En framgångsrik påskkampanj

"En framgångsrik påskkampanj."

2008 lanserade Djurens Rätt en kampanj för att få ut hönorna i äggproduktionen ur burarna. Inte för att andra storskaliga system för hållning av hönor är problemfria, men för att frigående system har bäst utvecklingspotential för hönornas möjligheter att bete sig naturligt, jämfört med var burar har (den 15 april publicerade vi en debattartikel i tidningen Landets Fria, där vi problematiserade just detta faktum).

Tre stora butikskedjor hade innan påsken i år beslutat sig för att sluta sälja burägg, mer eller mindre beroende på Djurens Rätts kampanj: Hemköp 2008, PrisXtra 2009 och Lidl förra året, 2013.

Redan en vecka innan vi drog igång årets påskkampanj så meddelande Willys att de blev den senaste i raden av livsmedelsbutiker som säger nej till burägg. Och bara några timmar senare meddelade också Coop att de under 2014 fasar ut buräggen ur sortimentet. Väldigt glädjande naturligtvis, och det gör att ICA kvarstår som den enda stora livsmedelskedja som fortsätter sälja burägg (även om deras försäljning av burägg minskat från 29 procent av äggen till nu 7 procent, sedan Djurens Rätt inledde sin kampanj).

Fokus på kampanjen under påsken kom därför att ligga på att få konsumenter att skicka ett meddelande till ICA och be dem haka på den buräggsfria trenden. I skrivande stund har 3 367 personer skickat ett mail till ICA via vår webbsida.

Härligt att se att vår kampanj ger resultat, och jag minns alla bilder och rapporter jag har sett från personer som varit med och samlat in namn för att få ut hönorna ur sina burar, och alla de som skrivit mail och reagerat. Jag hoppas alla runt om i landet var lika glada som vi var på Djurens Rätts kansli. Nu fortsätter vi- bort med burarna, och för en bättre frigående miljö med mindre grupper och utevistelse t.ex.

Även ur ett medialt perspektiv blev påsken riktigt lyckad! TT plockade upp en nyheten om att fler hönor slipper sina burar där vi nämndes, och Djurens Rätts förbundsordförande Camilla Björkbom intervjuades under påsken bl.a. i branschtidningen Food Monitor och i Expressen. På sajten Nyheter24 blev debattartikeln Kan du fira påsken med ett gott samvete påskens mest delade artikel.

I Göteborgs-Posten den 16 april publicerades en annan debattartikel - där vi tryckte på politikerna att följa efter konsumenterna i denna fråga - och ordföranden för Djurens Rätt Göteborg, Moa Ranum, representerade djuren när SVT:s program Debatt hade uppe frågan dagen efter, den 17 april.

Flera lokala debattartiklar publicerade också, med Camilla Björkbom som en av undertecknarna och Julia Lebel från Djurens Rätt Lund, Johan Nilsson från Djurens Rätt Eskilstuna, Jill Selander från Djurens Rätt Sundsvall-Timrå, Erik Jansson från Djurens Rätt Örebro och Anna Yes Hjalmarsson från Djurens Rätt Kristianstad som de andra.

Insändare från Djurens Rätts aktiva och medlemmar gick att hitta i Kristianstadsbladet, Gefle Dagblad, Västerbottens Folkbklad, Arbetarbladet, Sydsvenskan, MVT, UNT och Barometern. Och ännu mer lokalt blev det när Skövde Nyheter sände webb-TV från när Djurens Rätt Skaraborg dukade upp till ett äggfritt påskbord.

I våra sociala medier försökte vi i år att ta oss lite ifrån statistiken och istället visa upp individen bakom äggproduktionen. Vi gjorde detta genom att publicera en jobbannons för en höna i äggindustrin och med hjälp av Justine Nyström, från Djurens Rätt i Ystad, fick vi tag på bilder på hönor som tidigare levt instängda i burar men som nu fått ett nytt hem och ett nytt liv. Vi kunde visa upp både deras gamla liv och deras nya. Bilder som förhoppningsvis berör, kanske på ett annat sätt än siffran 6,5 miljoner djur gör - eller i alla fall så är jag övertygad om att båda sätten behövs.

Förutom buräggen lyfter vi förstås också alternativet att välja bort äggen helt och hållet i påsk, vilket vi i år bl.a. gjorde genom att trycka upp en ny upplaga av vårt recepthäfte Grön, glad påsk och genom att i samarbete med bloggen Vegoteket publicera äggfria påskrecept, med jättefina nya bilder.

