29 april 2013

Miljö, djuretik eller sex

"Miljö, djuretik eller sex."
Förutom majbrasor så har dagens stora nyhet (eller en av dem i alla fall) varit rapporten från IVL Svenska Miljöinstitutet om att närodlat har ganska liten betydelse när det kommer till matens klimatpåverkan. Man får en betydligt större utsläppsminskning genom att byta ut nötkött mot vegetariska alternativ i matkassarna:
"– Genom att äta säsongsanpassad vegetariskt mat kan utsläppsmängden av växthusgaser halveras. Ett försiktigt överslag visar att om alla svenskar skulle göra ett sådant dietval skulle växthusgasutsläppen minska med cirka 3.6 miljoner ton koldioxid."
Sagt av Stefan Åström från IVL Svenska Miljöinstitutet i ett pressmeddelande. Och något som har delats friskt i sociala medier under dagen.

Jag är själv av övertygelsen om att allt som är bra för djuren är bra för djuren. Men naturligtvis finns perspektivet att samtalet om djurrätt riskerar att bli mer mer miljö än just djurrätt. Att anledningen till att vi inte ska äta djuren inte är att vi just inte ska äta djuren, utan att det är för att det gynnar miljön.

Men jag vet inte om jag håller helt med om det där. För jag vet inte om många av de som pratar miljövinster med djurrätt faktiskt anser sig prata om djurrätt. Kanske pratar de just utifrån ett miljöperspektiv?

Som ovan nämnda Stefan Åström säger i DN:
"– Jag är inte heller vegetarian, men vi borde äta kött mer sällan, och då kanske satsa på verkligt bra kött."
Inte så mycket djurrätt där alltså. Men att följa rådet är ju inte dåligt, för någon.

Miljöargumenten blir en tacksam bonus att lägga till i det djuretiska samtalet. Den dagen en djurrättsorganisation - eller person som argumenterar för djurs rättigheter - bara pratar miljö, då tror jag också att vi har hamnat snett. Men jag tror inte vi har kommit dit ännu. Och det kan knappast skada att miljön mår bättre av att inte äta djur.

Eller så kan vi göra som PETA (i sin nya reklamfilm, som de också släppte idag) och prata sex och snusk mest hela tiden:

26 april 2013

Runway Reversal

"Runway Reversal."
 Alltså, jag förstår ju poängen. Men jag förstår ändå inte riktigt poängen... hm.

24 april 2013

Helena Leander om pälsfarmning

"Helena Leander om pälsfarmning."
Idag skriver Helena Leander, riksdagsledamot för Miljöpartiet, om pälsfarmning i Dagens Arena:
"I det Sverige som skryter med sitt höga djurskydd öppnas alltså nya minkfarmer, samtidigt som andra länder lägger ner sina. När andra länder flyttar fram positionerna i djurskyddsfrågor så går Sverige med den borgerliga regeringen bakåt. Är det inte dags att gå framåt i stället och lägga ner minknäringen också i Sverige?"
Jo, det är det.

23 april 2013

Kyrkan visar vägen i Teg

"Kyrkan visar vägen i Teg."
I november blev Södra Sandby, utanför Lund, församling vegetarisk. Och nu kan vi läsa om hur det blir mycket vego även i kyrkan i Teg, där det ett par gånger varje termin serveras middag i Tegs församlingsgård.

Och från och med i vår är maten som serveras under middagarna vegetarisk. Församlingspedagog Catrin Ström säger till tidningen Spira:
"Det handlar om frågor om miljö och etik, där jag tycker att kyrkan ska gå i bräschen. Men det handlar också om att vi är en folkkyrka och inte ska utesluta någon. Kanske måste vi avstå från något, i det här fallet kött, för att alla ska kunna vara välkomna."
Upplyftande och roligt, om att inkludera och gå i bräschen!

18 april 2013

Ingen idé att gnälla, Unicef

"Ingen idé att gnälla, Unicef."

Skriver detta inlägg mer som ansvarig för Djurens Rätts sociala medier än som bloggande webbredaktör. Om du tycker att organisationer och sociala medier är extremt ointressant så går det utmärkt att hoppa över detta inlägg.

Facebook som Den stora utmaningen

Unicef publicerade idag en helsidesannons i DN, och skriver på sin webb, om hur "likes" på Facebook inte räddar liv och de ifrågasätter den "klickande aktivismen". Som ansvarig för Djurens Rätts närvaro i de sociala medierna har jag en något annan syn på saken.

Självklart finns det en grundläggande problematik för alla organisationer att omvända engagemang i sociala till ett engagemang "IRL" – i form av t.ex. medlemskap och gåvor som dessa organisationer är beroende av. Men att se dagens användande av sociala medier som ett problem är för mig som att beklaga sig över att låtarna i Melodifestivalen var bättre för. Men andra ord inte särskilt konstruktivt. Tiderna förändras och allt organisationer kan göra är att förändras i takt med utvecklingen. Eller hellre ligga steget före. Och där ligger den stora spännande utmaningen.

