Semesterreflektion 21. Stora nyheter på kändis/vego-fronten:
Heather Mills har köpt Redwood Wholefood Company.
Redwoods vegoprodukter går att hitta på Goodstore, Astrid och aporna och i välsorterade affärer och hälsokostbutiker.
Jag kan för lite om affärer för att veta exakt varför Heather Mills skulle vilja köpa Redwood, men hoppas detta gör att Redwoods produkter att nå ut till fler världen över.
Semesterreflektion 22. I USA och Storbritannien kryllar det av djurrättsorganisationer. I Sverige finns inte samma mångfald, vilket jag tycker är tråkigt. (Naturligtvis går det inte helt att jämföra, Sverige är aningen mindre i storlek. Men ändå. Mångfald är viktigt, det är bara sekter som inte har en mångfald.)
Så jag gillar verkligen att
Djurrättsalliansen finns och att de är aktiva och duktiga. Men jag tyckte
denna nyhet som jag läste för ett tag sedan var underlig.
Djurrättsalliansen vill att ett djurförsöksföretag ska avbryta samarbetet med ett annat djurförsöksföretag? Och om det ena djurförsöksföretaget avslutar samarbetet med det andra kommer man att sluta protestera mot det först nämnda djurförsöksföretaget?
Underligt. Och det framstår onekligen som man tycker att problemet med det ena djurförsöksföretaget är att de råkar samarbeta med ett annat.
Hoppas det var tidningen som klantade till rapporteringen.
Semesterreflektion 23. Trevlig läsning i SSU:s tidning
Tvärdrag: "SSU är en organisation som ska upp mot djurförtryck och storköttkonsumtionen".
Blir intressant att se vad reaktionerna blir på det inlägget.
Semesterreflektion 24. På samma sätt som det i Amerika och England finns en mångfald av organisationer, finns det också en mångfald av litteratur om djurrätt och vego. Inte så i Sverige. Därför är nyheten att
Vegankrubbs-Björn tänker skriva en bok spännande.
Det ser vi fram emot.
Semesterreflektion 25. En av mina största irritationsmoment på vegomatsområdet är det här med pizza. Att Vegetariana, som den oftast heter, vanligtvis är så långt fantasin sträcker sig. Oerhört irriterande, samtidigt som det finns tvåhundrafemtiotolv varianter med skinka och andra döda djur.
För det första, en vegetarisk pizza måste inte heta Vegetariana. Det finns inga pizzor som heter Skinka, Kötta eller Räka vad jag vet.
För det andra, pizzor utan djur går att göra roligare än den vanliga Vegetariana-varianten. Det finns lysande undantag, så som
Old Corner i Göteborg och på
Algarve i Malmö. Och pizzerior som tänkt lite längre - så som
pizzeria NiVå på Lilla Nygatan i Gamla stan i Stockholm där man kan få quornfärs på alla pizzor.
Finns såklart fler undantag, men överlag är det ohyggligt fantasilöst. Och jodå, jag är medveten om att quorn inte är veganskt - men det är ändå ett tecken på att någon pizzabagare tänkt lite längre.
Semesterreflektion 26. Visste ni att man blev snygg av motion och komjölk? Gick att läsa på ett mjölkpaket jag nyligen lade ögonen på.
Jösses.
Semesterreflektion 27. Det här med semester är inte så dumt. Men inläggen blir mindre tätt än vad jag från början tänkt mig. Ber om ursäkt för det.
Semesterreflektion 28. Jag har alltid haft särskilda känslor för kor och elefanter. Det är djur som känns lugna och sympatiska, med en sorts inre kunskap om livet.
Och det har alltid varit lite extra med just elefanter, och jag kan verkligen inte förstå hur man kan släpa runt på dessa imponerande djur på svenska sommarvägar. Allt djurutnyttjande är svårt att förstå, men delar av det är svårare att förstå än annat.
Och det är kanske på grund av detta jag blev så j-a förbannad över den film som PETA precis släppt, som visar hur anställda på cirkusen Ringling Bros misshandlar elefanter -
se filmen hos Aftonbladet och läs mer på
http://www.ringlingbeatsanimals.com/. Förbannelse över dem.
Men allt är som vanligt
bättre i Sverige, eller hur?
Semesterreflektion 29. Jag har sagt det förr och jag säger det igen – jag ska aldrig mer klaga på vegoutbudet i Stockholm. När man semestrar på mindre orter så inser jag varje gång hur lyckligt lottad man är som vegan eller vegetarian i storstäder som Stockholm, Göteborg eller Malmö.
Semesterreflektion 30. Bloggen Vegofamiljen
skrev för ett tag sedan om det här med barn och godis med döda djur i. Vilket blev aktuellt i min värld häromdagen.
Jag och lillgrabben (2,5 år) var häromdagen på föreställningen Karlsson på taket. Teater ute i det fria, trevligt. Vid ett tillfälle slänger dock Karlsson ut Kuckelimuck-medicin till publiken, Kuckelimuck-medicin i form av geléhallon. Röda, glittrande och fina. Och innehållandes döda grisar.
Och naturligtvis faller en droppe Kuckelimuck-medicin ner i lillgrabbens knä.
Vad göra? Försöka trolla bort uppmärksamheten från den lilla röda läskande sak som ligger i knät och som alla andra jublar över – med troligt resultat att lillgrabben börjar störtgråta över denna ohyggliga orättvisa som hans far utsätter honom för. Eller inse slaget förlorat och tyst förbanna den djurförtryckande världen i allmänhet och Karlsson på taket i synnerhet?
Det är inte lätt alla gånger.