Köttskatt eller inte köttskatt

"Köttskatt eller inte köttskatt."

Idag på morgonen kom den, smått sensationella får man väl säga, nyheten om att Jordbruksverket funderar på en köttskatt (också i t.ex. DN):

"– Om det inte räcker med frivilliga åtaganden från konsumenterna, vi ser ju att köttkonsumtionen fortsätter att öka, så är köttskatt ett alternativ som ligger nära tillhands, säger Sone Ekman som är utredare vid Jordbruksverket."

Foto: Jens Holm på Facebook.

Detta resulterade i förväntade ramaskri, och gissningsvis en landsbygdsminister som trillade av kontorsstolen på morgonen. Kanske var det därför som Jordbruksverket i sitt pressmeddelande kände sig tvungna att redan i ingressen slå fast att de faktiskt inte alls vill se en köttskatt? Ringde landsbygdsminister några samtal på morgonen? Kanske.

Men Anders Borg, Annie Lööf och Maria Forshufvud från Svenskt Kött behöver oroa sig. Inte heller Anna Maria Corazza Bildt. Nyheten om en köttskatt var ingen nyhet. Så här skrev Jordbruksverket på Twitter nu på eftermiddagen:

"Med rapporten En hållbar köttkonsumtion vill vi nyansera debatten och höja kunskaperna för en hållbar köttkonsumtion. Ej föreslå #köttskatt"

Det dagens diskussion om en köttskatt grundar sig på är alltså Jordbruksverkets rapport Hållbar köttkonsumtion. Vad är det? Hur når vi dit?. Läser vi i den blir det lite tydligare vad det egentligen handlar om.

Jordbruksverkets skriver:

"Koldioxidskatt i konsumentled baserad på schabloner för hur mycket ett kilo nötkött, ett kilo kycklingkött och så vidare släpper ut av växthusgaser är ett styrmedel som kan övervägas. Andra livsmedel än kött som bidrar med stora utsläpp bör i så fall också omfattas. Samtidigt ska man inte underskatta de svårigheter som kan finnas att genomföra en sådan beskattning på ett effektivt sätt."

Längre fram i rapporten skriver de:

"Koldioxidskatt i konsumentled kan vara ett realistiskt alternativ förutsatt att skatten baseras på schabloner för hur mycket utsläpp av klimatgaser ett kilo nötkött, ett kilo kycklingkött osv. ger upphov till. Skatten kan stimulera till såväl en mer klimatvänlig kost som minskat svinn i konsumentled."

samt:

"En koldioxidskatt baserad på schabloner för koldioxidutsläpp per köttslag framstår sammantaget som ett genomförbart alternativ men med låg träffsäkerhet. Motivet för ett sådant system är att nötkött generellt sett bidrar med flera gånger högre utsläpp än kött från exempelvis gris eller kyckling. Generellt ger animaliska livsmedel i sin tur flera gånger högre utsläpp än de flesta vegetabiliska livsmedel."

"Kan övervägas", ett "realistiskt alternativ" och ett "genomförbart alternativ" alltså. Jordbruksverket tänker högt, men menar inte riktigt vad det tänker. Och inte riktigt samma sak som att en köttskatt är på gång.

Det intressanta som kvarstår är egentligen att denna diskussion överhuvudtaget kommer upp, och på denna nivå. Och att det ohållbara i vår köttkonsumtionen blir tydligt, ännu en gång.

Djurens Rätt fanns på plats när Jordbruksverkets rapport presenterades. Foto: Bethania Malmberg.

Ur ett djurrättsperspektiv går det att se på detta med en köttskatt ur åtminstone två perspektiv. Å ena sidan är en skatt som minskar köttkonsumtionen att föredra, kanske huvudsakligen utifrån att den identifierar att produkten i fråga faktiskt är ett problem. Det finns gott om djurrättsanhängare som är kraftiga förespråkare även för en köttskatt.

Å andra sidan är det rimligt att förvänta sig att en köttskatt skulle slå olika hårt mot olika typer av kött - missgynna vissa, och gynna andra. Kyckling brukar i det sammanhanget tas upp som ett miljövänligt alternativ - samtidigt som kycklingar kan vara det djurslag som far mest illa i den storskaliga uppfödningen. Så avseende djurindivider skulle en köttskatt kunna resultera i att fler snarare än färre djur dödas (kycklingar är som ni vet mindre än kor, och behövs då i ett större antal). Bättre för miljön, men (troligen) sämre för djuren.

Fokus på avel på Jordbruksverkets djurskyddskonferens 2012

"Fokus på avel på Jordbruksverkets djurskyddskonferens 2012."

Avel medför ett antal utmaningar – var drar vi gränsen för vad som är en acceptabel avel? Vilka konsekvenser medför aveln för djuren? Detta var ämnet för Jordbruksverkets djurskyddskonferens 2012.

– Människan har påverkat djurens utseende och egenskaper genom urval i alla tider, inledde Jordbruksverkets djurskyddschef Helena Kättström konferensen med att säga. Det handlar med andra ord om avel, eller att "styra djurens reproduktion i syfte att förändra deras egenskaper".

Avel handlar också om ansvar och makt, poängterade Helena Röcklinsberg, universitetslektor i djuretik. För det är med avel som med all vår relation till andra djur; att vi gör en skillnad på djur och djur, och att vi behandlar dem väldigt olika. Vanligtvis tenderar vi att se de djur som vi håller i hemmet som individer, medan vi ser djuren inom livsmedelsindustrin som ett anonymt kollektiv. Men paradoxalt nog är det aveln på djur inom livsmedelsindustrin – som Belgian Blue och broilerkycklingar – som har väckt mest upprördhet menade Röcklinsberg. När det kommer till de djur vi håller som sällskapsdjur har inte reaktionerna varit lika starka.

