Det vi inte skrev

"Det vi inte skrev."

Vi har debatterat minkar i Svenska Dagbladet de senaste dagarna. Vårt första inlägg hade rubriken ”Stark opinion för att stänga minkfarmer” - och i samband med vårt debattinlägg så släppte vi en ny opinionsundersökning som visar att motståndet mot pälsdjursfarmer i Sverige är fortsatt starkt: 8 av 10 svenskar vill se ett förbud.

Någon dag senare svarade Svensk Mink, som pratade om lögner etc. I vår replik - med rubriken "Minknäringen saknar helt folkligt stöd” - besvarar vi deras kritik mot vår ursprungliga debattartikel.

Läs gärna alla tre om du vill skapa dig en aktuell bild av debatten just nu. Vill du ha en sammanfattning så säger jag som Hans Rosling: vi har rätt, de har fel.

En sak som vi dock inte skrev i våra debattartiklar rör ett argument som pälsbranschen återkommer till. De refererar nämligen ofta till en egen opinionsundersökning som de menar visar att detta inte är en viktig fråga för svenska folket. Så här skriver Svensk Mink:

"Betydligt mer intressant, inte minst för våra politiker, var ett annat svar i samma undersökning - svaret på frågan om hur viktig Djurens rätts fråga om ett förbud mot minklantbruk var för dem. Sju av tio svarade att det inte är någon viktig fråga alls.

Om det sedan stämmer, som minkbranschens representant Johan Dalén skriver, att pälsdjursfarmer (eller minklantbruk på pälsbranschspråk) inte är en viktig fråga för svenska folket - ja, då är väl saken ganska enkel: ingen skulle sakna minkfarmerna om de försvann. För de över en miljon minkarna som varje år dödas i svensk vore det däremot en väldigt stor förbättring.

Ytterligare ett argument för ett förbud alltså.

Fortsatt minkdebatt med Sveriges Pälsdjursuppfödares Riksförbund

"I själva verket noteras missförhållanden och brott mot djurskyddslagstiftningen i var och varannan minkfarmsinspektion från de senaste åren."

Djurens Rätt har i tre debattinlägg på SvD:s Brännpunkt diskuterat minkfarmer med Johan Dalén (måste lära mig att stava hans namn utan h...), vd för Sveriges pälsdjursuppfödares riksförbund. Det började med Daléns inlägg om olagliga aktioner, där han bl.a. skrev om att de kontroller som har gjorts av Sveriges minkfarmer inte har funnit några missförhållanden. Detta stämmer inte, vilket Djurens Rätts Lena Lindström påpekade i detta debattinlägg. Johan Dalén svarade och menar att Djurens Rätt far med osanning. Och där beslöt SvD att dra streck i debatten, Lena Lindström fick inte sin replik införd i tidningen. Så den kommer här istället:

Pälsbranschens VD Johan Dalén uppmanar till saklighet och uppriktighet. Jag kunde inte instämma mer. Min replik gällde hans felaktiga påstående i det ursprungliga inlägget att inga missförhållanden framkommit vid länsstyrelsernas inspektioner. I själva verket noteras missförhållanden och brott mot djurskyddslagstiftningen i var och varannan minkfarmsinspektion från de senaste åren. Det här är offentlig information som vem som helst kan begära ut från länsstyrelserna. Men Dalén hävdar att jag ljuger

Det tycks som att medvetna missförstånd ligger bakom flera av anklagelserna. Dalén skriver att jag påstår att den farm som stängt in minkar i ett svinstall har fått djurförbud. Det har den dessvärre inte, och det skriver jag inte heller. Jag skriver tydligt att två andra farmer har fått det. Däremot saknar denna farm tillstånd för sin redan pågående verksamhet, och kommer enligt länsstyrelsen sannolikt inte få något heller.

