Fyra minuter om köttkonsumtionens miljöpåverkan

Den brittiska organisationen Compassion in World Farming har tagit fram en fyra minuter lång film om köttkonsumtionens negativa inverkan på klimatet. (Uppmaningen "eat less meat" skulle jag för övrigt gärna byta ut mot "stop eating meat").



När du ändå är igång, lyssna på Moa Lindholm från Djurens Rätt i Skellefteå som pratar burägg här.

Vegoamerika

På denna länk finns en lång artikel med en del intressant information om vegomat i USA, med fokus på det restauranger serverar.

Av intresse:

* 3,2 procent, eller 7,3 miljoner personer, av USA befolkning identifierade sig själva som vegetarianer. 10 procent säger att de i stort väljer en vegetarisk kost och ytterligare 5 procent säger att de är intresserade av att bli vegetarianer i framtiden.

* 25 procent väljer ibland köttfritt (meatless) när de äter ute. Vilka är det då som väljer köttfritt. Jo:

Women (30%) more than men (18%) Gen Y (30%) and Gen X (26%) more than Boomers (22%) and Matures (21%). Asians (31%) and Hispanics (26%) more than blacks (25%) and whites (23%). Residents of the Northeast (29%) and West (26%) more than the South (24%) and Midwest (20%).

("Gen Y" motsvarar, allt enligt Wikipedia, de födda från slutet av 70-talet till millenieskiftet, Gen X de födda runt 60- till 80-talet, Boomers de födda 1946-64 och Matures den äldre varianten av människor.)

* Varför väljer man köttfritt:

Animal welfare: 54%
Improve overall health: 53%
Environmental
concerns: 47%
Natural approaches to wellness: 31%
Weight loss: 25%
Weight maintenance: 24%

* Avslutningsvis: det är väldigt mycket USA och England i denna blogg. Vilket även undertecknad tycker är lite trist. Jag får skylla på att det finns starka och aktiva djurrättsrörelser i dessa länder, samt att jag, som alla andra, översköljs av information från dessa länder så mycket oftare och enklare än från många andra delar av världen.

* PS. "Vegetarians Are People Too Shroom Burger" är ett rätt häftigt namn på en burgare.

Bakom kulisserna på Solvalla

En onsdagskväll i november är det som vanligt tävlingskväll på Solvalla. På stallbacken bakom tävlingsbanan ligger dimman tät och i diset skymtar siluetter av hästar förbi. En efter en kommer de ut från banan och på nära håll blir det tydligt att loppet krävt mycket av hästen. De är genomblöta av svett och många verkar uppjagade och har en vild blick.

På banan springer hästarna runt och runt i ett rasande tempo, i sulkyn bakom dem sitter sammanbitna kuskar som vill vinna. Frågan är vad hästarna vill? Runt om i stallarna står hästar i full utrustning och väntar på sin tur på banan. Först är det uppvärmning, därefter väntan och sedan är det dags för loppet. Efteråt väntar vanligtvis en lång transport hem till stallet. Så fortsätter jakten på prispengar, kväll efter kväll runt om på landets travbanor.

Vår granskning av travsporten finns på www.djurensratt.se/trav och tillsammans med Kalla faktas program i ämnet har denna fråga äntligen lyfts i det mediala bruset. Eller som Lotta Gröning uttrycker det i gårdagens Aftonbladet - det har "fått oss att se vad många faktiskt blundar för. Självklart vet travfolk om att hästarna plågas".

Sara Asteborg
Djurens Rätt
Foto: Hendrik Zeitler

Protester mot att brittiska IKEA säljer dödad Rudolf

IKEA i Storbritannien har hamnat i blåsväder efter att den brittiska organisationen Viva! dragit igång en protest mot att brittiska IKEA säljer renkött. Kampanjen har redan fått stor uppmärksamhet i media (exempel: här och här). Enligt Viva! dödas renarna på ett väldigt plågsamt sätt och många transporteras långa sträckor på väg till slakt (ett aktuellt exempel på transporter av renar finns i Sundsvalls Tidning). Många renar slaktas också i så låg ålder att de, paradoxalt nog kan tyckas, aldrig får se snö.

Djur finns inte till för våra syften, och lika lite som man bör äta någon annan typ av kött bör man äta renkött. Det sätt på vilket Djurens Rätt försöker ändra på hur vi ser på djur gäller naturligtvis även renar.

