17 november 2010
16 november 2010
Ej djurtestat för snubbar
Du har väl inte missat att det finns finfina hudvårdsprodukter för män på Åhléns och Kicks. Kan vara bra att hålla koll på så här inför juletider... Bulldog heter märket, och de är relativt nya på vår lista över märken som inte testar på djur. Hela listan hittar du på http://www.sminksmart.se/
12 november 2010
Nya rön om vegokost (och GI-mat)
"En omfattande amerikansk studie belyser de långsiktiga hälsoeffekterna av animalisk respektive vegetabilisk lågkolhydratkost. Tidigare kohortstudier har identifierat en ökad mortalitetsrisk för individer som konsumerar lite kolhydrater (ca 40 energiprocent) men mycket fett och protein. Tidigare studier har dock inte tagit hänsyn till huruvida fett- och proteinkällorna varit animaliska eller vegetabiliska. Nyhetsvärdet med den amerikanska studien är att man gjort just detta.Källa: Läkartidningen
[...]
Resultaten från denna studie understryker tydligt hälsofördelarna med att låta vegetabilier dominera vårt kostintag, framför allt om vi önskar äta en kolhydratfattig kost."
En nästan slutförd konferens med Naturskyddsföreningen
Dagens andra pass på Naturskyddsföreningens konferens om biologisk mångfald började med att moderatorn Tilde de Paula ställde frågan om vad ett liv är värt. Kan liv vara olika värda? Och vad är värdet av en hel art. Väldigt intressant frågeställningar att fundera över (och som kommer in på vad vi funderade på i det ursprungliga blogginlägget).
Carl Folke, professor på Stockholm Environment Institute, konstaterade i sin dragning att det är svårt att sätta ett värde på biologisk mångfald – mångfalden är en hela ekonomins kapacitet, och nödvändig för mänsklighetens framtid (vilket får ett par varningsklockor att ringa hos mig. Men det är kanske bara jag?). Och även Klas Eklund, senior economist på SEB, var inne på samma bana – och menade att vi egentligen hela tiden värderar liv, i de val vi gör av livförsäkring, vägbyggen osv.
Men svaret på att liv kan vara olika mycket värde måste ju bli ett rungande ”ja” (och det anknyter även dett till min tidigare reflektion rörande slaktkycklingar vs. pandor) - liksom att värdet av en art absolut överstiger värdet av de individer som utgör arten i fråga.
Innan lunch pratade Maria Wetterstrand om att slopa miljöskadliga subventioner, och om marknaden i relation till politiken. Att minska stödet till en resursslösande jordbruksindustri tycker jag känns som en bra början på detta projekt. Hon menade också att det är lättare att ändra beteenden än livsstil, vilket känns som en tanke att ta med sig - oavsett vilken rörelse för förändring man är en del i.
”Kändiskocken” Carola Magnusson presenterade dagens lunch. Och berättade att hon under många nätter funderat vad hon skulle bjuda på. Fiskar och naturbeteskött gick bort och det blev en rotfruktsbiff – ”utan ägg, dinkel innehåller ju lika mycket protein som ägg”. Nästan veganskt, så när som på en klick getost (som gick att undvika, men inte att välja bort).
Efter lunch inledde miljöminister Andreas Carlgren, och att döma av kommentarerna på Twitter verkar miljörörelsen inte vara helsåld på miljöministerns politik... Justitierådet Torgny Håstad pratade om äganderätten i relation till djur, natur och biologiskt mångfald på ett lagom torrt men väldigt underhållande sätt. Och EU-parlamentariker Isabella Lövin pratade om haven och fiskar – och avslutade med att säga att vi delar planeten inte bara med framtidens barn utan även med alla andra arter. Bra!
Eftermiddagen börjar med sitt slut, och vi väntar bland annat på Alexander Bard som avslutning. Men nu först greve Carl Piper.
Carl Folke, professor på Stockholm Environment Institute, konstaterade i sin dragning att det är svårt att sätta ett värde på biologisk mångfald – mångfalden är en hela ekonomins kapacitet, och nödvändig för mänsklighetens framtid (vilket får ett par varningsklockor att ringa hos mig. Men det är kanske bara jag?). Och även Klas Eklund, senior economist på SEB, var inne på samma bana – och menade att vi egentligen hela tiden värderar liv, i de val vi gör av livförsäkring, vägbyggen osv.
