Vem ska rädda mjölkindustrin - och varför?

"Vem ska rädda mjölkindustrin - och varför?"

Just nu talas det om en mjölkkris. Igår hölls ett möte i Rosenbad mellan bland annat näringsföreträdare och landsbygdsminister Sven-Erik Bucht. Pressmeddelandet från mötet är av det mest kryptiska slaget och uppenbart skrivet i stor hast, men det ser ut att under mötet ha lämnats en öppning för ändringar av betesrätten för kor. Självklart en besvikelse för Djurens Rätt, läs gärna vårt debattinlägg om att istället utöka beteskravet.

Det står klart att mjölkbranschen vill ha såväl ytterligare statliga bidrag som förenklingar i regelverket. I en debatt i Studio Ett säger LRF:s Palle Borgström att problemet med betesreglerna är att de är skrivna så att de ska vara möjliga att kontrollera, och antyder att det inte behövs några kontroller. Vi ska lita på att företagen vill sina råvarors bästa, och hålla oss på avstånd - det finns ju alltid reklamfilmer och besöksgårdar för den som är nyfiken. Denna vädjan om ohämmat förtroende blir inte så lite kantstött av att beteskontrollerna ofta hittar innekor: här, här och här till exempel.

En avvikande åsikt från mjölkbranschen själv kommer från gårdsmejeriet Wapnös vd. Han menar att mjölkföretagen inte behöver någon särbehandling, utan får klara sig som alla andra företag i en marknadsekonomi. Krisen beror på ett överskott på mjölk och ett importstopp från Ryssland. Det bottnar i att mejeribranschen, däribland Arla, till stora delar utgörs av multinationella företag. Han ”tycker det blir konstigt när mjölkbönderna först byggt upp globala företag och sedan menar att det är kris när världsmarknadspriserna går nedåt”. ”Man kan inte bara vara ägare när det går bra på en global marknad och sedan ange sig som lokala”, säger han.

Ofta tas landskapsvården upp som ett argument för att behålla svensk mjölkproduktion. Den blir det förstås inte mycket med utan bete. Är det landskapsvård politikerna vill ha så kan de förslagsvis betala för just landskapsvård. Det går till exempel utmärkt att låta djur beta utan att stjäla deras mjölk. Vilka argument kvarstår för att rädda denna miljövidriga, djurförtryckande och resursineffektiva näring?

Lena Lindström
Etolog, Djurens Rätt

En uppsamling

"En uppsamling."

Har inte hunnit med bloggen så mycket på sistone (vilken chock tänker ni säkert), så här kommer en uppsamling av några saker som jag läst och noterat på sistone.

Först ut är Håkan Nilsson, ordförande för LRF Jämtland, som förvisso slänger sig med lite fåniga formuleringar men som ändå har en bra poäng tycker jag: "De som föredrar en vegetarisk kost är faktiskt också våra kunder". Precis vad jag alltid har sagt. Även om hela världen äter vegetariskt måste någon fortfarande producera maten.

Det finns ingen anledning att vara så kategoriskt som Land Lantbruks Kerstin Davidsson som i en ledare i samma tidning kallar kritik mot djurhållning för "mat-hatet". Fånigt. Jag vet nog inga som är lika fixerade vid att prata mat som veganer är. Det är vissa former av produktion som kritiken riktar sig mig, inte mat i sig. Fånigt som sagt.

För att helt byta ämne till två aktuella kvinnor så noterade jag detta i en artikel om Sofia Hellqvist: "Drömmen var att arbeta med utsatta barn och som 16-åring blev hon både djurrättskämpe och vegetarian". Och detta i en artikel om Anna Kinberg Batra: "Hon samlade in namnunderskrifter mot plågsamma djurförsök".

I en annan artikel om vegantrenden i Storbritannien (väldigt intressant och läsvärd för övrigt) noterade jag ordet "mega trend". Det här med att äta veganskt (eller "mat-hat" som Kerstin Davidsson skulle kalla det) har alltså gått från en trend till en megatrend.

Och apropå detta med att fler väljer vego så verkar det gälla även den svenska julen. För att citera en artikel från Dagens Nyheter:

"En grön trend håller på att växa fram. Sju av tio personer säger att de kommer att äta mindre kött den här julen än tidigare och varannan kan tänka sig att byta ut vissa maträtter till vegetariska alternativ.
– Även icke-vegetarianer börjar snegla på vegetariska rätter och det är något nytt, säger Marie Söderqvist."

Marie Söderqvist kommer från Livsmedelsföretagen som har tagit fram den undersökning som siffrorna baseras på.

Unionen paddlar medströms

"Unionen paddlar medströms"

Med gårdagens erfarenhet i ryggsäcken, där LRF paddlar allt vad de kan mot strömmen trots att de faktiskt inte har någon anledning att göra det, var det trevligt att slå upp senaste numret av Unionens tidning Kollega.

Det här med att diskutera kött och att ha en köttfri dag i veckan kanske inte gör så ont ändå? Kanske är det, vilket LRF själva efterlyser, ett sätt att börja prata om vad vi äter varje dag?

Artikeln går att läsa här: http://www.e-magin.se/paper/8v4xcq9f/popup/54

Reaktioner på #LRFgate

"Reaktioner på #LRFgate"

Flera ledare tar idag upp LRFgate från gårdagen. Här är ett par röster

Expressen:

"En köttfri dag i skolan är alltså bra av fostrande skäl, miljöskäl och hälsoskäl. Att LRF motarbetar detta är inte bra för barnen. Och det gynnar knappast svenska lantbrukares varumärke."

Anna Bäsén i samma tidning:

"De som nu oroas över att en köttfri lunch i veckan ska orsaka en epidemi av undernärda skolbarn kan vara helt lugna. Barn behöver inte äta biff varje dag. Det går fint att få i sig tillräckligt med protein och annan näring med vegetarisk kost."

Sydsvenskan:

"På vilket sätt är det ett hot mot friheten att vissa barn under ett (1) enda av dagens mål en (1) enda dag i veckan serveras maträtter som inte innehåller kött? Måste en köttätare äta kött hela tiden? På vilket sätt är det frihet? Bönder, borgare och burgarkedjor, förenen eder för något viktigare."

Skånskan:

"Det är viktigt för kvinnor att äta hamburgare så de kan bli SNYGGA? Om man bortser från att LRF ska strunta i kvinnors utseende, så är det en formulering som en fjortonåring skulle skämmas för."

DN:

"En köttfri dag är inte en kötthatardag. Det är ett initiativ som följer av medvetenheten om att världens växande medelklass inte kan fortsätta att år efter år öka sin fisk- och köttkonsumtion. Det är inte en kommunal själv­späkardag utan en uppmaning till skolorna att laga god och nyttig mat utan vare sig kycklingklubbor eller köttfärs. Det ger begreppet ”pedagogisk lunch” en helt ny innebörd." 

Aftonbladet:

"Sanningen är att vi äter på tok för mycket kött, både för vår egen hälsa och med tanke på vad miljön klarar. Om barn och unga kan lära sig värdet av mer varierad kost är det självklart bra. Skolorna behöver inte nödvändigtvis vara en förlängning av snabbmats­kedjornas dåliga matkultur. "

Värmlands Folkblad:

"Hon lägger till att ”korna de fiser men det kanske vi också gör om vi äter bönor i stället för kött”. Det måste vara ett nytt lågvattenmärke i matdebatten och det är synd att det kommer från en företrädare för de svenska bönderna."