Facebook som Den stora utjämnaren

Att Unicef ser den "klickande aktivismen" som ett problematik kommunicerar man genom en helsidesannons i DN. På sin hemsida skriver de om kampanjen För varenda unge: "Du kommer kunna se oss på TV, i tidningar, höra oss i radio och såklart följa oss på webben."

Naturligtvis bra för Unicef och varenda unge. Men en helsidesannons i DN och annonsering i TV, tidningar och radio är något som egentligen de flesta organisationer helt enkelt inte har ekonomiska resurser till. Och då blir Facebook den stora utjämnaren.

Unicef var under 2011 den organisation i Sverige som samlade in mest pengar med nästan 477 miljoner. I jämförelse med det är Djurens Rätts insamling som en droppe i havet (nästan).

Men på Facebook kan en organisation som Djurens Rätt vara större (ca. 7 000 fans fler den 18 april 2013) och därmed ha potential att nå ut till fler än vad Unicef har. Det tycker jag är ett härligt bevis på att engagemang och hårt jobb kan ge ett bättre resultat än vad en välfylld budget kan göra.

Som ett konkret exempel: Djurens Rätts uppdatering om EU:s kosmetikaförbud den 11 mars var ett av de populäraste inläggen i Sverige under mars 2013. Räckvidd: nästan 800 000 personer. Kostnad 0 kronor. Unicefs helsidesannons på sidan 3 i DN kostade 250 000 kronor (siffra från 2008, vet inte vad Unicef verkligen betalade) med en räckvidd på 285 700 personer (DN:s upplaga 2011 enligt Wikipedia).

Facebook som Den stora möjligheten

Jag skriver inte detta för att klaga på Unicef. Min poäng är att organisationer istället bör se Facebook och alla andra sociala medier som den stora möjligheten istället för ett problem, som "slacktivismen".

Att ha 180 000 fans på Facebook är en möjlighet att nå 180 000 personer och deras vänner. Det är bättre än att inte ha en gratiskanal till 180 000 personer. Utmaningen ligger i att använda denna kanal på ett optimalt sett, att koppla samman engagemanget i sociala medier med att bli medlem. Ge en gåva. Skicka iväg ett mail till en beslutsfattare. Eller att göra ett aktivt val när de konsumerar.

Det är en möjlighet, inte ett problem. Och alternativet att gå tillbaka till hur det var förr finns ändå inte.

Djurens Rätt ökade sitt medlemsantal under 2012 mer än något år sedan 1990. Under de tre första månaderna under 2013 är det 200 personer fler som har blivit medlemmar än under samma period 2012. Detta är jag övertygad om beror till stor del på just de sociala medierna, som hjälper snarare än stjälper.

17 april 2013

Om en misshandlad polishäst

"Om en misshandlad polishäst."
Scrollade precis igenom nyhetsrapporteringen under dagen, och hamnade på en lite annorlunda nyhet,

Vid ett fotbollsbråk i England häromdagen blev en polishäst slagen av en berusad supporter.Nu har dock fotbollssupportern talat ut och bett om ursäkt. Hästen, som heter Bud, mår enligt uppgift bra, och här är en film om hans återhämtning:


Jag tycker det finns något sympatiskt i historien. Ja, inte grejen med att slå en polishäst förstås. Eller att supportern nu är rädd för hämnd från djurrättsaktivister. Men att fokus hamnar på just slaget mot en häst, och hur hästen har återhämtat sig. Det tyckte jag var sympatiskt.

Även Aftonbladet har plockat upp historien.

Maria Arnholm om att äta djur

"Maria Arnholm om att äta djur."
Vår nya jämställdhets- och biträdande utbildningsminister Maria Arnholm utfrågades häromdagen i P3 Christers moraltest.

Hon fick en fråga om det är acceptabelt att döda djur för mat och kläder. Och svarade att det inte är ok om djuren lider. Men att "det inte är det vanliga att djuren lider". Djuren har ett bra liv "och sen dör dom".

Vilket var en lite annorlunda beskrivning av hur dagens storskaliga djurhållning ser ut.

16 april 2013

Populärt med veganism på Google

"Populärt med veganism på Google."
Grafiken nedan illustrerar hur många som sökt efter ordet "vegan" på Google världen över, från  2004 till idag. Och som ni ser - i mars 2013 slog ordet nytt sökrekord.

Huffington Post hänvisar detta till en amerikansk hälsotrend. PETA gissar på hästskandalen och kändisar. Vem vet? Förhoppningsvis finns där en känsla för djuren med också. Men onekligen glädjande, och vi får jobba för att få kurvan att fortsätta gå uppåt.

15 april 2013

Köttskatt som rökförbud

"Köttskatt, rökförbud och bomber i Boston."
Skulle precis posta detta inlägg då mitt Twitter-flöde började fyllas av rapport om bomber som exploderat i Boston. Hemskt.

