Centerpartiet som djurrättsaktivister

"Centerpartiet som djurrättsaktivister."

En centerpartistisk riksdagskandidat har satt sig i bur på Malmö Central för att illustrera hur suggor låses fast i Danmark och andra länder. Det är roligt att denna klassiska djurrättsaktivistmetod anses så slagkraftig att den används även av politiker som väl egentligen vill stötta och utveckla djurindustrin.

Frågan är om denna aktivist och riksdagskandidat är medveten om att det just nu pågår praktiska försök (och ett kraftigt lobbyarbete) från grisföretagarnas sida för att öka fixeringen av suggor även i Sverige – med centerpartistiska landsbygdsministern Eskil Erlandssons och Jordbruksverkets goda minne. I försöket ingår också en sänkt avvänjningsålder, som leder till större risk för sjukdomar och därmed ökad antibiotikaanvändning. Det verkar vara okej att behandla djuren som i Danmark, så länge det görs i Sverige…

Det är också intressant att ett parti som i vanliga fall jobbar för frihandel plötsligt vill ha bojkott och förbud mot annat än svenska djurprodukter. Till exempel är utspelet från näringsminister Annie Lööf om att bara upphandla svenskt kött förvånande, med tanke på vad som står på Centerpartiets hemsida under Frihandel:

"Även om lagar om arbetsmiljö, miljöhänsyn och annat har sin självklara plats i handelspolitiken får de inte stänga ute."

Det är glädjande att åtminstone ett par politiska partier har tagit en annan vinkel på grisdebatten, en debatt som lyckades pågå i flera veckor innan EU-valet trots att alla var överens:

• Djurens Parti om köttnationalism 
• Vänsterpartiet om minskad köttkonsumtion

Lena Lindström
Etolog, Djurens Rätt

En koll på djurpartierna i EU-valet

"En koll på djurpartierna i EU-valet."

Siffrorna baseras sig än så länge på valundersökningar:

• Partij voor de Dieren ser ut att ta ett mandat i Nederländerna (källa).
• Tyska Tierschutzpartei ser ut att ta ett mandat i Tyskland (källa). 
• Eurogroup for Animals konstaterar att två djurpartier valts in i parlamentet (källa).

När resultatet är klart ska vi också kika på hur det går för de kandidater som skriver under Djurens Rätts valmanifest för djuren.

Expressen om biffen

"Expressen om biffen."

Om du inte läser något annat idag så läs i alla fall detta: Biffen är ingen frihetssymbol 

Phil Neville for president

"Phil Neville for president."

Det här var ju väldigt coolt. Alla med något hum om engelsk fotboll borde veta vem Phil Neville är (om inte - klicka här). Och förutom att han pratar om att skippa köttet så går det ju inte annat än älska den där brittiska dialekten. Heja sport!

Radiotipset

"Radiotipset."

Skrev häromdagen om radioprogrammet Tendens i P1 som sände tre väldigt intressanta program om vår relation till djur. Nu får jag istället puffa för ett annat program i P1, nämligen Vetandets värld. Det var de som sände programmet om att varannan påskkyckling dödas, och nu har de följt upp detta med ett program som heter Kycklingen och etiken. Väl värt en lyssning.

Kikar du igenom deras arkiv så hittar du fler program som kommer in på djurfrågorna, som t.ex. Den kloka korpen, som ligger längst upp i min poddradiolyssningskö just nu.

PS. Som en motivering till programmet Kycklingen och etiken nämner de att programmet om "påskkycklingar" fick så väldigt många delningar i sociala medier. Så det lönar sig att dela! (Även om jag inte riktigt tror på deras siffra om att programmet delats 3 200 gånger. Det låter väldigt högt. Men det vore kul om den stämde.)

Efter sommarbetet väntar koinstängningen

"Efter sommarbetet väntar koinstängningen."

Denna debattartikel, skriven av Djurens Rätts etolog Lena Lindström, publicerades ursprungligen i tidningen FoodMonitor.se den 14 oktober 2013. Men med tanke på de sedvanligt rosiga artiklarna om "koutsläpp" så här års (som denna i DN) så känns det som läge att lyfta den igen. Debattartikeln publicerades med rubriken "Efter sommarbetet väntar koinstängningen".