Påsken är dock inte enbart ägg, och vår kartläggning av påskfjädrar - som visat att det inte finns några syntetiska sådana på marknaden - uppmärksammades i bl.a SVT Nyheter, där Djurens Rätts konsumentansvariga Amanda Bengtsson intervjuades, i en TT-nyhet som publicerades i minst 45 olika medier och nyheten plockades också upp i såväl norsk som dansk media.

Allt som allt - en väldigt bra påsk för vår arbete för djuren, och jag hoppas det framgår av denna sammanfattning. Nu fortsätter vi, framåt och uppåt!

Kopplingen mellan ägg och päls

"Kopplingen mellan ägg och päls."

Omkring 6,5 miljoner hönor hålls i den industriella äggproduktionen i Sverige. Efter ca 1,5 år dödas de, och de flesta slaktas på Svenskt Fågelkötts slakteri i Håkantorp i Västergötland, där de t.ex. säljs till Tyskland som barnmat.

Andra mals ner till djurfoder, till bland annat minkar. Hönsen avlivas först med koldioxid och förs sedan ned i en köttkvarn och mals till en färs med fjädrar, ben och näbb. Sedan går de in i en tankbil och färsen används sedan som minkfoder.

Vän av ordning skulle kunna säga att de lika gärna skulle kunna konsumeras av människor. Och det är förstås sant. Men här ser vi ändå hur djurindustrierna oundvikligen hänger ihop.

Den ena djurindustrin (hönor) bidrar med djurfoder till en annan (minkar), och genom detta så byggs lönsamheten på. Något att tänka på nästa gång på när du står framför äggdisken i mataffären; att den som värpte ägget en vacker dag kan sluta som mat till en mink, som en vacker dag slutar som ett klädesplagg. Kanske sittande på en person som står framför en äggdisk, och den som värpte äggen...

Kom med i matchen Lotta

"Kom med i matchen Lotta."

I dagens DN var det en helsidesintervju med Lotta Lundgren och Leif GW Persson om deras nya tv-program om jakt. Japp, ett till. Som utforskar det mytiska, spänningen, fascinationen, kring jakten.

Frågan är nu bara hur många tv-satsningar om jakt som kommer vi att få se innan det är dags för ett vegetariskt matlagningsprogram - som, ni vet, faktiskt berör många fler personer? Hur många kommer prata om hur de luktar i understället efter att ha jagat innan någon beskriver lukten av marinerad tofu på ett förkläde i tv? Frågor som väntar på ett svar.

Men hur som helst, sånt är livet. Det jag reagerade på i intervjun var två saker som Lotta Lundgren säger.

Till att börja med:

 
Tja, Lotta, undrar varifrån idén om att det är en orättvis situation kommer...?

Det finns såklart argument för jakt, men att försöka göra det till en rättvis kamp mellan människa och djur? Där kan argumenten behöva finslipas lite.

Men värre, tycker jag, kommer senare, när intervjuarens först ställer frågan  (se ovan) "Människor som inte vet något om jakt men som ändå gärna uttalar sig, vad brukar de ha fel om?" och sedan låter Lotta Lundgren säga:

Om vi nu ska försöka oss på en seriös diskussion så är ju detta med att "de släpper ut minkar" själva definitionen av vad människor som inte vet något om djurrätt, men som ändå gärna uttalar sig, brukar ha fel om. Vilket gör Lotta Lundgrens kommentar så väldigt trist. Jakt kan och bör diskuteras, och att slänga in en kommentar om att "de som släpper ut minkar" bidrar ungefär lika mycket till diskussionen som att slänga in en kommentar om att jägare är blodtörstiga mördare. Eller att referera till tjuvjägare som representanter för de som jagar.

Väldigt trist Lotta. Om inte syftet var att få Leif GW Persson som ett etiskt geni i jämförelse. I så fall lyckades det ganska så bra.

En uppdatering om vegoåret 2014

"En uppdatering om vegoåret 2014."

