Du är ansvarig för hur du handlar

"Du är själv ansvarig för hur du handlar, med vad du mättar magen och hur du väljer att värma din kropp. I det här fallet handlar det dessutom om lyxkonsumtion, en pälstofs på huvudet är knappast någon livsnödvändighet. Gillar du inte pälsindustri? Så välj då en annan mössa – eller stå ut med att svara för ditt val."

Anne Brynolf i DN.

"Det är positivt för klimatet om man minskar på köttportionerna eller byter ut kött mot ett vegetariskt alternativ någon gång i veckan."

Livsmedelsverkets generaldirektör Inger Andersson på FoodMonitor.se.

Många (päls)bollar i luften

Döda rävar överst på vissa människors huvuden har blivit en stor fråga de senaste dagarna. Alldeles snart debatterar Djurens Rätts Gabriella Terneborg frågan i TV4:s Kvällsöppet. Programmet startar kl. 22:40, och pälsdebatten kommer mot slutet. Finns du på Twitter så delta gärna med dina synpunkter via hashtagen #kvallsoppet.

Idag kom också nya bilder från den finländska organisationen Oikeutta Eläimilla, då man återigen har tagit sig in på pälsfarmer i Finland och dokumenterat förhållandena för de rävar som hålls där. Den nya filmen finns nedan och mer på svenska finns i tidningen Vasabladet.



När det gäller just dessa pälsmössor med bitar av blåräv så är det en sak som ännu inte riktigt har påpekats. Och det är det faktum att det i princip vore olagligt att ta fram dessa mössor i Sverige.

Enligt den svenska djurskyddsförordningen får rävar bara hållas på ett sådant sätt att deras behov av att vara tillsammans med andra rävar, röra sig, gräva och ägna sig åt annan sysselsättning kan tillgodoses. Då den bestämmelsen trädde ikraft 2001 kunde ingen rävfarm leva upp till de nya kraven. Rävuppfödning blev för olönsam och därför finns det inga rävfarmer i Sverige idag. Men päls från döda rävar, som föds upp i länder som t.ex. Finland finns det gott om i Sverige.

Jag bad av Djurens Rätt etologer, Linda Björklund, berätta mer om de rävar som blir till päls:

- Rävar är mycket sociala djur och lever under naturliga förhållanden i grupper av individer som är nära släkt. De gräver lyor och kan vandra upp till flera kilometer per dygn. Rävarna som dödas för att deras pälsar ska sitta på mössor och andra plagg som säljs och köps i Sverige, lever under helt oacceptabla förhållanden i trånga burar. De har inga som helst möjligheter att få sina behov av att till exempel gräva, jaga och röra på sig tillgodosedda.

På vår hemsida har vi samlat mediainslag och tips på vad du kan göra för att hjälpa pälsdjuren. Och imorgon förmiddag kommer det mer i ämnet, så håll utkik efter det.

Djurens Rätt har länge jobbat med frågan om päls som kläder utifrån spår. Dels jobbar vi för ett förbud av pälsfarmer - och vi överlämnade för ett tag sedan mer än 100 000 namnunderskrifter mot päls - och dels jobbar för för en pälsfri handel via vår kampansajt www.pälsfrihandel.se.

Vi avrundar detta blogginlägg med ett citat från prästen Annika Borg och radioprogrammet Tankar i P1 från idag:

"Jag tror det i framtiden blir lika främmande att se djur som varor, som det är att idag tro att jorden är platt."

Ibland blir livet inte som man tänkt sig

"- Det är ju inte roligt. Vi hade väldigt gärna velat ta den."

Torbjörn Larsson, ordförande i Jägareförbundet i Västmanland kommenterar i DN det faktum att jägarkåren i länet misslyckades med att få tag på den enda varg som "återstod att fälla".

Djurens Rätt i Aftonbladet: "Päls ett plagg för hjärtlösa"

"Hur kan det komma sig att i övrigt förnuftiga, kloka och medkännande människor tappar huvudet när det kommer till mössor med en pälstofs av blåräv på?"

Djurens Rätts förbundsordförande Camilla Björkbom debatterar päls i Aftonbladet under rubriken Päls ett plagg för hjärtlösa.

"Svårsmälta sanningar"

"Förtrycket av djur har utgjort en ideologisk modell för förtryck av människor, konstaterar Pelle Strindlund mot slutet av sin bok Jordens herrar. Och det är vad denna välargumenterade men fruktansvärda stridsskrift handlar om: parallellerna mellan exploateringen av djur och människor. När Strindlund vecklar ut sin tes gör han det med en överväldigande detaljrikedom där både dagens slakterier och gamla tiders slavskepp får glasväggar så att man stirrar rakt in i helvetet. Men inte bara det: likheterna i förlöjligandet av djurrättsaktivister och tidiga slaverimotståndare är slående.

