Djurens Rätt blir Min rätt också i Göteborg

"Djurens Rätt blir Min rätt också i Göteborg."

Har inte skrivit så mycket om vår reklamsatsning som vi kört i Stockholms lokaltrafik liksom på webbsajter runt om på nätet. Har istället skrivit om den på www.djurensratt.se/om-djurens-ratt/nyheter/djurens-ratt-blir-min-ratt-i-reklamkampanj-under-januari.

I Stockholm närmar vi oss nu slutet på tiden då reklamkampanjen syns i lokaltrafiken och därför är det extra roligt att den nu istället dykt upp i Göteborg. Bakom denna satsning ligger lokalavdelningen i Göteborg, vilket är jätteroligt!

Så alla 031:or - håll utkik efter oss!

Ytterligare en uppföljning om Sandra

"Ytterligare en uppföljning om Sandra."

Dagens efter julafton förra året skrev jag här i bloggen om den väldigt positiva, som det tycktes, nyheten om en domstol i Argentina hade slagit fast att orangutangen Sandra bör ses som en icke-mänsklig person och därmed ha rätt till frihet. Men att det redan då fanns vissa tveksamheter kring vad domslutet innebar i relation till de förhoppningar som skapades.

Och tveksamheterna fortsätter.

I sin blogg sammanfattar etologen Marc Bekoff utvecklingen för Sandra så här:

"1) Is Sandra still in the Buenos Aires zoo?
Yes

2) Does anyone know if and when she will leave the zoo and go to a sanctuary?
No

3) Does the action taken on her behalf mean that the zoo has to release her to a sanctuary.
No

4) Is the case of Sandra sort of like window dressing and her status under Argentine law really has not changed?
It appears the answer may be "yes.""

För den som vill läsa mer finns en lång utläggning om det aktuella läget här.

Jag är alltid den förste att hävda att det viktigaste är att åstadkomma en lagförändring och att lagens efterlevnad kommer i steg 2. För att ens nå till steg 2 så behöver steg 1 - en förändring i lagen - tas.

Men i detta fallet verkar det som att den ursprungliga nyheten om Sandra nog inte alls medförde de konsekvenser som många först trodde, inte för andra djur i fångenskap och eventuellt inte ens för Sandra. Tyvärr.

Arla ger sig in i tofubranschen

 "Arla ger sig in i tofubranschen."

 Jag kan tänka mig att dagens nyhet om att Arla ger sig in i tofubranschen väcker två reaktioner.

Reaktion 1: "Så jäkla bra! När Arla känner av att tofuätarna, lakto-vegetarianerna och äter-vegetariskt-ofta-men-inte-alltid-ätarna börjar bli så många att de själva vill konkurrera om deras pengar har den vegetariska trenden nått väldigt långt. Att ett mjölkföretag fram alternativ till kött är det bästa beviset på att köttfria alternativ är här för att stanna!"

Reaktion 2: "Så jäkla dåligt! Det finns redan helt utmärkt vegansk tofu, alltid utan mjölkprodukter och det lidande som detta medför. Och nu ska alltså Arla börja peta i den mathyllan och tillverka en mjölkbaserad produkt som bergis kommer att konkurrera ut tofun från min lokala ICA-affär. Och det är ju knappast köttätarna de vill nå utan de som redan idag väljer tofu istället för kött. Gah!"

Jag som för det mesta ser glaset som halvfullt försöker få hjärnan att anamma reaktion 1. Men hjärtat säger reaktion 2.

PS. Sedan kommer förstås inte produkten att heta tofu skulle jag tro. Tofa kanske? Annars hoppas jag det finns en tofutillverkare som vill göra en "LRF Mjölk".

Vuxna män som gråter

"Vuxna män som gråter."

Det är egentligen inte min mening att driva med någon, jag tycker inte om sådant. Men den här rubriken från veckan...

I principen dagligen ringer människor till Djurens Rätt och gråter över det som djur utsätts för. De mår psykiskt dåligt över saker som de läser och ser eller på grund av egna erfarenheter. Men det ger ju inga rubriker direkt. Jag skulle snarast säga att det är något som ses ned på av många. Som skulle säga att det är blödigt, som säger att det är skillnad på människor och djur eller som tycker att tårarna borde fällas för något som är viktigare.

Vuxna män i Värmland gråter däremot för att inte få skjuta varg. Jobbigt.

Tilläggas ska förstås att uppskattningsvis 95 procent av de som ringer till Djurens Rätt är kvinnor. Vilket helt säkert spelar roll när det kommer till hur tårarna bedöms eller bemöts.

Charlie Hebdo

"Charlie Hebdo."

Idag sörjer världen de som drabbades av den fruktansvärda attacken mot tidskriften Charlie Hebdo i Paris den 7 januari.

Charlie Hebdo var också en röst för djuren. Tecknarna John (Cabu) Cabut, Stéphane (Carb) Charbonnier, Bernard (Tignous) Verlhac och Georges Wolinski bidrag alla med träffsäkra illustrationer som ifrågasatte hur vi behandlar djur. Så sent om i förrgår skickade Charlie Hebdo en teckning som skulle hjälpa den franska djurrättsorganisationen organisationen L214 i sitt arbete (www.l214.com/lettres-infos/2015/01/07-pour-charlie-hebdo).

