DEA Axelssons inte längre på Djurens Rätts pälsfria lista

Ett företag har försvunnit från Djurens Rätts pälsfria lista. Vi frågade Djurens Rätts konsumentansvariga Gabriella Terneborg om varför.

DEA Axelssons, som de numera heter, är inte längre med på Djurens Rätts pälsfria lista. Varför?
- För ca. 1 år sedan slog sig Axelssons samman med klädföretaget DEA. Vi kontaktade dem då för att be dem förnya vår pälsfria överrenskommelse, under det nya företagsnamnet. Vi har varit i kontakt med dem via telefon, brev och e-post sedan dess, men ännu har inget nytt avtal kommit in.
- Vid samma tillfälle butikerna bytte namn ändrande de också sin skyltning i affärerna, och tog bort den pälsfria dekal som tidigare funnits på deras skyltfönster. Jag har frågat dem varför men de har inte svarat på det, vilket jag tycker är mycket synd.

Innebär detta att DEA Axelssons har börjat sälja pälsprodukter?
- Nej, inte som vi känner till. Vi hoppas naturligtvis att de ska förnya den pälsfria överrenskommelsen. Men tills vidare finns de inte med i vår förteckning över de pälsfria företag vi kan rekommendera.

Ett pälsfritt West Hollywood

West Hollywood är en stad strax utanför Los Angeles i Kalifornien med en befolkning på drygt 35 000 personer. Och West Hollywood kan bli den första staden i världen som helt förbjuder försäljning av päls.

Onekligen spännande, om inte för att det alltid är spännande med städer som går lite i förväg och visar hur det skulle kunna göras - på samma sätt som belgiska Gent gjorde när det handlar om en vegetarisk dag i veckan. Och som svenska Malmö har gjort när det gäller vegansk ost på pizzan.

Nedan en film från en manifestation där kampanjen för ett pälsfritt West Hollywood drogs igång.

PS. Jag har aldrig varit i West Hollywood, och kommer antagligen aldrig att åka till West Hollywood. Men filmen därifrån stämmer nästan på pricken in i de fördomar jag har rörande West Hollywood... så, nu har jag sagt det. Förlåt.

Glöm inte bokcirkeln - startar på fredag!

En liten påminnelse om att vi på fredag drar igång vår digitala bokcirkel kring Pelle Strindlunds bok "Jordens herrar - Slaveri, djurförtryck och våldets försvarare". Mer om upplägget kring bokcirkeln hittar du här.

I boken drar Pelle Strindlund paralleller mellan dåtidens slaveri och dagens är exploateringen av djur. Dåtid jämfört med nutid. Och det temat tyckte jag det var "lustigt" att notera hur Hergé i Tintin-albumet Den mystiska stjärnan från 1942 låter Kapten Haddock använda ordet vegetarian i sin arsenal av förklenande beskrivningar av sina ovänner. En del saker har nog trots allt förändrats på 69 år... eller?

EU-kommissionen öppnar upp för stöd för lagring av griskött

EU:s jordbrukskommissionär Dacian Ciolos har i veckan meddelat att EU-kommissionen kommer att sätta in stöd till "privat lagring" för griskött.

"Privat lagring" är ett sätt att kunna producera ett överskott utan att marknaden blir övermättad -  producenterna eller andra företag inom branschen får pengar för att hålla på sina varor. Huvudsyftet med denna stödform är att stabilisera marknaden för en viss vara i EU när priserna är låga.

EU:s jordbruksbudget avsätter varje år stora belopp för olika typer av stödåtgärder och subventioner. De omdebatterade "smörbergen" (EU-kommissionens stödköp av smör och andra mejeriprodukter) är kanske det mest välkända exemplet. På Jordbruksverkets hemsida finns information om privat lagring och andra marknadsstöd.

Animaliska produkter ligger bra till när det är fråga om stöd och subventioner. Och som vegan kan man reta sig ganska rejält på att havre- och sojamjölk är flera gånger dyrare än den vätska som tas från en ko - som har matats med foder baserat på bland annat havre och soja…

Cecilia Mille
Internationellt ansvarig på Djurens Rätt

Tillsammans kan vi stoppa de döda rävarna!

I söndagens DN kunde vi under Trender & Folk läsa om pälsmössan som "sitter på halva Stockholm". Stickad, med en liten bit död räv överst. Detta är naturligtvis varken trendigt eller snyggt, det är bara korkat och hjärtlöst. För 25 kronor i månaden kan du hjälpa oss att få fler företag att säga nej till päls - som t.ex. Nilson Group gjorde senast igår.

Som medlem gör du skillnad för djuren varje dag! Och du slipper gå runt med en död räv på huvudet. Tack på förhand.

Småfisigt om kött i Filter

Det var med visst hopp och förväntan jag tog mig an artikeln "Den sista biffen" i senaste numret av magasinet Filter (nr. 18, februari/mars 2011). Filters upplägg möjliggör artiklar som inte gör sig på särskilt många andra ställen, så detta kändes ju väldigt spännande! Men det tog tyvärr inte särskilt lång tid innan jag insåg att den här artikeln inte alls var intressant eller tankeväckande. (Enligt min sambo smet sig orden "j-a skitartikel" förbi mina läppar medan jag läste, men jag tänker dementerar detta om någon frågar.)

När jag skriver detta känner jag mig fånigt förutsägbar. Det är klart någon som är mot köttätande som sådant är kritiskt till en artikel som argumenterar för motsatsen. Men jag tröstar mig med att Mattias Göransson rimligen måste känna sig lika förutsägbar även han.

"Den sista biffen" är skriven av Filters chefredaktör Mattias Göransson - och det står naturligtvis Filter fritt att skriva precis den artikel man är intresserade av att skriva. Vem vore jag att klaga på det fria ordet!? Men jag tycker det finns ett par saker med artikeln som gör den ointressant. Tyvärr, får man väl säga.

