Att smyga och att garantera

"Att smyga och att garantera."

Ni har säkert noterat det här med minkarna och Mjällby, som vi har uppmärksammat och många andra också har gjort. Ska inte tillägga så mycket, men har två reflektioner.

Den ena handlar om fotbollslagets Mjällby AIK:s klubbchef. Häromdagen i Expressen skyllde han uppmärksamheten på djurrättsaktivisterna:

"Att frågan har blivit så stor och kontroversiell skyller han på djurrättsaktivisterna.
– De använder det här för att skapa uppmärksamhet för sin sak. Hade de inte mejlbombat hade det här blivit notiser i lokaltidningen."

Och idag skyllde han det hela på media:

"Samtidigt är han ledsen över att frågan tar fokus från fotbollen.
– Tyvärr kan vi inte styra det. Det är ni i media som ser till att det blir så, säger Jörgen Martinsson."

Är det inte lika märkligt? Han/de verkar ha levt i föreställningen att en minkfarm på en fotbollsmatch skulle glida förbi som vilket sponsorjippo som helst. Och att det blev problem är djurrättsaktivisternas och medias fel. När felet naturligtvis ligger hos fotbollslaget som bestämde sig att bli sambo med en bransch som en majoritet av svenska folket vill ska förbjuda.

Så tyvärr Mjällby, skulden för att uppmärksamheten hamnade på detta och inte på fotboll ligger helt och hållet hos er själva. Det hade vilken PR-firma som helst kunnat berätta, om ni hade frågat.

Den andra reflektionen handlar om det här med garantier.

Häromdagen uttryckte Scan i en reklam att svensk djurhållning ”garanterar att djuren växer upp i sjysta miljöer” (det är Scan som stavat fel på schyssta, inte jag). Och när Sweden Rock Festival tog ställning mot päls gjorde vd:n för pälsbranschen ett inläggpå Facebook där han skrev att Sveriges minkfarmer ”kan garantera världens friskaste och välmående produktionsdjur”.

Är det djurbranschernas nya giv, att börja garantera saker? Och vad innebär en garanti i deras värld - att det gäller alla djur, hela tiden, utifrån deras definition av sjyst/frisk/välmående?

Så gör du falukorv enligt Scan

"Så gör du falukorv enligt Scan."

I dagens DN satsade Scan på en helsidesannons med reklam för hur det går till att göra falukorv. Och det är förstås just reklam, inte precis en korrekt beskrivning - djuren går t.ex. aldrig till slakteriet från bondgården, som bild 2 visar.

 

Mest funderade jag dock kring bild 1 och bild 3.

Nog för att reklam är reklam, och Scan skulle säkert hävda att detta är en idealbild. Men särskilt grisar hålls i anläggningar där nästan samtliga aldrig får se dagens ljus, ganska långt från en vad vi tänker oss när vi hör orden "närliggande bondgård". Den genomsnittliga besättningen 1980 var 15 suggor och galtar, och 81 grisar, per gård. 2009 var det 80 suggor och galtar samt 532 "smågrisar" "slaktgrisar". Den närliggande bondgården har blivit stor.

Det är lite märkligt att branschen fortsätter måla upp en bild som inte stämmer överens med verkligheten, á la Bregottfabriken.

På bild 3 kommer vi till den känsliga delen i historien. Scan väljer att köra med en glad och väldigt oblodig slaktare (vi får utgå från att mannen med mustasch precis har börjat sitt arbetspass), och med orden "när slaktaren och styckaren gjort sitt".

Det var ju ett väldigt bekvämt sätt att lösa detta "problem" på.

Dagens två ord: carnism och rapsgris

"Dagens två ord: carnism och rapsgris."

När Melanie Joy var i Stockholm tidigare i år nämnde hon att en det pågick arbete med att skapa en ny sida om carnism (vad "carnism" är förklarar hon i filmen nedan). Och nu verkar sidan vara klar - surfa in på http://www.carnism.com. Spännande!



Lika spännande är det inte att Scan i dagarna lanserat sin rapsgris. Tanken med namnet är förstås att skapa en känsla hos konsumenten som inte överrensstämmer med verkligheten. En Bregott-bild av en nöjd gris som strövar runt i ett gult svenskt fält fullt med raps. Men nej, inte helt korrekt.

Vad det handlar är att man tillsätter raps till grisens foder, för att förändra smaken på det kött som återstår när rapsgrisen inte längre finns kvar bland oss. Men grisen äter inte rapsmjöl istället för importerad soja. Och det är ingen skillnad i djurhållningen. För att citera Matens pris på Facebook:

"[rapsgrisarna] trängs alltså fortfarande inomhus på betonggolv med (om de har tur) några nävar halm och äter ofta soja som är odlad i Brasilien med hjälp av bekämpningsmedel som är förbjudna i Europa för att de är på tok för farliga för våra arbetare och vår natur".

Med andra ord - det är precis lika fel att äta en rapsgris idag som det var att äta vilken annan gris som helst, igår och imorgon.

