."

"Vid kontrollen påträffades ett tiotal djur med åverkan på svansen, i form av hårlöshet och/eller minskad längd, ett djur med sår i nacken samt ett djur med sår under hakan."

"Skador som påträffades var två små ansiktsskador och sju skadade svansar, i form av sår, pälslöshet och/eller minskad längd. Några valpar påvisades kletiga runt ögonen. Två djur hittades döda utan synliga skador och en halvt uppäten mink påträffades i en bur."

"Skadade minkar med mindre sår, ej blödande eller vätskade sår, fick gå kvar i buren med de andra minkarna."

"Vid kontrollen påvisades tio djur med åverkan på svansen, i form av hårlöshet och/eller minskad längd. Sju djur påvisades med mindre icke blödande sår fördelade på ansikte, nacke, sida och buk. Ett djur som gick i en grupp om tre hade ett öppet sår då hela svansen avlägsnats, rörelseförmågan på djurets bakben var nedsatt."

19 oktober 2010

The Cove i SVT

Med reservation för ändringar så är dokumentären The Cove inplanerad att visas i SVT1 den 2 november kl. 22.

Senaste nytt

Idag har vi publicerat en debattartikel på Newsmill om minkar, pälsfarmer, SPR och Fredrik Reinfeldt. Läs på Reinfeldts daltade med pälsbranschen är ovärdigt. På vår webbplats djurensratt.se finns mer att läsa och där finns även ett protestmail som du gärna får skicka till vår statsminister.

De djurförsöksetiska nämnderna får (återigen) kritik från JO för hur de hanterar jävssituationer, kritik som är ett resultat av den anmälan som vi gjorde under förra året. Vi har även varit och sett Riksteaterns föreställning "Djur som dör" och i senaste inlägget i vår blogg Vegokoll så spanar vi in Brighton.

Den 2 november arrangeras en föreläsning i Stockholm om vår mat och vår miljö, och i huvudstaden kan du den 21/10 se filmen The Cove (och efteråt lyssna till en diskussion med bland annat svensken Peter Hammarstedt från Sea Shepard). Och den 31 oktober arrangeras en välgörenhetsritt på Djurgården där vinsten går till Djurens Rätt.

Från den 8 november kan du se utställningen Walls of Glass i Frölunda Kulturhus, redan den 20/10 arrangeras en träff i Lund, och liknande möten arrangeras även i Växjö och Norrköping.

Allt för nu, men mer snart.

15 oktober 2010

Djurrättsrörelsens arbetsmetoder


Ok. Jag höll mig i sisådär 15 timmar. Men nu har jag lyssnat på Studio Ett-debatten om minkar och djurrättsrörelsens arbetsmetoder.

Här i bloggen har det diskuterats lämpligheten i att öppet och offentligt diskutera en rörelses strategier och metoder, men för mig känns det spontant som ett tecken på mognad att djurrättsrörelsen metoddiskussion blir en fråga för ett program som Studio Ett. Ett tecken på att djurrättsrörelsen interndebatt är intressant nog att lyssna till.

Men det är, som jag skrivit tidigare, väldigt trist att det måste fokusera på att släppa ut minkar och inte t.ex. på hur vi ska förbjuda pälsfarmerna. Men det är väl spelreglerna om man vill få just detta mediautrymme, antar jag.

Å andra sidan tycker jag denna debatt också kan användas som ett exempel på varför det en öppen metoddebatt är dåligt.

De två debattanterna (två killar, vilket man naturligtvis kan tycka är trist i en kvinnodominerad rörelse) tycker olika om en sak (att släppa ut minkar) men det blir samtidigt tydligt att de är ense om väldigt mycket, mer än vad som skiljer dem åt. Men hela debattens upplägg (styrt av programledare som inte naturligtvis inte är lika insatta i diskussionen och den dynamik som finns där) är ju att lyfta fram konflikten, inte det gemensamma. Men även det är väl spelregler man får leva med.

Efter detta säger jag: mer öppen debatt om djurrättsrörelsens metoder, men gärna i ett forum där debattörerna kan tala till punkt och där de tillåts hålla med varandra. Och nästa gång fokuserar vi på hur vi ska stänga pälsfarmena, ok - oavsett vad vi tycker om att släppa ut minkar?

