31 januari 2013

Vad betyder ett grönt år?

"Vad betyder ett grönt år?"
Håller ICA på att bli vego efter att ha varit och snuddat på ämnet i ett par reklamfilmer tidigare? Hur ska vi annars kunna tolka begreppet "ett grönt år"?


PS. Nej, det är klart inte ICA blivit vego. Men lite intressant är det, i tider av köttskattssnack och så vidare.

30 januari 2013

Slakt – en människorelaterad orsak

"Slakt – en människorelaterad orsak."
Djurens Rätt Twitter drunknande idag på morgonen i DN:s nyhet om att katter är det farligaste djuret mot andra i djur i USA. "Antalet djur som dödas av katter är större än det totala antalet djur som dör i olyckor, förgiftningar eller andra människorelaterade orsaker" skriver DN. Men det är förstås en sanning med modifikation.

De siffror som DN hänvisar till kommer från USA:s nationella forskningsinstitut för biologi och zoologi och enligt dem dödar amerikanska katter mellan 1,4 och 3,7 miljarder fåglar samt mellan 6,9 och 20,7 miljarder däggdjur varje år. DN sammanfattar detta till 24 miljarder djur (men siffran kan förstås lika gärna vara 8,3 miljarder, om vi räknar med de lägre siffrorna).

Men hur som helst: slakt och fiske är en extremt människorelaterade orsaker. Och där klår människan katten. I USA dödas under 2010 8,5 miljarder landlevande djur och 53 miljarder vattenlevande djur. Vilket blir totalt fler än 60 miljarder djur varje år, dödade av människorelaterade orsaker. Så människan är fortfarande djurens värsta fiende.

PS. Fick två kommentarer från kollega-Lena på inlägget: "Kanske kan vara värt att lägga till att katterna i sig är människoorsakade, eftersom det är vi som tagit dit dem, och dessutom fortsätter föda upp dem. Och om man räknar med de lägre siffrorna för dödade fåglar så är det dessutom kanske ännu fler fåglar som dör av att flyga in i t ex vindkraftverk och skyskrapor i USA, enligt uppskattningar i en studie vi refererar till här."

28 januari 2013

Gott om plats i ett litet badrum

"Gott om plats i ett litet badrum."
I en insändare i BLT häromdagen skrev Johan Dalén, VD för Sveriges pälsdjursuppfödares riksförbund, ett svar till en tidigare insändare av Djurens Rätts Camilla Björkbom. I sitt insändarsvar skriver Johan Dalén bland annat:
"En mink står aldrig uppbunden, den har ett utrymme som motsvarar hundra gånger dess egen volym, den har tillgång till leksaker och klättringsmöjligheter och utsätts inte för transporter."
Djurens Rätts etolog Lena Lindström tog reda på vad detta utrymme skulle motsvaras av för en människa.

En människa på 80 kg upptar en volym om 0,08 kubikmeter. En minkbur i människostorlek skulle med andra ord motsvara åtta kubikmeter.

Åtta kubikmeter är 2x2x2 meter. Som ett litet badrum, med lågt i tak. Hela livet. Och rummet är gjort av galler.

Det är alltså vad Sveriges pälsdjursuppfödares riksförbund menar när de säger att minkar har gott om plats. Men det är klart, minken har ju tillgång till leksaker.

27 januari 2013

Georges Laraque - hockeybusen som blev djurrättsaktivist

"Georges Laraque - hockeybusen som blev djurrättsaktivist."
Häromveckan lade jag upp en länk till en hockeysajt och en artikel om spelare som valt vego. Jag tyckte det var lite synd att inte Georges Laraque nämndes - han som i min värld är den mest kände av alla dessa hockeyspelande vegokonsumenter.

Det ena resulterade i det andra - och en vacker dag låg boken Georges Laraque: The Story of the NHL's Unlikeliest Tough Guy i en Konsum-butik i min närhet, färdig att hämtas upp. Märkligt.

