Detta är skrivet med anledning av de diskussioner om slakt utan bedövning, som nyligen förts här på bloggen. Om Djurens Rätts arbete för djuren, uppfattas som att vi inte bryr oss om hur djuren hanteras i samband med slakt, har vi misslyckats. För alla de djur som slaktas idag och imorgon (för det gör de, fast Djurens Rätt anser att de har rätt till sina liv) är bedövning av enorm betydelse när det handlar om lidande. Det råder det ingen tvekan om. Vi får inte på något vis bortse från det och vi måste vara tydliga.
En stor del av Djurens Rätts arbete är och ska vara att verka för förbättringar för djuren. Det kan man läsa om i vårt idé och handlingsprogram där det bland annat står att "Djurens Rätt verkar för att få till stånd attityd- och lagförändringar som höjer andra djurs status i enlighet med vår grundsyn. Sammantaget förordar Djurens Rätt att verksamheter i samhället som i hög grad strider mot djurens intressen ska avskaffas. Så länge som dessa finns kvar, måste djurens förhållanden förbättras."
Nationellt verkar Djurens Rätt för att kravet på bedövning före avblodning ska vara kvar. Och det finns ett stort stöd för det. Därmed inte sagt att vi kan lägga frågan på hatthyllan. Frågan måste alltid vara levande för oss och vi nöjer oss såklart inte med att djuren i Sverige ska slippa attslaktas utan bedövning. Internationellt är det mycket vanligt med slakt utan bedövning och därför är kravet på bedövning en viktig fråga för oss i vårt internationellaarbete, till exempel i arbetet som medlemsorganisation i paraplyorganisationen Eurogroup for Animals.
Djurens Rätt kämpar för och åstadkommer förbättringar för djuren, samtidigt som vi arbetar för att nå vår vision om ett samhälle där djuren fullt ut respekteras som de levande, kännande individer de är. Just den kombinationen är enligt mig, en av de fantastiska styrkorna hos Djurens Rätt.
Linda Björklund
Etolog
Djurens Rätt
Foto: Erik Lindegren
skriv om och länka! vegan pepp på hög nivå! http://gliving.com/ellen-degeneres-breaks-her-drone-fever-interview-with-katie-couric/
SvaraRaderaÖh, nu blir jag förvirrad. Ni skriver ju inte samma saker. Tycker Djurens Rätt det som etologen skriver eller det som stått på bloggen?
SvaraRaderaJag ska försöka förklara. Inlägget ovan skrev jag för att förtydliga att Djurens Rätt tycker att det, för djurens skull, är mycket viktigt att kravet på bedövning innan avblodning kvarstår, samt att vi arbetar för att kravet också ska införas internationellt. Enligt mig kan diskussionen om "att djur dödas överhuvudtaget är det som är grundproblemet" leda till att Djurens Rätt tolkas som att vi inte bryr oss om bedövning eller inte. Det stämmer alltså inte. Att djur dödas överhuvudtaget är grundproblemet stämmer däremot, men det betyder inte att vi struntar i om djuren bedövas eller inte i samband med slakt.
SvaraRaderaLinda Björklund
Etolog
Djurens Rätt
Ska detta blogginlägg av Linda Björklund tolkas som att bloggaren Peter Nilsson, ordförande Camilla Björkbom och Per-Anders Svärd får sig "en liten åthutning" för dåligt uppförande?
SvaraRaderaNu kommer magister Björklund och talar om hur det ska vara!
Ni andra ställer er i skamvrån!
Ett lite märkligt upplägg i bloggen.
Jocke och Anonym, åsikterna i denna blogg är personliga - som jag skrivit ett par gånger tidigare är det svårt för en organisation att blogga. För det mesta är det mina åsikter som framförs, men denna gång skrev Linda Björklund ett gästinlägg (och hon varken den första eller sista som gör det).
SvaraRaderaDjurens Rätt är ingen sekt, och har ingen direkt ambition att heller bli en sådan. Och då kommer det alltid finnas olika perspektiv och infallsvinklar hos de som jobbar för organisationen. Jag ser bloggen som ett sätt för dessa att få göra sig hörda.
Som en följd av mitt blogginlägg, och de debattinlägg som Camilla och Per-Anders skrivit, har det bl.a. här i bloggen uppstått en bild av att det inte spelar någon roll för Djurens Rätt hur djuren slaktas - om det sker med eller utan bedövning. Lindas blogginlägg tycker jag på ett tydligt och bra sätt förklarar att så inte fallet.
Jag kan inte riktigt se att detta blogginlägg står i något motsatsförhållande till vad som tidigare skrivits. Snarare ser jag det som ett förtydligande och klargörande.
