Förändringens vindar

"Förändringens vindar"

Källa: http://huff.to/1S69uCT

Skillnaden mellan ansvarig och ansvarig

"Skillnaden mellan ansvarig och ansvarig."

Såg den här tidningsartikeln i Corren idag. Den handlar om hur en person dömts till dagsböter efter att 1 277 kycklingar kvävts till döds i burarna där de transporterades.

Allvarligt förstås. Men det är ändå svårt att inte haja till en sekund av rubriken - "Uppfödare ansvarig för kycklingdöd". För alla uppfödare av kycklingar är ju ansvariga för kycklingarnas död. Döden är ju poängen och anledningen till att uppfödningen finns från första början. Det är vad som gör den lönsam.

Här utkrävs ett juridiskt ansvar för att kycklingarna anses ha utsätts för "överansträngning samt onödigt obehag och lidande" och för att de dog innan deras död blev lönsam (för de är ju inte som att de hade överlevt om transporten hade gått helt rätt till - de hade varit döda inom några timmar i vilket fall som helst). Men ansvarig i ordets rätta betydelse har ju alla uppfödare. Liksom alla konsumenter av kycklingar förstås.

Poängen är inte att förringa allvaret i lidandet kycklingar utsattes för här, som ni säkert förstår. Men "ansvarig" är ett ord som i detta sammanhang har en en dubbel betydelse - det finns ansvarig som ansvarig på ett bra sätt (som levererade kycklingarna som de skulle, så att de senare kunde hamna i en plastpåse i en Konsum-affär nånstans) och ansvarig som ansvarig på ett dåligt sätt (de dog på ett sätt där de led mer än de skulle och dog tidigare än tänkt).

Men egentligt ansvariga för kycklingarnas död är vi ju faktiskt alla.

Heja Forest Green Rovers *klapp, klapp, klapp*

"Heja Forest Green Rovers *klapp, klapp, klapp*"

Har du inget favoritlag så kanske det är dags att skaffa ett - nämligen Forest Green Rovers i brittska division 5 (tror jag, det är ju hopplöst att förstås det engelska seriesystemet, men typ).

Denna käcka förening (som just nu dessutom leder serien) har redan tidigare varit vegovänliga men har nu tagit steget fullt ut och blivit världens första (i alla fall enligt dem själva) veganska fotbollslag! Köttet har tidigare rykt från deras hemmamatcher och nu ryker även fisken och mejeriprodukterna så att deras matcher blir en "totally vegan matchday experience for fans".

Klicka dig gärna in på http://edition.cnn.com/2015/10/30/football/world-health-organization-meat-vegan-football, där finns riktigt fina citat från chefen för Forest Green Rovers - som helt plötsligt placerar sig överst på listan över drömresemål för fotbollsfixerade veganer (laget finns i Nailsworth, mittemellan metropolerna Gloucester, Swindon och Bristol).

Ordet vegan vinnner

"Ordet vegan vinner."

Igår var Internationella Tillbaka till framtiden-dagen. Och jag fick en Tillbaka till framtiden-känsla när jag efter jobbet gick till O'Learys för att äta (det är nu min fru ropar "Kan du aldrig äta någon annanstans, någon enda gång?").

Det var knökat med folk. Champions League-fotboll på restaurangens 273 tv-apparater, Zlatan mot Cristiano Ronaldo. Ölen flödade och folk käkade sina inte helt hälsosamma kvällsmiddagar.

Mitt i allt detta fanns:

Först den mindre iakttagelsen att Oumph!:en nu flyttat från en separat meny till den permanenta. Och att det nu är tydligt angivet vilka Oumph!-rätter som är veganska och vilken som inte är det (jag tittar på dig Mr. Ceasarsallad).

Men den större iakttagelsen (jag är inte den första som gör den, och jag har nog gjort den tidigare, men struntsumma - och poängen är inte att O'Learys kör på vego, det är ju inte heller en nyhet - men läs vidare så kommer själva poängen): tänk att du reser tillbaka i tiden till typ 1997. Om du då sa att du var vegan så var det för de flesta synonymt med att släppa ut minkar, med att elda upp Scan-bilar och med svarta luvtröjor.

Tänk dig sen att du reser Tillbaka till framtiden (alltså till nu) och såg vilken fascinerande resa som ordet vegan har gjort. Det har gått från något negativt laddat till att bli ett positivt ord som används i allt fler stora företags marknadsföring och produktmärkning – naturligtvis för att de ser en målgrupp, men också för att de inte är rädda för ordet längre.