Allehanda:

"En kommun, denna gång Nyköping i Södermanland, har beslutat införa en köttfri dag i skolköken och nån organisation går helt bananer och protesterar genom att ställa sig utanför en skola och dela ut hamburgare. Alltid dessa hamburgare?! Vad är det med just hamburgare och politisk opinionsbildning?"

Från igår har vi förstås också debattartikeln i Aftonbladet kvar att nämna: Jag är vegan - och springer maraton.

Två som ställer sig på andra sidan i diskussionen är Södermanlands Nyheter och, vår favorit, Smålandposten.

Södermanlands Nyheter:

"På den här ledarsidan har vi tidigare skrivit att den köttfria dagen är ett ovanifrån-projekt som ställer eleverna inför faktum, inte något engagerar dem i frågans djup och nyans."

De har nog missat att beslutet i Nyköping togs av Nyköpings Ungdomsfullmäktige, vilket då snarare gör det till ett underifrån-projekt?

Och så Smålandsposten, som brukar tycka precis tvärtom det mesta. Så även denna gång:

"Tiotusentals barn får inte alltid ett mål varm mat i hemmet, visar undersökningar från Majblomman. För många barn är skolmåltiden den bästa och näringsmässigt mest viktiga på hela dagen. Att äta vegetariskt bör vara ett givet alternativ på våra skolor. Att göra det till det enda alternativet är en uppvisning i klassförakt. "

Nu ska jag inte göra detta till en politisk fråga utan bara konstatera att deras uppfattning om att en vegetarisk måltid inte skulle kunna vara en näringsmässigt bra måltid börjar kännas väldigt stenålder. Jag kan se framför mig hur redaktionen proppsar på kött till varje lunch för att orka med arbetsdagen, och hur en person ur ledarredaktionen svimmade en eftermiddag efter att ha råkat ta den vegetariska pajen av misstag.

Och att en genombläddring av Meat Atlas gör det tydligt att västvärldens köttkonsumtion är en lyxkonsumtion på bekostnad av andra delar av världen. Att hävda att det är vår rätt att äta kött varje dag när andra människor i världen knappt får mat alls.... Äsch, nu blev det nästan lite politik ändå.

LRFgate

"LRFgate"

I september förra året beslutades att skolorna i Nyköpings kommun skulle servera köttfritt en dag i veckan. Några föräldrar blev arga men på det stora hela hade det nog passerat relativt obemärkt förbi om inte LRF i Nyköping bestämt sig för att dela ut kött på skolgården till de köttfria (för dagen) eleverna.

Tidningen Södermanlands Nyheter gjorde ett reportage från LRF:s köttevenemang.

Om LRF:s ambition var att göra något bra av det hela så blev det inte riktigt så med motiveringar som:

"Vi vill bara att ungarna ska få ordentligt med näring alla dagar. Det är särskilt viktigt för tjejer som växer, idrottar och ska bli snygga."

Tankesmedjan i P3 illustrerar vad som skulle hända om tjejer inte får i sig kött.

Ett till argument:

"Sedan tycker jag att korna har kommit i skottgluggen bara för att de släpper ut så mycket gaser. Korna de fiser men det kanske vi också gör om vi äter bönor istället för kött. De siffrorna har vi inte."

Ordet ”skottgluggen” i samband med ”kor” är ett intressant ordval -  för det är ju just i skottgluggen de hamnar när de går från att vara ko till att vara hamburgare, genom LRF:s försorg. Men det kanske är en annan skottglugg de menar?

Hur som helst, nu är det ju inte LRF som organisation som säger dessa ord utan en LRF-representant i Nyköping. Riksorganisationen fick istället ägna dagen åt att dementera. Men deras agerande kring denna dag i Nyköping gör onekligen att deras trovärdighet ändå får sig en törn - när argumenten är att tjejer ska bli snygga och människor fiser av bönor mot en vegetarisk dag i veckan så undrar man onekligen vad som egentligen ligger bakom. Att LRF tjänar pengar på att vi äter djur?

Djurens Rätts Camilla Bergvall intervjuades i Dagens Media igår där en del av våra åsikter lyftes fram. Men vad ska vi mer tycka om detta? LRF:s motstånd mot köttfria dagar i skolan verkar vara att "nyansera debatten kring köttets klimatpåverkan" och att "tänka på vad man äter alla dagar i veckan". Jag gissar att alla håller med om både dessa påståenden. Men grundproblemet i världen är inte att vi har för många vegetariska dagar, utan att vi äter för mycket kött.

LRF säger att de inte har något emot att man äter vegetariskt, men att de flippar ur kring köttfria dagar gör att det framstår som att det faktiskt är vegetariskt som är problemet. Trots att, som riksdagsledamoten Elin Lundgren konstaterar i sin blogg, LRF står bakom en faslig massa produkter som varenda vegetarian i hela världen äter och kan äta.

Varför inte, som Fredrika Gullfot på Twitter föreslog, puffa för svenskodlade grönsaker denna dag i veckan? Det hade ju varit världens bästa grej, istället för att ge sig in samma tveksamma sällskap som Muf Gävle och tidningen GT och börja dela ut kött till mätta svenska skolelever i en värld där många inte äter sig mätta överhuvudtaget.

Varför inte argumentera för vegetariskt två dagar i veckan så att skolorna har råd att köpa ert svenska kött tre dagar, istället för att proppsa på kött, kött, kött hela tiden? Varför inte göra aktioner utanför skolor som serverar kött från andra länder? Det hade varit logiskt agerande från LRF. Nu är de inte det.

Se, där har ni massor med bra tips på nästa gång en kommun beslutar om en köttfri dag istället för att bete er underligt LRF. För egentligen, hur kan det fortfarande vara så provocerande med grönsaker (för att citera Sofia Arkelsten), och så provocerande med en varierad kost (för att citera Veronica Palm)?

För ingen har väl missat att vi fortfarande bara pratar en vegetarisk måltid i veckan? Vänta bara tills den dagen då Djurens Rätt får som vi vill och alla äter vego hela tiden. Då kan vi diskutera.

What's up Sweden?

"Världens snurrar uppenbarligen inte runt Strasbourg (även om det kan kännas så när man är där)."

Det har varit tyst här ett par dagar - vilket beror på att undertecknad varit på resa till Strasbourg under tre dagar - resultatet av resan finns här. Sammanfattningsvis: en enormt givande resa. Inte bara för att vi uppnådde vårt mål, utan också för att det är ett fint tillfälle att lära känna andra aktiva i Djurens Rätt på ett sätt som annars är svårt att göra, ett tillfälle att utöva en annan sorts djurrättsaktivism än det som är vardag för de flesta av oss och inte minst erfarenheten det innebär att visats på en plats där väldigt många viktiga beslut tas.

För egen del gjorde jag väldigt lite av det viktigaste jobbet - det var det Moa, Camilla, Henrik, Martin, Joakim, Christina, Cecilia, Martin (ja, två), Camilla (ja, två), Moa (ja, två här också) och Hannah som gjorde. Jag är dödligt imponerad av deras energi, vågighet (ett bra ord för att vara modig) och engagemang. Fantastiskt!