14 oktober 2010

Minkar på Newsmill och i Studio Ett

Två debattinlägg om minkar har dykt upp på Newsmill. Jonas Gårdstedt är "långtida djurrättsaktivist" och menar att vi måste ha förståelse för behovet av motstånd:
"Det är därför fullt rimligt att fråga varje minkfarmare som uttalar sig om "våldsamma saktivister som använder olagliga metoder" hur han berättigar sitt eget våld och sina egna lagbrott. Det lidande som pälsindustrin utsätter minkarna för överstiger DBF:s handlingar många gånger om och deras lagbrott är långt mer skrämmande."
Gunnar Strömmer och Clarence Crafoord är jurister vid Centrum för rättvisa och menar att liberala skribenter som pratar för ett pälsfarmsförbud struntar i näringsfriheten:
"Om kraven på förbud mot minkuppfödning blir verklighet passeras en kritisk spärr i ett anständigt demokratiskt samhälle. Vad hindrar staten från att i framtiden göra samma sak med andra näringar - eller för den delen föreningar, partier, demonstrationer, församlingar och så vidare som man inte gillar av ideologiska, etiska eller andra skäl?"
Landsbygdsminister Eskil Erlandsson har jämfört päls med knark - "så länge det finns människor som knarkar kommer det att finnas folk som tillverkar det de vill ha". Men trots detta har vi inte (vad jag vet) tillåtit knark i Sverige. Vi anser uppenbarligen att knark är fel, och staten har bestämt sig för att förbjuda det. Jag vet inte vad Strömmer och Craaford tycker om detta förbud, men jag utgår från att de är motståndare även till sådana påfund. Vad hindrar annars staten från att göra samma sak med andra näringar?

Sverige vore inte heller det första land som förbjuder pälsfarmningen - det tämligen demokratiska landet Storbritannien har redan gjort det. Och då pratar vi om ett etiskt förbud. Att införa regler som tillvaratar djurens behov och som i förlängningen gör industrin ekonomiskt omöjlig (som är fallet med rävfarmning i Sverige) är inget förbud. Det är en anpassning utifrån djurens grundläggande behov. Och det enda som hotas genom att säga nej till detta är vår anständighet.

Avslutningsvis, för den som är sugen på debatt om att släppa ut minkar så rekommenderas Studio Ett i eftermiddag.

13 oktober 2010

Ett seminarium om djurskydd, veterinärer och de livsmedelsproducerande djuren

Onsdagen den 13 oktober arrangerade KSLA (Kungliga Skogs- och lantbruksakademien) ett seminarium med rubriken ”Djurskyddet för de livsmedelsproducerande djur – veterinära strategier för djurskyddet i Sverige”. Fokus var på det faktum att det svenska djurskyddet är under överseende och att djurskyddsutredningen är i full gång. Vilken roll spelar veterinärerna i detta - och vilken roll ska de spela?

Djurskydd är vanligtvis ett kvinnodominerat område, men bland föreläsarna i centrala Stockholm denna dag var sex av sju män och den enda kvinnan som föreläste representerade djurindustrin - Maria Donis från Svensk Fågel.

Och redan tidigt konstaterades att idén om ett gott djurskydd utgår från att allt användande av djur innebär någon form av lidande för djuren, men att det (naturligtvis) ska vara minsta möjliga lidande - vilket för mig (naturligtvis) framstår som märkligt. Att så många människor, som uppenbarligen bryr sig väldigt mycket om djur, accepterar något som har som grundförutsättning att det utsätter djur för lidande har jag svårt att förstå. Varför inte sträcka djurskyddsbegreppet längre än så – till att innefatta att djur ska skyddas från allt lidande?

Men hur som helst: inledde gjorde Martin Wierup, professor på SLU. Han pratade om riskerna med att för mycket fokuseras på enbart etologi. Det är veterinärerna som genom sin veterinärmedicinska utbildning har en helhetssyn på djurhållning menade Wierup. Etologiska behov bedöms som absoluta och prioriterade och att detta ofta hamnar i konflikt med annat.