Avelsproblem när det kommer till sällskapsdjur kan handla om hundraser som Fransk bulldog och Shar Pei. Den senare har en förtjockad underhud som kan resultera i hälsoproblem, när den svenska djurskyddslagen säger att djur med sjukdomar eller funktionshinder som kan nedärvas inte får användas i avel. Emma Hansson från Länsstyrelsen i Skåne berättade om åtta kennlar i Skåne som har stoppats från att använda hundar i avel som bär anlag för just defekter, sjukdomar eller funktionshinder.

Att vi ser hundar som är ett resultat av en osund avel kan i så fall snarare hänvisas till att ”ändamålet helgar medlen”. Åke Hedhammar från Svenska Kennelklubben redogjorde för deras arbete med hundskyddsfrågor med fokus på avelsaspekter – men frågan är, som Åsa Hagelstedt från Djurskyddet Sverige lyfte på Twitter – om arbetet för att minska osund avel samtidigt märks i t.ex. bedömningen på hundutställningar? Eller hamnar vi då i en situation där det inte är individens intresse som står i fokus, utan där det är aveln i sig som har blivit målet? Och att ett visst lidande genom avel kan anses berättigat om det är en förutsättning för något ”större”.

Detta är annars ett vanligare resonemang vad gäller djuren i livsmedelsindustrin. Pontus Elvingsson från Livsmedelsverket förklarade att det finns flera fördelar med triploida individer (en fisk med tre kromosomuppsättningar mot normalt två) inom matfiskodling – men att teknikerna för triploidisering också ökar frekvensen för missbildningar hos fiskarna. Men med tanke på det stora antalet fiskar, och den höga reproduktionsgraden, så fungerar det ändå. Om de 2,8 miljoner ”slaktsvin” som produceras i Sverige varje år föreläste Nils Lundenheim från Sveriges Lantbruksuniversitet. 18 procent av griskultingarna dör före en månads ålder på grund av kullstorlek och smågrissjuklighet samtidigt som det internationella avelsarbetet, som Sverige har väldigt lite inflytande över, är inriktat på just större kullar. Ändamålet (i detta fall livsmedelskonsumenternas efterfrågan) helgar medlen?

Djurförsök är ett annat område där ändamålet helgar medlen. Lars Ewaldsson från Göteborgs universitet föreläste om de många genmanipulerade djur som används inom djurförsöksindustrin. Inom forskningen används också t.ex. inavlade djur – vilka har ”fördelarna” att de är genetiskt väldigt lika och med liten variation mellan individerna. Fördelen för kollektivet är att färre djur behöver födas upp för försök – nackdelarna för individen är förstås andra, som negativa effekter på tänder, immunsystem, mellanöra (vilket gör att de efter ett tag ”går runt, runt”) och leder.

”Har vi gått över gränsen?” frågade sig Daniel Öhman, prisad journalist på Sveriges Radios Ekoredaktion och medförfattaren till boken ”Matens pris” tillsammans med Malin Olofsson. En ökad köttkonsumtion – vi äter 30 kg mer kött per person och år idag jämfört med för 40 år sedan, kombinerat med att vi betalar betydligt mindre för maten vi äter – ställer helt andra krav än tidigare.

Den stora utmaningen enligt Daniel Öhman ligger i att vi idag har avlat fram t.ex. grisar och hönor som är anpassade för en storskalig djurhållning. Grisar i Europa är avlade för ett system där de är stillastående och förväntas äta och växa. Hönor är avlade för att passa in i burar – och då gör det inget om de är aggressiva och hackbenägna. Släpper vi ut dessa grisar ”bryter de benen och får hjärtklappning” och ska hönorna hållas i andra miljöer behöver man avla på andra egenskaper. Vill vi ställa om djurhållningen måste vi alltså också avla på djur som klarar av detta - ”avla tillbaka”. Annars riskerar vi få en backlash med en rapportering att djuren inte klarar av en miljö som är mer naturlig för dem.

En annan utmaning togs upp ett par gånger under dagen – vem sitter på nyckeln till lösningen? Lotta Weldenstedt från Agria djurförsäkring höll ett föredrag som andades framtidsoptimism om svensk kycklingavel – genom att en tredjedel av de egenskaper man avlar på när det kommer till kycklingar handlar om djurhälsa blir djurvälfärden hos kycklingar bättre och bättre menade hon. Men det är i slutändan ”konsumenten som bestämmer” menade Weldenstedt. Som kontrast till detta menade Daniel Öhman att det är viktigt att i högre grad upplysa konsumenten om vad de betalar för, och Helena Röcklinsberg fick under den avslutande paneldebatten applåder när hon sa att handeln och producenterna har ett stort ansvar – det är mycket information om dagens djurhållning som konsumenten aldrig får, eller så förmedlar bilder som ”Bregottfabriken” en felaktig beskrivning av verkligheten.

PS. Matrecension:

Frukost: "bara" grönsaker på frallorna - som var väldigt många glädjande nog - men väldigt goda. Betyg: 4/5
Lunch: tzay OCH seitan, måste vara första gången på en djurskyddskonferens. Seitan är nog mer spännande än gott tycker jag, och alla var lite kallt. Men det blir högt betyg för ambition, och potatissalladen var god! Betyg: 4/5
Fika: Delicatobollar till alla. Kan ju inte bli fel. Enda minuset var att det inte fanns sojamjölk till kaffet. Då hade det blivit full pott. Betyg: 4/5

Följ Jordbruksverkets djurskyddskonferens

"Följ Jordbruksverkets djurskyddskonferens."

Idag Twittrar vi från Jordbruksverkets djurskyddskonferens 2012. Följ via https://twitter.com/DjurensRatt eller hashtagen #djurskyddskonferensen2012

Gott om smaskiga frukostmackor.