Men världen snurrar ju inte runt Strasbourg (även om det kan kännas så när man är där). Lite annat som hänt sedan dess:

• Amerikanska forskare har kommit på att rött kött innebär en signifikant ökad risk för hjärt-kärlsjukdomar och cancer. Vilket fått Livsmedelsverket att funderar på nya kostråd.
• Låter farligt det där med rött kött. Bättre äta nötter eller en hallon-lakritsboll! Vegetarianer är ju dessutom både lugnare och gladare!
• En som riskerar att drabbas av signifikant ökad risk för hjärt- kärlsjukdomar och cancer är Vänsterpartiets nya partiledare Jonas Sjöstedt. Han moraltestas nämligen i P3:s Christer och säger där att djur och människor inte har samma värda eller samma medvetande, och därför är det inte fel att döda och äta djur. Han tycker dock att de ska behandlas väl och att vi ska minska vår köttkonsumtionen (vem tycker inte det nuförtiden?), men säger också att detta inte är en fråga han har "funderat på så mycket".
• Djurens Rätt har fått konkurrens - LRF kämpar nu också för djurens rätt. Deras debattartikel är en reaktion på en annan från Kristina Forslund, som menar att "Lex Lindgren" nu försvinner, och att det är fritt fram att fippla (Astrid Lindgrens uttryck) med djurskyddslagen.
• Från SvD: Ny rapporter om vanvård i mardrömsdjurparken (härligt att se att stora tidningar som Svenska Dagbladet kan stava fel även de).
• I tidningen Naturvetaren debatteras minkfarmer mellan Johan Dalén, vd på Sveriges pälsdjursuppfödares riksförbund och Johan Beck-Friis, Veterinär och informationschef på Sveriges Veterinärförbund. Den ena tycker att minkar bör sitta i burar, den andra tycker inte det. Gissa vem som är vem?
• Apropå SvD från ovan så reder de här ut varför vi "oreflekterat äter vissa djur men säger nej tack till kött från dem vi uppfattar som små och gulliga". 
• Rick Santorum, en av republikanernas presidentkandidater - kan han vara en djurrättsaktivist i smyg? En del jordbruks- och jaktgrupper i USA är i alla fall rädda för det. Gissningsvis har de inte så jättemycket att oroa sig för. Tyvärr.
• Lite osäker på om det här från SR:s Tankesmedjan är roligt eller inte. Lutar åt inte. Men det är kanske mig det är fel på...
• För den som tycker det är med djurrättsideologi/arbetsmetoder är intressant, så tycker jag att det här är en intressant diskussion. Men det är kanske mig det är fel på...
• God helg!

J.R. Ewing är vegan - och annat smått och gott

När Vegokoll och Pinto gjorde en lista över 2011-års bästa vegogrejer var en av kategorierna "Årets överraskningsvegan". Herrarna Clinton och Tyson blev valet då. Kanske blir J.R. Ewing (läs: Larry Hagman) årets överraskningsvegan 2012? "I'm totally vegan" säger Ewing/Hagman till tidningen Mail Online. Visst, det handlar om att bli frisk från cancer, han säger också att det smakar "c**p" och att han kommer ge sig på fisk och ägg igen. Men varje social rörelse som får J.R. Ewing på sin sida, om så bara för en kort tid, måste ju vara en vinnare, eller hur?

"The world is littered with the bodies of people that tried to stick it to ole J.R. Ewing."
Dallas, avsnitt 308 (1989)

En domstol i New York ska ta ställning till om djur har en själ. Enligt tidningen NY Daily News handlar det om en sjuk hundvalp, Umka, som dess ägare, Elena Zakharova, menar har utsatts för lidande på grund av sina dåliga knän och höfter - på samma sätt som en människa skulle ha gjort i samma situation. "Pets must be recognized as living souls, not inanimate property. Umka feels love and pain like any human being whose pain and suffering would be recognized in a court" säger Zakharovas advokat och menar att djuraffären bör ställas till svars för hundens lidande (och betala de skyhöga veterinärräkningarna). Fortsättning följer i frågan om djurs själar.

Trevlig artikel i Fria Tidningen om Djurens Rätts hästgrupps kartläggning av hästar dödade inom trav- och galoppsporten.

Det har varit en hel del debatt i om avdragsgilla gåvor till organisationer. Det är Skatteverket, som utifrån regeringens direktiv, gör en lista över avdragsgilla gåvor, och idag finns inget om djur med bland dessa. Och kritik har framförts om att urvalet tänkbara organisationer är för begränsat. Men denna kritik är för snäv menar riksdagsledamoten Mikael Ocarsson (KD), och tar Norge som exempel på länder där avdrag är möjligt för gåvor till organisationer inom fler områden - och han nämner djurskydd som ett av flera tänkbara exempel. Detta är ett första steg på vägen i Sverige menar han. Och idag debatterar fyra organisationer vidare på SvD:s Brännpunkt. Så vi får se hur det blir i framtiden. Om det inte är så att hela processen bara innebär väldigt mycket mer administration för en liten summa pengar för organisationen i fråga?

Soppan med offentlig upphandling, Rättvik, djurskydd och Servera går vidare. Senaste beslutet är ett bakslag för Rättvik och djurskyddet (vilket LRF tycker är dåligt). Nu kommer dock regeringens experter till undsättning. Så svaret på frågan om huruvida kommuner kommer kunna ställa krav på djurskydd i den offentliga upphandlingen återstår att lösa. Den som lever får se.

Tveksamma slutsatser bakom köttfria måndagar?

Det är tveksamma slutsatser som ligger bakom idén med köttfria måndagar. Det tycker i alla fall Åke Rutegård, vd på Kött och Charkföretagen. Att han tycker det är tveksamt är väl i och för sig lika lite förvånande som att Djurens Rätt tycker att det är bra. (I och för sig tjänar ju inte Djurens Rätt ekonomiskt på att fler väljer vego, medan Kött och Charkföretagen faktiskt tjänar mer pengar om de inte gör det - vilket man skulle kunna hävda göra att det ändå är en skillnad. Men strunt i det.)

Ett par citat från pressmeddelandet:

"Ex-Beatlen Paul McCartney introducerade för ett par år sedan idén Köttfri måndag, som har fått ett stort genomslag i media i hela västvärlden. I Sverige har nu flygbolaget Malmö Aviation och hotellet Nordic Light i Stockholm upphört att servera kött på måndagar med hänvisning till att man vill bidra till att minska köttets klimatpåverkan. Miljöpartiet har motionerat i Stockholms landsting med samma förslag. I uppfödarkretsar har detta orsakat en viss oro för att en spridning av Köttfri måndag skulle kunna försämra möjligheterna för svensk köttproduktion."

Detta känns som en rimlig oro. Att inte äta kött försämrar onekligen köttproduktionens möjligheter. Jag skulle till och med drista mig till att det är själva poängen - att minska köttproduktionens möjligheter att ställa till med allt för mycket oreda för djuren och för miljön. (Dock vet jag inte varför det skulle påverka specifikt den svensk köttproduktion i relation till köttproduktion någon annanstans? Känns som att en motsatt tolkning är rimligare att göra.)

"Bakgrunden till debatten om köttproduktionens, främst nötköttets, inverkan på klimatförändringen, är FN:s jordbruksorganisation FAO:s rapport ”Livestock´s Long Shadow” som publicerades 2006 och som citerats flitigt i klimatdebatten sedan dess. I rapporten uppgavs att 18 procent av växthusgasutsläppen kan hänföras till köttproduktionen i världen. Denna slutsats har ifrågasatts från många håll sedan dess och FAO har aviserat att man nu arbetar med en uppföljare som ska få ett bredare anslag."

Vi har varit inne på detta tema här och här. Detta inlägg kan också vara av intresse i sammanhanget.