Vi hade nog garvat 1997 om någon sagt att Sveriges största sportrestaurangkedja skulle ha haft flera veganmärkta produkter på menyn år 2015. Och hade jag vetat då vad jag vet nu så hade jag då varit betydligt mer hoppfull om framtiden.

Nu återstår förstås att se till att färre djur dödas för att bli mat. Veganism är ett verktyg, inget självändamål. Men det är i alla fall inte längre ett negativt laddat ord - och då har vi kommit en bit på vägen.

Att det går att äta veganskt samtidigt som en tar en öl och ser Zlatan göra ännu en halvkass match i Champions League (och att maten dessutom är märkt på menyn och inte behöva krångla med beställningen) - det är faktiskt väldigt coolt. Vi bör stanna upp och inse detta.

Vegorätt eller?

"Vegorätt eller?"

Idag skriver Francesca på bloggen Vegokoll om att vi nu har ett premiärdatum för Sveriges första helvegetariska/veganska (undantaget honung och bipollen, det senare något som jag ännu inte vet vad det är) matlagningsprogram Vegorätt. 19 januari kl. 20.30 i SVT2 är datumet och tiden som gäller.

Och stort hurra för detta! Mer vego till folket! Men blandat med alla bra känslor inför detta så blev jag lite småbekymrad över presentationstexten på SVT.se.

Programledarna Elenore Bendel Zahn och Karoline Jönsson. Foto: Mattias Ankrah / SVT

Programmet är till att börja med "100% hälsosamt och naturligt". Hälsosamt är ju bra men vad är naturligt? Betyder det att vi likt vissa fina restauranger ”bara” får grönsaker då många vegoprodukter anses onaturliga?

Programledarna "odlar sina grönsaker utanför dörren, plockar det som växer vilt i naturen och ritar om kartan över vad som faktiskt är ätbart" vilket ju inte heller låter dåligt i sig. Men jag känner nog ingen vegetarian eller vegan som lever så. De går till Konsum och ICA och handlar sin mat som alla andra. Och jag vet inte om vegorörelsen behöver definiera om vad som är ätbart eller inte? (Det ska vara att definiera djur som inte ätbara då förstås.)

Programledarna "gör lemonad av björkblad, kokar marmelad på ogräs och gör kapris av fläderbär". Vilket ju också låter spännande, men… ja, jag vet inte. Detta är ju inte vego egentligen, ingen äter animalisk lemonad, marmelad eller kapris . Eller jo, det är det ju… förvirrande det här.

Men nyckeln till det hela kanske vi hittar i formuleringen att programmet "lovar att vara en inspirationskälla och ögonöppnare, för både vegetarianer, hälsomedvetna och andra nyfikna". Lite nytt och lite ögonöppnande alltså, också för oss som käkat redan käkar vego.

Och gott så. Och jag är inte den som vill inte framstå som en gnällspik här – jag är själv ett bra exempel på någon som käkar vego men absolut skulle kunna äta lite nyttigare och mer hälsosammare. Och att det första vegetariska matlagningsprogrammet blir i princip veganskt är ju kanon. Och det är ju jättebra att vego = bra mat.

Men det är något som skaver i bakhuvudet. Jag hade nog sett framför mig ett vegoprogram som gör vegansk tårta på onyttig sojagrädde ibland. Som åker till Konsum och spanar på vegoutbudet. Som tipsar barnfamiljen som ska laga vegansk mat till kvällsmat om en skitenkel pastasås. Lite vardagsvego så där.

Och det kanske det blir – jag har ju ingen som helst koll på programmet i övrigt. Kanske vill andra ha det jag inte vet om jag vill. Och alla inblandade vill ju att fler ska käka vego och det är resultaten som räknas.

Så vi får se. Jag hoppas bli positivt överraskad. Marmelad på ogräs kanske blir mitt favoritsmörgåspålägg våren 2016!

PS. Nä, det kommer det inte att bli. Goodstores billiga påläggskorv 4-ever!

Fint av och med Yuval Noah Harari

"Fint av och med Yuval Noah Harari."

Den israeliske historikern och författaren Yuval Noah Harari, som skrivit den enormt populära boken Sapiens. En kort historik över mänskligheten intervjuades i SVT:s program Babel den 13 september om hur arbetet med boken påverkande honom personligen:

 

Att rita ett djurliv

"Att rita ett djurliv."

Ett väldigt finurligt sätt att sprida ett budskap på!

Cowspiracy - nu på Netflix

"Cowspiracy - nu på Netflix."

