Igår kväll presenterade Alliansen sin. Jordbruksverket har fått i uppdrag av jordbruksminister Eskil Erlandsson (c) att granska pälsdjursnäringens djuromsorgsprogram. Centerpartiet lovar snabba åtgärder och mer pengar. I SVT:s Rapport kommenterade Erlandsson sin "åtgärdsplan".
Så för att hårddra det en aning finns det fyra tänkbara vägar vi kan gå, som jag ser det:
A) De rödgröna vinner valet och förbjuder pälsfarmningen.
B) De rödgröna vinner valet men fördröjer förbudet tills en eventuell borgerlig regering återtar makten och får möjlighet att riva upp det (likt förra gången, då Allianspartierna räddade pälsnäringen).
C) Den borgerliga alliansen vinner valet och minkfarmerna anses ha åtgärdat de problem som påvisats.
D) den borgerliga alliansen vinner valet, anser att minknäringen inte åtgärdat de problem som finns och man beslutar om skärpta regler vilket gör minkäringen olönsam.
Jag pratade med en moderat politiker från Jönköpings län igår som menade att pälsnäringen inte går att försvara, och som absolut tyckte att pälsfarmerna borde läggas ner. Hon ifrågasatte att pälsfarmningen skulle behöva vara en blockfråga och menade att man borde kunna hitta en kompromisslösning som alla partier kan enas kring. Det senare låter bra, men det känns som att pälsnäringen blivit just det - en blockfråga. Och därmed en valfråga. Och av de fyra alternativen ovan skulle jag säga att D är det minst troliga.
Mer som sagts:
"Svenskt djurskydd är inte per automatik bra, bara för att andra länder är sämre."
Pernilla Ohlin i en ledare i Dalarnas Tidningar
"Spring min vän. Stannar du blir du utsatt för mera tillsyn och forskning. Och då har du inte en chans."
Per-Anders Svärd bloggar
"Det finns inga goda skäl att inte göra som Storbritannien, Kroatien, Holland och Österrike, med fler, och förbjuda minkfarmarna."
Johannes Forsberg på Expressens ledarsida
"Lägg ner skiten."
Johannes Forsberg igen
"Det bästa för de här företagen och för djuromsorgen är att det politiska käbblet upphör och att man i stället ger långsiktiga spelregler som skapar möjlighet för investeringar."
LRF i Skaraborg
"Hur kan människor bete sig på det här sättet?"
Per-Inge Olsson i Transjö i Ring P1
"Djur ska behandlas väl och skyddas mot lidande och sjukdom. Djur ska hållas och skötas i en god djurmiljö och på ett sådant sätt att det främjar deras hälsa och ger dem möjlighet att bete sig naturligt"
Eskil Erlandsson i Aftonbladet
"Det här är djurhållning som inte upprätthåller lagens krav på naturligt beteende"
Johan Beck-Friis, informationschef vid Sveriges veterinärförbund, i SvD
"Att minkar ändå lever under än värre förhållanden i andra länder är ett blekt försvar – särskilt när skandaler som denna kan rullas upp på hemmaplan.
Om pälsdjursnäringen, trots uppmaningar och tillsyn, inte förmår leva upp till basala djurskyddskrav: varför se mellan fingrarna?"
Dagens Nyheters ledarsida
Peter, tack för fantastiskt bra sammanställningar av vad som skrivs runt om i Sverige under den pågående minkskandalen. Du verkar vara väldigt dedikerad till ditt arbete och Djurens Rätt är lyckligt lottade som har dig på den här posten. Du verkar också vara en genomgo person, med stor förmåga att förmedla det som engagerar och som kan skapa förändring. Jag är imponerad av det du gör!
SvaraRaderaPrecis som i frågan om slakt utan bedövning har jag några reflektioner om vad som kommuniceras och hur det sker.