Sagt om minkförslaget

"Den 31 maj skickade Jordbruksverket ut sina nya regler för Sveriges minkfarmer. Åsikterna om de nya reglerna går isär."

Den 31 maj skickade Jordbruksverket ut sina nya regler för Sveriges minkfarmer. Den stora "nyheten" är de så kallade "etageburarna" - burarna ska bli större genom att en andra våning läggs till ovanpå standardburen, för att ge "djuren möjlighet att röra sig på flera plan och utöva sitt naturliga beteende att klättra". Åsikterna om de nya reglerna går isär. Här har vi samlat lite om det som sagts om förslaget.

Djurens Rätt (djurensratt.se):

"Den så kallade etageburen är tänkt att ge djuren möjlighet att röra sig på flera plan och utöva sitt naturliga beteende att klättra. Skillnaden för minkarna mellan en vanlig bur och en etagebur är dock minimal - det handlar om en mindre extra bur som staplas på den befintliga."

Johan Dalén på Sveriges Pälsdjursuppfödares riksförbund (P4 Kalmar):

"Bland annat föreslås nya etageburar där bara två minkar får bo. Det är ett förslag som Johan Dahlèn inte tycker om, det inte finns tillräckligt med forskningsunderlag eftersom burarna är utformade för tre minkar:
– Det finns inget stöd för att det är bättre med två djur utan istället kan det ha negativ effekt, säger Johan Dahlèn. [...] Det starkare djuret tränger upp det svagare djuret i överburen och vaktar passagen. Och på så sätt lägger den starkare beslag på lyan och maten och den svagare får ingenting, säger han."

TT (SVT:s Smålandsnytt):

"Minkarna på pälsfarmerna i Sverige ska få det bättre. På torsdagen presenterade Jordbruksverket nya föreskrifter för uppfödningen av minkar som går ut på att göra livet drägligare för djuren.
I föreskrifterna ingår bestämmelser för hur burarna ska utformas för att öka djurens möjligheter att klättra och få utlopp för sina naturliga beteenden."

Minkfarmaren Håkan Karlsson från Styggestorp utanför Eksjö (SVT:s Smålandsnytt):

"De nya reglerna  är mest kosmetiskt dravel som inte bygger på vetenskapliga fakta."

Helena Kättström, enhetschef på Jordbruksverket (jordbruksverket.se):

"Utifrån nya forskningsrön ändrar vi reglerna på områden där vi har sett att det finns brister. Det innebär till exempel nya krav kring utfodringsrutiner, utformning av burar och rikare miljöer för djuren. Parallellt med detta utvecklar näringen själv sitt djuromsorgsarbete och det är positivt för djurvälfärden."

Jordbruksverkets djurskyddskonferens 2011

Den 1 december på Stockholms universitet var det dags för Jordbruksverkets djurskyddskonferens, där det stora ämnet för dagen var förslaget till ny djurskyddslag.

Den första punkten på dagordningen var också just att utredaren Eva Eriksson presenterade sitt förslag till ny djurskyddslag. Vi har sammanfattat utredningen och presentationen här, och dagens föredrag var i stort sett detsamma som måndagens presskonferens, så vi sammanfattar inte detta mer. Men några ytterligare reflektioner från Djurens Rätts representanter på plats:

• Förslaget att flytta föreskrifter (som är bindande) till allmänna råd (som är mer beskrivande) är inte bra.
• Det pratas mycket om vikten av en tilltro mellan myndigheter och branschen (vilket också avspeglas i de frågor som ställs efter föredragen).
• Intressant att utredaren Eva Eriksson så tydligt tryckte på att betande är ett naturligt beteende hos kor, liksom att utevistelse är ett naturligt beteende för katter.
• Bra att man avser att begränsa utegående katters fortplantningsförmåga. Men kan det leda till att personer med katter som man inte vill sterilisera inte kommer att släppas ut?
• Vidare angående katter är det lite anmärkningsvärt att katthem verkar vara något som tas för givet att de finns, alltså att en myndighet förlitar sig verksamhet på något som i princip alltid är en ideell verksamhet.

"EU:s djur har fått det bättre på alla områden, och Sverige ligger före". Det konstaterade Jordbruksverket Leif Dennerberg därefter, i en kommentar till utredningen och på Jordbruksverkets uppdrag och arbete. Han lyfte bl.a. det positiva i dagens deltagarantalrekord (400 personer).

Nya minkföreskrifter är på gång, sa Leif Dennerberg vidare. 2010 skulle branschen själva ha förbättrat villkoren för minkarna, och det menar Jordbruksverkets och länsstyrelserna att man delvis har gjort – men att det fortfarande finns "en del oacceptable brister i enskilda delar av näringen". Det är dags för Jordbruksverket att gå fram med skärpta bestämmelser, menade Dennerberg, och nämnde bl.a. arbetet med att förebygga de stereotypier som finns. Beslut kommer från Jordbruksverket under december 2011.

Jordbruksverkets Johan Loberg pratade senare om en effektiv, likvärdig och rättsäker djurskyddskontroll – vilken man vill åstadkomma genom verkets projekt "Oskar" (Offentlig Samsyn, Kontroll, Analys och Rutiner) och efter lunch (med tzayspett) var det dags för professor Kristina Dahlborn att tala om jämförelsen mellan konventionell djurskyddskontroll samt med systemet "Welfare Quality" och "Fråga kon", ett upplägg utifrån Svensk Mjölk. Mellan ”Fråga kon” och den officiella kontrollen finns i statistiken ett tydligt samband, medan detta skiljer sig åt mer i ”Welfare Quality”, där skillnaden beror på de djur som hålls uppbundna. Enligt en genomförd enkät menade att ”Welfare Quality” var bättre på att bedöma djurvälfärd, men den konventionella metoden att bedöma djurskydd.

Följ oss under vecka 48

Under kommande vecka inträffar två spännande händelser som vi är med och rapporterar direkt från.