Mejeriorganisationerna gör en stor sak av vårens betessläpp. Nu på hösten infaller istället den stora koinstängningen, men tyvärr får inte korna och de andra djuren i mjölkindustrin samma uppmärksamhet då.

Det kan tyckas en aning ironiskt att mjölkindustrin väljer att visa upp djurens glädje över att släppas ut från deras egna anläggningar. Vad vi ser när kor och kvigor bockar, sparkar bakut och galopperar är resultatet av den frustration som uppstår av att knappt ha kunna röra sig alls i runt nio månader i sträck.

Det är den perioden som tar sin början nu. En genomsnittlig ko i mjölkindustrin tillbringar mer än 90 procent av sitt liv inomhus. Närmare hälften, 45 procent, av korna står dessutom fastbundna nästan hela den tiden. De kan inte röra sig mer än ett litet steg fram eller tillbaka. Många gånger kan de inte ens böja sig så de kan klia sig på bakkroppen. Innevistelsen står i slående kontrast till den korta betesperioden. Golven är hårda, av betong som i bästa fall är belagt med ett tunt lager gummi och lite spån på liggplatsen. Det sliter hårt på klövar och leder, inte minst när korna lägger sig ner vilket de gör genom att falla ner på frambenens knän.

En svensk studie från 2011 visade att närmare hälften av korna i lösdriftssystem har problem med klövarna, bland annat på grund av de hårda golven. Istället för färskt gräs matas djuren under innevistelsen med lättsmält och energirikt foder som spannmål och soja. Det maximerar produktionen men är skadligt för matsmältningsorganen och leder till mängder av sjukdomar; trumsjuka, fång och löpmagsomvridning, för att nämna några.

Att korna ska släppas ut på sommaren är ett lagkrav i Sverige sedan 1988. Lagen innebär att nötdjur utom kalvar och tjurar ska få vara ute på bete i minst två månader (upp till fyra månader i södra Sverige) under sommarhalvåret. Men om korna mjölkas, vilket kor i mjölkindustrin tvingas göra cirka tio månader om året, behöver de bara hållas ute sex timmar per dygn. Dessutom kan djuren, efter regeländringar från förra året, hållas inne i flera veckor i sträck även under sommaren.

Så det är ingen lång, sammanhängande semester som de ystra djuren på betessläppen har att se fram emot. Betet är bara en kort paus från ett hårt fabriksliv. Trots att det alltså redan finns stora hål i beteskravet höjs allt fler röster för att det ska bort. Företrädare för de fyra regeringspartierna samt bransch - organisationerna Sveriges Mjölkbönder och Lantbrukarnas Riksförbund har alla fört fram att de tycker att det ska vara frivilligt att släppa ut korna på sommaren. Sverige måste hänga med andra länder, heter det, och inte ha mer djurvänliga och därmed kostsamma regler.

I Djurens Rätts nya rapport Mjölkfabriken belyses situationen för korna, kalvarna och tjurarna i mjölkindustrin. I rapporten beskrivs sidor av mjölkindustrin som sällan kommer upp i ljuset. Som hur djuren avlats till att bli effektiva mjölkproducenter, på bekostnad av hälsa och naturligt beteende. Många kor kan exempelvis inte föda naturligt utan assistans. Kalvarna som måste födas varje år för att hålla produktionen på topp tas bort från kon nästan genast efter födseln, och de får i allmänhet växa upp på mjölkersättning ur hink snarare än mjölk från ett varmt juver. Var femte ko drabbas varje år av juverinflammation. Det är en smärtsam åkomma som ofta leder till antibiotikabehandling, vilket bidrar till utvecklingen av resistenta bakteriestammar, exempelvis MRSA som kan smitta till människor.

Kort sagt är mjölkindustrin en rationaliserad och effektiv bransch, där slutprodukten är billig tack vare subventioner och bidrag och på bekostnad av djurens välmående. Det som framför allt skiljer mjölkindustrin från annan intensiv djurhållning är den aura av djurvänlighet, småskalighet och mysighet som omgärdar den, vilket inte minst visas vid betessläppen och i annan reklam. Ingen vill se en fixerad sugga, men det vilar något idylliskt över lika rörelsebegränsade, fastbundna kor. Komjölksindustrin har varit duktig på marknadsföring.

Det här med muskler

"Det här med muskler."