Nejdå, inget gnäll här inte!

Känner mig lite neggo idag - och tycker då det är bättre att inte skriva något alls, istället för att skriva något gnälligt.

Känns fantasilöst och inte så kul att gnälla över gratisreklamen för Cirkus Maximum i SVT, eftersom det ju inte är cirkusar i sig som är problemet utan att de släpar runt på massor med djur. 2011 hade de med sig 16 hästar, två åsnor, fem zebror, tolv hundar, sju kameler, tre lamor, en watussi, en dvärgzebu, två highland cattle och sex getter. På SVT-bilden ser det ut som fyra elefanter...

Känns inte så kul att gnälla över att Scan skänker pengar till Astrid Lindgrens barnsjukhus - utifrån försäljningen av julskinkor. Ju fler döda grisrumpor, desto mer pengar till barnsjukhuset. Härligt!

Och jag stör mig på att jag går igång så på en del av LHCF-kostens förespråkare, som jag tycker är lika insnöade på sitt (kritiserade av vegoätande) som de säkert tycker jag är på mitt. De menar säkert väl.

Så nej, inget gnäll från min sida! Återkommer snart med något sjukt positivt och fullt av optimism.

En olustig känsla

Fick en olustig känsla idag. Efter gårdagens debatt på Berns (där alla var eniga om en sak), efter rent allmänt en massa köttprat och slutligen efter dagens Morgonpasset i P3. Den olustiga känslan är att standardlinjen till stor del har blivit att vi ska äta mindre kött, välja svenskt och välja rätt. Och att det är väldigt lätt även för en djurrättsorganisation (läs: jag själv) att trilla in i lunken - ”Jo, såklart är mindre kött bra, alla djur som inte blir mat är en framgång!”.

Kanske är det miljöperspektivet som har satt sig på hjärnan (även om en debattartikel i SvD idag lyfter en viktig poäng – att bönor faktiskt är radikalt mer klimatsmarta), eller så är det tanken på att uppmuntra steg åt (förhoppningsvis) rätt håll. Och fortfarande är det konsumenten som ges ansvaret att köpa mindre, välja svenskt och välja rätt. För producenterna och handeln gör inga som helst antydningar till att bidra. Det är lika mycket marknadsföring, som säger precis samma sak som tidigare. Jonathan Sundqvist skrev på CSR i Praktiken häromdagen att Scan skulle kunna vinna på att marknadsföra en lägre köttkonsumtion, men dit har vi inte riktigt kommit.

Och allt detta tycker jag resulterar i en olustig känsla av att det fortfarande, år 2011, ibland känns lite för radikalt att säga att vi faktiskt inte behöver (eller bör) äta kött. Lite som att man klampar in och förstör den konsensus som uppstår när alla blir överens (om att mindre och svenskt är rätt ok). Men vet ni? Utifrån det djur som blir en matbit spelar det ingen roll om du väljer mindre i övrigt. För det djuret är livet slut, debatten är över, våra kroppar suger åt sig lite av dess näringsämnen och resten av djuret blir till bajs i en toalettstol någonstans i Sverige. Och utifrån det perspektivet är kött alltid fel val. Låt oss inte glömma det.

Viktig information om julskinka!

Häromdagen skrev DN vid tre tillfällen att svenska slakterier får godkänt, trots larm om grisar som skållas levande och grisar med blödande. Helena Pedersen, forskare i pedagogik och djurstudier vid Malmö högskola, skriver om detta i bloggen Djurstudier:

"Det säger sig självt att med krav på ökande omsättning, volym, produktivitet och lönsamhet kan knappast full hänsyn tas till varje enskild individ i systemet. I "skållningsnotisen" uttrycks detta tämligen rakt på sak av ett av de Scan-slakterier det gäller: Antalet "incidenter" (enligt uppgift sju stycken, varav ett flertal gällt skållning av levande grisar) ska ses i relation till att ca 1,8 miljoner grisar per år slaktas av Scan. Detta låter oss förstå att skållningsincidenter faller inom slaktstatistikens felmarginaler. Med andra ord, lite svin(n) får man räkna med, ur djurskyddssynpunkt."

Om grisarna som blir mat skrev även Expressens ledarredaktion igår:

"På Scans slakteri i Kristianstad passerar 700 grisar i timmen på det löpande bandet. Det lokala facket slog i oktober larm om att arbetsbelastningen och stressen är för hög. Så det är kanske ingen slump att samma fabrik utmärkte sig i den rapport som livsmedelsverket släppte i går, om tillståndet vid svenska slakterier. I Kristianstad har flera grisar av misstag skållats levande. Man har helt enkelt glömt bort att döda dem först.

[...]

Den billiga skinkan och hårt rationaliserade djuruppfödningen har ett pris i lidande. Det bör man tänka på när man dukar upp sitt julbord."

För den som blir sugen på en bättre julskinka, titta här!

Och nu blir det reklam från köttindustrin...