Några av de konkreta problem som Djurens Rätt ser med hållningen av renar är att renarna drivs med helikoptrar och transportfordon, att många renar dör när det varit brister i vinterutfodringen samt att renar har utsatts för dålig behandling i samband med slakt. Idag får också hanrenar, liksom griskultingar, kastreras av renskötare utan bedövning.

Turtle love

En ung djurrättsaktivists möte med Siewert Öholm

Dala-Demokraten levererar en intressant betraktelse angående Siewert Öholms yttrande om att djurrättsrörelsen är "odemokratisk, omänsklig, ogudaktig och naiv".

Och apropå Siewert Öholm – låt oss lämna vardagen och gå ett decennium tillbaks i tiden. Då var det en ung (nåja, yngre än idag i alla fall) djurrättsaktivist i Göteborg som tillsammans med sina gelikar hade blivit inbjuden till att medverka i Siewert Öholms debattprogram i SVT.

Väl på plats i TV-huset blev djurrättsaktivisterna uppmanade att gå runt i studion och "demonstrera" med plakat och slagord. Och unga som de var radade de snällt upp sig och knallade runt med sina plakat i studion.

Efter ett 30-tal sekunder skulle Siewert komma in i bild, ta tag i en djurrättsaktivist och ställa en fråga. Det var planen. Detta kändes inte särskilt lockade för ovan nämnda unga djurrättsaktivist, som inte riktigt var redo att leverera de ord som skulle få det svenska djurförtrycket att försvinna. Det fanns ju andra som var bättre på detta. Så innan sändningen fick Siewert frågan om vem han skulle välja ut. "Ställ dig längst bak så är det ingen fara", blev svaret.

Sagt och gjort, djurrättsaktivsten ställde sig längst bak när "demonstrationen" var över. Och kan då i studioljusets sken snart se hur Siewert banar sig fram genom "demonstranterna", för att därefter rycka tag i just nämnda djurrättsaktivist, den som bett om att få slippa, och dra med honom fram till kameran.

"Kan man säga att du är förbannad?" frågade Siewert.

Så kunde det gå till en höstdag på det glada 90-talet.

Hönsburar är djurplågeri!

Döda hönor i en burhönsanläggning.

Pelle Sallin, själv en av dem som tjänar pengar på att sälja hönors ägg, hävdar i ÖP 2008-11-20 att Djurens Rätt bedriver "osann propaganda" när vi säger att hönor inte trivs med att sitta i bur.

Som argument för detta för han fram att hönor i burar har "ett bättre hälsoläge" än hönor i frigående system. Detta kan diskuteras. Att frigående system medför en del hälsoproblem för hönor innebär inte heller att buren blir mer trivsam. Däremot står det klart att hönsburar minskar arbetsbördan och produktionskostnaderna för dem som vill tjäna pengar på att sälja ägg.

Hönor i burar kan inte flyga, inte ens sträcka ut vingarna på grund av trängseln. Varje höna har ett utrymme som är mindre än ett A4-papper! Självklart kan hon inte få utlopp för sina naturliga behov på det lilla utrymmet, där hon spenderar dag och natt, livet ut.

I det vilda spenderar hönor omkring 60 % av sin tid med att picka och krafsa i marken efter föda. På burarnas gallergolv ges ingen möjlighet till detta.En höna i bur som blir utsatt för mobbing och fjäderhackning från sina understimulerade burkamrater har ingenstans att fly. Istället slutar hon ofta som en ruttnande del av inredningen, något man ser i många hönsburar på hönserierna.

Inburade hönor får inte tillräckligt mycket rörelse för att bygga upp muskulatur och skelett. Detta leder till allvarlig benskörhet och gör att närmare en tredjedel av burhönorna bryter benen under transport och hantering - det är tre gånger så många som bland de hönor som fått röra sig fritt.

Helena Walls avhandling från 2003 visar, som Pelle skriver, mycket riktigt att hönor som får tillgång till pinne, sandbad och rede i burarna använder dessa. Det visar hur viktiga behov de representerar. Men avhandlingen visar också att "bekvämligheterna" inte räcker till. Omkring 30 % av hönorna använder aldrig sandbadet i burarna. I en annan svensk studie från 2003 har man sett att många hönor i inredda burar desperat försöker sandbada på gallergolvet, en så kallad tomgångshandling som visar att de inte får utlopp för detta grundläggande behov.