Men svaret på att liv kan vara olika mycket värde måste ju bli ett rungande ”ja” (och det anknyter även dett till min tidigare reflektion rörande slaktkycklingar vs. pandor) - liksom att värdet av en art absolut överstiger värdet av de individer som utgör arten i fråga.
Innan lunch pratade Maria Wetterstrand om att slopa miljöskadliga subventioner, och om marknaden i relation till politiken. Att minska stödet till en resursslösande jordbruksindustri tycker jag känns som en bra början på detta projekt. Hon menade också att det är lättare att ändra beteenden än livsstil, vilket känns som en tanke att ta med sig - oavsett vilken rörelse för förändring man är en del i.
”Kändiskocken” Carola Magnusson presenterade dagens lunch. Och berättade att hon under många nätter funderat vad hon skulle bjuda på. Fiskar och naturbeteskött gick bort och det blev en rotfruktsbiff – ”utan ägg, dinkel innehåller ju lika mycket protein som ägg”. Nästan veganskt, så när som på en klick getost (som gick att undvika, men inte att välja bort).
Efter lunch inledde miljöminister Andreas Carlgren, och att döma av kommentarerna på Twitter verkar miljörörelsen inte vara helsåld på miljöministerns politik... Justitierådet Torgny Håstad pratade om äganderätten i relation till djur, natur och biologiskt mångfald på ett lagom torrt men väldigt underhållande sätt. Och EU-parlamentariker Isabella Lövin pratade om haven och fiskar – och avslutade med att säga att vi delar planeten inte bara med framtidens barn utan även med alla andra arter. Bra!
Eftermiddagen börjar med sitt slut, och vi väntar bland annat på Alexander Bard som avslutning. Men nu först greve Carl Piper.
På Naturskyddsföreningens konferens om biologisk mångfald
Idag är Djurens Rätt på plats på Naturskyddsföreningens konferens om biologisk mångfald, som arrangeras i Aula Magna på Stockholms universitet. Du följer konferensen via vår tråd på Twitter och via hashtagen #vemskabort. Mer om konferensen på http://www.naturskyddsforeningen.se/natur-och-miljo/aktuellt/seminarier/vem-ska-bort/. Häng på!
Biologisk mångfald definieras enligt Konventionen om biologisk mångfald som: "Variationsrikedomen bland levande organismer av alla ursprung, inklusive från bland annat landbaserade, marina och andra akvatiska ekosystem och de ekologiska komplex i vilka dessa organismer ingår; detta innefattar mångfald inom arter, mellan arter och av ekosystem." Och Djurens Rätts roll i detta är för mig lite kluven.
Djurens Rätt försöker se varje djur som en individ, och då är det självklart allvarligt att djur och djurarter dödas och utrotas. Det är viktigt att vi ger djur möjlighet till liv, och till ett liv utifrån sitt naturliga beteende. Å andra sidan hamnar denna debatt ofta i att vissa arter ges mer "relevans" än andra. Vissa arter ska räddas, medan andra ska ätas (så länge det finns många kvar av dem!).
Men en art i sig består ju inte av något annat än individer, och en art har inget gemensamt eller kollektivt medvetande. För en individ inom en art spelar det ingen roll om den är utrotningshotad eller inte. Det som spelar roll är individens liv. Det finns miljarder "slaktkycklingar" men få pandor. Men för "slaktkycklingen" är livet precis lika viktigt och angeläget.
Och å tredje sidan så spelar det arten roll, då den ingår i det biologiska system som vi alla ingår i, och den grupp som en art utgör spelar roll för andra individer - människor och andra djur. Och de spelar roll i andras djurs möjlighet till ett naturligt beteende.
"Det är etiskt fel att utrota arter", sa Mikael Karlsson, Naturskyddsföreningens ordförande, när han inledde dagens konferens. Och det är klart det är – men varför? Utifrån arten, individen eller både och - eller finns det överhuvudtaget ingen motsättningen mellan arten och individen?
Biologisk mångfald definieras enligt Konventionen om biologisk mångfald som: "Variationsrikedomen bland levande organismer av alla ursprung, inklusive från bland annat landbaserade, marina och andra akvatiska ekosystem och de ekologiska komplex i vilka dessa organismer ingår; detta innefattar mångfald inom arter, mellan arter och av ekosystem." Och Djurens Rätts roll i detta är för mig lite kluven.
Djurens Rätt försöker se varje djur som en individ, och då är det självklart allvarligt att djur och djurarter dödas och utrotas. Det är viktigt att vi ger djur möjlighet till liv, och till ett liv utifrån sitt naturliga beteende. Å andra sidan hamnar denna debatt ofta i att vissa arter ges mer "relevans" än andra. Vissa arter ska räddas, medan andra ska ätas (så länge det finns många kvar av dem!).