Foto: Djurrättsalliansen, http://www.ettlivsomgris.se/

Idag skriver Scan på SvD:s debatt... nej, sorry. Jag blandade ihop saker och ting. Det är ju veterinärern Sten Olof-Dimander på från Svenska Djurhälsovården som skriver på SvD:s debattsida!.

Sten-Olof Dimander vill med sitt debattinlägg motsäga Jesús Alcalá, som i en tidigare debattartikel skriver att myndigheternas hantering av "grisskandalen" i praktiken innebär att det är fritt fram att låta grisar lida. Inte alls, hävdar Sten-Olof Dimander, som menar Djurrättsalliansens bilder inte alls överrenstämmer med verkligheten. Och han vill därför:

"en gång för alla slå fast: Aktivisternas bilder stämmer inte överens med hur det ser ut på svenska gårdar, Sveriges grisuppfödare ska inte skämmas för sin djurhållning. [...] Sverige har världens absolut bästa förutsättningar för en hållbar grisuppfödning."

Gott så. Alla har rätt till sin åsikt. Men att fråga sig vem som säger vad (och varför) är nödvändigt.

Sten-Olof Dimander skriver sin debattartikel som VD för Svenska Djurhälsovården. Svenska Djurhälsovården är ett veterinärt företag som främst arbetar med djurhälsofrågor, rörande bland annat grisar.

Företaget har tre delägare: Avelspoolen AB ("de svenska privatslakteriernas samlade röst i branschfrågor"), KLS Ugglarps ("Sveriges näst största slakteriverksamhet") - och Scan AB. Tre ägare som alla tjänar tjänar pengar på att avla fram, slakta och sälja döda svenska grisar.

Så naturligtvis ligger det i Avelspoolens, KLS Ugglarps och Scans ekonomiska intresse att den svenska allmänheten invaggas i tron att svenska grisar har det tipptopp, bäst i världen. Något annat gör att dessa företag förlorar pengar. Och där hittar vi - rent krasst - anledning ("vem, vad och varför") till dagens inlägg om grisar på SvD:s debattsida.

Vikten av en köttfri dag i veckan

Scan har noterat SJ:s artikel om köttfria måndagar, och man är inte särskilt imponerande. Det skulle inte innebära några större klimatfördelar med en vegetarisk dag i veckan menar Scan, och att äta svenskt kött är lösningen för den som vill vara miljövänlig (vilket möjligen råkar hänga samman med att Scan tjänar pengar på att sälja just "svenskt kött"?).

Men just det där om en vegetarisk dag i veckan spelar någon roll är intressant. Scan menar att det rör sig om en minskad klimatpåverkan på 1%, eller ännu mindre. Naturskyddsföreningen skriver på sin hemsida att en vegetarisk dag i veckan skulle innebär nära 700 000 ton i utsläppsminskningar - vilket motsvarar 233 000 bilar under ett år (87 500 varv runt jorden).

Inte särskilt obetydligt - för en väldigt liten insats. Och tänk bara tanken på vad det skulle innebära om man multiplicerade detta med sju... (För att inte tala om skillnaden det skulle göra för varje enskilt djur som inte blir mänsklig mat!)

Kort om vett, njurtappar, brutna vingar och modebloggar

I DN får vi hjälp av folkvettsexperten Magdalena Ribbing att hantera "mattjatarna" - de som hela tiden måste fråga (och ifrågasätta) valet att välja vego med matbordet. Bra rutet Ribbing!

Sugen på njurtapp? Njurtappen sitter mellan lungorna och håller ihop ett antal organ inne i kroppen. Och kan serveras med salsa verde. (Att klanka ner på allt vegetariskt - som SvD:s ledarredaktion gjorde häromdagen - går utmärkt, men att äta njurtapp är heeeelt normalt...).

2 500 hönor på ett slakteri i Vara hade brutna vingar. Två dagar senare kom ytterligare 2 000 hönor till slakteriet med brutna vingar. Enligt länsveterinär Dag Hultefors är det troliga att något gått snett vid lastningen (no shit...). Emma Kjellerup är djurskyddshandläggare vid länsstyrelsen i Halland och hon jämför smärtan med den som uppstår när en människa bryter ett ben...

Och avslutningvis så är jag väldigt sugen på att inte läsa Metros modebloggare.

(Jo, jag såg att hon skrev att det finns fuskpäls i blogginlägget, och att "djuraktivister" inte ska bli arga. Men det är ju så dags att skriva det då. Nu har jag ju redan blivit arg.)

Djurens Rätt om "humant dödande" i DN

Den 23 juli skrev fyra företrädare för "det kristna Sverige" ett debattinlägg på DN Debatt om religiös slakt. Dagen efter fick de svar på tal av fyra representanter för Scan, Djurskyddet Sverige och Veterinärförbundet. Dessa menade att det går att kombinera gott djurskydd med religiös slakt. Idag har Djurens Rätts Camilla Björkbom tillsammans med Per-Anders Svärd en insändare införd i DN som respons på detta. Då insändaren inte finns publicerad på nätet klistrar jag in den nedan.

