Ingen idé att gnälla, Unicef

"Ingen idé att gnälla, Unicef."

Skriver detta inlägg mer som ansvarig för Djurens Rätts sociala medier än som bloggande webbredaktör. Om du tycker att organisationer och sociala medier är extremt ointressant så går det utmärkt att hoppa över detta inlägg.

Facebook som Den stora utmaningen

Unicef publicerade idag en helsidesannons i DN, och skriver på sin webb, om hur "likes" på Facebook inte räddar liv och de ifrågasätter den "klickande aktivismen". Som ansvarig för Djurens Rätts närvaro i de sociala medierna har jag en något annan syn på saken.

Självklart finns det en grundläggande problematik för alla organisationer att omvända engagemang i sociala till ett engagemang "IRL" – i form av t.ex. medlemskap och gåvor som dessa organisationer är beroende av. Men att se dagens användande av sociala medier som ett problem är för mig som att beklaga sig över att låtarna i Melodifestivalen var bättre för. Men andra ord inte särskilt konstruktivt. Tiderna förändras och allt organisationer kan göra är att förändras i takt med utvecklingen. Eller hellre ligga steget före. Och där ligger den stora spännande utmaningen.

Facebook som Den stora utjämnaren

Att Unicef ser den "klickande aktivismen" som ett problematik kommunicerar man genom en helsidesannons i DN. På sin hemsida skriver de om kampanjen För varenda unge: "Du kommer kunna se oss på TV, i tidningar, höra oss i radio och såklart följa oss på webben."

Naturligtvis bra för Unicef och varenda unge. Men en helsidesannons i DN och annonsering i TV, tidningar och radio är något som egentligen de flesta organisationer helt enkelt inte har ekonomiska resurser till. Och då blir Facebook den stora utjämnaren.

Unicef var under 2011 den organisation i Sverige som samlade in mest pengar med nästan 477 miljoner. I jämförelse med det är Djurens Rätts insamling som en droppe i havet (nästan).

Men på Facebook kan en organisation som Djurens Rätt vara större (ca. 7 000 fans fler den 18 april 2013) och därmed ha potential att nå ut till fler än vad Unicef har. Det tycker jag är ett härligt bevis på att engagemang och hårt jobb kan ge ett bättre resultat än vad en välfylld budget kan göra.

Som ett konkret exempel: Djurens Rätts uppdatering om EU:s kosmetikaförbud den 11 mars var ett av de populäraste inläggen i Sverige under mars 2013. Räckvidd: nästan 800 000 personer. Kostnad 0 kronor. Unicefs helsidesannons på sidan 3 i DN kostade 250 000 kronor (siffra från 2008, vet inte vad Unicef verkligen betalade) med en räckvidd på 285 700 personer (DN:s upplaga 2011 enligt Wikipedia).

Facebook som Den stora möjligheten

Jag skriver inte detta för att klaga på Unicef. Min poäng är att organisationer istället bör se Facebook och alla andra sociala medier som den stora möjligheten istället för ett problem, som "slacktivismen".

Att ha 180 000 fans på Facebook är en möjlighet att nå 180 000 personer och deras vänner. Det är bättre än att inte ha en gratiskanal till 180 000 personer. Utmaningen ligger i att använda denna kanal på ett optimalt sett, att koppla samman engagemanget i sociala medier med att bli medlem. Ge en gåva. Skicka iväg ett mail till en beslutsfattare. Eller att göra ett aktivt val när de konsumerar.

Det är en möjlighet, inte ett problem. Och alternativet att gå tillbaka till hur det var förr finns ändå inte.

Djurens Rätt ökade sitt medlemsantal under 2012 mer än något år sedan 1990. Under de tre första månaderna under 2013 är det 200 personer fler som har blivit medlemmar än under samma period 2012. Detta är jag övertygad om beror till stor del på just de sociala medierna, som hjälper snarare än stjälper.

Bjud en köttätare på middag och vinn en årsförbrukning av vegetariska produkter från Anamma!

"Bjud en köttätare på middag och vinn en årsförbrukning av vegetariska produkter från Anamma!"

Fick denna i min inkorg. Roligt med vegoföretag som hittar på lite nytt. Även om (som jag såg påpekas på Facebook) det förstås hade varit trevligt om djuren nämndes som en anledning att välja vego.

"I en värld där köttindustrin håller på att bli ett av våra största miljöproblem vill Anamma få fler köttätare att prova vegetarisk mat med sin nya Facebook-tävling ”Bjud en köttätare på middag”.