I dag kan ingen försvara slaveriet, men det fantastiska är att de mest upplysta och progressiva människor i sitt försvar av köttätande omedvetet argumenterar på samma sätt som slavhandlare en gång gjorde: Vi har rätt att exploatera de afrikanska vildarna eller döda någon miljon kycklingar om året eftersom vi är intelligentare. Framför allt har vi mer makt än djuren och därför har vi rätt att döda och äta dem. Så ser det alltigenom ohållbara grundargument ut som ständigt återkommer när människor pressas på varför det är moraliskt acceptabelt att äta kött – och när de sagt det ser de ofta litet bedjande ut, som om de visste att något inte stämmer."

Göran Greider recenserar vår bokcirkelbok Jordens herrar i Aftonbladet Kultur.

Päls är puckat

Jag tänker faktiskt sluta argumentera varför det är puckat att bära päls, och istället bara konstatera att det är puckat. Har man en död räv på huvudet så saknar man något viktigare - så som ett fint hjärta.

Djurens Rätts konsumentansvariga, Gabriella Terneborg, medverkade i dagens Rappport-inslag om mössorna (ca. 2 min. in i klippet nedan). Och handlar pälsfritt gör du hos alla de butiker och affärer som finns på www.pälsfrihandel.se.

Vi återkommer i ämnet senare i veckan.

Någon matar riksdagen med propaganda? Frågan är bara vem...

Läste en idag en ledare i tidningen Land Lantbruk som fick mig att skratta till. Det är den politiske redaktören Kerstin Davidsson som upprörs över att filmen ("med det pretentiösa namnet", för att låna Davidsson ord) "Meat the Truth" visades i riksdagen i veckan som gick.

Filmvisningen är upprörande tycker Kerstin Davidsson, och enligt henen är filmen "ett hopkok på gammal skåpmat" vars uppgifter om köttkonsumtionens miljöpåverkan "ivrigt omhuldas av veganer, som i tidningsartiklar propagerar för införande av köttskatt". Men det som fick mig att skratta till är hennes avslutning. Hon skriver:

"Visst är det bra att riksdagsmän diskuterar köttproduktion. Men det borde inte ske med utgångspunkt i den plakatmässiga propagandan i ”Meat the Truth”. Jag hade högre tankar om de folkvalda."

LRF har enligt tidningen Arbetaren en plats i det expertråd som jobbar med "Matlandet Sverige". Det är ingen hemlighet att LRF satsar stora resurser, och har en lång tradition, av politisk påverkan - om man googlar går det att hitta pressmeddelanden som t.ex. "S och LRF i gemensamt seminarium om landsbygdens framtid". Och i veckan som gick besökte landsbygdsminister Eskil Erlandsson en grisanläggning "för att diskutera hur vi långsiktigt ska kunna öka lönsamheten för svenska grisbönder".

Det är detta politiska klimat vi lever i. Jag tror att de flesta har insett och (mer eller mindre acceperat) detta faktum. Organisationer, företag och enskilda medborgare försöker påverka de folkvalda att agera i enlighet med sina övertygelser (alt. ekonomiska intressen) bäst de kan.

Och visst, Djurens Rätt och andra djurorganisationer har en agenda. Men så har även LRF. LRF är ingen neutral instans, det är en partipolitiskt obunden intresse- och företagarorganisation med enormt mycket större inflytande och resurser än vad den svenska djurrättsrörelsen någonsin  kommer att ha. Och därför blir det tämligen komiskt när lantbruksnäringen inte klarar av att hantera en filmvisningen i riksdagen med ett budskap som går i motsats med sitt eget. En sådan filmvisning blir till att riksdagen "matas med propaganda".

För vad är då allt det som riksdagen matas med övriga 364 dagar av året, av aktörer som t.ex. LRF? Neutral och opartisk information? Såklart inte.

Naturligtvis går det utmärkt att ha synpunkter på vad som sägs i filmen "Meat the Truth" - men är det inte det som det politiska samtalet är till för? Istället väljer Kerstin Davidsson att gå i taket. Och att kalla tidningen Filters allt annat än opartiska granskning av köttkonsumtionens miljöpåverkan för en "nyanserad bild från oberoende röster i debatten " gör det bara ännu mer lustigt, på ett dåligt sätt.

Nytt rekord i Delicatobollätartävlingen!

Grattis Jonas, bra jobbat! Nu är det 10 som gäller för den som vill bli mästare!  Och med tanke på att det bara är snubbar som deltagit än så länge så ser vi särskilt fram mot den första kvinnliga deltagare. Tidigare rekordhållare går att se här (och Vegankrubbs försök går att se här).

Bokcirkeln "Jordens herrar" - kapitel 2 & 3

Pippi, Ronja, Bill och Bull - som du kan läsa om på sidorna 135-137.