En kommentar från Djurens Rätts etolog Lena Lindström: ”Det är oroande att det finns en tendens att tona ner vikten av psykiskt välmående och etologi och lyfta fram fysisk hälsa som det centrala. Och att kalla etologi för "en disciplin inom veterinärmedicinen" visar på en viss okunskap. Det är som att kalla psykologi för ”en disciplin inom läkarvetenskapen”, inte som egna ämnen i sin egen rätt”.

Martin Wierup menade också att kliniskt verksamma veterinärer inte får ignorera debatten och lämnade djurskyddsbedömningen åt andra, och refererade då till den ”griskris” vi alla känner till. Detta var något som också Annika Bergman från Sveriges grisföretagare återkom till i den efterföljande diskussionen, och hon frågade var veterinärerna fanns under just denna ”griskrisen” - där hon menade att grisnäringen fick stå själva i stormen. Och nog hade det kunnat vara intressant att hört mer av veterinärernas röst i detta – även utifrån perspektivet om vilket ansvar de som kår hade för de bilder vi kunde se.

Därefter pratade veterinärer Per Michanek, om djurskyddet i praktiken. Föredragets ämne var de brister som han menar råder då många djurhållare håller djuren bra men begränsas av onödigt strukturerade föreskrifter. Han lyfte exemplet på hur man som veterinär ska hantera en situation där djuren mår dåligt men föreskrifterna uppfylls, jämfört en situation där djuren mår bra med föreskrifterna inte är uppfyllda. Johan Beck-Friis från Svenska Veterinärförbundet kommenterade detta i den efterföljande diskussionen, och kände inte igen bilden av veterinärer som ”paragrafryttare”.

Djurens Rätts Lena Lindström igen: ”Det är oroande att så många från både industrin och veterinärkåren var rörande eniga om att det behövs mindre tumstockar och mer "djurbaserade mått". Alla kan vi vara eniga om att det viktiga är hur djuren mår. Några centimeter hit eller dit i takhöjden är inte det mest relevanta. Men det finns en väldigt stor fara i att helt gå över till "djurbaserade mått” - en gris som inte får böka blir uttråkad, frustrerad, apatisk och sover 19 timmar om dygnet (det normala skulle vara 8 timmar). Hur ska en inspektör som är i stallet en halvtimme kunna se på grisen att den inte mår bra?”

Lennart Sjöland, länsveterinärer i Skåne, redogjorde för omställningen under de senaste 22 månaderna - då djurtillsynen flyttades från kommunal nivå till länsstyrelsen – men menade att processen varit allt annat än smärtfri. Och han menade att anmälningsgraden ökat markant i och med att frågan om vilka som ansvarar för djurskyddstillsynen blivit mer väl känt hos allmänheten.

Maria Donis från Svensk Fågel pratade om att svenska kycklingar har det bäst i världen i ett föredrag som jag inte riktigt förstod syftet med (förutom som reklam för branschorganisatioen svensk Fågel). Och Leif Dennerberg, chefsveterinär på Jordbruksverket, avslutade föredragshållandet med att blicka framåt mot nya strategier för djurskyddet i ett föredrag som jag som lekman på område hade lite smått att hänga med i.

Sören Persson, strateg från LRF, pratade om hur den svenska konsumtionsmarknaden har ökat men att produktionen inte har ökat på samma sätt – den svenska djurnäringen inte tagit tillvara på möjligheterna. Och han menade att det idag finns en ”röd marknad” där det är priserna som konkurrerar, och en ”blå marknad” där andra värden ingår. Jag förstod aldrig vad det röda och det blå kom från, men jag tyckte det var ett intressant resonemang.

Som jag ser det ska inga djur ätas, men det man hör från djurnäringen är vanligtvis att vi inte kan konkurrera mot utländska aktörer rent prismässigt – på vad Sören Persson skulle kalla den röda marknaden. Men borde då inte lösningen vara att bli bättre på den blå, istället för att prata om att sänka de svenska djurskyddskraven, så som vice ordförande för LRF i Dalarna gjorde för ett tag sedan.