Öh.... idag är jag mer förvirrad. Får den där Peter betalt för att skriva i sin privata blogg? Nog blir det lite sekt om det bara är personal som är viktiga. Medlemmarna då? Djurens Rätt skulle kunna spara in hans lön, vi är många medlemmar som skulle kunna skriva bloggar gratis.
SvaraRaderaPå arbetarnivån verkar ni (Linda) kunna sina saker. På pampnivån (Peter och Camilla) verkar det inte vara så. Året har 365 dagar, varför använda den där djurslakt på obedövade stod i centrum till en allomfattande diskussion om slakt?
Vet jag nu att Djurens Rätt tycker olika saker?
Hej igen Jocke,
SvaraRaderavilket annat tillfälle hade varit bättre att diskutera slakt än när slakt diskuterades?
Djurens Rätt som organisation kan naturligtvis inte tycka olika saker, men de som utgör organisationen kan göra det. Det är bara rädda organisationer som döljer detta.
Det hör till bloggens karaktär att den är personlig, och jag är rätt säker på att det gör den roligare att läsa. Och det är så i princip alla organisationers bloggar fungerar, så även Djurens Rätts.
Det har i olika omgångar varit aktuellt med medlemmar som bloggar, men än så länge är det jag. Men det är bara att höra av sig till peter.nilsson@djurensratt.se om du eller någon annan är intresserad. Skriv gärna "pamp" i ämnesraden.
Ska jag ta ditt oförskämda svar på allvar? Okej, jag gör det:
SvaraRadera* En tanke hade varit att diskutera slakt på obedövade djur den dagen då det var viktigt att sådan slakt hölls undan och övrig slakt alla andra dagar. Man behöver inte blanda ihop allt. Det ska inte behövas en diskussion om slakt på obedövade djur för att Djurens Rätt ska komma på tanken att diskutera slakt generellt.
* Modiga organisationer vågar stå för EN sak. Etologen vet vad hon pratar om. Camilla svamlar och följer inte programmet. Du hakar på det sista!
* Vá bra att du är säker på det. Särskilt eftersom det är dina egna, kanske? Jag föredrar att organisationer prioriterar att föra fram SIN åsikt och att skapa möjlighet för medlemmar att debattera sina åsikter och vad föreningen ska tycka i framtiden. Jag tror att vi är många medlemmar som tycker så...
* Jaha "det har varit aktuellt". Men fortfarande är det mer aktuellt att du bloggar ut dina åsikter ensam. Pampfasoner!
Hej Jocke, jag tycker att du är fel ute och dessutom har en onödigt fientlig ton.
SvaraRadera"Året har 365 dagar, varför använda den där djurslakt på obedövade stod i centrum till en allomfattande diskussion om slakt?"
För att de få gånger då djurrättsfrågan alls kan komma fram är när något konkret händer. Hänsdelser ramas ofta in i djurskyddstermer. Ger man ingen motbild där så sprids bilden "det fanns ett litet problem, det kan vi fixa, systemet är i grunden försvarbart". Men problemet är större än så och det behöver sägas.
Om djurrättsinlägg istället skickas till debatt- eller ledarsidor andra dagar är chansen väldigt liten att de publiceras.
Mitt intryck är att Peter skriver utifrån personliga åsikter men givetvis även utifrån de grundläggande värderingar som Djurens Rätt kämpar för. Det vore supertrist med en blogg som bara bestod av officiella mötesprotokoll från en styrelse eller liknande, eller hur?
Tycker det är bra med demokratidiskussioner. Jag både ser problem med att Peter bloggar ensam och fördelar med att Peter åsikter kommer fram. Problemet är att han är ensam med problemformuleringsprivilegiet. Fler borde få komma till.
SvaraRaderaDet finns också ett djupare problem med hur frågan om slakt utan bedövning och andra frågor hanteras. Ringde i veckan till en i personalen, som inte vågade uttala sig av rädsla för att få repressalier av ordföranden eller av styrelsen. Flera i personalen ska vara utsatta för sådana just nu. Blir lite uppgiven.
Jocke, vad var det som var oförskämt? Avslutningen, med pamp i ämnesraden? Jo, det var kanske lite onödigt. Och jag tycker att hela pamp-diskussionen är lite onödig. Mer om det strax.
SvaraRaderaDen dag då debattartikeln om slakt utan bedövning publicerades fanns det ingen risk för att slakt utan bedövning skulle tillåtas i Sverige. Det finns ingen politisk rörelse för att tillåta detta, och det finns en bred uppslutning inom näringen mot slakt utan bedövning. Vår svenska djurskyddslag var inte mer hotad då än vad den här idag.
