Sommartider (hej, hej) - #12

"Sommartider (hej, hej) - #12."

Då var det dags att ta avsked. Välkommen till sista upplagan av Sommartider (hej, hej) för sommaren 2012. Efter detta återstår bara mörkar, kyla och det ordinarie bloggande... men, men - inte ska vi hänga läpp för det! Vi kan ju under tiden roa oss med svenska OS-guld i sporter vi knappt inte visst fanns. Samt att vi i denna vecka har en hel del roligt att skriva om. Och det hela börjar naturligtvis med festivalen Way Out West!

Det har nog inte undgått jättemånga att festivalen Way Out West bestämde sig för att bli köttfri. En nyhet som skapade en enorm medieuppmärksamhet (se t.ex. DN, HD, GP, SVT:s Festivalblogg, SVT:s Regionalnyheter, Metro, Ring P1, Nyheter24, Expressen, Studio Ett, P3 Nyheter, Aftonbladet... för att nämna några). Det här är ju ett enorm spännande steg (kan någon säga Guldråtta 2013?), i stil med de köttfria måndagar-initiativ som tagits av företag som t.ex. Malmö Aviation. Och tänk så mycket människor som kommer att prova vego under de kommande dagarna - låt oss bara hoppas på att att maten som serveras är riktigt, riktig smaskig! På Twitter och i övriga forum var det naturligtvis en massa unga män som var upprörda. Lite märkligt att tre, fyra måltider utan kött kan skapa en sådan enorm frustration. Känns som att "kött-hela-tiden-och-till-varje-måltid" för vissa uppfattas som en mänsklig rättighet.

Även Malmöfestivalen gör som Way Out West - nästan. Bloggen Vegankrubb har kollat in utbudet. Läs även Sydsvenskan om samma nyhet.

Djurens Rätt sommarturné finns naturligtvis på plats på Way Out West (även i bajamajorna). Välkommen till vårt infotält! Vårt program finns här. Och apropå Djurens Rätts sommarturné så tyckte DN att vi var festivalens starkaste NGO-kampanj under Stockholm Music & Arts. Kul!

Innan vi helt släpper Way Out West-historien så kan den som vill ha ett lite annat perspektiv även denna vecka klicka sig vidare till Per-Anders Svärds blogg. Håller dock inte med honom lika mycket som jag brukar denna gång. Ska inte ge mig in i nån lång harang om det här, men jag vet inte om det främjar djurens frigörelse om djurrättsrörelsen blir något som måste poängtera brister i bra initiativ som inte är fulländade i sin argumentation och retorik (särskilt när jag inte ens är säker på att den bristande retoriken uppfattas av andra än oss - i mediarapporteringen tycker jag det pratats om kött som så, inte om miljöargumenten mot kött).

Veckans andra stora sak var förstås att Djurens Rätts Emelie de Boussard intervjuades i Expressen om hästar, OS och rollkur. Väldigt, väldigt roligt att djurfrågorna inom hästsporten blivit en närmast permanent del i diskussionen när det kommer till hästar och sport. Bra gjort Emelie!

Fick lite kritik i kommentarsfältet förra veckan om att jag, och Djurens Rätt, har en trist attityd. Så för att kompensera bjuder vi på den här nyheten: våra köttätande förfäder sopade banan med sina grönsakskonsumerande motsvarigheter. Känns som att det finns en enorm humorpotential i detta.

Varje gång jag ser USA:s OS-dräkt så tror jag att de har Djurens Rätts pälsfria logga på jackan. Visst finns det en likhet? (En bättre bild på USA:s version av vår logga finns här).

Titt som tätt dyker det upp artiklar om Beyond meat, som beskrivs som det bästa vegoköttet som sett dagens ljus sedan Hedenhös. När får vi smaka?

Läste om Norra Svärdsö gård och Lena Areskog i Nynäshamnsposten. Oj vad spännande det låter!

Nu var det i och för sig ett tag sedan jag åt en fisk - men smakar inte Astrid och Apornas panerade f*sk väldigt fisk-igt? Det tyckte i alla fall jag. En Djurens Rätt-ordförande i södra Sverige (staden börjar på H, slutar på elsingborg - mer än så ska jag inte avslöja, vill inte hänga ut personen) tyckte att de smakade gummi. Jag, däremot, gillade dem.

I veckan kom den till synes positiva nyheten om att det ska bli fler djurskyddskontroller nästa år. Men jag får inte riktigt ihop det - för i rapporteringen i övrigt står det att det är andelen planerade kontroller som ska bli fler, inte det totala antalet. Får se om det är jag som missförstått, och läst fel artiklar. Eller om det är någon rubriksättare som blivit lite för glad.

Vi avslutar med två fina Djurens Rätt-saker: en trevlig insändare om djurförsök och ett par finfina affischer.

Hoppas ni får ett par riktigt bra sista dagar/veckor på sommaren!

Sommartider (hej, hej) - #8

"Sommartider (hej, hej) - #8."