Torbjörn Esping (vars bok ”Monsterbiff till middag?” för övrigt är på väg ut i handeln i inbunden version) efterfrågade just en större fokus på att sälja djurskydd, att konsumenten ska kunna äta kött med gott samvete. Och han föreslog att man istället för ”ekologiskt kött” borde kunna marknadsföra ”etologiskt kött.”

Idag läggs ansvaret på konsumenten att välja bättre produkter till ett högre pris, men viljan att marknadsföra djurvälfärden (som en del i den blå marknaden) är inte imponerande. Djurskyddet borde spela roll inte bara så länge djuret är i livet utan även därefter. Och det kan inte vara enbart konsumentens ansvar att styra denna utveckling.

WWF och Naturskyddsföreningen om kött och miljö

"Två glasklara budskap för oss i den rika världen är att vi måste bort från fossilberoendet och äta mer vegetarisk mat."
Peter Westman, Världsnaturfondens naturvårdchef, i DN.
"Skillnaden på en måltid kött och en vegmåltid är 725 g CO2 (det motsvarar 3,62 km bilåkande)."
Naturskyddsföreningen på Twitter.

Välj vego - inte känguru!

Äta kängurur?


Vissa djur tycker vi det är ok att äta (grisar och kycklingar) medan vi absolut inte tycker att man kan äta andra djur (hundar och katter). Jag skulle gissa att kängurur hamnar i den senare kategorin, men att äta kängurur är just vad en artikel i senaste numret av New Scientist tycker att vi ska göra.

Artikelförfattarinnan Wendy Zukerman har förvisso sina tvivel (och är själv vegetarian sedan 10 år tillbaka) men poängen i artikeln är att kängurur är miljövänliga att äta, deras kött är nyttigt och de hålls på rancher snarare än i djurfabriker. Zukerman skriver:Två saker om detta tycker jag är lite intressant.

För det första, varför hamnar kängurur i den icke-ätbara kategorin av djur? Som jag tror att de gör för de flesta svenskar. Är det bara för att du är gulligare än t.ex. strutsar, eller för att det är lite coolt att de har sin unge i magen? Intressant att fundera över.

För det andra, hela argumentationen om att kängurun är det miljövänligaste djuret som går att äta poängterar ju bara ytterligare en gång hur viktigt det är att inte förlora etiken. För en känguru är ju inte mat - lika lite som en gris, kyckling, hund eller katt. Och detta gäller oavsett hur miljövänligt, nyttigt och gott den döda känguruns muskler och fett än må vara.
"Kangaroos are arguably the most ethically and environmentally sound source of meat on the planet. The animals whose flesh ends up on supermarket shelves live wild before dying a humane death. They have a different digestive system to ruminants like cattle and sheep, so emit negligible methane, making roo meat the number one choice for combating global warming. What's more, one kangaroo consumes about a third as much plant material as a sheep, and just 13 per cent of the water."
Två saker om detta tycker jag är lite intressant.

För det första, varför hamnar kängurur i den icke-ätbara kategorin av djur? Som jag tror att de gör för de flesta svenskar. Är det bara för att du är gulligare än t.ex. strutsar, eller för att det är lite coolt att de har sin unge i magen? Intressant att fundera över.

För det andra, hela argumentationen om att kängurun är det miljövänligaste djuret som går att äta poängterar ju bara ytterligare en gång hur viktigt det är att inte förlora etiken. För en känguru är ju inte mat - lika lite som en gris, kyckling, hund eller katt. Och detta gäller oavsett hur miljövänligt, nyttigt och gott den döda känguruns muskler och fett än må vara.

Foto: http://www.flickr.com/photos/juliabo/

Svårt att inspektera när inget finns att inspektera

Sitter just nu på Kungliga skogs- och lantbruksakademiens seminarium om veterinära strategier för djurskyddet i Sverige. Flera som föreläst är veterinärer och pratar om djurskyddskontroller och hur myndigheter ska samspela med djurhållarna. 