Det finns inget "humant" dödande

Representanter från Scan, Djurskyddet och Veterinärförbundet skriver på DN Debatt den 24 juli att det går att kombinera gott djurskydd med religiös slakt. Skribenterna har helt rätt i att obedövad slakt innebär att obeskrivligt lidande för djuret och att det är slakt utan bedövning som är förbjudet i Sverige, inte religiös slakt.

Det är konstigt att debatten om dödande av djur bara handlar om hur de dödas, inte att de dödas. När det gäller människor så är mord det värsta brott som finns. Det ses som fel att döda en människa oavsett om det är en smärtsam död eller inte.

Djur är också kännande och upplevande individer som har ett intresse av att leva och uppleva det som är positivt i deras liv - om dom dödas tas de ifrån alla möjligheter till detta.

Oavsett fina ord som gott djurskydd så finns det ingen humant slaktat kött. Det finns bara kött från djur som är slaktade med eller utan bedövning.

Vår syn på dödande påverkar vår syn på lidande. Den individ som det anses rättfärdigt att döda för att äta är det också "acceptabelt" att utsätta för lidande. Tron på ett "humant" utnyttjande är därför rent önsketänkande som bara ger legitimitet åt djurförtrycket.

Camilla Björkbom
Förbundsordförande Djurens Rätt

Per-Anders Svärd
Doktorand i statsvetenskap

Scan kränker svenska medborgare

I fredags, den 23 juli, skrev fyra företrädare för "det kristna Sverige" ett debattinlägg på DN Debatt om sk. religiös slakt. De fyra företrädarna menar att Sverige diskriminerar praktiserade judar och muslimer, bland annat genom att inte tillåta slakt utan bedövning.

Dagen efter, den 24 juli, fick de svar på tal av fyra representanter för Scan, Djurskyddet Sverige och Veterinärförbundet (Johan Beck-Friis räknar jag in i de två senare). Deras replik på debattinlägget är till viss del vettigt. Men också väldigt tokigt.

De har helt rätt i att religiös slakt inte är förbjudet i Sverige (vilket det hävdas i det ursprungliga debattinlägget). Det är slakt utan bedövning som är förbjudet (och att dra in Nazityskland i det hela tycker jag är rätt fult).

De har också helt rätt i att "största möjliga frihet för varje religiös människa att leva ut sin religion och tradition" inte ska tillåtas ske genom att utsätta andra för lidande och smärta.

Allt gott så långt. Men två saker i deras replik är rejält tossiga.

I det ursprungliga debattinlägget skriver representanterna för "det kristna Sverige" om att kosher- och halal-slakt är mindre plågsamt än den kulturellt omhuldade svenska slakten av ripor, älgar och kräftor. Jag vet inte om så självklart är fallet, men det är underligt att representanterna för Scan, Djurskyddet Sverige och Veterinärförbundet tycker att detta är "irrelevant".

För det är ju inte alls irrelevant. Det är alldeles för vanligt att vi kritiserar det som "de andra" utför och i samma andetag bortser från vad vi själva utsätter för. Att svartmåla "de andra" har i alla tider varit ett sätt att slippa undan egen ansvar. Så låt oss kritisera det vi utsätter ripor, älgar och kräftor för med samma frenesi som vi använder för att kritisera slakt utan bedövning.

I repliken skriver representanterna från Scan, Djurskyddet Sverige och Veterinärförbundet också att "slakt utan bedövning är kränkande både för djuren och för de medborgare som värnar om djurskyddet". Och detta är nog mest tossigt av allt.

Det som kränker djur är att slaktas. Slaktas för att Scan tjänar pengar på deras död. Slaktas för att bli till Scan Chorizo, Scan Bratwurst eller Scan Kolbasz.

Slakt utan bedövning gör döden mer plågsam, inte mer kränkande. Att en fin gris blir en Scan Kolbasz-korv, det är kränkande.

Och det Scan gör när de slaktar djur är kränkande för alla de medborgare som värnar om djurens rättigheter.

Foto: Erik Lindegren

Sommartider (hej, hej) - #1

Det är sommar och det är sol och det är Djurens Rätt på sommarturné.

För många inom Djurens Rätt är sommaren den mest hektiska tiden på hela året. För andra är det dags för semester. Själv tillhör jag den senare gruppen, och under de kommande veckorna är det ledighet som gäller för min del. På grund av detta kommer bloggen att uppdateras mer sällan den närmsta framtiden. Men helt tyst kommer det inte vara.

Förra året sammanfattade jag sommaren i en väldig massa punkter. I år hade jag tänkt mig fyra delar av serien ”Sommartider (hej, hej)”. Här sammanfattas (å det kortaste) det viktigaste som hänt, det mest intressanta att läsa och det som surrat i hjärnan likt den mest envetna lilla mygga. Välkommen till del 1.

