"Ingen idé att gnälla, Unicef."
Skriver detta inlägg mer som ansvarig för Djurens Rätts sociala medier än som bloggande webbredaktör. Om du tycker att organisationer och sociala medier är extremt ointressant så går det utmärkt att hoppa över detta inlägg.
Facebook som Den stora utmaningen
Unicef publicerade idag en helsidesannons i DN, och skriver på sin webb, om hur "likes" på Facebook inte räddar liv och de ifrågasätter den "klickande aktivismen". Som ansvarig för Djurens Rätts närvaro i de sociala medierna har jag en något annan syn på saken.
Självklart finns det en grundläggande problematik för alla organisationer att omvända engagemang i sociala till ett engagemang "IRL" – i form av t.ex. medlemskap och gåvor som dessa organisationer är beroende av. Men att se dagens användande av sociala medier som ett problem är för mig som att beklaga sig över att låtarna i Melodifestivalen var bättre för. Men andra ord inte särskilt konstruktivt. Tiderna förändras och allt organisationer kan göra är att förändras i takt med utvecklingen. Eller hellre ligga steget före. Och där ligger den stora spännande utmaningen.
Facebook som Den stora utjämnaren
Att Unicef ser den "klickande aktivismen" som ett problematik kommunicerar man genom en helsidesannons i DN. På sin hemsida skriver de om kampanjen För varenda unge: "Du kommer kunna se oss på TV, i tidningar, höra oss i radio och såklart följa oss på webben."
Naturligtvis bra för Unicef och varenda unge. Men en helsidesannons i DN och annonsering i TV, tidningar och radio är något som egentligen de flesta organisationer helt enkelt inte har ekonomiska resurser till. Och då blir Facebook den stora utjämnaren.
Unicef var under 2011 den organisation i Sverige som samlade in mest pengar med nästan 477 miljoner. I jämförelse med det är Djurens Rätts insamling som en droppe i havet (nästan).
Men på Facebook kan en organisation som Djurens Rätt vara större (ca. 7 000 fans fler den 18 april 2013) och därmed ha potential att nå ut till fler än vad Unicef har. Det tycker jag är ett härligt bevis på att engagemang och hårt jobb kan ge ett bättre resultat än vad en välfylld budget kan göra.
Som ett konkret exempel: Djurens Rätts uppdatering om EU:s kosmetikaförbud den 11 mars var ett av de populäraste inläggen i Sverige under mars 2013. Räckvidd: nästan 800 000 personer. Kostnad 0 kronor. Unicefs helsidesannons på sidan 3 i DN kostade 250 000 kronor (siffra från 2008, vet inte vad Unicef verkligen betalade) med en räckvidd på 285 700 personer (DN:s upplaga 2011 enligt Wikipedia).
Facebook som Den stora möjligheten
Jag skriver inte detta för att klaga på Unicef. Min poäng är att organisationer istället bör se Facebook och alla andra sociala medier som den stora möjligheten istället för ett problem, som "slacktivismen".
Att ha 180 000 fans på Facebook är en möjlighet att nå 180 000 personer och deras vänner. Det är bättre än att inte ha en gratiskanal till 180 000 personer. Utmaningen ligger i att använda denna kanal på ett optimalt sett, att koppla samman engagemanget i sociala medier med att bli medlem. Ge en gåva. Skicka iväg ett mail till en beslutsfattare. Eller att göra ett aktivt val när de konsumerar.
Det är en möjlighet, inte ett problem. Och alternativet att gå tillbaka till hur det var förr finns ändå inte.
Djurens Rätt ökade sitt medlemsantal under 2012 mer än något år sedan 1990. Under de tre första månaderna under 2013 är det 200 personer fler som har blivit medlemmar än under samma period 2012. Detta är jag övertygad om beror till stor del på just de sociala medierna, som hjälper snarare än stjälper.
Hej,
SvaraRaderaVi håller med er om att sociala medier är ett bra och kostnadseffektivt sätt att sprida information och skapa opinion för en fråga på nolltid. De över 178 000 likes vi har på Facebook är helt fantastiskt och jättebra som ett första steg att i stödja oss. Men det får inte stanna där. Ett like kan aldrig ersätta pengar och rädda barns liv.
Precis som ni är vi beroende av pengar för att kunna fortsätta vår verksamhet och rädda barns liv. Under 2012 gick 87 procent av våra insamlade medel till vår verksamhet till barn runt om i världen, vilket vi är stolta över. Vi jobbar så effektivt som möjligt och när vi köper media förhandlar vi alltid fram så låga priser som möjligt och får stora rabatter, en förutsättning för oss för att kunna göra annonskampanjer överhuvudtaget.
Vänliga hälsningar,
Jenny på UNICEF Sverige
Hej Jenny!