I vad som har blivit något av en sommartradition här i bloggen tar det ordinarie bloggandet semester under ett par veckor. Istället blir det varje fredag ett inlägg där vi småkollar (det är ju ändå officiellt semester...) på ett par intressanta och/eller läsvärda saker. Så, välkommen till sommartider (hej, hej), del 8!

I Bibeln berättas att Syndaflodens regn varade i 40 dagar och 40 nätter. Här i Sverige kallar vi det sommar.
Foto: Frederic Mancosu / Flickr

Ni har väl inte missat att ETC:s har kötttema i sitt senaste nummer? Var det inte också ETC som hade kött-tema en tidigare gång, för en massa år sedan med gris-masken på omslaget? Det kändes som ett väldigt betydelsefullt och viktigt nummer den gången, får se hur det blir med detta.

Som brukligt är det rakt på sak när Per-Anders Svärd bloggar: http://peranderssvard.blogspot.se/2012/07/vegetariskt-vegetabiliskt-veganskt.html. Som brukligt tror jag det passar perfekt för vissa att läsa, inte lika perfekt för andra.

Fick ett tips Jonatan om denna musikvideo, av och med Vegan Smythe - som jag inte har en aning om vem det är, är första gången jag hör det namnet.

Ingen semester i djurfabrikerna – ett läsvärt debattinlägg från Annika Spalde och Pelle Strindlund i tidningen Dagen.

"I'd rather be remembered for saving animals". Sympatiskt sagt av Brian May från gruppen Queen.

En man i Luleå höll 25 katter så illa att han fått djurförbud, en hästägare i Höganäs gjorde detsamma med hästar och i Örkelljunga gjordes samma sak med hundar. Ett hunddagis i Landskrona trotsar sitt djurförbud och i Falkenberg omhändertogs 757 (!) illrar. Detta får mig osökt att tänka på det seminarium som arrangerades i Almedalen, om att brott i djurrättsrörelsens namn ökar i Sverige. Det är fortfarande en väldigt, väldigt lång väg kvar för djurrättsrörelsens lilla olagliga gren att vandra innan man kommer ikapp den djurutnyttjande världen när det kommer till brottsstatistik.

Tips om en intressant utställning som visas på Landskrona stadsbibliotek: http://hd.se/landskrona/2012/07/08/djurratt-eller-djurfel/

Det finns bara att problem med Astrid & Apornas nya produkter – att de inte är särskilt goda. Förlåt, men jag ärlighet är en dygd. Skriv gärna en kommentar om att jag har fel. Har smakat pr*ckig korven, sk*nka och har gr*illburgaren och fiskp*nnen kvar i kylen.

Djurens Rätts sommarturné ger en hel del trevliga ringar på vattnet. Som detta. Missa inte heller sommarturnéns alla fantastiska inlägg på vår webbsida, som detta från Peace & Love.

Gick till affären för att köpa Oatlys havredryck. Kom hem med ICA:s nya sojadryck. Kanske lite klantigt, men å andra sidan – onekligen snarlika förpackningar, eller hur? Slump, eller inte slump?

Har inte läst inlägget Look who is talking animal welfare! på bloggen Counting Animals. Jag har ju semester... Men det ligger högt upp på min läs-lista när den tiden kommer, verkar vara intressant! Noterbart att HSUS får så väldigt mycket mer träffar än PETA på senare år.

Är långt ifrån någon hundexpert, men det här med gula hundar känns extremt smart.

Det var det för denna vecka. Lägg gärna in en kommentar om jag har missat något intressant (eller stavat fel nånstans). Annars så hörs vi om en vecka.

Sommartider (hej, hej) - #4

Fortsatt semester - och fortsatt Sommartider (hej, hej).



Även om min hjärna går på halvfart så gör (tack och lov) inte allas hjärnor det. Det har till och med dykt upp en intressant strategidebatt om djurrättsrörelsens framtid så här under brinnande semester. Filosofen Peter Singer har publicerat en debattartikel - Moral Progress and Animal Welfare (som publicerades i svensk översättning i Sydsvenskan, var inte det lite otippat?), Per-Anders Svärd har skrivit blogginlägget Ska vi ge upp redan innan vi börjat? (som gör ett avstamp i denna presentation av James LaVeck, en av personerna bakom Peacable Kingdom) och även Vegan Outreach har varit inne på vår rörelses strategier.

Nu tänker ni säkert hur intressant det vore om jag kunde sammanfatta de tre inläggen ovan? Sorry, jag har semester. Min hjärna går på tomgång.

Skrev förra vecka om bristen på variation när det gäller vego- och djurrättsbloggar, och nämnde några nya trevliga bloggar. Och när man talar om trollen: www.djurratt-hbg.blogspot.com, en blogg skriven av Camilla och Susanna. Och för oss som drack Tofulines osötade sojamjölk en gång i tiden (och trodde att vi skulle dö på kuppen) så måste man ju säga att det är tämligen fantastiskt att det här får omdömet "Det klassiska. Inget revolutionerande."

Filmen ovan är en ny reklamfilm från BUAV. Jättebra (såklart), men känns det inte som att detta upplägg har gjorts? Svartvit film eller svartvita bilder kompletterat med rött blod?