Den 28 november kl. 11-13 presenterar utredaren Eva Eriksson sitt förslag på hur djurskyddslagen bör utvecklas. Vi finns på plats under presskonferensen och rapporterar direkt på Twitter om det viktigaste som sägs. Mer utförligt kommer senare på vår webb www.djurensratt.se (och kanske här i bloggen).

Den 1 december kl. 10-16 arrangerar Jordbruksverket sin årliga Djurskyddskonferens, i år med just ovan nämnda djurskyddslagsutredning som huvudämne. Djurens Rätt finns på plats och det är även denna gång på Twitter som den snabbaste rapporteringen finns.

Djurens Rätt på seminarium om jordbruket och klimatet

Kl. 10.52

Idag, den 28 september, arrangerar Jordbruksverket och Världsnaturfonden ett seminarium om jordbruket och klimatet – ”Klimatsmart jordbruk för ett hållbart samhälle” – och Djurens Rätt är där. Platsen är Fotografiska museet i Stockholm, med en miljard bilar i sekunden på ena sidan och Stockholms vackra vatten på andra sidan, och med många spännande talare på programmet.

Först ut var Jordbruksverkets generaldirektör Mats Pehrsson tillsammans med Världsnaturfondens generalsekreterare Håkan Wirthén, som inledde med att prata om anledningarna och förutsättningarna inför dagens konferens. Följde på dem gjorde Elisabeth Gauffin, bl.a. tidigare vice ordförande LRF, och hon tog bland annat upp ett välkänt ämne – nämligen det om matens pris, eller snarare bristen på detsamma.

Matthias Messner, från tyska WWF, följde och tog vidare det internationella/nationella perspektivet som tangerades av Elisabeth Gauffin – som menade att svensk jordbrukspolitik saknar en diskussion om vår egen jordbruksproduktion och att vi förlitar oss för mycket på import. Messner pratade om jordbruket i Europa, ansvarig för 10% av utsläppen av växthusgaser – men att vi dessutom importerar utsläpp av växthusgaser genom att vi bl.a. importerar 12,8 miljoner hektar soja från länder som Argentina och Brasilien. Lösningen, menar Matthias Messner, är bl.a. att bättre integrera produktionen av animalier och vegetabilier och att i högre grad se över var fodret kommer från - när vi äter så mycket kött som vi kör kan vi inte minska antalet djur i jordbruket.

Kl. 11.58

Mark Driscoll från One Planet Food pratade om hur livsstil och konsumtion påverkar klimatet. Med utgångspunkt från siffror från Storbritannien menade han att vår mat avsätter 23% av våra ekologiska fotavtryck och 20% av utsläppen av växthusgaser, och att Europa konsumerar resurser motsvarande 3 planeter. Mat är inget personligt och idén om att ingen ska kunna lägga sig i vad man äter känns lite omodern.

Men avslutningsvis lyfte han en väldigt intressant fråga (som av en slump samtidigt diskuterades på Twitter, i relation till svenska grisuppfödning) – och det är den om konsumenten ska kunna göra felaktiga val? Med felaktiga avses i detta produkter som har en negativ påverkan på miljön och klimatet - man varför inte också djurens villkor? I relation till svensk djurproduktion läggs ofta ansvaret på konsumenten, och vi förväntar oss att de ska göra medvetna och etiska val. När de inte gör detta ser vi oss skyldiga att uppfylla efterfrågan på det felaktiga. Men, ska konsumenten kunna göra val som vi gemensamt anser vara dåliga. En intressant och kontroversiell fråga, onekligen.

Därefter pratade Kenneth Hermele, ekonom och doktorand i humanekologi vid Lunds universitet, om dieter och en hel del om kött. Och utifrån hans ekonomiska beräkningar skulle en minskad köttkonsumtion leda till att behovet av odlingsbar yta minska väldigt mycket. Om vi minskade köttkonsumtionen med 25% skulle ytan räcka ganska bra. Skulle alla bli veganer skulle vi få fem miljarder hektar att odla mat på. Och han lämnar oss med frågan om hur många veganer som skulle kunna få plats på jorden, resursmässigt.

Och apropå konsumenten så menade Kerstin Lindvall från ICA att de, konsumenten, gör dåliga val. Även om inte hon sa det, det var jag som tänkte det. Konsumenter gör klipp och sparar pengar. Frågan är väl då vilket ansvar ICA har för detta, både för utbud och i att skapa de val de gör genom reklam och annonsering. I frågestunden efteråt fick Kerstin frågan om vilket ansvar ICA har och hon menade att det inte är så lätt att avgöra vad som är medvetna val. Att olika produkter är bra och dåliga på olika sätt osv. Hon menade också att vi som svenska konsumenter inte ser konsekvenserna av våra val.

Kerstin Lindvall nämnde projektet One Tonne Life, och att barnen i familjen blev energilösa på grund av sin nästan-vegankost.  Energilös blev även jag, helt plötsligt. Dags för att spana in lunchen. Carina Brydling står för maten.

Kl. 13.01

Tre korta från lunchen:

1. Vego på en konferens om mat och klimat – inte så enkelt som man kan tro.
2. Dyrare mat, nu! har släppt regeringens stoppade kostråd. Läsvärt. Surfa in på http://www.dyraremat.nu/debatt/vi-sprider-kostraden-som-regeringen-stoppade
3. Äsch, hoppar över punkt 3. Ska inte göra mig ovän med andra organisationer i onödan. (Men det börjar med "rab".)

