Slutet gott för Kaos

"Slutet gott för Kaos."

Förra helgen satt jag och hade Djurens Rätts Twitter-konto igång. Fick först ett meddelande om en hund i Karlstad som jag lade i "det här kollar jag på längre fram-"mappen. Men så började deras rasa in meddelanden till vårt Twitter-konto. Höll räkningen i början men efter att tag fick jag ge upp. Tror inte vi har råkat ut för en sådan Twitter-storm tidigare.

Vad det handlade om var hunden Kaos som bitit ett barn i benet och därför hotades av avlivning. Och nyheten blev sedermera en riksnyhet:

Men, för att göra en lång historia kort, så kom igår nyheten på Facebookgruppen som bildades för hunden att Kaos slipper att avlivas. Slutet gott, allting gott, med andra ord. Förhoppningsvis också för det lilla barnet förstås.

Bortsett från den tragiska historien för alla inblandade så reagerade jag också på att många av protesterna kom från Turkiet, då hunden hade sitt ursprung där. Bl.a. protesterades det utanför Sveriges generalkonsulat i Istanbul. När hände det senast att ett andra land/länder protesterade mot hur Sverige behandlar djur? Det har säkert hänt, men jag kommer inte ihåg särskilt många tillfällen - det brukar ju snarare vara åt andra hållet, att det i Sverige demonstreras utanför andra länders ambassader för deras djurhållning. (Och detta samtidigt som till och med Djurskyddet Sverige skriver en nyhet om att Sverige inte längre är bäst i världen på djurskydd.)

Filmtajm

"Filmtajm."

Snart börjar film(erna). Men först:

• Nya siffror över vegos i USA. Enligt en studies om precis publicerats är 3,2 procent av amerikanerna vegetarianer. 0,5 procent av dem är veganer medan 10 procent "follow a vegetarian-inclined diet". Den sista siffran är ju positiv, men den tidigare är lite lägre än andra som vi har rapporterat om här i bloggen tidigare. Mycket möjligt är det så, som jag har skrivit om flera gånger tidigare, att allt fler väljer vego utan att definiera sig som detta eller att göra det till 101%.

• Bra länk att ha tillhands när nästa sojabönadiskussion dyker upp: http://hiddensoy.panda.org. Ett utdrag (klicka på bilden för större):

Men som sagt, dagens huvudnummer var ett par roliga/intressanta filmer jag sprungit över de senaste dagarna.

Först – och alltså, jag fattar inte riktigt poängen med den här. Men den är rolig. Ibland kan ju det räcka bra.


Den här förstår jag poängen med. Rolig och med ett vettigt budskap.


Vill du istället vattna tårkanalerna så se filmen med cirkuslejonet Will som efter 13 år på en cirkus får känna på riktigt gräs och grus under fötterna. Vackert! Mer info här.


Mer film, när vi ändå håller på. Denna gång med skådespelaren James Franco.


Steven Wise föreläser om rättigheter för schimpanser, ett väldigt aktuellt ämne:


Avslutningsvis, lite fredagsmys.

Kreativt kampanjande för hemlösa djur

"Kreativt kampanjande för hemlösa djur." 

Det görs många kreativa kampanjer för att få hemlösa djur att hitta nya hem - för ibland räcker uppenbarligen inte det faktum att det finns ett djur som behöver ett hem. Vi har tidigare skrivit om andra kampanjer samma tema (exempelvis här, här, här, här och här) men sprang över två till igår och idag.

Först var det Ottawa Humane Society som gick ihop med en fotograf (Rohit Saxena) och en lokal Star Wars-förening (501st Capital City Garrison) och producerade dessa fantastiska bilder:

Fler bilder finns på www.flickr.com/photos/rohit_saxena/sets/72157652261956795.

Den andra kampanjen var lite mer komplex, men grundar sig i något enkelt - att de som skaffar sig en ny familjemedlem ofta snart känner att det var menat att vara så, att de funnit det som saknades i livet. I denna kampanj gjord av reklambyrån Oglivy tillsammans med organisationen Battersea Cat and Dog delades flygblad försedda med ett chip ut och när chipet passerade en reklampelare så följde hunden efter. Lite som att det var tänkt att just de skulle adoptera just den hunden. Rätt coolt va?

Tänk om något liknande skulle göras med en korv, att ett djur följer efter den som äter den chipmärkta korven... hm.

Apropå reklam och PR, gillar också det senaste från Svenska Freds och Amnesty:

Jag var tvungen att känna efter om reporna var på riktigt. Vilket de var. Det gjorde lite extra ont.