Och apropå nytt: http://www.vegosaur.se  

Bra skrivit om kött i Supermiljöbloggen. Tror dock att detta är mitt favoritblogginlägg från sommaren 2011 så här långt.

Positiva nyheter från Storbritannien, som planerar att förbjuda djurförsök för hushållsprodukter. Positivt, men tyvärr rör detta endast en försvinnande liten del av de 3,7 miljoner djur som dödas i djurförsök i Storbritanninen varje år.

Det råder en oro i Europa över olagliga djurrättsaktiviteter.

Sommarturnéupdate: fin intervju och bild med Sofia Ulriksson från Hultsfredsfestivalen i P4 Kalmar (där Morrisey lirade den vegetariska popens nationalsång - som fick oss att jubla).

Fint skrivet av 13-åriga Rut Höglind i BLT, och fint att vi kunde inspirera.

Nervgift i vegomat - huvva! Trodde det skulle bli lite mer skräckrubriker än vad det blev.

Djurskyddet Sverige kommenterar transporten av kycklingar där 10 000 av dem dog av värmeslag, och menar att taggtråd är som krigsmaterial. Djurskyddet Sverige vill se ett totalförbud mot taggtråd före år 2015.

Vi skrev från Almedalen om Kalmars nya djurskyddspoliser - och här är en artikel i Barometern. Och djurpolisen i Stockholm utökar.

Maten i den offentliga upphandlingen var ett tema på flera seminarier i Almedalen, och företaget Servera får kritik i ett debattinlägg i UNT. (Lite intressant att U&W [you&we] är med i det sammanhanget...)

Är det sekteristiskt att bli irriterad över att Sommarlov i SVT visar program om att fiska, och att jag vill springa fram och hålla handen över mina barns ögon? Men att det känns helt ok att han ser Transformers 2? Antagligen. 

Ernst Brunner är fortfarande en överskattad författare. 

Hörs om en vecka!

Kött i radio x 2

P1:s Godmorgon världen idag:

"Djurplågeri och dåligt för klimatet. Köttindustrin har fått fler att fundera över om det verkligen är rätt att äta kött. Men varför är det så svårt att sluta även för dem som skulle vilja? Och vad finns det för alternativ?"

Lyssna i efterhand på http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=438&artikel=4503598

P1:s Människor och tro från i fredags:

"En majoritet av Sveriges befolkning äter kött. Samtidigt väcks frågor kring konsumtionen: behöver vi äta så mycket? Hur påverkar det miljön? Hur har djuren det i köttindustrin? Inom Svenska kyrkan har fler och fler röster börjat efterlysa en diskussion kring frågan. Författaren Pelle Strindlund, journalisten Siewert Öholm och prästen Annika Borg ger sin syn på kärleksbudskapet, köttätande och vad det innebär att människan ska råda över skapelsen."

Lyssna i efterhand på http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=416&artikel=4498638

Röcklinsberg om djuretik

Samtliga inlägg om Jordbruksverkets djurskyddskonferens 2010 hittar du här.

Första föredraget efter lunch på Jordbruksverkets djurskyddskonferens hölls av Helena Röcklinsberg, universitetslektor i djuretik vid SLU. Föredraget handlade om djuretiken, om relationen mellan människor och djur. Relationen är intressant utifrån att Röcklinsberg menar att en grund i etiken är att människan är det enda djur som kan ta ansvar - och att vi också bör ta detta ansvar.

I (svenska) djurskyddslagen utgår man från att djuren har en lidandekapacitet, och lagen ska bestämma vad som är tillåtet resp. onödigt lidande (så Per-Anders Svärd har onekligen en poäng i att djurskyddslagen inte finns till för att skydda djuren, utan snarare att göra djurförtrycket legitimt – genom att klassificera visst lidande som tillåtet).

Olika arter behandlas olika (jämför arten hund med arten gris) men djur inom samma art behandlas också olika, såväl i lagstiftningen som inom vardagsmoralen (möss inom djurförsök jämfört med möss som ”skadedjur”, hundar som sällskapsdjur jämfört med hundar inom djurförsöken). Och Röcklinsberg menar att vi bör förändra detta, på så sätt att vi ska behandla en individ inom en art likadant oavsett var djuren befinner sig i vår syn på dessa nytta för oss.

Även det fulaste och billigaste djuret ska behandlas väl - se djuret med dess egenvärde. Vi har en möjlighet och skyldighet att agera när det gäller hur vi behandlar djur säger Helena Röcklinsberg.

Fina slutord!

Två vägval?

Igår sammanfattade vi här i bloggen en del av vad som sagts om Djurrättsalliansens avslöjande av den svenska minknäringen. Som vi då konstaterade har de rödgröna partierna redan lovat att avveckla pälsfarmningen vid en valseger. Självfallet är det så att politiska löften inte alltid hålls (läs: hönsburar) och självfallet är det så att en regeringen ledd av Socialdemokraterna redan har haft gott om tid på sig att förbjuda minknäringen. Men ändå - de rödgröna har presenterat sin "åtgärdsplan".