Och så läser jag om minkuppfödaren Ljungemink AB i Vittskövle, som ljugit för djurskyddsinspektörerna och förnekade att det fanns minkar i ett före detta grisstall. Grisstallet var helt mörklagt och med briställig ventilation, och senare uppdagades att det hölls minst 1 000 minkar där. (Djurskyddsinspektören Rosita Hagström säger till Kristianstadsbladet att idén om att hålla minkar i mörker beror på att de ska invaggas i tron att vintern är på väg så att pälsen blir bättre.)

Och jag tänker att detta fullständigt raserar idé om den goda svenska djurhållningen. Vår djurskyddslag blir totalt meningslös om den inte ges möjlighet att appliceras i praktiken på de djur vi håller för mat, kläder eller annat. Det Ljungemink AB i Vittskövle gjort är ställa sig vid sidan om lagen, och det enda rimligen slutsatsen är att pälsfarmen i fråga måste tvingas stänga ner.

Men så lär ju knappast bli fallet.

11 oktober 2010

Mer minkar i massmedia

Hanne Kjöller, ledarskribent, i DN:

"Så länge djurrättsaktivister tar lagen i egna händer kommer vi inte att få ett förbud mot pälsdjursuppfödning. Ingen regering vill anklagas för att ge efter för en anonym utomparlamentarisk grupp. Därför kommer vi att ha minkfarmer så länge vi har attacker mot minkfarmer."

Jag tänker: att det sägs att det är just detta som gjorde att en S-ledd regering inte förbjöd pälsfarmnigen för ett par år sedan. Förvisso tror jag det mest är ett svepskäl, men det är ett ett svepskäl som "vi" ger dem möjlighet att använda.

Ludvig Lindström, djurrättsaktivist, i SvD:

"Efter riksdagsvalet behöver vi som vill minska djurens lidande blicka framåt. Att lägga sin tid på att planera utsläpp ger mindre tid åt att driva opinion, och riskerar dessutom att skrämma bort både politiker och partier som vill hantera frågan. Om det verkligen är omsorgen om alla levande varelser som driver oss, då måste vi också se till de samlade konsekvenserna av vårt handlande."

Jag tänker: att detta knyter an till frågan ovan - det blir svårt för politiker att greppa tag i frågan om pälsfarmningen som läget är nu. Men å andra sidan blir det också upp till politikerna att visa att frågan inte är död under de kommande fyra åren. Som Ludvig skriver tror jag de två utsläpp av minkar som nu skett till stor del beror på frustration. Den borgerliga alliansen har visat ett väldigt ointresse av att diskutera frågan om minkarna, och det känns mindre troligt att Jordbruksverket pågående utredning kommer leda till nya föreskrifter för minkuppfödning.

Det är väldigt många som känner väldigt mycket för denna fråga, och den borgerliga alliansen borde bli bättre på att agera utifrån detta. Jag menar inte att de måste ändra inställning (även om jag tycker det), men de kan visa att man lyssnar.

En ledare i Skånskan:

"Djur som hålls av människan ska ha det bra oavsett det är för livsmedelsproduktion, pälsuppfödning eller som sällskap. Sverige har också en av världens strängaste djurskyddslagar för att tillgodose detta. Därtill ett utbyggt kontrollsystem för att se till att lagen efterföljs. Det finns alltid möjligheter till förbättringar men dessa uppnås inte genom att militanta djurrättsaktivister härjar runt hos grisbönder, minkfarmar och grosshandlare."

Jag tänker: att en av världens strängaste djurskyddslagar har gett oss detta:
 

Svenska minkfarmer - en månad senare from Djurrättsalliansen on Vimeo.
 
Och det är just det som är problemet. Det hänvisas till världens bästa djurskyddslag - som i praktiken inte tar hänsyn till djuren så som världens bästa djurskyddslag borde göra, om vi nu vill försöka bli bäst i världen på just detta. Därav frustrationen, som leder till just det som Skånskan fördömmer. Och då blir det som att djurskyddsdebatten springer runt i en cirkel och aldrig kommer vidare.

Min fråga till Skånskan blir alltså: anser ni att förbättringar behöver göras, och i så fall vilka? Och vad behöver vi tillsammans göra för att förverkliga dem?