Tävlingen är enkel, dela ditt vegetariska favoritrecept med en eller flera köttätande vänner på Facebook och uppmana dem till förändring!

Så här tävlar du:

• Gå in på Anammas Facebook-sida (facebook.com/anamma.eu)
• Skriv ned ditt vegetariska favoritrecept. Dela sedan detta med en köttätande vän 
• Köttätaren bjuds in att prova receptet och upplyses om positiva aspekter med vegetarisk kost 
• De tre mest gillade vegetariska recepten vinner en årsförbrukning av Anamma-produkter!

Kampanjen startar idag och avslutas 2012-11-30. Man kan följa kampanjens positiva miljöeffekt på Anammas Facebook-sida där det finns ett räkneverk som visar uppnådd reduktion av CO2."

Om den (inte) klimatsmarta kycklingen

"Om den (inte) klimatsmarta kycklingen."

Hanne Kjöller skriver på DN Debatt idag om Miljöpartiets förslag att införa en köttfri dag på Stockholms skolor. Det finns en del där som går att kommentera, men myten om din klimatsmarta kycklingen känns kanske mest angelägen - Kjöllers förslag är ju att skoleleverna ska tvångsmatas med kycklingklubbor fem dagar i veckan. Något ironiskt förstås, men ändå.

Och istället för att uppfinna hjulet på nytt - inlägget nedan kommer från Matens pris på Facebook. Och det står tämligen effektivt hål på myten om den miljövänliga kycklingen:

"Myten om kyckling som klimatsmart kött fortsätter att frodas. Den sprids till och med av svenska myndigheter. I Naturvårdsverkets guide "klimatanpassad mat" kan man läsa att kyckling ger upphov till bara en tredjedel så stora utsläpp av växthusgaser som griskött. (citeras idag av DNs ledarsida) Det är inte sant eftersom de här beräkningarna inte tar hänsyn till effekten av sojadodlingens bidrag till skogskövlingen i Brasilien. Få andra djur har lika stor andel soja i fodret som kyckling. Räknar man med utsläppen som uppstår på grund av sojans bidrag till skogsskövlingen ger kycklingen i själva verket upphov till större utsläpp än gris.Sant är att det finns klimatsmart kyckling. Men det gäller (i Sverige bara den kyckling som äter ekologiskt foder (tex krav märkt) som inte bidrar till att de brasilianska skogarna fälls. För mer info: läs kapitlet Kycklingbluffen i Matens Pris. eller lyssna på det här (ett par år gamla) reportaget. http://bit.ly/T5HDHV"

Fur Kills

"Fur Kills - fyndigt på Facebook." 

Det här var onekligen det fyndigaste som har setts på Facebook sedan Dackefejden.

En fundering kring Mark Zuckerbergs djurdödande

Som vanligt stannade nästan hela världen upp när Djurens Rätt hade riksstämma. Ett gäng kända artister skrev i Aftonbladet om en köttfri dag och Ludvig Lindström skrev om grisskandalerna i samma tidning. Och så var det en vegomässa i Malmö. Och Djurens Rätts sommarturné syntes på ett par platser runt om i Sverige. Men förutom detta så var det tämligen dött världen över.

Om det inte vore för Facebook förstås. Och då menar jag inte svenska folkets beroende av den blåvita sidan, utan om Mark Zuckerbergs målsättning för 2011 om att endast äta djur han dödat själv. Vilket också gjort att han nästan blivit vegetarian: "This year I've basically become a vegetarian since the only meat I'm eating is from animals I've killed myself."

Tur att Facebook ger oss något att prata om, eller hur? Och känns det inte som att det gått lite trend i detta? Att äta nästan levande djurdelar har varit på tapeten, och nyligen var t.ex. en svensk radioreporter i New York för att döda sin egen mat (tyvärr hittar jag inte inslaget just nu…).

Som väntat har det varit lite olika reaktioner på detta, i likhet med när Jamie Oliver dödade ett lamm i tv för några år sidan (och i media sade: "A chef who has cooked 2,000 sheep should kill at least one, otherwise you're a fake". )

Å ena sidan kan det tyckas vara att det är hjärtlöst och grymt – det är ju inte så att vi måste döda ett djur. Eller som en amerikansk journalist uttryckte det: "Zuckerberg talks about how hard it was to kill a lobster, and we have to wonder, then why do it?"