Dalén tycker att jag har få exempel att anföra för min tes. Jag nämner åtta specifika farmer och hänvisar till Jordbruksverkets sammanställning av ytterligare 39 inspektioner. Problemet är att det finns så många exempel på överträdelser att det inte går att få in allihop i en kort replik. För att ge ytterligare några exempel så kan jag lägga till att i landets minkfarmstätaste län Blekinge har tio farmer inspekterats under 2011. Alla utom en kunde inte leva upp till gällande föreskrifter. Nio av tio hade inte föremål för sysselsättning till alla djur. Hälften saknade utrustning för avlivning av enstaka minkar, vilket sannolikt betyder att de slår ihjäl eller bryter nacken av sjuka djur. Och sju av tio saknade fullständiga tillstånd för sin verksamhet. Det är siffror som Johan Dalén har all anledning att vara bekymrad över.

Därnäst menar Dalén att de två farmer i Halland som fått föreläggande av Länsstyrelsen för olagliga avlivningsmetoder inte alls gjort fel, utan att det hela bygger på ett missförstånd. De kontrollanter som han i sitt första inlägg benämner som professionella utpekas därmed som högst inkompetenta. Johan Dalén menar att de minkar som stoppas ner fyrtio stycken på varandra i en delvis gasfylld låda ska vara glada att denna "transport" inte varar längre än 15 minuter. Så här beskriver länsstyrelsen i Halland metoden:

”Lådan fylls ibland (inte alltid) på med CO2 (i verkstan) därefter rullas lådan ut till skugghusen där man samlar ihop mellan 30-40 minkar och går därefter tillbaks till verkstan. Ihopsamlandet tar ca 10-15 minuter. När man kommit tillbaks till verkstan kopplas CO2-slangen in i lådan och det fylls på med CO2 i ca 2 minuter. Därefter stängs CO2-tillförseln av och man låter minkarna ligga kvar i lådan i ca 5 min till. Minkarna ska efter det vara döda enligt djurhållaren. Därefter tas de upp ur lådan och läggs i "tumlaren".”

Länsstyrelsen ställer också följande fråga till Jordbruksverket, den myndighet som är ansvarig för djurskyddet och tolkningen av djurskyddslagstiftningen i Sverige:

”Är det godkänt att samla ihop 30-40 djur som inte "känner" varandra med tanke på att de i grunden är mycket territoriella solitärlevande djur? Visserligen gäller det enbart en kort stund, ca 20 minuter, och uppenbarligen skadar de inte varandra då pälsarna borde bli förstörda MEN insidan av lådans väggar innehåller många skrapmärken av minkarna”

Jordbruksverket svarar bland annat:

”Att låta djuren kvävas på det sättet under lång tid är absolut inte OK.”

och:

”Koldioxidavlivning är en omdebatterad metod och det finns både fördelar och nackdelar med den här metoden.”

Det sistnämnda hänvisar till att inandning av koldioxid (CO2) är plågsamt för alla ryggradsdjur. Det gör ont i slemhinnorna och leder till kvävningskänslor och panik. Fördelarna är att det är billigt och enkelt att använda, då djuren kan avlivas i grupp – inte exakt vad en mink drömmer om. Johan Dalén slirar ganska rejält när han skriver att koldioxid är ”en av de snabbaste och mest smärtfria avlivningsmetoder som förekommer”.

Så mycket för att hålla sig till sanningen.

Lena Lindström
Etolog
Djurens Rätt

Undrar vad kycklingarna och burhönorna har att säga?

"Finns det något mer uttjatat än idén om att bara djur som mår bra ger bra produkter?"

Tydligen har det pratats minkar i Ring P1 idag. Och tydligen ringde den alldeles nyligen i denna blogg diskuterade VD:n för pälsgänget in. Från Ring P1 på Twitter:

"VD för Pälsdjursuppfödares riksförb: "Vanvård av djur är en mycket dålig affärsidé. Det blir inga bra produkter om inte djuren mår bra"."

Mer finns på deras webb, med möjlighet att hoppas in i debatten. Har inte hört programmet, och tror jag avstår från att göra det. Men finns det något mer felaktigt eller uttjatat än idén om att det inte blir bra produkter om inte djuren mår bra? Det är som all den tid och energi djurnäringarna lägger på avel inte finns, eller räknas.