Det är en massa hockey i boken (no shit...) och även om jag förvisso är en sportnörd av rang så är inte hockey något mitt hjärta bankar särskilt intensivt för. Så jo, jag snabbskummade förbi vissa kapitel i boken.

Men den innehåller också en väldigt fascinerande beskrivning av hur en vanlig hockebuse (i NHL var Laraque mest känd för att puckla på motståndarnas hockeybusar) går från detta till entusiastisk vegan och en intensiv förespråkare för djurs rättigheter. Väldigt intressant att läsa som exempel på en själslig resa.

Det börjar med en middag, ett samtal och filmen Earthlings. En period senare är Georges Laraque en hockeyspelande vegan i det klassiska laget Montreal Canadiens, talesperson för djurrättsorganistionen PETA och en flitig deltagare i demonstrationer och andra vegoevent. Och snart också politiskt engagerad, åt det gröna hållet.

Om ett hockeyproffs - som tidigare var helt utan en tanke på djur eller att käka grönt kan genomföra den resan, vem skulle inte kunna det? Och om denne elitspelare inte skulle kunna frodas på mat utan djur, vem skulle inte kunna?

Boken är lite klurig att få tag i, men absolut något att sätta i handen på en sportfantast i din närhet som funderar på bra saker. Eller bör göra det.

Och det ska sägas att det går att läsa om mer än hockey och djurrätt/veganism. Även kapitlet om katastrofen i Haiti är väl värt en läsning, även för den som är väldigt ointresserad av isar och puckar.

Är sex pilgrimsfalkar lika mycket som 413 duvor?

"Är sex pilgrimsfalkar lika mycket som 413 duvor?"
Läser reportaget "Skånska mord" i senaste numret av tidskriften Filter, och påminns av filmen Arktis: isbjörnarnas värld som jag nyligen såg på Cosmonova i Stockholm. Där satt jag, och säkert varenda besökare, och tyckte illa om den dumma isbjörnshanen som var på väg att äta upp två fina isbjörnsungar. "Knasiga jäkla isbjörn, lägg av" tänkte vi där i salongen - medan isbjörnshanen gjorde precis vad som är naturligt för honom i rådande situation, utan möjlighet till ett etiskt resonemang om rätt ur fel (ur ett mänskligt perspektiv).


I "Skånska mord" är det en familj pilgrimsfalkar som har huvudrollen. De slår sig ner på ett vattentorn i Kristianstad, till mångas glädje, men också uppenbarligen till ett fåtals förtret – eftersom någon efter ett tag tar livet av familjen med hjälp av gift insmetat på duvors nackar. Misstankarna riktas mot brevduveägare – duvor är nämligen en pilgrimsfalks motsvarighet till tacos. Det bästa som finns med andra ord.

Att förgifta en familj pilgrimsfalkar är galet, och dessutom olagligt. Om det behövs inte så mycket mer sägas. Men likt vi inte vill att isbjörnen ska bli mätt på isbjörnsungarna på Cosmonova så var det uppenbarligen någon som inte ville att pilgrimsfalken skulle bli mätt på duvor.
"De livesändningar där falkälskarna kunde beundra sina bevingade telningars vardagsbestyr, var för en duvfantast mest ett tillfälle att se sina skyddslingar slitas i stycken i direktsändning".
En pilgrimsfalksfamilj äter 124 kilo andra fåglar under ett år - vilket motsvarar 413 duvor. Naturen är lite jobbig ibland. Jobbig, hjärtskärande - och naturlig. (Även om jag tror att Cosmonova skulle fått kalla in psykakuten om isbjörnshanen verkligen hade fått tag i, och ätit upp, de där två vita och lurviga isbjörnsbarnen).

26 januari 2013

PIG VISION - The Journey of two Brothers

"PIG VISION - The Journey of two Brothers."
"PIG VISION - The Journey of two Brothers" är en rörande film som gestaltar grisindustrin i Österrike. Den följer två grisbröder: X15, en gris som hamnar i den hemska djurindustrin. Och en av X15:s bröder, som istället hamnar på en anläggning som låter grisar vara grisar.

