Efter
reportaget i radions Studio ett om grisuppfödning och slakt försöker Scan försvara sitt rykte i
ett pressmeddelande. Pressmeddelandet är dock fullt av felaktigheter vilket knappast stärker Scans trovärdighet.
Bland annat skriver man att det är "”lantbrukare, grisproducenter, veterinärer, slakterier och naturligtvis Scan" som vet mest om hur grisarna har det i Sverige. Grupper som man glömmer nämna är forskare, djurskyddsinspektörer, myndigheter och djurrätts- och djurskyddsorganisationer. Det vill säga personer som inte är intresserade av att tjäna pengar på grisindustrin, och därmed har möjlighet att se mer objektivt på djurens situation.
I radioinslaget framkom att det finns för lite halm på varannan svensk grisgård, att var tionde gris har lungsäcksinflammation och mer än var tionde har magsår. Scans enda kommentar på detta var att det finns länder där grisarna har det ännu sämre. Samma argument upprepas i pressmeddelandet: ”Grisar med knorr på svansen finns snart bara kvar i Sverige. De flesta länder kuperar svansarna på grisarna. Knorren på svansen är faktiskt ett bevis på att grisen mår bra."
Att svenska grisar får behålla sina svansar är knappast något som grisproducenterna tagit initiativ till, utan ett krav enligt svensk lag. Svansarna klipps i många länder för att undvika problem med grisar som tuggar på varandras svansar, vilket understimulerade svenska grisar fortfarande gör. Och att knorr på svansen är ett bevis på att grisen mår bra är inget annat än en gammal myt – svansens knorr är ett resultat av avel, precis som på spetshundar, och den säger ingenting om grisens humör. De ursprungliga vildsvinen rullar inte ihop sina svansar hur bra de än mår. Men det är tydligt att Scan inte är intresserade av att förmedla sanningen, utan bara att fortsätta tjäna pengar på grisslakt utan att behöva stå till svars för hur djuren har levt.
Lena Lindström
Etolog
Djurens Rätt