Under Almedalsveckan (som vi här sammanfattar ur vårt perspektiv) hölls ett seminarium - ”Äta bör man annars dör man” - där Jordbruks- och Livsmedelsverket uppmanade till minskad köttkonsumtion. Vilket (håll i er nu...) upprörde Scan. Och jag tycker meningen ”Varför är det så svårt att hålla sitt eget land om ryggen?” från Scans blogg säger det mesta. Vårt överlägsna djurskydd [sic!] inte längre är huvudsaken, utan vad det handlar om egentligen är att hålla sitt eget land om ryggen. Det är fint med ärlighet, även om sanningen kan vara obehaglig.

Likt varje sommar då jag lämnar huvudstadens vegoutbud blir mitt hjärta lite extra varmt för alla vegetarianer och veganer runt om i Sverige.

Sommaren är årstiden då jag tycker det kan kännas jobbigast att välja vego. För det är ju på sommaren man som mest vill vara som alla andra. Äta mjukglass, käka hamburgare och glo på fotboll, äta samma trista och tråkiga mat på diverse vägkrogar som alla andra och naturligtvis sitta på uteserveringar och äta onyttigheter. Och äter man inte djur blir man oundvikligen lite annorlunda.

Häromdagen stannade jag till som hastigast på Sibylla i Ystad. Fullt med folk – två barnfamiljer, ett MC-par, några ungdomar och några till. Alla konverserade på det det svårförstådda ystadsmålet. För tio år sedan hade jag gillat läget – att som turisten från stan glida fram och beställa en vegoburgare. Nu kan jag tycka att det är lite småjobbigt. Man vill ju vara som alla andra. Smälta in i den svenska sommaren.

Och varje sommar då jag lämnar huvudstadens vegoutbud så påminns jag om att sortimentet inte är lika fantastiskt överallt som i våra tre största städer. Man blir onekligen lite bortskämd. Och jag vägrar bli den som packar med sig en limpa och en burk jordnötssmör i ryggsäcken.

Allt detta får mig att känna en enorm glädje och stolthet över alla de som väljer vego runt om i småstäder i sommarsverige – i Kil, Borrby eller Fjällbacka. Ni är bäst!

Klok ledare i New York Times häromdagen: ”Industrial confinement is cruel and senseless and will turn out to be, we hope, a relatively short-lived anomaly in modern farming.”

Sprang under min resa till Österlen på två spännande gröna oaser i Kivik, och tre spännande veganska burgare/biffar på ICA i Ystad, Rapport på http://vegokoll.se/?p=922

Fin debattartikeln i Kyrkans tidning av våra vänner Pelle Strindlund och Annika Spalde: ”Älska din nästa - oavsett art”.

Glöm inte att lyssna på matradioprogrammet Meny i P1 den 22 juli, då personen bakom bloggen http://vegologi.blogspot.com/ lagar och pratar veganmat. Härligt!

Positivt från USA: San Fransisco May Ban The Sale of Most Pets. Väldigt negativt känns det dock att de skyldiga till en av de mer obehagliga filmer vi har sett på senare år faktiskt inte är skyldiga. Obegripligt.

Det var allt för denna gång. Del 2 kommer om ungefär en vecka. Tills dess finns vi på http://www.djurensratt.se/, http://www.alliansfördjuren.se/, http://www.summerofliberation.se/, http://www.vegokoll.se/, www.facebook.com/djurensratt, www.twitter.com/djurensratt...

Foto: http://www.flickr.com/photos/powi/

Scan om grisar som äter grisar

Sveriges Radios Daniel Örman fortsätter granska djurindustrin, och idag släppte SR Ekot nyheten om att grisar i EU matas med andra döda grisar.

Inom EU får man inte mata de djur som ska bli vår mat med kött- och benmjöl från andra djur. Fett och blod går däremot bra. Visst är köttindustrin härlig?

Något annat som är härligt är att mångas reaktion på denna nyhet mer handlar om köttet från dessa grisar-som-äter-grisar är farligt att äta (vi minns ju alla vad som låg bakom den s.k. galna ko-sjukan) snarare än det absurda att vi gör grisar till kannibaler för att vi ska kunna äta billigt griskött.

I Sverige har Scan och de andra köttproducenterna kommit överens om att inte använda blod eller animaliskt fett i djurfoder till grisar och andra djur, och Scan använder naturligtvis Ekots rapportering för att återigen dra fram sitt klassiska slagord "ät svenskt". På sin blogg och i media säger man att det är oetiskt att ge animaliskt foder till djur från samma art.

Att Scan, enligt Ekots rapportering, är delägare i det danska företaget Daka, som tillverkar just grisfoder baserat på grisblod och grisfett, nämner man inte. Underligt, eller hur?

Frågan är om Scan tycker det är oetiska att mata grisar med döda grisar, eller om det oetiska ligger i att göra det i Sverige - där vi äter djur med en hel annan omtanke jämfört med hur andra äter grisar.

En köttfri dag?