Jag tycker att Djurrättsalliansen är fantastiskt duktiga. Den kommunikation som de för är rak, tydlig och slagfärdig. När jag analyserat deras texter har lag landat i att mycket av det som de för fram handlar om minkarnas situation här och nu. De bygger upp det de kan avslöja i bilder med hög kunskap om djurskydd, om djurskyddslagstiftningen och om den forskning som har bedrivits om minkars naturliga behov och vad den visat om hur minkarna har det i sina burar.
Per-Anders Svärd, en av bloggarna i Sverige och som också var ute i debatten om slakt på obedövade djur, lyfter istället upp de sakerna som avgörande problem i arbetet för minkarna. Samtidigt hyllar han Djurrättsalliansen. Det går inte riktigt ihop, enligt mig.
Om man skulle stryka allt som har med djurskydd, djurskyddslagstiftning och forskning från Djurrättsalliansens texter skulle det inte bli mycket kvar. Detsamma gäller många av de debattartiklar som skrivits. Där finns det förresten några riktiga pärlor ur kommunikationssynpunkt, t ex de som Jens Holm har författat.
Jag tycker det är naivt att generellt säga att djurskydd, djurskyddslagstiftning och forskning är de stora problemen. Det är för mig inte föga förvånande att avsändarna, utifrån sina intressen, använder dessa saker på olika sätt. Så är det t ex även inom det feministiska arbetet. Och precis som det är inom feministiska arbetet tror jag att det är förkämpar inom djurrätten som ligger bakom mycket av det som finns inom områdena. Det har gjorts ett grovarbete, som kan användas i dagens arbete.
Jag är övertygad om att Djurrättsalliansen inte skulle ha kommit lika långt i sin systematiska kritik mot minkuppfödningen om man hade rensat sina texter och ersatt innehållet med det som Per-Anders Svärd finner mer angeläget. Jag är dock osäker på vad det är för något egentligen.
På lördag ska jag delta i min första djurrättsdemonstration. När lönen kommer ska jag också göra min första donation till Djurrättsalliansen så att de kan göra fler avslöjanden. Hittills har jag främst ägnat mig åt att på egen hand jobba för djuren genom att kontakta makthavare och genom att skriva insändare. Jag ser fram mot lördagen!
Hej Ida!
SvaraRaderaMed tanke på allt vi kunnat läsa och ta del av de senaste dagarna så är det väldigt svårt att hävda att du inte har en synnerligen bra poäng med ditt inlägg. En klok analys som sätter fingret på en del av den diskussion som även förs inom djurrättsrörelsen.
Det man skulle kunna hävda är att om den nuvarande regering sitter kvar efter valet så kommer (högst troligen) väldigt lite att förändras för minkarna. Man kommer tillföra mer pengar och mer kontroller, man kommer efter ett tag att gå ut med att man åtgärdat problemen - och pälsfarmningen i Sverige kommer rulla vidare (scenario D ser jag som sagt som det minst troliga alternativet). Ett mer "etiskt ifrågasättande" (i brist på bättre begrepp) kan aldrig fler kontroller och mer pengar kunna åtgärda, till ett sådant ifrågasättande finns det endast en tänkbar lösning (och ett etiskt ifrågasättande tänker jag leder till en så stark opinion att ingen regering kan stå emot dess vilja.)
Naturligtvis kommer Djurrättsalliansens (fantastiska) arbete att leda till en etisk diskussion - kanske är det till och med så att det inte hade funnits ett bättre sätt att skapa ett "etiskt ifrågasättande" än på det sätt som Djurrättsalliansen nu har gjort. Det är mycket möjligt, och kanske överanalyserar jag det hela.
Och allt beröm i världen till Djurrättsalliansen, självfallet.
Tack för dina väldigt vänliga ord, och jag hoppas att du får en givande lördag. Heja dig!
Hej Ida och Peter!
SvaraRaderaJag hinner inte svara särskilt ingående just nu. Ska bara försöka klargöra några saker. Ja, jag tycker att Djurrättsalliansens arbete är viktigt för att de är oerhört modiga och driftiga och har genomfört ett fantastiskt omfattande researcharbete som ingen annan ens har vågat ge sig på. Jag känner också många av de aktiva personligen och inför deras engagemang bugar jag mig i djupaste vördnad.