Men en art i sig består ju inte av något annat än individer, och en art har inget gemensamt eller kollektivt medvetande. För en individ inom en art spelar det ingen roll om den är utrotningshotad eller inte. Det som spelar roll är individens liv. Det finns miljarder "slaktkycklingar" men få pandor. Men för "slaktkycklingen" är livet precis lika viktigt och angeläget.
Och å tredje sidan så spelar det arten roll, då den ingår i det biologiska system som vi alla ingår i, och den grupp som en art utgör spelar roll för andra individer - människor och andra djur. Och de spelar roll i andras djurs möjlighet till ett naturligt beteende.
"Det är etiskt fel att utrota arter", sa Mikael Karlsson, Naturskyddsföreningens ordförande, när han inledde dagens konferens. Och det är klart det är – men varför? Utifrån arten, individen eller både och - eller finns det överhuvudtaget ingen motsättningen mellan arten och individen?
11 november 2010
Föreläsning med The Black Fish i Stockholm
Föreningen The Black Fish har fyra huvudfrågor: industriellt fiske, valfångst, valar och delfiner i fångenskap samt veganism. De initierande medlemmarna i organisationen har seglat med Sea Shepherd de senaste åren men kände attt det behövs en organisation som fokuserar på haven och de marina ekosystemen i Europa.
Deras första kampanj var mot ett delfinarium i Münster, Tyskland som nu är stängt. Nu riktar de bl.a. fokus på späckhuggaren Morgan och delfinslakten i Taiji.
Föreläsningen inleds med att Stella Nordqvist, ordförande i Djurens Rätt Stockholm, berättar om Djurens Rätts syn på fiskar och människornas utnyttjande av dessa varelser.
Föreläsningen arrangeras den 12 november kl. 18, med fika från kl. 17.15, och hålls i NBV:s lokaler på Bergsundstrand 43 (Hornstull). Välkomna! Gratis och inget medlemskap krävs.
Deras första kampanj var mot ett delfinarium i Münster, Tyskland som nu är stängt. Nu riktar de bl.a. fokus på späckhuggaren Morgan och delfinslakten i Taiji.
Föreläsningen inleds med att Stella Nordqvist, ordförande i Djurens Rätt Stockholm, berättar om Djurens Rätts syn på fiskar och människornas utnyttjande av dessa varelser.
Föreläsningen arrangeras den 12 november kl. 18, med fika från kl. 17.15, och hålls i NBV:s lokaler på Bergsundstrand 43 (Hornstull). Välkomna! Gratis och inget medlemskap krävs.
10 november 2010
En avslutning och avrundning av Jordbruksverkets djurskyddskonferens
Samtliga inlägg om Jordbruksverkets djurskyddskonferens 2010 hittar du här.
Roger Pettersson, tidigare Djurens Rätt och numera generalsekreterare för World Society for the Protection of Animals pratade utifrån om det internationella djurskyddsarbetet sker med etik och naturligt beteende som bas.
Och avslutade gjorde Jan Westin från Universeum i Göteborg, där han är vetenskaplig ledare och zoolog. Jan Westin pratade om djur på djurparker och om det går att ge djur inom "offentlig förevisning" tillräcklig möjlighet att bete sig naturligt, och om det rätt att hålla djur för detta syfte? Svaret var att "det är nödvändigt och rätt att hålla dem i djurparker och vi kan absolut ge dem att ett bra liv".
Åh fan. Det är ungefär allt jag har att säga om detta.
Det finns säkert anledning att återkomma angående Jordbruksverkets djurskyddskonferens 2010 när allt som sagt sjunkt in mer än sisådär 15 sekunder, men jag gör ändå ett försök redan nu.
Denna typ av konferenser är väldigt viktiga och intressanta, och det är naturligtvis angeläget att de arrangeras. Eller kanske "nödvändigt" vore ett bättre ord? Det är viktigt att vår relation till djur diskuteras, och det bör snarast ses som vår skyldighet att göra det utifrån det maktförhållande vi har gett oss själva.
Samtalen mellan föredragen är ofta lika intressanta som själva föredragen, men dagens tre första föredrag var väldigt intressant. De följande åtta var mer varierande, om ni frågar mig.
