En ny tidskrift om djur och den etiska diskussionen kring vår relation till dem har sett dagens ljus -
Journal of Animal Ethics. Tidskriften ges ut av Oxford Centre for Animal Ethics och University of Illinois Press, och har som målsättning att vidga den internationella debatten kring djurs moraliska status. Tidskriften kommer ut med två nummer per år, och redaktörer är (den inte helt obekanta) teologen Andrew Linzey samt filosofiprofessorn Priscilla Cohn vid Penn State University.
Det första numret kom ut i dagarna, och jag valde fem artiklar att läsa för att få ett hum om första numret. I
"Canada’s Commercial Seal Hunt: It’s More Then a Question of Humane Killing" resonerar David M. Lavigne och William S. Lynn, från International Fund for Animal Welfare respektive Center for Enviromental Studies vid Williams College om den kanadensiska säljakten, som de ifrågasätter legitimiteten av. Vad som är mest intressant, tycker jag, är resonemangeet om att det egentligen inte handlar om vilken
"killing technique" som är mest "human", eller om huruvida det finns en sådan – utan att frågan egentligen handlar om sälar som individer, inte populationer eller komponenter i ett marint ekosystem.
I
"Cognitive Relatives yet Moral Strangers?" diskuterar Andrew Knight från ovan nämnda Oxford Centre for Animal Ethics och Judith Benz-Schwarzburg från universitetet i Tübingen ett ämne som jag tycker är väldigt spännande. Nämligen frågan om de egenskaper vi anser göra oss till människor, och vad det innebär för vår relation till andra djur om de (djuren) tack vare dagens forskning uppvisar förmågor och egenskaper som vi tidigare ansett vara exklusivt mänskliga. Knight och Benz-Schwarzburg menar att djurs utmanande av dessa gränser även borde innebär att vi tvingas utvärdera hur vi ser på deras moraliska status.
En massa spännande konkreta exempel förs fram, och deras resonemang är väldigt intressant. Vad innebär det t.ex. för de djur vi håller i fångenskap – där vi ofta tar hänsyn till deras fysiska tillvaro, men inte lika ofta deras psykiska trots att vetenskapen ständigt ger oss nya insikter i även den delen av deras värld. Eller är det kanske till och med så att djur i fångenskap är en företeelse som det blir svårare och svårare att försvara? Mänskliga barn ger vi extra omsorg och rättigheter, trots att vi undantar dem från en mängd skyldigheter i vårt samhälle. Är detta ett rimligt förhållningssätt även till de andra djuren, frågar Knight och Benz läsaren. Väldigt läsvärt och intressant.
Grace Clement från Salisbury University i USA kommer i artikeln
""Pets or Meat"? Ethics and Domestic Animals" in på lite samma sak. Men hennes huvudsakliga resonemang är att vi idag grupperar vilda djur och de djur som hålls i den intensiva djurhållningen i en moralisk grupp (som vi inte tar särskilt stor hänsyn till) och sällskapsdjuren i en annan (som vi vanligtvis tar väldigt stor hänsyn till). Allt baserat på att vi har personliga relationer med dem senare, men inte med de förra. Men Clement menar istället att det rimliga borde vara att placera sällskapdjuren och djuren i djurfabrikerna i samma moraliska cirkel, beroende på att vi skapat en situation där båda dessa grupper befinner sig i en beroendeställning till oss människor.
Hon argumenterar för att det inte är vår relation till djuren/djuret som borde avgöra vårt moraliska agerande (vilket är fallet idag, om man jämför vårt agerande mot t.ex. en hund och en gris) utan den beroendeställningen de befinner sig i till oss människor. I det senare fallet försvinner skillnaden mellan hunden och grisen – vilket dock inte det vilda djuret gör. Att äta kött från djurfabriker blir därmed ett moraliskt problem som inte jakten på vilda djur blir.
Och samma slutsats kommer Barbro Fröding från universitet i Oxford och Martin Peterson från universitet i Eindhoven fram till i artikeln
"Animal Ethics Based on Friendship". De utgår från Aristoteles värdeetik och kommer fram till att det idag finns tillräckligt mycket som tyder på att vi kan ha vänskapsrelationer till djur, och att värdeetiken ger att vi har moraliska skyldigheter mot vänner som vi inte har mot främlingar. Om djur är våra vänner har vi inte rätt att äta dem, helt enkelt. Och av detta följer att det är fel att äta djur från djurfabriker, men inte djur som lever i det vilda – samt att det moraliska ansvaret i det första fallet ligger hos djurhållaren (som har, eller borde ha, en nära relation till djuret) snarare än konsumenten som inte är kompis med det djur vars kött hon eller kan konsumerar. Det blir inte heller ett problem att äta fisk, med tanke på att varken fiskaren eller fiskätaren har en vänskapsrelation till den fisk som fångas.
Ett lite märkligt resonemang i mina öron. Tanken på att det finns tillräckligt mycket som tyder på att vi bör se djur som våra vänner är förvisso sympatisk, men en etik som bygger på att våra skyldigheter i huvudsak gäller mot dem vi har en nära vänskapsrelation till känns för mig som en etik som kan få rätt otrevliga konsekvenser.
Den avslutande artikeln jag bestämde mig för att läsa –
"Should Whiteheadians Be Vegetarians? A Critical Analysis of Thoughts of Whitehead, Birch, Cobb and McDaniel" var tyvärr ett riktigt sömnpiller. Den bygger på en analys av den brittiska filosofen Alfred Whitehead (1861-1947), en filosof jag aldrig hört talas om, och som jag nog inte har någon större lust att höra talas om heller. Artikeln, av Jan Deckers vid universitet i Newcastle, innehåller resonerande om växters moraliska status jämfört med djurs och annat ointressant. Så den glömmer vi.
Journal of Animal Ethics är inte helt lätt att få tag i, och den är inte alldeles läsvänliga för den som befinner sig utanför den akademiska världen. Men för den som vill ta del av en massa intressanta resonemang kring vår relation till djur, kommentarer till nyutkomna böcker inom samma område och få en inblick i den akademiska debatt som pågår är den värt ansträngningen att få tag i.
Mer information om Journal of Animal Ethics finns på
http://www.press.uillinois.edu/journals/jane.html.