"Från LRF och Sveriges Nötköttsproducenter har man kritiserat Malmö Aviation och Nordic Light Hotel för populism och grumliga argument för åtgärden att införa Köttfri måndag, och flaggar för att man nu ska vässa argumenten för den svenska köttproduktionens fördelar från klimatsynpunkt. Man är orolig för att Köttfri måndag ska sprida sig och framhåller inkonsekvensen av att det enbart är kött och inte mjölkprodukter som utesluts på måndagar. Mjölken och nötköttet har ju samma ursprung, nämligen kossan!"

Är det inte lite märkligt att det är populism att göra en sak, medan att göra en annan sak (t.ex. att sälja så mycket kött som man bara kan på så kort tid som möjligt) är "above reproach", som man säger i Amerika? Det är ungefär som vi skrev häromdagen, när en tvekan inför julskinkan kallades "pöbelmentalitet", medan fenomenet att gladeligen trycka i sig julskinka utan att känna någon tvekan alls inte kallas nånting. Det är onekligen så att om man inte rättar in sig i köttledet, då är man antingen en populist, drabbad av pöbelmentalitet eller helt enkelt lite efter.

Men vi får alltså vänta på vässade argument då. Vi får se vad det blir. Dock har de såklart en bra poäng med mjölken. Finns alltså all anledning att skippa även mjölkprodukter på måndagar - då blir effekten dubbelt så bra!

"Magnus Kempe, omvärldsanalytiker på trendspaningsföretaget Kairos Future är enligt tidningen ATL tveksam till att fenomenet Köttfri måndag får något större och mer varaktigt genomslag i Sverige. Vi delar den bedömningen. Men även om några fler företag hakar på tror vi inte att det kommer ha någon väsentlig inverkan på svenskarnas köttkonsumtion."

Försökte hitta vad Kempe sagt om Köttfria måndagar i ATL, men utan lycka. Men den stora frågan är väl: varför skickar man ut detta pressmeddelande om man egentligen inte tror att de köttfria måndagarna spelar någon roll? Det är något att fundera på.

Dålig koll på "Ecoterrorism"

Har ingen större lust att diskutera den olagliga sidan av djurrättsrörelsen, men ibland blir det nödvändigt. Som t.ex. när den "internationellt erkänd experten" Olle Fjordgren skriver på Newsmill om det han kallar Ecoterrorism (som han konsekvent stavar med versalt E, av någon anledning). I sin debattartikel menar han att djurrättsaktivister ett större terrorhot än islamister - och visst, det är ju upp till var och en att ha en åsikt om det. Men i en del saker som Olle Fjordgren (som för övrigt t.ex. föreläst för LRF om just olaglig djurrättsaktivism) skriver är han redigt ute och cyklar.

Det största problemet med det han skriver är att han inte har koll, för som exempel på att "Ecoterrorismen" är aktuell tar han upp exempel på arbete som utförs av Djurrättsalliansen (grisavslöjanden), som utförs av Djurskyddet Sverige (kampanj mot halalslaktat kött) och av Djurens Rätt (en kampanj mot försäljningen av ägg från burhöns). Dessa aktiviteter är inte "Ecoterrorism" (jag lånar Fjordgren ord, och stavning), men här buntas de ihop på samma sätt som om man skulle kunna hävda att gudstjänsten är en del i den terrorismen som utförs med religiösa förtecken.

Sedan när blev en kampanj mot försäljning av ägg från hönor i burar ett hot mot "grunderna för vårt demokratiska samhälle"? Nej, just det. Märkligt av någon som påstår sig vara en erkänd expert – som dessutom drar till med att det finns "tydliga länkar mellan vissa politiska partiers ungdomsförbund och de allra mest militanta djurrättsaktivisterna", vilket säkert vissa politiska partiers ungdomsförbund skulle kunna ha synpunkter på.

Olle Fjordgren slår i sin debattartikel också fast att Djurrättsalliansens grisbilder "naturligtvis inte var fråga om vanvård eller misskötsel", att tvekan inför julskinkan var ett tecken på "pöbelmentalitet" och att det är ett faktum att Sverige har världens bästa och starkaste djurskyddslag (vilket per definition innebär att djur i Sverige har det bäst i världen, får man rimligen tolka hans påstående som). Och jo, ni vet väl att "okontrollerat importerat kött från länder med högst suspekt djurhållning väller in över gränserna"?

Det är nästan så att man skulle kunna tro att detta är en debattartikel skriven av någon med en inte särskilt väl dold agenda.

Förvisso tror jag inte det har någon avgörande betydelse vad Olle Fjordgren har för sig i livet, men det känns lite oroväckande att en person med så dålig koll är den som t.ex. LRF tar in för att lära sig mer om den olagliga delen av djurrättsrörelsen.

En vecka i livet

Har varit ledig en vecka - tog en tur ner till Skåne och provade bl.a. två av Malmös många spännande vegoställen - Kao's och Algarve - och förundrades över det gigantiska vegoutbudet på ICA i Tomelilla. När jag blev vegan drack vi Tofulines osötade sojamjölk och höll på att dö på kuppen. Idag har en vanlig ICA i en vanlig liten (med reservation för att någon kanske bli sur över att jag kallar Tomelilla för litet?) svensk stad ett gigantiskt utbud. Det är svårt att säga att saker och ting inte rör sig framåt.

Nåväl, som (nästan) bortkopplad från världen under en vecka kommer här är en liten sammanfattning av en vecka i livet - närmare bestämt vecka 43, år 2011 efter Kristi födelse.

I senaste numret av tidningen Dagens Samhälle intervjuas Stockholms länspolismästare Carin Götblad. Och något hon är extra glad över är vår utmärkelse Guldråttan. Hon har i och för sig en liten annan syn på Djurens Rätt än vad jag har, men låt gå för det.

Mer Djurens Rätt i media: Djurens Rätt Karlstad-Hammarö om ICA och ägg i Fri Köpenskap. Och det går rykten om att vi just är hetare i Tyskland än vad E-Type är - artiklar finns att läsa här, här och här.

Djurrättsalliansen bjuder in bloggare till pälsfarmer (dock lite oklart om man verkligen kommer få besöka en, som jag förstår det). Och apropå pälsfarmer...

Ni vet hur man som vegetarian och vegan ibland kan känns sig lite diskriminerad? Kanske inte i lagens mening, men känslomässigt. Det bästa sättet att lösa detta på på måste ju bara att diskriminera tillbaka - heja Mangalore! Och apropå Indien...

PETA menar att Sea World kränker späckhuggares grundläggande rättigheter. Har svårt att tro att det rent juridiskt kommer leda någonstans, men väldigt spännande som resonemang!

"– [EU]-Parlamentet har tröttnat på att kommuner inte får eller vågar upphandla det som gynnar människor och miljö på lång sikt och försvarar entydigt rätten att ta hänsyn till exempelvis djurskydd och etik."

Carl Schlyter, Miljöpartiets parlamentariker till http://upphandling24.idg.se.

Mer Miljöpartiet – som vill få slut på "slit- och slängsamhället" och minska köttkonsumtionen. Raymond Wigg, från samma parti, vill att landstinget i Stockholm ska börja med köttfria måndagar. Och apropå köttfritt och Miljöpartiet:

 

Fin insändare om fiskar i Kristianstadsbladet.

"Aktivist åtalas för hotbrev i blod", en rubrik jag inte riktigt var beredd på att få läsa under min djurrättskarriär. "Ozzy goes vegan", en annan rubrik jag inte heller var beredd på att få läsa.