Igår kväll presenterade Alliansen sin. Jordbruksverket har fått i uppdrag av jordbruksminister Eskil Erlandsson (c) att granska pälsdjursnäringens djuromsorgsprogram. Centerpartiet lovar snabba åtgärder och mer pengar. I SVT:s Rapport kommenterade Erlandsson sin "åtgärdsplan".
Så för att hårddra det en aning finns det fyra tänkbara vägar vi kan gå, som jag ser det:

A) De rödgröna vinner valet och förbjuder pälsfarmningen.
B) De rödgröna vinner valet men fördröjer förbudet tills en eventuell borgerlig regering återtar makten och får möjlighet att riva upp det (likt förra gången, då Allianspartierna räddade pälsnäringen).
C) Den borgerliga alliansen vinner valet och minkfarmerna anses ha åtgärdat de problem som påvisats.
D) den borgerliga alliansen vinner valet, anser att minknäringen inte åtgärdat de problem som finns och man beslutar om skärpta regler vilket gör minkäringen olönsam.

Jag pratade med en moderat politiker från Jönköpings län igår som menade att pälsnäringen inte går att försvara, och som absolut tyckte att pälsfarmerna borde läggas ner. Hon ifrågasatte att pälsfarmningen skulle behöva vara en blockfråga och menade att man borde kunna hitta en kompromisslösning som alla partier kan enas kring. Det senare låter bra, men det känns som att pälsnäringen blivit just det - en blockfråga. Och därmed en valfråga. Och av de fyra alternativen ovan skulle jag säga att D är det minst troliga.

Mer som sagts:

"Svenskt djurskydd är inte per automatik bra, bara för att andra länder är sämre."
Pernilla Ohlin i en ledare i Dalarnas Tidningar

"Spring min vän. Stannar du blir du utsatt för mera tillsyn och forskning. Och då har du inte en chans."
Per-Anders Svärd bloggar

"Det finns inga goda skäl att inte göra som Storbritannien, Kroatien, Holland och Österrike, med fler, och förbjuda minkfarmarna."
Johannes Forsberg på Expressens ledarsida

"Lägg ner skiten."
Johannes Forsberg igen

"Det bästa för de här företagen och för djuromsorgen är att det politiska käbblet upphör och att man i stället ger långsiktiga spelregler som skapar möjlighet för investeringar."
LRF i Skaraborg

"Hur kan människor bete sig på det här sättet?"
Per-Inge Olsson i Transjö i Ring P1

"Djur ska behandlas väl och skyddas mot lidande och sjukdom. Djur ska hållas och skötas i en god djurmiljö och på ett sådant sätt att det främjar deras hälsa och ger dem möjlighet att bete sig naturligt"
Eskil Erlandsson i Aftonbladet

"Det här är djurhållning som inte upprätthåller lagens krav på naturligt beteende"
Johan Beck-Friis, informationschef vid Sveriges veterinärförbund, i SvD

"Att minkar ändå lever under än värre förhållanden i andra länder är ett blekt försvar – särskilt när skandaler som denna kan rullas upp på hemmaplan.
Om pälsdjursnäringen, trots uppmaningar och tillsyn, inte förmår leva upp till basala djurskyddskrav: varför se mellan fingrarna?"
Dagens Nyheters ledarsida

Djurens Rätt om "humant dödande" i DN

Den 23 juli skrev fyra företrädare för "det kristna Sverige" ett debattinlägg på DN Debatt om religiös slakt. Dagen efter fick de svar på tal av fyra representanter för Scan, Djurskyddet Sverige och Veterinärförbundet. Dessa menade att det går att kombinera gott djurskydd med religiös slakt. Idag har Djurens Rätts Camilla Björkbom tillsammans med Per-Anders Svärd en insändare införd i DN som respons på detta. Då insändaren inte finns publicerad på nätet klistrar jag in den nedan.

Det finns inget "humant" dödande

Representanter från Scan, Djurskyddet och Veterinärförbundet skriver på DN Debatt den 24 juli att det går att kombinera gott djurskydd med religiös slakt. Skribenterna har helt rätt i att obedövad slakt innebär att obeskrivligt lidande för djuret och att det är slakt utan bedövning som är förbjudet i Sverige, inte religiös slakt.

Det är konstigt att debatten om dödande av djur bara handlar om hur de dödas, inte att de dödas. När det gäller människor så är mord det värsta brott som finns. Det ses som fel att döda en människa oavsett om det är en smärtsam död eller inte.

Djur är också kännande och upplevande individer som har ett intresse av att leva och uppleva det som är positivt i deras liv - om dom dödas tas de ifrån alla möjligheter till detta.

Oavsett fina ord som gott djurskydd så finns det ingen humant slaktat kött. Det finns bara kött från djur som är slaktade med eller utan bedövning.

Vår syn på dödande påverkar vår syn på lidande. Den individ som det anses rättfärdigt att döda för att äta är det också "acceptabelt" att utsätta för lidande. Tron på ett "humant" utnyttjande är därför rent önsketänkande som bara ger legitimitet åt djurförtrycket.