Undertecknad är för tillfället på resande fot, och har det svårt att uppdatera bloggen i önskvärd omfattning. Därav publicerar vi idag ett gästinlägg från Scanbloggen om det här med en köttfri (eller var det väskfri?) dag i veckan. Håll till godo med underhållningen:

"Läste Expressens Ledare igår av Ann-Charlott Marteus. Hon förespråkar en köttfri dag. I och för sig inget nytt, det har vi hört många säga vid det här laget. Senast i mängden är Paul McCartney. Men när Marteus refererar till någon som i sin tur liknar biffätande med rattfyllerister får det mig att reagera.

Jag kan inte låta bli att ställa frågan om vi inte samtidigt borde införa kaffelattefria dagar, mjölkfria dagar i skolan, barfota dagar, ostfria dagar, väskfria dagar filmjölksfria dagar, smörfria dagar….. dagarna kan bli många.

Det som är mest fascinerande i dessa pågående debatter är just att få tar upp våra ”öppna landskap” eller den biologiska mångfalden? Ni vet, de där härliga ängarna som Ulf Lundell så underbart beskriver. Och på ängarna får det gärna gå betande djur. Mysigt. Vad gör vi med kossorna när de har gjort sitt för mjölken? Ja, på Scan får vi faktiskt frågan rätt ofta. Svaret är att vi äter upp dem. I bästa fall blir det köttfärslimpa i skolan.

Att äta en allsidig kost med mycket vegetabilisk föda är för mig en självklarhet men att ensidigt utesluta en matkomponent vad vinner vi på det? Inte särskilt mycket klimatmässigt i alla fall. Den där kaffelatten som jag tror många sveper i sig dagligen ska vi väl ta vara på hela vägen. Det ger respekt för naturen och
djuren."

Problem för köttätare med dåligt samvete

"I somras gick Scan stolt ut med att företaget till hösten skulle erbjuda kunderna att klimatkompensera sin köttkonsumtion. Genom att via hemsidan skänka 150 kronor till trädplantering i Moçambique, Uganda och Mexiko skulle en köttätare kunna radera sitt dåliga samvete för ett helt år, sa Scan.

Men ännu finns det ingenstans för en klimatplågad konsument att vända sig på Scans hemsida.
- Det specifika kompensationsprojektet är fryst ett tag, säger Margareta Thorgren, Scans kommunikationsdirektör.

(....)

Koncernen ska skaffa sig en gemensam hållbarhetsstrategi där klimatfrågorna ingår. Strategin väntas vara klar före årsskiftet. I den ska finnas utrymme för nationella variationer. Om det finns en risk att klimatkompenseringsprojektet läggs ned kan Margareta Thorgren inte säga."

Min kommentar: det är faktiskt inte så krångligt, det här med klimatet och konsumtionen. Lösningen börjar på "v". Och slutar på "ego".
Källa: Köttätare med dåligt samvete tvingas vänta

Sagt i veckan - vecka 28

"Oinredda burar bryter mot djurskyddslagen."

Resultatet av en dom i hovrätten som en en gång dömt fyra skånska äggproducenter som haft höns i oinredda burar.

"Med kött som en av klimatkrisens största bovar är det inte konstigt att Scan vill hjälpa konsumenterna att äta korv med gott samvete. I höst börjar slaktföretaget erbjuda klimatkompensation via sin hemsida. För 150 kronor kan den som vill radera skadan av hela sin årskonsumtion av kött. Pengarna går till plantering av träd i Moçambique, Uganda och Mexiko. Frågan är om de faktiskt minskar växthuseffekten.
På Energimyndigheten ifrågasätter man det. Inte de specifika projekt som Scan har valt, utan att överhuvudtaget tillgodoräkna sig klimateffekt från projekt som inte ingår i FN:s eller EU:s regelsystem. De är kopplade till Kyotoprotokollet och strikt kontrollerade.
På den frivilliga marknaden, där Scans kunder ska köpa sig fria från sin klimatskuld, finns det inget allmänt accepterat system för att garantera att projekten faktiskt reducerar växthusgaserna.
- Utvecklingen på den oreglerade marknaden går framåt och snart kanske det finns en etablerad standard som uppfyller lika hårda krav som i de andra systemen. Men vi är inte där än, säger Ola Hansén på Energimyndighetens enhet för klimatfrågor.
Scan kände till rekommendationerna från Energimyndigheten men valde medvetet bort FN- och EU-reglerade projekt. Det fanns inga med tillräckligt tydlig koppling till lantbruk.
- Vi kände att ur kommunikationssynpunkt, i anknytning till jordbruksverksamheten, var trädplantering ett naturligt val. Det är lätt att kommunicera nyttan både internt och externt, de flesta kan ju föreställa sig ett träd, säger Scans miljöchef Olov Osmark.
Var det viktigare att det gick att enkelt kommunicera en koppling till slakten än att få en garanterad klimateffekt?
- Nu drar du nog lite långa slutsatser. Jag vill påstå, av vad vi kan bedöma, har man väl så god klimateffekt i de projekt vi stödjer."