Vi har tidigare skrivit om det franska förslaget om skolmaten. I Frankrike har man, sina vana trogen, demonstrerat mot förslaget. Bilder här och här.

Landsbygdsministern gör inte tillräckligt mot tupplågeriet, det tycker riksdagsledamoten Jens Holm (v).

”Idag är det framför allt det antimuslimska som döljs bakom djurskyddet.” Tyvärr finns det en del sanning bakom Anna Ekströms konstaterade i Sydsvenskan rörande slakt utan bedövning - men som generellt konstaterande är det naturligtvis fel. Det måste gå att värna djuren på så sätt att man önskar dem en smärtfri död som möjligt utan att kopplas samman med något annat än just omsorgen av djuren. Djurens Rätt som organisation stöter på en hel del människor som lindar in sin aversion mot muslimer i djurvänliga ordalag, och det är lika otrevligt varje gång. Men med detta sagt förändrar det inte sakförhållandet att djur bör slaktas på ett sätt som utsätter dem för så lite lidande som möjligt (om vi utgår från att de nödvändigtvis måste slaktas).

LRF har dragit igång en diskussion till djurskyddslagens beteskrav för kor. Och det gör det under en rubrik som får det att ringa mängder av varningsklockor – "Låt korna komma in från leran och rusket". Vi får se vart diskussionen tar vägen.

"Antalet djur som skadas under EU-sponsrad transport till tredje land har ökat" konstaterar TT.

Jag klagar ibland på att det finns en miljard bloggar som skriver om bästa receptet på vegansk kladdkaka, men för få som skriver om djurrätt. Två läsvärda blogginlägg har skrivits av Jenny Walker i veckan som gick. Läs Ett mysigt turistande i veganvärlden och Är det jag som är aggressiv?. Håller inte med om allt (mer osams om saker i det senare inlägget snarare än i det första), men mycket läsvärt och intressant att fundera på.

Det var det. Ha en trevlig vecka!

PS. Glömde tre saker jag hade tänkt skriva:

Har ni kikat nått på slutspelet i baseball? Antagligen inte. Men tränaren i det vinnande laget är i alla fall vegetarian och en djurvän - Tony LaRussa heter han. Grattis!

Fastnade för ett citat i Gunnela Ståhles blogg häromdagen, apropå det här med Djurens Rätt och "konkurrensen" med andra djurrättsorganisationer: "Vi står inför stora utmaningar som inte kan lösas av en ensam organisation."

Och avslutningsvis måste jag naturligtvis nämna Aftonbladets rapportering om hundar och katter som gasas till döds i Japan. Att döda oönskade husdjur är ju lagligt även i Sverige, det är väl omfattningen som gör det anmärkningsvärt i detta fallet.

Sagt om djuren i regeringens budgetproposition

"Regeringen vill satsa 90 miljoner kronor årligen för att sänka kontrollavgiften för slakterier och på så sätt stärka den svenska bondens konkurrenskraft. [...] Satsningen på sänkta kontrollavgifter ökar förutsättningarna för att mer av det kött som konsumeras i landet är producerat med stor miljöhänsyn och ett starkt djurskydd. Den svenska livsmedelsproduktionen ger dessutom öppna landskap, biologisk mångfald och livsmedel med hög kvalitet och ett gott smittskydd."

Från regeringen.se.

"Det finns tydligen vissa områden som regeringen tycker det är helt OK att subventionera. Slakterierna exempelvis. I budgeten föreslår regeringen att vi skattebetalare ska finansiera veterinärernas kontroller på slakterierna. Tidigare har de fått betala denna verksamhet själva. 90 miljoner kronor kommer det belasta statsbudgeten med."

Riksdagsledamoten Jens Holm (v).

"Vi välkomnar framför allt den djurvälfärdsersättning som nu lanseras vilket innebär att svenska bönder får ersättning för den höga djurskyddsstandard som de håller. Det är en åtgärd som LRF har arbetat hårt för."

LRF:s ordförande Helena Jonsson till tidningen ATL.

"De tillfälliga pengar [30 miljoner] som var för innevarande år kommer nu att permanentas i akt och mening att vi måste ju förstärka både den tillsyn som ska vara kring djur och djurs välfärd, och de transporter som djur utsätts för både vid tävlingsverksamhet och inför slakt."

Landsbygdsminister Eskil Erlandsson till SR Ekot.

Sommartider (hej, hej) - #7

Foto: Stephanie Keeney / Flickr

Så, det sista sommarturnéblogginlägget för i år. Det går fort det här med sommar. Utanför fönstret börjar bladen gulna, och en massa har redan trillat av. När kom hösten, och varför har ingen sagt något?

Kul att vegomat blev en fråga som diskuterades på Svenska kyrkans ungas årsmöte. Resultatet i omröstningen? Läs här.

Har du sett senaste Ridsport? Gör det annars. Djurens Rätts duktiga hästgrupp är med. Finns i välsorterade tidningsbutiker. Även Hästmagazinet skriver om samma ämne.

Köttfria måndagar i Malmö? Låter som en bra idé tycker jag...

En trist ledare från BLT/Sydöstran i ett trist ämne. Dessa hot är såklart tokiga, men djurrättsaktivister är ingen klump, vilket inte heller MR-aktivister (ett uttryck jag för övrigt aldrig hört tidigare, men det kanske bara är jag…?) är. Och jag är rätt säker på att en utblick på världen utanför Blekinge skulle göra att hon hittar människor som säger sig kämpa för andra människor som beter sig rätt illa även de. 

Koka kräftor - veckans diskussionsämne i Hemmets Journal.

Förresten, apropå det här med att djurrättsaktivister är en klump. När jag häromveckan kritiserade Morrissey för ett uttalande han gjort efter hemskheterna i Norge så var det någon i kommentarsfältet som tyckte att jag splittrade djurrättsrörelsen. Vi kanske är en klump en ändå?

Veckans djurhjälte nummer 1: Malin. Veckans djurhjältar nummer 2: Djurens Rätt Umeå.

Tysklands starkaste snubbe äter vego. Det kan säkert ta knäcken på någon fördom, eller två. 

Cellodling kan ersätta djurförsök - bra det! Odlat kött och cellodlingar, visst känns det som att framtiden kommer närmare för varje dag?

Läsvärt av Johan Croneman i DN apropå ett ämne som ligger mig nära om hjärtat. Den klump vi är har väldigt lätt att skjuta över problemen på någon annan långt bort.

Apropå DN – visst låter det på denna artikel som att Karl-Alfreds kokbok vore vegetarisk? Läser man originalartikeln från The Guardian så känns det inte lika mycket så.

Under seminarierna om offentlig upphandling i Almedalen så var "Rättviks-fallet" två ofta förekommande ord. Nu ser dock fallet ut att gå mot sin lösning - och dessutom på ett sätt som borde vara positivt ur djurskyddssynpunkt. Även LRF är positiva.

Trevligt från Twitter på sista tiden: veganskt med Ellen, Djurens Rätt Linköping - nu även on the Twitter och vegokäk i P2. 

Tror jag har fått några insikter under sommaren, som lite berör den ovan nämnda klumpen. Ska låta de gro lite, och se om det kanske blir något intressant under hösten av det hela. Vi får se.

Tack för denna sommar, i nästa vecka återgår vi till det vanliga programutbudet. Haj, haj!