Camilla Björkbom
Förbundsordförande Djurens Rätt

Per-Anders Svärd
Doktorand i statsvetenskap

Häng med på Djurens Rätt Stockholms föreläsningsserie

Under våren arrangerar Djurens Rätt Stockholm en föreläsningsserie, organiserad som en studiecirkel, i samarbete med NBV. Du behöver inte vara registrerad deltagare i studiecirkeln för att komma på en föreläsning men vill du komma på de flesta rekommenderas detta då det kommer ge företräde i fall det blir fullt.

Föreläsningsserien drar igång den 21 januari då Djurens Rätts fd. förbundsordförande Per-Anders Svärd pratar under rubriken Framtidsvisioner för djurrättsrörelsen:

"Vad har djurrättsrörelsen lyckats med? Vad har vi misslyckats med? Vad krävs för att avskaffa djurförtrycket? Djurrättsrörelsen har länge försökt utveckla och sprida en kritik av speciesismen, artförtrycket. Men frågan är om rörelsen verkligen har förstått hur speciesismen fungerar i vår tid. Tänk om det är just den allmänt spridda djurvänligheten som är djurens största problem? Tänk om speciesismen återskapas just genom att framstå som sin motsats - som "skydd" av djur? Föredraget diskuterar djurskyddsideologin som ett centralt problem för djurrättsrörelsen, samt föreslår strategier för hur rörelsen kan bryta sig loss ur djurskyddets begränsningar och påbörja resan mot djurförtryckets avskaffande."

Närmast därefter är temat Kristendom som grund för djurrätt med Martin Smedjeback, fredsaktivist, ickevåldsutbildare och vegan sen cirka två år tillbaka:

"Hur ser kristendomens koppling till djurrätt ut? Var Jesus vegetarian? Bör vi människor vara vegetarianer enligt kristen tro och vad tycker kyrkan om djurrätt idag? Dessa och fler ämnen kommer att tas upp under denna kväll."

Resterande program och mer information finner du här

Välkommen!

Sagt i veckan - vecka 22

"Media kommer med en skräckrapport om exempelvis långa och trånga transporter, där djur ofta saknar tillgång till vatten. Folkmassorna upprörs rättmätigt. Politiker och ansvariga på företaget i fråga säger att det här självklart inte ska få förekomma. Utredningar ska tillsättas och reformer genomföras. Debatten dör efter någon vecka och allt verkar vara frid och fröjd. Ett par månader senare avslöjas dock en ny skandal inom djurhållningen ochmönstret upprepas. Så har det sett ut i årtionden.

Frågan är hur många gånger det här måste upprepas innan vi inser att det handlar om ett systemfel. Det är jättebra att media avslöjar djurplågeri, men om vi ska kunna uppnå en verklig förändring av situationen får inte debatten röra sig på den här ytliga, populistiska nivån."

Alexander Chamberland, Lisa Gålmark, Jens Holm och Per-Anders Svärd debatterar på Aftonbladet under rubriken Sluta ät kött nu!

"Trots havremjölkens ekonomiska fördelar har Oatly inga funderingar på att försöka konkurrera ut komjölk bland svenska skolbespisningar. Det uppges bero på att Sverige har en djupt rotad tradition kring komjölk, och en infrastruktur av komjölksproduktion som Kina inte kommer i närheten av."

Rickard Öste, grundare och huvudägare i Oatly på hd. se rörande att Oatly vill leverera havremjölk till skolbarn i Kina, men inte i Sverige.

"Fortunately, however, the climbers did have one important advantage. All are members of the Extreme Vegan Sporting Association, which means that as well as being naturally skilled at doing extremely silly things, they are committed vegans, and therefore enjoy certain important advantages over meat-eating mountaineers, such as higher antioxidant status ― which speeds exercise recovery. The vegan guarana tablets also helped, as did the super-comfy vegan boots, energising vegan sheese and flapjacks, supplied by their kindly sponsors on this all-vegan expedition. Non-vegan food or equipment was banned."

Ett utdrag ur ett pressmeddelande från Extreme Vegan Sporting Association som hade ett lag med i tävlingen Three Peaks Challenge, där deltagarna bestiger de högsta bergen i Wales, England och Scotland inom 24 timmar.

"I'm an organic vegan and my carbon footprint is miniscule."

Lizzy Caplan i rollen som Amy Burley i tv-serien True Blood.

"Det är en fabrik vi har. Du ska inte tro att jag har 1700 suggor här ute för att de är söta djur som jag ska klia bakom örat."

Torben Paulsen, ordförande för Danmarks svinproducenter till SR Ekot, citerad i bland annat bloggen varavegan.se.

Förbundsordförande Per-Anders Svärds inledningsanförande på Djurens Rätts riksstämma i Borlänge 2007

Kära vänner,

När Djurens Rätt nu inleder denna riksstämma i Borlänge är vi inne på vårt 125:e år som organisation. Bakom oss ligger en lång och fascinerande historia av flera generationers kamp för att förändra samhället och utvidga den mänskliga moralen. Det är en historia som vi under detta jubileumsår kommer att uppmärksamma på många olika sätt.

