På Fiskeriverket är man "bekymrade och vill slå vakt om fritidsfisket som ett kulturarv" (citat från TT). Ett kulturarv? När hände det det och varför var det ingen som sade något? Tydligen kan kulturarv vara lite allt möjligt - men fritidsfiske? Allvarligt? Det kan inte ha något att göra med att fritidsfisket i Sverige är en miljardindustri (förra året spenderades 1,7 miljarder kronor på fritidsfiske)?Att försvara det djurplågeri som fritidsfisket innebär med argumentet att det är en tradition (a.k.a. kulturarv) är precis lika dumt som att försvara tuppfäktning, tjurrusning, tjurfäktning och andra liknande medeltidsaktiviteter med att de är traditioner värda att bevara. Som svenskar förfasas vi uppenbarligen - som så ofta annars - över vad "de andra" har för sig, men vill slå vakt om vårt eget. A.k.a. dubbelmoral.
Vad det minskade fiskandet beror på vet Fiskeriverket och Statistiska centralbyrån inte, men det känns uppenbart att det nödvändigtvis inte innebär att vi spenderar mindre tid i naturen. Som Newsweek uttrycker det rörande studien i USA: "This doesn’t mean Americans aren’t spending time outdoors or interacting with wild animals; “wildlife watching” is up 8 percent since 2001. They’re just choosing not to kill them so much."
Tack till Fredrik Fälth för uppslag och underlag.
Även om man omsätter 1,7 miljarder så är det ett rejält tapp mot de 3 miljarder man omsatte för tre år sedan. Ett rejält tapp i omsättning, nästan en halvering. Dels kanske viss del av omsättningen flyttats över till e-handel som kanske inte tas upp i statistiken. Oavsett så kommer näringen garanterat att agera, lyfta kraven på "fiskvård" för att öka beståndet. Vore tragiskt med en utveckling där fiskeriverket/naturvårdsverker satsar pengar på att stabilisera nivån av djurplågeri.
SvaraRadera