Debattinlägget fick också snabbt svar från Djurskyddet Sverige, Scan, Veterinärförbundet, Jordbruksverket m.fl. som argumenterade mot slakt utan bedövning. Bra gjort av dem. Men ingen av dem lyfte problematiken med slakt överlag (och varför skulle t.ex. Scan vilja göra det?). Då tycker jag att Djurens Rätt gjorde helt rätt som lyfte den problematiken. Som Anonym skriver så gäller det att haka på när något händer, och det är då man har en chans att få sin röst hörd på ett helt annat sätt än annars.
När det däremot fanns anledning att känna oro var när frågan diskuterades i EN nyligen. Då fanns det anledning att prata just slakt utan bedövning, och att agera. Och det gjorde vi, som jag tidigare länkat till.
Lika självklart som att organisationer endast har en (1) åsikt är det att det i en demokratiska organisationer är öppet för alla röster att bli hörde. Åsikter möts, diskuteras, stöts och blöts – och så landar man i en gemensam hållning. Du sympatiserade uppenbarligen Linda blogginlägg mer än det som jag skrivit, och det är helt ok för mig.
Till bloggen – det ingår i mina arbetsuppgifter att blogga för Djurens Rätt. Jag kan faktiskt inte påminna mig något tillfälle då jag avvikit från Djurens Rätts grundläggande värderingar, eller att jag någon gång fått kritik för att göra detta. Förrän nu då.
Och jag vidhåller fortfarande att:
a) bloggar är mer intressanta att läsa om de är personliga
b) i princip alla organisationer som bloggar har en person - ett ”jag” - som avsändare. Det kan vara ordföranden, pressansvarig eller någon annan. I Djurens Rätts fall är det den webb- och IT-ansvarige som gör det. Hur detta gör mig till en pamp har jag lite svårt att köpa.
Ida, jo - interndemokrati är lika intressanta som viktigt.
SvaraRaderaTvå ytterligare saker om bloggen. Jag tycker inlägget vi kommenterar, det av Linda Björklund, är ett bra exempel på att jag inte är ensam om att ha problemformuleringsprivilegiet. Samtliga gästskribenter som skrivit i bloggen går att hitta lite längre ner till höger på denna sida.
Det är jag som skriver för det mesta men ingen blir gladare om fler vill bidra än jag. Det är bara att maila förslag på personer eller inlägg till peter.nilsson@djurensratt.se. Det har bara hänt vid ett enda tillfälle att jag inte publicerat en text som någon skrivit.
För det andra, bloggen är en av flera kanaler som Djurens Rätt använder sig av. Och inte den som läses av flest precis. Tyvärr kan man kanske tycka... Vi har djurensratt.se, våra två medlemstidningar, vår interntidning, vi har bloggarna Vegokoll och Summer of Liberation (och snart en tredje blogg hoppas jag), Facebook, Twitter. Förvisso är det inte alla dessa kanaler som lämpar sig för ideologiska, och dylika, diskussioner. Men det är långt ifrån endast jag som gör min röst hörd.
Avslutningsvis om slakt utan bedövning och repressalier från ordförande och styrelser. Jag kan naturligtvis inte säga att du har fel, om det är din din uppfattning att det är så. Men det är ingen bild jag känner igen som anställd på denna organisation. Det är snarare väldigt långt från den bild jag har (och det vore lite intressant att veta vad den person du pratade med hade för åsikt som så radikalt avviker från vad som diskuterats här i bloggen).
Jag tycker att Linda Björklunds blogginlägg är ett bra exempel på att det går utmärkt att ha något annorlunda åsikter än vad som framförts av andra.
Tack för dina svar, Peter. Jag uppskattar dem och hoppas på fortsatt dialog. Tycker det låter bra att fler bloggar är på väg. Hoppas det är medlemmar med olika bakgrunder som tillfrågas om att blogga.
SvaraRaderaJag har läst det du skriver om slakt utan bedövning. Jag hoppas att du gör en korrekt bedömning.
Under förra veckan ringde jag till alla riksdagspartier och ställde frågor. Alla gav faktiskt glidande svar. Att bedövning alltid ska läggas före snittet verkar inte vara så självklart. Nya sådana metoder är ju under utveckling och prövas. Jag pratade även med en kvinna på lantbruksuniversitetet och hon var orolig för att slaktmetoder som är sämre för djuren ska tillåtas i Sverige.