Varför är den historien viktig? Jo, utan den historien hade ingen av oss suttit här idag. Utan våra föregångare, inget Djurens Rätt idag. Utan deras kamp, ingen grund för oss att stå på idag. Utan deras inspirerande glöd, ingen eld i våra hjärtan idag.

Om pionjärerna inom vår rörelse kom tillbaka idag de skulle säkerligen förfäras över att så mycket återstår att göra efter 125 år. Men de skulle säkerligen också glädjas över att se vad som händer idag, när djurrättsrörelsen är en av de livaktigaste systemkritiska sociala rörelserna, inte bara här, utan i hela världen. De skulle säkerligen rysa av stolthet över allt det fantastiska arbete som ni, deras andliga barn och arvtagare, utför i kampen för ett samhälle som inte förtrycker djur.

Så sträcker sig över seklerna en djupt känd samhörighet mellan motståndsrörelsens alla frivilliga soldater. Som Margaret Atwood skriver kan vi välja att se tiden, inte som en utsträckt linje med enskilda händelser, årtal och milstolpar, utan som en serie bilder som läggs ovanpå varandra, som en serie genomskinliga diabilder möjliga att se tillbaka genom, som genom en vattenyta, och som skapar en rikare och med komplicerad bild för varje lager som läggs till.

Generationer har redan arbetat på det magnifika konstverk som idag är djurrättsrörelsen. Och för varje erfarenhet som gjorts i kampen har ett ytterligare penseldrag berikat bilden, ytterligare ett mejselhugg förfinat skulpturens detaljer, ytterligare en stämma satts till frihetssymfonin.

Och liksom våra föregångare har lagt grunden för den rörelse som vi utgör idag, så kommer vi att lägga grunden för framtidens djurrättsrörelse. Vi släpar fördomarna som stenar från den bördiga marken och sår för att våra efterkommande ska kunna skörda jämlikhet. Vi borrar och bryter speciesismens urberg idag, för att de ska nå den gyllene ådern av rättvisa. Vi river artförtryckets fängelser och murar för att de ska kunna andas frihet.

Mellan oss och djurens frigörelse, ligger en ännu okänd epok. Men det är en epok som vi är med och formar. I varje dag, i varje aktivitet, lever vi den dröm som vi ärvt från våra föregångare, så att våra arvtagare en dag kan vakna och finna att drömmen är verklighet. Varje gång vi delar ut ett flygblad, blir det ett mindre flygblad för framtidens aktivister att dela ut. För varje affisch vi sätter upp, blir det en mindre för våra systrar och bröder i framtiden.

När historien om djurens frigörelse en dag skrivs kommer det att bli ett omfattande verk. Den historien kommer att handla om segrar och nederlag, om glädje och sorg, om lite tur och mycket skicklighet.

Men framför allt kommer den historien att handla om den tid, då ett beslutsamt fåtal slöt sig samman för att hävda sin arts högsta ideal. Den kommer att handla om dem som, mot överväldigande odds, vågade ta strid för alla de andra varelser som inte kan tala eller strida för sin egen sak. Den kommer att handla om deras kamp för djurens rätt och människans värdighet.

Den historien kommer att handla om er.

Ni är de levande bokstäverna som en dag kommer att sammanfogas till historien om djurens frigörelse. Genom våra handlingar formar våra bokstäver ord. Genom vårt samarbete bildar vi meningar som för handlingen framåt. I kampen för våra mål skriver vi stycken och kapitel. Tillsammans stavar vi oss mödosamt fram genom det monumentala verk som en gång ska symbolisera mänsklighetens övervinnande av sig själv, och förverkligandet av vår potential för förnuft och medkänsla.

Här, på vår riksstämma, kommer vi att diskutera hur nästa stycke i denna historia ska utformas. Det är här vi tillsammans kommer att fråga oss vad vi kan göra för rusta framtidens aktivister för de kamper de kommer att behöva föra. Det är här vi tillsammans tillverkar de vapen som deras strider måste utkämpas med. Och det är här vi tillsammans anstränger oss för att se till Djurens Rätt aldrig ska behöva fira sitt 175-årsjubileum.

Det är här det börjar: Det sista kapitlet i djurförtryckets historia.

Så,

det är med förhoppning om att ni ska få en trevlig och givande riksstämma,

det är med förhoppning om att vårt arbete ska ge framtidens djurrättsaktivister många lata dagar,

det är med förhoppning om att ni, som jag, känner en brinnande stolthet i vår kämpande gemenskap,

och det är med den djupaste tacksamhet för det stora personliga äventyr som jag fått uppleva under mina år som förbundets ordförande som jag har privilegiet att förklara Djurens Rätts riksstämma i Borlänge 2007 för öppnad.

Veganer lät sin baby svälta till döds?

"Veganer lät sin baby svälta till döds", skriver Expressen idag. Det handlar om en sex veckor gammal pojke i Georgia, USA, som bara fått sojamjölk och äppeljuice att dricka. Följaktligen dog pojken av undernäring. Föräldrarna har nu dömts till livstids fängelse.