Å andra sidan – om man ska äta ett djur är det kanske mer moraliskt riktigt att göra det själv? Eller som Wayne Pacelle, ordförande för världens största djurskyddsorganisation, HSUS, skrev i sin blogg häromdagen:

"I think we owe Zuckerberg some plaudits, not only for reminding people that eating meat involves the killing of animals, but also for recognizing that it’s morally dubious to simply pass the “dirty work” off to an anonymous slaughter plant worker. Indeed, we should ask ourselves if there’s really much of an ethical difference between killing an animal (what Zuckerberg is doing) and paying others to kill animals for us (what most of us do)."

Man kan naturligtvis också se det som ett steg på vägen mot att äta mindre djur. Som bloggaren Eric Marcus:

"I wish everyone would go vegan. But for the people who don’t consider this a workable choice, it’s still a huge deal to take the sort of action that Zuckerberg is doing. Plenty of people who would view veganism as hopelessly extreme could easily contemplate reducing their meat consumption to a couple meals a week."

Sedan finns det också andra sätt att se på saken. I nyutkomna succéboken Eating Animals skriver Jonathan Safran Foer:

"Some have tried to resolve to resolve this gap by hunting or butchering an animal themselves, as if those experiences might somehow legitimize the endeavor of eating animals. This is very silly. Murdering someone would surely prove that you are capable of killing, but it wouldn’t be the most reasonable way to understand why you should or shouldn’t do it.

Killing an animal oneself is more often than not a way to forget the problem while pretending to remember. This is perhaps more harmful than ignorance. It’s always possible to wake someone from sleep, but no amount of noise will wake someone who is pretending to be asleep."

Jag har flera gånger hört mig själv säga att om man ska äta kött så bör man åtminstone kunna ta livet av djuret själv. Nu sätter herr Zuckerberg onekligen fråga på sin spets. Och som jag ser det är detta förvisso ett sätt att ta ansvar för vad man konsumerar på ett annat sätt än att blunda och låta någon annan göra det. Men det gör naturligtvis inte djurkonsumtionen i sig något rättfärdig. Why do it?

PS. Beklagar ett snubbedominerat inlägg.

Djurens Rätt - största ideella organisationen på Facebook

Idag passerade Djurens Rätts Facebooksida 100 000-strecket. Det gör sidan till den i särklass största bland alla ideella organisationer i Sverige.

- Bara sedan årsskiftet har Djurens Rätt fått över 20 000 nya fans. Det visar att djurrättsfrågor är något som berör många människor otroligt starkt, säger Camilla Björkbom, förbundsordförande för Djurens Rätt. När människor själva får bestämma vad som är viktigt, utan mediafilter eller partistrateger som sätter agendan, visar det sig att djurrättsfrågor hamnar högt upp på listan.

På Djurens Rätts sida kan medlemmarna läsa om nyheter inom djurrättsvärlden, få reda på hur man kan engagera sig för djuren, och få tips om specifika ämnen ur Djurens Rätts digra faktabas att förkovra sig i.

Djurens Rätt har funnits med på Facebook sedan 2007. Sidan www.facebook.com/djurensratt lanserades för lite drygt två år sedan och har sedan dess gått från 0 till mer än 100 000 fans.

- Vi märker att många som inte kommit i kontakt med Djurens Rätt förut väljer att engagera sig tack vare vår Facebooksida. Vi ger dem en möjlighet att omvandla sin frustration över djurens situation till konstruktivt engagemang, fortsätter Camilla Björkbom. Inte minst märks det i frågor som till exempel rör päls, då vi haft rekordmånga kommentarer och interaktioner. Opinionen för djuren är stark i Sverige.

Djurens Rätt anordnar ett frukostseminarium den 31 mars i Göteborg för att berätta mer om hur organisationen arbetar med sin närvaro på Facebook. Mer information finns på http://www.djurensratt.se/, och anmälan sker senast den 29 mars till facebook@djurensratt.se.

Bokcirkeln "Jordens herrar" - kapitel 4 & 5

Välkommen till del 3 av vår bokcirkel om Pelle Strindlunds nyutkomna bok "Jordens herrar - Slaveri, djurförtryck och våldets försvarare". Det har varit en händelserik vecka för Djurens Rätt, och det har varit en händelserik veckan även för denna bok. Ett stor antal recensioner har dykt upp, och nästan alla har varit översvällande positiva – bl.a. Göran Greiders recension i Aftonbladet tycker jag absolut att du ska slänga ett öga på. Samtliga recensioner finns samlade på bokens Facebook-sida.

Veckans uppgift var att läsa kapitel 2 och 3. Kommande vecka ger vi oss på kapitlen 4 och 5 – "Att kämpa ner kritiker" och "Den viktiga lögnen", sidorna 159-213.