Jag kanske är onödigt misstänksam. Men jag litar inte på att SCAN och de andra kommer att hålla fast vid att bedövningen alltid ska läggas först. Ta avståndstagandet mot belgisk blå och det som sedan hände med inkorsning. Det luckrades ju upp, utan några stora protester från dem.
Hänger inte helt med på hur du resonerar. Om du har tid får du gärna förklara mer. Att djur dödas vid slakt tror jag att alla förstår. Likaså tror jag att de flesta inser att djur också utsätts för obehag och lidande, i alla fall i någon grad. De flesta accepterar det. Men vad säger att inte motståndet till slakt utan bedövning luckras upp istället för att motståndet mot att djur dödas ökar, om man för ihop de båda frågorna i samma kommunikation. Grundproblemet anser jag är att människor är likgiltiga för hur djur behandlas i allt för stor utsträckning.
Jag hade också gärna velat veta vad den anställde som jag pratade med tyckte. Nu fick jag inte det, av rädsla uppfattade jag det som.
Kanske är det jag som är lite trög, men jag har fortfarande inte helt klart för mig vilken som är Djurens Rätts linje. Du har rätt i att jag hoppas att det är den som Linda Björklund förde fram i sitt gästinlägg. Jag uppskattade att läsa det hon skrev. Den uppfattar jag som mer verklighetsförankrad.
En sak som jag funderat över är om det finns någon religion som kräver att man ska äta kött? Det är väl fullt möjligt att vara utövare av alla religioner och även vara djurvänlig genom att välja och vraka bland alla vegetariska produkter. Att det sedan finns djurfientliga sedvänjor är väl en annan sak?
" vi är många medlemmar som skulle kunna skriva bloggar gratis."
SvaraRaderaJocke och andra. VARSÅGODA! Vad väntar ni på?!
Vassa knivar är bättre än rostiga. Men Djurens Rätt ska inte kampanja för att vassare knivar för det.
SvaraRaderaJämför med Amnesty. De jobbar mot dödsstraff. Men de ser dödandet som problemet, inte om dödandet görs med giftspruta, hängning eller med halshuggning. Amnesty kampanjar inte mot vissa avrättningsmetoder. http://www2.amnesty.se/externt/aiglobal.nsf/6cc2d1fa54df028cc125737d0046d3b3/1b2b91550f2ae5ccc12574b8001d27c2/$FILE/AMD_infopack.pdf
Människorätt och djurrätt skiljer sig inte åt här. Människor dödar djur för sin egen njutnings skull (för att få sätta tänderna i kött och få dricka mjölk) och det är vad som djurrättsrörelsen har att få ett slut på.
Djurrättare ska färemot aldrig säga att djurens rätt, det innebär rätten att få strupen avskuren på ett visst sätt. Vi ska heller inte skriva debattartiklar tillsammans med SCAN. A Scan kampanjar mot halal, är i sig en indikation på att vi djurrättare inte ska kampanja mot de grymmaste slaktmetoderna. Sånt kan rasister och Djurskyddet Sverige få göra istället.
Hej igen Ida,
SvaraRaderatack för en intressant kommentar! Vi har haft ett par olika idéer om bloggandet inom Djurens Rätt i framtiden, vi får se exakt var vi hamnar. En idé, likt den du föreslår, är att knyta samman alla som bloggar om Djurens Rätt och djurrätt till en och samma portal, likt t.ex. http://www.s-bloggar.se. Jag tycker detta känns som ett intressant sätt att lösa det på. Vi får se i framtiden var vi hamnar.
Och naturligtvis är det även svårt att veta exakt vad som kommer hända med förbudet mot slakt utan bedövning i Sverige i framtiden. Och självklart måste vi se till att anpassa våra strategier utifrån omvärlden. Men tills dess att jag ser någon eller några som aktivt driver frågan om att tillåta slakt utan bedövning, så har jag svårt att se att det skulle bli verklighet. Och gällande våra politiska partier så ser jag det närmast som ett politiskt självmord om ett parti skulle driva en sådan fråga.
Din kritik mot vår kommunikation en poäng, absolut. Som jag ser det finns det i Sverige ett väl grundmurat motstånd mot slakt utan bedövning, och jag kan inte se att detta skulle vara hotat av att diskutera slakt överlag. Och jag har inte sett någon tendens till att de tolkas så - förutom möjligen i Expressen nu senast då. Och naturligtvis måste vi då vara öppna för att omvärdera hur vi argumenterar.
