12 juni 2013

Sälja hundar för att få försörjningsstöd?

"Sälja hundar för att få försörjningsstöd?"
P4 Västerbotten, 8 juni 2013.
Lördagen den 8 juni rapporterade Sveriges Radio om en man som uppmanats att sälja sina hundar för att kunna beviljas försörjningsstöd. 

Människor har sedan vi blev bofasta haft en nära relation till djur och idag ser vi djur som våra familjemedlemmar. Vi lägger ner väldigt mycket pengar på djur genom veterinärbesök, mat och leksaker. Många firar också djurens födelsedagar. Vissa äldreboenden har djur hos sig då det har visat sig att djur bidrar till en miljö som både lugnar människor och ger en ökad trygghet hos de äldre. Forskning visar att när vi klappar ett djur sjunker hjärtfrekvensen och blodtrycket samt att stresshormonet minskar i kroppen.

När vår fyrfotade familjemedlem dör sörjer vi och vi kan nu sätta in dödsannonser i tidningen. Djur ger oss ovillkorlig kärlek och när vi kommer hem efter en jobbig dag blir vi glada när vi möter våra djur hemma.

När människor ska ranka sina viktigaste relationer rankas djur bland de högsta på listorna.

Djur gör också att vi människor får starkare relationer till varandra och de får oss människor att prata med varandra om våra djur, och vi älskar att prata om våra djur. Ofta vet människor inte namnen på sina grannar men de kan namnen på sina grannars djur och vet hur de mår.

Jag blev därför väldigt förvånad och arg när jag läste på Sveriges Radios hemsida att en socialsekreterare i Nordmaling krävde att en socialbidragssökande var tvungen att sälja sina hundar innan hen kunde få bidrag från kommunen. Jag som socionom och socialarbetare måste se hela människan och hela människans nätverk, inklusive djur. Eftersom djur påverkar oss människor i så hög utsträckning går det inte att bortse från djuren och särskilja dem från övriga familjen. Djur ska därför aldrig stå utanför familjen och familjesituationen.

Jag vet att djur och människor betyder väldigt mycket för varandra, just på grund av att människor ser djur som sina familjemedlemmar. Att, som myndighet, be en människa som befinner sig i svårigheter att göra sig av med sina hundar, för att få socialbidrag, kan det leda till ett mer utanförskap hos den individen eftersom en av de viktigaste relationerna försvinner. Djur är många gånger den enda källan till tröst och bearbetning, vilken vi socialarbetare måste börja förstå.

Kristofer Leander
Socionom och ledamot i Djurens Rätts förbundsstyrelse

9 kommentarer:

  1. Fy fan!

    Nästa steg: socialsekreterare beordrar folk att sälja sina barn också.

    SvaraRadera
  2. Har Kristofer Leanders svar skickats till mainstream-media?

    SvaraRadera
  3. Stina Svensk12 juni 2013 16:57

    Hej!

    Jag blir särskilt upprörd över detta eftersom att jag själv har två hundar och även har fått försörjningsstöd i flera omgångar, ibland under lång tid.

    Jag var från början orolig för att socialtjänsten i min kommun skulle ge mig ett liknande besked, men de lugnade mig direkt och sa att det gör de inte, då deras policy är att hundar och katter skall ses som familjemedlemmar, och dem säljer en inte för att klara sin försörjning. De begär ju inte heller av en sökande att göra sig av med sina barn för att få en billigare livssituation.

    Däremot får en - till skillnad från när en har barn - inget extra för de kostnader som uppkommer i samband med att ha hundar i familjen. Till exempel försäkring, foder, utlägg för ev. veterinärvård osv får en stå för själv, och "pussla" med summan pengar som utbetalas.

    Hundar bör även ses som en stark friskfaktor, de som lever på försörjningsstöd är ju ofta deprimerade eller har sociala problem. Hunden kan då vara avgörande för livskvalitén genom att se till att husse eller matte kommer sig ut och rör på sig och träffar andra människor, kanske andra med hundar - och blir därmed delaktig i ett socialt sammanhang.

    Socialarbetare utan ett empatisk förhållningssätt och förmågan att se bortom paragrafer, respektera hela människan och förstå att det kan finnas fler nyanser av hennes behov för ett gott liv än vad som står i statliga normförteckningar, saknar inte bara en fullgod yrkeskompetens - de är en direkt fara för vår folkhälsa!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Stina! Tack för ditt inlägg :-)

      Djur är absolut en friskhetsfaktor och en källa till lärdom för barn. Barn kan lära sig empati och ansvar samt en källa till omhändertagande. Djur används också i terapi och på vissa äldreboenden får de äldre ha djur hos sig vissa dagar. Detta har visat sig ha positiva effekter på hälsan.

      Jag hoppas att detta bara är ett undantag.

      Jag anser att eftersom djur är familjemedlemmar borde också samhället hjälpa till med mat och försäkring om det behövs.

      En grupp med socialt arbete som grund startade i början av 1900-talet och deras fokus var arbetet med barn. Dessa grupper kallades ”Bands of mercy” som byggde på Sarah J. Eddys bok ”Friends and helpers” som kom ut 1899. Dessa grupper stöddes ekonomiskt av Massachusets Society for the Prevention of Cruelty to animals (MSPCA). Ändamålet med dessa grupper var att lära barn att visa respekt för djur för då lär man sig också att visa respekt mot människor också. Vi som arbetar med socialt arbete har ett ansvar och ett viktigt arbete framför oss; att inkludera djuren och se dem i vårt arbete. Just därför måste även djur ingå i socialbidraget.

      I boken skriver Sarah J. Eddy

      ”When young people learn to respect the rights of animals and to think about the causes of pain and suffering, they will applay these thougts to their everyday life. They will learn to respect each other´s rights, and crime of all kinds will be diminished /…/

      The Bands of Mercy are valuable in teacing young people the highest ideals of life, and in showing them that the universal law of love is the only law which bring what we all desire, Peace on earth, and good will to all”.


      Fint va?

      Radera
    2. Mycket fint.

      Håller med om att en borde få ersättning för djuren i likhet med ökade kostnader för barn, om de nu ser djuren som familjemedlemmar som de säger. Men det lär dröja - spececismen är ju stark tyvärr.

      Husdjur och barn/mänskliga familjemedlemmar är fortfarande vida skilda enligt både samhällsnormerna och lagstifningen. Den ene ses ju inte bara som en familjemedlem, utan även som en handelsvara som KAN köpas och säljas, vilket är fullkomligt otänkbart tillika olagligt med den andra...

      Men det är bara att vi djurrättare fortsätter vara envisa och visa vägen. Sakta men säkert höjs djurs värde. Kämpa på! <3

      Radera
  4. Hej!
    Efter diskussion med socialchef och chef för individ- och familjeomsorgen har beslutet tagits tillbaka. Personen kommer att behålla sina hundar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Nordmalings kommun! Räcker det? Om någon av er på kommunen skulle få ett reellt hot om att någon ni ser som en familjemedlem ska tvingas bort från er - hur skulle ni reagera? När ni gjort ett sånt övertramp räcker det inte att bara torrt konstatera att ni tagit tillbaka beslutet. Be personen om ursäkt offentligt! Ni kan be hundarna om ursäkt också förresten.

      Radera
    2. Bra skrivit Stina! Och bra att Nordmalings Kommun har tagit tillbaka beslutet. Säg bara till att det inte blir ett undantags beslut. Prata med alla i personalen och skriva in det i beslutsrutin smanualen så att andra inte gör samma misstag.

      Radera
  5. Som antispeciesist och socialsekreterare kan jag bara... äcklas.

    SvaraRadera