Sagt i veckan - vecka 27

"Orsaker till varför det Brasilianska köttet avger så mycket mer koldioxid än det svenska är att djuren har en lägre tillväxttakt vilket innebär att de lever längre, de går utomhus och har högre dödlighet."

Scan konsterar i sitt pressmeddelande Var klimatsmart - ät svenskt nötkött att de svenska djuren växer (onaturligt) fort, lever korta liv och tvingas vara inomhus.

Scan har för övrigt inte legat på latsidan i veckan utan har också producerat pressmeddelandet Ät kött med gott klimatsamvete. Känns det inte som att hela klimatdebatten går åt ett håll och Scan åt det andra?

"Hur har de djur som ger mig kött, ägg, dun etc. egentligen haft det under sitt (ofta alltför korta) liv? Handlar man närproducerat livsmedel kan man ta reda på det ganska enkelt, men om man handlar i de stora kommersiella dagligvarubutikerna är det allt svårare. Därför är det jätteviktigt att våra politiker tar ansvar för att skapa tydliga regelverk som ger djuren ett bra skydd."

Djurskyddet Sveriges bloggare rapporterar från ett av organisationens seminarier i Almedalen. Om man har sett hur köttproduktion, framställningen av ägg och plockandet för dun går till så kan jag inte riktigt se hur man kan se det som att djuren "ger" oss något, när det är uppenbart att det är vi som "tar". Ett litet ord, men ett viktigt sådant som förmedlar en acceptans från den som ger.

Djurskydd borde vara ett skydd för djur mot att bli utnyttjade och dödade för att bli mat, kläder, jaktbyte, underhållning, försöksobjekt, sexobjekt m.m. Men det är uppenbarligen inte så begreppet tolkas eller används. Och däri ligger hela diskussionen om djurrätt och djurskydd.

"[Jakt är] att komma till insikt om meningen med livet. Förstår man inte det är man inte en värdig jägare. Att nedlägga ett djur ska man förtjäna, det är en ära och det kräver mer än ett dödligt vapen. Respekt för livet är en stor del av jakten."

Per Moberg i senaste numret av Kick-Off, "Sveriges största tidning om konferenser och möten". Ibland blir det bara lite för mycket...

"Vi har väl alla inpräntat i oss att just på torsdagar då äter man ärtsoppa med fläsk, fast det knappast är någon som äter det numera. Alltså är torsdagen en perfekt dag att återerövra och göra om till veckans vego-dag!"

Chefredaktör Petra Achberg i senaste numret av tidningen Föräldrar & barn. Vi håller med (även om man naturligtvis inte behöver välja bort ärtsoppan). Köp tidningen och läs bl.a. intervjun med Vegofamiljen Monsén.

Djuren faller offer för vår kultur och religion

Mitt första inlägg här på bloggen vill jag ägna åt att belysa problematiken med dubbel – och omoralen när det kommer till levande varelsers värden. Läste för inte så längesedan om hur grisar bränns levande i Indien, och säkerligen fler länder, för att minimera riskerna för svininfluensans spridning. Att man valt den här hanteringen hade såklart inte bara med effektivitet att göra (som alltid) utan snarare med indiernas syn på grisen som oren och utan värde. Det tycker vi i Sverige såklart är fruktansvärt. Hur kan man behandla djur på det här sättet? Kan tänka mig att forum och insändarsidor gått varma på grund av det här, och med rätta!

Frågan är bara hur oskyldiga vi i väst är? Vi har ju på sista tiden fått höra mycket om hanteringen av samma djur i Danmark och av dunplockningen i östländerna, och det är saker som gärna vill ske i det fördolda undan våra granskande ögon. Men vi medelsvenssons då? Har vi missat oss själva i utvärderingen?

Hur vi ser på djur och deras allmänna värde påverkas mer av religion och kultur än vad vi tror. Vi i Sverige som ska vara längst fram i djurrättsdiskussionen har någonstans tyst och obemärkt dragit en gräns om vad som ska räknas som "riktiga" djur. Man får inte plåga grisar men fiska är ett familjenöje, råttfällor lägger vi gärna ut och problemet mördarsniglar behöver vi inte gå in närmare på. För att inte tala om alla spindlar och insekter som prompt ska "förpesta vår tillvaro". Jag ska erkänna att en spindel eller två har fått sätta livet till i min väg pga. min fruktansvärda skräck men jag ska nämna att jag inte gjort det utan skuldkänslor.