Jag brukar ligga lite före, för att kunna föreslå saker du kan fundera på medan du läser. Men denna vecka har jag helt enkelt inte hunnit med – det har kommit pälsbollar, tv-debatter, melodifestivalartister och gristestiklar i vägen. Så jag har bara hunnit börja på kapitel 4, som handlar om det som sagts om dem som kritiserat slaveriet då och djurförtrycket idag.

Inledningen på kapitel fyra har rubriken "De är okunniga", och oj vad intressant det är. Det här är nästan ett av mina favoritområden att diskutera kring, och jag har två alldeles färska exempel som jag hakat upp mig på.

Det första skrev jag ett blogginlägg om. Det handlade om en ledare i tidningen Land Lantbruk som retade sig på att det visades en film som argumenterade mot kött i riksdagen. Osaklig propaganda menade hon (precis som LRF-talespersonen på sidan 164) medan t.ex. intresseorganisationen LRF:s stora inflytande och lobbyverksamhet istället handlar om saklig information. De med makt sätter agendan, helt enkelt, och vi andra vet inte riktigt vad vi pratar om – eller så hittar vi på sanningar.

Samma argument dök upp i ett mail till Djurens Rätt i veckan, efter att Camilla Björkbom debatterade med landsbygdsminister Erlandsson i SVT:s Aktuellt. "Ni vet ju inte vad ni pratar om", skrev personen bakom mailet. Jag brukar uppskatta kritik mot våra argument och diskussioner som ifrågasätter. Men att bara konstatera att vi inget vet är den tråkigaste formen av argumentation som den som argumenterar utifrån den rådande normen använder sig av, som inte känner något behov av att egentligen argumentera mot kritiken. (Och naturligtvis fick jag ingen respons på mitt svar till personen, där jag förklarade vad vi vet och vad vi tycker.)

Trevlig läsning! Jag återkommer till mer om kapitel 4 och 5 nästa vecka, då jag hunnit ikapp.

Följ med på konferenser om djur

I veckan kommer vi närvara på - och rapportera från - två konferenser som rör djur.

På onsdag deltar vi i Jordbruksverkets djurskyddskonferens 2010. Vi twittrar om det viktiga och intressanta från konferensen på hashtagen #djurskydd2010 och skriver lite längre i bloggen ett par gånger under dagen.

På fredag har vi blivit inbjudna till Naturskyddsföreningens konferens om biologisk mångfald (stort tack för det!) och kommer där tillsammans med många andra spännande personer och organisationer att twittra på #vemskabort.

Under båda dagarna kommer du naturligtvis också kunna läsa om vad som händer via vår sida på Facebook.

Vår förhoppning är att du som är intresserad men inte har möjlighet att delta ändå ska kunna få en uppfattning om vad som sägs i de konferenssalar där djuren diskuteras. Och har du en fråga eller fundering så ställ den gärna på Twitter, Facebook eller i bloggen.

Vi ses!

Camilla pratar päls i Metro

Tämligen stort uppslag om päls i dagens Metro (iaf i Stockholmsupplagan) där vår ordförande Camilla Björkbom intervjuas. Läs på sidan 6 och 7 här: http://www.metro.se/se/misc/pdf/2010-10-29/SEWEE_2010-10-29.pdf

Apropå pälsens återkomst så hänvisar jag till vår Facebook-redaktör:

"[Vi] upphör aldrig att förvånas över det dåliga närtidsminnet i modemedier. Varje höst kan vi läsa om att pälsmodet är "tillbaka". Well, vi har sett pälskragar på dunfyllda jackor det senaste halvdecenniet. Så särskilt hett är det inte. Bara lamt. Under samma period har fler och fler företag aktivit valt att INTE sälja päls.... Det gillar vi. Hela listan hittar du på vår sajt www.palsfrihandel.se"

Djurens Rätt om speciesism i Expressen

För ett par dagar sedan skrev fyra representanter för det kristna Sverige en debattartikel i DN om slakt utan bedövning. Debattartikeln skapade ringar på vattnet och en hel del diskussion, t.ex. här i bloggen och på vår Facebook-sida.

Även Expressens ledarredaktion hakade på, och skrev en ledare med rubriken Halal är kosher. Idag har Expressen publicerat Djurens Rätts replik på ledaren.

I diskussionen anklagas ibland Djurens Rätt för att inte agera tillräckligt mot slakt utan bedövning, eller att vi inte blir upprörda nog. Men det gör vi. Och det blir vi. Men slakt utan bedövning är inte det enda vi ska uppröras över. Grundproblemet är - vilket också är avslutningsorden i repliken i Expressen - "inte bara slakt utan bedövning utan att djuren utnyttjas och dödas överhuvudtaget".