Ett långt citat från lantbrukstidningen ATL ang. Scans idé om att konsumenter ska kunna klimatkompensera sitt köttkonsumtion för 150 kronor per år.

Sagt i veckan - vecka 27

"Orsaker till varför det Brasilianska köttet avger så mycket mer koldioxid än det svenska är att djuren har en lägre tillväxttakt vilket innebär att de lever längre, de går utomhus och har högre dödlighet."

Scan konsterar i sitt pressmeddelande Var klimatsmart - ät svenskt nötkött att de svenska djuren växer (onaturligt) fort, lever korta liv och tvingas vara inomhus.

Scan har för övrigt inte legat på latsidan i veckan utan har också producerat pressmeddelandet Ät kött med gott klimatsamvete. Känns det inte som att hela klimatdebatten går åt ett håll och Scan åt det andra?

"Hur har de djur som ger mig kött, ägg, dun etc. egentligen haft det under sitt (ofta alltför korta) liv? Handlar man närproducerat livsmedel kan man ta reda på det ganska enkelt, men om man handlar i de stora kommersiella dagligvarubutikerna är det allt svårare. Därför är det jätteviktigt att våra politiker tar ansvar för att skapa tydliga regelverk som ger djuren ett bra skydd."

Djurskyddet Sveriges bloggare rapporterar från ett av organisationens seminarier i Almedalen. Om man har sett hur köttproduktion, framställningen av ägg och plockandet för dun går till så kan jag inte riktigt se hur man kan se det som att djuren "ger" oss något, när det är uppenbart att det är vi som "tar". Ett litet ord, men ett viktigt sådant som förmedlar en acceptans från den som ger.

Djurskydd borde vara ett skydd för djur mot att bli utnyttjade och dödade för att bli mat, kläder, jaktbyte, underhållning, försöksobjekt, sexobjekt m.m. Men det är uppenbarligen inte så begreppet tolkas eller används. Och däri ligger hela diskussionen om djurrätt och djurskydd.

"[Jakt är] att komma till insikt om meningen med livet. Förstår man inte det är man inte en värdig jägare. Att nedlägga ett djur ska man förtjäna, det är en ära och det kräver mer än ett dödligt vapen. Respekt för livet är en stor del av jakten."

Per Moberg i senaste numret av Kick-Off, "Sveriges största tidning om konferenser och möten". Ibland blir det bara lite för mycket...

"Vi har väl alla inpräntat i oss att just på torsdagar då äter man ärtsoppa med fläsk, fast det knappast är någon som äter det numera. Alltså är torsdagen en perfekt dag att återerövra och göra om till veckans vego-dag!"

Chefredaktör Petra Achberg i senaste numret av tidningen Föräldrar & barn. Vi håller med (även om man naturligtvis inte behöver välja bort ärtsoppan). Köp tidningen och läs bl.a. intervjun med Vegofamiljen Monsén.

En reflektion rörande Scans miljövänliga skinka

I en stor helsidesannons i DN den 5 juni, på Världsnaturdagen, mitt emot ledarsidan, försöker Scan länka samman den svenska köttindustrin och köttätande med cykelåkning och miljötänkande.

Ur askan efter larmen om behandlingen av de danska grisarna och den fatala antibiotikaresistensen som breder ut sig bland människor, lyckas Scan med konststycket att förvandla sig till ett miljövänligt företag. Som med gratisutdelningen av sin ekologiska bokvedsrökta skinka till alla cyklister på Slussen i fredags morse likt en Fågel Fenix istället tycks lyfta och ta täten i miljötänkande, genom att få oss att tro att vi ska äta mer griskött för att vara miljövänliga. Smart och behändigt har de skapat en ny marknad för det på sistone ifrågasatta grisköttet, vilket förmodligen genast märktes i försäljningen.

Det är bra jobbat av Scans pr-makare och marknadsförare.

Hur kan Scan tala om miljötänkande när den internationella köttindustrin, den svenska inräknad, ensam i alla sina led står för nästan en femtedel av alla utsläpp av växthusgaser i världen? Och då inte bara koldioxid (från alla transporter och från förlusten av kolsyreslukande regnskogar), utan än mer av de mycket farligare gaserna metan och dikväveoxid, som strömmar ut i atmosfären från de högkoncentrerade gödseldepåerna som bildas när djur som ska leva och beta utomhus på stora ytor plötsligt pressas samman på djurfabrikernas minimala golv. Särskilt grisarna, dessa känsliga, sociala, kärleksfulla djur som näst chimpanserna står oss närmast i skapelsekedjan, vars lever kan transplanteras till oss och vars DNA till 98% överensstämmer med vår egen. Att behandla dem som vi gör borde betraktas som ett brott, som det djurplågeri det i själva verket är.