Djurens Rätt svarar LRF:s Helena Jonsson

Den 12 juni skrev LRF:s ordförande Helena Jonsson en debattartikel i Land Lantbruk där hon menade att Djurens Rätt pratade nonsens och att vår kunskap kring djurskyddslagen och den svenska djurhållning är katastrofalt låg. Vi försökte få med ett svar på debattinlägget, men redaktionen på Land Lantbruk valde att inte ta in det. Vårt svar publiceras istället här nedan.

Förhärligad information ökar inte kunskapen om verkligheten

I en debattartikel den 12 juni skriver Helena Jonsson att Djurens Rätts uppfattning är att "Det är en myt att grisar i Sverige har det bättre än grisar i andra länder". Så har vi aldrig uttryckt oss. Varken i vår KO-anmälan mot City Gross reklamfilm om "Griskronan" eller i pressmeddelandet (daterat 2011-05-20) med anledning av KO-anmälan påstår vi det.

Djurens Rätt är väl medveten om de skillnader och likheter som finns i hur grisar hålls i Sverige och i andra länder. Anledningen till att vi KO-anmälde reklamfilmen om "Griskronan" är att den är vilseledande eftersom den ger en felaktig bild av hur grisar i Sverige har det. Filmen beskriver inte på något sätt hur grisuppfödning i Sverige skiljer sig från grisuppfödning i andra länder.

Vi delar Helena Jonssons uppfattning om att allmänheten antar att djuren i Sverige hålls bättre än i andra länder och att många inte vet vad det betyder konkret. En orsak till ovetskapen är just reklamfilmer som den om "Griskronan". När information som konsumenterna nås av, bland annat från reklam genom TV-rutan, är förhärligad och vinklad ökar inte kunskapen om verkligheten. Information om hur djuren lever sina liv och dödas i livsmedelsindustrin ska vara saklig. Något annat är oacceptabelt och det gäller även då det handlar om skillnader och likheter mellan hur grisar hålls i olika länder.

Linda Björklund
Etolog och ansvarig för frågor om djuren i livsmedelsindustrin
Djurens Rätt

Cecilia Mille
Ansvarig för internationella frågor
Djurens Rätt

Att argumentera för normen – och de som gör tväremot

I helgen twittrade vi om det debattinlägg som riksdagsledamoten Roger Tiefensee (C) skrivit i tidningen Land Lantbruk. Debattinlägget har rubriken "Anti-köttlobbyn har nått riksdagen".

Tiefensee går i inlägget i polemik med Jens Holm och Vänsterpartiet, men det är ett tämligen oreflekterat debattinlägg han skrivit. Tiefensee:

”Inte minst ledamoten Jens Holm har i alla möjliga forum den senaste tiden envisats med att argumentera mot köttätande. Att någon gång nyansera bilden och belysa djurhållningens fördelar för vårt öppna landskap eller den biologiska mångfalden är för honom främmande, liksom det faktum att det faktiskt finns människor som föredrar att äta korv gjord på svenskt fläskkött i stället för korv gjord på importerad soja.”

Måns Andersson, forskare vid Linköpings universitet bemöter idag dels detta, och dels frågan om en anti-köttlobby. Först när det gäller öppna landskap och biologisk mångfald:

”För det första har grisar över huvud taget inget med det öppna landskapet att göra, de föds nämligen upp inomhus. För det andra får nog Tiefensee svårt att undvika sojan, eftersom 80% av all soja som tillverkas går till, just det, köttproduktion.”

För det andra, när det gäller anti-köttlobbyn, så konstaterar Måns Andersson att köttindustrins lobby är starkare än någonsin och ”statistiken visar att köttkonsumtionen i Sverige ökat med drygt 50% på bara 15 år”. Och det är detta jag tycker är aningen anmärkningsvärt.

Statistiken visar alltså att vi konsumerar mer kött, inte mindre – samtidigt som köttets miljöproblem numera är ett faktum som accepteras av de flesta. Vi äter alltså mer av något som är dåligt, inte bara för djuren. Detta kan man se som ett problem. Andra ser argumentet mot problemet som problemet.

Och vi kan hur som helst konstatera att de öppna landskapen inte riskerar att försvinna närmsta året i alla fall.

Dessutom lägger de företag som gör djur till mat stora stora belopp på att bearbeta politikerna i dessa frågor, vilket jag varit inne på i ett tidigare blogginlägg. Vi lever alltså i ett samhälle som äter djur och där verksamheten för en ökad konsumtion av djur ses som det alldeles normala. När någon argumenterar för motsatsen blir resultatet debattartiklar med rubriken "Anti-köttlobbyn har nått riksdagen". Att köttlobbyn funnits där hela tiden har man inte märkt, kanske för att denna lobbygren är så normal att det inte ens handla om lobbyverksamhet längre. Den bara är där.

Det är inte lätt att vara vegetarian

Det är inte lätt att vara vegetarian.

Vi får inte adoptera barn (från gp.se):

"Ett grekiskt par från Kreta har nekats adoption eftersom de är vegetarianer. Beslutet togs i domstol, efter att rätten rådfrågat en barnläkare som sade att barn behöver äta fisk. Motiveringen är att det finns risk för att barnet skulle hållas på samma diet."

Vi får inte jobba på LRF (från Land Lantbruk):

"Anställda och förtroendevalda inom LRF bör inte vara vegetarianer av etiska skäl. Det anser Orsa lokalavdelning som vill att LRF ska ta fram en uppförandekod."

Och djurrättsaktivister är dessutom fiender i ett nytt pokémonspel (från corren.se):

"I "Pokémon White" vimlar det av nya pokémons, men konceptet är detsamma som tidigare. Du samlar pokémons i olika storlekar och former som du tränar för att de ska lära sig nya färdigheter. (...) Fienden är en grupp djurrättsaktivister, Team Plasma, som kämpar för att befria pokémons från människor. Ett rimlig agerande kan tyckas, eftersom djuren tvingas slåss tills de svimmar."

Nej, det är sannerligen inte lätt.

Trevlig helg!

Bokcirkeln "Jordens herrar" - kapitel 4 & 5

Välkommen till del 3 av vår bokcirkel om Pelle Strindlunds nyutkomna bok "Jordens herrar - Slaveri, djurförtryck och våldets försvarare". Det har varit en händelserik vecka för Djurens Rätt, och det har varit en händelserik veckan även för denna bok. Ett stor antal recensioner har dykt upp, och nästan alla har varit översvällande positiva – bl.a. Göran Greiders recension i Aftonbladet tycker jag absolut att du ska slänga ett öga på. Samtliga recensioner finns samlade på bokens Facebook-sida.

Veckans uppgift var att läsa kapitel 2 och 3. Kommande vecka ger vi oss på kapitlen 4 och 5 – "Att kämpa ner kritiker" och "Den viktiga lögnen", sidorna 159-213.

Jag brukar ligga lite före, för att kunna föreslå saker du kan fundera på medan du läser. Men denna vecka har jag helt enkelt inte hunnit med – det har kommit pälsbollar, tv-debatter, melodifestivalartister och gristestiklar i vägen. Så jag har bara hunnit börja på kapitel 4, som handlar om det som sagts om dem som kritiserat slaveriet då och djurförtrycket idag.

Inledningen på kapitel fyra har rubriken "De är okunniga", och oj vad intressant det är. Det här är nästan ett av mina favoritområden att diskutera kring, och jag har två alldeles färska exempel som jag hakat upp mig på.