Filmen visar upp grisindustrin i Österrike, och det finns skillnader mellan den och hur det ser ut i Sverige; som fixeringen, helsplatsgolvet, transporten och slakten mot slutet. Mycket annat ser likadant ut. Men det som blir mest tydligt är skillnaden mellan två olika grisöden. Det budskapet är universellt.

Bakom filmen står UNITED CREATURES och Michael Hartl. Mer information om filmen finns på www.pig-vision.com/en/the-film.

25 januari 2013

#köttskatt, dag 3

"#köttskatt, dag 3."
Det var en diskussion om köttskatt på SVT:s Debatt igår. Tyvärr har jag en allergi mot det programmet, så jag måste vara ärlig och erkänna att jag inte tittade. (Och jag sätter dessutom tjugo kronor på att jag inte missade något särskilt.)

Däremot har det sagts annat intressant om köttskatten så här på dag 3 efter Jordbruksverkets-nyhet-som-inte-var-en-nyhet. Den mest intressanta rösten kommer från Per Jensen i DN:
"Det kan synas lovvärt att reducera djuruppfödningens klimateffekter, men rapporten slår fullständigt fel, eftersom den skulle leda till en kraftig försämring av djurskyddet i lantbruket.

Det kött som är mest ”klimatsmart” och som enligt rapporten skulle beläggas med de lägsta skatterna, är nämligen det som föds upp under de allra mest industrialiserade förhållandena, med hårt avlade djur som drivs mot det möjligas gräns. Jordbruksverkets förslag skulle leda till ett ensidigt gynnande av den minst djurvänliga produktionen.

[...]

Om man anser att köttkonsumtionen bör minska (och det kan finnas mycket goda skäl för det) är det en betydligt bättre väg framåt att skattebelägga de sämsta djurskyddsalternativen och de längsta transporterna."
Väldigt intressant och viktigt att Jensen tar upp det perspektiv som egentligen Djurens Rätt är en av  få som lyft tidigare, som jag ser det.

Och jag kan tycka att Amanda Wollstad i Expressen också har en poäng, just om svårigheten att ha tillgång till något och ha svårt att acceptera att det tas bort. Utifrån det perspektivet måste det vara att föredra att personer väljer vego av andra skäl. Med det sagt, om detta aldrig sker så kanske en köttskatt är enda alternativet...?
"Har man först nyligen fått möjlighet att äta vad man vill och när man vill är det svårt att acceptera att man skulle behöva begränsa sin kost igen. Speciellt om påbuden upplevs komma ovanifrån.
Det upplevs som en begränsning av det privata; ett hinder mot att få leva samma liv som vissa, påfallande ofta de med pekpinnarna, alltid har haft möjlighet att göra.
Köttskatt och köttfria dagar riskerar att vara kontraproduktivt, det visar om inte annat de senaste dagarnas debatt. Bättre då att visa på bättre val och hållbarare konsumtion."

23 januari 2013

Sagt om #köttskatt, dagen efter, del 2

"Sagt om köttskatt, dagen efter, del 2" 
Herregud Livsmedelshandlarna... 
"Kött och musik var grunden för vår gemenskap och vi samlas fortfarande gärna kring en grillad köttbit från lägerelden och ägnar oss åt musik när vi vill ha roligt och koppla av. Kött tillhör det som stärker sociala band i flocken. Jämför bara sammanhållning i köttbaserade organisationer som exempelvis kriminella mc-klubbar med den numera osynliga straight edge-rörelsen."
Från Erik Löfmarck på Twitter:
"Man kanske istället kunde införa ett ROTsaksavdrag för vegetarianer?"

