"Sälja hundar för att få försörjningsstöd?"
|
P4 Västerbotten, 8 juni 2013. |
Lördagen den 8 juni
rapporterade Sveriges Radio om en man som uppmanats att sälja sina hundar för att kunna beviljas försörjningsstöd.
Människor har sedan vi blev bofasta haft en nära relation till djur och idag ser vi djur som våra familjemedlemmar. Vi lägger ner väldigt mycket pengar på djur genom veterinärbesök, mat och leksaker. Många firar också djurens födelsedagar. Vissa äldreboenden har djur hos sig då det har visat sig att djur bidrar till en miljö som både lugnar människor och ger en ökad trygghet hos de äldre. Forskning visar att när vi klappar ett djur sjunker hjärtfrekvensen och blodtrycket samt att stresshormonet minskar i kroppen.
När vår fyrfotade familjemedlem dör sörjer vi och vi kan nu sätta in dödsannonser i tidningen. Djur ger oss ovillkorlig kärlek och när vi kommer hem efter en jobbig dag blir vi glada när vi möter våra djur hemma.
När människor ska ranka sina viktigaste relationer rankas djur bland de högsta på listorna.
Djur gör också att vi människor får starkare relationer till varandra och de får oss människor att prata med varandra om våra djur, och vi älskar att prata om våra djur. Ofta vet människor inte namnen på sina grannar men de kan namnen på sina grannars djur och vet hur de mår.
Jag blev därför väldigt förvånad och arg när jag läste på Sveriges Radios hemsida att en socialsekreterare i Nordmaling krävde att en socialbidragssökande var tvungen att sälja sina hundar innan hen kunde få bidrag från kommunen. Jag som socionom och socialarbetare måste se hela människan och hela människans nätverk, inklusive djur. Eftersom djur påverkar oss människor i så hög utsträckning går det inte att bortse från djuren och särskilja dem från övriga familjen. Djur ska därför aldrig stå utanför familjen och familjesituationen.
Jag vet att djur och människor betyder väldigt mycket för varandra, just på grund av att människor ser djur som sina familjemedlemmar. Att, som myndighet, be en människa som befinner sig i svårigheter att göra sig av med sina hundar, för att få socialbidrag, kan det leda till ett mer utanförskap hos den individen eftersom en av de viktigaste relationerna försvinner. Djur är många gånger den enda källan till tröst och bearbetning, vilken vi socialarbetare måste börja förstå.
Kristofer Leander
Socionom och ledamot i Djurens Rätts förbundsstyrelse