Det finns två stora reservationer man kan lägga in i rörande djurskyddskonferenser som denna. Det första är naturligtvis att samtal om djur per definition blir abstrakt (den närmsta konkreta relation många fick till djur denna dag var genom den smörgås de åt till lunch). Jag är såklart fullt medveten om att det är svårt att göra det annorlunda, och att många på konferensen jobbar väldigt konkret med djur i sin vardag. Men ändå. Det finns ofta anledning att reflektera kring djurs frånvaro, även när de står i fokus.
För det andra tycks det mig som att det finns en mängd forskning och kunskap om djur som inte implementeras i verkligheten - så som de exempel som Djurskyddet Sveriges Åsa Hagelstedt tog upp. Vilken roll spelar det då att forskningen överhuvudtaget bedrivs, och att konferenser som dessa då arrangeras?
Om det finns en enorm enighet kring att djurs välfärd är viktigt - inom myndigheter, organisationer, branschen och andra – hur kan då Djurrättsalliansen fortsätta leverera de bilder som de gör? Hur kan vi fortfarande ha pälsfarmer, kastrera grisar utan bedövning och hålla grisar på det sätt som vi gör? Hur kan detta komma sig, och varför händer inte mer när så många tycker att frågan om djurs välfärd är så viktig?
Tack Jordbruksverket för en intressant dag. (Och tack SL för spårvagnslinjen till Djurgården.)
Roger Pettersson, tidigare Djurens Rätt och numera generalsekreterare för World Society for the Protection of Animals pratade utifrån om det internationella djurskyddsarbetet sker med etik och naturligt beteende som bas.
Och avslutade gjorde Jan Westin från Universeum i Göteborg, där han är vetenskaplig ledare och zoolog. Jan Westin pratade om djur på djurparker och om det går att ge djur inom "offentlig förevisning" tillräcklig möjlighet att bete sig naturligt, och om det rätt att hålla djur för detta syfte? Svaret var att "det är nödvändigt och rätt att hålla dem i djurparker och vi kan absolut ge dem att ett bra liv".
Åh fan. Det är ungefär allt jag har att säga om detta.
Det finns säkert anledning att återkomma angående Jordbruksverkets djurskyddskonferens 2010 när allt som sagt sjunkt in mer än sisådär 15 sekunder, men jag gör ändå ett försök redan nu.
Denna typ av konferenser är väldigt viktiga och intressanta, och det är naturligtvis angeläget att de arrangeras. Eller kanske "nödvändigt" vore ett bättre ord? Det är viktigt att vår relation till djur diskuteras, och det bör snarast ses som vår skyldighet att göra det utifrån det maktförhållande vi har gett oss själva.
Samtalen mellan föredragen är ofta lika intressanta som själva föredragen, men dagens tre första föredrag var väldigt intressant. De följande åtta var mer varierande, om ni frågar mig.
Det finns två stora reservationer man kan lägga in i rörande djurskyddskonferenser som denna. Det första är naturligtvis att samtal om djur per definition blir abstrakt (den närmsta konkreta relation många fick till djur denna dag var genom den smörgås de åt till lunch). Jag är såklart fullt medveten om att det är svårt att göra det annorlunda, och att många på konferensen jobbar väldigt konkret med djur i sin vardag. Men ändå. Det finns ofta anledning att reflektera kring djurs frånvaro, även när de står i fokus.
För det andra tycks det mig som att det finns en mängd forskning och kunskap om djur som inte implementeras i verkligheten - så som de exempel som Djurskyddet Sveriges Åsa Hagelstedt tog upp. Vilken roll spelar det då att forskningen överhuvudtaget bedrivs, och att konferenser som dessa då arrangeras?
Om det finns en enorm enighet kring att djurs välfärd är viktigt - inom myndigheter, organisationer, branschen och andra – hur kan då Djurrättsalliansen fortsätta leverera de bilder som de gör? Hur kan vi fortfarande ha pälsfarmer, kastrera grisar utan bedövning och hålla grisar på det sätt som vi gör? Hur kan detta komma sig, och varför händer inte mer när så många tycker att frågan om djurs välfärd är så viktig?
Tack Jordbruksverket för en intressant dag. (Och tack SL för spårvagnslinjen till Djurgården.)
Om fåglar och Djurskyddet Sverige
Samtliga inlägg om Jordbruksverkets djurskyddskonferens 2010 hittar du här.