Sagt om köttskatt, dagen efter

"Sagt om köttskatt, dagen efter."
Henrik Bredberg i Sydsvenskan:
"stället för att politiker och statliga tjänstemän försöker kalibrera medborgarnas konsumtion genom styrmedlet skatt, vore det inte så dumt om större tilltro sattes till individen. Medborgaren är kapabel att själv, utifrån den egna smaken och ekonomin, väga för- och nackdelar med olika livsmedel och livsstilar."
Inte för ge mig in i någon politisk eller ideologisk diskussion - men finns det några tecken på att medborgaren har tagit kloka beslut avseende en hållbar konsumtion fram tills nu? Motargumentet mot detta skulle förstås vara att de inte har blivit tillräckligt informerade och upplysta, och det är är i upplysningsarbetet saker brister.

Eskil Erlandsson på sin Facebook-sida:
"Köttskatt är inte aktuellt så länge jag är minister"
Så var det med det.

Magda Rasmusson och Lorentz Tovatt, språkrörskandidater för Grön Ungdom i SvD:
"Om Eskil Erlandsson står för att han tillhör ett parti som kallar sig alliansens gröna röst är det dags för honom att erkänna behovet av ekonomiska styrmedel mot koldioxidutsläppen orsakade av köttkonsumtionen."
Riksdagspolitikern Jens Holm (V) på jensholm.se:
"vi tar ut avgifter/skatter på en massa andra saker som är skadligt för miljön eller hälsan: bilkörning, alkohol och tobak är bara tre exempel. Vore det då så dramatiskt att höja momsen på köttet och därmed få en minskad konsumtion?"
Gabriella Cahlin, chef för marknadsavdelningen på Jordbruksverket, i DN:
"Den viktigaste slutsatsen är att man ska äta mindre kött".
Susanna Birgersson i DN:
"Slutligen en uppmaning till landets matskribenter, krögare, radio- och tv-kockar: Lär folk att laga vegetariskt! Den matkreatör som inte kan tillreda en lockande och smakrik anrättning utan en klump blodiga muskler borde skickas på fortbildning."

22 januari 2013

Köttskatt eller inte köttskatt

"Köttskatt eller inte köttskatt."
Idag på morgonen kom den, smått sensationella får man väl säga, nyheten om att Jordbruksverket funderar på en köttskatt (också i t.ex. DN):
"– Om det inte räcker med frivilliga åtaganden från konsumenterna, vi ser ju att köttkonsumtionen fortsätter att öka, så är köttskatt ett alternativ som ligger nära tillhands, säger Sone Ekman som är utredare vid Jordbruksverket."
Foto: Jens Holm på Facebook.

Detta resulterade i förväntade ramaskri, och gissningsvis en landsbygdsminister som trillade av kontorsstolen på morgonen. Kanske var det därför som Jordbruksverket i sitt pressmeddelande kände sig tvungna att redan i ingressen slå fast att de faktiskt inte alls vill se en köttskatt? Ringde landsbygdsminister några samtal på morgonen? Kanske.

Men Anders Borg, Annie Lööf och Maria Forshufvud från Svenskt Kött behöver oroa sig. Inte heller Anna Maria Corazza Bildt. Nyheten om en köttskatt var ingen nyhet. Så här skrev Jordbruksverket på Twitter nu på eftermiddagen:
"Med rapporten En hållbar köttkonsumtion vill vi nyansera debatten och höja kunskaperna för en hållbar köttkonsumtion. Ej föreslå #köttskatt"
Det dagens diskussion om en köttskatt grundar sig på är alltså Jordbruksverkets rapport Hållbar köttkonsumtion. Vad är det? Hur når vi dit?. Läser vi i den blir det lite tydligare vad det egentligen handlar om.