Sommartider (hej, hej) - #2

Vet du vad det är för likhet mellan Kjell Eriksson, Py Bäckman och Patrik Isaksson? Tänk, tänk, tänk!

Jo, alla har varit aktiva i Djurens Rätt! På den tiden Djurens Rätt hade en Animlen-butik i Drottninggatan i centrala Stockholm jobbade Py Bäckman där under ett par år. Och Patrik Isaksson sa för några år sedan i en intervju med SJ:s tidning Kupé att han var aktiv i Djurens Rätt (men han gjorde det uppenbarligen väldigt diskret...).

Kjell Eriksson var aktiv i organisationen under flera år på den tiden då vi hette Nordiska samfundet mot plågsamma djurförsök. Och om detta skriver han lite om i sin bok ”Kjell”. Boken handlar om hans övervikt som liten och hur han förändrades när han blev äldre, och han skriver som kortast om sin upplevelse av Nordiska samfundet mot plågsamma djurförsök / Djurens Rätt (s. 126-129).

Bilden av organisationen är inte direkt smickrande. Och jag tror inte den är särskilt representativ, eller någon sanning över hur det gick till på den tiden. Men oavsett, man kan onekligen konstatera att Djurens Rätt, liksom Kjell Eriksson, har förändrats väldigt mycket under se senaste tjugo åren.

Vill du rädda – och lära dig mer om – djur, utan att behöva lämna Facebook? Då är det nya applikationen Farm Rescue något för dig.

Att Gudrun Schyman och Feministiskt Initiativ grillade upp 100 000 kronor för att påvisa skillnaderna mellan mäns och kvinnors löner torde inte ha undgått någon. I en intervju på radio svarade hon på kritiken med formuleringen "vi arbetar inte med välgörenhet, vi arbetar med att förändra världen".

Jag tyckte det var en väldigt bra formulering. Välgörenhet är lovvärt naturligtvis, men förändra världen är jag inte säker på att det alltid gör. Och jag tycker det finns en hel del relevanta paralleller att dra till hur djurrättsrörelsen arbetar.

Djurskyddsmyndigheten är saknad av många. Men inte av alla. När det begav sig beskrevs den bland annat som en lekstuga för djurrättsaktivister av Kristdemokraternas partiledare Göran Hägglund. En av de "påbud" som förlöjligades av förbudet mot fiske med levande agn. Och i dagarna kunde vi i en artikel i DN läsa hur Jordbruksverket upprepar förbudet mot fiske med levande agn. Men ingen motsvarande förlöjligande kritik hörs nu. Vilket jag tycker säger en hel del.

I Halland och i Motala (och säkert överallt där det finns bortskämda människor) så klagas det på störande fåglar som smutsar ner bilar. Ibland när man blir arg så är det bättre att inte säga något, istället för att ångra vad man sagt. Så jag ska inte säga något om detta.

Fredrik Lindkvist från Totalt Jävla Mörker intervjuas på musictage.se, och jag tyckte detta var fint: "Fredrik minns särskilt en av spelningarna han anordnade tillsammans med Nordiska samfundet mot plågsamma djurförsök, nu Djurens Rätt. Totalt Jävla Mörker var förband åt Skumdum, Shinedust och Purusam. 900 personer kom till spelningen. Det var fullt överallt och det var så som det borde vara…"

Tidskriften New Scientist har kött som tema på sitt senaste nummer och rubriken på huvudstoryn är "Veggieworld: Why eating greens won't save the planet". Oroväckande. Men rubriken är lite missvisande.

Som min kollega Lena Lindström påpekade handlar artikeln om att kött är dåligt för miljön och att alla borde äta mindre kött. De har tre argument för att det inte är energieffektivt att precis alla blir veganer:

1. Att det inte skulle gå att utnyttja mark där bara gräs kan växa till matproduktion.
2. Att grisar och kycklingar kan leva på avfallsprodukter.
3. Att biprodukterna gödsel, ull och läder är bra att ha och måste ersättas med andra.

Det första argumentet är relevant, men man kanske inte måste använda all mark till matproduktion? Om vi inte förökade oss exponentiellt skulle det gå bra ändå. Det andra argumentet är sådär. Biologiskt avfall kan också användas till rötgas (elektricitet) och kompost (gödning) utan att ta omvägen via djuren. Det tredje argumentet är inget argument, det finns alternativ som vi vet.