RaderaJag tycker detta är en väldigt spännande diskussion, och det är ingen kritik mot hur ni arbetar eller er kampanj. Det intressanta tycker jag är vad ni t.ex. säger i intervjun i Internetworld, om att "slacktivismen [inte] får ersätta det äkta engagemanget som vi har i civilsamhället".
Det andra sättet att se på detta tycker jag är att nätaktivism idag inte är mindre "äkta" än något annat engagemang, och att det ligger på organisationernas ansvar att förvalta våra "likes" till att t.ex. ge en gåva till er kampanj för alla världens barn.
För Djurens Rätt har sociala medier, och främst Facebook, resulterat i en uppsving på många sätt, exempelvis i medlemsantal. Utifrån det perspektivet delar jag inte riktigt verklighetsbeskrivningen, även om jag förstås kan förstå syftet med kampanjen.
Hälsningar Peter
Men du Peter har ju ungefär samma inställning som Unicef. Du talar ju om att era likes ska "förvaltas" och att det är ert ansvar. Alltså låter det som om du inte värderar dessa likes lika högt, som gåvor och annat engagemang. Sedan är det väl så att Djurens rätt ökar i medlemsantal faktiskt för första gången sedan 1990. Och orsakerna till det kan väl vara många. Kanske facebook. Kanske något annat? Det är snarare den mycket långa kräftgången som är det exceptionella, inte att ni ökat med några hundra medlemmar nu?
SvaraRaderaAnonym, jag menar att det är en utmaning för organisationer som behöver medlemsavgifter och gåvor att omvandla engagemang i sociala medier också till annat engagemang. Om det vore så att människor endast gillade en organisation på Facebook och sedan inte gjorde något mer skulle vi inte ha några medlemsorganisationer kvar till slut.
RaderaMin poäng är att jag inte ser detta som ett problem utan som en möjlighet. Att en personer gillar Djurens Rätt på Facebook är i sig inget som gör skillnad för djuren, men det samarbetet vi kan ha med den personen kan göra skillnad - i civilsamhället/verkligheten.
Och min poäng med medlemsantalet är vi snarare borde minska i medlemsantal om det är så att det finns en motsättning mellan sociala medier och engagemang "IRL". I Djurens Rätt fall verkar det inte vara så, min erfarenhet är att engagemang i sociala medier leder till mer engagemang även i andra sammanhang.
Jag tycker det är jätte bra att någon idag kritiserar eller ens bara vågar antyda en slags kritik emot en sådan oerhört stor maktinnehavare som Facebook, och att äntligen visa detta i det vardagliga rummet. Vem vet hur mycket skit Unicef kommer få för det här bakom stängda dörrar? Att en av få organisationer vill göra någonting på riktigt och flytta fokuset till de vi egentligen inte vill ta tag i och använder Facebook för istället, det är något man inte ser varje dag.
SvaraRaderaJa, de går att säga som du Peter att genom sociala medier får alla en röst och man kan nå hundratals människor, och jag ber om ursäkt men jag lyckas inte vara naiv längre på den här fronten: hur mycket gör det här egentligen som du föreslår att Djurens Rätt når ut med? någon protestlista, något veg-recept, ett nyhetsklipp... och fortfarande är majoriteten av Djurens rätts medlemmar köttätare?
Jag tror tyvärr att Facebook skadar mer än det ger, och att det egentligen bara ger smärtlindring för vårt dagliga samvete - varje dag tar vi en dos av kollektivt undvikande för att slippa ta tag i vår gemensamma verklighet.
Om de ska bli någon räddning måste vi bryta detta mönster, så för mig kan Unicefs reklam möjligtvis vara ett hoppfullt litet ljus i tunneln. Om folket är redo för förändring dvs
Lisa Alfred,
Raderanaturligtvis är det på många sätt skrämmande vilken indirekt makt som Facebook har. Men det är svårt att komma förbi att Djurens Rätt i mars nådde ut till 800 000 personer med ett enda inlägg. Att nå lika många människor på andra sätt skulle antingen ta väldigt lång tid eller kosta väldigt mycket pengar. Som jag ser det är det för en organisation som Djurens Rätt bara att gilla läget, och använda det som bra vi kan.
Däremot tror jag du har helt fel när du skriver att Unicef är en av få organisationer som gör något på riktigt, och att Facebook skulle skada Djurens Rätt. Min bild av dessa två påståenden är snarare det motsatta. Visst, det finns en risk för att gilla-klipp kan bli en ersättning för att göra något annat, men jag tycker inte det är hela sanningen. Exempelvis: tack vare Facebook skickar vi ut fler kostnadsfria vegostartpaket än vad vi har gjort tidigare, och om ett vegostartpaket ger önskat resultat så blir det en extremt konkret förändring ”i verkligheten”.