Självklart är det en tragedi när ett barn plågas ihjäl på ett sådant utstuderat sätt. Samtidigt är det extremt irriterande - men typiskt - att nyheten får en så tydligt veganfientlig vinkel.

1. Ey, vadå "veganer"?

Bara så att det är klart från början. Föräldrarna är inte alls veganer. De är kriminella tokskallar. Veganer svälter inte någon till döds. Punkt.

2. Veganism är en ideologi, inte en kost.

Expressen-journalisten behandlar veganism som om det i första hand handlade om en kost. Men i själva verket är veganism en ideologi baserad på ickevåld och respekt för andra varelser.
Detta var en självklar grundtanke för grundarna av Vegan Society år 1944. Donald Watson (1910-2005), som myntade ordet vegan - "början och slutet av vegetarian" som han själv mångtydigt uttryckte det - uppfattade veganismen så här:

"Om det veganska idealet om icke-exploatering når allmänt erkännande, skulle det medföra den största fredliga revolutionen någonsin."

Veganer vill med andra ord inte förtrycka andra - varken människor eller andra djur.
Veganer bojkottar därför mat som innebär att djur utnyttjas, skadas och dödas - så som kött, mjölk, ägg, läder, med mera.

Men eftersom de djurförtryckande vanorna är en så stark norm i samhället finns det ingen förståelse för att detta är veganismens grund. Istället uppfattas valet att leva på en helt vegetabilisk kost som något avvikande och udda.

Dessutom är veganismen ofta provocerande för människor som äter kött. Bara det faktum att någon i närheten är vegan gör att ett dåligt samvete väcks hos köttätaren. Och ett bättre motiv för att marginalisera och utdefiniera veganer som konstiga och knasiga får man ju leta efter.

Istället för att få tillfälle att diskutera det viktiga - att valet av mat är en politisk och ideologisk rättvisekamp för miljarder förtryckta och röstlösa individer - så får vi veganer därför ofta finna oss i att definieras som ett gäng knäppisar som är ovanligt petiga med maten.

3. Renhetsmyten

Följden blir att veganism kommer att uppfattas som ett konstigt, halvreligiöst renhetsideal, där huvudpoängen är att inte få i sig minsta molekyl av animaliskt ursprung.

Det är väl här någonstans som Expressens reporter - eller hennes källor på någon internationell nyhetsbyrå - blandar ihop koncepten rejält. Det framställs i artikeln som om det skulle vara den yttersta konsekvensen av veganism att barn inte skulle få dricka bröstmjölk!

Det känns nästan lite löjligt att behöva påpeka detta, men mänskliga mödrar brukar som regel frivilligt mata sina barn med sin egen bröstmjölk. Elementet av exploatering i denna relation är obefintligt. (Till skillnad från situationen när kor stängs in, tvångsinsemineras, får sina kalvar skickade till slakt och sedan själv dödas i förtid när de efter fyra år inte producerar tillräckligt med mjölk för att vara lönsamma för Milko och Arla - en situation som veganer naturligtvis bestämt tar avstånd ifrån. Tyvärr har animaliekonsumtionsnormen fortfarande en sådan styrka att människor är benägna att uppfatta komjölk - en körtelutsöndring som är evolutionärt anpassad för att få en kalv att växa ett par hundra kilo på ett par år - som en sorts "naturlig" föda för människor. Hallå, eller!? Inga andra djur lider av vanföreställningen att de bör dricka en annan arts bröstmjölk ända upp i vuxen ålder. Men det kanske beror på att djuren inte är lika mottagliga för Bregott- och Arla-reklamen.)

Det är också vid det här laget väl belagt att människobarn klarar sig alldeles utmärkt på vegetabilisk föda efter amningen. Med andra ord: Det finns inte längre något tungt vägande argument för att människor ska utnyttja och döda andra djur till mat. Miljarder djur lider och dör helt i onödan, men var och en av oss kan göra något åt det genom att sluta betala djurindustrierna för vår mat.

Busenkelt. Om det inte vore för att medierna fortsätter att pumpa ut dumheter som misstänkliggör veganismen.

Redan för ca tio år sedan hade Aftonbladet en löpsedel med orden "VEGANER LÄT SITT BARN SVÄLTA". Senare beklagade chefredaktören för Aftonbladet detta och konstaterade att det troligen är den mest misslyckade löpsedeln som tidningen har producerat. (Fast det avståndstagandet stod förstås inte på en löpsedel utan i en liten notis i någon årsrapport som knappt någon såg. Skadan var redan gjord.)

Och nu upprepas misstaget av Expressen. Kanske av en journalist vars fördomar om veganer grundlades genom läsandet av Aftonbladets löpsedel eller liknande för tio år sedan - vad vet jag?

4. Stigmatisering av veganer

Expressens rapportering om dråpet på den sexårige pojken har alltså ingenting alls med veganism att göra. Människor som är veganer svälter inte barn till döds. Detta är motsatsen till veganism. Get it?