9 oktober 2010

Problemet är djuren i burarna

Måste erkänna att jag inte sett avsnittet av Debatt som handlade om att släppa ut minkar. Är så infernaliskt trött på denna diskussion. Problemet är att djuren sitter i burar, och lösningen är inte att släppa ut dem. Men jag har ett rätt bra förslag på hur man skulle kunna lösa det hela: förbjud pälsfarmningen. Då löser vi både problematiken med att djuren sitter där och att någon släpper ut dem.

Som ett brev på posten efter att minknäringen diskuteras i media - vanligtvis i anknytning till upprörande bilder eller olagliga aktioner - så kommer artiklar om att pälsnäringen blomstrar. Och ofta är det ju pälsauktionen i Köpenhamn som artiklarna handlar om. Jag är rätt säker på att det går att hitta en 8-10 stycken tämligen likadana artiklar. Denna gång är det DN som står för reportaget. Djurrättsaktivisten Pelle Strindlund kommenterar utsläppet av minkar i en tillhörande artikel.

8 oktober 2010

En jagande landsbygd

"Tittar man ute i landet så räknar man tiden i före och efter älgjakten. Och det beror ju på att där jagar de flesta. Det är i princip därför man bor på landsbygden."
Detta säger Per Zakariasson, jaktvårdskonsulent på Svenska Jägareförbundet, i Dagens Nyheter idag. Och det är onekligen en intressant världsbild den där Per sitter inne med... Här i storstan är vi förstås vegetarianer. Det är i princip därför man bor i en storstad.

Tidningen Djurens Rätt - nu även i ditt öra

Vår medlemstidningen går nu även att ta del av via örat. Du hittar den enklast på iTunes - tillsammans med den föreläsningsserie som Djurens Rätt Stockholm arrangerat (och där vi inte hunnit få upp samtliga föreläsningar ännu, fler är alltså på väg). Läs mer om tidningen som ljudfil här.

7 oktober 2010

128!

Vad är det för en dag?
Är det en vanlig dag?
Nej, det är ingen vanlig dag - för det är Djurens Rätts födelsedag!
HURRA, HURRA, HURRA!

Den 7 oktober 2010 fyller Djurens Rätt 128 år. 46 751 dagars kamp för djurs rättigheter.

Läs mer om vår födelsedag här, och på Facebook tipsar vi om en smaskens kaka att fira med idag.

5 oktober 2010

Landsbygdsdepartementet?

Spontant orolig för att Jordbruksdepartementet blivit Landsbygdsdepartementet. Känns som att djurens roll reduceras ytterligare. Eskil Erlandsson ny landsbygdsminister. Lär blir anledning att återkomma i ämnet.

Uppdaterat kl. 15:35: Twittrat av den politiska journalisten Cecilia Garme: "Är det inte lite märkligt att sakna jordbruksminister i ett land som vill reformera EU:s jordbrukspolitik?"

Uppdaterat kl. 15:50: Eskil Erlandsson (C) blir landsbygdsminister och chef för det nya landsbygdsdepartementet, där Hillevi Engström (M) blir statsråd.

Uppdaterat kl. 19:15: Vi får naturligtvis vänta och se vad det "nya" departementet kommer att innebära. Aftonbladet skrev i sin live-rapportering från regeringsförklaringen att det enbart handlar om att departementet bytt namn. Men varför byta namn om man inte har någon tanke på vad departementet ska syssla med? Och för undertecknad låter det som att det blir mer fokus på vad man lite förenklat skulle kunna kalla landsbygdsutveckling (det känns svårt att inte tror det, med tanke på namnet) snarare än fokus på jordbruket (läs: djuren). Och det känns inte helt positivt.

Vikten av en köttfri dag i veckan

Scan har noterat SJ:s artikel om köttfria måndagar, och man är inte särskilt imponerande. Det skulle inte innebära några större klimatfördelar med en vegetarisk dag i veckan menar Scan, och att äta svenskt kött är lösningen för den som vill vara miljövänlig (vilket möjligen råkar hänga samman med att Scan tjänar pengar på att sälja just "svenskt kött"?).