Välkommen till del 2 av vår bokcirkel om Pelle Strindlunds nyutkomna bok "Jordens herrar - Slaveri, djurförtryck och våldets försvarare". Veckans uppgift var att läsa kapitel 1 ("Herraväldets ideologi"), sidorna 9-67. I förra veckans inlägg kom jag in på ett par saker som jag funderade på medan jag läste kapitlet, och i kommentarerna till det inlägget har andra luftat sina tankar. Men det hade varit jättekul att höra mer om vad fler tyckte om bokens början.

I förra veckans inlägg var jag också inne på att det var två av de olika teman som herraväldets ideologi delas upp i som kändes mer centrala än de andra utifrån dagens exploatering av djur. Och för mig är det kapitlen med rubrikerna "Makt ger rätt" och "De är annorlunda".

Idén om att vi har rätt att göra något bara för att vi tycker jag genomsyrar vår relation till djur. Som boken ger många exempel på så är argumenten framförs till försvar av vårt djurutnyttjande så ologiska att de inte skulle hålla tre sekunder i en seriös debatt. Men det verkar inte spela någon roll – för vi gör det för att vi kan, helt enkelt. Makt ger rätt.

Att djuren är annorlunda tror jag är viktigt i relation till bokens huvudtema. Många argumenterar t.ex. för att olagliga djurrättsaktioner är berättigade utifrån argumentet att olagliga aktiviteter var med och satte stopp för slaveriet, och att olagliga aktiviteter har varit en viktig del i många frihetskamper. Men då tycker jag man glömmer att kampen för djurens frigörelse är väldigt annorlunda än andra (framgångsrika) rörelser - just därför att de vi kämpar för är så annorlunda.

När jag försökte läsa med ett kritiskt öga hittade jag något att vara kritisk mot (se där!). Och det handlade om att jag mindes var min handledare när jag skrev en b-uppsats i arkeologi kritiserade mig för: att jag glatt citerade såväl den mest erfarne professor i arkeologi som en svensk amatörarkeolog med precis samma tyngd och relevans. Och även man kan se artisten Klas Åhlund och krönikören Staffan Wictorin som exempel på hur svenska folket tycker och tänker, så kanske det egentligen inte har någon betydelse vad herrar Åhlund och Wictorin tycker om djur? Eller snarare, deras åsikter i ämnet kommer rimligen inte ha någon större betydelse i relation till hur vi kommer att behandla djur om 200 år – detta kommer nog bero på andra personer än dem..

Veckans läsuppgift blir kapitel 2 och 3 - "Hantering av levande verktyg" och "Argument till förtryckets försvar", sidorna 69-157. Det blir två kapitel denna gång, eftersom kapitel 2 är väldigt kort.

I kapitlet "Hantering av levande verktyg" får vi läsa om likheter i det rent konkreta och fysiska sätten som slavarna då, och djuren idag, behandlades på. I kapitlet "Argument till förtryckets försvar" handlar det istället om argumenten till försvar för förtrycket, och hur argumentationen har organiserats. Och jag har två förslag på saker du gärna få fundera på medan du läser.

I bokens andra kapitel frågar sig Pelle Strindlund om man har ett personligt moraliskt ansvar att göra något åt en förtryckande situation. Och ser man på författarens eget agerade i livet skulle jag gissa att han svar på den frågan blir ett rungande ja. Vad tycker du - och hur långt sträcker sig i så fall det moraliska ansvaret? Till sina egna konsumtionsval och handlingar? Till att påverka andras? Till att direkt ingripa mot situationer där förtrycket sker, inom lagens råmärken eller även utanför dessa?

Ibland sägs det att djurrättsaktivister skulle ha agerat annorlunda om det var människor som satt inspärrade på samma sätt som djuren är. Men böcker som denna ger ett bra exempel på att människor är väldigt duktiga på att inte alls ta ett personligt moraliskt ansvar, även när den drabbade är ett mänskligt djur.

I det tredje kapitlet får du gärna fundera kring ordet "djurrätt". Vi har vid flera tillfällen här i bloggen varit inne på just det som bokens författare kommer in på – att ordet ”djurrätt” ofta kidnappas och förvandlas till något det inte är. Finns det en fara i detta, eller är det bara semantik?

Trevlig läsning, och glöm inte att dela med dig av dina tankar!

Citat från riksdagen

"Såvitt jag vet har ditt departement skickat ut frågor till berörda parter om djurtestförbudet. Men ni har inte skickat ut frågorna till dem som företräder djuren. Forska Utan Djurförsök och Djurens Rätt har inte fått de frågorna".

Jens Holm (v) frågar ut socialminister Göran Hägglund om förslagen att skjuta på EU:s djurtestförbud av kosmetika. Lånat från Forska Utan Djurförsök på Facebook.