Jag minns när jag i Thailand under ett busstopp besökte en typisk thailänds toalett (behöver jag säga mer?) och i min väntan på att få sätta mig över brunnen upptäckte en fluga med genomblöta vingar som låg på rygg i gyttjan. Dess framtidsutsikter såg ju inte särskilt ljusa ut så jag beslöt mig för att göra dess lidande kort, och stampade på den. En thailänds dam stirrade på mig som om jag var en bov och frågade vad jag höll på med. ”It was suffering” svarade jag med gott samvete. Damen var rätt överseende med mig och förklarade att man faktiskt kunde torka vingarna. Enligt henne fanns det inga godkända bortförklaringar som kunde berättiga att man inte gjorde allt i sin makt för att rädda någons liv. Hon fick min respekt och har den fortfarande.

För varför kan inte insekter få vara djur? Ska en varelses storlek vara ekvivalent med dess värde och ska verkligen vår kultur eller livssyn få avgöra dess rätt att leva? Jag tycker att det är något för oss alla att fundera på. För vi ska inte luras av oss själva och åsikter som givits oss under vår uppväxt.

Sist i detta inlägg vill jag hylla buddhismen. Vare sig människor behandlar djur väl av tro eller moral så är det värt att uppmuntra!

Kramar /Caroline

Under sommaren 2009 gästbloggar Caroline Forsström i Djurens Rätts blogg. Caroline fyller i dagarna 25, bor i Vallentuna utanför Stockholm och befinner sig i ett gränsland mellan avklarade basårsstudier och hösten, då vidare studier eller att ge sig ut på äventyr väntar. Sin fria tid spendera hon gärna med vänner eller med egna reflektioner. Hon värnar om och älskar djur, som hon tycker förtjänar vårt fullständiga ansvarstagande.

Fullspäckad tv-helg

Lördag 9 maj. Kl. 20.00. "Whale wars". Animal Planet.
Programmet handlar om: "Paul Watson är grundare till den radikala miljögruppen Sea Shepard. Han och besättningen med ekopirater åker ut för att hindra japanska fiskefartyg från att döda valar i Antarktis."

Jag tänker: att den som inte får högre puls av trailern på Youtube nog inte har någon puls överhuvudtaget. Och jag är nog inte den enda som hade Greenpeace som idoler när jag var liten, med alla de dramatiska bilderna på aktivister som åkte runt i gummibåtar för att försöka stoppa valfångstfartygen. Nu 20 år senare tycker jag mest att det är synd att Greenpeace inte visar samma engemang och handlingskraft för alla djur. Det ska bli intressant att se programmet, men det är viktigt att komma ihåg att det arbete och engagemang för djuren som inte är lika dramatiskt och konkret som det som Sea Shepard gör är lika viktigt, om inte viktigare. Lite trist, men väldigt sant. När det gäller olagligheten och det moraliskt riktiga i arbetsmetoderna så argumenterar svensken Peter Hammarstedt från Sea Shepard för sin sak på Newsmill under rubriken Kärleken till valarna fick oss att börja sänka fiskefartyg.

Söndag 10 maj. Kl. 00.15. "Korrespondenterna". SVT24.
Programmet handlar om: "Hunden - människans bästa vän. Eller? Är ett samhälle som behandlar sina hundar väl generellt sett ett bättre samhälle att leva i? SVT:s Asienkorrespondent Niklas Sjögren reser till Seoul i Sydkorea där hundarna ligger i högar under vidriga förhållanden på marknaden för att säljas som middagsmat samtidigt som den förmögne några kvarter bort kan klona sin älsklingshund på världens modernaste kloningsinstitut. SVT:s korrespondent Eva Elmsäter reser till USA för att undersöka varför rika hundägare vill sätta sig över naturens lagar."Jag tänker: att det här med hundar är rätt intressant. Möjligen förutom katter är det inget djur som väcker så många och starka reaktioner hos oss människor som hundar, vilket i sig inte är underligt med tanke på vilken lång och nära relation vi har med varandra. Scenerna i programmet är helt för jävliga (programmet går att se i SVT Play) men det måste vara det faktum att de är för jävliga som är för jävligt, inte att det är hundar som utsätts för det jävliga (om ni ursäktar språket). Att reagera extra för att det är hundar är begripligt, men inte logiskt.