Jordbruksverkets skriver:
"Koldioxidskatt i konsumentled baserad på schabloner för hur mycket ett kilo nötkött, ett kilo kycklingkött och så vidare släpper ut av växthusgaser är ett styrmedel som kan övervägas. Andra livsmedel än kött som bidrar med stora utsläpp bör i så fall också omfattas. Samtidigt ska man inte underskatta de svårigheter som kan finnas att genomföra en sådan beskattning på ett effektivt sätt."
Längre fram i rapporten skriver de:
"Koldioxidskatt i konsumentled kan vara ett realistiskt alternativ förutsatt att skatten baseras på schabloner för hur mycket utsläpp av klimatgaser ett kilo nötkött, ett kilo kycklingkött osv. ger upphov till. Skatten kan stimulera till såväl en mer klimatvänlig kost som minskat svinn i konsumentled."
samt:
"En koldioxidskatt baserad på schabloner för koldioxidutsläpp per köttslag framstår sammantaget som ett genomförbart alternativ men med låg träffsäkerhet. Motivet för ett sådant system är att nötkött generellt sett bidrar med flera gånger högre utsläpp än kött från exempelvis gris eller kyckling. Generellt ger animaliska livsmedel i sin tur flera gånger högre utsläpp än de flesta vegetabiliska livsmedel."
"Kan övervägas", ett "realistiskt alternativ" och ett "genomförbart alternativ" alltså. Jordbruksverket tänker högt, men menar inte riktigt vad det tänker. Och inte riktigt samma sak som att en köttskatt är på gång.

Det intressanta som kvarstår är egentligen att denna diskussion överhuvudtaget kommer upp, och på denna nivå. Och att det ohållbara i vår köttkonsumtionen blir tydligt, ännu en gång.

Djurens Rätt fanns på plats när Jordbruksverkets rapport presenterades. Foto: Bethania Malmberg.

Ur ett djurrättsperspektiv går det att se på detta med en köttskatt ur åtminstone två perspektiv. Å ena sidan är en skatt som minskar köttkonsumtionen att föredra, kanske huvudsakligen utifrån att den identifierar att produkten i fråga faktiskt är ett problem. Det finns gott om djurrättsanhängare som är kraftiga förespråkare även för en köttskatt.

Å andra sidan är det rimligt att förvänta sig att en köttskatt skulle slå olika hårt mot olika typer av kött - missgynna vissa, och gynna andra. Kyckling brukar i det sammanhanget tas upp som ett miljövänligt alternativ - samtidigt som kycklingar kan vara det djurslag som far mest illa i den storskaliga uppfödningen. Så avseende djurindivider skulle en köttskatt kunna resultera i att fler snarare än färre djur dödas (kycklingar är som ni vet mindre än kor, och behövs då i ett större antal). Bättre för miljön, men (troligen) sämre för djuren.

17 januari 2013

Dagens ord den 17 januari 2013

"Dagens ord den 17 januari 2013."
Först Matilda Ternvall från TV-programmet Farmen, i Expressen:
- Skillnaden mellan mig och en vegetarian är att en vegetarian säkert skulle kunna äta kött om djuret har haft ett bra liv. Men det är då jag tycker det blir äckligt.
Sedan har vi Stefan Ljungdahl från nättidningen Jordbruksaktuellt:
Budskapen och de ord som vi i branschen väljer att använda, fortplantar sig när vi lyckas med vårt PR-arbete hela vägen fram till konsumenten. Hos konsumenten vill vi definitivt skapa en ”Bregott-känsla” för vår verksamhet.

Även i mjölkproduktionen vinner vi på att inte använda ordet produktion i konsumentkommunikationen. Vi producerar inte mjölken till Bregott. Vi mjölkar kon som vi fött upp och gör sen Bregott, eller hur?

[...]

De militanta veganer som vill bestämma utanför demokratins ramar och som vi med all rätt vill sätta terroriststämpel på, vill gärna påskina att djur ”produceras” i köttfabriker. Varför använder vi deras osmakliga vokabulär i vår egen kommunikation?