Först efter fikapausen (att ta lite kokos på frukt gör onekligen att det känns rackarns mycket lyxigare!) ställde Britta Lindgren från Svensk Fågelhobby frågan om det går att hålla burfåglar med hänsyn till etik och naturligt beteende? Och svarade med en följdfråga – vilka fåglar pratar vi om? Och jag vet inte om vi fick något bra svar på någon av frågorna, vare sig den första eller följdfrågan.
Föredraget var 20 minuter långt, men jag dristar mig att presentera ett eget svar som tar två sekunder att säga (om man tar det långsamt): "nej". Utifrån ett perspektiv om naturligt beteende var hon lite inne på att olika arter har olika förmåga att relatera till människor, men det etiska perspektivet hoppade hon nog över.
Därefter Åsa Hagelstedt, generalsekreterare för Djurskyddet Sverige. Rubriken för hennes föredrag var "Tar lagstiftaren tillräcklig hänsyn till etik och naturligt beteende?". Hennes svar var "ja" (och hänvisar till § 4 i djurskyddslagen) om vi lägger till ett "men".
Som exempel på dessa "men" tog hon minkarna som exempel på djur som undantas från § 4 i djurskyddslagen – minkarna saknar tillräcklig rörelseyta, möjlighet att klättra, tillgång till vatten eller möjlighet att utföra ett jaktbeteende. Men även djur inom lantbruket (grisar som kastreras utan bedövning) och sällskapsdjur (djur som hålls ensamma trots att de har ett behov).
Vad Djurskyddet Sverige vill förändra:
Först efter fikapausen (att ta lite kokos på frukt gör onekligen att det känns rackarns mycket lyxigare!) ställde Britta Lindgren från Svensk Fågelhobby frågan om det går att hålla burfåglar med hänsyn till etik och naturligt beteende? Och svarade med en följdfråga – vilka fåglar pratar vi om? Och jag vet inte om vi fick något bra svar på någon av frågorna, vare sig den första eller följdfrågan.
Föredraget var 20 minuter långt, men jag dristar mig att presentera ett eget svar som tar två sekunder att säga (om man tar det långsamt): "nej". Utifrån ett perspektiv om naturligt beteende var hon lite inne på att olika arter har olika förmåga att relatera till människor, men det etiska perspektivet hoppade hon nog över.
Därefter Åsa Hagelstedt, generalsekreterare för Djurskyddet Sverige. Rubriken för hennes föredrag var "Tar lagstiftaren tillräcklig hänsyn till etik och naturligt beteende?". Hennes svar var "ja" (och hänvisar till § 4 i djurskyddslagen) om vi lägger till ett "men".
Som exempel på dessa "men" tog hon minkarna som exempel på djur som undantas från § 4 i djurskyddslagen – minkarna saknar tillräcklig rörelseyta, möjlighet att klättra, tillgång till vatten eller möjlighet att utföra ett jaktbeteende. Men även djur inom lantbruket (grisar som kastreras utan bedövning) och sällskapsdjur (djur som hålls ensamma trots att de har ett behov).
Vad Djurskyddet Sverige vill förändra:
- Hårdare krav på djurägaren (obligatoriskt ID-märkning).
- Ny lagstiftning för att förbättra minkarnas situation.
- Svårare att köpa djur (zoo-affärer, Blocket).
- Fler kontroller och bättre rättslig uppföljning.
- Stöd till konsumenter att välja rätt, ex. tydlig märkning.
- Mer kunskap om djur och deras naturliga behov.
- Lag och föreskrifter som ger lantbruksdjur rätt till utevistelser och förbjuder uppbundna djur.
Tre korta
Samtliga inlägg om Jordbruksverkets djurskyddskonferens 2010 hittar du här.
Efter Eva Eriksson, Bo Algers och Helena Röcklingsberg följde sju lite kortare föredrag på 20 minuter vardera. Tre innan fikapausen, och fyra efteråt.
Först av de sju var mjölkbonden Herbert Nyman som pratade om djuren i livsmedelsindustrin kan bete sig naturligt. Herbert Nyman har varit styrelseordförande i Norrmejerier i tio år liksom ledamot i LRF:s styrelse och verksam inom Svensk Mjölk.
Som sagt var temat för detta föredrag djuren i livsmedelsindustrin, men det inleddes med en fundering på vad livet är och en önskan att "höja nivån" – oavsett vad vi äter så handlar allt om liv och död, och att påverka liv - även det liv som finns inuti en kos mage (?). Och detta är förvisso helt sant. Liksom att det är sant att vad vi äter trots allt medför en skillnad i konsekvenser och påverkan. Att det finns en naturlighet i liv och död betyder inte att vår ansvar för det liv och död vi utsätter andra för försvinner.