Söndag 10 maj. Kl. 11.00. "EU och djuren". SVT24.
Programmet handlar om: "Den 7 juni är det val till EU-parlamentet och organisationen Djurens Rätt arbetar med att skapa en klar bild av kandidaternas ståndpunkt i djurfrågor. Detta görs bland annat genom att arrangera en debatt om djurfrågor på Sergels torg i centrala Stockholm. Medverkar gör bland annat Marit Paulsen (FP), Carl Schlyter (MP) och Ella Bohlin (KD). Debatten kommer att ledas av journalisten och programledaren Suzanne Axell."Jag tänker: att detta borde varit ett riktigt program. Men det är det inte. SVT24 var inte intresserade, Centerpartiets partistämma var tydligen mer lockande.

Söndag 10 maj. Kl. 19.20. "Kalla fakta". TV4.
Programmet handlar om: "Tillbakablickar på två uppmärksammade reportage från vårens program. Vad har hänt sedan reportagen visades?. Per Hermanruds avslöjande om att gäss plockas levande på sitt dun väckte stor debatt i Sverige och utomlands. Har några beslut fattats om den plågsamma produktionen? Har gässen fått det bättre?. Sofia Hartung gjorde ett reportage om hur det ryktas att otillåtna träningsmetoder används inom travsporten. Reportaget resulterade i att åklagare inledde en förundersökning om brott."Jag tänker: att vi inte kommer att få se att särskilt mycket har förändrats. Visst är det märkligt hur något som väcker sådana enorma reaktioner, i detta fallet att fåglar plockas levande för sitt dun, kan försvinna från vårt medvetande lika fort som det kom dit. Inte precis något nytt eller ovanligt fenomen, men ändå i grunden egendomligt. Jag skyller nog rätt mycket på dagens mediesamhälle, där vi drunkar i information och ett oändligt utbud av allting. Det är svårt att hålla kvar uppmärksamheten på något någon längre tid. På något sätt känns det som att vår kampanj för hästarna har gett ett mer bestående resultat.

En annan syn på "dunskandalen"

I dagens Svenska Dagbladet skriver Helena Pedersen, fil dr i pedagogik och forskare vid Centrum för genusvetenskap i Uppsala under rubriken "En gås oplockad med djurindustrin". Texten är en av flera på temat Djurkultur, fortsättning ska följa imorgon.

Helena Pedersen lyfter i sin text fram det faktum att vi inte ska förvånas av "dunskandalen" utan att den bara är en logisk följd av dagens djurutnyttjande - och att "dunskandaler" till och med kan vara bra för djurindstrin som genom att åtgärda de enstaka bristerna kan hävda att de är djurvänliga och fortsätta massdödandet utan några märkbara avbrott. Eller med Helenas egna ord:

"Om man ser animalieproduktionen som en form av kapitaltillväxt, innebär det att plötsligt uppmärksammade djurskyddsproblem, som i fallet med dunavslöjandet, knappast kan betraktas som tillfälliga avvikelser i ett i övrigt välvilligt, tillförlitligt och etiskt system för djurhållning. De måste snarare ses som logiska följder av en globaliserad animalieindustri styrd av marknadsekonomiska krav på volym och kostnadseffektiv avkastning. Man kan till och med föra resonemanget ytterligare ett steg vidare och se det som att enstaka avslöjanden om djurplågeri utgör en förutsättning för att upprätthålla det systematiska djurutnyttjandet: när industrin liksom politikerna) kan visa att de åtgärdat ett problem, får den möjlighet att stärka sin legitimitet inför allmänheten / konsumenterna och kan därigenom befästa sin ställning på marknaden."

Ta en kvart av din dag och läs hela texten som du hittar här. Det är den värd. Och det är djuren värda.

Hellre en värld med oplockade gäss och mätta barn

Anna, hur tänker du?

Varför skulle ett lidande rättfärdiga ett annat? Ska vi inte sträva efter en värld där gäss slipper plockas levande OCH där alla barn får äta sig mätta? Varför ska det ena utesluta det andra?