En bur är en bur, och hönan har bara ett liv. Hur skulle du välja att leva om du var höna?

Lena Lindström
Etolog på Djurens Rätt

Om djursexförbud, barn och pälsfria butiker

Det surras kring mycket som Djurens Rätt jobbar med, vilket är kul. Tystnad är värst.

* Det som verkar kallas djursexförbudet (vilket är väldigt långt från att vara ett förbud, låt) kritiserades i Expressen av Don Kulick, professor i antropologi. Och kritiken fick medhåll av djurrättsbloggarna Per-Anders Svärd och Andreas Månsson. Intressant diskussion och jag håller i all vesäntlighet med - hanteringen av djur inom köttindustrin är ett större problem än djursex. Kerstin Davidsson skriver i Land Lantbruk att det finns ett samhällsintresse bakom slakt och insemination, vilket skulle saknas när det handlar om sex med djur, men vad som ligger i ett samhälles intresse är ju helt upp till våra värderingar och moraliska ställningstaganden.

Men min reservation mot kritiken av det-som-inte-är-ett-förbud är att vi om nu nu har möjlighet att förbjuda en del av det som djur utsätts för så ska vi göra det - på samma sätt som vi borde förbjuda elefanter på cirkus, även om det är ännu färre djur det rör sig om där. För vem vet hur länge det kommer att dröja tills vi har nått ett samhälle utan djurförtryck? Och vågar vi vara så övertygad om vår metod att vi tackar nej till delmål på bekostnad av den stora segern längre fram?

* I Göteborgs-Posten kommenterar Maria Haldesten den kampanj som Djurens Rätt Göteborg just nu kör i lokaltrafiken. I krönikan kritiserar hon Djurens Rätt för att inrikta sig på barn:

Att Djurens rätt tycker att barn är en lämplig grupp att rikta sin propaganda till är förståeligt. De är lätta att påverka och har redan från början ett större motstånd än befolkningen i allmänhet mot allt ifrån djurförsök till att äta djur. Jag kan bara hoppas att lärarkåren förstår att hålla den här typen av "skolmaterial" på avstånd.

Och visst är det typiskt att det som på något sätt avviker från normen ska hållas på avstånd, medan Scan glatt wokar döda djur i skolköken utan att någon höjer på något ögonbryn.

Maria Haldesten avslutar med att vi ska vara snälla mot djur (naturligtvis), men:

Men att sluta använda djur för vår egen vinning vore orimligt. Jag väljer gärna närproducerat till julbordet. Men jag vill inte skippa julskinkan. Och jag tänker inte ge upp varken varmfordrade läderstövlar i vinterkylan eller neka mina sjuka barn medicin framforskad via djurförsök.

Min unge vill inte ta på sig sina nya vinterskor - han vill inte och tänker inte!! Men ibland måste helt enkelt göra saker därför att det är rätt sak att göra, Maria. Det kallas att vara vuxen.

* Och avslutningsvis en fin bild från Norrländska Socialdemokraten.

Dagens citat

"Her wardrobe is now as dead as her film career."

Robbie LeBlanc från PETA Europe om Liz Hurley, som ställt upp på en reklamkampanj för pälsföretaget Blackglama.

Det är en sjuk värld vi lever i

För den som tvivlade på att vår relation till de andra djuren har blivit helt vrickad rekommenderas läsning av denna artikel om "slaktkycklingarnas svar på monstertjuren Belgian blue" (bara begreppen slaktkyckling och monstertjur bör säga oss något).

Ett par "höjdpunkter" ur texten:

Arbetet med att utveckla slaktkycklingen Cobb 700 har pågått i 12 år, kostat nära två miljarder kronor och anses representera kulmen på 2000-talets hårda kycklingavel. (...) Det uttalade målet har varit att skapa fåglar med rekordstora bröstfiléer till färdigmatsindustrin. Filéerna är dessutom närmast rektangulärt formade för att minimera spill och underlätta den industriella hanteringen.

Nu släpps en helt ny produktlinje av Cobb-Sasso-kycklingar som kan skräddarsys att bli 41, 61 eller 81 dagar gamla med önskad färg på näbb, fötter och fjädrar. Den första varianten lanserades i våras, en vit kyckling med röda inslag som döpts till Cobb Sasso 150.

Jag skulle gärna vilja säga något smart om detta, men det hela är så sjukt att jag inte kommer på något att säga.