8 december 2014

Välkomna tillbaka alla tidigare vegetarianer

"Välkomna tillbaka alla tidigare vegetarianer"
En undersökning om amerikaners och amerikanskors matvanor (eller egentligen köttvanor) har fått en hel del uppmärksamhet båda i svensk och internationell media senaste dagarna. Undersökningen det handlar om är utförd av Humane Research Council, som har frågat 11 399 USA:are om deras köttkonsumtion.

Det de kom fram till är att ”endast” två procent i undersökningen uppgav att de inte åt kött alls = var vegetarianer eller veganer. Men det som har fått uppmärksamhet är att 84 procent av de som säger att de någon gång följt en vegetarisk diet nu äter kött igen. För de som ätit veganskt tidigare är den siffran 70 procent.


Slutsatsen Humane Research Council drar av detta är att det är mer effektivt att arbeta för att de som äter kött äter mindre än att få ett fåtal att inte äta alls. Om syftet är att begränsa den totala köttkonsumtionen. Om syftet är att förändra hela vår syn på djur går det förstås att dra en annan slutsats.

Undersökningen finns sammanfattad i t.ex. svenska Metro. Hela undersökningen finns här och sammanfattas även t.ex. här.

Men vad är den rimliga slutsatsen att dra av det här? Eller snarare vad ska vi (djurrättsrörelsen/vegoförespråkarna) dra för konsekvenser av Jag tycker att en artikel på sajten One Green Planet av Matthew Zumbo har många poäng. Och de är som följer.

För det första: vad innebär det att sluta vara vegetarian eller vegan? Är det någon som ätit vegetariskt under decennier som nu äter en tapenade med fisk i? Eller är det en 17-åring som provar vegetariskt några månader men sedan slutar? Det finns ju rätt många olika tänkbara scenarier där personerna egentligen inte så mycket gemensamt, och anledningarna till att de inte är vegetarianer eller veganer längre ligger väldigt långt från varandra. Svårt att förhålla sig till för en djurrättsrörelse/vegoförespråkare.

Men egentligen, skriver Matthew Zumbo, är det den vegetariska perioden vi borde fokusera på.
”Sure, making the decision to go vegetarian or vegan and never wavering is obviously ideal in terms of animal welfare. But efforts in aid of any kind and caring philosophies that endeavor for change, can never exist in an “all-or-nothing” vacuum. The effort itself will suffocate. These efforts must be given room to breathe, to grow and regress, and to slip a bit, to even fail. Failing is the greatest teacher we have. Try something heroic and positive for a week, then try it for a day, then try it for just one meal. Then try it again someday if it ever occurs to you, and then again and again.”
Med andra ord: livet är bökigt. Det finns genvägar och senvägar och annat bös i vägen. Men att ha provat är betydligt bättre än att aldrig har gjort det. För förutom denna undersökning finns annan statistik som visar att amerikaner (som ju undersökningen ovan är baserad på) äter mindre kött och mjölkprodukter - hela 33 producent äter fler vegetariska/veganska måltider nu än tidigare, även om de inte är vegetarianer/veganer. 33 procent amerikaner, det är ungefär 100 miljoner människor det.

Så även om det är lätt att se undersökningen från Humane Research Council som ett misslyckade, så bör vi istället set det som en stor potential. Också utifrån att utbudet och alternativen blir fler och fler. Det är ungefär så jag ser på det. Men jag låter Matthew Zumbo få slutordet:
”To the 84 percent, we’ll be here when you get back, and if it’s up to us, our arms will be wide open, and until then, do the best you can."

4 kommentarer:

  1. En slutsats är att satsa mer på att hjälpa de som blir vego att fortsätta vara det - långsiktigt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ett problem där, utifrån undersökningen, är väl att förutsättningarna är så olika tänker jag. Egentligen skulle vi ju behöva veta mer om varför för att kunna hjälpa. Men jag håller med.

      Radera
  2. Oavsett, måste jag säga att jag tycker det är deprimerande. Själv har jag aldrig upplevt det som svårt att vara vegan. Jag kan bara tänka mig att de flesta andra egentligen inte bryr sig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Naturligtvis är lite deprimerande. Jag tror upplevelsen av vad som är svårt eller inte är väldigt olika för olika människor, och att många säkert bryr sig men inte riktigt lyckas omsätta detta i praktiken.

      Radera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.