Däremot hyllar jag inte Djurrättsalliansens djurskyddsliga problemformulering i den här kampanjen. Till exempel tycker jag inte att det är lämpligt att sveketmotminkarna.se utgår så hårt ifrån djurskyddslagens 4 §. Jag har också läst deras rapport, och som Ida skriver skulle jag ha föredragit en annan ingång och ett annat budskap. Djurens frigörelse innebär en vegansk värld, och det är det jag anser att djurrättsrörelsen borde ägna sig mest åt, inte åt en fåfäng idé om att få djurskyddslagen tillämpad i verkligheten.
Naturligtvis innebär en vegansk värld också att pälsfarmerna är borta. Därför välkomnar jag förstås om de försvinner i Sverige så snart som möjligt. Djurrättsalliansens avslöjande kommer med all säkerhet att bidra till ett påskyndande av den processen. Det är bra.
Om jag fick välja skulle jag dock önska att debatten kring dessa "skandaler" inte hela tiden höll sig inom det speciesistiska systemet och bekräftade dess regler. Att prata om problemet som endast grundat brister i djurskyddet är att förminska djurförtrycket, speciesismen. Tyvärr är det just det som de flesta djurorganisationer gör till vardags.
Visst förstår jag frestelsen i att slå hårt mot pälsfarmerna just nu, när vi bara är en rödgrön valseger från deras nedläggning. Och jag fattar att man då vill försöka vara populistisk och skapa en problemformulering som "alla" kan vara med på. Men vad händer i morgon när Djurrättsalliansen och Djurens Rätt ska försöka förklara att de inte bara var emot päls, utan även läder? För att inte tala om kött, mjölk och ägg? På vilket sätt har vi genom denna skandal idag förberett allmänheten på att ifrågasätta även dessa saker i morgon? Det är sådana frågor jag menar att vi måste ställa oss.
Visst bör minkfarmningen uppmärksammas. Men vi bör också fråga oss hur vi ska använda uppmärksamheten. Ska vi använda den till att försöka folkbilda om djurrätt och veganism, eller ska vi nöja oss med att göra det till ännu ett "djurskyddssvek" som förstärker intrycket att djurskyddet faktiskt är en lösning?
SvaraRaderaTa de ovanstående mediacitaten som exempel. Eller ta vilken artikel som helst om debatten om slakt utan bedövning för några veckor sedan. Eller ta grisskandalen förra året. I hur många av dessa texter har tanken förts fram att djurutnyttjandet faktiskt borde upphöra? Bara i ett ytterst litet fåtal. Resten har sjungit djurskyddets lov och betraktar skandalerna som avarter helt frånkopplade från en övergripande speciesistisk ideologi.
Jag tror förstås inte att en artikel övertygar någon. Men jag tror att injektioner av ett annat synsätt i debatterna är nödvändigt för att ändra ramarna för vad som kan diskuteras. En livsstil utan konsumtion av djurprodukter måste först bli ett alternativ i de diskussioner som folk för innan de kommer att kunna identifiera sig med det alternativet. Jag har skrivit mer om det här.)
För att avsluta: Om man, som i Djurens Rätts slogan, vill ha en värld utan förtryck av djur, så måste det vara en vegansk värld. Framsteg mot en vegansk värld måste därför mätas i antalet nya veganer. Allt annat är önsketänkande. 200 år av djurskyddskampanjer har knappt givit något resultat alls i detta avseende. Tvärtom har de flesta veganer ständigt fått höra av sina "realistiska" och "pragmatiska" organisationskamrater att det där måste tonas ner, för folk är inte beredda att höra det där än. Idag ska vi fokusera på djurskyddsliga reformer. Men när ska de få höra om djurrätt då? Vem ska säga det? Vem ska försöka göra en värld utan djurförtryck till ett alternativ i folks medvetanden? Vem ska plantera och hålla det fröet vid liv?