16 januari 2013

Tidningen Fjäderfä och sakligheten

"Tidningen Fjäderfä och sakligheten."
Idag kom senaste numret av tidningen Fjäderfä, en branschtidning för kyckling- och äggindustrin i fickformat. Ett återkommande tema i denna tidning, särskilt på senaste tiden, är hur dåligt det går för de som väljer att ha hönor i burar. I det här numret läggs stort fokus på att allt fler kedjor beslutar "att inte låta konsumenter ha tillgång till det fulla sortimentet av det enligt svensk lag producerade svenska ägget" dvs. att inte sälja burägg – att sortimentet i övrigt ska vara komplett verkar inte vara så viktigt. Läs artiklarna här.

Sedan gör tidningen tre mycket märkliga krumbukter för att försvara buräggens existens.

Ett. Fjäderfä säger sig värna om de konsumenter som inte har råd med dyra ägg, och därför måste erbjudas billiga burägg. Senare i tidningen skriver de att äggpriset är för lågt och måste höjas.

Två. Fjäderfä har utfört en "konsumentundersökning", där 20 personer tillfrågats utanför mataffärer om vad de köpt för ägg och varför. Av dem nämner tio att de bryr sig om hur hönorna har det, och för fem av dem är det avgörande. Sju tycker att förpackningsstorlek är viktigast. Fyra nämner priset, men bara en låter det avgöra helt. Trots ett helt godtyckligt urval som är alldeles för litet att dra några slutsatser från, och att den aspekt som flest personer nämner är hönornas livskvalitet, skriker Fjäderfäs rubriker:
"Förpackningens storlek viktigast vid val av ägg"

"Hönsens inhysning inte viktigast vid konsumentens val av ägg"
De skriver också att "priset samt förpackningens storlek är avgörande faktorer för konsumentens val av ägg" och "det tycks vara en högst begränsad andel av butikskunderna som aktivt väljer ägg efter inhysningsform". Tja, hur man än räknar så är de som bryr sig om hönsen många gånger fler än de som väljer efter pris.

Tre. Som stöd för att hönor har det bra i burarna hänvisar Fjäderfä upprepade gånger till följande uttalande från Statens veterinärmedicinska anstalt:
"Vi har i dagens läge inte ett vetenskapligt grundat underlag att bedöma om hälsoläget skiljer sig mellan de båda tillåtna inhysningssätten. Vi saknar statistik över förekomsten av sjukdomar och dödlighet i svensk äggproduktion och ekonomiska resurser borde därför avsättas för att öka kunskapen för att kunna vidareutveckla djurhållningen."
Det här citatet, som kan sammanfattas med "vi vet inte, men vi skulle gärna ta reda på det", är enligt Fjäderfä en "vetenskaplig ståndpunkt" som kan likställas med att "dessa ägg i dagsläget enligt vetenskapen är lika bra ur djurhälsosynpunkt som ägg från frigående höns".

Att Fjäderfä dessutom försöker misskreditera Djurens Rätt med att avslöja vår hemliga plan (ni vet, att vi egentligen inte vill ha någon animalieindustri alls) räknar jag inte ens hit. Men nog är det märkligt att försöka sätta dit någon genom att hävda att den är konsekvent.

13 januari 2013

Tävla och vinn!

"Tävla och vinn!"
Hej kära bloggläsare! Ibland beställer jag böcker som jag är extremt intresserade av att läsa - men när jag får dem och bläddrar igenom så blir jag (av olika orsaker) extremt ointresserad.

Då jag är allergisk mot att ha böcker i hyllan som jag inte har läst eller kommer att läsa (då sitter de där i hyllan och tittar förebrående på mig) blir det härmed dags för en utlottning!

Två spännande (de är säkert bra, egentligen) lottas ut i utbyte mot:

a) att du lovar att recension av boken här i bloggen i utbyte mot att du får den HELT GRATIS.
b) att du raggar en ny medlem till Djurens Rätt.

Maila mig på peter.nilsson@djurensratt.se och berätta hur du vill tävla, och vilken bok du är intresserad av.

Utloggningsbok 1: Death at SeaWorld: Shamu and the Dark Side of Killer Whales in Captivity av David Kirby.