Om vi "bara" ska inrikta oss på problem för mänskligheten kommer miljarder djurs lidande bara att fortsätta, utan någon som helst förbättring. Risken är nämligen stor att det alltid kommer att finnas ett mänskligt lidande som vi bör ta itu med. Men låt oss göra både och. Varje varelse som slipper lidande är en seger. Dessutom mättar en djurvänlig kost fler munnar.

Lise-Lott Alsenius
Informationschef
Djurens Rätt

Dunbål

Måste erkänna att jag är en P3-kille snarare än reklamradiomorgonprogram. Men det här från onsdagens Rix Morronzoo var onekligen ett entusiastiskt initiativ.

"Minus 12 i morse när vi vaknade, lite molnigt i dag men vackert. Nu är kampanjen i gång: VÅGA VÄGRA DUN! Vi sjösatte projektet med ett dunbål, en symbolkisk handling för att släppa de plågade djurens andar fria... Som pricken över i:et har ett företag i Östersund hjälpt oss ta fram kampanjknappar med vår paroll Våga Vägra Dun på. Tack till Besteco Reklamprodukter! Vi tände eld på en dunjacka, massor med människor som stöttar kampanjen hade samlats och Micke från Räddningstjänsten i Åre kom förbi för att hålla koll på säkerheten, det kändes tryggt och bra."

Konsumentmakt!

Reaktionerna på Kalla Faktas program om dun fortsätter strömma in till Djurens Rätt, och i olika medier. Och något förvånande (?) kan det vara Johan Sjödin, vd på Jysk, som sagt det smartaste så här långt.

Hur kan vi få stopp på dessa grymheter är vad folk frågar sig en dag som dessa. Eskil Erlandsson, vår jordbruksminister, säger till Expressen att konsumentmakten är viktig men att detta ändå i första hand "är en fråga som ska lösas av Ungern via lagstiftning". Maria Sandow, ansvarig för textil och mode vid Svensk Handel säger till Dagenshandel.se att hon hoppas att "EU kan få till en certifiering med en inbyggd kontroll".

Problemet med dessa resonemang är, och här lämnar vi över till Johan Sjödin som uttalar sig i Expressen:

– Ingen kan, oavsett kontroller, med hundra procent säkerhet garantera att det man säljer är fritt från det här. Det kan ingen göra med rent samvete.

– Jag vet att det kan låta cyniskt. Men oavsett hur många etiska regler man sätter upp och kontroller man gör - vill man lura ett system som leverantör så kan man göra det.

Med andra ord - köp inte dun! Det är helt enkelt det enda säkra alternativet till det vi fick se på TV4 igår.

Gäss plockas levande för dun - köp inte dun!

Dagen efter program som Kalla Fakta under söndagenskvällen känns det både extra bra och lite extra tungt att gå till jobbet på Djurens Rätt. Bra eftersom jag får en chans att göra något åt detta fruktansvärda, men tungt eftersom grymheten är så oehörd att man för en stund kan förlora tron på det goda som jag ändå vill tro finns inne i oss människor.

Men, och detta är viktigt att komma ihåg - även om det är svårt att förstå hur personer kan ägna sina dagar åt att dra fjädrarna av levande frågor så skulle ingen göra det om det inte finns en efterfrågan på dunet. Politiker kan stifta lagar, men utan en efterfrågan skulle inga förbud behöva röstas fram. Och det är här vi i Sverige kommer in i bilden.

• Köp inte dun.
• Bli medlem i Djurens Rätt och var en röst för djuren varje dag.

Det är det enklaste du kan göra för att stoppa djurplågeriet. Fler saker du kan göra för att hjälpa gässen hittar du på djurensratt.se och medlem blir du på djurensratt.se/StodOss

Media i urval:

• Dagens Nyheter: Minister lovar påtryckningar mot djurplågeri (där det även går att rösta om det är ok att köpa dun från plågade fåglar)
• Dagens Nyheter: Gäss plockas levande
• Expressen: Vi välkomnar en granskning av branschen
• Expressen: Jordbruksministern: Jag blev förfärad
• Aftonbladet: "Som att slita håret från en människa"
• Aftonbladet: Gåsen plockas och blir lidande
• Och mycket, mycket mer...