Men just det där om en vegetarisk dag i veckan spelar någon roll är intressant. Scan menar att det rör sig om en minskad klimatpåverkan på 1%, eller ännu mindre. Naturskyddsföreningen skriver på sin hemsida att en vegetarisk dag i veckan skulle innebär nära 700 000 ton i utsläppsminskningar - vilket motsvarar 233 000 bilar under ett år (87 500 varv runt jorden).

Inte särskilt obetydligt - för en väldigt liten insats. Och tänk bara tanken på vad det skulle innebära om man multiplicerade detta med sju... (För att inte tala om skillnaden det skulle göra för varje enskilt djur som inte blir mänsklig mat!)

4 oktober 2010

Idag är Djurens (just det, djurens!) dag

Fransiskus av Assissi levde på 1100-talet, helgonförklarades av den katolska kyrkan år 1228 och är djurens och naturens skyddshelgon. Fransiskus av Assissis helgondag är den 4 oktober. 1931 började ekologer i Florens fira Djurens dag just den 4 oktober, då som ett sätt att sätta fokus på utrotningshotade djur. Sedan dess har dagen vuxit och innefattar idag alla djur och uppmärksamma runt om i världen.

Kanelbullens dag firas den 4 oktober - sedan 1999. Dagen instiftades av Hembakningsrådet för att fira sitt fyrtioårsjubileum.

Hm... Djuren - eller kanelbullar? Kanelbullar - eller djuren? En dag som etablerades 1228 - eller 1999?

Läs mer om Djurens dag 2010 och vår kampanj för djurs rätt till sitt naturliga beteende 

Foto: http://www.flickr.com/photos/childofwar/

1 oktober 2010

Ny rapport från Djurens Rätt om djurs naturliga beteende


I de flesta fall där djur hålls för människans skull kolliderar djurens behov med människors önskemål. Det gäller såväl inom livsmedelsindustrin som vid forskning, i hemmet och i pälsdjursuppfödningen. Det visar Djurens Rätts nya rapport "Naturligt beteende - verkligheten kolliderar med djurens behov", som ges ut i samband med Djurens dag 4 oktober.

Rent och snyggt, rätt temperatur och näringsrik mat borde väl räcka för att djur ska ha det bra? Det tror många men så är tyvärr inte fallet. Det finns behov och nedärvda beteenden som djur måste kunna utöva för att må väl. Det visar rapporten Naturligt beteende, som är skriven av etologer och biologer för Djurens Rätt.

- Djuren ska ha rätt till naturligt beteende. Så står det i djurskyddslagen, som nu är under utredning. Verkligheten visar dock att djurens behov så gott som alltid får stå tillbaka för människors bekvämlighet eller vinstintresse, säger Lena Lindström, en av rapportförfattarna.

I laboratorierna kan råttor inte resa sig på bakbenen och se sig omkring som de gör för att ha kontroll över sin omgivning. Minkar i pälsfarmer får varken simma eller vara ensamma och grisar får aldrig vara ute. Kycklingar manipuleras att växa snabbare genom nästan konstant ljus, vilket gör att de äter mer men lider av konstant sömnbrist.

Att djuren inte kan bete sig naturligt gör att de får beteendestörningar. De kan yttra sig i stereotypa beteenden, aggression eller depression. Djurens Rätt vill att alla djur ska få möjlighet att bete sig naturligt och få sina behov tillgodosedda. Det innebär att organisationen ställer följande krav:

  • att moderdjur och ungar (främst kor och kalvar, hönor och kycklingar) inte ska skiljas från varann tidigare än den naturliga tiden för avvänjning
  • att grisar ska ha tillgång till utevistelse
  • förbud mot pälsfarmning
  • inga hönor i burar
  • kaniner ska hållas tillsammans med andra djur och ges möjlighet till rörelse
  • katter ska ha ges möjlighet att klättra och utföra jaktbeteende
  • hästar ska hållas tillsammans med andra hästar och ha tillgång till daglig utevistelse i hage med möjligheter att springa
  • att möss och råttor ska få leva i sociala grupper i en komplex miljö där de kan få utlopp för beteendebehov
Läs rapporten på http://www.djurensratt.se/portal/page/portal/djurens_ratt/material/nedladdningsbart