Men, nåja. Bara djurskötaren kan tillse att djurvälfärden utgår från hälsa, fysiologi och beteende avslutar Herbert Nyman men… och det fanns väldigt mycket undertecknad fann tveksamt, underligt och märkligt i detta föredrag.
Därefter pratade Eva Hertil, legitimerad veterinär med fokus på smådjur, i ämnet "Etik och naturligt beteende – Har den kliniskt verksamme veterinären detta i sitt medvetande?". Hon pratade om hur vi kan se till de behov som varje art har, och hur vi ska förhålla oss till detta. Och frågan om "kan" innebär att vi "bör", som i exemplet att operera djur med vissa skador.
Hon pratade även om extremavel, och vi åhörare fick ett sugrör att andas genom, samtidigt som vi höll för nästan, för att illustrerar andningen för hunden Greta, en sönderavlad hund med alltför smal luftstrupe.
Sista av de tre innan fikat - länsveterinär Annelie Grip Hansson, länsstyrelsen i Västerbottens län, under rubriken "Kan man utföra kontroll av avel?", och förlåt Annelie, men jag måste drabbats av kaffeochkaka-brist, för jag hängde inte med hela tiden. Kanske riktade sig föredraget mer till de som jobbade mer praktiskt med denna fråga dagligdags, vilket jag inte gör.
Djurens Rätts Lena Lindström frågade vilka möjligheter som fanns att ingripa rörande de djur som är resultat av en felaktig avel (vilket gäller ovan nämnda "sugrörshund", liksom kyckling med benfel, mjölkkor osv). Av svaret kan man fråga sig varför inte fler ingripanden sker när möjligheten faktiskt verkar finnas.
Därefter fikapaus.
Efter Eva Eriksson, Bo Algers och Helena Röcklingsberg följde sju lite kortare föredrag på 20 minuter vardera. Tre innan fikapausen, och fyra efteråt.
Först av de sju var mjölkbonden Herbert Nyman som pratade om djuren i livsmedelsindustrin kan bete sig naturligt. Herbert Nyman har varit styrelseordförande i Norrmejerier i tio år liksom ledamot i LRF:s styrelse och verksam inom Svensk Mjölk.
Som sagt var temat för detta föredrag djuren i livsmedelsindustrin, men det inleddes med en fundering på vad livet är och en önskan att "höja nivån" – oavsett vad vi äter så handlar allt om liv och död, och att påverka liv - även det liv som finns inuti en kos mage (?). Och detta är förvisso helt sant. Liksom att det är sant att vad vi äter trots allt medför en skillnad i konsekvenser och påverkan. Att det finns en naturlighet i liv och död betyder inte att vår ansvar för det liv och död vi utsätter andra för försvinner.
Men, nåja. Bara djurskötaren kan tillse att djurvälfärden utgår från hälsa, fysiologi och beteende avslutar Herbert Nyman men… och det fanns väldigt mycket undertecknad fann tveksamt, underligt och märkligt i detta föredrag.
Därefter pratade Eva Hertil, legitimerad veterinär med fokus på smådjur, i ämnet "Etik och naturligt beteende – Har den kliniskt verksamme veterinären detta i sitt medvetande?". Hon pratade om hur vi kan se till de behov som varje art har, och hur vi ska förhålla oss till detta. Och frågan om "kan" innebär att vi "bör", som i exemplet att operera djur med vissa skador.
Hon pratade även om extremavel, och vi åhörare fick ett sugrör att andas genom, samtidigt som vi höll för nästan, för att illustrerar andningen för hunden Greta, en sönderavlad hund med alltför smal luftstrupe.
Sista av de tre innan fikat - länsveterinär Annelie Grip Hansson, länsstyrelsen i Västerbottens län, under rubriken "Kan man utföra kontroll av avel?", och förlåt Annelie, men jag måste drabbats av kaffeochkaka-brist, för jag hängde inte med hela tiden. Kanske riktade sig föredraget mer till de som jobbade mer praktiskt med denna fråga dagligdags, vilket jag inte gör.
Djurens Rätts Lena Lindström frågade vilka möjligheter som fanns att ingripa rörande de djur som är resultat av en felaktig avel (vilket gäller ovan nämnda "sugrörshund", liksom kyckling med benfel, mjölkkor osv). Av svaret kan man fråga sig varför inte fler ingripanden sker när möjligheten faktiskt verkar finnas.
Därefter fikapaus.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)