Dock håller jag med i väldigt mycket av det som Jessica skriver. Djurens Rätt linje är att vi är motståndare till all slakt av djur, men ska de slaktas så ska det ske med föregående bedövning - för att inte utsätta djuret för onödligt lidande. Där tror jag vi alla är helt och hållet överrens. Men det handlar också om att lägga upp kritiken så att slakt med bedövning inte blir problemfri. Solm att vi är nöjda om djuren slaktas med föregående behövning. För det kan någon som fullt ut står på djurens sida aldrig göra, som jag ser det.
Nej, finns ingen religion som kräver att man ska äta kött. Vegetarian kan man vara, oavsett religionstillhörighet. Och apropå detta: så här skrev t.ex. Per Bauhn och Dilsa Demirbag-Sten på DN Debatt den 3 augusti:
"Att äta kött är i sig inte en del av religionsutövningen för judar eller muslimer. Det finns många fromma judar och muslimer som över huvud taget inte äter kött, utan att för den skull komma i konflikt med sin religion. Inte heller är det så att lagen tvingar någon att mot sin vilja äta kött som är slaktat på ett sätt som strider mot en religiös tradition. Vill man inte äta kött, så slipper man."
Peter, tack för intressanta reflektioner.
SvaraRaderaIdeologiskt håller jag med om det som du och Jessica skriver. För mig är människorätt och djurrätt samma sak. Många blir upprörda när jag säger det. Många blir till och med mindre intresserade av det jag har att säga om djurens situation i vårt samhälle. Det känns ibland som att jag hamnar i ett läge där dem jag pratar med blir beredda att kasta ut fler individer ur livbåten än vad de gjorde innan.
Men bara för att det finns ideologiska likheter, som vi ska föra fram när vi pratar filosofi och politik, så finns det stora skillnader i hur frågorna uppfattas, hur allmänheten ser på dem osv. Så stora att djurrätten kan glida allmänheten ur händerna. Därför försöker jag mig på det som Linda skrev så bra om, nämligen att stärka djurens ideologiska position och samtidigt se det lidande som de djur som förtrycks idag utsätts för samt försöka göra något åt det.
Är det inte så att de flesta medlemmarna i Djurens Rätt är speciesister på samma sätt som dem som skär i obedövade djur, om man resonerar som du och ordföranden gör? Är det så som du ser på dem? Men så uppfattar jag inte Lindas inlägg i debatten. Det är mer praktiskt inriktat.
Jag är ingen expert på djurrätt eller hur arbetet ska föras. Jag är mer hemma i det feministiska arbetet. Men jag tror att man förlorar en viktig byggsten i arbetet för djuren om man inte gör lidandet som en central del i arbetet. Och om man inte gör allt man kan för att förhindra att djur utsätts för lidande.
Jag är mycket imponerad av Lindas kommunikation. Jag tror inte så mycket på vare sig blandad kommunikation eller på att man ska ta alla tillfällen till att så gott som uteslutande vara ideologisk. Då hamnar fler i vattnet. Livbåtarna går med färre i dem.
Hej Ida!
SvaraRaderaDjurens Rätt jobbar väldigt mycket med vad som sker idag, om det verkat som att vi gör något annat så är det en felaktig uppfattning. Personer som Linda skriver remissvar och sitter med i utredningar som väldigt konkret rör djurens situation idag. (Och titt som tätt får vi kritik för att jobba för mycket med ”detaljregleringar”.)
Men om vi aldrig pratar om vårt yttersta mål – ett samhälle där djur respekteras – hur ska vi någonsin kunna nå dit? Och då tänker jag kanske inte bara på det lidande som djur utsätts för idag, utan det lidande som framtida generationer av djur kommer att utsättas för – om vi inte radikalt kan förändra deras framtid. På sätt som vi försöker påverka klimatet idag för framtida generationer av människor så kan man fundera på vilken framtid vi skapar för framtidens djur.
Jo, det är skillnad på människors och djurs rättigheter. I hur vi ser på dem och hur vi resonerar kring dem. Och kanske är jag lite naiv i mitt resonerande. Men jag tror ändå man måste prata om grundproblemet. Det kanske inte går hem de första tjugofyra gångerna, men kanske den tjugofemte. Men någon gång måste vara den första. Tror jag. Men inte heller jag är någon expert precis.
Jag tror vi alla är speciesister. Jag också. Vi föds som speciesister och hur mycket vi än arbetar på det så kommer vi inte att sluta vara det. Så jag vill verkligen inte kasta sten på någon. Men tills dess vi har laboratorieodlat kött i frysdiskarna så finns det inget problembritt köttätande. Att förneka detta är att förneka att djur har vissa grundläggande rättigheter – varav en av de mest grundläggande torde vara rätten till sitt eget liv.