Jag brukar säga till grannungarna att jag är starkast i världen. Men det är inte helt sant. Frank Medrano, en kroppsbyggare som sedan ett år gått över till vegankäk, är nog starkare. Så nästa gång någon säger något om att de behöver djurprodukter för att bygga muskler, träna etc. så visa upp denna video. Det går uppenbarligen att överleva på vegetabilisk protein.

En framgångsrik påskkampanj

"En framgångsrik påskkampanj."

2008 lanserade Djurens Rätt en kampanj för att få ut hönorna i äggproduktionen ur burarna. Inte för att andra storskaliga system för hållning av hönor är problemfria, men för att frigående system har bäst utvecklingspotential för hönornas möjligheter att bete sig naturligt, jämfört med var burar har (den 15 april publicerade vi en debattartikel i tidningen Landets Fria, där vi problematiserade just detta faktum).

Tre stora butikskedjor hade innan påsken i år beslutat sig för att sluta sälja burägg, mer eller mindre beroende på Djurens Rätts kampanj: Hemköp 2008, PrisXtra 2009 och Lidl förra året, 2013.

Redan en vecka innan vi drog igång årets påskkampanj så meddelande Willys att de blev den senaste i raden av livsmedelsbutiker som säger nej till burägg. Och bara några timmar senare meddelade också Coop att de under 2014 fasar ut buräggen ur sortimentet. Väldigt glädjande naturligtvis, och det gör att ICA kvarstår som den enda stora livsmedelskedja som fortsätter sälja burägg (även om deras försäljning av burägg minskat från 29 procent av äggen till nu 7 procent, sedan Djurens Rätt inledde sin kampanj).

Fokus på kampanjen under påsken kom därför att ligga på att få konsumenter att skicka ett meddelande till ICA och be dem haka på den buräggsfria trenden. I skrivande stund har 3 367 personer skickat ett mail till ICA via vår webbsida.

Härligt att se att vår kampanj ger resultat, och jag minns alla bilder och rapporter jag har sett från personer som varit med och samlat in namn för att få ut hönorna ur sina burar, och alla de som skrivit mail och reagerat. Jag hoppas alla runt om i landet var lika glada som vi var på Djurens Rätts kansli. Nu fortsätter vi- bort med burarna, och för en bättre frigående miljö med mindre grupper och utevistelse t.ex.

Även ur ett medialt perspektiv blev påsken riktigt lyckad! TT plockade upp en nyheten om att fler hönor slipper sina burar där vi nämndes, och Djurens Rätts förbundsordförande Camilla Björkbom intervjuades under påsken bl.a. i branschtidningen Food Monitor och i Expressen. På sajten Nyheter24 blev debattartikeln Kan du fira påsken med ett gott samvete påskens mest delade artikel.

I Göteborgs-Posten den 16 april publicerades en annan debattartikel - där vi tryckte på politikerna att följa efter konsumenterna i denna fråga - och ordföranden för Djurens Rätt Göteborg, Moa Ranum, representerade djuren när SVT:s program Debatt hade uppe frågan dagen efter, den 17 april.

Flera lokala debattartiklar publicerade också, med Camilla Björkbom som en av undertecknarna och Julia Lebel från Djurens Rätt Lund, Johan Nilsson från Djurens Rätt Eskilstuna, Jill Selander från Djurens Rätt Sundsvall-Timrå, Erik Jansson från Djurens Rätt Örebro och Anna Yes Hjalmarsson från Djurens Rätt Kristianstad som de andra.

Insändare från Djurens Rätts aktiva och medlemmar gick att hitta i Kristianstadsbladet, Gefle Dagblad, Västerbottens Folkbklad, Arbetarbladet, Sydsvenskan, MVT, UNT och Barometern. Och ännu mer lokalt blev det när Skövde Nyheter sände webb-TV från när Djurens Rätt Skaraborg dukade upp till ett äggfritt påskbord.

I våra sociala medier försökte vi i år att ta oss lite ifrån statistiken och istället visa upp individen bakom äggproduktionen. Vi gjorde detta genom att publicera en jobbannons för en höna i äggindustrin och med hjälp av Justine Nyström, från Djurens Rätt i Ystad, fick vi tag på bilder på hönor som tidigare levt instängda i burar men som nu fått ett nytt hem och ett nytt liv. Vi kunde visa upp både deras gamla liv och deras nya. Bilder som förhoppningsvis berör, kanske på ett annat sätt än siffran 6,5 miljoner djur gör - eller i alla fall så är jag övertygad om att båda sätten behövs.

