Antalet djur som dödas på Europas djurparker

"Antalet djur som dödas på Europas djurparker."

Vi har skrivit mycket senaste månaden om att djurparker dödar djur hela tiden. Frågan kanske då uppstår hur många djur det egentligen rör sig om? Den frågan ställde sig också BBC News, och kom fram till detta svar:

"It's often hard to get any information, but the 340 zoos that belong to the European Association of Zoos and Aquaria (EAZA) must sign up to the organisation's various breeding programmes, and for each species in the programme there is a studbook - a kind of inventory which records every animal's birth, genetic make-up, and death.

EAZA does not publish these records or advertise the number of healthy animals that have been culled, but executive director Dr Lesley Dickie estimates that somewhere between 3,000 and 5,000 animals are "management-euthanised" in European zoos in any given year."

Så där har vi en summa gällande djurparker i Europa - mellan 8 och drygt 13 djur per dag i Europa.

Vår art-egoism är ständigt närvarande

"Vår art-egoism är ständigt närvarande."

Är lite sen på denna boll, men vill ändå rekommendera att du kika över till tidningen ETC:s webb och läser denna ledare av Göran Greider från den 19 februari, Vår art-egoism är ständigt närvarande. Ett utdrag:

"Klass, kön, etnicitet – det är de tre begrepp som vänstern och alla progressiva spontant använder för att förstå maktsammanhangen i världen. Men ytterligare ett begrepp borde konsekvent läggas till: art. Varje dag, varje minut, är denna art-fråga – människans överhöghet över allt annat levande – och allt förtryck kring den närvarande i våra samhällen. Tiotusen köttdiskar formar ett krigslandskap. Vi lever just nu i vad som brukar kallas för den sjätte massutrotningsvågen. De fem tidigare massutrotningarna orsakades av asteroider eller naturliga klimatförändringar. Den nuvarande orsakas av oss. Det vill säga: av vårt ekonomiska system."

Marius har gjort debatten om djurparker mer konkret än någonsin

"Marius har gjort debatten om djurparker mer konkret än någonsin."

Historien om giraffen Marius (och Marius II) är det nog ingen som har missat. För mig är det en historia med många bottnar, och är det något som Marius död har fört med sig så är det åtminstone att diskussionen om djurparker har blivit betydligt mer konkret än tidigare. Jag tänkte använda två mediaröster för att gestalta detta.

Men först, min korta reflektion om det här med Marius.

Och den första och spontana känslan är svårigheten att förstå upprördheten. Över att ett djur dödas på en djurpark samtidigt som djur på djurparker dödas hela tiden, och en väldig massa mer djur dödas för att bli mat hela tiden. Varför reagerar vi så över Marius? Varför kräver vi att ledningen för Köpenhamn Zoo ska avgå när vi inte ställer samma krav mot andra djurparker, och alla andra som leder verksamheter som gör om djur till underhållning, mat, kläder eller försöksobjekt?

Men sedan kommer nästa spontana känsla om att det är fullt naturligt att reagera över det som finns rakt framför oss. Vad är det för människa som ser något framför ögonen, men vänder andra kinden till och kallt konstaterar att det faktiskt finns värre saker att uppröras över? Som inser dubbelmoralen jag beskrev ovan, men väldigt att inte beröras?

Och bara där har vi ju redan gått varvet runt av känslor som skapas där enskilda djuröden hamnar i medias fokus, som Marius eller noshörningen Nelson för en massa år sedan.

Sen har vi då synen på djurparken som jag inledde med, där debatten om Nelson gjort att diskussionen blivit mer konkret än någonsin, och vi kan gestalta det med hjälp av Susanna Birgersson i DN och författaren Lisa Gålmark.

Först Lisa Gålmark, ett bekant namn i djurrättskretsar, som på Aftonbladet Debatt den 12 februari beskriver det som hände som en ”fascistoid” och ”pervers” handling, där djurparken i ena stunden klappar djurungen och drar ”penganytta av dess svaghet”, för att i andra stunden ”ta dess liv och skända dess kropp”.

Djurparken är makthavaren, med ansvaret för de själar som finns där inne. Där djuret har rätt till sitt liv oavsett hur (o)värdefulla gener som djuret har. Djurparken blir makten som utnyttjar den svaga.

Susanna Birgersson på DN:s ledarsida den 17 februari får gestalta den andra sidan i debatten. Där är istället Köpenhamn Zoo ett föredöme genom att inte vika för ”mysmyten om djurparker” och om Marius hade levt i det vilda hade han ”varit itusliten för länge sedan”.

Här är djurparken bara en förlängning av naturen, där djuret befinner sig inom våra resta väggar men lika gärna hade kunnat befinna sig utanför. Så länge vi inte är lika grymma som naturen kan vara så behöver vi inte ställa många mer krav på djurparken som fenomen.

Vart jag lutar kan ni säkert ana, men jag tycker vi kan ta den diskussionen en annan gång. Men förhoppningsvis blir Lex Marius början på en ny diskussion om djurparkens vara eller icke-vara. De olika alternativen har i alla fall aldrig varit tydligare.

Djurens Rätt och kungligheter

"Djurens Rätt och kungligheter."