Ändå passerar denna stigmatiserande nyhetsvinkel det pressetiska filtret, sannolikt för att vi veganer ännu är ganska få och eftersom köttnormen är så stark.

Min gissning är att det finns ganska många barn som skadas av sina föräldras sinnesförvirring eller okunnighet om lämplig kost. Men det leder inte till några kategoriserande löpsedlar där det står

"KÖTTÄTARE LÄT SITT BARN SVÄLTA",

"DIREKTÖRSSON DOG AV UNDERNÄRING",

eller

"KRISTNA GAV SINA BARN KÖTT - ORSAKADE DIABETES".

Naturligtvis ser vi inga sådana löpsedlar. Av det enkla skälet att det att vara köttätare, direktör eller kristen inte i sig är en orsak till att någon låter ett barn svälta eller bli sjuk av dålig mat. Vem som helst fattar att den verkliga orsaken måste ligga någon annanstans - det vill säga i psykisk sjukdom eller extrem okunnighet.

Veganer är däremot lovligt villebråd för vilda spekulationer om konstigt och avvikande leverne.
Vi och Paris Hilton liksom.

Wow.

5. Man ska inte tvinga på sina barn sina egna uppfattningar

I kommentarerna till Expressen-artikeln dyker den här gamla slitna klyschan upp igen. Trots att detta är ungefär det enda som föräldrar gör, hela tiden. (Om någon minns hur det var att vara tonåring så förstår ni vad jag menar...)

Let's face it: Föräldrar tvingar på sina barn en massa saker: Att bära det namn de själva väljer, att lära sig föräldrarnas språk, att städa sina rum, att lägga sig i tid, att inte se hemska filmer på tv, att gå till skolan, att åka på husvagnssemester, och så vidare.

Då kallas det dock "uppfostran" och anses vara ett fullt rimligt agerande för att socialisera in barnet till att fungera i samhället.

Att lära sig äta kött, mjölk och ägg är en central del av denna uppfostran för nästan alla i vårt samhälle. Många barn reagerar med avsky mot köttätande när de först får reda på att köttbullarna i själva verket är levande djur som de identifierar sig med och känner empati för. Men föräldrarna får genom lirkande, lögner eller rent tvång snart ungarna att vänja sig vid detta också.

Av någon underlig anledning uppfattas det alltså som tvång att uppfostra sina barn till att inte skada eller döda någon genom sina matvanor, medan det inte uppfattas tvång att uppfostra sina barn till att göra just detta. (Hmm, var det någon som sa "köttnormens osynlighet"?)

I själva verket borde det väl vara rimligare att uppfostra alla barn veganskt, och sedan i vuxen ålder låta dem välja om det verkar vara klokt att tiotusentals djur ska dö helt i onödan för hamna på deras tallrikar.

Men det är klart, då skulle de ju inte välja det.

/ Per-Anders Svärd, förbundsordförande, Djurens Rätt

Världen går under, men ingen jävel ska röra min biff!

Igår kväll sändes ett program på SVT om klimatneutralitet. Bland annat togs det upp hur försöken med utsläppsrätter har misslyckats. Häpnadsväckande nog har det i själva verket blivit billigare att släppa ut koldioxid med det nya systemet!

Dessutom riktades kritik mot de företag som säljer klimatneutrala flygresor och liknande tjänster. Det visade sig att pengarna sällan används som det var tänkt, och att fattiga människor fortsätter att bära kostnaderna för miljöförstöringen.

En miljöaktivist uttryckte det bäst: "Koldioxidutjämning ger bara människor gott samvete över sina utsläpp, men det minskar inte utsläppen."

Det fick mig att tänka på två saker.

För det första att resonemanget är slående likt djurskyddstanken. Djurskyddsideologin går ut på att ge människor gott samvete över sitt djurutnyttjande. Men djurskyddskampanjer får inte konsumtionen av djurprodukter att minska.

Tvärtom har köttkonsumtionen i Sverige ökat med en tredjedel sedan mitten av 1990-talet. Det vill säga under det årtionde som djuretiska frågor har debatterats mer än någonsin.
Fler djur än någonsin lider och dör för att svenskarna ska få mat, men djurskyddsparadigmet har samtidigt stärkts så mycket att få känner någon anledning att sluta betala för att få djurkroppar på tallriken. Djuren behandlas ju bra, liksom. Det här är ju Sverige. Och vi svenskar är snälla mot djur. Det är de hemska utlänningarna som plågar djur.

Köttnationalismen - Förnuftet: 1-0.

Den andra poängen är att matfrågan fortfarande är tabu i miljödebatten. Trots att djuruppfödningen står för 18 procent av växthusgaserna talar vi fortfarande inte om veganism som en viktig del av klimatlösningen.

"Världen går under, men ingen jävel ska komma och röra min biff!" - det är fortfarande inställningen, även inom stora delar av miljörörelsen.

Vill du se vilken betydelse dina matvanor har för klimatet? Klicka här för att kolla ditt ekologiska fotavtryck och upptäck hur stor skillnad det gör att byta till djuretiskt hållbar mat!

/ Per-Anders Svärd, förbundsordförande, Djurens Rätt