Förutom buräggen lyfter vi förstås också alternativet att välja bort äggen helt och hållet i påsk, vilket vi i år bl.a. gjorde genom att trycka upp en ny upplaga av vårt recepthäfte Grön, glad påsk och genom att i samarbete med bloggen Vegoteket publicera äggfria påskrecept, med jättefina nya bilder.

Påsken är dock inte enbart ägg, och vår kartläggning av påskfjädrar - som visat att det inte finns några syntetiska sådana på marknaden - uppmärksammades i bl.a SVT Nyheter, där Djurens Rätts konsumentansvariga Amanda Bengtsson intervjuades, i en TT-nyhet som publicerades i minst 45 olika medier och nyheten plockades också upp i såväl norsk som dansk media.

Allt som allt - en väldigt bra påsk för vår arbete för djuren, och jag hoppas det framgår av denna sammanfattning. Nu fortsätter vi, framåt och uppåt!

Kopplingen mellan ägg och päls

"Kopplingen mellan ägg och päls."

Omkring 6,5 miljoner hönor hålls i den industriella äggproduktionen i Sverige. Efter ca 1,5 år dödas de, och de flesta slaktas på Svenskt Fågelkötts slakteri i Håkantorp i Västergötland, där de t.ex. säljs till Tyskland som barnmat.

Andra mals ner till djurfoder, till bland annat minkar. Hönsen avlivas först med koldioxid och förs sedan ned i en köttkvarn och mals till en färs med fjädrar, ben och näbb. Sedan går de in i en tankbil och färsen används sedan som minkfoder.

Vän av ordning skulle kunna säga att de lika gärna skulle kunna konsumeras av människor. Och det är förstås sant. Men här ser vi ändå hur djurindustrierna oundvikligen hänger ihop.

Den ena djurindustrin (hönor) bidrar med djurfoder till en annan (minkar), och genom detta så byggs lönsamheten på. Något att tänka på nästa gång på när du står framför äggdisken i mataffären; att den som värpte ägget en vacker dag kan sluta som mat till en mink, som en vacker dag slutar som ett klädesplagg. Kanske sittande på en person som står framför en äggdisk, och den som värpte äggen...

Kom med i matchen Lotta

"Kom med i matchen Lotta."

I dagens DN var det en helsidesintervju med Lotta Lundgren och Leif GW Persson om deras nya tv-program om jakt. Japp, ett till. Som utforskar det mytiska, spänningen, fascinationen, kring jakten.

Frågan är nu bara hur många tv-satsningar om jakt som kommer vi att få se innan det är dags för ett vegetariskt matlagningsprogram - som, ni vet, faktiskt berör många fler personer? Hur många kommer prata om hur de luktar i understället efter att ha jagat innan någon beskriver lukten av marinerad tofu på ett förkläde i tv? Frågor som väntar på ett svar.

Men hur som helst, sånt är livet. Det jag reagerade på i intervjun var två saker som Lotta Lundgren säger.

Till att börja med:

 
Tja, Lotta, undrar varifrån idén om att det är en orättvis situation kommer...?

Det finns såklart argument för jakt, men att försöka göra det till en rättvis kamp mellan människa och djur? Där kan argumenten behöva finslipas lite.

Men värre, tycker jag, kommer senare, när intervjuarens först ställer frågan  (se ovan) "Människor som inte vet något om jakt men som ändå gärna uttalar sig, vad brukar de ha fel om?" och sedan låter Lotta Lundgren säga:

Om vi nu ska försöka oss på en seriös diskussion så är ju detta med att "de släpper ut minkar" själva definitionen av vad människor som inte vet något om djurrätt, men som ändå gärna uttalar sig, brukar ha fel om. Vilket gör Lotta Lundgrens kommentar så väldigt trist. Jakt kan och bör diskuteras, och att slänga in en kommentar om att "de som släpper ut minkar" bidrar ungefär lika mycket till diskussionen som att slänga in en kommentar om att jägare är blodtörstiga mördare. Eller att referera till tjuvjägare som representanter för de som jagar.

Väldigt trist Lotta. Om inte syftet var att få Leif GW Persson som ett etiskt geni i jämförelse. I så fall lyckades det ganska så bra.