Jag tycker jämförelsen mellan det rökförbud vi har fått under senare år och tanken på hur vår relation till kött skulle kunna se ut framöver känns väldigt relevant. På väldigt kort tid har t.ex. att röka en cigarett på krogen blivit totalt galet och närmast otänkbart, vilket var självklart alldeles nyss.

Kan något liknande hända vår inställning till kött? Att vi ser på viss avsky på en person som tuggar på något som skadat ett annat djur och (kanske mer relevant i detta sammanhang) vår gemensamma planet.

Det menar i alla fall Folke Tersman, professor i praktisk filosofi, Uppsala universitet i en debattartikel i UNT:
"Konstapel Bastians princip utesluter inte att staten har rätt att lägga sig i vad medborgarna gör, det vill säga när friheten för vissa medför allvarlig skada för andra.
Det är genom att vi ansluter oss till den tanken som vi kan acceptera sådant som rökförbud på krogen. Vi inser helt enkelt att det elände i form av sjukdom och lidande och urholkning av vårdens resurser som rökning ger upphov till väger tyngre än det omak rökarna får göra sig genom att masa sig ut på gatan för att tända sina cigaretter. Och samma typ av argumentation kan alltså användas när det gäller köttskatten, även om vi bortser från djurens intressen.

En mängd studier tyder på att vårt köttätande bidrar till de epidemier av välfärdssjukdomar som vi i dag står inför, och köttproduktionen ligger som bekant bakom en betydande andel av de utsläpp av växthusgaser som riskerar att ödelägga livet för miljontals människor."
Inte klockrent formulerat kanske, men poängen tycker jag vi ska ta med oss. Hur  kommer vi se på den som konsumerar miljöförstörelse (och gärna djurförstörelse) om 30 år?

9 april 2013

Trött

"Trött." 
Dagen började med att vi blev utelåsta från Djurens Rätts kansli - en nyckel gick av i låset. Efter en stund i trapphuset kom vi till slut in, och väl inne är det första jag hittar i min inkorg ett gäng artiklar (1, 2, 3 och 4) om hur lantbrukaren utanför Hjo som planerat en minkfarm utsatts för hot. Och jag blir ungefär lika trött som de som var på Djurgårdens fotbollsmatch igår antagligen blev.  

För er icke-sportintresserade som inte hängt med: efter att motståndarlaget gjorde mål på Djurgården igår slängdes saker in på plan, och en spelare träffades (av ett päron). Matchen avbröts då spelarnas säkerhet inte kunde garanteras. Publiken fick traska med med ogjort ärende, och nu kommer Djurgården drabbas av böter, dålig PR och annat.

Det är inte varje dag att jag citerar sportjournalister i denna blogg, men denna gång känns det klockrent att citera DN:s Johan Esk:
"Det skapade också ett klimat där dårars beteende alltid ska försvaras. Jag kan redan i skrivande stund se de inkommande mejlen:
”Chibsah skulle ju haft frispark. De skulle gett f-n i att fira framför klacken. Det hände ju inget, ingen blev ju skadad".
Mitt svar är enkelt och solklart:
Inget av det där ger någon på läktaren någon som helst rätt att kasta något mot någon på planen."
Och jag kan så väl känna igen beskrivningen. Jag kan redan i skrivade stund se de inkommande mailen till tidningarna jag länkar till ovan. "Att döda tusentals minkar är så mycket värre. Han skulle gett f-n i att starta upp en ny minkfarm. Ingen har ju blivit skadad."

Men inget av det kan på något sätt försvara detta.

Djurrättsrörelsen är stark, engagerad, fantastiskt och gör skillnad. Djurens Rätt hade skapat en protestmöjlighet mot ovan nämnda minkfarm, där man som medborgare skrev till ansvarig myndighet. Med andra ord använda sig av den demokratiska process som vi alla är en del av. Precis som det ska gå till.

Djurrättsrörelsen vill skapa en värld där alla individers intressen respekteras och tillvaratas. Vägen dit är inte att hota människor till lydnad. Vill vi ha en framtid där alla respekterar djurs rättigheter eftersom de är rädda för att få en yxa genom dörren? Där icke-djurvänliga avvikelser hotas för att falla in i ledet?

Jag vet att det är en liten, liten minoritet som gör detta. På samma sätt som det är en liten, liten minoritet som kastar in saker på en fotbollsplan. Men nån gång får nog vara nog.

2 april 2013

10 år med Partij voor de Dieren

"10 år med Partij voor de Dieren." 
Nederländska Partij voor de Dieren är det enda djurrättsparti som har parlamentarisk representation i ett lands högsta beslutande organ. Här är en stilig film om partiets första år. Jag har bara börjat titta, men det känns som att de finns en hel del sevärt där.

Videon finns med engelsk text, om det inte går igång med det direkt.