KL. 13.49

Direkt efter lunch talade Helena Larsson, LRF:s ordförande. Och det tog inte länge innan hon kom in på köttet – och kring detta menade hon att om man inte har moraliska aspekter på att äta detta så finns det idag kött man kan äta med gott samvete ur ett miljö- och klimatperspektiv.  Det handlar om att leva med eller mot naturen, menar Helena Larsson. (Frågan är om det skulle funka för hela Sverige att välja detta kött med gott samvete, utan att förändra mängden kött som konsumeras?) Det svenska köttet är att föredra menar Helena Larsson, och hon pratade kring vad man själv kan göra för att minska utsläppen men även producenternas drivkrafter. En trevlig ordförande att lyssna till.

”Behövs speciella styrmedel för jordbruket” frågade sig Runar Brännlund, professor i nationalekonomi vid Umeå universitet. Vi ska bestraffa det som är dåligt, snarare än subventionera, menar Brännlund, för val av styrmedel. Hans slutsatser: största resultat får vi av förändrad djurhållning och odlingstekniker samt förändrad markanvändning. Väldigt intressant. 

Kl. 14.41 

"Klimatanpassning av svenskt jordbruk" var rubriken för föredraget av Jordbruksverkets chefsekonom, Harald Svensson – och svarade att jordbruksverket inte självständigt kan hantera en klimatanpassning, och det behövs ett ökande konsumentengagemang. Hans enkla lösningar, på efterfrågesidan: inte slänga, fördelningen av animalier och vegetabilier och att inte köra bil i affären och köpa 2 dl grädde.

Därefter annat intressant men inte lika relevant för oss i denna blogg. Sedan fika. 

Kl. 15.44 

Marie Wickberg, politiskt sakkunnig på Landsbygdsdepartementet, inledde den avslutande diskussionen, som hade rubriken ”Vart ska vi?”. Övriga deltagare i diskussionen var Jens Holm, riksdagsledamot för Vänsterpartiet, och Helena Jonsson, ordförande LRF – och en väldigt intressant diskussion blev det.

Marie Wickberg menade att svenskt jordbruk är ett av de mest klimatsmarta, medan Jens Holm kritiserade regeringen genom att ekonomiskt stödja jordbruket på bekostnad av hållbara värden, så som miljön och klimatet. Helena Jonsson menade att lantbrukaren idag inte får betalat för de mervärden som Jens Holm menade att regeringen inte satsar på. Och är det då konsumenten som måste vara den drivande kraften?

Rörande köttet så vill Jens Holm se en nationell strategi för en minskad köttkonsumtion, utan en minskad verksamhet på den svenska landsbygden. ”Är det ett misslyckade med en ökad köttkonsumtion i Sverige?”, var en fråga Marie Wickberg fick av dagens moderator Johan Kuylenstierna. Och hon svarade att det finns olika sorters kött, och att även andra val spelar roll – och ställde motfrågan ”Vad skulle hända om vi slutade äta kött?”. 

Även när det var dags för frågor från publiken var det köttet i fokus. Och Jens Holm menade att det enklaste att börja med att ta bort EU:s subventioner av animalieproduktionen. Marie Wickberg tog upp de omtalade klimatråden som inte blev (se vår uppdatering från kl. 13.01), och ifrågasatte varför det är enbart köttet som diskuteras när det gäller klimatpåverkan, och inte saker så som chips och smågodis. Även Helena Jonsson tog upp smågodiset – när Jens Holm lyfte att vi svenskar konsumerar 84 kg kött/år med att vi äter 12-15 kg smågodis/år. En mindre klimatpåverkande - men också mindre angelägen konsumtion?

Är det konsumtionen eller produktion som vi ska fokusera på frågade moderatorn: konsumtionen, svarade Helena Larsson, och menade att producenterna inte kan producera utan att få betalt för det. Konsumtionen var även Jens Holms svar, men saknade styrmedel från regeringen. Och även Marie Wickberg, som menade att det är så marknadsekonomin fungerar.

Postitivt och negativt om djurförsök

Regeringen vill, utifrån ett nytt EU-direktiv, minska antalet djur som används i försök. Därför tillsatte landsbygdsminister Eskil Erlandsson under gårdagen en utredning där Jordbruksverket m.fl. ska utarbeta ett förslag till hur alternativa metoder ska få större genomslag i Sverige. Detta är positivt och förhoppningsvis kommer utredningen resultera i att färre djur behöver plågas och dödas i olika experiment.

Mer negativt blir det dock när man kommer till den dagliga hanteringen av djurförsöken, en hantering som äger rum i de djurförsöksetiska nämnderna. I en artikel i Skånskan idag berättar en miljöpartistisk politiker om att beslut tas utan diskussion, och att hon nu tvingats lämna den djurförsöksetiska nämnden beroende på, som hon uppfattar det, att hon stått upp för djuren:

"Ofta har hon hänvisat till vetenskapliga artiklar där det redovisas alternativa och skonsammare sätt att utföra djurförsök än de som föreslås i ansökningarna.
Ulrika Hansson har inte upplevt att de andra ledamöterna i nämnden, förutom en representant från organisationen Djurens rätt, har lyssnat till hennes argument.
– Nämnden godkänner ansökningarna utan någon som helst diskussion, utan att ta till vara på de uppgifter som jag för fram, säger Ulrika Hansson."

Bilder från Jordbruksverkets djurskyddskonferens

Samtliga inlägg om Jordbruksverkets djurskyddskonferens 2010 hittar du här.



Foto: Jonas Nilsson

En avslutning och avrundning av Jordbruksverkets djurskyddskonferens

Samtliga inlägg om Jordbruksverkets djurskyddskonferens 2010 hittar du här.

Roger Pettersson, tidigare Djurens Rätt och numera generalsekreterare för World Society for the Protection of Animals pratade utifrån om det internationella djurskyddsarbetet sker med etik och naturligt beteende som bas.

