Att äta, eller inte äta (kött)

Vän av ordning kan ha funderat över vart min bloggkollega Caroline tagit vägen, hon som skulle gästblogga under sommaren och som endast hunnit med två inlägg. Svaret på funderingen är att vi valt att avsluta vårt samarbete, då Caroline inte var vegetarian och ville skriva ett blogginlägg som i princip gick ut på att visst kött går bra att äta.

Innan pulsen blir för hög över denna min inskränkta inställning, och över den censur av åsikter som skiljer sig från mina, som ni precis tagit del av kommer här ett kort resonemang till varför. Och lite om köttätande medlemmar inom Djurens Rätt i allmänhet.

Djurens Rätt består som bekant av en majoritet medlemmar som äter kött. Och Djurens Rätt förespråkar samtidigt som bekant en vegansk livsstil, då vi anser detta vara det mest djurvänliga ställningstagande som man kan göra. En åsikt som ibland framhålls är att djurrättsrörelsen måste göra sig av med sin stora bas av medlemmar som äter kött, eftersom köttätare är en del av det institutionaliserade djurförtrycket. Sådana medlemmar sägs minska vår trovärdighet och riskerar göra att det budskap vi förmedlar förvanskas eller vattnas ur.

Men Djurens Rätt anser tvärtom att vi i djurrättsvärlden ska vara öppna även för dem som inte hittat fram till en fullt djurvänlig konsumtion. Djurens Rätt anser att det lika mycket är människors åsikter och vilja att förändra sig själva och världen som ska knyta dem till oss, som deras verkliga handlingar, matvanor och livsstil i övrigt. Att byta personliga vanor är ett stort steg att ta – kanske har man inte mod, vilja eller ork att ta det, även om man står på djurens sida och vill motverka djurförsök, jakt och annat djurutnyttjande.

Vi jobbar gemensamt för ett samhälle som inte förtrycker djur. Så länge man som medlem vill stödja detta arbete och verkar för djurs rättig heter, så är man självklart en del av vår organisation. Även de som inte lever ut sina åsikter (eller ännu fullt ut anammat ett djurrättsligt tänkande) kan hjälpa oss med kunnande och engagemang, och är därför värdefulla för vårt arbete.

Och har man inte hittat till vegoland ännu, så kanske man kommer att göra det i framtiden – vi är många här som kan hjälpa till med kartor och vägbeskrivning.

Det går att göra en jämförelse med hur människorättens anti-slaverirörelse fungerade. Faktum är att de flesta av dem som under 1700- och 1800-talet kämpade för att avskaffa slaveriet i själva verket höll åsikter som utan tvekan var rasistiska. Till och med en så framstående antislaveri-förespråkare som Abraham Lincoln gjorde tydligt rasistiska uttalanden. Till exempel sa Lincoln 1858 att de "svarta" "perhaps not [are my equal] in moral or intellectual endowments", men framhåller ändå i direkt anslutning till detta att de har "the right to life, liberty, and the pursuit of happiness".

Med detta sagt, vad Djurens Rätt står för anges väldigt tydligt. Vi anser att djur har rättigheter, framförallt till sina liv, men också att slippa bli utnyttjade och att bli respekterade som de individer och kännande varelser de är utifrån sina artspecifika behov. Djur är helt enkelt inte mat.

Detta budskap kommuniceras genom våra officiella kanaler - alla fysiska möten med människor (som sommarturnén är ett utmärkt exempel), vår webbplats, våra två medlemstidningar, våra pressutspel, Facebook, Twitter... Och så bloggen. Det kan i dessa kanaler aldrig råda något tvivel om att vi alltid står på djurens sida. Och ett djur har aldrig intresse av att bli mat till någon annan som kan göra valet att välja vego.

Gästinlägg är alltid välkomna, och det är inte min mening att kväva eller ifrågasätta andra åsikter än mina. Men jag och Caroline valde gemensamt att avsluta samarbetet. Bloggen är personlig, men en del av Djurens Rätts många röster. Och dessa röster ropar ut att djur inte är mat.