Här i bloggen har vi konstaterat att 2014 är Vegoåret med stor V. Och vi har inte varit ensamma om att konstatera detta. Men det var ett tag sedan vi uppdaterade oss om hur vegoåret 2014 går. Här har vi ett par tecken från den senaste tiden:

• "Mer grönsaker och mer vegetariska alternativ på påskbordet bekräftar den gröna trenden där alltfler kunder efterfrågar mer frukt och grönt". Citatet, som ju måste sägas utgör att väldigt tydligt tecken, kommer från Malin Eriksson, omvärldsanalytiker på ICA Sverige och detta pressmeddelande.
• Den 26 april slår dörrarna upp till Lisebergs första helt vegetariska restaurang. Och inget säger "vegoår" lika mycket som när en av våra två stora nöjesparker kör vego. Vad kontrar ni med Gröna lund (som i och för sig kan hänvisa till sitt veganska julbord...).
• IKEA jobbar på vegoköttbullar som en ersättning för sina klimatdåliga köttköttbullar. Vegoår!
• Vem dominerar i Mästarnas mästare? Den som äter vego såklart.
• Den första leveransen av de första veganlådarna dök upp häromdagen. Med tanke på alla vegomatkassar som dykt upp på sistone går det snart att välja vego utan att ens gå ut genom ytterdörren. Ytterligare ett tecken, såklart.

Vegoåret 2014 fortsätter!

Kom igen, ta en köttfri dag

"Kom igen, ta en köttfri dag."

Fredrik Virtanen spinner idag vidare på budskapet från filmen Noah (mer om filmen finns här) och uppmanar till köttfria dagar:

"”Noah” passar rätt i våra moralistiska tider. Alla ifrågasätter kött nu, alla läser ”Green kitchen stories” och inser hur onödig vår köttkonsumtion är. Med rätta.

Vi svenskar äter mer kött än nästan hela världen.

I dag är det måndag. ”Köttfri måndag.”

Det klarar vi, lätt. Om tio år kör vi även köttfri onsdag, kanske fredag.

Det är en pågående process att bli bättre. Kom igen, låt oss ta en köttfri måndag."

Vem kunde ana att historien om Noah/Noa/Noak och syndafloden skulle leda till en diskussion om vår köttkonsumtion år 2014. Eller som Virtanen uttrycker det: "Vad som inte framkom vid mina bibelstudier var att hela storyn om Noak handlade om kött. Kött, kött, kött."

Arkfilm med veganhjälte

"Arkfilm med veganhjälte."

Skrev häromveckan hur Darren Aronofsky, regissör till nya filmen Noah, valde att animera alla djur i filmen. Men det finns mer av intresse i filmen visar det sig när recensionerna av den börjar trilla in.

Från Svenska Dagbladet:

"Ta till exempel detta med kosthållningen. Noak – vi fortsätter väl att kalla honom så trots att den oöversatta filmtiteln säger något annat – var ju som vi vet styvt 500 år gammal när han fick sina söner Sem, Ham och Jafet. Och här uppenbarar han sig inledningsvis som en någorlunda välmotionerad filmstjärna i välsittande djurhudar. Men kött äter han inte, hans veganism är närmast militant; det är bara Kains onda avkommor som dödar för att mätta sina magar, och just köttätande framställs som synnerligen vulgärt och obehagligt.

Hur går det ihop? Sydde sig Noak måhända sina fina kängor av kadaver som låg och skräpade ute i naturen? Och vad ställde hans präktiga lilla kärnfamilj på bordet? Några odlingar syns ju inte till, och det karga och delvis förbrända stäpplandskap man lever i erbjuder just ingenting för ens den mest idoge samlaren. Så man undrar ju hur de håller sig i så prima trim. Inte en enda gemensam måltid skildras av någon anledning i denna höggradigt familjefokuserade film."

Från Corren:

"Noah går från veganhjälte till sociopat, som själv fattar livsavgörande beslut på klassiskt manligt sektledarvis."

Från Sydsvenskan:

"Noah är en vegetarian och ekologisk filosof som med sin familj har flytt ut i den lilla natur som finns kvar. Gud – här omnämnd som ”Skaparen” – talar inte till Noah direkt, utan genom vaga visioner och drömmar. Denna brist på klara direktiv uppifrån leder till farliga gissningar när väl arken har gått av stapeln: Noah blir besatt av tanken att han fått i uppdrag att rädda djuren, men utplåna människosläktet."

Och en röst från USA på philly.com:

"Noah" is indeed, gopherwood-wall-to-gopherwood-wall, vegan propaganda. As a work of art, it probably misses being a "great" movie, saddled as it is with "big-budget Hollywood spectacle" tropes. It is, however, definitely a milestone in blockbuster veganism, in mainstreaming the vegan idea, weaving it through related issues - justice, faith, sacrifice, masculinism, militarism, climate change, violence, nonviolence and storytelling - that make for a moving and thought-provoking experience for anyone who's paying attention."