Många tycker kycklingkött är det godaste som finns - trots att det är rätt vedertaget att få djur i livsmedelsproduktionen har det värre än just kycklingar, med ben som knappt bär dem.

Många uppskatta kött från grisar - trots att vi sett bilder på hur de hålls, och trots att de flesta aldrig ser solens ljus under sina liv (vilket man skulle kunna hävda är ett sätt att må bra).

Och uppenbarligen blir minkpälsen fin trots att man håller dessa djur i en liten nätbur under hela sitt liv.

Är dessa tre exempel bevis för att kycklingar, grisar och minkar mår bra. SÅKLART INTE. Det förstår ju vem som helst. Det är ett bevis för att vi har varit duktiga på att avla fram djur som ger oss det vi vill ha från dem. Inte för att de mår bra, utan oavsett hur de mår.

Om man vill skulle man också kunna dra en parallell till det vi kunnat läsa om elitgymnaster i Dagens Nyheter de senaste veckorna. Är bra prestationer i idrottsvärlden ett tecken på att idrottarna mår bra? Uppenbarligen inte.

Bara så ni vet - minkarna har det bra

Idag dömdes en djurrättsaktivist till 3,5 års fängelse för mordbrand och olaga hot (det längsta straffet i Sverige som en djurrättsaktivist dömts till, vad jag vet). Och det finns väl inte jättemycket att säga om detta som inte är självklart och/eller redan sagt (minkarmerna kommer att placeras i historieböckerna, och det kommer ske med hjälp av sunt förnuft, argument och empati - det räcker).

Men så kom då Sveriges pälsdjursuppfödares riksförbund och försökte plocka poäng i samma veva som domen kom.

Visst, jag fattar hur det hela fungerar. Dom mot djurrättsaktivist = bra läge för pälsfarmsgänget att plocka poäng i debatten. Djurens Rätt skulle säkert gjort likadant om situationen var den omvända (tyvärr är ju straff på 3,5 år i princip omöjliga för djurplågeri...). Men:

"Svenska minkar mår bra. Det stora antalet oanmälda kontroller som länsstyrelsens professionella kontrollanter utfört under de senaste åren har inte visat några missförhållanden på svenska gårdar. Det goda djurskyddet är resultatet av ett gott samarbete mellan myndigheter och en högst seriös bransch som hela tiden tar nya initiativ till förbättringar. Och så sent som i april i fjol beslutades med klar majoritet i Sveriges riksdag att minknäringen ska få finnas kvar."

Känns inte detta lite som när någon i publiken...  

[Note to self: att uppdatera bloggen med appen BloggerPack - inte så smart, eftersom appen verkar ha strukit bort halva inlägget. Men det jag skulle skriva var:]

... börjar prata om något helt annat än vad föreläsningen handlar om? Ni har säkert alla varit med om detta. Debatten handlar om EU och personen börjar mala på om vindkraftverk. För hur minkarna mår har ju inte med ämnet att göra - i Johan Daléns debattinlägg blir det ett paket - olagliga djurrättsaktivism är dumt och minkar har det bra. Och det blir tokigt.

Till saken om att minkar har det bra, att kontroller inte har hittat missförhållanden och att branschen hela tiden tagit initiativ till förbättringar kan man anföra t.ex. att:

• här kan du läsa om två minkfarmer i Halland som fått förelägganden av länsstyrelsens djurskyddsinspektörer för att avlivningen av minkarna utsatt dem för en långdragen och plågsam död.
• här kan du läsa om minkfarmare som ljög för djurskyddsinspektörer.  
• här kan du läsa om vad inspektörerna egentligen hittade under sina inspektioner. 
• här kan du läsa om en minkfarmare som åtalats för djurplågeri.

Det var bara vara lite av det som tyder på att han kanske inte har helt rätt i att svenska minkar är bra och att detta är helyllebranschen nummer ett.

Avslutningsvis, den tydliga politiska majoriteten han pratar om - i dagsläget är siffran, i princip, 157 röstar för och 152 röster mot. Ingen gigantisk majoritet precis. Även om han har rätt i att den var tydligare i april.