Tendens om att döda

"Tendens om att döda."

Häromveckan sände radioprogrammet Tendens tre program om att döda djur och om vårt förhållande till detta. Överlag väldigt mycket värt att spendera en timmes lyssnande på.

Första delen, I huvudet på jägaren och slaktaren, var den som jag tyckte tydligaste reflekterade kring ämnet. Och jag tyckte mig uppfatta en röd tråd - jakten beskrivs som en hobby, inte livsnödvändighet, och slakten beskrivs som en verksamhet/ett arbete bland andra, inte som någonting som tar livet av en levande varelse. Kan nyckeln finns i distansen till djuret?

Att vi förändra någon till något; som vi jagar för nöjes skull eller slaktar för (inbillad) nödvändighets skull, då försvinner den etiska problematiken och det personliga ansvaret. Nödvändigheten till etiska överväganden blir inte så stor då den som utsätts är en "något". I jägarens beskrivning av att djuret bara en del av naturupplevelsen och i slaktarens beskrivning av sitt yrke blir distansen särskilt tydlig.

Om vi istället för något ser djuren som någon, då är problematiken svårare att komma ifrån. Vad vi gör måste ifrågasättas och förändras. Hur når vi från något till någon på kortast möjliga tid? Det är 10 000-kronorsfrågan det.

För övrigt är jägarens beskrivning av jakten uppfriskande rakt på sak. Jakten handlar om djurens liv, och jägarens hobby. Och räven jagas i egenskap som konkurrent. På ett sätt ändå värt att respektera: saker beskrivs för vad de är. Allt blir enklare att diskutera (och ifrågasätta) då.

I andra delen, Samtalet: Konsten att döda utan stress och ångest, intervjuas Rolf Axel Nordström från grisgården Ängavallen. Rolf Axel Nordström har blivit något av en talesperson för djurvänlig djurhållning, och är intervjuad också i senaste numret av magasinet Filter. Och visst finns det en logik i hans verksamhet; lidandet har reducerats till sitt minimum.

På grund av detta har han (enligt egen uppgift, eller om det var reporterns påstående?) blivit djurrättsrörelsen fiende nummer 1, då han tar bort grunden i mångas kritik av dagens djurhållning - just lidandet. Ett väldigt märkligt resonemang i så fall. Bättre är bättre än dåligt, även om det inte är bra. Den grundläggande etiska problematiken, att vi tar livet av någon, tar bort framtida upplevelser och känslor, förminskar respekten för andras liv, trots att vi inte behöver - det finns kvar. Och det är tillräckligt. Människor har rättigheter även om deras liv är bra.

Den tredje delen i programserien, Med rätt att ta bort djur, handlar mindre om att döda och mer om att "låta djuret somna in" - besluten vi tar kring våra familjedjur. Och det är bra att avlivandet/dödandet av familjedjur problematiseras. Väldigt bra.

Även skyddsjakten fyller en viktig djurskyddslig roll - även om dödandet "för säkerhets skull" gör det aningen problematiskt; om djuret har turen att klara sig från en olycka så kan det ha oturen att bli skjutet ändå. Men överlag var detta sista program minst intressanta av de tre tyckte jag. Och riksjaktvårdskonsulent Ligné avslutar med att först prata om jakt som ett sätt att placera mat på bordet, och sen som ett sätt att få en trofé till arbetsrummet. Det gäller att ta de argument som finns antar jag.