Och avslutade gjorde Jan Westin från Universeum i Göteborg, där han är vetenskaplig ledare och zoolog. Jan Westin pratade om djur på djurparker och om det går att ge djur inom "offentlig förevisning" tillräcklig möjlighet att bete sig naturligt, och om det rätt att hålla djur för detta syfte? Svaret var att "det är nödvändigt och rätt att hålla dem i djurparker och vi kan absolut ge dem att ett bra liv".

Åh fan. Det är ungefär allt jag har att säga om detta.

Det finns säkert anledning att återkomma angående Jordbruksverkets djurskyddskonferens 2010 när allt som sagt sjunkt in mer än sisådär 15 sekunder, men jag gör ändå ett försök redan nu.

Denna typ av konferenser är väldigt viktiga och intressanta, och det är naturligtvis angeläget att de arrangeras. Eller kanske "nödvändigt" vore ett bättre ord? Det är viktigt att vår relation till djur diskuteras, och det bör snarast ses som vår skyldighet att göra det utifrån det maktförhållande vi har gett oss själva.

Samtalen mellan föredragen är ofta lika intressanta som själva föredragen, men dagens tre första föredrag var väldigt intressant. De följande åtta var mer varierande, om ni frågar mig.

Det finns två stora reservationer man kan lägga in i rörande djurskyddskonferenser som denna. Det första är naturligtvis att samtal om djur per definition blir abstrakt (den närmsta konkreta relation många fick till djur denna dag var genom den smörgås de åt till lunch). Jag är såklart fullt medveten om att det är svårt att göra det annorlunda, och att många på konferensen jobbar väldigt konkret med djur i sin vardag. Men ändå. Det finns ofta anledning att reflektera kring djurs frånvaro, även när de står i fokus.

För det andra tycks det mig som att det finns en mängd forskning och kunskap om djur som inte implementeras i verkligheten - så som de exempel som Djurskyddet Sveriges Åsa Hagelstedt tog upp. Vilken roll spelar det då att forskningen överhuvudtaget bedrivs, och att konferenser som dessa då arrangeras?

Om det finns en enorm enighet kring att djurs välfärd är viktigt - inom myndigheter, organisationer, branschen och andra – hur kan då Djurrättsalliansen fortsätta leverera de bilder som de gör? Hur kan vi fortfarande ha pälsfarmer, kastrera grisar utan bedövning och hålla grisar på det sätt som vi gör? Hur kan detta komma sig, och varför händer inte mer när så många tycker att frågan om djurs välfärd är så viktig?

Tack Jordbruksverket för en intressant dag. (Och tack SL för spårvagnslinjen till Djurgården.)

Bo Algers om naturligt beteende

Samtliga inlägg om Jordbruksverkets djurskyddskonferens 2010 hittar du här.

Bo Algers, professor i husdjurshygien vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, håller dagens andra föredrag. Ämnet är djurskydd, men med fokus på naturligt beteende.

Vad är ett naturligt beteende? Det som djur gör oftast eller det som de gör i naturen? Han nämner exemplet med att grisar är väldigt bra på att simma när de har tillgång till vatten, men att de troligen inte behöver tillgång till vatten för att kunna utföra sitt naturliga beteende – och jämför detta med t.ex. minkar och frågan om de behöver tillgång till vatten för att få utlopp för sitt (naturliga beteende).

Djur som inte ges möjlighet att få utlopp för sitt naturliga beteende resulterat ibland annat stereotypa beteenden. Det ska dock också noteras att alla beteende som djur är starkt motiverade att utföra inte är goda eller bra, som t.ex. beteendet att slåss och bråka.

Enligt Bo Algers är en användbar definition av naturligt beteende i lagsammanhang:

"Det beteende som djuret är starkt motiverad att utföra och som när det utförs ger djuren en funktionell återkoppling."

Han avslutar med "minkfrågan", där studier visar att minkar ägnar 10-12% av sin tid åt stereotypa beteende, vilket tyder på, enligt Bo Algers, att det här finns beteenden som man inte lyckats tillfredsställa. Om beteendet de inte får möjlighet att utföra är tillgång till vatten, att de är solitära djur och hålls med andra eller om det rör sig om något annat beteende "kan man diskutera och debattera". Poängen är att "minken, som andra djur, måste få utlopp för beteenden som de är starkt motiverade att utföra".

Under frågestunden ställs en fråga om det naturliga beteendet inom mjölkproduktionen, där kalven tas från modern i princip direkt – och i situationer där man t.ex. ger kalven och kon möjlighet att tillbringa en liten tid tillsammans så skapas ett större separationsproblem. Alltså en kompromiss som inte nödvändigtvis är mycket bättre för djuren.

Eva Eriksson om djurskyddsutredningen

Samtliga inlägg om Jordbruksverkets djurskyddskonferens 2010 hittar du här.

Det första föredraget på Jordbruksverkets djurskyddskonferens 2010 hålls av Eva Eriksson, landshövdning i Värmlands län. Hon leder den pågående utredningen av djurskyddslagen och har tidigare bl.a. ansvarat för den tidigare utredningen om pälsdjurnäringen.

Syftet med den pågående utredningen av djurskyddslegen är att se över utformningen av - och innehållet i - lagen och viljan från politiken är att göra djurskyddslagen tydligare, enklare, modernare, mer ändamålsenlig, flexibel och mer målinriktad. Och med grundidé om att uppnå minst samma nivå som idag avseende djurskyddet.

Utredningens särskilda frågor är:

• Övergivna och förvildade djur ("hur löser vi kattproblematiken?").
• Naturligt beteende (och Eva Eriksson nämner bland annat minkars behov av just naturligt beteende.
• Avel som medför lidande för djuren ("hur hanteras extremavel?").
• Särskilda krav för viss djurhållning.
• Tävling och träning av djur ("möjligheter att förbättra djurskyddet?").
• Omhändertagande av djur och djurförbud ("länsstyrelsens arbete och roll").
• Användning av djur för sexuellt ändmål ("jag har svarat ja på den frågan, vi kommer att föreslå det", säger Eva Eriksson. Skälen är "moraliskt, etiskt och att samhället ser så annorlunda ut idag – respekten för levande varelser").
• Sekretess.
• Straffbestämmelser ("ska vara ändamålsenlig").
• Möjlighet att göra undantag i krissituationer ("översvämningar, utsläpp och vulkanutbrott av olika slag").

