"EU-valet Revisited."
Så, dags för den slutgiltiga sammanfattning av EU-valet - ur djurens perspektiv. Vi har
tidigare konstaterat att djurpartier i Nederländerna och Tyskland tog mandat i EU-parlamentet, de första partierna med djuren som största/enda fråga som tar en plats i EU:s folkvalda församling.
Det svenska Djurens parti lockade i jämförelse
8 773 röster (eller 0,24 procent) vilket jag skulle gissa att de är rätt så nöjda med. Djurens Rätt fick totalt 60 röster, vilket vi också är rätt så nöjda med (även om vi förstås inte uppmanar någon att rösta på en organisation i EU-valet, egentligen).
När det gäller de svenska politiker som kommer att ta plats i EU-parlamentet så hade
hälften av de kommande parlamentarikerna (10 av 20) inför valet skrivit under vårt valmanifest för djuren. 50 procent av de svenska kandidaterna som garanterar att de kommer jobba för de mest grundläggande kraven för djuren inom EU - en väldigt glädjande siffra tycker jag.
Uppdatering: De 10 EU-parlamentariker som skrev på för Sverige var för övrigt flest i Europa. Inget annat land hade lika många. Bra gjort av mina kollegor som pratat med dem!
De tio är Fredrik Federley (C), Marita Ulvskog (S), Olle Ludvigsson (S), Jens Nilsson (S), Anna Hedh (S), Malin Björk (V), Isabella Lövin (MP), Peter Eriksson (MP), Bodil Ceballos (MP) och Soraya Post (F!).
Från övriga länder ser det lite olika ut. Men i den
sammanställning som Eurogroup For Animals har gjort går det att se att det finns någon parlamentariker från varje land - undantaget Italien och Ungern - som har skrivit under valmanifestet för djuren. Vi får hoppas att detta omsätts i ett fler djurvänliga beslut inom EU!
|
Grisen hade en huvudroll i EU-valet. På gott och ont. |
I valrörelsen inför EU-valet så var det både slående och uppmuntrande att djuren i allmänhet och grisar i synnerhet (eller ok, i princip bara grisar, mest främst danska sådana) faktiskt fick en plats tycker jag. "Djurrätten" var en av sex frågor som avgjorde EU-valet skrev
Aftonbladet i en ledare,
Eva Franchell i samma tidning skrev att "nu handlar det mesta om grisar" och
Lena Mellin att "danska grisar gör EU-valet begripligt och i den
TV-sända slutdebatten så var djurfrågan först på dagordningen.
När det kommer till kandidaterna så var
Marit Paulsen (FP) glad över att djurfrågorna blivit en valfråga och
Fredrik Federley (C) sa att han kommer att driva djurfrågorna i EU. Allianskollegan
Ebba Busch Tor (KD) pratade även hon om grisar under valrörelsen, medan tidigare nämnda
Marit Paulsen rök ihop med Jytte Guteland (S) i Aftonbladet om djurskyddet i EU.
Centerpartiet var det Alliansparti som drev djurfrågan hårdast i EU-valet, bland annat med sin
hashtag #Grislöftet - men medan allt detta pågick passade partiets andranamn, Kristina Yngwe, istället på att
besöka en minkfarm...
För de rödgröna var det Vänsterpartiet som lyfte frågan ett steg längre och
ville befria EU från köttkomplexet varför inte se Miljöpartiets framgång i valet som ett tecken på att deras tradition att lyfta djurfrågor betalade sig? Djurens parti lyfte från ännu ett steg och menade att
EU-kandidaternas köttnationalism skadar djuren.
"
De senaste veckorna har djurskyddet seglat upp som en av de hetaste frågorna. Kandidater från både höger och vänster tävlar nu för att stärka skyddet för grisarna i hopp om att vinna väljarnas röster" skrev
Dagens Industri - och naturligtvis blev det en form av tävling, som politik på ett sätt alltid är. Och som min kollega Lena Lindström konstaterade var det egentligen en debatt där
alla höll med varandra - det var inte precis ett ifrågasättande av hur vi använder djur som diskuterades.
Detta kan man tycka är dåligt. Men jag tycker vi ska ta det för vad det är, och både se det som - och göra det till något - bra. Det skapar förutsättningar för att djurrättsfrågorna lyfts vidare; för organisationer som Djurens Rätt är det enklare att lyfta från om djurs rättigheter om djurens situation redan är uppe på agendan, och det är enklare för alla att skapa debatt på insändarsidor, i sociala medier och på andra platser. Det är bra.
Det skapar en bra utgångspunkt för att djurfrågorna (och djurrättsfrågorna!) ska få en plats i debatten inför det kommande riksdagsvalet. Det är också bra. Och inte minst så märker politikerna att det finns uppmärksamhet att få och väljare att hämta för den som engagerar sig i dessa frågor.
Inget av detta är dåligt, även om det såklart går att banka pannan blodig mot bordet när debatten ibland handlar om ett icke-ifrågasättande av svenska förhållanden (i relation till danska), och ett mer övergripande ifrågasättande av vår relation till andra djur. Men ämnet finns under 2014 på dagordningen, och kommer att vara där fram till riksdagsvalet i september. Nu är det upp till upp till oss - djurrättsrörelsen - vad vi använder möjligheten till.