Allt som allt en bra artikel, för oss och för djuren! Huvudargumentet var ändå att animalier är ett stort problem och vi måste äta mycket mindre av det.

Det borde vara förbjudet att ha "Dagens vegetariska" på menyn bland en massa andra fantasieggande rätter med djur i. Vem går in på en restaurang för att äta utan att ens veta vad man kan få?

Glöm inte att lyssna på matradioprogrammet Meny i P1 den 22 juli, då personen bakom bloggen http://vegologi.blogspot.com/ lagar och pratar veganmat. Härligt!

Det var allt för denna gång. Del 3 kommer om ungefär en vecka. Tills dess finns vi på http://www.djurensratt.se/, http://www.alliansfördjuren.se/, http://www.summerofliberation.se/, http://www.vegokoll.se/, www.facebook.com/djurensratt, www.twitter.com/djurensratt...

Flexitarian?

Det finns en trend som innebär att antalet vegetarianer ökar men inte överdrivet mycket, men att försäljningen av vegetariska produkter ökar betydligt mer. Och den enkla slutsatsen är att fler än vegetarianer konsumerar vegetariska produkter.

Kanske kallar man sig i och med detta inget särskilt. Eller så kallar man sig "flexitarian":

"Flexitarianism is a semi-vegetarian diet focusing on vegetarian food with occasional meat consumption. A self-described flexitarian seeks to decrease meat consumption without eliminating it entirely from his or her diet. There are no guidelines for how much or how little meat one must eat before being classified a flexitarian.

Compass Group är ett av världens största matföretag, och de har i dagarna lanserat en "Be a Flexitarian"-kampanj:

En stor applåd till Compass Group (även den amerikanska organisationen HSUS applåderar). Varje måltid där djur inte konsumeras är en bra måltid. (Men vi får hoppas att kon på bilden har valt rätt dag, så att säga.)

"Be a Flexitarian"-gruppen på Facebook har just nu 2 787 fans. Djurens Rätt har 16 592 fans. Bara så ni vet.

Djurens Rätt finns på plats när Riksdagen debatterar djurskyddet

På begäran av Socialdemokraterna hålls tisdagen den 8 december kl. 13-16 en extrainsatt debatt om det svenska djurskyddet i Riksdagen. Debatten sänds i SVT 24. Från regeringen deltar jordbruksminister Eskil Erlandsson (c) i debatten. Djurens Rätts webbredaktion finns på plats i Riksdagen för att bevaka vad som sägs i maktens korridorer. Följ våra livekommentarer till debatten på Twitter, var med och diskutera på vår Facebook-sida och läs sammanfattningen i bloggen.

Djurens Rätt på Twitter: http://twitter.com/djurensratt
Djurens Rätt på Facebook: http://www.facebook.com/djurensratt
Djurens Rätts blogg: http://www.djurensratt.blogspot.com

En vegetarisk vecka för djuren

Daniel Ekblom reagerade över allt det som djuren utsätts för, men istället för att kontakta beslutsfattare eller organisera en namninsamling valde han att göra något mer konkret. Daniel drog på Facebook igång initiativet om en vegetarisk vecka. Mellan den 8 och den 16 juni hoppas han att så många som möjligt som inte till vardags väljer vego ska välja vegetariskt.

”Om det bara vore en dag skulle det förmodligen inte märkas, vore det längre så skulle en majoritet tycka att det var för lång tid och inte delta. Därför tror jag en vecka är perfekt - alla klarar av det och det får garanterat effekt om vi är många!”.

Vad var det som fick dig att dra igång det här uppropet?
– Det senaste som hände var att det uppmärksammats att grisar blev skållade. Eftersom jag då hade lite tid över så kom jag äntligen till "skott" och gjorde något vettigt av mina funderingar kring det hela. Min förhoppning är att alla dessa övergrepp inte skall "rinna ut i sanden" utan att även den stora folkmassan som inte är vegetarianer skall stå upp, visa vilken makt den har och kräva att alla djur behandlas på ett värdigt sätt under dess livstid! Det är ju trots allt om vi är många som det verkligen ger en effekt.