Charlie Hebdo var en tydlig och klar röst mot företeelser som tjurfäktning, mot att hålla delfiner i fångenskap och mot troféjakt. De var den enda tidningen i Frankrike som varje vecka hade ett stående inslag som tog upp frågan om djurs rättigheter.

Djurens Rätt deltar i sorgen över de som drabbats och beklagar de röster för djuren som nu har tystnat.

Nattklubbar ratar päls

"Nattklubbar ratar päls."

Inneklubben Mahiki i London och Dubai har gjort det. Nattklubben Hiltl i Zurich också. Och nu senast är det klubben Rondel i Bern som ratar personer med pälsplagg.

Om Mahiki skrev tidningen The Guardian i februari 2014: "On Thursday night, the London nightclub Mahiki opened its doors, as usual, to an array of minor celebrities and rich kids. Except this time anyone who walked up to the door would have seen a neon side outside with the word "FUR", and a slash through it".

Mahiki i Dubai följde efter beslutet från London skrev sajten Arabian Business i mars 2014.

"Hiltl Club is the first “fur-free” club in Switzerland and accordingly, we prohibit access to the Hiltl Club to wearers of fur coats, fur hoods or any other accessories made of real fur" skriver Hiltl på sin webbsida, ett beslut som togs i november 2014.
 
Rondel i den schweiziska huvudstaden Bern är det senaste tillskottet listan över pälsratande nattklubbar. På sin Facebooksida den 12 december skrev de att "även iskalla temperaturer motiverar inte kläder som har tagits från ett djur som lider". Klubben kommer nu att sätta upp affischer vid ingången som hälsar att kläder av äkta päls inte är välkommet (bilden nedan) och dörrvakterna kommer att instrueras så att önskemålet efterlevs.

Och beslutet verkar ha stöd. I en omröstning hos den schweiziska tidningen 20 Minuten anser 64 procent av de som lagt en röst att beslutet är en bra idé.

Men något rent förbud är det inte: "Vi vädjar till det sunda förnuftet och för att varje individ tar ansvar" säger en av klubbens ägare till tidningen.

Utöver de nämnde ovan känner vi till klubben utestället Felix i norska Lillehammar som sagt nej till Canada Goose-jackor. Känner du till fler liknande exempel?

Vet du vad köttnorm och matnationalism är?

"Vet du vad köttnorm och matnationalism är?"

Dessa två ord är. förutom det betyder, båda med på listan över svenska nyord från 2014. Varje år tar Språkrådet och Språktidningen fram en "Nyordslista", vilket är ett urval av "de ord som tillkommit eller etablerat sig i språket under det gångna året".

Av de 40 nya orden för 2014 hittar vi två är intressanta för denna bloggs syfte: köttnorm och matnationalism.

Köttnorm, vilket definieras som:

"normen att äta kött [används också i relaterade betydelser, som att en komplett måltid måste innehålla kött]"

Att namnge något som en norm är att göra tydligt att det inte är något självklart eller gudagivet. Så jättebra!

Och matnationalism, vilket är:

"föreställning om att mat producerad i det egna landet alltid är bättre än importerad mat, till exempel ur miljö-eller djurskyddssynpunkt."

Ett ord som blev väldigt aktuellt i samband med valrörelsen. Nyckelordet här är "alltid".

Djurfabriker från ovan

"Djurfabriker från ovan."

När vi ser filmer som dokumenterar djurfabriker brukar det vara marknivå så att säga. En film som visar det lidande som djuren utsätts för. Mark Devries gör det på ett helt annat sätt - han visar djurfabrikerna från ovan.

Och nej, det är inga sjöar och stränder ni ser...

Det bästa från 2014

"Det bästa från 2014."

I vad som har blivit tradition (och vem gillar inte traditioner?) så har jag här i bloggen lagt upp de senaste åren listat listor som organisationer gör över vad de har gjort under året som gått. Här hittar ni 2012 och här finns 2013.

Vad har vi då från 2014? Jo:

• För Djurens Rätt finns två: en som jag skrev för tidningen och en för webben. Den första lite mer sammanfattande den senare lite längre.
• Här är det årets vegolista från Vegokoll och Pinto Magasin.
• Läkare För Framtiden gjorde en fin sammanställning över deras arbete under 2014 på Facebook.
• En väldigt fin sammanställning i videoform gjorde av Animal Equality.
• Här hittar vi ett blogginlägg om 2014 från PETA och här en film om samma år.
• En film från Animals Australia.
• Mer film, denna gången från In Defense of Animals.
• Från Friends of Animals.
• En sammanfattning av året från SAFE, en organisation från Nya Zeeland.

Freak out!

"Freak out!"

Freak out! är en ny film av Carl Javér och Fredrik Lange som nu finns på SVT Play och som handlar om:

"År 1900 köpte fem ungdomar en kulle i södra Schweiz som de döpte till Monte Verità – sanningens berg. Här grundade de ett eget samhälle, där de utmanade sin tids rådande värderingar.

De tog avstånd från konsumtionssamhället, åt vegetariskt, skapade egna normer för kläder, frisyrer och samliv och samlade dåtidens främsta konstnärer och humanister; de som kände sig utanför den stora maskinen och borgerlighetens familjenormer."

Har inte hunnit se filmen ännu, som säkert är intressant. Men vad jag vet är att Djurens Rätt skickade över lite material till filmskaparna i samband med att filmen spelades in. Och något kom med, i alla fall enligt eftertexterna. Kul det!