Fick se två filmer idag, av lite olika karaktär. Den första är en animerad film som Johanna, Hilma, Tove och Oliver från Östra Real N13e har gjort. Väldigt fin!

Den andra är två brittiska kungligheter som pratar om djur i det vilda. Lite mer stelt än filmen ovan. Och jag har nog ingen jättebra motivering till varför den publiceras här... men, men. Det är ju måndag, och måndagar kan behöva lite kunglig glans.

PS. Det finns ett visst mått av ironi i något av det som är skrivet ovan.

PS2. Jag fick omedelbart svar på tal, av ingen annan än Morrisey:

"Morrissey kritiserar återigen det brittiska kungahusets jaktvanor. I ett öppet brev går den forne The Smiths-sångaren hårt an prins William, som nyligen höll ett tal om vikten av att skydda utrotningshotade djur.

Morrissey kritiserar återigen det brittiska kungahusets jaktvanor. I ett öppet brev går den forne The Smiths-sångaren hårt an prins William, som nyligen höll ett tal om vikten av att skydda utrotningshotade djur.

Talet hölls en dag innan prins William begav sig till Spanien på en jaktresa - något som väckt väckt vegetarianen Morrisseys vrede, uppger Pitchfork.

Stjärnan menar att prins William är en hycklare och "för dum för att inse att djur blir utrotningshotade på grund av jakt".

"Vi kan bara be till gud om att deras gevär exploderar i deras ansikten", skriver Morrissey i brevet."

Ge ett hemlöst djur en chans

"Ge ett hemlöst djur en chans" 

Det finns olika sätt på vilket man kan berätta varför det är bättre att adoptera än att köpa. Jag tyckte det här var ett roligt sätt. Filmen är inte ny, men lika rolig ändå.

De organisationer i Sverige som omplacerar har vi samlat på www.djurensratt.se/adoptera

Djurtransporter i fokus (men inte tillräckligt)

"Djurtransporter i fokus (men inte tillräckligt)"

I förra veckan lämnade riksdagsledamoten Jens Holm (V) in en interpellation om färre djurtransporter till landsbygdsminister Eskil Erlandsson (C). Idag lyfts frågan också i en Ledare i Expressen.

Jens Holm lyfter i sin interpellation att djurtransporterna blir fler och längre. Svenska grisuppfödare skickar grisar till Tyskland för slakt och djuruppfödare i norra Sverige låter transportera sina djur till slakt i södra Sverige. Ofta överskrids här den svenska regeln om att slaktdjur inte får transporteras längre än åtta timmar. Ett kryphål i lagen är att djuren klassas som "livdjur", det vill säga för vidare uppfödning, istället för slaktdjur. Livdjur får transporteras längre, men det är ingenting som hindrar att även livdjur slaktas direkt efter ankomst. Ofta görs detta för att uppfödaren väljer det slakteri där den får mest betalt för djuren snarare än det som ligger närmast.

Interpellationen summeras i följande frågor från Jens Holm till Eskil Erlandsson:

• Avser ministern att vidta åtgärder för att djurtransporterna ska bli kortare och färre?
• Avser ministern att ta initiativ på EU-nivå för att djurens välfärd ska kunna överordnas den inre marknadens krav på fri rörlighet, till exempel att Sverige ska kunna förhindra att export av djur från Sverige sker på ett sätt som strider mot svensk lag?
• Avser ministern att vidta åtgärder för att förhindra att slaktdjur transporteras under beteckningen livdjur och därmed längre än åtta timmar?

Planerad dag för debatt är 18 februari i år.

Att (vissa) djur mer eller ses som internationella varor är också något som Tommy Hammarström lyfter på Expressens ledarsida idag under rubriken En plågsam värld av djurtransporter.

Här lyfts fallet med de döda kor som flöt i land i Skåne efter att ha dumpats i Östersjön. En nyhet som vi också skrev om på vår webb. Expressen-skribenten beskriver detta som; "en grym och, åtminstone för mig, okänd verklighet: att kreatur skeppas runt halva jorden i sådana oerhörda mängder." Att tiotusentals nötkreatur fraktas varje år över Atlanten under plågsamma och rent dödliga förhållanden är ju egentligen ingen nyhet.

Men Hammarströms kunskapsnivå i frågan motsvarar förmodligen den svenska befolkningens i stort. Vi (eller, köttätarna) vill helst inte se så mycket av köttets väg till tallriken för då får vi svårt att motivera våra val. Inte ens fallet med korna i Östersjön väckte särskilt stor uppståndelse. Ofta göms sådana här frågor bakom att vi i Sverige har förhållandevis hårda regler gällande djurskydd. Men vad hjälper det när reglerna inte följs och det finns kryphål i lagen som systematiskt används utan att någon blinkar.

LRF vill öka tiden för slaktdjurstransporterna men landsbygdsminister Eskil Erlandsson säger tvärt nej. Han har däremot hittills inte visat något större intresse för att få ner längden och mängden djurtransporter.

Vi välkomnar Jens Holms interpellation och hoppas att dessa frågor kan få ta en större plats i den allmänna debatten framöver!