Det första skrev jag ett blogginlägg om. Det handlade om en ledare i tidningen Land Lantbruk som retade sig på att det visades en film som argumenterade mot kött i riksdagen. Osaklig propaganda menade hon (precis som LRF-talespersonen på sidan 164) medan t.ex. intresseorganisationen LRF:s stora inflytande och lobbyverksamhet istället handlar om saklig information. De med makt sätter agendan, helt enkelt, och vi andra vet inte riktigt vad vi pratar om – eller så hittar vi på sanningar.

Samma argument dök upp i ett mail till Djurens Rätt i veckan, efter att Camilla Björkbom debatterade med landsbygdsminister Erlandsson i SVT:s Aktuellt. "Ni vet ju inte vad ni pratar om", skrev personen bakom mailet. Jag brukar uppskatta kritik mot våra argument och diskussioner som ifrågasätter. Men att bara konstatera att vi inget vet är den tråkigaste formen av argumentation som den som argumenterar utifrån den rådande normen använder sig av, som inte känner något behov av att egentligen argumentera mot kritiken. (Och naturligtvis fick jag ingen respons på mitt svar till personen, där jag förklarade vad vi vet och vad vi tycker.)

Trevlig läsning! Jag återkommer till mer om kapitel 4 och 5 nästa vecka, då jag hunnit ikapp.

Någon matar riksdagen med propaganda? Frågan är bara vem...

Läste en idag en ledare i tidningen Land Lantbruk som fick mig att skratta till. Det är den politiske redaktören Kerstin Davidsson som upprörs över att filmen ("med det pretentiösa namnet", för att låna Davidsson ord) "Meat the Truth" visades i riksdagen i veckan som gick.

Filmvisningen är upprörande tycker Kerstin Davidsson, och enligt henen är filmen "ett hopkok på gammal skåpmat" vars uppgifter om köttkonsumtionens miljöpåverkan "ivrigt omhuldas av veganer, som i tidningsartiklar propagerar för införande av köttskatt". Men det som fick mig att skratta till är hennes avslutning. Hon skriver:

"Visst är det bra att riksdagsmän diskuterar köttproduktion. Men det borde inte ske med utgångspunkt i den plakatmässiga propagandan i ”Meat the Truth”. Jag hade högre tankar om de folkvalda."

LRF har enligt tidningen Arbetaren en plats i det expertråd som jobbar med "Matlandet Sverige". Det är ingen hemlighet att LRF satsar stora resurser, och har en lång tradition, av politisk påverkan - om man googlar går det att hitta pressmeddelanden som t.ex. "S och LRF i gemensamt seminarium om landsbygdens framtid". Och i veckan som gick besökte landsbygdsminister Eskil Erlandsson en grisanläggning "för att diskutera hur vi långsiktigt ska kunna öka lönsamheten för svenska grisbönder".

Det är detta politiska klimat vi lever i. Jag tror att de flesta har insett och (mer eller mindre acceperat) detta faktum. Organisationer, företag och enskilda medborgare försöker påverka de folkvalda att agera i enlighet med sina övertygelser (alt. ekonomiska intressen) bäst de kan.

Och visst, Djurens Rätt och andra djurorganisationer har en agenda. Men så har även LRF. LRF är ingen neutral instans, det är en partipolitiskt obunden intresse- och företagarorganisation med enormt mycket större inflytande och resurser än vad den svenska djurrättsrörelsen någonsin  kommer att ha. Och därför blir det tämligen komiskt när lantbruksnäringen inte klarar av att hantera en filmvisningen i riksdagen med ett budskap som går i motsats med sitt eget. En sådan filmvisning blir till att riksdagen "matas med propaganda".

För vad är då allt det som riksdagen matas med övriga 364 dagar av året, av aktörer som t.ex. LRF? Neutral och opartisk information? Såklart inte.

Naturligtvis går det utmärkt att ha synpunkter på vad som sägs i filmen "Meat the Truth" - men är det inte det som det politiska samtalet är till för? Istället väljer Kerstin Davidsson att gå i taket. Och att kalla tidningen Filters allt annat än opartiska granskning av köttkonsumtionens miljöpåverkan för en "nyanserad bild från oberoende röster i debatten " gör det bara ännu mer lustigt, på ett dåligt sätt.

Läsvärt om Sverige - det nya matlandet

Nedan ett kort stycke från en läsvärd artikel i tidningen Arbetaren. I artikeln tittar Klas Lundström närmnare på det som kommit att kallas "Matlandet Sverige". Djurens Rätts förbundsordförande Camilla Björkbom medverkar i en bit ner i artikeln.

"I de svenska skogarna råder vad som kan liknas vid ett treenigt maktkoncentrat bestående av Centerpartiet, Svenska Jägareförbundet och mäktiga skogsägare som upplåter jaktmarker i utbyte mot gentjänster.

Konsekvenserna skönjs inte blott i den senaste tidens vargjaktshärva – utan även i det storpolitiska lobbyprojektet "Matlandet Sverige, populärt kallat Matlandet. Projektet lanserades 2008 men sparkade inte igång förrän hösten 2010.

Först nu kan man skönja frukten av arbetet, menar Anna-Karin Nyman, pressekreterare för lantbruksminister Eskil Erlandsson. Visionen om det nya matlandet, i praktisk mening en brunn för politisk kohandlande, är regisserat från landsbygdsdepartementet.

Matlandsprojektet står numera som enda projekt, inskrivet i regeringsförklaringen, något som vittnar om dess prestige och politiska vikt, och kostar årligen cirka 240 miljoner kronor.

I matlandsprojektet förenas några av alliansregeringens paradslogans: arbete, tillväxt och turism. Men även några av landets mest inflytelserika aktörer förenas: regering, Lantbrukarnas riksförbund, LRF, och Svenska Jägareförbundet."

Tre korta

Samtliga inlägg om Jordbruksverkets djurskyddskonferens 2010 hittar du här.

Efter Eva Eriksson, Bo Algers och Helena Röcklingsberg följde sju lite kortare föredrag på 20 minuter vardera. Tre innan fikapausen, och fyra efteråt.

Först av de sju var mjölkbonden Herbert Nyman som pratade om djuren i livsmedelsindustrin kan bete sig naturligt. Herbert Nyman har varit styrelseordförande i Norrmejerier i tio år liksom ledamot i LRF:s styrelse och verksam inom Svensk Mjölk.

Som sagt var temat för detta föredrag djuren i livsmedelsindustrin, men det inleddes med en fundering på vad livet är och en önskan att "höja nivån" – oavsett vad vi äter så handlar allt om liv och död, och att påverka liv - även det liv som finns inuti en kos mage (?). Och detta är förvisso helt sant. Liksom att det är sant att vad vi äter trots allt medför en skillnad i konsekvenser och påverkan. Att det finns en naturlighet i liv och död betyder inte att vår ansvar för det liv och död vi utsätter andra för försvinner.

Men, nåja. Bara djurskötaren kan tillse att djurvälfärden utgår från hälsa, fysiologi och beteende avslutar Herbert Nyman men… och det fanns väldigt mycket undertecknad fann tveksamt, underligt och märkligt i detta föredrag.

Därefter pratade Eva Hertil, legitimerad veterinär med fokus på smådjur, i ämnet "Etik och naturligt beteende – Har den kliniskt verksamme veterinären detta i sitt medvetande?". Hon pratade om hur vi kan se till de behov som varje art har, och hur vi ska förhålla oss till detta. Och frågan om "kan" innebär att vi "bör", som i exemplet att operera djur med vissa skador.