Och från Toronto Sun:

"Meanwhile, acceptable stuff includes setting up Crowe’s idiosyncratic Noah as a vegan environmentalist, contrasting with the villain’s nature. It makes perfect sense here because Noah teaches his children to respect all living things. That sounds spiritual to me. In counterpoint, Ray Winstone’s Tubal-cain is a meat-eating monster whose followers rape, pillage, murder and generally cause mayhem. Cue the wrath of God."

Och Financial Times:

"Russell Crowe’s Noah is a pretty terrifying advertisement for vegetarianism. Maybe only financier Brian Sherman, of animal protection group Voiceless, could have brought more intensity to the role of a militant vegan who will stop at nothing.

Bringing up his family on nuts, roots and berries, Noah is horrified by the meat-eating ways of mainstream society, engulfed in violence and depravity. The line of Cain has brought about a rapacious industrial society that has depleted the Earth’s resources and created a wasteland.

Noah and his family, who belong to the line of Seth, live like virtuous hippies in the wilderness. Whenever the evil city types encroach on their territory, Noah forgets his peace-loving ways and dispatches them with some ultra-violence. This doesn’t perturb the Old Testament God, who is Himself rather bloodthirsty. He still rates Noah’s family as the only ones worthy of His grace."

Avslutningvis, examiner.com:

"Noah is a vegan and environmentalist… no kidding. In the opening scenes, we see Noah and his family gathering berries and other plants for food. When his son wants to collect a flower, Noah admonishes him, “we collect only what we need.” This message is tested when Noah tries to save a mortally-wounded animal. He explains to his kids that some people eat meat for strength and then proceeds to beat up the meat-eating hunters looking for their prey. The vegan Noah proves he’s stronger than these barbaric meat-eaters."

Djurs rättigheter kan förklaras på olika sätt

"Djurs rättigheter kan förklaras på olika sätt."

Så här:

Och så här:

Normal and Natural from Edgar's Mission Farm Sanctuary on Vimeo.

Från noll till tre poddar om vego

"Från noll till tre poddar om vego."

För något år sedan (eller två, eller en månad – när man blir äldre blir saker betydligt svårare att komma ihåg) gick jag och småbeklagade mig över att det fanns en miljon poddradioprogram om sport (varenda lag med självaktning har ju en egen podd vid det här laget, större lag har fler än en) men inte en enda om djurrätt och vego.

Eller inte på svenska i alla fall, flera internationella poddar om veganism finns ju, där jag lyssnat på Our Hen House och en till, med en man och en kvinna, som slutade publicera nya avsnitt efter ett tag, och nu minns jag inte (ser ni, det är kroniskt) vad den hette… Många av er känner säkert till fler än vad jag gör.

Men hux flux så finns det inte mindre än tre svenska veganpoddar, vilket ju är väldigt roligt!
Först ut var Veganprat, en podcast om att djurrätt och att vara vegan. En stor favorit hos mig för det allra mesta, och om du inte redan lyssnar på Sara och Staffan så borde du göra det.

Sedan kom Vegan för fan, då kände jag mig gammal och tyckte att namnet var onödigt och gjorde det hela ointressant, så jag har inte lyssnat på den. Har ett antal poddar jag följer, om olika ämnen, och namnet föll mig inte i smaken så jag valde bort den helt enkelt. Så kan det gå. Men den är säkert bra.

Och nu finns en tredje, Sa du vegan?. Den görs av Truls och Marit och de pratar om mat, vad de äter, hur de lagar det de äter samt vad det finns att äta, främst i Malmö, men också på andra platser i världen.

Verkligen grymt att det finns drivna och duktiga personer som ser till att den svenska vegovärlden även finns i podradioformat! Bra gjort – och kombinera detta med att det nu finns en vegotidning på Pressbyrån, att tidningen Kupé tipsar om veganrecept och att var tionde svensk ratar kött. Taggen #vegoåret2014 känns mer och mer relevant.

Angående 10 procent

"Angående 10 procent." 

Häromdagen släppte vi vår opinionsundersökning, utförd av Demoskop, som visade att var tionde svensk är vegetarian. Nyheten dök upp i flera medier, i TV4 Nyheterna och har även fått en del internationell spridning. Kul!

Det har dykt upp ett par frågor kring undersökningen som jag tänkte jag skulle samla upp här. Om du har någon fler fråga, lägg den gärna som en kommentar till blogginlägget.