Varför just en vegetarisk vecka? Ofta riktar sig protester till politiker och andra makthavare, med en vegetarisk vecka blir det mer upp till var och en att ta ställning...?
– Man kan naturligtvis gå på politiker och andra, och man kan nog även studera den lagstiftning som finns idag och kraftigt ifrågasätta om den följs! Jag har tyvärr inte den kunskap eller tid för att sätta mig in i detta och jag är väl medveten om att även en enorm namninsamling oftast inte får någon verkan, och framför allt tar en oerhörd tid från politikers sida innan det mot förmodan får någon effekt. Dessutom är det ganska lätt att skriva sitt namn på en lista medan mitt "uppror" tveklöst visar att alla som deltar är engagerade i frågan!
– Jag tror på handling här, och nu och får man ihop en stor uppslutning till en vegetarisk vecka, vilket jag tror är mycket möjligt då de flesta av oss som äter kött inte vill att dessa djur plågas "i onödan" och klarar av att vara vegetarianer i en vecka, så kan vi genom vår gemensamma aktion visa direkt för djurindustrin att vi kan ställa krav och att det får konsekvenser för djurindustrin om de inte nu börjar agera efter våra civiliserade, sunda och egentligen självklara krav! Som en bonus på denna vegetariska vecka kanske många lär sig nya vegetariska rätter och upptäcker vegetariska alternativ vilket i framtiden kan leda till en ökad vegetarisk kost och minskat dödande/lidande av djur.

Vad har du för förhoppningar med veckan på det rent personliga planet? Jag förstod det som att du inte äter vegetariskt till vardags?
– Jodå, jag äter vegetariskt flera gånger i veckan. Förhoppningsvis kan jag under denna vecka ytterligare utöka mina kunskaper i vegetarisk kost och matlagning samt i framtiden successivt minska mitt användande av animalisk föda. Mina främsta förhoppningar är dock inte personliga, de är för djurens skull Tänk hur många liv som skulle räddas om halva Sverige åt vegetariskt under en vecka! Och med den makten skulle djurindustrin oundvikligen behöva ta hänsyn till våra krav om de själva ville överleva vilket skulle leda till ett bättre liv för gud vet hur många djur som passerar i djurindustrin varje år!
– Ytterligare en förhoppning vore naturligtvis att någon eller några av de stora organisationerna med dess kunskaper, inflytande och vidsträckta kontaktnät skulle nappa på detta initiativtagande och i samarbete med både mig och varandra arbeta för att detta blev ett årligt arrangemang med en rikstäckande målsättning - som i en förlängning även skulle kunna spridas globalt!

Uppropet om en vegetarisk vecka finns på Facebook på adressen http://www.facebook.com/group.php?gid=77112240349&ref=mf.

Global sympati för Australiens drabbade djur

Tidigare i år drabbades delar av Australien av fruktansvärda bränder – "The Black Saturday Bushfires". Drygt 2 000 hem förstördes och över 200 människor dog, liksom mängder av tama och vilda djur. Svenskan Elin Vanilla Stener, bosatt i Australien sedan fyra år, upplevde att hela landet var engagerat men att de djur som föll offer för tragedin ofta glömdes bort. Hon bestämde sig för att ändra på det.

Det vi har kunnat läsa om – vad var det egentligen som hände?
– Det började 7 februari. Det hade inte regnat på länge och det varnades för bränder. Jag minns att det var ganska starka vindar. Bränder startade på flera ställen i min delstat Victoria, vissa anlagda. Jag såg inslag på tv:n om folk som inte kunnat ta med sig sina husdjur och tvingats lämna dem. Jag visste att om det var jag, så skulle jag önska att någon förstod hur mycket de betyder för mig! Jag har varit engagerad tidigare i olika djurfrågor här och det kändes naturligt för mig att påminna folk om djuren också.

Hur gick du tillväga för att nå ut med detta budskap?
– Jag skapade en "Cause" på Facebook, för att engagera och påminna, tillsammans med min pojkvän Pez. Jag bjöd in några vänner och postade inbjudan på några andra ”Causes” som skapats till stöd för människorna som drabbats. Det var viktigt för mig att min Cause var enkel och uppmuntrande - jag visste att mina medlemmar inte nödvändigtvis skulle vara de som vanligtvis engagerar sig i djurfrågor. Om jag fick deras uppmärksamhet bara en kort stund måste det räcka för att säga det mest viktiga: exempelvis var de kunde donera.
– Jag var sedan noga med att uppdatera med nyheter och information om vad som behövdes. Jag ville att folk skulle kunna läsa på min ”Cause” om vad som hände där ute, oavsett vilken organisation de väljer att stödja. Ett mer samlat forum.
Verkligen häftigt - dagens moderna medier gör onekligen engagemang och omtanke globalt! Vad blev gensvaret?
– Jag fick snabbt stor respons från hela världen, från USA, England och Sverige till exempel. Många lyckoönskningar, folk undrade hur de kunde donera pengar från utlandet. En veterinär från England ville komma över och donera sin tid och kunskap. Människor från andra stater i Australien undrade hur de kunde skicka mat och filtar. En tjej bad mig hjälpa till att anordna något för barnen eftersom de har många frågor och har sett Sam The Koala. Samtidigt fick jag mycket stöd från andra djurrelaterade Causes. Djurvänner är verkligen bra på att stötta varandra, att inte konkurrera. Vi kämpar ju för samma mål trots allt: att hjälpa djuren.