Hon pratade även om extremavel, och vi åhörare fick ett sugrör att andas genom, samtidigt som vi höll för nästan, för att illustrerar andningen för hunden Greta, en sönderavlad hund med alltför smal luftstrupe.

Sista av de tre innan fikat - länsveterinär Annelie Grip Hansson, länsstyrelsen i Västerbottens län, under rubriken "Kan man utföra kontroll av avel?", och förlåt Annelie, men jag måste drabbats av kaffeochkaka-brist, för jag hängde inte med hela tiden. Kanske riktade sig föredraget mer till de som jobbade mer praktiskt med denna fråga dagligdags, vilket jag inte gör.

Djurens Rätts Lena Lindström frågade vilka möjligheter som fanns att ingripa rörande de djur som är resultat av en felaktig avel (vilket gäller ovan nämnda "sugrörshund", liksom kyckling med benfel, mjölkkor osv). Av svaret kan man fråga sig varför inte fler ingripanden sker när möjligheten faktiskt verkar finnas.

Därefter fikapaus.

Ett seminarium om djurskydd, veterinärer och de livsmedelsproducerande djuren

Onsdagen den 13 oktober arrangerade KSLA (Kungliga Skogs- och lantbruksakademien) ett seminarium med rubriken ”Djurskyddet för de livsmedelsproducerande djur – veterinära strategier för djurskyddet i Sverige”. Fokus var på det faktum att det svenska djurskyddet är under överseende och att djurskyddsutredningen är i full gång. Vilken roll spelar veterinärerna i detta - och vilken roll ska de spela?

Djurskydd är vanligtvis ett kvinnodominerat område, men bland föreläsarna i centrala Stockholm denna dag var sex av sju män och den enda kvinnan som föreläste representerade djurindustrin - Maria Donis från Svensk Fågel.

Och redan tidigt konstaterades att idén om ett gott djurskydd utgår från att allt användande av djur innebär någon form av lidande för djuren, men att det (naturligtvis) ska vara minsta möjliga lidande - vilket för mig (naturligtvis) framstår som märkligt. Att så många människor, som uppenbarligen bryr sig väldigt mycket om djur, accepterar något som har som grundförutsättning att det utsätter djur för lidande har jag svårt att förstå. Varför inte sträcka djurskyddsbegreppet längre än så – till att innefatta att djur ska skyddas från allt lidande?

Men hur som helst: inledde gjorde Martin Wierup, professor på SLU. Han pratade om riskerna med att för mycket fokuseras på enbart etologi. Det är veterinärerna som genom sin veterinärmedicinska utbildning har en helhetssyn på djurhållning menade Wierup. Etologiska behov bedöms som absoluta och prioriterade och att detta ofta hamnar i konflikt med annat.

En kommentar från Djurens Rätts etolog Lena Lindström: ”Det är oroande att det finns en tendens att tona ner vikten av psykiskt välmående och etologi och lyfta fram fysisk hälsa som det centrala. Och att kalla etologi för "en disciplin inom veterinärmedicinen" visar på en viss okunskap. Det är som att kalla psykologi för ”en disciplin inom läkarvetenskapen”, inte som egna ämnen i sin egen rätt”.

Martin Wierup menade också att kliniskt verksamma veterinärer inte får ignorera debatten och lämnade djurskyddsbedömningen åt andra, och refererade då till den ”griskris” vi alla känner till. Detta var något som också Annika Bergman från Sveriges grisföretagare återkom till i den efterföljande diskussionen, och hon frågade var veterinärerna fanns under just denna ”griskrisen” - där hon menade att grisnäringen fick stå själva i stormen. Och nog hade det kunnat vara intressant att hört mer av veterinärernas röst i detta – även utifrån perspektivet om vilket ansvar de som kår hade för de bilder vi kunde se.

Därefter pratade veterinärer Per Michanek, om djurskyddet i praktiken. Föredragets ämne var de brister som han menar råder då många djurhållare håller djuren bra men begränsas av onödigt strukturerade föreskrifter. Han lyfte exemplet på hur man som veterinär ska hantera en situation där djuren mår dåligt men föreskrifterna uppfylls, jämfört en situation där djuren mår bra med föreskrifterna inte är uppfyllda. Johan Beck-Friis från Svenska Veterinärförbundet kommenterade detta i den efterföljande diskussionen, och kände inte igen bilden av veterinärer som ”paragrafryttare”.

Djurens Rätts Lena Lindström igen: ”Det är oroande att så många från både industrin och veterinärkåren var rörande eniga om att det behövs mindre tumstockar och mer "djurbaserade mått". Alla kan vi vara eniga om att det viktiga är hur djuren mår. Några centimeter hit eller dit i takhöjden är inte det mest relevanta. Men det finns en väldigt stor fara i att helt gå över till "djurbaserade mått” - en gris som inte får böka blir uttråkad, frustrerad, apatisk och sover 19 timmar om dygnet (det normala skulle vara 8 timmar). Hur ska en inspektör som är i stallet en halvtimme kunna se på grisen att den inte mår bra?”

Lennart Sjöland, länsveterinärer i Skåne, redogjorde för omställningen under de senaste 22 månaderna - då djurtillsynen flyttades från kommunal nivå till länsstyrelsen – men menade att processen varit allt annat än smärtfri. Och han menade att anmälningsgraden ökat markant i och med att frågan om vilka som ansvarar för djurskyddstillsynen blivit mer väl känt hos allmänheten.

Maria Donis från Svensk Fågel pratade om att svenska kycklingar har det bäst i världen i ett föredrag som jag inte riktigt förstod syftet med (förutom som reklam för branschorganisatioen svensk Fågel). Och Leif Dennerberg, chefsveterinär på Jordbruksverket, avslutade föredragshållandet med att blicka framåt mot nya strategier för djurskyddet i ett föredrag som jag som lekman på område hade lite smått att hänga med i.

Sören Persson, strateg från LRF, pratade om hur den svenska konsumtionsmarknaden har ökat men att produktionen inte har ökat på samma sätt – den svenska djurnäringen inte tagit tillvara på möjligheterna. Och han menade att det idag finns en ”röd marknad” där det är priserna som konkurrerar, och en ”blå marknad” där andra värden ingår. Jag förstod aldrig vad det röda och det blå kom från, men jag tyckte det var ett intressant resonemang.

Som jag ser det ska inga djur ätas, men det man hör från djurnäringen är vanligtvis att vi inte kan konkurrera mot utländska aktörer rent prismässigt – på vad Sören Persson skulle kalla den röda marknaden. Men borde då inte lösningen vara att bli bättre på den blå, istället för att prata om att sänka de svenska djurskyddskraven, så som vice ordförande för LRF i Dalarna gjorde för ett tag sedan.

Torbjörn Esping (vars bok ”Monsterbiff till middag?” för övrigt är på väg ut i handeln i inbunden version) efterfrågade just en större fokus på att sälja djurskydd, att konsumenten ska kunna äta kött med gott samvete. Och han föreslog att man istället för ”ekologiskt kött” borde kunna marknadsföra ”etologiskt kött.”

Idag läggs ansvaret på konsumenten att välja bättre produkter till ett högre pris, men viljan att marknadsföra djurvälfärden (som en del i den blå marknaden) är inte imponerande. Djurskyddet borde spela roll inte bara så länge djuret är i livet utan även därefter. Och det kan inte vara enbart konsumentens ansvar att styra denna utveckling.