Ordet vegan vinnner

"Ordet vegan vinner."

Igår var Internationella Tillbaka till framtiden-dagen. Och jag fick en Tillbaka till framtiden-känsla när jag efter jobbet gick till O'Learys för att äta (det är nu min fru ropar "Kan du aldrig äta någon annanstans, någon enda gång?").

Det var knökat med folk. Champions League-fotboll på restaurangens 273 tv-apparater, Zlatan mot Cristiano Ronaldo. Ölen flödade och folk käkade sina inte helt hälsosamma kvällsmiddagar.

Mitt i allt detta fanns:

Först den mindre iakttagelsen att Oumph!:en nu flyttat från en separat meny till den permanenta. Och att det nu är tydligt angivet vilka Oumph!-rätter som är veganska och vilken som inte är det (jag tittar på dig Mr. Ceasarsallad).

Men den större iakttagelsen (jag är inte den första som gör den, och jag har nog gjort den tidigare, men struntsumma - och poängen är inte att O'Learys kör på vego, det är ju inte heller en nyhet - men läs vidare så kommer själva poängen): tänk att du reser tillbaka i tiden till typ 1997. Om du då sa att du var vegan så var det för de flesta synonymt med att släppa ut minkar, med att elda upp Scan-bilar och med svarta luvtröjor.

Tänk dig sen att du reser Tillbaka till framtiden (alltså till nu) och såg vilken fascinerande resa som ordet vegan har gjort. Det har gått från något negativt laddat till att bli ett positivt ord som används i allt fler stora företags marknadsföring och produktmärkning – naturligtvis för att de ser en målgrupp, men också för att de inte är rädda för ordet längre.

Vi hade nog garvat 1997 om någon sagt att Sveriges största sportrestaurangkedja skulle ha haft flera veganmärkta produkter på menyn år 2015. Och hade jag vetat då vad jag vet nu så hade jag då varit betydligt mer hoppfull om framtiden.

Nu återstår förstås att se till att färre djur dödas för att bli mat. Veganism är ett verktyg, inget självändamål. Men det är i alla fall inte längre ett negativt laddat ord - och då har vi kommit en bit på vägen.

Att det går att äta veganskt samtidigt som en tar en öl och ser Zlatan göra ännu en halvkass match i Champions League (och att maten dessutom är märkt på menyn och inte behöva krångla med beställningen) - det är faktiskt väldigt coolt. Vi bör stanna upp och inse detta.

Vegorätt eller?

"Vegorätt eller?"

Idag skriver Francesca på bloggen Vegokoll om att vi nu har ett premiärdatum för Sveriges första helvegetariska/veganska (undantaget honung och bipollen, det senare något som jag ännu inte vet vad det är) matlagningsprogram Vegorätt. 19 januari kl. 20.30 i SVT2 är datumet och tiden som gäller.

Och stort hurra för detta! Mer vego till folket! Men blandat med alla bra känslor inför detta så blev jag lite småbekymrad över presentationstexten på SVT.se.

Programledarna Elenore Bendel Zahn och Karoline Jönsson. Foto: Mattias Ankrah / SVT

Programmet är till att börja med "100% hälsosamt och naturligt". Hälsosamt är ju bra men vad är naturligt? Betyder det att vi likt vissa fina restauranger ”bara” får grönsaker då många vegoprodukter anses onaturliga?

Programledarna "odlar sina grönsaker utanför dörren, plockar det som växer vilt i naturen och ritar om kartan över vad som faktiskt är ätbart" vilket ju inte heller låter dåligt i sig. Men jag känner nog ingen vegetarian eller vegan som lever så. De går till Konsum och ICA och handlar sin mat som alla andra. Och jag vet inte om vegorörelsen behöver definiera om vad som är ätbart eller inte? (Det ska vara att definiera djur som inte ätbara då förstås.)

Programledarna "gör lemonad av björkblad, kokar marmelad på ogräs och gör kapris av fläderbär". Vilket ju också låter spännande, men… ja, jag vet inte. Detta är ju inte vego egentligen, ingen äter animalisk lemonad, marmelad eller kapris . Eller jo, det är det ju… förvirrande det här.

Men nyckeln till det hela kanske vi hittar i formuleringen att programmet "lovar att vara en inspirationskälla och ögonöppnare, för både vegetarianer, hälsomedvetna och andra nyfikna". Lite nytt och lite ögonöppnande alltså, också för oss som käkat redan käkar vego.

Och gott så. Och jag är inte den som vill inte framstå som en gnällspik här – jag är själv ett bra exempel på någon som käkar vego men absolut skulle kunna äta lite nyttigare och mer hälsosammare. Och att det första vegetariska matlagningsprogrammet blir i princip veganskt är ju kanon. Och det är ju jättebra att vego = bra mat.

Men det är något som skaver i bakhuvudet. Jag hade nog sett framför mig ett vegoprogram som gör vegansk tårta på onyttig sojagrädde ibland. Som åker till Konsum och spanar på vegoutbudet. Som tipsar barnfamiljen som ska laga vegansk mat till kvällsmat om en skitenkel pastasås. Lite vardagsvego så där.

Och det kanske det blir – jag har ju ingen som helst koll på programmet i övrigt. Kanske vill andra ha det jag inte vet om jag vill. Och alla inblandade vill ju att fler ska käka vego och det är resultaten som räknas.

Så vi får se. Jag hoppas bli positivt överraskad. Marmelad på ogräs kanske blir mitt favoritsmörgåspålägg våren 2016!

PS. Nä, det kommer det inte att bli. Goodstores billiga påläggskorv 4-ever!

Fint av och med Yuval Noah Harari

"Fint av och med Yuval Noah Harari."

Den israeliske historikern och författaren Yuval Noah Harari, som skrivit den enormt populära boken Sapiens. En kort historik över mänskligheten intervjuades i SVT:s program Babel den 13 september om hur arbetet med boken påverkande honom personligen: