Sammanfattning från helgen

"Sammanfattning från helgen."

Det har (nästan) blivit en rutin att sammanfatta helgen som gick i media. Här kommer veckans bidrag. Och vi börjar med D-Flex som pratar om ett väldigt aktuellt ämne (ni kommer snart att inse varför):

"– Många tror att vegetariskt bara är sallad, men det finns oändliga valmöjligheter. Och trots att man inte äter kött så kan man träna och bygga muskler."

Och i Solsidan körde de lite vegohumor (läs: driver med vegetarianer), vilket verkar vara ett hett ämne att skoja om nuförtiden - vilket jag å andra sidan tycker är bara positivt. Vill vi bli en fråga att räkna med så får vi räkna med att det pratas om frågan, i bra och dåliga sammanhang.

Regina Lund utses i ett citat i Helsingborgs Dagblad till Sveriges största djurrättsaktivist, och deltar samtidigt i en cirkus med djur.

Missing Animals – nu i Västernorrland.

Det har gått att läsa en hel del om djurrättsrörelsens utveckling i Israel på sistone - och här är en till artikel. Och köttfria måndagar får stöd från högsta ort.

Har böcker som vi läser inte lika mycket påverkan på vad vi äter som vi kanske hade hoppats (det blev många vi där...)? Här är en studie som menar just detta.

För Djurens Rätts del hade vi personalhelg i Göteborg under helgen som gick, där vi bland annat åt jullunch med denna spännande pumpaskapelse på julbordet. Nog första gången jag ser något liknande.

Ha en bra vecka!

Vegodöden

"Vegodöden."

Jag gillar inte att kritisera eller raljera över personer som inte är "offentliga". Men jag antar att om man låter sig intervjuas av en tidning så är man i alla fall lite offentlig? Hur som helst, läste den här artikeln om köttfria måndagari Nyköping nu på morgonen, och var tvungen att ta mig för pannan.

”Jag har inget emot att det serveras vegetarisk mat. Men alla måste få ha ett val.”

Så, alltså – barnen kan äta kött till frukost dagen innan, till lunch dagen innan, till middag/kvällsmat dagen innan, till frukost samma dag, till middag samma dag, till frukost dagen efter, till lunch dagen efter och till middag dagen efter. Jättemycket kött. Men att inte få kött under en måltid är att inte kunna välja? Det är onekligen en extremt smal definition av valfrihet.

”Det är helt fel att tvinga människor att äta vegetariskt.”

Jag tror säkert att en föreställning som denna handlar mer om okunskap än något annat, men vegetariskt är mat, ibland äter vi det utan att tänka på det. Typ linssoppa eller pannkakor. Ja, vilken annan skolmåltid som helst som inte råka innehålla kött eller fisk egentligen. Det har hänt, barnen har överlevt.

Undrar vad som skulle hända om en skola införde köttfria måndagar utan att säga något?

”Man behöver kött för att fungera. Frågan är hur eleverna ska orka med en hel dag i skolan om de bara äter grönsaker.”

Ungefär här någonstans gav jag upp. Jag orkade inte längre - vilket säkert beror på att jag inte ätit kött på hela dan.

PS. Förlåt mamman i intervju, raljeringen är inte personlig. Argumenten har framförts av många en massa gånger, och kommer att framföras igen. Du blev bara ett exempel.

Camino, Filter och Kärlekens väg

"Camino, Filter och Kärlekens väg."

Fick ett ex. av Camino till slut (och mina misstankar till förseningen riktar sig inte längre mot Camino utan mot en av mina kära kollegor på Djurens Rätt). Men hur som helst, det var inte så mycket kött-special som jag hade fått för mig att det skulle vara, även om det till viss del är ett genomgående tema i Camino, trevligt nog. (Och varje tidning som börjar med en Tartex-annons ligger ju redan på plus.)

Det två artiklar som handlar mer om vego än de andra är intervjun med P3-Christer (jag håller helt med Christer, det är viktigt beställa på vägkrogar!) och den med Köttfri måndag-Jonas (som jag ibland kan tycka hade kunnat vara lite mer "på" - men det är förstås lätt för mig att säga, Jonas slår ju mig i mediemedverkan med sisådär 521 mot 1, och Köttfri måndag har ju inte direkt misslyckats i att nå ut med sitt budskap…).

Så, istället för att gräva ner mig mer i Camino grävde jag ner mig i två andra saker; först var det nummer 29 (december-januari 2012/13) av magasinet Filter, med sitt reportage om Sea Shepherds svenske bidrag Peter Hammarstedt.

Artikeln är något så ovanligt som ett hyllningsreportage (mer eller mindre) om en radikal djurrättsaktivist. Inte varje dag det händer, och jag tror förklaringen är rätt enkel: Sea Shepherd (för övrigt ett underskattat svårt ord att stava rätt till) är enormt duktiga på att nå ut, har en väldigt tilltalande profil som ”havens goda pirater” – och så har vi förstås djuren de jobbar för. Som kvinnan i textens inledning som pratar varmt om deras verksamhet samtidigt som hon har en blodig biff framför sig på bordet – det finns ju ingen normal människa som inte tycker det är galet att jaga valar och andra eleganta vattenlevande djur. Det går att ha åsikter om deras tillvägagångssätt, men syftet ställer nog de flesta upp på. Och det, tillsammans med de övriga anledningar jag nämnde ovan, gör det relativt enkelt att bli så tilltalande för tv och annan media som de har blivit.

Men ära den som äras bör – det är förstås ingen slump att de blivit så "heta" som de har blivit, och Peter "The Hammer" (som han kallas i den sportpodradio jag brukar lyssna på, där de med jämna mellanrum recenserar senaste avsnittet av Whale Wars, med en särskild förkärlek för "The Hammer") Hammarstedt är en bidragande orsak till detta. Han har uppenbarligen ett enormt engagemang för djur, och det är kul att engagerade människor kan bli profiler (för annat än att de gör tokiga saker, klär av sig nakna eller dylikt). Det känns som vi har för få sådana i vår bransch. Texten är väldigt spännande läsning – kompletterad med stiliga bilder - och ger en intressant inblick i hur Sea Shepard fungerar. Rekommenderas.

Avslutningsvis har jag under julen läst Kärlekens väg: djurrätt och kristen tro, av Annika Spalde och Pelle Strindlund. Eller läst och läst – jag har i ärlighetens namn inte läst denna bok som jag brukar läsa böcker jag recenserar. Jag har småläst när tillfällen dykt upp, som när sonen spelar spel på telefonen. Därför blir det ingen heltäckande recension av denna bok – vill du läsa en sådan finns en t.ex. på http://www.ickevåld.se/recension-av-kaumlrlekens-vaumlg.html.

Men som bläddra-igenom-litteratur fungerade den för mig perfekt. En del av innehåller återkommer från tidigare böcker av Spalde och/eller Strindlund, och mycket av argumentationen känns igen, eller är något som den djurrättsengagerade har med sig i ryggmärgen. Boken har en annan målgrupp än så, skulle jag gissa (den mer "kristna" biten av boken måste jag erkänna att jag skummade igenom, det är inte riktigt min tekopp).

Det bästa, om ni frågor mig, är genomgången av ett par av de fördomar som finns - att engagemang för djuren är något nytt, och att de som tycker om djur har svårt för människor. Detta är relevant läsning för alla tycker jag, även den väldigt insatte aktivisten.

Eller jag ändrade mig, detta är det näst bästa. Det bästa är gorillan Kokos beskrivning av döden: "BEKVÄM GROP HEJ DÅ". Helt underbart, det ska jag se till att sätta på min gravsten.

En fundering från mataffären

"En fundering från mataffären."

Är det inte lite märkligt att ett företag som säljer en produkt vill att man endast ska äta deras produkter en gång i veckan? Och nu är det ju inte glass, chips eller annat snask vi pratar om, utan något som man i princip skulle kunna trycka i sig varje dag.

Naturligtvis förstår jag resonemanget bakom - man vill inte skrämma bort kunder, inte brännmärka sig som alltför mycket vego, man vill rida på köttfri måndag-vågen. Men ändå. Om organisationer och företag som argumenterar för, eller säljer, djurfria produkter tycker att en dag i veckan räcker, är inte det egentligen lite märkligt?

Nova säger som det är

"Nova säger som det är."

Reportage om skolor med köttfria dagar är inte helt ovanliga. Men detta i P4 Västernorrland var lite annorlunda. För det första lyfts det hela fram som något positivt, utifrån ett förslag som kom från eleverna - istället för ett tvång som kommer ovanifrån. Trevligt att läsa. Och för det andra så har vi Nova Bergman (9 år). Medan skolans rektor Carina Cederholm framhåller miljöargumentet säger Nova Bergman i radioinslaget:

"Det är bra att ha vegetarisk mat för då får djur vara fria och det känns som att man är en mördare när man äter djur."

Hur kan man tycka att köttfria dagar är en dålig idé efter dom orden?

Sommartider (hej, hej) - #10

"Sommartider (hej, hej) - #10."

Djurens Rätt sommarturné sprutar ur sig festliga bilder. Jag gillade särskilt denna, av Linn Bleckert.
Tagen på West Coast Riot. Till vänster: stora scenen. Till höger: Djurens Rätt.

En dag försenad. Ajaj. Det här med "semester" kan verkligen ställa till saker och ting. Inte bra. Får akta mig för sådant i framtiden. Det största i veckan som gick var nog uppmaningen om köttfritt på Nobelmiddagen. Eller så var det Sommar i P1 med landsbygdsminister Eskil Erlandsson. Förutom en djurvänlig morbror, en otrevlig jaktberättelse och djursex i riksdagsstolen var det dock inte jättemycket djurprat i programmet - vilket väl inte heller var att vänta, egentligen. Och det är ju nästan omöjligt att inte få en mer positiv bild av politiker och ministrar när de kan vara personliga så här. Även om vår landsbygdsminister har en extremt tveksam musiksmak...

Aproå köttfria måndagar så är det väldigt märkligt hur kontroversiellt det kan vara. Två exempel från veckan - från USA och från en ledarsida som verkligen tycker att köttfria måndagar är en dålig idé. Det är nästan så att man kan tro att denna (egentligen harmlösa) kampanj vill förbjuda kött, varje dag och varje sekund.

Det mest puckade i veckan: en articifiell manet byggd av hjärta. Herregud...

Lite mer personligt: grönsaksbiff/burgare (ni vet en sån där panerad med hela grönsaker inuti) och värmd bulgursallad för 105 kronor borde vara olagligt att servera utan att man på förhand ber om ursäkt för sin brist på kompetens och fantasi.

Djurens Rätt i media: om kajor i Umeå och grill i Skövde. Eller vänta nu, var den senare samma länk jag hade med redan förra veckan...?

Det står en Oatly Chai (heter den så) i min kyl. Har dock inte vågat smaka den ännu. Lika läskigt som att doppa sig i en sjö där man inte ser botten.

I-media-men-inte-Djurens-Rätt: griskastreringar i Ring P1. Två andra läsvärdheter: om fiskar och nät, och om självmord bland djur.

Fler singlar än par väljer vego i USA. Vad kan det bero på egentligen? Luktar vegetarianer illa? Eller är det bristsjukdomar som spökar?

Djurens Rätt i bloggar: "Jag och veganismen", "Projekt 2500+100, del 1: Djurens Rätt, materialbeställning, PP och Fältbiologerna" och grillkväll i Skövde. Det grillades i Stockholm också förresten.

Lite uppföljning från förra veckan: Leif GW Persson fortsätter skriva om djurpoliser. Kommer ni ihåg den vedervärdiga historien med kvigan och kalven från förra veckan? En vecka senare visar det sig att myndigheterna inte har något att invända. När det kommer till djur så innebär regler som bryts att reglerna ändå har följts. Och #vegoriot var tydligen harmlöst.

Det går att läsa om galet många fall av vanvård av djur. Extremt deprimerande. Som t.ex. detta (om fjorton sköldpaddor, tolv duvor, nio katter, åtta hundar och en papegoja). Fler artiklar - bara från veckan som gått - finns här, här, här, här och här. Och då talar vi ändå inte om den systematiska vanvården som inte är inbyggd i systemet med "god djurhållning".

"Tog för många jamarare - blir av med sina katter". Så kan man ju också skoja till det. Eller inte. Ett par ytterligare rubriker på samma ämne: Hund vanvårdad - tvungen att avlivas och Katter tvingades leva i sin egen avföring.

Och såklart förstår jag att det döljer sig en massa personliga, mänskliga tragedier bakom nyheter som de ovan. Men har vi tagit oss makten över djuren medföljer också ett väldigt stort ansvar. Som med Bamse ni vet - är man stark måste man vara snäll. Och trots alla dessa artiklar kan man läsa ledare som denna i ATL om att det är inspektionerna som är det egentliga problemet.

Såg ni OS-invigningen? Rätt läcker tyckte jag. Förutom Sveriges kläder - de var ju Stig-Helmer på Sällskapsresan-klass på dem. Djuren som deltog i OS-ingivningen har fått garantin att de aldrig ska slaktas, och att de ska få ströva runt tills de dör om ålderdom. Det var ju en fin kompensation.
 
Det var det för idag. Hörs om en vecka minus en dag. Nästa fredag alltså. Heja Sverige och alla OS:are som väljer vego!

Ansvarsfulla val viktigare än köttfria måndagar?

"Kan man äta fruktkött på en köttfri måndag?"

Köttfri måndag – quick fix för miljön? Det var frågan som Svenskt kött ställde sig i ett seminarium på måndagsförmiddagen i Almedalen. Om man vill sammanfatta paneldeltagarnas åsikter skulle det låta ungefär: köttkonsumtionen behöver minska och en vegetarisk dag kan vara ett bra steg, men vi måste framförallt ställa krav på det kött vi väljer och även ställa krav på de grönsaker vi i så fall väljer istället.

Är köttfria dagar lösningen på den miljöproblematik som finns med det kött vi äter, eller är det ett slag i luften? Det var frågan som seminariets moderator Ann-Helen von Bremen slängde ut i luften. Kan man äta kött och samtidigt vara miljövän, eller handlar det hela mer om vilket kött vi väljer?

I panelen som debatterade detta ämne fanns Jöran Fagerlund, miljökommunikatör från Vänsterpartiet och Göteborg, Satu Andersson från Nordic Light Hotell (det första hotell i världen som införde köttfria måndagar), Maria Gardfjell, kommunalråd för Miljöpartiet i Uppsala samt Hilda Runsten, klimatexpert på LRF. Och den röda tråden i svaren, och diskussionen, var att det viktigaste är att vi ställer högre krav på vad vi äter och hur det tillverkas – snarare än att se det köttfria som en enkel lösning.

Det finns en trend med ökad köttkonsumtion i Sverige, vi äter betydligt mer kött idag än för 20 år sedan. Men ökningen består av ”fulkött” (ett uttryck som flera i panelen anammade), kött som Hilda Runsten definierade som importerat kött med hög klimatbelastning. Mot trenden med ökad köttkonsumtion finns t.ex. initiativet Köttfria måndag. Svenskt Kött hade låtit United Minds fråga 1 200 personer om köttfria måndagar, och fått fram att 5% av de tillfrågade var vegetarianer på heltid, 3% sysslade med köttfria måndagar, 30% hade provat en köttfri måndag och ytterligare 30% kunde tänka sig att prova.

Miljöpartisten Maria Gardfjell frågade om man fick äta fruktkött dessa dagar.. och fortsatte, mer på allvar, med att säga de köttfria dagarna kan vara ett positivt steg på vägen. Men hon var kritisk till att det var en negativ kampanj - det hade varit bättre att säga ja till grönt än nej till kött tyckte hon – och var inne på samma som LRF:s Hilda Runsten; även om köttfria dagar kan vara bra för att få igång en debatt om vilket kött vi äter, så är det dåligt om det innebär att vi resten av dagarna inte funderar alls. Och varifrån kommer grönsakerna vi äter på på måndagar, frågade de sig?

Gardfjell sa vidare att allt vi äter har en miljöpåverkan, och ansåg att vegetarianerna skulle läggas fokus på ursprunget och klimatbelastningen på sin mat, och låta köttkonsumenterna fokusera på ursprunget i det som de äter. De som väljer grönt fick sig ett par kängor i diskussionen (kanske inte helt otippat) – hur bra är dessa grönsaker och vegoprodukter, och det är inte så enkelt som att bara välja vego och tro att man har gjort något bra, sades det från scenen.

Djurens Rätt har inte låtit United Minds göra en undersökning där 1 200 grönsaksätare tillfrågades om sina matvanor, men vi vågar ändå - med viss säkerhet - hävda att de som väljer vego överlag har en betydligt större medvetenhet kring vad de äter, och att de även i högre grad väljer ekologiskt. Att välja vego är resultatet av en tankeprocess kring vad vi stoppar i oss, och att välja bort något leder ofta till att välja bort även annat mindre bra. Så argumentationen att det inte finns skulle finnas någon reflektionen kring vad man äter efter valet att välja grönt kändes lite svårsmält i våra öron. Och en lite onödig kritik mot de som gjort ett medvetet val, jämfört med den traditionella och oreflekterade köttkonsumtionen – som kanske, även ur Svensk Kötts perspektiv, borde vara ett större problem.

Jöran Fagerlund stod för den starkaste vegoargumentationen i panelen, och tyckte det var bra för hotell och andra verksamheter att införa köttfria måndagar men menade att man som privatkonsument istället borde satsa på kött-tisdagar.

102 miljoner amerikaner kan inte ha fel

"A new Vegetarian Resource Group poll, published yesterday, indicates that about a third of Americans are regularly eating meatless meals. The road to a vegan world is through flexitarianism, and this is a clear sign that prominent part-time vegetarians like Bittman [Mark, en amerikansk matjournalist] and Pollan [Michael, omtalad matdebattör/författare, bl.a. med boken "The Omnivore's Dilemma] are winning over the masses—and that campaigns like Meatless Mondays are paying off."

Från bloggen Vegan.com. Undersökningen det refereras till kom även fram till att 5% av amerikanerna är vegetarianer, och att hälften av dem är veganer. (För mig låter den första siffran möjligen lite låg och den andra lite för hög.)

Inget nytt under solen på Berns

Måndagen den 21 november var det debatt om kött på Berns (arrangerat av Skafferiet! - en ny debattscen om mat och gastronomi). Djurens Rätts Toni Wincent fanns på plats.

I panelen denna kväll fanns Jonas Paulsson från kampanjen Köttfria måndag (och årets miljöhjälte 2011), Ylva Esping, författare till boken "Monsterbiff till middag?", Malin Olofsson, allmänt hyllad för radioserien och boken om "Matens pris", samt krögaren Göran Svartengren och Maria Forshufvud, vd för Svenskt Kött.

Dagens värdar, Ann-Helen Meyer von Bremen och Stefan Jahge, var på ett skojfriskt humör, men när debatten kom igång blev det mer allvar. Det diskuterades väldigt mycket om det svenska köttet – om detta är bättre än importerat kött. Eller inte. Å ena sidan påpekade Jonas Paulsson att 50 % av allt spannmål vi producerar går till svensk köttproduktion – därför att våra kor står inne och äter kraftfoder istället för att vara ute och beta, som de egentligen ska vara.

Å andra sidan argumenterade Maria Forshuvud för att svenskt kött är bättre. Hon tog bland annat upp vår svenska djurskyddslag - något som jag blivit lite allergisk mot på senaste tiden. Visst den är bra på papper, men hur bra blir det när man kan ignorera den nästan utan konsekvenser?

Förutom Jonas Paulsson, som påpekade att vi skulle behöva minska vår köttkonsumtion med runt 80 % för att undvika de värsta miljökatastroferna, och Malin Olofssons vittnande om hur djurskyddslagen inte alltid följs, så kändes det inte så mycket som en debatt om köttets vara eller icke vara, utan mer som en debatt om svenskt kött eller annat kött.

Även fodret djuren ges kom upp, t.ex. om hur stor del av fodret till vår svenska köttproduktion som produceras utomlands med miljöfarliga gifter och negativa konsekvenser för människor som lever där det produceras. Hur svenskt är egentligen köttet när foder och gödningsmedel importeras, kan man fråga sig.

Debatten höll på i ungefär en timme, och även om jag var inställd på att det inte skulle bli mycket att hänga i den köttkritiska julgranen för den som bryr sig om djur kunder jag inte låta bli att känna mig lite besviken när jag gick hem.

Text: Toni Wincent

Tveksamma slutsatser bakom köttfria måndagar?

Det är tveksamma slutsatser som ligger bakom idén med köttfria måndagar. Det tycker i alla fall Åke Rutegård, vd på Kött och Charkföretagen. Att han tycker det är tveksamt är väl i och för sig lika lite förvånande som att Djurens Rätt tycker att det är bra. (I och för sig tjänar ju inte Djurens Rätt ekonomiskt på att fler väljer vego, medan Kött och Charkföretagen faktiskt tjänar mer pengar om de inte gör det - vilket man skulle kunna hävda göra att det ändå är en skillnad. Men strunt i det.)

Ett par citat från pressmeddelandet:

"Ex-Beatlen Paul McCartney introducerade för ett par år sedan idén Köttfri måndag, som har fått ett stort genomslag i media i hela västvärlden. I Sverige har nu flygbolaget Malmö Aviation och hotellet Nordic Light i Stockholm upphört att servera kött på måndagar med hänvisning till att man vill bidra till att minska köttets klimatpåverkan. Miljöpartiet har motionerat i Stockholms landsting med samma förslag. I uppfödarkretsar har detta orsakat en viss oro för att en spridning av Köttfri måndag skulle kunna försämra möjligheterna för svensk köttproduktion."

Detta känns som en rimlig oro. Att inte äta kött försämrar onekligen köttproduktionens möjligheter. Jag skulle till och med drista mig till att det är själva poängen - att minska köttproduktionens möjligheter att ställa till med allt för mycket oreda för djuren och för miljön. (Dock vet jag inte varför det skulle påverka specifikt den svensk köttproduktion i relation till köttproduktion någon annanstans? Känns som att en motsatt tolkning är rimligare att göra.)

"Bakgrunden till debatten om köttproduktionens, främst nötköttets, inverkan på klimatförändringen, är FN:s jordbruksorganisation FAO:s rapport ”Livestock´s Long Shadow” som publicerades 2006 och som citerats flitigt i klimatdebatten sedan dess. I rapporten uppgavs att 18 procent av växthusgasutsläppen kan hänföras till köttproduktionen i världen. Denna slutsats har ifrågasatts från många håll sedan dess och FAO har aviserat att man nu arbetar med en uppföljare som ska få ett bredare anslag."

Vi har varit inne på detta tema här och här. Detta inlägg kan också vara av intresse i sammanhanget.

"Från LRF och Sveriges Nötköttsproducenter har man kritiserat Malmö Aviation och Nordic Light Hotel för populism och grumliga argument för åtgärden att införa Köttfri måndag, och flaggar för att man nu ska vässa argumenten för den svenska köttproduktionens fördelar från klimatsynpunkt. Man är orolig för att Köttfri måndag ska sprida sig och framhåller inkonsekvensen av att det enbart är kött och inte mjölkprodukter som utesluts på måndagar. Mjölken och nötköttet har ju samma ursprung, nämligen kossan!"

Är det inte lite märkligt att det är populism att göra en sak, medan att göra en annan sak (t.ex. att sälja så mycket kött som man bara kan på så kort tid som möjligt) är "above reproach", som man säger i Amerika? Det är ungefär som vi skrev häromdagen, när en tvekan inför julskinkan kallades "pöbelmentalitet", medan fenomenet att gladeligen trycka i sig julskinka utan att känna någon tvekan alls inte kallas nånting. Det är onekligen så att om man inte rättar in sig i köttledet, då är man antingen en populist, drabbad av pöbelmentalitet eller helt enkelt lite efter.

Men vi får alltså vänta på vässade argument då. Vi får se vad det blir. Dock har de såklart en bra poäng med mjölken. Finns alltså all anledning att skippa även mjölkprodukter på måndagar - då blir effekten dubbelt så bra!

"Magnus Kempe, omvärldsanalytiker på trendspaningsföretaget Kairos Future är enligt tidningen ATL tveksam till att fenomenet Köttfri måndag får något större och mer varaktigt genomslag i Sverige. Vi delar den bedömningen. Men även om några fler företag hakar på tror vi inte att det kommer ha någon väsentlig inverkan på svenskarnas köttkonsumtion."

Försökte hitta vad Kempe sagt om Köttfria måndagar i ATL, men utan lycka. Men den stora frågan är väl: varför skickar man ut detta pressmeddelande om man egentligen inte tror att de köttfria måndagarna spelar någon roll? Det är något att fundera på.

Franska köttfria måndagar

Mina tre terminer franska på gymnasiet räcker inte riktigt till för att första vad som sägs i detta reportage från fransk tv. Men jag tycker inte det gjorde så mycket, det kändes positivt ändå!