Vem har inte med fingrarna för näsan skyndat förbi stanken från ett grishus som följer med i flera kilometer och förgiftar landskapen med sin frätande ammoniak, som på Öland eller i Östergötland. Den är vedervärdig, även när den tunnats ut i luften där vi springer. Hur är den inte där grisarna står i mörkret, utan fönster, fastlåsta och såriga i sina burar utan skymten av en strimma frisk luft eller dagsljus. Och det köttet ska vi äta!!! Och slå oss för bröstet för att vi gör det. Ekologiskt, visst, det börjar sälja. Men flera undersökningar visar att de svenska eko-grisarna inte har det stort mycket bättre än de andra grisarna.

Hur kan Scan överhuvud tagets med hedern i behåll ta ordet miljötänkande i sin mun? Scan som genom sin verksamhet håller miljontals grisar (och kor) fångna i burar och inhägnader hela liv i väntan på en skräckfylld slakt, som proppar dem fulla med antibiotika och föder upp dem på regnskogsodlad soja, som inte bara höjer utsläppen av växthusgaserna dramatiskt, utan även bestjäl människorna i tredje världen på odlingsjord för livsmedel och dessutom gör oss som äter av köttet antibiotika-resistenta och mer benägna att få svåra sjukdomar. När det mest miljöriktiga och klimatvänliga vi kan göra är att sluta äta kött, åtminstone minska vår köttkonsumtion radikalt.

Genom sin grovt vilseförande annons och sitt tilltag att dela ut den ekologiska gratisskinkan till cyklisterna på Slussen i fredags morse, visar Scan och köttlobbyn att de med hjälp av sina (EU-sponsrade?) pengar faktiskt kan – och får – göra precis som den vill. Men framför allt att de saknar all moral.

Maria Sandblad
Frilansjournalist

Veckans bevingade ord - vecka tolv

För Veckans bevingade ord vänder vi oss till Göran Greider. Hans dikt "Den skållade grisen", skriven med anledning av avslöjandena om att grisar skållats levande på ett par av Scans slakterier, finns publicerad i sin helhet på dalademokraten.se, här följer ett par valda rader:

De säger att det är min rätt
att aldrig behöva lida under slakten
men jag lider hela mitt liv
och jag föds för att lida
och lida så billigt som möjligt.

Jag har ett medvetande
som ingen vill veta av,
jag har en själ som inte ryms
i denna värld av blod och slakt.

Jag ska hamna på middagsbordet
och jag ska skrika även där
när du skär mig i bitar.

Wow.

PS. Visste du förresten att du borde skriva till Tivall och be dem skippa äggvitan, att PETA har ett intressant förslag på hur man kan smaksätta tofu, att vi på senare tid fått ta del av glädjande nyheter från Ryssland, Israel och Portugal, att företaget PureGanics gör glidmedel för veganer och att svenske Ludvig är i final i en på denna blogg tidigare nämnd tävling. Trevlig helg!

Veckans bevingade ord - vecka elva

Förra veckans bevingade ord blev aningen försenade (bland annat beroende på gästbloggandet hos P3 och att det finns ett par nya filmer på Djurens Rätts kanal på Youtube). För att kompensera för detta blir det denna gång två bevingade ord istället för ett.

Vi börjar med ett par ord från Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson. Åkesson medverkade den 10 mars i Maciej Zaremba artikelserie om invandrarnas Sverige i DN Kultur och svarar där så här på frågan om vem som är ”svensk”:

"Man skall ha svenska värderingar", säger Åkesson. "Man skall ha vår syn på demokrati och på jämställdhet – nej, det blir fel – på förhållandet mellan man och kvinna. Samt på hur vi tar hand om djuren."

I detta sammanhanget fokuserar vi på den sista meningen. Att det är något i att vara "svensk" som handlar om hur vi tar hand om djur. Tänka sig. Och följdfrågan blir då naturligtvis var det detta är. Är det "svenskt" att varje år ha ihjäl 6 miljarder fiskar och 80 miljoner andra djur för att bli mat? Eller att råttor i Linköping får hälsenan avskuren för att sedan hängas upp i svansen i 14 dagar innan de dödas? Är det alla fall av vanvård eller det dagliga djurutnyttjande som kallas djuromsorg? Är det http://www.wallsofglass.se/ som är "svenskt"?

Många frågor, få svar.

Och apropå vårt fina svenska sätt att ta ta hand om djur så rapporter media idag om hur grisar skållades levande på ett av Scans slakterier i Luleå (en nyhet som enligt Scan dock inte är en nyhet). Slakteriets vd, entreprenören Michael Hugosson, svarar så här i nyhetsrapporteringen om varför detta inte för förekomma:

– Det är fel mot djurens rätt. De har en rättighet att avlivas på rätt sätt och då är det vi som bestämmer som ska se till att det inte händer.

Jag höll på att trilla av min kontorstol när jag läste det första gången. Djur har rättigheter, men detta är första gången jag hört någon använda det i detta sammanhanget. Och det får naturligtvis inte stå oemotsagt, så att rättighetsbegreppet blir synonymt med en "schysst död".

Vad jag vet går det för övrigt inte att tilldela egendom eller resurser rättigheter, och resurser (eller råvaror) är precis vad djuren i livsmedelsindustrin är reducerade till.