Tidigare generationer av radikala djurrättare har till största delen låtit sig övermannas av djurskyddsparadigmet och sugits upp i reformarbetet. När de gjorde det lämnade de över den djurrättsliga uppgiften till oss. Vårt val nu är att ta den uppgiften på allvar, eller att abdikera och återigen överlämna den till en kommande generation.
Med djurrättsliga hälsningar,
Per-Anders Svärd
Per-Anders, tack för dina reflektioner! Du är av allt att döma en person som vet vad du talar om.
SvaraRaderaMen jag vet för den sakens skull inte om jag tycker att dina utgångspunkter alltid är de rätta. För några veckor sedan läste jag Birgitta Carlssons utmärkta historiebok och där fann jag många djurrättskämpar som just tagit sig an det du efterlyser under föreningens existens. Din hisstoriebeskrivning tycks för mig halta. Det är lite förmenande att avfärda de historiska gärningarna - och de personer som verkat inom Djurens Rätt - på det sätt som du gör.
Förenklar du inte när du särskiljer på Djurrättsalliansens handlingar. Det tror jag inte låter sig göras, utan helheten är en produkt av byggstenarna.
Jag tror dock att jag förstår hur du resonerar. Men det verkar som om djurrättsrörelsen tränger ihop sig i onödan.
En av de bästa böcker jag någonsin läst är en intervjubok där svarta människor som satt fängslade i Sydafrika gav sin syn på frihetskampen. Flera av dem gav uttryck för att det var reformer som gick mot att de egentligen var som de vita, som urholkade stenen. Det tillsammans med ideologi förstås.
Vägen till att få människor att förstå att minkar på ett grundläggande plan mer är som dom eller vice versa är lång. Vad jag förstår av ditt inlägg så tror du mer på revolution? Utesluter du behovet av våldshandlingar längre fram, om ingenting händer?
Ida:
SvaraRaderaVad heter boken (intervjuboken). Jag vill läsa!
Jag är villig att rösta på det alternativet som lovar att ge rösträtt åt morötter och blomkål.
SvaraRaderaVarför får de inte gå till val urnorna?
Hur länge får människan förtrycka grönsakerna?
Är de etablerade partierna så rädda för att rå in Selleri-demokraterna i pleni salen?
Annars borde trädgårds odlingar förbjudas.
Okologiskt med alla bekämpningsmedel och skit.
Fy fan för farmors trädgårdsland.
Och vem kan äta sånt med rent sammvete?
De där samma som bär minkpäls, kör suv och semestrar i Thailand?
Fy fan.
Grönsakernas revolt i samhället närmar sig!
Det som inte näms i denna blogg är att granskningarna på farmerna inte visade några större brister.
SvaraRaderaNi trädkramare är lika hjärn tvättade som sekten i Knutby.
Ägna lite tid åt självrannsakan. Allt är inte så svartvitt som ni tror.
Städa först på egen gårdsplan fören ni klagar på andras.
Har ingen åsikt om p-farmningen i sak, men er organisation väcker känslor. Tycker det är skamligt det ni gör.
Är ni 2000 talets Marxist-Stalinister?
När ni växer upp så kommer ni att inse att myntet har två sidor.
Tack för ordet.
Arbetande Sosse, ej ekofacist ej heller kommunist.
Anonym 15,29, du har ingen åsikt om pälsfarmningen, men tycker det är skamligt det Djurens Rätt gör!?
SvaraRaderaDet var ju en intressant ingång till en diskussion.
Anonym den 15 augusti 2010 08:29,
SvaraRaderaär detta något du vill ha respons på?
Anonym den 15 augusti 2010 15:29,
det som visas på filmerna är inget påhitt. Om ansvariga myndigheter trots detta inte hittar några problem så känns det som att problemet ligger i granskningen. Samt att naturligtvis grundproblemet handlar om att djur inte är kläder - och det kan ingen granskning i världen förändra.
För övrigt: när har man växt upp? Har 35 år i bagaget, men det kanske är vid 40+ man börjar inse saker?