Utlottningsbok 2: Eat and Run: My Unlikely Journey to Ultramarathon Greatness av Scott Jurek och Steve Friedman.

Lycka till!

11 januari 2013

Svensk hönsaktivism

"Svensk hönsaktivism."
Från senaste Fjäderfä:
"Så som den svenska livsmedelshandeln agerar återfinns inte i Syd- och Östeuropa och för övrigt inte heller i våra närmaste nordiska grannländer. Den diskussion som till stor del har uppstått på grund av djurrättsaktivisters negativa propaganda mot hönshållning i enligt lag godkända inredda burar, har inte sin motsvarighet i Finland, Danmark, Norge eller Island. I dessa länder låter livsmedelshandlaren konsumenten avgöra vilka ägg som han eller hon vill köpa. Sverige avviker därmed och risken finns att svensk äggproduktion hamnar på en egen, och högre, kostnadsplattform."
Finland, Danmark, Norge och Island - kämpa på!

7 januari 2013

What Came Before

"What Came Before."
Vi har missat att tipsa om denna film (tack Johanna för påminnelsen). Filmen är What Came Before, som tagits fram av den amerikanska organisationen Farm Sanctuary. Snart 100 000 visningar på Youtube!
"Watch the video that will change your life! TV and movie star Steve-O introduces you to someone you'll never forget. See the incredible rescue, and the shocking reality of what came before."


Ett nyhetsinslag om Steve-O, som är berättarrösten i filmen som också är väldigt sevärt.

4 januari 2013

Vegotrender under 2013

"Vegotrender under 2013."
Sajten Meatingplace har i en artikel jag precis sprang på (tyvärr ligger artikeln bakom en inloggning) sammanfattat en framtidsspaning från konsultfirman JWT (som verkar vara rätt stor, om man får tro internet). Spaningen gäller för 2013, och fråga mig inte mer om detta – det är exakt så här mycket jag vet om framtidsspaningen. Och visst är det fasligt USA-inspirerat. Men ändå; here goes.

Här är de tre mest intressanta trenderna ur vårt perspektiv som JWT hittade inför 2013.

Vegokött. "Meat substitutes are gaining adherents among the masses as more people cut down on meat for budget, health or environmental reasons and as faux meat gets tastier and more convincing." Låter ju fräsigt det där.

Som spännande exempel nämns "Beyond Meat […] launched in 2012 with a fake chicken that’s fooled some experts". Och "Two-year-old Dutch restaurant Vegetarian Butcher now markets its lauded faux meat products to outlets across Holland", samt "Like Meat is an EU research project focused on creating “high-quality meat-like products" that can become "widely accepted meat alternatives"."

Reservationen mot allt detta är som vanligt; är det vettigt att försöka uppfinna något nytt istället för att satsa på det som redan finns? Kommer dessa nya produkter vara så extremt mycket bättre/godare än vad som redan finns?

Djurvänligare mat. (Jag översatte “humane food” till “djurvänlig mat”, men vid närmare eftertanke är jag inte säker på att det funkar. Eller snarare så vet jag att det inte funkar. Det är inte djurvänligt, bara mer djurdåligt. Men jag kommer inte på något bättre just nu.)

Så här skriver Meatingplace/JWT: "Consumers will become more concerned about the humane treatment of the animals they eat, a trend that’s already under way in Europe. […] Watch for animal advocates to bring new issues to light and mainstream consumers to pay close attention."

Finemang. De gav några exempel från USA, som jag inte tyckte kändes enormt relevant i det här sammanhanget.

Och avslutningsvis:

Vegan Babies. "As veganism gradually gains more interest and adherents, more parents are starting to spread their animal-free eating habits to their offspring. Although naysayers argue that the tots don’t get proper nutrition, parents are feeling more confident about raising vegan babies, with at least some experts seeing no problem with the practice."

Lite otippat va? Men heja USA, hoppas de tre trenderna slår in!