Enligt Eva Eriksson är etikdiskussionen en viktig del av utredningen, liksom en omvärldsanalys och dagens djurskyddsdiskussioner.

Just nu: Jordbruksverkets djurskyddskonferens 2010

Samtliga inlägg om Jordbruksverkets djurskyddskonferens 2010 hittar du här.

"Välkomna hit" säger Björn Dahlén, djurskyddschef på Jordbruksverket, som inledningsord på verkets durskyddskonferens 2010. Praktisk information förmedlas från talarstolen, och bland annat nämns att Djurens Rätts "fina skrift" om naturligt beteende finns på plats - en till varje deltagare i konferensen.

Han berättar vidare om Jordbruksverkets verksamhet just nu, där en genomlysning av djurskyddslagen är kanske det största arbetet - och utredaren, Eva Eriksson, är dagens första föredragshållare.

Vi kommer lägga upp ett par blogginlägg under dagen, men bäst, enklast och snabbast följer du händelserna via Twitter: www.twitter.com/djurensratt eller http://twitter.com/search?q=%23djurskydd2010%20

Följ med på konferenser om djur

I veckan kommer vi närvara på - och rapportera från - två konferenser som rör djur.

På onsdag deltar vi i Jordbruksverkets djurskyddskonferens 2010. Vi twittrar om det viktiga och intressanta från konferensen på hashtagen #djurskydd2010 och skriver lite längre i bloggen ett par gånger under dagen.

På fredag har vi blivit inbjudna till Naturskyddsföreningens konferens om biologisk mångfald (stort tack för det!) och kommer där tillsammans med många andra spännande personer och organisationer att twittra på #vemskabort.

Under båda dagarna kommer du naturligtvis också kunna läsa om vad som händer via vår sida på Facebook.

Vår förhoppning är att du som är intresserad men inte har möjlighet att delta ändå ska kunna få en uppfattning om vad som sägs i de konferenssalar där djuren diskuteras. Och har du en fråga eller fundering så ställ den gärna på Twitter, Facebook eller i bloggen.

Vi ses!

Ingen vanvård, men...

I måndags meddelade Jordbruksverket att det inte finns någon utbredd vanvård på svenska minkfarmer. Nyheten togs upp i ett flertal medier, bland dem Svenska Dagbladet - som valde rubriken "Ingen vanvård av minkar, enligt Jordbruksverket".

I samma artikel kan man av förbifarten läsa att 85 procent av de besökta gårdarna hade för små och för dåliga burar till djuren - vilket leder till stress och ett stereotypt beteende. Tre anläggningar hade så allvarliga brister att det behövdes följas upp, och elva farmer saknade tillstånd att bedriva minkuppfödning. Enstaka döda djur hittades, och ett fåtal skadade.

Men i övrigt är det alltså grönt.

Sommartider (hej, hej) - #1

Det är sommar och det är sol och det är Djurens Rätt på sommarturné.

För många inom Djurens Rätt är sommaren den mest hektiska tiden på hela året. För andra är det dags för semester. Själv tillhör jag den senare gruppen, och under de kommande veckorna är det ledighet som gäller för min del. På grund av detta kommer bloggen att uppdateras mer sällan den närmsta framtiden. Men helt tyst kommer det inte vara.

Förra året sammanfattade jag sommaren i en väldig massa punkter. I år hade jag tänkt mig fyra delar av serien ”Sommartider (hej, hej)”. Här sammanfattas (å det kortaste) det viktigaste som hänt, det mest intressanta att läsa och det som surrat i hjärnan likt den mest envetna lilla mygga. Välkommen till del 1.

Under Almedalsveckan (som vi här sammanfattar ur vårt perspektiv) hölls ett seminarium - ”Äta bör man annars dör man” - där Jordbruks- och Livsmedelsverket uppmanade till minskad köttkonsumtion. Vilket (håll i er nu...) upprörde Scan. Och jag tycker meningen ”Varför är det så svårt att hålla sitt eget land om ryggen?” från Scans blogg säger det mesta. Vårt överlägsna djurskydd [sic!] inte längre är huvudsaken, utan vad det handlar om egentligen är att hålla sitt eget land om ryggen. Det är fint med ärlighet, även om sanningen kan vara obehaglig.

Likt varje sommar då jag lämnar huvudstadens vegoutbud blir mitt hjärta lite extra varmt för alla vegetarianer och veganer runt om i Sverige.

Sommaren är årstiden då jag tycker det kan kännas jobbigast att välja vego. För det är ju på sommaren man som mest vill vara som alla andra. Äta mjukglass, käka hamburgare och glo på fotboll, äta samma trista och tråkiga mat på diverse vägkrogar som alla andra och naturligtvis sitta på uteserveringar och äta onyttigheter. Och äter man inte djur blir man oundvikligen lite annorlunda.

Häromdagen stannade jag till som hastigast på Sibylla i Ystad. Fullt med folk – två barnfamiljer, ett MC-par, några ungdomar och några till. Alla konverserade på det det svårförstådda ystadsmålet. För tio år sedan hade jag gillat läget – att som turisten från stan glida fram och beställa en vegoburgare. Nu kan jag tycka att det är lite småjobbigt. Man vill ju vara som alla andra. Smälta in i den svenska sommaren.