För det första, vad är grejen med kollektivet "veganer"? I artikeln intervjuas en mängd personer som stödjer artikelförfattarens tes. Alla har namn och en historia. Sasha Wizansky på den amerikanska tidskriften ”Meat-paper” intervjuas, liksom lantbrukaren Jan Eriksson (vars lösning på försörjningsproblematiken är att konstatera att det faktiskt inte behöver bo så många i Göteborg…). Men kollektivet "veganer" är anonymt genom hela artikeln, och efter sjuttioelfte gången artikelförfattaren slänger ur sig detta börjar jag ledsna.

Inte blir det bättre av att kollektivet veganer tillskrivs uppfattningar som att det skulle vara Peter Singer som uppfann djuretiken - men djuretiken har ju en mycket längre historia än så konstaterar Mattias Göransson. Jaha. Tack för den informationen. Damn you B12-brist!

En sak man dock kan konstatera efter att ha läst artikeln är att om man har miljöargumentet som grund för en djurrättslig ideologi så hamnar man i en klurig balansgång. Siffror går att kasta upp på en mängd olika sätt, och väldigt ofta landar de på just det sätt som tilltalar den som slängde upp dem. Detta köper jag. Liksom att de siffror Göransson slänger upp landar ungefär som han tänkt sig.

Men just där ligger också problemet. Att Göransson endast låter röster som ekar som hans egen blir lite märkligt. I en skrift från miljöorganisationen WWF går det att läsa att djurfoderproducenterna Lantmännen och Svenskt Foder står för 80 procent av sojaimporten till Sverige. EU importerar å sin sida en fjärdedel av världsproduktionen av soja - och nästan allt går till djurfoder. I Mattias Göranssons värld förvandlas detta till "ett visst odlande" av sojabönor - varefter han konstaterar att de djur vi äter på det stora hela äter sådant som vi människor inte kan äta. Märkligt. För så är det ju inte, skulle jag hävda.

Och lika märkligt är det att han lyckas få in att kollektivet veganer nästan blir mer skyldiga till denna sojakonsumtion, när den mänskliga delen av den globala sojakonsumtionen faktiskt är så marginell att det inte är mer än en fjärt i rymden.

Äsch, jag hade verkligen velat vara lite mer positiv. Jag ville gärna. Men det gick inte. Det var en bra idé Filter. Men det blev inte så bra. Typiskt köttätare.

Och jo, grunden till att vi inte ska äta djur är etiken, inte miljön.

Välkommen till vår bokcirkel (om ”Jordens herrar”)!

Frågan är om någon svensk bok om djurrätt har känts lika spännande på förhand som Pelle Strindlunds nyutkomna Jordens herrar (det ska väl vara sedan Lisa Gålmarks Djurrätt : En fråga om frihet, jämlikhet, solidaritet som eventuellt kan konkurrera). Bland mina vänner statusrader på Facebook går det redan att läsa hur bra den är - och då har jag inte ens fått tag i mitt exemplar ännu!

För dig som vill läsa boken tillsammans med mig, och förhoppningsvis många andra, drar vi här i bloggen igång den första djurrättsliga bokcirkeln på nätet (jag gissar i alla fall att det är den första...).

Upplägget är att du beställer ditt ex. av boken på t.ex. http://animalrights.se/shop/detalj.asp?prod=570 så att du har boken i din hand senast fredagen den 4 februari. Därefter läser vi boken tillsammans i ett lagom lugnt tempo, och använder denna blogg till att diskutera, reflektera och fundera kring det vi läst. (Och blir det bara jag som deltar så får ni helt enkelt läsa om mina funderingar kring boken).

Jag hoppas du vill vara med, det här kommer bli väldigt kul och lärorikt! Ta chansen att läsa en spännande bok om djurrätt, och lär dig mer genom att dela erfarenheten med andra. Vi hörs den 4 februari!

Uppvaktning av EU- och konsumentministern

Under fredagsförmiddagen den 21 januari uppvaktade Djurens Rätt Sveriges EU- och konsumentminister Birgitta Ohlsson (FP). Från Djurens Rätt deltog (från vänster) Cecilia Mille, Gabriella Terneborg och förbundsordförande Camilla Björkbom.

Under de lite drygt 30 minuter vi fick med ministern så blev det ett intressant samtal om en mängd olika frågor som vi hoppas och tror ska leda till positiva resultat för djuren.

På gång i det populärkulturära

Det är ingen ny film, men jag hade missat filmen Bold Native. Har beställt ett ex. och ska se om det är något att ha. (Och såklart jobbar Djurens Rätt endast med lagliga metoder. Om någon blir förvirrad.)



Och i kommande numret av magasinet Filter finns en artikel där de tydligen ska reda ut ("en gång för alla") om det är ok att äta kött. Finns säkert anledning att återkomma till innehållet i artikeln, med tanke på vad Filter tidigare presterat i ämnet...

En etagevåning med två rum och sovutrymme?

Foto: Djurrättsalliansen



Det är bara den 18 januari, men redan har vi fått en stark kandidat till årets mest vinklade, partiska och i allmänhet mest förvirrade tidningsartikel. Det är lokaltidningen Commersen som gör ett hyllnings- och jubelreportage om den svenska minkfarmningen, där man (bland mycket dum) levererar detta lilla mästerverk i grenen göra-guld-av-skit:

"Den svenska minken är friskast i världen och man lever i nygjorda burar som är som etagevåningar med två rum och sovutrymme."

Jag brukar ha något att säga om det mesta, men det enda jag kan säga om detta är att artiklen är skriven av peter@commersen.se.