Min motfråga skulle bli om du tror att t.ex. fler eller färre äter vego på grund av Facebook? Min tolkning av din kommentar är att du tror det är färre?
Hej! Jag är ett levande exempel på någon som fått information via sociala medier och sedan börjat agera efter den informationen. Därför har jag helt motsatt åsikt mot din Lisa.
RaderaGenom den information som jag har fått genom exempelvis Naturskyddsföreningen och Djurens rätt på sociala medier så har min syn på vissa saker i världen ändrats. Det kanske tar sin tid men information leder ofta till nya tankar. Och på sociala medier kanske man kommer över information som man aldrig skulle fått annars.
För vissa stannar det kanske vid nya tankar men för övriga kanske det leder till att man som i mitt fall ändrar sitt konsumtionsmönster och för andra kanske det leder till att man börjar gå på möten eller föreläsningar. Något som man också får lättare information om genom Facebook. Jag kan bara se fördelar.
Själv har jag också börjat blogga om djurrätt och miljö så på det sättet sprider jag det jag intresserar mig för vidare. Kanske att någon läser det jag skriver och sedan kommer göra som jag - ändra sitt beteende.
Facebook och exempelvis Twitter är ju bara nya sätt att nå ut. Ju fler sätt desto bättre tycker jag.
http://grongrogrund.wordpress.com
Kan tillägga att jag under de senare åren blivit betalande medlem i dessa två föreningar Djurens rätt och Naturskyddsföreningen. Säkerligen mycket pga att jag sett deras information på Facebook och Twitter och blivit påmind om hur mycket bra de gör.
RaderaSå roligt att läsa!
RaderaWord up, Peter!
SvaraRaderaHåller 100% med!
SvaraRaderaVad är skillnaden mot DN? Är det "finare"? Agerar folk mer för att budskapet kommer på sidan 3 än första sidan på facebook? DN kan du inte ens göra tummen upp/gilla.
Triggern som skapas i DN kan likaväl bli på andra medier ink facebook. Ett kommuniatör/pr ansvarig bör kunna ha budskap och kommunicera kanaloberoende. Korkat att kasta på mediet då det troligtivs är budskapet som inte gick hem!
Tummen upp för detta blogginlägg! :-) ..dessutom fick jag upp ögonen för djurens rätt som jag inte kände till tidigare och nu med en relation till dem. Så ska en slipsten dras :-)
Jag är också en av de som till slut blivit betalande medlem, troligtvis för att jag blivit uppmärksammad om organisationen via sociala medier. Medlemskapet är jag mycket nöjd med!
SvaraRaderaJag tycker helt klart att man ska se sociala medier som en möjlighet, och jag tror inte att mediet i sig bidrar till någon slags minskad eller sämre aktivism. Det skulle istället kunna handla om en annorlunda syn på aktivism, där politisk konsumtion och individuell aktivism blir mer vanligt i relation till att bli medlem eller skänka pengar till en organisation. Detta kanske främst i en yngre generation, som också är mer aktiva i sociala medier. Då kanske det istället är viktigt att formulera ett budskap om och framhäva mervärde i att vara del i en organisation som arbetar på en högre nivå än en individ kan göra, för att få fler att bli medlemmar.
Sedan tänker jag också på den speciella roll som djurens rätt har. En viktig del för er antar jag är opinionsbildning och att jobba mot beslutsfattare, men en minst lika viktig del handlar om att informera och utbilda individer för att skapa förutsättningar för en mer djurvänlig livsföring, såsom att ställa om sin kost till vegansk eller sin konsumtion till mer djurvänlig. Ett fokus på att individen ska förändra sin livsföring som inte på samma sätt ingår i UNICEFS uppdrag. I djurens Rätts fall blir ju sociala medier ypperligt. Mycket av det man som privatperson sprider via sociala medier är ju någonting man vill identifieras med, och som vän inspireras man av sina vänner, kanske starkare än av att läsa en insamlingsannons i en tidning.
Jag tänker också på det inneboende värdet i att UNICEF och Djurens Rätt sprider sitt budskap. Att era budskap sprids till många människor, oavsett hur många som blir medlemmar eller ej, uppmuntrar till värderingar som har med solidaritet och medmänsklighet att göra. Detta kan vi inte få för lite av i en reklamfylld omgivning som sprider budskapet att vi enbart ska tänka på oss själva. Jag tror inte alls att aktivism via sociala medier på något sätt är destruktivt för aktivism, istället tror jag att det gör att man når ut till fler, som åtminstone blir påminda om djurrättsfrågor. En påminnelse som på lång sikt kan innebära att man tar steg och tar ställning i de frågorna.
Så fortsätt jobba via sociala medier, och fortsätt vara steget före!
Tack Peter för ett intressant inlägg!
/Maria
Intressant att läsa Maria, tack!
Radera