• Först ang. undersökningen, som alltså utfördes av företaget Demoskop. Det var 1 000 personer som tillfrågades - fördelat på kön, ålder och ort - vilket är standard för opinionsundersökningar. Några har tyckt att det var för lite personer för att räknas, men i så fall får alla opinionsundersökningar avfärdas. Och statistiker får skärpa sig när det gäller vad som krävs för att ta fram ett statistiskt säkerställt material.
• Undersökningen var en s.k. omnibusundersökning, vilket innebär att även andra uppdragsgivare förutom Djurens Rätt finns med med sina frågor. Vi har inga siffror på bortfallet från Demoskop, men ingen frågan ”Får jag fråga dig om vegetariskt mat” som första fråga i luren – vilket hade kunnat göra att fler positiva till vego skulle vara motiverade att svara, jämfört med de som inte var lika positiva.
• Siffran 10 procent har en del ifrågasatt, att den skulle vara för hög. Och det kan den kanske vara – detta är en opinionsundersökning, alla svenskar har inte tillfrågats. Och folk kan ljuga i telefon eller omedvetet missuppfatta vad de äter. Men siffran 10% är den som har rapporteras från t.ex. Tyskland tidigare, och tidigare siffror från Sverige har legat på runt 5-6%. Så ur det sammanhanget är den inte chockerande hög siffra, om vi köper att antalet som väljer vego har ökat.
• En riksdagsledamot trodde istället att siffran skulle varit mycket högre eftersom det var vi som beställde undersökningen. Och sådant är ju lätt att tro. Därför har vi lagt upp hela materialet på vår webb, öppet för vem om helst att kika på. Om ni hittar saker som tyder på att vi påverkat resultatet med vinklade frågor eller dylikt, säg gärna till.
• Visst finns där säkert en del som äter fisk men ändå kallar sig vegetarianer i de 10%:en. Men hur många de är vet vi inte – ska vi dra av 1%? Eller 2% Eller 8%? Svårt att veta. Poängen är dock att detta handlar om personer som identifierar sig som vegetarianer eller veganer, och det är svårt att få reda på vad de egentligen äter. Och det är inte heller avgörande. En tiondel av svenskarna ser sig själva som vegetarianer och veganer, det är det vi har att gå på, det är det intressanta och det som vi ska bygga vidare på.
• Ökningen var 4 procentenheter, inte 4 procent. Vi är bättre på att sprida info om djurs rättigheter än statistik. Men vi har korrigerat överallt där vi har kunnat.
• Norrland blev lite för litet på bilden. Förlåt kära norrlänningar.
• Den mest underliga siffran tycker jag är att för kvinnor så säger 8 procent att de är vegetarianer och 2 procent veganer. Men för män är siffran det motsatta: 4 procent vegetarianer och 6 procent veganer. Det känns lite ologiskt att fler män är veganer än vegetarianer. Vill män imponera i telefon, eller överdriver de sin kosthållning mer än kvinnor? Eller har män på riktigt en annan inställning till vegetariskt kontra veganism? Jag hoppas att podden Veganprat plockar upp denna tråd i sitt kommande avsnitt…
• Ang. de lokala siffrorna som vi har tagit fram så är de en tendens, underlaget i Skåne är förstås inte lika stort som underlaget i hela Sverige. Det är intressant att titta på, men det är resultatet i hela Sverige som är relevant.

En kokbok för sjön

"En kokbok för sjön."

Jag har längre känt en viss avundsjuka över sådana där personer som korsar världshaven, som lever ett liv i symbios med havet. Det verkar väldigt nära livets mening kan jag tycka. Synd bara att jag själv är en sån tråkmåns som blir sjösjuk av ingenting. Jag får nog hålla mig på land helt enkelt.

Några som det också är lätt att inspireras av, både på grund av närheten till havet, men också vad de gör för djuren är organisationen Sea Shepherd. Och för sådana som mig som inte pallar vågor kommer nu chansen att vara en del av äventyret ändå - eller i alla fall äta samma mat som de gör.

Think!, Eat!, Act!: A Sea Shepherd Chef's Vegan Recipes är en vegansk kokbok med den mat som serveras på Sea Shepherds båtar: Och det låter ju onekligen enormt exotiskt. Ska bli spännande att kika på en vacker dag.

Think! Eat! Act! A Sea Shepherd Chef's Vegan Recipes from Microcosm Publishing on Vimeo.

Projektet med att samla in pengar för kokboken har redan nått sitt mål, men för den som vill går det säkert att slänga in ytterligare slant på https://www.kickstarter.com/projects/897079804/think-eat-act-a-sea-shepherds-vegan-cookbook.