Idag släpptes filmen Cowspiracy på Netflix och blev därmed betydligt mer lättillgänglig för betydligt fler.

Cowspiracy är dokumentären som lyfter fram djurindustrierna som det enskilt största miljöproblemet idag. Den riktar också stark kritik mot de, som t.ex. flera stora miljöorganisationer, som håller sig undan från att kritisera denna storskaliga djurhållning och istället fokuserar på lågenergilampor etc. som en lösning på miljöproblemen.

Så, bjud hem några vänner som borde skakas om lite och leta upp Cowspiracy på ditt Netflix-konto. Förändring börjar ibland med en film.

Det vi inte skrev

"Det vi inte skrev."

Vi har debatterat minkar i Svenska Dagbladet de senaste dagarna. Vårt första inlägg hade rubriken ”Stark opinion för att stänga minkfarmer” - och i samband med vårt debattinlägg så släppte vi en ny opinionsundersökning som visar att motståndet mot pälsdjursfarmer i Sverige är fortsatt starkt: 8 av 10 svenskar vill se ett förbud.

Någon dag senare svarade Svensk Mink, som pratade om lögner etc. I vår replik - med rubriken "Minknäringen saknar helt folkligt stöd” - besvarar vi deras kritik mot vår ursprungliga debattartikel.

Läs gärna alla tre om du vill skapa dig en aktuell bild av debatten just nu. Vill du ha en sammanfattning så säger jag som Hans Rosling: vi har rätt, de har fel.

En sak som vi dock inte skrev i våra debattartiklar rör ett argument som pälsbranschen återkommer till. De refererar nämligen ofta till en egen opinionsundersökning som de menar visar att detta inte är en viktig fråga för svenska folket. Så här skriver Svensk Mink:

"Betydligt mer intressant, inte minst för våra politiker, var ett annat svar i samma undersökning - svaret på frågan om hur viktig Djurens rätts fråga om ett förbud mot minklantbruk var för dem. Sju av tio svarade att det inte är någon viktig fråga alls.

Om det sedan stämmer, som minkbranschens representant Johan Dalén skriver, att pälsdjursfarmer (eller minklantbruk på pälsbranschspråk) inte är en viktig fråga för svenska folket - ja, då är väl saken ganska enkel: ingen skulle sakna minkfarmerna om de försvann. För de över en miljon minkarna som varje år dödas i svensk vore det däremot en väldigt stor förbättring.

Ytterligare ett argument för ett förbud alltså.

Ett hotat Arla

"Ett hotat Arla."

Den här reklambilden har börjat snurra på social medier idag, förstås en reaktion på festivalen Way Out West beslut att nobba inte bara kött utan också mjölk.

Foto: Fredrik Nilsson

Å ena sidan: skitbra reklam Arla. Det här är ju precis den typen av reklam som folk kommer att gå igång på, dela i sociala medier, som kommer skapa artiklar i åtminstone branschmedia. Smart gjort jämfört med att inte göra något eller att göra någon trist reklam som ni gjort förut. Och vi som går igång på den blir därmed nyttiga idioter som sprider den vidare. Precis som med GT under köttraseriet.

Å andra sidan, bakom Way Out West beslut ligger säkert lite gott hjärta, det tror jag absolut. Men det är också ett samarbete med havreföretaget Oatly som ligger bakom det hela, och Oatly är precis som Arla ett företag som strävar efter att maximera vinst. Även om det säkert finns lite hjärta där också. Så egentligen är det ju två företag som stångar huvudena mot varandra och vi finns där i mitten och tycker och tänker, blir ledsna och glada.

Men, och roligast att fokusera på, är förstås det tredje: när har komjölk och Arla någonsin beskrivits i ord som förbjuden tidigare? Även om det "bara" är i samband med en festival i Göteborg. Det är trots allt inget som händer i ett vakuum, och Way Out Wests beslut är inte heller det fattat i ett vakuum.

Det känns inte som en alldeles främmande tanke att vi ändå faktiskt befinner oss mitt i ett paradigmskifte då den självklara mjölken från kor ifrågasätts. Och där den ersättas av växtbaserade mjölkdrycker istället.

Att normer och självklarheter som rör djur börjar vackla i fundamenten är ett tecken på att det vi gör faktiskt gör skillnad. Vi åstadkommer något. Det är något att vara glad över, både som ett gott betyg till oss (jag inkluderar alla som vill i begreppet oss här) och för att det i längden kommer förändra tillvaron för många djur, vilket ju är hela poängen med det vi gör.