Och varje sommar då jag lämnar huvudstadens vegoutbud så påminns jag om att sortimentet inte är lika fantastiskt överallt som i våra tre största städer. Man blir onekligen lite bortskämd. Och jag vägrar bli den som packar med sig en limpa och en burk jordnötssmör i ryggsäcken.

Allt detta får mig att känna en enorm glädje och stolthet över alla de som väljer vego runt om i småstäder i sommarsverige – i Kil, Borrby eller Fjällbacka. Ni är bäst!

Klok ledare i New York Times häromdagen: ”Industrial confinement is cruel and senseless and will turn out to be, we hope, a relatively short-lived anomaly in modern farming.”

Sprang under min resa till Österlen på två spännande gröna oaser i Kivik, och tre spännande veganska burgare/biffar på ICA i Ystad, Rapport på http://vegokoll.se/?p=922

Fin debattartikeln i Kyrkans tidning av våra vänner Pelle Strindlund och Annika Spalde: ”Älska din nästa - oavsett art”.

Glöm inte att lyssna på matradioprogrammet Meny i P1 den 22 juli, då personen bakom bloggen http://vegologi.blogspot.com/ lagar och pratar veganmat. Härligt!

Positivt från USA: San Fransisco May Ban The Sale of Most Pets. Väldigt negativt känns det dock att de skyldiga till en av de mer obehagliga filmer vi har sett på senare år faktiskt inte är skyldiga. Obegripligt.

Det var allt för denna gång. Del 2 kommer om ungefär en vecka. Tills dess finns vi på http://www.djurensratt.se/, http://www.alliansfördjuren.se/, http://www.summerofliberation.se/, http://www.vegokoll.se/, www.facebook.com/djurensratt, www.twitter.com/djurensratt...

Foto: http://www.flickr.com/photos/powi/

Klimatdebatten behöver etiken

Jordbruksverket skriver idag i ett pressmeddelande att köttkonsumtionen ökar. Statistiken är från 2008 (den senaste som finns) och köttkonsumtionen ökade då med 1,3% per person. Ätandet av grisar låg på samma nivå, konsumtionen av kor låg minskade med 1,6%, medan vi åt 8,5% mer kycklingar.

Och vad kan vi dra för slutsater av detta (förutom att bli aningen deprimerade och aningen förundrande - med tanke på att mängden vegoprodukter i butiker bara ökar och ökar)?

Jo, att miljödebatten om köttkonsumtionen även behöver ett etiskt inslag. Annars blir resultatet som ovan - att det "miljöovänliga nötköttet" minskar medan det "miljövänliga kycklingköttet" ökar. Och det är en utvecklingen som ingen vinner på. Särskilt inte kycklingarna.

Det mest miljövänliga är ett äta vego. Av miljömässiga och av etiska skäl.

Jorbruksverket - sluta föreskrifta och börja förbjuda!

Idag nås vi av nyheten att Jordbruksverket har bestämt sig för att ta ett helhetsgrepp på svensk pälsnäring. En remiss om nya föreskrifter ska komma senare i år.

Jag måste här naturligtvis lägga in min obligatoriska fras om att en översyn och nya föreskrifter naturligtvis är bra - om vi utgår från att de leder till störra burar, mer yta osv.

Men seriöst - päls som klädesplagg är omodernt, fult, onödigt och alltid begagnat. Vi behöver inte päls år 2010. Djuren behöver sin päls. Sverige ser sig självt som ett av världens mest djurvänliga länder. Är det inte dags att vi visar detta också i handling? Vi - och djuren - behöver inte fler föreskrifter. Vi behöver ett förbud mot pälsfarmning i Sverige.

Skriv på: www.djurensratt.se/forbjudpalsfarmning

(En av anledningarna till detta helhetsgrepp är Djurrättsalliansens JO-anmälan av Jordbruksverket för deras hantering av chinchillahållningen i Sverige. En hantering av en myndighet som är så lustigt att det antagligen inte skulle kunna existera inom något annat område än just inom svensk djurhållning: för 11 år sedan beslutade EU att chinchillornas burar ska vara av vissa mått, och Jordbruksverket tog 2003 fram föreskrifter som reglerade detta. Men för att inte de chinchillafarmer som finns i Sverige - vars burar inte uppfyller dessa regler - ska behöva stänga ner så har man helt enkelt valt att ignorera dessa föreskrifter. Så får man göra när det inte handlar om något viktigare än djur.)

Ny rapport från Jordbruksverket om matens klimatpåverkan

"Dagens svenska konsumtion av kött orsakar cirka tio procent av den svenska befolkningens klimatpåverkan."

"Om hela Sveriges befolkning helt slutade äta nöt,- lamm-, kyckling- och griskött skulle utsläppen av växthusgaser från invånarnas totala konsumtion minska med tio procent."

"Trots att varje individs enskilda konsumtion bara har en ytterst liten påverkan på globala konsumtionsmönster är den förändring som görs av en individ ändå en förändring. Om många ändrar sina konsumtionsmönster kan miljökonsekvenserna minska, men om ingen förändrar sin konsumtion kommer miljöpåverkan oundvikligen att växa."

Pressmeddelande och rapport på http://www.jordbruksverket.se/5.72e5f95412548d58c2c80002801.html

En saknad myndighet

I en statlig utredning om en ny myndighetsstruktur inom livsmedelskedjan har utredaren Gerhard Larsson föreslagit att ansvaret för djurskyddsfrågor flyttas från Jordbruksverket till en ny supermyndighet, en myndighet för livsmedelssäkerhet (läs vad Djurens Rätt tycker om förslaget).

I sitt yttrande till utredningen skriver Jordbruksverket att djur är mer än mat och att framsteg i djurskyddsfrågor lättare kan nås inom en myndighet som har kompetens på djurområdet i sin helhet. Och det går ju inte mer än att hålla med.

Förresten, var det inte detta som var hela poängen med den numera nedlagda Djurskyddsmyndigheten?