Hur är situationen i dina trakter idag?
– Risken för stora bränder är över nu. Vi går mot höst och med hösten kommer regnet. Vi hade 47 grader en av de där heta dagarna! Men det är viktigt att folk inser att det här bara har börjat. Husdjur och människor är skilda åt, det tar tid och kostar en hel del att husera, vårda och medicinera djur. Jag fortsätter att uppdatera min Cause och uppmuntra folk att donera. Under den tid som gått fick djurorganisationerna tillräckligt mycket mat och filtar för att klara de hundar och katter de tagit om hand om. Det är fantastiskt vilket gensvar! Men nu behövs pengar mest av allt, eftersom medicin inte kan doneras.
– De som drabbas är ju både husdjur och vilt. De husdjur som har någonstans att återvända till är lyckligt lottade - Australien har ett stort problem med djur ingen vill ha och många människor har inte sitt hus kvar att återvända till, än mindre kan de ta hand om ett djur. De vilda djuren har definitivt förlorat sina hem, de som hann undan.
Är det någon händelse som särskilt fastnat på näthinnan?
– Bara här om dagen var det en artikel om en skadad känguru som de hittat och som var helt utan mat. De vädjar till folk att hålla ögonen öppna för de finns fortfarande där ute - djur som drabbats och behöver vård. Det som känns mest starkt i minnet är en kompis till mig som hann ta sina katter, men inte sin collie. Sorgligt. Eller när jag läst om folk som säger att de sett flyende kängurur med eld i pälsen.
– Tragedin var så sorglig i sig. De djur som överlevde är i våra händer och jag önskar att det inte ska vara pengar som avgör deras öde.
Din "Cause" på Facebook, hur går det med den?
– Det som började med bara några få medlemmar växte otroligt snabbt. I denna stund har jag 30 041 medlemmar.
– En annan sak som växt fram under min Cause är en webbsida för att återförena bortkomna husdjur och ägare. Som det är nu är djuren placerade över hela delstaten i flera olika shelters. Är de inte märkta med ett mikroship är de nästan omöjliga att identifiera. Så jag har uppfunnit en webbsida som kan lösa detta. Jag letar just nu efter någon som kan bygga den, eller vara med och sponsra. De största organisationerna har redan sagt att de vore jätteintresserade och att den kommer vara till nytta även när detta är över som ett verktyg för att hitta förlorade husdjur.
Det finns så mycket hemskt i världen, och jag tror många känner att de inte kan göra någon skillnad. Men du gjorde något…
- Jag är precis som vem som helst, det enda som skiljer mig och "de flesta" är att jag vet att jag kan göra en skillnad. Många skriver till mig på Facebook och ber om hjälp - men de kan verkligen flytta berg på egen hand! Jag hoppas och önskar att fler blir inspirerade och att de gör sin del för att förändra jorden till så som vill ha den. Inte pliktskyldigt, utan med glädje. Det är en kanonkänsla att veta att man faktiskt kan påverka och man ska inte tyngas ner över allt som är fel, tvärtom. Det är viktigt att våga öppna ögonen och se möjligheterna!

I samband med katastrofen samlade Djurens Rätt via Chickas minnesfond in pengar, och bidrog själv med 10 000 kronor, som skickades till Royal Society for the Prevention of Cruelty to Animals som arbetar på plats med brändernas offer. De ger skadade djur veterinärvård och hjälp. De hjälper också djur att hitta tillbaka till sina familjer. Och de hjälper till med mat och vatten. Vill du också vara med och stödja de drabbade djuren i Victoria? Sätt in önskat belopp på Chickas Minnesfond (pg 90 00 63-9). Skriv "Victoria" i meddelandefältet.

Elins "Cause" på Facebook finns på adressen http://apps.facebook.com/causes/215262/6707497?m=6d54c0aa. Det är svårt att direkt översätta ett "Cause" på Facebook till svenska, men det kan beskrivas som en grupp med ett ändamål, där deltagarna kan engagera sig för en god sak. I USA går det även att samla in pengar till ett Cause, det är dock inte möjligt för svenska organisationer.